Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

1

Nr 194.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till viss
forskningsverksamhet på det jordbrukstekniska området;
given Stockholms slott den 6 mars 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvaran de:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

1 årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,
punkt 116, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1936/1937 beräkna till Bidrag
lill jordbrukstekniska föreningen: Särskild forskningsverksamhet ett anslag
av 25,000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla detta ärende.

Såsom framgår av vad jag under nyssnämnda punkt i nionde huvudtiteln
anfört avser ärendet frågan örn en lämplig organisation av den av byrådirekBihang
lill riksdagens protokoll 1936. 1 sand. Nr 194.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

tören i vattenfallsstyrelsen Harald Edholm bedrivna forskningsverksamheten
på det jordbrukstekniska området.

År 1923 förordnade vattenfallsstyrelsen Edholm, vilken då tjänstgjorde
såsom distriktsingenjör vid Älvkarleby kraftverk, att å styrelsens kraftverksbyrå
biträda vid handläggning av ärenden, som sammanhängde med pågående
utredning om rabattaxa för till statens kraftverk anslutna och
därmed jämställda abonnenter m. m. Omkring år 1925—1926 var nyssberörda
arbetsuppgift i huvudsak avslutad. Det ansågs då lämpligt att förlägga
arbetets tyngdpunkt till en verksamhet, som avsåg att finna nya avsättningsområden
åt elektriciteten, särskilt inom lantbruket. Edholms nya
arbetsuppgifter hava i överensstämmelse härmed väsentligen inriktats på
dels utexperimentering av nya anordningar eller metoder inom jordbruket, varigenom
dess avkastning kunde med den elektriska kraftens tillhjälp ökas
eller bättre tillvaratagas, dels ock propagandaverksamhet för spridande av
kännedom om de ändamål för vilka den elektriska kraften kunde komma
till användning.

I anslutning till Edholms förordnande år 1923 hos vattenfallsstyrelsen
medgav Kungl. Maj:t på framställning av styrelsen, att till Edholm finge under
högst ett år utöver honom tillkommande avlöning utbetalas särskild ersättning
efter 2,000 kronor för år. Efter förnyad framställning bemyndigade
Kungl. Maj:t den 31 mars 1926 styrelsen att från och med utgången av tid,
som avsåges i 1923 års beslut, tills vidare under den tid, varunder förordnande
för Edholm att inom styrelsen handlägga ärenden rörande landsbygdsdistributionen
påkallades, till Edholm utbetala särskild ersättning, beräknad
till och med utgången av år 1925 efter 2,000 kronor för år och därefter
med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan Edholms avlöningsförmåner
såsom distriktsingenjör och de löneförmåner, som skulle hava tillkommit
honom, därest han från tidpunkten för förordnandets början varit konstituerad
till ordinarie byrådirektör, dock med visst avdrag. När Edholm sedermera
år 1926 konstituerades till förste byråingenjör i vattenfallsstyrelsen,
medförde detta ingen ändring i beslutet den 31 mars 1926.

I överensstämmelse härmed uppbär Edholm, som i sin förste byråingenjörstjänst
sedan den 1 juli 1929 tillhör 30 löneklassen, ett särskilt lönetillägg
av 40 kronor per månad, minskat med 3 kronor 12 öre i pensionsavgifter.
Under år 1935 uppgick Edholms löneförmåner efter avdrag för pensionsavgifter
till 11,528 kronor 88 öre. Härutöver uppbär Edholm i egenskap av
sekreterare hos jordbrukstekniska föreningens elektriska sektion ett särskilt
årsarvode av 3,000 kronor.

Det sätt på vilket Edholms verksamhet anordnats har föranlett anmärkning
från riksdagens revisorer. Dessa påtalade år 1934 i sin berättelse (§ 67),
att varken i instruktion, arbetsordning eller vattenfallsstyrelsens protokoll
återfunnes någon bestämmelse angående de arbetsuppgifter, som vore förenade
med Edholms byrådirektörstjänst. Enligt revisorernas mening rådde
en sammanblandning mellan Edholms tjänsteåligganden samt halvofficiella
och rent privata uppdrag. Revisorerna anmärkte jämväl på det förhållan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

3

det, att Edholm genom försäljning av vissa patent för egen räkning utnyttjat
sådana forskningsresultat, som han vunnit under sitt arbete för statens räkning.

I sitt utlåtande (nr 126/1935) i anledning av statsrevisorernas förenämnda
berättelse uttalade statsutskottet — som icke ansett de påtalade förhållandena
vara ur principiell synpunkt ordnade på ett tillfredsställande sätt -—
med hänsyn till den betydelse som Edholms forskningsverksamhet ansetts äga,
att man borde överväga lämpligheten av att Edholms verksamhet lösgjordes
från vattenfallsstyrelsen och att han med statens stöd knötes till annan forskningscentral,
där han kunde beredas tillfälla att fullfölja sina forskningar
på det jordbrukstekniska området. Utskottet, som uttalade sin förväntan,
att denna fråga utan framställning från riksdagens sida komme att tagas
under övervägande av Kungl. Majit och ordnas på ett i alla avseenden tillfredsställande
sätt, anmälde allenast för riksdagen vad i ärendet förekommit.
Riksdagen beslöt lägga anmärkningen till handlingarna.

I skrivelse till Kungl. Majit den 26 januari 1935 hemställde jordbrukstekniska
föreningen örn vidtagande av åtgärder för att Edholm måtte sättas i
tillfälle att under lämplig organisationsform med statens stöd fortsätta sin
forskningsverksamhet på det jordbrukstekniska området.

över denna framställning avgåvo kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
den 8 april 1935 infordrat gemensamt utlåtande. Ämbetsverken ansågo
sig böra vitsorda, att den av Edholm bedrivna verksamheten i allmänhet
varit av eller kunde få betydelse för jordbruksproduktionen. Ämbetsverken
ansågo emellertid, att frågan om verksamhetens organisation knappast borde
lösas för sig utan upptagas till omprövning i samband med pågående utredning
i fråga om försöksverksamheten på jordbruksområdet i dess helhet.

I anledning härav förordnade Kungl. Majit den 3 maj 1935, att framställningen
skulle överlämnas till utredningsmannen för verkställande av utredning
och avgivande av förslag i avseende å vissa frågor rörande lantbruksförsöksverksamhetens
organisation för att tagas under omprövning i samband
med berörda utredning. I skrivelse den 28 augusti 1935 framhöll emellertid
utredningsmannen, att de förslag han framlagt icke berörde den jordbrukstekniska
forskningsverksamheten. I betraktande härav kunde frågan
om den framtida organisationen av den av Edholm bedrivna verksamheten
enligt utredningsmannens förmenande behandlas såsom en självständig
fråga.

I detta sammanhang torde ock böra erinras om en vid 1935 års riksdag
väckt motion i förevarande ämne (11:389). I denna begärdes, att riksdagen
måtte dels hos Kungl. Majit hemställa örn förslag angående överflyttning
av Edholms verksamhet till lämplig institution på jordbrukets område,
och dels för budgetåret 1935/1936 för detta ändamål anvisa ett reservationsanslag
på 40,000 kronor. Motionären förutsatte, att vattenfallsstyrelsen
skulle för samma ändamål bidraga med 20,000 kronor. I utlåtande över
motionen förklarade jordbruksutskottet sig icke vilja förneka, alt den verksamhet,
som vattenfallsstyrelsens kraftverksbyrå genom Edholm utövat be -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

träffande landsbygdens elektrifiering, varit av betydelse för jordbruket.
Emellertid syntes det utskottet näjipeligen kunna ifrågakomma att på hemställan
av en enskild motionär och utan att förslag i ämnet väckts av vattenfallsstyrelsen
därifrån bryta loss en verksamhet, som Edholm förestått i egenskap
av tjänsteman i styrelsen. I allt fall syntes det utskottet av budgettekniska
skäl vara uteslutet att, såsom motionären tycktes åsyfta, bekosta
verksamheten dels med ett anslag under nionde huvudtiteln å 40,000 kronor,
dels ock med ett tillskott av vattenfallsstyrelsen å 20,000 kronor. På nu angivna
skäl kunde utskottet, som förutsatte, att vattenfallsstyrelsen i allt fall
fortsatte sin ifrågavarande verksamhet, icke biträda motionen. Riksdagen
avslog sedermera motionen.

