Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

1

Nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inköp för statens
räkning av gatsten; given Stockholms slott den
3 januari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 januari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

Av 1931, 1932 och 1933 års riksdagar anvisades medel lill ett sammanlagt
belopp av 8,630,000 kronor till inköp för statens räkning av gatsten, varjämte
1932 års riksdag medgav, att de medel, som inflöte vid försäljning av

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 20. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

sten från statens med för budgetåret 1931/1932 anvisat anslag inköpta förråd
av gatsten, finge under budgetåren 1931/1932 oell 1932/1933 användas
för fortsatta beställningar av gatsten. Med ifrågavarande medelsdispositioner
avsågs att bereda arbetstillfällen för inom stenindustrien sysselsatta arbetare,
vilka huvudsakligen på grund av den nedgående gatstensexporten blivit
arbetslösa. Beträffande de närmare villkoren och bestämmelserna för
upphandlingen av gatsten torde jag få hänvisa till det vid propositionen den
17 mars 1933, nr 206, fogade statsrådsprotokollet. Här torde emellertid
böra erinras om att upphandlingen ägde rum genom statens steninköpskommitté,
som bestod av en av Kungl. Majit utsedd ordförande jämte fyra representanter
för företagare respektive arbetare, samt att inköpspriset efter verkställd
utredning bestämdes till vederbörande leverantörers självkostnadspris
däri ej inräknad lagringskostnad — dock högst vissa angivna belopp per
kvadratmeter.

Sålunda inköpt gatsten avsågs att försäljas genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg. I fråga om försäljningspriset meddelade Kungl. Majit
bestämmelser genom brev den 4 november 1932 och fastställde därvid vissa
pris per kvadratmeter. Med anledning av uttalande av riksdagen i dess skrivelse
den 7 april 1933, nr 147, att riksdagen med avseende å möjligheterna
till en önskvärd snabbare försäljning av stenen ansåge, att köpevillkoren borde
anpassas efter det allmänna marknadsläget och vid varje tidpunkt i övrigt
rådande förhållanden, anbefallde Kungl. Majit den 7 april 1933 väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att iakttaga vad riksdagen sålunda anfört samt att,
i vad på styrelsen kunde ankomma, verka för att sten från statens stenförråd
måtte vinna avsättning.

I syfte att bereda ytterligare arbetstillfällen och med hänsyn till att stenindustriföretagen,
vilka enligt avtal med steninköpskommittén åtagit sig att
utan kostnad för staten lagra den levererade gatstenen i högst fem år, därefter
skulle äga uttaga avgift för fortsatt lagring, anvisades vid 1934 och
1935 års riksdagar medel för stensättning av vägar genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg. För sådant ändamål hava beviljats tillhopa 9
miljoner kronor. Mindre partier sten hava därjämte kostnadsfritt ställts till
vissa statliga affärsverks förfogande och enligt medgivande av 1935 års riksdag
bortskänkts till vissa vägdistrikt m. fl.

Beträffande de inköpta stenpartierna och deras avsättning hava riksdagens
år 1935 församlade revisorer i sin nyligen avgivna berättelse under § 12 meddelat
följande sammanställning:

Smågatsten Storgatsten Kantsten

kvm

kvm

kvm

kvm

löpmeter löpmeter

Inköpt sten ..............

Sålt t. o. m. 1933 ........

520,109

2,345,744

10,241

78,446

4,657

19,133

Förbrukat 1933—1934 ....

760,421

22,205

14,476

Förbrukat 1/11935—15/n 1935

188,760

38,357

—

Stensättning för av 1935 års
riksdag anvisade medel..

600,000

2,069,290

4,800

75,603

—

19,133

Återstår disponibelt «/n 1935

276,454

2,843

—

Kungl. Mcij:ts proposition nr 20.

