Kungl. Majlis proposition Nr 181.

1

Nr 181.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående kvinnliga
befattningshavares vid undervisningsväsendet avlöningsförmåner
under tjänstledighet för havandeskap
m. in.; given Stockholms slott den 6 mars 1986.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 6 mars 1986.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Lifter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg följande:

Enligt 4 § avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, är kvinnlig innehavare av ordinarie befattning
skyldig att, därest hon har vårdnad om barn under 15 år, ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet,
som vederbörande myndighet eller, där denna saknar behörighet att meddela
tjänstledigheten, Kungl. Majit med hänsyn till befattningens behöriga
upprätthållande finner nödigt meddela. Enligt 16 § 1 mom. iiger tjänste liihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr IS/.

1

2 Kungl. May.ts proposition Nr 181.

man, som av behörigen styrkt sjukdom (dock ej till följd av olycksfall i
tjänsten) hindras att tjänstgöra, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma kalenderår,
att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller därmed jämförlig
ledighet icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Majit
för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen
vidkännas ett tjänstledighetsa vdrag till belopp för dag räknat, som framgår
av en i reglementet intagen tabell, (A-avdrag). Enligt sista stycket av
samma moment äger vad sålunda stadgats icke tillämpning å sjukdom, som
står i samband med havandeskap eller barnsbörd. För avlöning under sådan
sjukdom hava särskilda föreskrifter av Kungl. Majit meddelats i tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet, av vilka framgår, att i sådant fall
skall vid ledighet avstås ett belopp för dag räknat (B-avdrag), som är ej
oväsentligt högre än A-avdraget. I omförmälda tilläggsbestämmelser äro
särskilda föreskrifter meddelade även i fråga örn avlöning åt kvinnlig befattningshavare
under ledighet för havandeskap. I sådant hänseende gäller,
att under en tid av högst tre månader skall vid ledigheten avstås ett
belopp för dag räknat (C-avdrag), som är betydligt högre än B-avdraget.
Överstiger sistberörda ledighet tre månader, är befattningshavaren skyldig
avstå samtliga löneförmåner (D-avdrag).

Bestämmelser, som i huvudsak svara mot de ovanberörda, äro meddelade
jämväl i de avlöningsreglementen, som gälla för kommunikationsverken
och domänverket m. fl.

I anledning av vissa utav befolkningskommissionen i skrivelse den 15
november 1935 framlagda förslag, varöver utlåtanden avgivits av ett flertal
myndigheter, har Kungl. Majit tidigare denna dag beslutat avlåta proposition
(nr 174) till riksdagen med förslag, att riksdagen måtte dels förklara,
att 4 § och 16 § 1 mom. sista stycket i ovanberörda avlöningsreglemente
den 22 juni 1921 jämte motsvarande föreskrifter i de för kommunikationsverken
och domänverket m. fl. gällande avlöningsreglementen
skola från och med den 1 juli 1936 upphöra att gälla, dels ock bemyndiga
Kungl. Majit att i nämnda avlöningsreglementen vidtaga de ändringar,
som härav föranledas.

Tvångsvis meddelad tjänstledighet för kvinnlig befattningshavare med
vårdnad örn barn under 15 år skulle alltså icke vidare kunna ifrågakomma.
Vid tjänstledighet för sjukdom som står i samband med havandeskap och
barnsbörd skulle tillämpas samma avdrag, som vid tjänstledighet för annan
sjukdom, d. v. s. A-avdrag. Beträffande ledighet för havandeskap eller
barnsbörd hade befolkningskommissionen föreslagit, att B-avdrag skulle
tillämpas i stället för nu C-avdrag under en tid av högst tre månader samt
att för tid därutöver befattningshavaren skulle liksom nu avstå hela lönen,
men chefen för finansdepartementet har tillstyrkt ett av statskontoret och
medicinalstyrelsen framfört förslag, att jämväl för dylikt fall A-avdrag
under högst tre månader skulle gälla.

3

Kungl. May.ts proposition Nr 181.

Beträffande de skäl, som legat till grund för de ovannämnda förslagen,
tillåter jag mig hänvisa till sagda proposition.