Den 18 oktober 1935 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksakademiens sekreterare
professorn Th. V. E. Björkman att inom jordbruksdepartementet biträda
med utredning och utarbetande av förslag om framtida organisation av
den av Edholm bedrivna forskningsverksamheten på det jordbrukstekniska
området. Med skrivelse den 3 mars 1936 har Björkman överlämnat en promemoria
med utredning och förslag i ämnet. Över promemorian hava efter
remiss yttranden avgivits av statskontoret, vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen.

I utredningsmannens promemoria har till en början lämnats en översikt
över Edholms arbete på det jordbrukstekniska området. Av
denna framgår i huvudsak följande.

Under åren 1927—1931 hade utarbetats en av Edholm föreslagen metod för
spannmålstorkning. Metoden avsåge att skapa möjlighet dels att på de enskilda
gårdarna torka och lufta spannmål med användande av enbart naturlig,
icke uppvärmd luft och dels att i spannmålslagerhus med uppvärmd luft
torka relativt stora mängder spannmål till billigt pris. I fråga om de enskilda
gårdarna ansåges metoden innebära möjlighet att ej oväsentligt minska
magasinets bruttovolym samt att i ökad utsträckning verkställa tröskning
av säden direkt från fältet, vilket medförde förenkling i bärgningsarbetet och
minskning i behovet av lokalutrymmen för tillvaratagandet av grödan. I samband
med denna verksamhet hade jämväl utarbetats en metod för pneumatisk
spannmålstransport, därvid kraftåtgången skulle vara lägre än annars.

Under åren 1931—1934 hade av Edholm utarbetats en ny metod för torkning
av vallväxter. Metoden vore grundad på den iakttagelsen, att nedbrytningen
av protein och andra värdefulla beståndsdelar i de gröna växterna
vid torkningen i hög grad påverkades av använd torkningsmetod, graden av
luftfuktighet med flera förhållanden. Torkapparatens konstruktion vore sådan,
att apparaten ansåges kunna byggas av de enskilda gårdarnas egen
personal med användning av gårdarnas eget virke. Kostnaderna för apparaten
kunde därigenom begränsas. Tolkningsmetoden avsåge att dels underlätta
skördandet av vallarna på ett tidigare stadium, varigenom det erhållna
höets kvalitet förbättrades, dels ock åvägabringa en utjämning av arbetsbehovet
under sommaren, i det att höskörden kunde fördelas på en längre
tidrymd. Vid experimenten rörande grästorkning hade det visat sig önskvärt
att använda förbränningsgaserna direkt vid torkningen i .stället för att tillämpa
indirekt luftförvärmning. Härför vore emellertid en effektiv gnist- och sotavskiljare
erforderlig, och experiment på detta område hade upptagits. Vidare
påginge undersökningar för åstadkommande av speciella arbetsbesparande

Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 5

anordningar i syfte att möjliggöra hackelseskärning av den artificiellt torkade
höskörden.

Experiment och undersökningar hade även verkställts i syfte att åstadkomma
ett ventilationssystem av djurstallar enligt en sådan princip, att djuren
omflötes av en kontinuerlig luftström. Systemet innebure, att luften fördelades
på ett rationellt sätt inom lokalerna med tillhjälp av en elektriskt driven
fläkt. Temperaturen i stallarna kunde på detta sätt anpassas till den
för djurens produktion lämpligaste, och luftfuktigheten bleve som följd härav
väsentligt lägre än man vanligen funne i djurstallar.

I anslutning till förenämnda experiment hade utarbetats förslag till en rationalisering
av ekonomibyggnaderna vid jordbruk. Förslagen åsyftade att
dels genom ökad mekanisering åstadkomma arbetsbesparing vid inomhusarbeten
och dels genom det minskade behovet av sädesloge nedbringa byggnadskostnaderna.
I samband härmed hade även upptagits frågan om gödselstäders
dimensionering samt om elektriskt drivna anordningar för utgödsling
från ladugårdar.

Åren 1925—1927 hade i samarbete med centralanstalten för jordbruksförsök
utförts vissa undersökningar rörande elektrisk ensilering av grönfoder
enligt ett schweiziskt uppslag, och under år 1928 hade verkställts vissa experiment
med fältbevattning av olika slags grödor. I intetdera fallet hade emel
lertid de ekonomiska resultaten blivit uppmuntrande. Efter uppslag från
Norge hade Edholm genom en serie undersökningar bearbetat en metod för
elektrisk jorduppvärmning vid trädgårdsodling, i syfte att anpassa den till
svenska förhållanden. Metoden hade sedermera kommit till viss användning.

Såsom undervisningsmateriel, närmast för anvisande av exempel på en ändamålsenlig
elektrifiering men också för illustration av andra rationaliseringsåtgärder
beträffande ekonomibyggnaders inrättande m. m. hade anordnats
demonstrationsgårdar. Den första demonstrationsgården hade iordningställts
vid rikslantbruksmötet i Stockholm 1930. Denna hade år 1932
följts av vattenfallsstyrelsens demonstrationsgård Gäddebäck utanför Trollhättan.
Vidare kunde den år 1934 uppförda ekonomibyggnaden vid Malmvik
på Lovön ävensom den år 1935 vid Stegsholm i Gålö uppförda ekonomibyggnaden
betecknas som demonstrationsgårdar. I samtliga dessa fall hade
det konstruktiva arbetet i huvudsak åvilat Edholm.

Genom samarbete mellan föreningen för elektricitetens rationella användning
(Fern) och jordbrukstekniska föreningens elektriska sektion utgåves sedan
år 1932 tidskriften »Jordbrukarens elektriska blad (Joel)», vilken vore
avsedd att bringa jordbrukarna upplysning i elektriska frågor. Åt tidskriften
hade vattenfallsstyrelsen, förnämligast genom Edholm, lämnat sin medverkan.
Genom föredrag, uppsatser, undervisningsfilmer m. m. hade vidare
genom Edholm bedrivits upplysningsverksamhet på ifrågavarande område.

I promemorian har utredningsmannen vidare lämnat vissa uppgifter
rörande den personal och de lokaler, som hittills stått Edholm
tili buds. Härav inhämtas i huvudsak följande.

Såsom medhjälpare vid forsknings- och upplysningsverksamheten hade
Edholm under senare tid haft till förfogande en biträdande ingenjör vid vattenfallsstyrelsen,
en agronom och en byggnadsingenjör, varjämte tillfällig arbetskraft
anlitats i män av behov. Förstnämnde ingenjör hade biträtt vid
utredningar örn jordbruksstatistik m. lii. samt handhaft det löpande laboratoriearbetet
ävensom undersökningar av teknisk art på gårdarna. Hans avlöning
hade lich utgått från vattenfallsstyrelsen. Agronomen hade dels handhaft
undersökningar i praktisk drift ute på gårdarna, dels omhänderhaft vis -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ning av demonstrationsgårdar dels ock ombesörjt korrespondens m. m. Avlöningen
hade bestritts till ena hälften av vattenfallsstyrelsen och till den
andra av jordbrukstekniska föreningens elektriska sektion. Byggnadsingenjören,
vars avlöning helt utgått från nämnda förenings elektriska sektion,
hade utfört erforderligt ritningsarbete.

Under de åtta år, som verksamheten pågått, hade den provisoriskt inrymts
i lokaler i vattenfallsstyrelsens förvaltningsbyggnad. Såsom laboratorium
hade varit tillgängligt endast ett mindre rum, vilket samtidigt använts såsom
arbetsrum. Pågående ombyggnadsarbeten inom nyssnämnda byggnad hade
emellertid medfört begränsning i tillgången på lokaler. För närvarande förvarades
sålunda den huvudsakliga laboratorieutrustningen i en förhyrd källare
och laboratorielokalen användes jämte ett annat mindre rum såsom arbetsrum.
Även Edholms eget tjänsterum hade utnyttjats för forskningsverksamheten.
Den för verksamheten tillgängliga laboratorieutrustningen vore
föga omfattande.

Rörande den ifrågavarande verksamhetens ekonomi har utredningsmannen
lämnat bland annat följande upplysningar.