3

I anslutning härtill anföra revisorerna, att statens innehav av gatsten genom
av riksdagen åren 1934 och 1935 beslutade åtgärder minskats i sådan utsträckning,
att en återgång för stenindustrien till mera normala förhållanden
icke oväsentligt underlättats, samt att, enligt vad revisorerna inhämtat,
återstående, icke disponerade kvantiteter syntes helt komma att tagas i anspråk
under år 1936 utan att därför några särskilda åtgärder behövde vidtagas
utöver dem, vilka redan beslutats.

Slutligen får jag erinra örn att Kungl. Maj:t beviljat Sveriges granitindustris
exportförening m. b. p. a. en kredit av intill 2 miljoner kronor för tillverkning
av gatsten, varigenom arbete beretts 1,000—1,200 arbetare till utgången
av februari månad 1936.

Det är allmänt känt, att inom de kommuner, vilka i huvudsak äro beroende
av stenindustriens produktionsmöjligheter, de numera förbättrade konjunkturerna
på den allmänna arbetsmarknaden icke medfört någon egentlig lättnad
i arbetslösheten. Särskilt kännbart har detta förhållande varit i Göteborgs
och Bohus län samt Blekinge län, där befolkningen inom ett flertal
kommuner i betydande utsträckning eller så gott som helt är hänvisad till
arbetsmöjligheterna inom nämnda industri. Framför allt under vintermånaderna
äro förhållandena svårartade inom ifrågavarande kommuner. Jag
har med hänsyn till nu nämnda omständigheter ansett mig böra upptaga till
prövning möjligheten att genom en tillfällig statsbeställning av gatsten bereda
arbetstillfällen inom stenindustrien och därmed mildra befolkningens
svårigheter.

Jag kan i detta sammanhang omnämna, att efter särskild utredning, verkställd
under ordförandeskap av landshövdingen i Göteborgs och Bohus län,
förslag i olika avseenden framlagts i syfte att bereda befolkningen i stendistrikten
utkomst. Bland dessa förslag ingår även att stensättning av vägar
skulle kontinuerligt och i större utsträckning än hittills komma till utförande.
Yttrande över detta förslag har infordrats från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
men har ännu icke inkommit.

Innan jag ingår på upphandlingsfrågan, torde jag få i korthet lämna
några uppgifter om arbetslöshetsförhållandena inom stenindustrien.

Av tillgängliga uppgifter framgår, att antalet hjälpsökande arbetslösa stenarbetare
den 31 juli 1935 uppgick, i Göteborgs och Bohus län till 3,241, motsvarande
72.2 procent av hela antalet arbetslösa inom länet, och i Blekinge
län till 1,066 eller 41.2 procent av länets arbetslösa. Vid utgången av oktober
månad 1935 voro motsvarande tal för Göteborgs och Bohus län 3,452
(omkring 80 procent) och för Blekinge län 1,154 (något över 60 procent). I
nämnda båda län samt i Hallands och Kalmar län var hela antalet hjälpsökande
stenarbetare vid nämnda tidpunkt 4,885. Vid utgången av november månad
arbetade i stenindustrien omkring 2,330 arbetare, medan omkring 4,139 arbetare
voro anmälda som arbetslösa. Av sistnämnda antal belöpte 2,890 på
Göteborgs och Bohus län, 969 på Blekinge län, 141 på Kalmar län och 139
på Hallands län. Av dessa torde emellertid ett icke obetydligt antal hava

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

erhållit hjälp i en eller annan form. Arbetslöshetsläget i nämnda fyra län
belyses av följande siffror:

Län

Reservarbetare
s^at_ stats- kom-.. kommu- mu-

® nata nåla.

Arbets-läger och
kurser

Under-stöd av
staten

Ohjälp-

ta

Sum-

ma.

Därav

tillhö-

rande

stenta-

Göteborgs och Bohus län .

. 1,992

465

14

16

362

521

3,370

dust rien

2,890

Blekinge län ..............

867

280

14

—

—

364

1,525

969

Kalmar » ..............

92

84

3

—

—

103

282

141

Hallands » ...........

24

12

69

—

—

70

175

139

2,975

841

100

16

362

1,058

5,352

4,139

Av de inom stenindustrien sysselsatta arbetarna, vid utgången av sistlidna
november månad omkring 2,330 man, torde omkring hälften hava erhållit
detta arbete genom förutnämnda statskredit, vilken löper till utgången
av instundande februari månad.