Ifråga örn kvinnliga befattningshavare vid det statliga och kommunala
undervisningsväsendet, vilkas avlöningsförhållanden ju icke regleras genom
nämnda avlöningsreglementen, gäller i förevarande hänseenden följande.

En motsvarighet till ovannämnda 4 ii i avlöningsreglementena för nyreglerade
verk återfinnes i stadgan för rikets allmänna läroverk (nr 109/1933),
enligt vars § 121 mom. (5 kvinnlig innehavare av ordinarie befattning, därest
hon har vårdnad örn barn under 15 år, är skyldig att ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter i fråga örn fullständig eller partiell tjänstledighet,
som skolöverstyrelsen eller, där denna saknar behörighet att meddela
tjänstledigheten, Kungl. Majit med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande
finner nödigt meddela.

Aven må framhållas, att § 33 mom. 2 i stadgan angående folkundervisningen
i riket (nr 604/1921) giver skolråd befogenhet att entlediga bland
annat kvinnlig lärare, som är gift, dock endast försåvitt skolöverstyrelsen
antingen på grund av framställning från vederbörande skolråd efter vederbörande
folkskolinspektörs och lärares hörande eller på grund av framställning
från folkskolinspektören efter skolrådets och lärarens hörande prövar
sådant nödigt med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande.

De olika avlöningsförfattningar, som gälla för det statliga undervisningsväsendets
oreglerade områden, innehålla icke några särskilda bestämmelser
örn ledighet för havandeskap.

För lärarpersonalen vid de allmänna läroverken gäller enligt kungörelsen
nr 251/1933, att tjänstgöringspenningar endast få uppbäras för den tid, befattningshavaren
verkligen tjänstgjort, men skola för den tid, han varit
från tjänstgöringen befriad, utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen.
Därest annan befattningshavare än Övningslärare av sjukdom
hindras att förrätta sin befattning, äger befattningshavaren uppbära hela
lönen men, därest befattningshavaren eljest undfår ledighet (såsom för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos ''riksdagen, dess
utskott eller revisorer, eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning
avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen), skall befattningshavaren, där ej Kungl. Majit annorlunda
förordnat, under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen, som för befattningens uppehållande erfordras.
Övningslärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom, äger åtnjuta tre
fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst,
men Övningslärare, som eljest undfår ledighet (såsom för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, eller i behörig ordning
avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen) skall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnat,
under ledigheten av honom eljest tillkommande avlöning avstå så
mycket, sorn för befattningens uppehållande erfordras.

Med vissa smärre avvikelser gälla motsvarande bestämmelser för lärarpersonalen
vid högre lärarinneseminariet enligt kungörelsen nr 252/1933,
för lärarpersonalen vid loll: si: oles em i Harie ma enligt kungörelsen nr 662/1918
(jfr nr 332/1932), för lärarpersonalen vid småskole seminarierna enligt kungörelsen
lii- 503/1933, för lärarpersonalen vid de tekniska läroverken jämlikt
kungörelserna nr 1108/1918 och 663 1918 (jfr nr 333/1932 och 334/1932)

4

Kungl. Majlis proposition Nr 181.

samt för lärarpersonalen vid blindundervisningsanstalterna enligt kungörelserna
nr 335/1932 och 336/1932.

Beträffande rektor oell lärare vid kommunala mellanskof stadgas i kungörelsen
nr 927/1918 bland annat följande:

»1. Till tjänstledig lärare med full tjänstgöring utgår den kontanta avlöningen
enligt följande särskilda bestämmelser:

a) örn läraren erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom, äger
han åtnjuta samtliga honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner
med avdrag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av den för honom
i denna kungörelse stadgade kontanta begynnelseavlöningen;

b) om läraren erhållit tjänstledighet för att på grund av särskilt förordnande
eller val fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens
tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, ankommer
det på Kungl. Maj:t att bestämma, örn och i vad mån han skall vara förpliktad
att av sina kontanta avlöningsförmåner avstå mera än ett belopp,
motsvarande en tredjedel av den för honom i denna kungörelse stadgade
kontanta begynnelseavlöningen;

c) örn läraren erhållit tjänstledighet av annan anledning än under a) och
b) i detta moment sägs, äger han åtnjuta de honom eljest tillkommande
kontanta avlöningsförmånerna med avdrag av ett belopp, motsvarande den
i denna kungörelse stadgade avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten.