Utgifterna för den Edholmska forskningsverksamheten hade för åren 1932
—1934 fördelat sig sålunda:

1932

1933

1934

kronor

kronor

kronor

Löner och arvoden

Edholm.............................

..... 9,000

11,000

13,000

Biträdande ingenjören...............

..... 3,600

4,964

5,160

Agronomen.........................

..... 5,000

5,400

6,000

Diverse arvoden ...................

..... 100

300

500

Rese- och traktamentsersättningar.....

..... 2,747

5,467

4,370

Omkostnader .........................

..... 8,714

23,545

13,010

Summa kronor 29,161

50,676

42,040.

Angivna utgifter hade betalats av

vattenfallsstyrelsen och jordbrukstek-

niska föreningen enligt följande fördelning:

1932

1933

1934

kronor

kronor

kronor

Vattenfallsstyrelsen.................

.....19,471

32,383

30,472

Jordbrukstekniska föreningen.......

..... 9,690

18,293

11,568

Summa kronor 29,161

50,676

42,040.

De utgifter, som bestritts av vattenfallsstyrelsen, vore i vissa fall uppskattade,
då särskild bokföring icke förts avseende den Edholmska forskningsverksamheten.
Beträffande såväl Edholm som den biträdande ingenjören
hade en viss — för varje år avtagande — del av avlöningsförmånerna ansetts
böra hänföras till annan verksamhet i vattenfallsstyrelsens tjänst.

Enligt en inom vattenfallsstyrelsen utförd beräkning av kostnaderna för
Edholms forskningsverksamhet hade av Edholms och den biträdande ingen -

jörens löner följande belopp

ansetts böra belasta

ifrågavarande verksam-

het, nämligen:

1932

1933

1934

kronor

kronor

kronor

Edholm.....................

............. 6,000

8,000

10,000

Biträdande ingenjören .....

............. 3,500

4,500

5,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

7

De utgifter för den Edholmska forskningsverksamheten, som sålunda
betalats av vattenfallsstyrelsen, vore helt att betrakta som vattenfallsstyrelsens
direkta kostnader för ändamålet. Därutöver hade styrelsen ställt lokaler
till förfogande för verksamheten utan att något hyresbelopp upptagits
i kostnadsberäkningen.

Vad anginge jordbrukstekniska föreningen, hade dess utgifter för

ifrågavarande ändamål bestritts från olika inkomstkällor. Sålunda hade under
åren 1932—1934 följande inkomster stått till föreningens elektriska sektions
förfogande:

1932
kronor

Andel av statsanslag ...................... 4,000

Årsavgift från vattenfallsstyrelsen.......... 2,500

Årsavgift från andra anslutna kraftverk och

elektr. företag............................ 1,230

Anslag från stiftelser o. dyl............... —

Diverse inkomster m. m. .................. 90

Summa kronor 7,820 18,293 11,449.

Med hänsyn till att utredningsmannens förslag innebär en anknytning
av den av Edholm bedrivna forskningsverksamheten till jordbrukstekniska
föreningen torde här böra återgivas följande i promemorian
intagna redogörelse för föreningens organisation och verksamhet.

Jordbrukstekniska föreningen bildades år 1927. För främjande av sitt
syfte skall föreningen jämlikt sina stadgar särskilt hava till uppgift att företaga
utredningar av teknisk och ekonomisk innebörd rörande konstruktion
och utförande av för lantbruket lämpliga maskiner, redskap och byggnader
samt rörande lämplig användning av olika slag av drivkraft för lantbrukets
behov; att verkställa undersökningar örn jordbruksarbetets effektivitet
samt pröva och utveckla arbetsmetoder inom lantbruket; att verka
för en ändamålsenlig standardisering av för lantbruket behövliga industrifabrikat
samt verkställa nödiga utredningar rörande sådan standardisering;
att på lämpligt sätt sprida kännedom bland svenska lantbrukare om fördelarna
av tidsenliga mekaniska hjälpmedel och av den elektriska energiens
utnyttjande inom lantbruket samt i möjligaste mån meddela begärda upplysningar
härom samt att i övrigt inom ramen för föreningens syftemål vidtaga
sådana åtgärder, som främja lantbruket och dess binäringar.

Som medlemmar av föreningen kunna ingå såväl institutioner och sammanslutningar
som enskilda personer och företag. Föreningen stödes ekonomiskt
utom genom medlemmarna även av vissa hushållningssällskap.
Därjämte har föreningen redan från början åtnjutit visst statsunderstöd.
Under de senaste åren har detta utgått med 12,000 kronor örn året.

Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av femton
ledamöter, av vilka vissa utses av särskilda institutioner och dc övriga
väljas av föreningen på allmänt sammanträde. Styrelsen har inom sig utsett
ett särskilt arbetsutskott.

Föreningens arbeten bedrivas huvudsakligen genom tre särskilda sektioner,
var och en under ledning av en sektionsnämnd.

Första sektionen sysslar dels med frågor, som röra konstruktioner av
lantbruksmaskiner och dessas användning, dels med jämförande undersökningar
rörande arbetsmetoder inom jordbruket.

1933

1934

kronor

kronor

5,000

3,000

2,500

5,000

1,200

1,200

5,000

2,000

4,593

249

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Andra sektionen (elektriska sektionen) sysslar med frågor rörande den
elektriska energiens utnyttjande inom jordbruk och lanthushåll ävensom
därav betingade byggnadsfrågor. Nämnden för denna sektion skall enligt
stadgarna bestå av en ledamot av styrelsen såsom ordförande samt minst
tre andra medlemmar, av vilka en bör vara representant för lantbruket, en
för kraftverksindustrin och en för den elektriska maskinindustrin. För närvarande
omfattar sektionsnämnden sju personer.

Tredje sektionen slutligen omhänderhar föreningens standardiseringsarbeten.

Jordbrukstekniska föreningen har anställt sekreterare och i mån av behov
andra tjänstemän. Resultaten från föreningens verksamhet publiceras
i regel i form av särskilda meddelanden från föreningen. Föreningens
årliga inkomster och utgifter hava under de senaste åren uppgått till omkring
50,000 kronor.

Till belysande av värdet av ifrågavarande forskningsverksamhet
och den därmed sammanhängande frågan om det berättigade i
att särskilda åtgärder vidtagas för verksamhetens upprätthållande har utredningsmannen
anfört i huvudsak följande.

Det vore tydligt, att olika uppfattningar kunde göras gällande beträffande
värdet av en forskningsverksamhet av det slag, som bedreves av Edholm.
Under det att vissa på området initierade personer knöte synnerligen stora
förhoppningar till verksamheten, kunde andra intaga en mera avvaktande
hållning till densamma. Detta betingades av verksamhetens egen natur. Den
Edholmska verksamheten kunde till stor del anses vara en uppfinnarverksamhet,
om än byggd på forskningsverksamhet. För en sådan verksamhet
vore det karakteristiskt, att de framkommande förslagen till ändrade metoder
och anordningar ofta innebure en radikal brytning med de förut tillämpade
sedvänjorna. Härigenom försvårades emellertid också ett omedelbart
ställningstagande till de framkomna nyheterna.

Ett bedömande av de av Edholm redan utförda arbetena försvårades i viss
mån även därav, att de flesta betydande uppslagen ännu icke hunnit få någon
större tillämpning i praktiken utan fortfarande befunne sig på expeiåmentstadiet.

I fråga örn Edholms bidrag till lösning av sädestorkningsproblemet hade
dock en icke ringa erfarenhet redan vunnits. Åtskilliga anläggningar för
torkning och lagring av spannmål enligt Edholms metod hade sålunda kommit
i bruk. Metoden hade ansetts ekonomisk i tillämpningen. Det funnes
grundad anledning förvänta, att denna spannmålstorkningsmetod skulle bliva
av icke ringa betydelse för det svenska jordbruket.

Edholms grästorkningsmetod genomginge för närvarande utprövning för
anpassning till jordbrukets praktiska förhållanden. Ännu vore det för tidigt
att fälla något omdöme om dess praktiska värde. Det framkomna uppslaget
erbjöde emellertid mycket av intresse, och det förefölle tänkbart, att
den fortsatta utformningen av metodens detaljer kunde medföra resultat, som
tilläte ett större antal jordbruk att med ekonomisk fördel begagna sig av densamma.