På mitt föranledande har väg- och vattenbyggncidsstyrelsen i skrivelse den
5 december 1935 avgivit förslag dels om lämpligaste sättet för upphandling
av gatsten, förslagsvis till ett sammanlagt belopp av 2 miljoner kronor, och
om de villkor, som därtill böra knytas, dels om lämpligaste sättet för den
upphandlade stenens användning och dels om ianspråktagande för nämnda
upphandling av de under innevarande budgetår inflytande automobilskattemedlen.

Vad till en början beträffar frågan vilka sorters sten, som lämpligen kunna
bliva föremål för upphandling, anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Den under åren 1931—1933 inköpta stenen utgjordes till övervägande del
av smågatsten och storgatsten. Enligt styrelsens i det följande framlagda
förslag skulle den sten, som nu avses att inköpas, i huvudsak användas för
stensättning i styrelsens regi av därför lämpliga vägar. Jämlikt av styrelsen
fastställda normer för dylikt arbete kommer uteslutande smågatsten till användning;
storgatsten har visat sig mindre lämplig för ändamålet. Det skulle
därför vara mest fördelaktigt, om allenast tillverkning av smågatsten kunde
komma i fråga. Då emellertid stenmaterialet i vissa delar av Blekinge endast
lämpar sig för tillverkning av storgatsten, lärer icke kunna undvikas, att
jämväl sådan sten inköpes. Denna sten torde, i den mån den ej kan komma
till användning vid styrelsens stensättningsarbeten, kunna bliva föremål för
försäljning.

Inköpet av gatsten bör således huvudsakligen avse smågatsten. Denna
bör utgöras av den i Sveriges standardiseringskommissions standardtabeller
för gatsten såsom »Smågatsten 8—10 SVS-2» betecknade stensorten. Den
storgatsten, som kan komma att inköpas, bör vara av de i nämnda tabeller
såsom »Storgatsten A 1 SVS-1», »Storgatsten A 2 SVS-1» och »Storgatsten A 3
SVS-1» betecknade sorterna.

Vidkommande de villkor, fortsätter styrelsen, vilka borde knytas till
den ifrågasatta beställningen av gatsten, syntes de för tidigare statsinköp i
Kungl. Maj:ts brev den 19 juni 1931 meddelade i tillämpliga delar böra
lända till efterrättelse. Dock syntes det böra övervägas att ändra grunderna

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

för bestämmandet av stenens inköpspris, så att nämnda pris bringades i
närmare överensstämmelse med marknadspriset. Härom anför styrelsen:

Styrelsen har vid sin försäljningsverksamhet funnit, att gatsten av privata
producenter saluföres till priser, som väsentligt understiga det statens självkostnadspris
(= stenens inköpspris + kostnader för lastning, transport och
assurans), varmed styrelsen har att kalkylera vid försäljningarna. Anledningen
härtill är att söka i följande omständigheter.

Statsbeställningarna tilldelades praktiskt taget uteslutande de på export arbetande
stenindustriföretagen, vilka av naturliga skäl äro lokaliserade till
landets kusttrakter. Den beställda stenen upplagrades därför huvudsakligen
vid kusterna. Vid leverans till förbrukare inne i landet måste styrelsen räkna
med avsevärda transportkostnader, under det alt stenindustriföretag å dylika
orter icke behöva pålägga sin vara dylika utgifter.

Anledningen till den konstaterade avsevärda skillnaden mellan statens själv
kostnadspris och privata företagares försäljningspris är vidare att söka i det
relativt höga inköpspris, som staten fått erlägga för den beställda stenen.