Vad i detta moment stadgas gäller icke vikarierande lärare; dock att
lärare, som vikarierar å ledig befattning, äger att, därest han erhållit tjänstledighet
på grund av styrkt sjukdom, åtnjuta honom eljest tillkommande
arvode med avdrag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av den för honom
i denna kungörelse stadgade kontanta avlöningen.

2. Rektor är skyldig att under tjänstledighet avstå halva den å tiden för
ledigheten belöpande del av det särskilda rektorsarvodet. Tjänstledig biträdande
föreståndarinna avstår den å tiden för ledigheten belöpande delen av
sitt särskilda arvode.

3. Under åtnjuten tjänstledighet äger ordinarie lärare bibehålla honom
tillkommande naturaförmåner eller ersättning för sådana.»

I stort sett motsvarande bestämmelser hava meddelats beträffande rektor
och lärare vid kommunala flickskolor i kungörelsen nr 229/1928, beträffande
rektor och lärare vid högre folkskolor i kungörelsen nr 759/1918,
beträffande lärare vid folkhögskolor i kungörelsen nr 864/1919 samt beträffande
lärare vid folk- och småskolor i kungörelsen nr 760 1918.

Enligt kungörelsen nr 29/1914 angående reglemente för de enskilda läroanstalternas
vikariatskassa räknas havandeskap icke såsom sjukdom och utgår
sjukersättning icke under de fyra första veckorna efter förlossningen.

Befolkningsko m missionen har i sin ovannämnda skrivelse
framhållit, att — örn ovanberörda 4 § i avlöningsreglementet funnes böra
utgå — konsekvensen torde bjuda, att även § 121 mom. 6 läroverksstadgan
upphävdes. Några restriktiva åtgärder med stöd av nämnda föreskrift torde
icke heller — anför kommissionen — lia behövt vidtagas gentemot lärarinnor
med vårdnad örn minderåriga barn. Däremot hade fall förekommit, då
här avsedda befattningshavare själva anhållit om partiell ledighet under
åberopande av ifrågavarande författningsrum. Vidare har kommissionen
framhållit, att ovanberörda bestämmelse i § 88 morn. 8 i stadgan för folk -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

undervisningen i riket, vilken bestämmelse enligt vad av kommissionen inhämtats
från skolöverstyrelsen icke under senare år i något fall tillämpats,
syntes kvarstå som ett uttryck för en av statsmakterna tidigare intagen
men numera i allmänhet övergiven ståndpunkt till gift kvinnas ställning
inom förvaltningen. Huruvida en bestämmelse sådan som den förevarande
vore betingad av några för folkundervisningen speciella förhållanden hade
visserligen vid kommissionens utredning icke kunnat närmare utrönas, men
till dess motsatsen kunde påvisas, syntes man vara berättigad antaga, att
så icke vore fallet och att även denna särbestämmelse för gifta kvinnor numera
kunde upphävas.

Vad angår avlöning vid tjänstledighet för havandeskap, har kommissionen
erinrat, att de olika avlöningsförfattningar, som gällde för det statliga
undervisningsväsendets oreglerade områden, icke innehålla några bestämmelser
härom.

Dylik ledighet jämställdes i avlöningshänseende med exempelvis ledighet
för enskilda angelägenheter, under vilken befattningshavaren hade att avstå
så mycket av lönen, som för befattningens uppehållande erfordrades.
I jämförelse med den nyreglerade förvaltningen vore dessa avlöningsvillkor
mycket ogynnsamma, och de skulle framstå ännu oförmånligare, om nuvarande
C-avdrag vid havandeskapsledighet, på sätt blivit föreslaget, mildrades
till B-avdrag för befattningshavare med nyreglerad avlöning.