De experiment och undersökningar, som Edholm upptagit beträffande jordbrukets
ekonomibyggnaders planläggning jämte inomhusteknik och vad därmed
sammanhängde, öppnade nya och vidsträckta perspektiv för jordbrukets
byggnadsfråga. Jordbruks- och maskinteknikens ständigt pågående utveckling
förde med sig nya krav beträffande planläggningen och uppförandet
av jordbrukets ekonomibyggnader. En ändamålsenlig anpassning av bygg -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

nadstekniken efter dessa nya krav kunde anses tillhöra jordbrukets viktigaste
problem. De Edholmska bidragen till denna frågas lösande kunde väl
icke ännu slutligt bedömas, men de byggnadsföretag, som redan hunnit utföras
med utnyttjande av Edholmska synpunkter, gåve dock otvivelaktigt vid
handen, att eli förskjutning av gängse byggnadsmetoder vid jordbruket mot
nya byggnadstyper vore tänkbar, och att Edholm därvid redan givit beaktansvärda
uppslag.

En forskningsverksamhet av det slag, som Edholm bedreve, krävde lång
tid för att nå större påtagliga resultat, särskilt om de skulle mätas genom
omfattningen av deras tillämpning i praktiken. Edholm stöde mitt uppe i
sitt arbete; åtskilliga av de av honom utarbetade metoderna krävde fortsatt
uppmärksamhet från hans sida för att deras utformning skulle bliva den för
praktiska förhållanden ändamålsenligaste; andra projekt hade ännu icke hunnit
fullt utformas; nya uppslag kunde förväntas. Edholms arbete präglades
av en frisk syn på problemen, fri från invanda fördomar. De lösningar han
föresloge kunde i vissa fall te sig mindre närliggande, och ibland kanske det
ursprungliga förslaget finge kraftigt justeras av praktikens erfarenheter.
Men de redan vunna resultaten av Edholms verksamhet syntes vittna om, att
en kombination mellan Edholms idérika forskningsverksamhet och praktisk
jordbruksteknisk erfarenhet kunde väntas även framdeles leda till för jordbrukets
utveckling löftesrika resultat. Det syntes därför vara önskvärt, att
Edholm finge fortsätta sin forskningsverksamhet på det jordbrukstekniska
området.

Beträffande frågan under vilken organisationsform Edholms verksamhet
borde bedrivas har utredningsmannen uttalat, att någon ny permanent
forskningsinstitution, till vilken verksamheten kunde förläggas, icke torde
inrättas, utan de åtgärder som borde vidtagas torde begränsas till att tillvarataga
Edholms förmåga på ifrågavarande forskningsområde. Med hänsyn
till att verksamheten spände över stora områden och att de uppgifter,
som upptoges till behandling, kunde kräva olika slag av sakkunskap och
materiella resurser, bär utredningsmannen ansett, att verksamheten borde
givas en icke ringa grad av rörlighet. Med avseende å de materiella resurserna
borde verksamheten från fall till fall hava att söka bistånd från redan
befintliga laboratorier och institutioner. I anslutning till dessa uttalanden
har utredningsmannen i promemorian till övervägande upptagit följande fem
alternativ till organisationsform för verksamheten, nämligen 1) dess anknytning
till lantbrukshögskolan, 2) dess anknytning till tekniska högskolan, 3)
dess anknytning till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter, 4) dess
anordnande såsom egen institution under särskild styrelse samt 5) dess fortsatta
anknytning till jordbrukstekniska föreningen och vattenfallsstyrelsen.
De fyra första av dessa alternativ har utredningsmannen ansett mindre lämpliga.
Däremot har han förordat det sistnämnda. Hans skäl härför kunna
sammanfattas sålunda.

Nuvarande byggnader vid lantbrukshögskolan mcdgåve icke inrymmandel
av verksamheten därstädes. En förläggning dit skulle sålunda innebära
behov av särskilt byggnadsanslag. Svårigheter torde även uppstå för verksamheten,
örn den förlädes till lantbrukshögskolan, att uppehålla nödig kontakt
med andra på närgränsande områden verksamma institutioner och laboratorier,
vilka i regel vöre förlagda till Stockholm. — Verksamheten torde
icke hava så mycket gemensamt med tekniska högskolans verksamhet att en

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

organisatorisk anknytning till denna kunde anses ändamålsenlig eller motiverad.
Enligt inhämtad uppgift kunde tekniska högskolan för övrigt icke
för närvarande ställa till förfogande de lokalutrymmen, som behövdes för
Edholms forskningsverksamhet. —- Förslag förelåge från maskin- och redskapsprovningsanstalternas
styrelse om viss omorganisation av provningarna
och i samband därmed örn uppförande i Stockholm av ett centralt provningslaboratorium.
Vid genomförande av detta byggnadsprojekt kunde ifrågasättas,
att särskilda lokaler iordningställdes för den Edholmska forskningsverksamheten.
Denna kunde sedermera såsom en med provningsverksamheten
sidoordnad avdelning underställas maskin- och redskapsprovningsanstalternas
styrelse. Mot en sådan lösning talade dock, alt verksamheten vore främmande
för provningsanstalternas nuvarande organisation och verksamhet och
att en dylik inkorporering lätt kunde giva anledning till sammanblandning
och bliva betungande för deras organisation. —- Upprättande av en särskild
institution för den Edholmska forskningsverksamheten under egen styrelse
eller kommitté vore ur flera synpunkter tilltalande. Verksamheten kunde då
förläggas till plats, som för ändamålet befunnes mest lämplig. Emellertid
kunde det befaras medföra, att densamma bleve isolerad. En sådan organisationsform
vore ock en väl stor apparat för den måhända mera tillfälliga
verksamhet, varom här vore fråga.

En fortsatt anknytning till jordbrukstekniska föreningen och vattenfallsstyrelsen
innebure de minsta förändringarna i den nu bestående ordningen.
Verksamheten hade vid sådan organisationsform förmånen av att alltjämt
kunna tillgodogöra sig den sakkunskap, som representerades av jordbrukstekniska
föreningen, och de särskilda möjligheter till kontakt med det praktiska
jordbruket, som föreningsformen erbjöde. I fråga örn verksamhetens elektrotekniska
sida vore det till avgjord fördel, att nära anknytning alltjämt funnes
till vattenfallsstyrelsen. Med hänsyn till att hittills jämförelsevis ringa erfarenhet
vunnits beträffande verksamhetens utvecklingsmöjligheter och därmed
också rörande de lämpligaste anordningarna för dess bedrivande, syntes
det vidare vara ändamålsenligt, att Edholm åtminstone tills vidare kvarstode
i sin ordinarie tjänst hos vattenfallsstyrelsen ehuru med varaktig tjänstledighet
från de ordinarie arbetsuppgifterna. Detta utgjorde även ett motiv för
att en viss kontakt alltjämt upprätthölles mellan Edholms forskningsverksamhet
och vattenfallsstyrelsen.

Jag övergår härefter till en närmare redogörelse för utredningsmannens
förslag till organisation av ifrågavarande forskningsverksamhet
i den sålunda angivna formen. Förslaget innebär följande. Forskningsverksamheten
jämte upplysningsverksamheten organiseras som en jämförelsevis
självständig avdelning av jordbrukstekniska föreningen, underställd
dennas styrelse. För utövande av den närmaste ledningen av avdelningens
verksamhet tillsättes en särskild nämnd, bestående av tre personer. Chefen
för vattenfallsstyrelsen bör vara självskriven ledamot och ordförande i nämnden,
med sin ställföreträdare i ämbetsverket som ersättare. Även annan representant
för vattenfallsstyrelsen bör dock kunna ifrågakomma. De övriga
två ledamöterna i nämnden, som böra besitta framstående sakkunskap inom
det praktiska jordbruket och särskilt på dess driftsekonomiska, mekaniska
och byggnadstekniska områden, böra utses av jordbrukstekniska föreningens
styrelse, som även utser en suppleant för dem. Nämnden bör äga rätt att
vid behov med sig adjungera andra personer, representerande sakkunskap på

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

exempelvis den elektriska maskinindustrins område. Uppdrag som ordförande
eller ledamot i nämnden bör ej vara förenat med särskilt arvode, däremot
bör rese- och traktamentsersättning kunna utgå i vanlig ordning. Av regelbundet
återkommande ärenden rörande avdelningen böra endast statförslag
samt års- och revisionsberättelse ävensom avdelningens arbetsprogram prövas
av jordbrukstekniska föreningens styrelse, övriga ordinarie ärenden
böra handläggas självständigt av nämnden, som jämväl förvaltar för avdelningens
verksamhet avsedda penningmedel. Revisionen av avdelningens räkenskaper
bör verkställas av föreningens revisorer. Verksamheten bör bedrivas
efter det allmänna program, som enligt jordbrukstekniska föreningens
stadgar för närvarande gäller för föreningens elektriska sektion. Avdelningen
bör således hava till uppgift att verka för den elektriska energiens utnyttjande
inom jordbruk och lanthushåll ävensom för lösandet av därav
betingade maskin- och byggnadsfrågor.