Såvitt stvrelsen kan bedöma torde företagarnas självkostnadspris få anses
i allmänhet hava beräknats väl högt. Att detta var fallet åtminstone under
första tiden de statliga stenbeställningarna ägde rum, synes framgå av Kungl.
Maj :ts brev den 23 september 1932 och steninköpskommitténs skrivelse den
17 i samma månad. Kommittén lät nämligen genom särskilda utredningsmän
undersöka olika stenindustriföretags självkostnadspriser. I nämnda
skrivelse anföres härom bland annat iöl,tande: Anmärkas må att utrednings männen

i sina beräkningar rörande de olika firmornas självkostnader vid
gatstenstillverkningen på anförda skäl ansett sig böra i självkostnaderna inkludera
viss andel av administrativa kostnader och avskrivningar, vilken andel
beträffande de administrativa kostnaderna upptagits till halva beloppet,
dock högst 25 öre per kvm, och beträffande avskrivningar till i regel högst
5 öre för småbrott och 10 öre tor drift med övervägande storbrott. Utiedningsmännen
ha emellertid varit mycket tveksamma, om fullt så stort belopp
borde få medtagas för administrationskostnader, då motsvarande belopp per
kvm vid normal drift syntes vara lägre. Även beträffande de i kalkylerna
medtagna avskrivningsbeloppen synes viss tveksamhet hava gjort sig gällande
bland utredningsmännen.

Den sålunda verkställda undersökningen synes hava medfört, att inköpsprisen
kunde sänkas i någon mån.

Såsom nämnts hyser styrelsen den uppfattningen, att ifrågavarande självkostnader
varit för högt beräknade. Någon möjlighet att annars förklara
den konstaterade skillnaden mellan försäljningspriset för statens sten och
annan sten lärer icke finnas. Styrelsens antagande synes också vinna stöd
av innehållet i inköpskommitténs citerade skrivelse.

Enligt styrelsens mening bör därför vid de ifrågasatta stenbeställningarna
med särskild noggrannhet tillses, att vederbörande företags självkostnader
för framställandet av stenen icke bliva för högt beräknade.

Beträffande organisationen av ifrågavarande gatstensupphandling anför
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, alt stödaktionen enligt styrelsens mening
borde organiseras på i huvudsak samma sätt som skett beträffande förutnämnda
tidigare åtgärder. Härom yttrar styrelsen vidare:

Sålunda bör inköpet av stenen nied därtill hörande angelägenheter, da något
därför lämpat statligt organ ej torde finnas, omhändertagas av en särskild
kommitté. Kommittén synes lämpligen kunna i likhet med den tidigare in -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

köpskommittén bestå av en av Kungl. Majit utsedd ordförande samt fyra
ledamöter. Av ledamöterna i den tidigare kommittén skulle två representera
företagare och utses av Sveriges granitindustriförbund samt två företräda
arbetare och utses av svenska stenindustriarbetareförbundet. Att representanter
för dessa två intressen böra ingå i den föreslagna kommittén synes
vara klart. Emellertid torde vara lämpligt, att i kommittén jämväl ingå ledamöter,
som besitta särskild sakkunskap inom det handelspolitiska och inom
arbetslöshetens område. Enligt styrelsens åsikt böra därför av de fyra ledamöterna
en representera kommerskollegium och utses av kollegiet, en representera
statens arbetslöshetskommission och utses av kommissionen, en representera
stenindustriföretagare och utses av Sveriges granitindustriförbund
samt en representera stenindustriarbetare och utses av svenska stenindustriarbetareförbundet.

Vid förefallande behov, anför styrelsen vidare, horde den föreslagna inköpskommittén
äga att med sig associera särskilda sakkunniga. Med häll
syn till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens i det följande föreslagna uppgift
att ombesörja den inköpta stenens avsättning, syntes kommittén böra, då så
ansåges erforderligt, tillkalla representant för styrelsen. Det borde slutligen
åligga kommittén att omhänderliava prissättningen vid stenbeställningarna,
vilket arbete liksom förra gången, därest tillfälle därtill gåves, borde utföras
av särskilda av kommittén tillkallade sakkunniga.