Med avseende å det lämpligaste sättet för ordnandet av personal- och
lokalförhållandena har utredningsmannen anfört i huvudsak följande.

De särskilda förhållanden, som rådde beträffande ifrågavarande forskningsverksamhet
motiverade, att man icke nu rubbade på Edholms ordinarie
anställning hos vattenfallsstyrelsen. Det vöre av vikt, att förutsättningai skapades
för Edholm att ostört kunna fortsätta sitt forskningsarbete under en
följd av år. Den lösningen syntes ur olika synpunkter vara godtagbar, att
Edholm till en början bereddes tjänstledighet från sin ordinarie befattning
mot avstående av hela lönen under en tidrymd av förslagsvis fem ai. Fiagan
om fortsatt tjänstledighet för Edholm finge därefter åter upptagas till

prövning. ... .

Med hänsyn till att verksamheten omfattade olikartade undersökningsområden,
kunde kompetensfordringarna för Edholms medhjälpare komma att
ställas olika för olika uppgifter. Vid sådant förhållande vöre det ändamålsenligt,
att assistenter eller jämförbara medhjälpare i regel icke bereddes fast
anställning med på förhand fastställda löner, utan att i stället ett visst belopp
beräknades för avlöning av dylik arbetskraft att mera fritt disponeras
inom verksamheten.

Sedan nu pågående tillbyggnadsarbeten inom vattenfallsstyrelsens torvaltningsbyggnad
avslutats, kunde erforderliga lokalutrymmen där beredas åt
ifrågavarande forsknings- och upplysningsavdelning. För upplåtandet av
dessa lokaler torde vattenfallsstyrelsen betinga sig en skälig byra.

För vissa forskningsuppgifter torde tillgång till viss laboratorieutrustning
vara erforderlig. Något engångsanslag för detta ändamål torde likväl icke

påfordras. ._

På grund av forskningsverksamhetens karaktär mäste arbetet i betydande
utsträckning förläggas till olika jordbruksegendomar. Detta medförde, att
rese- och traktamentskostnaderna komrne att uppgå till jämförelsevis stora belopp.
Experimentens förläggande till enskilda jordbruksegendomar kunde i
vissa fall föranleda, alt ersättning finge utbetalas till jordbrukaren för eventuel!
vid experimenten uppkommen ekonomisk skada.

Utredningsmannen har i anslutning till vad nu anförts beräknat de årliga
utgifterna för verksamheten till 45,000 kronor, att fördelas på följande
poster:

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Byrådirektören Edholm, lön inklusive dyrorts- och dyrtidstillägg
..............................................

Byrådirektören Edholm, ersättning för pensionsavgifter cirka

Arvoden till assistenter och annan arbetskraft ............

Rese- och traktamentsersättningar ......................

Lokalhyra, inklusive elektricitet, gas och vatten ..........

Kostnader för den experimentella verksamheten ..........

Expenser, publikationer m. m................

kronor 12,000
» 600

» 13,000

» 7,000

» 2,500

» 5,000

__4,900

Summa kronor 45,000.

Beträffande disponerandet av inkomster, som kunde komma
att inflyta genom att ersättning uttoges för biträde, som på framställning lämnades
enskild jordbrukare eller annan har utredningsmannen föreslagit, att
dylik inkomst finge efter av nämnden fastställda regler användas för avlönande
av ritare och för andra verksamheten avseende ändamål.

I samband härmed har utredningsmannen även berört frågan örn äganderätten
till patent, som föranleddes av forskningsverksamheten.
Enligt utredningsmannens mening borde det ankomma på den för verksamhetens
ledning tillsatta nämnden att besluta i dylika frågor. Av ingenjörsvetenskapsakademien
i samma ämne uppdragna riktlinjer torde emellertid
härvid kunna tjäna till ledning. Beträffande dessa anför utredningsmannen:

Berörda riktlinjer vore:

att akademiens forskningsarbeten, evad de utfördes av hos akademien anställda
tjänstemän eller bedreves av enskilda forskare med understöd av akademien,
skulle bedrivas uteslutande i syfte att genom publicering av resultaten
befordra den tekniska och industriella utvecklingen i allmänhet,

att sadan publicering skulle ske skyndsammast möjligt till förebyggande av
att forskningsresultaten obehörigen av enskilda utnyttjades genom patent,
att patent för akademiens räkning å framkommande uppslag skulle sökas
allenast i sådana fall, då anledning funnes att antaga, att forskningsresultatens
karaktär av allmän egendom icke kunde på annat sätt effektivt skyddas,
att sådan patentansökan finge av akademiens befattningshavare eller vederbörande
enskilda forskare ingivas allenast efter samråd med akademiens verkställande
direktör,

att sådan patentansökan borde av akademien fullföljas allenast intill dess
en effektiv publicering av forskningsresultatet kunde äga rum,

att frågan huruvida, därest särskilda skäl härför förelåge, ett sådant patent
borde i undantagsfall av akademien för egen räkning upprätthållas, skulle
i förekommande fall av akademiens förvaltningsutskott upptagas till noggrant
övervägande, samt

att med akademiens befattningshavare skulle träffas sådana överenskommelser,
som i möjligaste mån beredde skydd mot missbruk i patentavseende
av den kännedom de ägde om de vid arbetena erhållna resultaten.

Vid behandling av de individuella fallen hade det förekommit, att det befunnits
ändamålsenligt och berättigat att skydda utvunna arbetsresultat genom
patent i exploateringssyfte, och hade i sådant fall, särskilt då vederbörande
uppfinnare icke varit fastare knuten till akademien, det befunnits
lämpligt och erforderligt att lata uppfinnaren komma i åtnjutande av viss
andel i en eventuellt uppstående, från patentet härrörande vinst.

Kungl. Maj:ts proposition nr till -

13

I fråga om medelanskaffningen för verksamheten har utredningsmannen
framhållit, att vid tidigare överväganden av detta ärende man
räknat med att vattenfallsstyrelsen skulle årligen bidraga till verksamhetens
bedrivande med ett belopp av 20,000 kronor. Det återstående erforderliga
beloppet, 25,000 kronor, har föreslagits skola i sin helhet anvisas såsom direkt
statsanslag. Det vore enligt förslagsställarens mening till stor fördel för
verksamheten, om detta anslag kunde från början fixeras för hela den ifrågasatta
femårsperioden.

Ur yttrandena må återgivas följande.

Statskontoret har ansett starka principiella betänkligheter möta mot inrättandet
av ett personligt forskningsinstitut av ifrågavarande slag. Då enligt
statskontorets mening en dylik åtgärd borde förekomma endast om alldeles
extraordinära förhållanden kunde åberopas men sådana förhållanden ej
syntes vara förhanden, har statskontoret förklarat sig icke kunna tillstyrka
förslaget.

Beträffande den föreslagna formen för verksamhetens anordnande och
detaljbestämmelserna i förslaget har statskontoret anfört:

Skulle det anses, att i detta fall särskilda organisatoriska åtgärder borde
vidtagas utöver vad som nu funnes, syntes det statskontoret ligga närmast
till hands, att den av Edholm bedrivna forskningsverksamheten knötes till
något befintligt organ inom jordbruksforskningens område och att verksamheten
sålunda inordnades såsom ett led i en redan bestående statlig organisation.
Statskontoret föreställde sig att härvid lantbrukshögskolan i första rummet
borde komma i fråga. De skäl, som i promemorian anförts mot en sådan
anordning, kunde statskontoret icke finna avgörande. Enligt ämbetsverkets
mening borde en lösning i denna riktning göras till föremål för förnyat, mera
ingående övervägande.

För den händelse det dock slutligen skulle befinnas, att den förevarande
forskningsverksamheten borde anknytas till jordbrukstekniska föreningen,
ville statskontoret — då fråga här vore örn en icke-statlig organisation —
framhålla vikten av att garantier skapades för sparsamhet och kontroll vid
verksamhetens utövande. Statsbidragen till föreningen torde sålunda böra
förbindas med villkor att vissa regler skulle iakttagas i fråga örn bestämmandet
av avlöningar samt resekostnads- och traktamentsersättningar.

1 detta avseende ville statskontoret framhålla, att Edholms avlöningsförmåner
hos föreningen lämpligen torde böra utgå i form av ett bestämt arvode.
I förslaget till utgiftsstat hade för ändamålet beräknats 12,000 kronor
jämte 600 kronor såsom »ersättning för pensionsavgifter». Mot ett arvode
å 12,000 kronor ville statskontoret i betraktande av storleken av de avlöningsförmåner
Edholm för närvarande ägde åtnjuta i sin befattning hos vattenfallsstyrelsen
icke göra någon erinran. Då sagda arvode motsvarade begynnelselönen
för universitetsprofessor, borde detsamma å andra sidan icke sättas
högre. Att härutöver bereda Edholm särskild »ersättning för pensionsavgifter»
syntes så mycket mindre böra ifrågakomma, sorn Edholm alltjämt skulle
kvarstå i sin ordinarie tjänst i vattenfallsstyrelsen och där alltså, utan särskild
avgift tor honom, hade sin pensionsrätt i behåll.

Statskontoret ville vidare framhålla angelägenheten av att bland villkoren
för statsbidragen till jordbrukstekniska föreningen intoges bestämmelser rörande
äganderättsförhållandena i avseende å de patent, som eventuellt kunde
föranledas av forskningsverksamheten. Dessa bestämmelser torde lämpligen

14

Kungl. Majlis proposition nr 194-

böra utformas i anslutning till vad som i sådant hänseende gällde i fråga
om ingenjörsvetenskapsakademien.

Revision av forskningsavdelningens räkenskaper hade i promemorian
föreslagits skola verkställas av jordbrukstekniska föreningens revisorer. Då
avdelningens verksamhet praktiskt taget helt skulle komma att bekostas av
statsmedel, holle statskontoret före, att granskning borde ske genom riksräkenskapsverket
eller genom särskilda av Kungl. Ma.j:t utsedda revisorer.
Vidare torde givetvis — i likhet med vad tidigare skett — skyldighet böra
föreskrivas för föreningen att underkasta sig granskning av riksdagens revisorer.

Enligt vad av utredningen framginge utginge för närvarande till Edholm i
egenskap av sekreterare å jordbrukstekniska föreningens elektriska sektion
ett arvode å 3,000 kronor. Då nämnda sektions arbetsuppgifter torde komma
att helt överflyttas till den nya forskningsavdelningen, i samband varmed
sekreterararvodet givetvis borde bortfalla, torde det till föreningen för närvarande
utgående statsanslaget å 12,000 kronor böra minskas med 3,000
kronor till 9.000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen har uttalat sin stora tillfredsställelse över att genom ifrågavarande
utredning utsikter öppnades för att den av byrådirektören Edholm
inom vattenfallsstyrelsen i samarbete med jordbrukstekniska föreningen bedrivna
forskningsverksamheten skulle kunna fortsättas i en självständig form
utan att hämmas av sammanknytningen med vattenfallsstyrelsen, som alltid
måste beakta, att arbetet i främsta rummet skulle främja den elektriska
kraftdistributionen inom jordbruket speciellt inom de områden av landet, där
styrelsen hade sin verksamhet. Styrelsen anför, att den av utredningsmannen
upplagda planen för verksamhetens organisation, inriktning och vidareförande
syntes i det stora hela lämplig. Emellertid har styrelsen ansett, att
den såsom alternativ fyra betecknade organisationsformen, enligt vilken verksamheten
skulle anordnas såsom egen institution under särskild styrelse, vore
avgjort att föredraga framför det förordade alternativ fem. Härom anför
styrelsen följande.

Utredningsmannens förslag anslöte sig ganska nära till den nuvarande anordningen
i fråga örn ledningen av verksamheten, som utgjordes av den elektriska
sektionens styrelse, där vattenfallsstyrelsens chef för närvarande sutte
som ledamot och ordförande, sedan han insatts i jordbrukstekniska föreningens
styrelse såsom representant för ingenjörsvetenskapsakademien.

Den föreslagna anordningen skulle bjuda på den egendomligheten, att arbetsprogrammet,
som upprättades av den föreslagna nämnden under ordförandeskap
av representanten för vattenfallsstyrelsen, som släppte till ungefär
halva kostnaden, skulle underställas jordbrukstekniska föreningens styrelse,
utan att det i organisationen funnes någon garanti för, att vid arbetsprogrammets
föredragning i sistnämnda styrelse någon representant för nämnden
vore i tillfälle att närvara och avgiva förklaringar. Detsamma gällde prövande
av statförslag, års- och revisionsberättelse. Jordbrukstekniska föreningen
skulle ej hava något eget ekonomiskt ansvar i fråga örn nämndens
verksamhet, utan endast uppträda såsom förtroendeorgan för staten.

Styrelsen ville som sin mening framhålla, att man säkert skulle få en enklare
och ur ansvarssynpunkt fullt lika betryggande anordning, örn man valde
alternativ fyra d. v. s. anordningen med en direkt av Kungl. Majit tillsatt
nämnd, i vilken på förslag av vattenfallsstyrelsen insattes en representant för

Kungl. Maj:ts proposition nr 194-

15

styrelsen såsom ordförande och en ställföreträdare för denne samt på förslag
av jordbrukstekniska föreningen två »jordbrukare med framstående sakkunskap
särskilt på de driftsekonomiska, mekaniska och byggnadstekniska områdena»
jämte en suppleant. Efter förslag av den sålunda tillsatta nämnden
kunde i analogi med utredningsmannens förslag en eller två ytterligare önskvärda
representanter av Kungl. Majit adjungeras.

Därmed bleve också klart, att revisionen skulle direkt gå den vanliga vägen
genom riksräkenskapsverket. Arbetsprogrammet skulle direkt fastställas av
nämnden själv samt statförslag och redogörelser fastställas av Kungl. Majit.

Vad angår förslaget, att anordningen för närvarande ej skulle tänkas såsom
en mera varaktig institution utan till en början förutsättas bestå under
fem år, anför vattenfallsstyrelsen, att varken styrelsen eller Edholm funne
en dylik lösning vidare tillfredsställande. Styrelsen förklarar sig vara övertygad
örn, att det funnes en mångfald problem på det ifrågavarande området,
som undan för undan måste lösas och grundligt genomarbetas för att föras
ut i det praktiska livet. Det kunde enligt styrelsens mening ej komma i
fråga att avveckla verksamheten, så länge den gåve fruktbärande resultat,
till vilka vattenfallsstyrelsen funne det lönande att bidraga. Beträffande de
löneförmåner, som skulle tillkomma Edholm enligt förslaget, samt den föreslagna
utgiftsstaten i övrigt anför styrelsen:

Ingenting vore bestämt uttalat örn byrådirektören Edholms lönegrad, löneklass
och ålderstillägg under den femårsperiod, som verksamheten till en
början skulle pågå. Det finge erinras, att, örn Edholm överginge till ifrågavarande
verksamhet för en tid av fem år, avstode han från de befordringsmöjligheter,
som han kunde hava i tjänst hos vattenfallsstyrelsen. Även
finge framhållas att han under hittillsvarande förhållanden såsom sekreterare
i jordbrukstekniska föreningens elektriska sektion hade haft ett arvode
av 3,000 kronor per år, som nu bortfölle.