Om möjligheten att vinna avsättning för den vid nu ifrågavarande inköp
upphandlade gatstenen anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Den under åren 1931—1933 statsbeställda stenen har dels blivit föremål
för försäljning och dels, under sista åren, kommit till användning såsom beläggning
å viktigare vägar, varjämte stenen slutligen i viss mindre omfattning
börjat bortskänkas. Beträffande den nu ifrågavarande stenens användning
synes vara önskvärt, att densamma användes på det sätt, som minst kan inverka
på stenmarknaden i övrigt, vilken i så fall skulle behållas åt stenindustrien.
Försäljning eller bortskänkande av stenen bör därför icke ifrågakomma
annat än då så är oundgängligen nödvändigt. Om stenen användes
för statliga stensättningsarbeten, kan detta näppeligen påverka marknaden,
då de vägar, som kunna ifrågakomma härför, med hänsyn till kostnaderna
icke kunna tänkas bliva stenbelagda annat än genom statens försorg och på
statens bekostnad. Då såsom förut nämnts smågatstenen väl lämpar sig för
dylikt arbete, vill styrelsen föreslå, att hela det parti smågatsten, som kommer
att beställas, får användas för statliga stensättningsarbeten.

Dessa arbeten synas lämpligast böra anordnas på samma sätt som de stensättningsarbeten,
vilka jämlikt Kungl. Majlis brev den 22 juni 1934 och den
20 juni 1935 bedrivits och för närvarande bedrivas av styrelsen, d. v. s. så att
stenen kommer till användning för stensättning av härför lämpliga vägar å
landsbygden ävensom, i viss mindre omfattning, för stensättning av gator i
städer.

Den ifrågasatta tillverkningen av smågatsten torde med tidigare tillämpade
pris överslagsvis kunna beräknas komma att omfatta cirka 550.000 kvadratmeter;
denna kvantitet räcker till stensättning av omkring 9 mil vägar.

Emellertid är att märka, att förefintligheten av ur transportsynpunkt lämpligt
belägna vägar, som utan förarbeten kunna stensättas, är ganska ringa.
Vissa vägar, som kunna ifrågakomma för stensättning, äro i stor utsträckning
i behov av såväl breddning som grundförstärkning. Utan alt erforderliga åtgärder
härutinnan vidtagits kan det vare sig ur teknisk eller ekonomisk syn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

7

punkt vara försvarligt att belägga vägarna med gatsten. Inom en snar framtid
torde emellertid åtskilliga vägar bliva ombyggda till den standard, att de
kunna utan förarbeten beläggas med smågatsten.

Då de vägar, som sålunda kunna ifrågakomma för stensättning, få anses
fullt motsvara de fordringar, som rimligen kunna ställas på vederbörande
vägdistrikt, torde ej kunna ifrågasättas, att vägdistrikten skola ikläda sig
kostnaderna för erforderliga förarbeten. Dessa kostnader synas därför böra
åvila staten. Enligt vad styrelsen under hand inhämtat från statens arbetslöshetskommission
lärer breddning och grundförstärkning av vägar icke vara
arbete av den art, att det lämpligen kan komma till utförande genom kommissionens
försorg. Det synes därför erforderligt, att visst belopp, förslagsvis
en miljon kronor, för ändamålet ställes till styrelsens förfogande och alt erforderliga
arbeten få utföras genom styrelsens försorg.

Vidkommande frågan, när de föreslagna stensättningsaibetena och därav
föranledda förarbeten böra verkställas, må följande anföras.

Örn särskilt anslag för omförmälda förarbeten anvisas av 1936 års riksdag,
skulle dessa arbeten kunna verkställas under loppet av åren 1936 eller 1937.
I så fall skulle själva stensättningsarbetena kunna påbörjas under åren 1937
eller 1938 och sålunda anslag härtill kunna anvisas av 1937 års riksdag. Alternativt
kan tänkas, att man låter förarbetena ingå i själva stensättningsarbetena
och att nämnda anslag å en miljon kronor anvisas i samband med anslag
till stensättningen.

Med hänsyn till nu rådande relativt goda förhållanden å arbetsmarknaden,
fortsätter styrelsen, syntes emellertid skäl tala för att ifrågavarande stensättningsarbeten,
vilka finge anses relativt väl lämpade för avhjälpande av
arbetslöshet, uppskötes till tidpunkt, då arbetslösheten å vederbörande orter
kunde anses påkalla desammas igångsättande, och arbetena skulle sålunda
erhålla karaktär av beredskapsarbeten. En dylik anordning krävde att lagringstiden
för gatstenen sattes relativt hög. Vid den senaste beställningen
hade densamma varit 5 år. Med hänsyn till vad här anförts syntes böra
övervägas, örn icke lagringstiden borde bestämmas till cirka 10 år.

Då den storgatsten, som kunde komma att beställas, fortsätter styrelsen,
icke med fördel kunde användas för statligt stensättningsarbete, borde densamma
försäljas. För denna försäljning syntes i tillämpliga delar böra lända
till efterrättelse de villkor, som härutinnan meddelats i Kungl. Maj:ts brev
den 7 april 1933 angående for Isatt inköp av gatsten för statens räkning m. m.

Beträffande slutligen frågan örn anvisande av medel för omförmälda ändamål
har styrelsen framhållit, att den till inköp ifrågasatta stenen enligt styrelsens
förslag i övervägande omfattning skulle komma lill användning för
stensättning av viktigare vägar och gator. Det syntes därför finnas fog för
att erforderliga belopp för inköp ävensom för förarbeten och stensättning
utginge av automobilskattemedel. I så fall syntes det för inköp avsedda beloppet
å 2 miljoner kronor böra anvisas att utgå av de under innevarande budgetår
inflytande automobilskattemedlen. Då jämväl städernas vägar skulle
kunna stensättas med ifrågavarande gatsten, syntes beloppet böra utgå före
fördelningen av automobilskattemedel mellan städer och landsbygd.

För den svenska stenindustrien, som normalt i huvudsak är inriktad på
gatstenstillverkning för export, hava de senaste åren på grund av bland an -

Departement
schöjen .

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

nät de handelspolitiska förhållandena utvisat en till omkring 20 procent av
tidigare exportvärden minskad avsättning av gatsten utomlands. Helt naturligt
måste detta förhållande medföra betydande svårigheter att bereda arbete
inom ifrågavarande industri för de därtill knutna arbetarna. Dessas antal
synes visserligen hava minskats till nära hälften, men av de ännu till nämnda
industri hänförliga arbetarna, överslagsvis beräknade till 6,500 man, hava
för närvarande icke mer än omkring 2,300 sysselsättning vid stenbrotten och
av dessa äro inemot 1,200 sysselsatta vid arbeten, som hållas i gång med
hjälp av förut omförmälda statslån. Sedan dessa arbeten vid utgången av
instundande februari månad torde hava avslutats, synes alltså fortsatt sysselsättning
kunna beredas endast en mindre del av arbetarna, därest icke staten
träder emellan.

Läget inom de av stenindustrien närmast berörda kommunerna synes således
vara sådant, att det, såsom inledningsvis framhållits, torde böra tagas
i övervägande att, på sätt skedde åren 1931—1933, genom statsbeställning
av gatsten bereda arbete åt ytterligare ett antal stenarbetare och därmed
lätta det ekonomiska trycket på kommunerna. För sådant ändamål har jag
funnit ett belopp av 2 miljoner kronor lämpligt avvägt. En upphandling
av denna omfattning har nämligen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknats
komma att avse omkring 550,000 kvadratmeter smågatsten, vartill
möjligen skulle komma ett mindre parti storgatsten, och enligt vad jag inhämtat
skulle nämnda kvantitet smågatsten motsvara omkring 150,000 dagsverken.
Då sålunda upphandlad gatsten är avsedd att, på sätt jag i det följande
förordar, komma landets väg- och gatuväsende till nytta, har jag, såsom
tidigare i dag anmälts (sjätte huvudtiteln, punkt 14), med hänsyn jämväl
till övriga dispositioner av automobilskattemedel ansett beloppet lämpligen
kunna utgå av de under innevarande budgetår inflytande automobilskattemedlen.