Med hänsyn härtill och till ställningen såsom ledare för den forskningsverksamhet
det här gällde, syntes det vattenfallsstyrelsen rättvist, att Edholm
tillerkändes samma löneställning som den, vilken tillkomme professor och
avdelningsföreståndare vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
eller enligt lönegraden B 30. Härmed skulle följa en ökning
på posten 12,000 kronor, som enligt förslaget skulle innesluta dyrorts- och
dyrtidstillägg, med omkring 1,000 kronor. Det funnes också en del förmåner,
som medföljde Edholms nuvarande anställning såsom tjänsteman vid ett
affärsdrivande verk, vilka han borde bliva tillförsäkrad att behålla, även örn
han i den ena eller andra formen komme att fullfölja den ifrågavarande
verksamheten.

Beträffande posten ersättning för pensionsavgifter bleve det ingen ändring,
örn Edholm gåves löneställning enligt lönegraden B 30, enär hans tjänsteställning
i vattenfallsstyrelsen ej ändrades. Det torde böra påpekas, att örn
man valde en organisation enligt alternativ fyra, därvid Edholm fortfarande
skulle arbeta vid ett statligt organ, så skulle enligt gällande pensionsförfattningar
ej någon pensionsersättning behöva upptagas i den nya organisationens
stat.

Även i övrigt syntes utgiftsstaten vara alltför låg. Det vore styrelsens mening,
att om man ginge in för en verksamhet av ifrågavarande slag nied en
högkvalificerad ledare, måste man även skaffa denne utrustning med hjälpkrafter,
så att det bleve tillbörlig effekt på arbetet. Att, såsom utredningsman -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 194-

nen syntes tänka sig, hava en ständig omsättning av hjälpkrafter, vore säkerligen
ej lämpligt. Det vore alltför dyrbart att ständigt uppfostra ny arbetskraft i
en så speciell verksamhet. Till en början borde den nuvarande biträdande
ingenjören, för närvarande i vattenfallsstyrelsens tjänst, överföras till den
nya organisationen. Därjämte behövdes ett agronomiskt utbildat biträde
samt en ritare och ett kvinnligt biträde för skrivning, räkning och bokföring.
Ritarens halva lön torde kunna beräknas intjänad genom uppdrag. Dessa
förändringar medförde en ökning av posten arvoden till assistenter och annan
arbetskraft med cirka 7,000 kronor.

Örn verksamheten skulle, såsom i förslaget förutsattes, utsträckas till hela
landet -—■ och för visso funnes problem av ifrågavarande art från Ystad till
Haparanda — syntes reseanslaget böra ökas med 2,000 kronor.

Totala kostnaden bleve, om vattenfallsstyrelsens siffror godtoges, 55,000
kronor, men då hade man också lagt upp en hållbar och effektiv organisation.

Vattenfallsstyrelsen anför slutligen, att, under förutsättning att antingen
utredningsmannens organisationsförslag eller det av vattenfallsstyrelsen
förordade genomfördes, styrelsen för sin del vore beredd
att påtaga sig den uppkomna ökningen av omkring 10,000 kronor och
sålunda bidraga till verksamheten med 30,000 kronor per år i den fasta
förvissningen, att verksamheten skulle bliva såväl till gagn för jordbruket
som ock till ekonomisk fördel för styrelsens landsbygdsdistribution. Skulle
det vara lämpligare att angiva vattenfallsstyrelsens bidrag per år till ett fixerat
konstant belopp av 17,000 kronor samt tillfoga en bestämmelse, att styrelsen
skulle svara för Edholms avlöning enligt lönegraden B 30 med de
tillägg, som kunde tillkomma på grund av att han ej borde lida minskning
i övriga förmåner, som tillhörde hans ordinarie tjänst hos styrelsen, vore
även den formen för bidrag från styrelsen möjlig. Slutligen har styrelsen
förklarat sig villig att under förutsättning av förslagets godkännande av
statsmakterna lämna byrådirektören Edholm tjänstledighet för ifrågavarande
verksamhet samt till förfogande för den nya organisationen ställa lokal mot
skälig hyra.

Kommerskollegium har förklarat sig ej hava funnit anledning till erinran
mot att ifrågavarande forskningsverksamhet organiserades i huvudsaklig
överensstämmelse med de i promemorian anförda synpunkterna. Vidare har
ämbetsverket anfört.

Det torde ligga i sakens natur, att forskningsarbetena i fråga bleve tämligen
tidsödande. Vad i promemorian anfördes om att den föreslagna anordningen
borde avses få en varaktighet av åtminstone fem år, kunde kollegium
därför biträda.

Någon mera ingående granskning av i promemorian intaget förslag till
utgiftsstat hade kollegium ej varit i tillfälle att företaga. Det vore naturligt,
att vissa kostnader vore svåra att i förväg beräkna. Icke minst torde detta
gälla posten »Kostnader för den experimentella verksamheten». Kollegium
förutsatte emellertid, att särskilt då det gällde mera omfattande och dyrbara
försök och undersökningar, varvid det för nyssnämnda ändamål upptagna
beloppet av 5,000 kronor möjligen kunde visa sig vara något knappt, ekonomiskt
samarbete anordnades med intresserade institutioner och enskilda

17

Kungl. Majlis proposition nr 104-

jordbrukare för fyllandet av eventuellt uppkommande behov av medel utöver
vad å utgiftsstaten upptagits. Att ersättning för på gjord framställning
lämnat biträde borde fordras och att sålunda influtna medel på i promemorian
framhållet sätt borde kunna användas för verksamheten syntes vara
skäligt.

Kollegium ville slutligen framhålla den synnerliga vikten av att fragan örn
äganderättsförhållandena till av forskningsverksamheten eventuellt föranledda
patent i god tid gåves en i möjligaste mån fullständig och ur det allmännas
synpunkt tillfredsställande lösning. De i promemorian anförda, av
ingenjörsvetenskapsakademien i samband med dess egen verksamhet uppdragna
riktlinjerna syntes härutinnan kunna giva vägledning.

Även lantbruksstyrelsen har förmält sig ej hava något att erinra mot ett
ordnande av den av byrådirektören Edholm bedrivna verksamheten på i
promemorian föreslaget sätt. Styrelsen anför ytterligare i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen hade intet att erinra mot vad i nämnda promemoria
anförts rörande den av Edholm bedrivna verksamheten. Jämväl enligt styrelsens
förmenande syntes det icke uteslutet, att denna kunde bliva av en
viss betydelse för den svenska jordbruksproduktionen, även örn hittills vunna
resultat knappast kunde anses vara i detta hänseende avgörande. Verksamheten
syntes närmast vara att jämställa med en uppfinnarverksamhet och
bedreves i vissa fall i konkurrens med enskilda uppfinnare och konstruktörer
på liknande områden. Dess upprätthållande åtminstone tillsvidare
med anlitande av allmänna medel kunde emellertid motiveras med bland
annat den betydelse, verksamheten kunde hava eller möjligen få för förbrukningen
av elektrisk energi och därmed för den statliga elektricitetsproduktionen.

Då det icke befunnits lämpligt, att, såsom kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
i skrivelse den 8 april 1935 ifrågasatt, infoga denna verksamhet
såsom en del av den utav staten bekostade övriga försöksverksamheten
på jordbruksområdet, funne lantbruksstyrelsen det nu framlagda förslaget,
som i stort sett innebure visst säkerställande av en fortsatt verksamhet under
liknande men mera rationellt ordnade former än dem, som hittills varit rådande,
lämpligt. Denna form syntes icke heller vara bindande för framtiden.

Lantbruksstyrelsen funne icke heller anledning framställa någon erinran
mot detaljerna i det framlagda förslaget eller mot de föreslagna anslagsbeloppen
av direkta statsmedel och från vattenfallsstyrelsen. Styrelsen ans åge
sig dock böra framhålla, att den av Edholm bedrivna verksamhetens förhållande
i ekonomiskt hänseende till jordbrukstekniska föreningens elektriska
sektion icke direkt angivits i promemorian. Av dess redogörelse för nu föreliggande
förhållanden framginge emellertid, att uppgiften för nämnda elektriska
sektion, vars sekreterare Edholm varit, utgjorts just av den utav honom
bedrivna verksamheten. Det syntes lantbruksstyrelsen därför tydligt,
att i och med den nya formen för denna verksamhets bedrivande jordbrukstekniska
föreningens elektriska sektion komme att sakna existensberättigande
och således borde upphöra.

Utredningen i ärendet torde giva vid handen, att byrådirektören Edholm i departement sbedrivit
en omfattande forskningsverksamhet på det jordbrukstekniska örn- chclenrådet
till gagn för jordbruket. Betydelsefulla bidrag hava sålunda av Edholm
lämnats till lösande av vissa för jordbruket viktiga tekniska spörsmål.

För närvarande torde Edholm vara sysselsatt med utarbetandet av ett fler Bihang

lill riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 101.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 194-

tal av honom framförda intressanta uppslag inom ifrågavarande forskningsområde,
vilka uppslag lära giva goda förhoppningar om positiva resultat.
Den erfarenhet, som hittills vunnits örn Edholms berörda verksamhet, gör
det önskvärt, att hans förmåga härutinnan tillvaratages i jordbruksnäringens
tjänst. Av Edholm i sammanhang med hans forskningsarbete bedriven propagandaverksamhet
torde även vara värd beaktande. Emellertid är, såsom
påtalats av bland andra riksdagens revisorer, det sätt på vilket Edholms
förenämnda verksamhet för närvarande är ordnad, icke tillfredsställande.
Dels låter verksamheten sig ej väl förena med vattenfallsstyrelsens arbetsuppgifter,
dels medgiver anordningen ej, att vid verksamhetens bedrivande
jordbrukets intressen tillgodoses i den utsträckning, som skulle vara möjlig
örn densamma organiserades i en mera självständig form utanför vattenfallsstyrelsen.
Skäl torde sålunda enligt min mening tala för att åtgärder vidtagas,
varigenom tillfälle beredes Edholm att fortsätta sin ifrågavarande
verksamhet under andra och ur jordbrukets synpunkt mera gynnsamma betingelser
än de nuvarande. Jag tillstyrker därför, att anordningar i detta
syfte träffas.

Vad angår den nya form, under vilken verksamheten bör bedrivas, anser
jag utredningsmannens förslag härutinnan böra godtagas. Varken det av
statskontoret förordade förslaget örn verksamhetens inordnande i någon statlig
organisation på jordbruksforskningens område, därvid lantbrukshögskolan
närmast ansetts böra ifrågakomma, eller vattenfallsstyrelsens förslag om
verksamhetens organiserande såsom en fristående institution, kan jag sålunda
biträda. Båda dessa sistnämnda förslag hava av utredningsmannen
prövats och avvisats. De skäl, som av honom härvid anförts, finner jag grundade.
Vad särskilt förläggningen till lantbrukshögskolan beträffar torde böra
framhållas, att den forskningsverksamhet, som Edholm bedriver, icke är av
det slag, att någon nära anknytning till sagda högskola synes motiverad. Den
huvudsakliga erinran, som av vattenfallsstyrelsen riktats mot den av utredningsmannen
föreslagna anordningen, eller att några garantier ej skulle vinnas
för att vid prövningen i jordbrukstekniska föreningen av arbetsprogram
m. m. någon representant komme att närvara för den nämnd, som enligt
förslaget skall handhava den närmaste ledningen av ifrågavarande arbete,
torde ej vara av beskaffenhet att behöva föranleda ett frångående i princip
av utredningsmannens förslag; berörda synpunkter torde lämpligen kunna
tillgodoses på annat sätt.

Jag förordar alltså, att verksamheten ankmaes till jordbrukstekniska föreningen
och organiseras som en förhållandevis självständig avdelning, underställd
föreningens styrelse. Verksamheten torde, på sätt föreslagits, böra
närmast stå under ledning av en särskild nämnd på tre personer, av vilka en,
tillika ordförande i nämnden, bör vara chefen för vattenfallsstyrelsen samt
de två andra torde böra utses av jordbrukstekniska föreningens styrelse. Rörande
denna styrelses ävensom nämndens olika uppgifter och befogenheter
med avseende å verksamheten torde böra gälla vad utredningsmannen härom
föreslagit. Med anledning av vad vattenfallsstyrelsen erinrat torde böra

19

Kungl Maj:ts proposition nr 194.

föreskrivas, att vid prövning inom föreningens styrelse av arbetsprogram,
statförslag eller års- och revisionsberättelse rörande verksamheten en representant
för nämnden skall äga närvara och yttra sig.

För genomförandet av den föreslagna anordningen torde Edholm på sätt
föreslagits böra beviljas tjänstledighet från sin ordinarie befattning hos vattenfallsstyrelsen
mot avstående av hela lönen. Jag tillstyrker, att anordningen
till en början avses erhålla en varaktighet av fem år. Det synes ej tillrådligt
att för en speciell organisation av detta slag binda sig för längre tid. Sedan
erfarenhet under nämnda år vunnits angående verksamheten i den föreslagna
formen, torde frågan få ånyo upptagas till övervägande.

Vad beträffar de löneförmåner, som i den nya befattningen böra tillkomma
Edholm, tillstyrker jag, att desamma skola utgå i form av ett bestämt årsarvode,
därå dyrorts- eller dyrtidstillägg ej må räknas. I likhet med utredningsmannen
finner jag detta arvode skäligen böra fastställas till 12,000 kronor.
Beloppet ansluter sig tämligen nära till vad Edholm äger uppbära i sin
tjänst vid vattenfallsstyrelsen. Jag förutsätter härvid, att det särskilda årsarvode
av 3,000 kronor, som Edholm för närvarande åtnjuter av jordbrukstekniska
föreningen, alltjämt kommer att utgå till honom. Huruvida sistnämnda
arvode bör utanordnas av de medel, vilka enligt vad jag ämnar föreslå
skola ställas till föreningens förfogande för nu förevarande forskningsverksamhet,
eller av medel, som föreningen eljest kan disponera, torde få
bero på föreningens eget avgörande. Utredningsmannens förslag, att Edholm
jämväl skulle beredas ersättning för pensionsavgifter, kan jag i likhet med
statskontoret ej biträda.

Frånsett vad som följer av det nu sagda torde föreningen böra äga att fritt
röra sig inom den kostnadsram, som kan anvisas för verksamheten, undei
iakttagande givetvis av att syftet med verksamheten på mest ändamålsenliga
sätt tillgodoses. 1 likhet med utredningmannen anser jag, att revisionen av
forskningsavdelningens räkenskaper bör ankomma på föreningens revisorer.
Föreningen bör emellertid jämväl, såsom statskontoret framhållit, vara
skyldig att underkasta sig den granskning av verksamheten, som riksdagens
revisorer kunna vilja företaga.

Inkomster, som erhållas genom ersättning för biträde at jordbrukare eliel
andra, torde, på sätt föreslagits, få användas för verksamhetens behov. Frågan
örn äganderätten till av verksamheten föranledda patent synes böra lösas
i anslutning till förslaget.

Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört synas kostnaderna för forskningsavdelningen
böra beräknas till 55,000 kronor örn aret, därav vattenfallsstyrelsen
förklarat sig villig att bidraga med 30,000 kronor årligen. Jag
tillstyrker, att medelsbehovet i övrigt, 25,000 kronor, tillgodoses genom
anslag å riksstatens nionde huvudtitel. Medlen torde ställas till jordbrnkstekniska
föreningens förfogande för ifrågavarande särskilda forskningsverksamhet
under villkor att föreningen förbinder sig alt handhava densamma
i huvudsaklig överensstämmelse med förut angivna riktlinjer samt att i övrigt
ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t eller av

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Kungl. Majit utsedd myndighet kan finna lämpligt att i anslutning till det
sagda meddela. Anordningen förutsätter givetvis, att mellan föreningen och
Edholm träffas överenskommelse rörande deras inbördes förhållande i enlighet
med förslaget.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen -

att till Bidrag till jordbrukstekniska föreningen: Särskild
forskningsverksamhet för budgetåret 1936/1937 under nionde
huvudtiteln anvisa ett anslag av .......... kronor 25,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition i ämnet av lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.

366630. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.