Jag vill alltså förorda, att upphandling av gatsten för statens räkning kommer
till stånd i nyss angiven omfattning och att härför avses ett belopp av
högst 2 miljoner kronor av de under innevarande budgetår inflytande automobilskattemedlen.

Vad angår sättet för verkställande av ifrågavarande upphandling har
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, att inköpen skola organiseras
på i huvudsak samma sätt som de under åren 1931—1933 verkställda och
att även i övrigt de då meddelade bestämmelserna i stort sett skola tillämpas.
I enlighet härmed skulle enligt styrelsens förslag tillsättas en av fem
personer bestående steninköpskommitté, sammansatt på sätt i det föregående
angivits. För den upphandling i mera begränsad omfattning, varom
här är fråga, kan det, med hänsyn till erfarenheter från de tidigare stenupphandlingarna,
emellertid möjligen visa sig tillräckligt, att inköpskommittén
består av tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, av vilka en är opartisk
ordförande och de övriga representanter för företagare respektive arbetare.
Kommittén skulle hava till uppgift att besluta örn statsbeställningens fördelning
mellan de olika industriföretagen samt med dessa träffa avtal om

Kungl. Majus proposition nr 20.

9

villkoren för beställningarnas utförande. Beställningarna böra uppenbarligen
så placeras, att de i möjligaste mån fylla sitt arbetslöshetslindrande
syfte samtidigt som det måste tillses, att stenen blir av tillfredsställande kvalitet.
Av naturliga skäl bör den övervägande delen av beställningarna lämnas
till företag i Bohuslän och Blekinge, och det torde vara önskvärt, att
sysselsättning företrädesvis beredes sådana arbetare inom stenindustrien, som
hava svårigheter att övergå till annat yrke. Jag förutsätter, att kommittén
skall samråda om hithörande frågor såväl med vederbörande centrala och
lokala arbetslöshetsorgan som med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken
styrelse bör, liksom hittills varit fallet, omhänderhava den upphandlade gatstenen.

Vad beträffar inköpspriset vid beställningarna är det såsom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framhållit av vikt, att detta icke upptages till högre
belopp än respektive företags självkostnader. Med hänsyn till angelägenheten
av att ifrågavarande arbeten icke fördröjas torde någon mera ingående
undersökning härutinnan knappast bliva möjlig och synes icke heller oundgänglig
med hänsyn till att material för frågans bedömande blivit tillgängligt
i samband med beviljandet av förutnämnda statslån.

Kostnaderna för kommitténs verksamhet torde i likhet med kostnaderna
för den tidigare steninköpskommittén böra bestridas med anlitande av
de för upphandlingen beviljade medlen.

Närmare bestämmelser om ifrågavarande upphandling torde det liksom
vid tidigare beställningar få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela.

Vad slutligen beträffar det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen berörda
spörsmålet om den framtida användningen av de för statens räkning upphandlade
gatstenspartierna ansluter jag mig till styrelsens uppfattning, att
dessa endast undantagsvis böra försäljas. Lämpligast synes vara, att inköpt
gatsten lagras för att i sinom tid användas för stensättning i statlig regi
eller eljest genom statens försorg. Företrädesvis torde dylika arbeten böra
utföras, då läget på arbetsmarknaden påkallar igångsättande av allmänna
arbeten till motverkande av arbetslöshet. I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anser jag det därför riktigt, att för staten kostnadsfri lagring
av inköpt sten om möjligt avtalas för längre tid än som skedde vid de
tidigare steninköpen, då sådan lagringstid enligt de träffade avtalen var
fem år.

Med hänsyn till förevarande ärendes brådskande natur vore det önskvärt,
att detsamma bleve föremål för behandling redan på ett tidigt stadium av
riksdagens arbete.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att av de under budgetåret 1935/1936 inflytande automobilskattemedlen
må under samma budgetår användas ett belopp
av högst 2 miljoner kronor till inköp av gatsten för
statens räkning i huvudsak på det sätt, som av mig i det
föregående angivits.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 20.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

svonni