Det syntes därför rimligt att i avlöningsbestämmelserna för undervisningsväsendet
intaga föreskrifter om avlöning under ledighet för havandeskap,
vilka icke alltför mycket avveke från de bestämmelser, som komme
att gälla vid nyreglerade verk. På dylika föreskrifter torde emellertid ställas
det kravet, att de läte sig utan svårighet anpassa efter det för undervisningsväsendet
gällande äldre lönesystemet med dess i jämförelse med
modernare avlöningsreglementen mindre långt gående differentiering av
tjänstledighetsvillkoren, något som bland annat betingats av avlöningens
uppdelning i flertalet fall på lön och tjänstgöring spenning ar. I betraktande
av att tjänstledig befattningshavare vid ledighet för sjukdom hade att avstå
tjänstgör!ngspenningarna, som utgjorde ungefär en tredjedel av begynnelseavlöningen,
och att löneavdraget vid havandeskapsledighet borde vara
något större, ville det förefalla lämpligt att meddela föreskrifter av innehåll,
att kvinnlig befattningshavare vid ledighet för havandeskap under en
tid av högst tre månader skulle, utöver tjänstgöringspenningarna, avstå
en fjärdedel av lönen, vilket betydde, att vederbörande skulle under ledighet
av här åsyftat slag äga bibehålla ungefär halva sin avlöning. Till jämförelse
nämnes, att det nuvarande B-avdraget vid nyreglerade verk utginge
efter en progressiv skala, motsvarande lägst 9(5 procent och högst 49 procent
av lönen å billigaste ort (A-ort) enligt den fastställda löneplanens olika
löneklasser.

Rörande avlöningsvillkoren för folk- och småskollärarinnor vid ledighet
för havandeskap har hittills — erinrar kommissionen — gällt, att vederbörande
lärarinna skall avstå så mycket av sin lön, som motsvarar den kontanta
avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten.

G

Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

Alldenstund den ordinarie lärarinnans avlöning beräknades för kalenderår
och utginge med J/12 för månad, medan vikariens avlöning beräknades
för läsår och utginge med */8 av årsbeloppet för månad, innebure nu
gällande bestämmelser, att den tjänstlediga lärarinnans hela månadsavlöning
ofta icke räckte till att bestrida vikariens lön, i vilket fall vad som
bruste avdroges å senare utfallande lön efter den ordinarie lärarinnans återinträde
i tjänst. Det torde icke behöva särskilt understrykas, att ett dylikt
avlöningssystem vore i behov av reformering.

Naturligt och lämpligt torde vara, att i fråga örn havandeskapsledighet
även på detta område av undervisningsväsendet följa de principer, som
föreslagits för den statliga lärarpersonalen och som innebure, att den för
havandeskap tjänstlediga lärarinnan skulle äga under en tid av tre månader
uppbära halva sin kontanta avlöning.

Vid kommissionens skrivelse äro fogade förslag till erforderliga författningsändringar
i vad avser ovannämnda statliga undervisningsanstalter
samt folk- och småskolorna.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 22 januari 1936 tillstyrkt
kommissionens ovanberörda förslag. Överstyrelsen har emellertid fäst uppmärksamheten
på att konsekvensen fordrade, att vissa ändringar utöver
dem, som av kommissionen föreslagits, vidtoges i bestämmelserna angående
avlöning åt lärare vid folk- och småskolor, samt har vidare ifrågasatt,
huruvida icke motsvarande lättnader i löneavseende vid tjänstledighet för
barnsbörd eller sjukdom, som stöde i samband med havandeskap, borde
tillförsäkras även kvinnliga befattningshavare vid privatläroverk, kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor, högre folkskolor och folkhögskolor.

Statskontoret har i utlåtande den 25 januari 1936 anfört följande:

Även om det ur de synpunkter, från vilka befolkningskommissionen betraktat
förevarande spörsmål, kunde synas naturligt att i berörda hänseenden
behandla inom undervisningsväsendet anställd personal på samma
sätt som förut omförmälda tjänstemannagrupper med nyreglerad avlöning,
torde man dock med hänsyn till de särskilda och skiftande tjänstgöringsförhållanden,
som vore utmärkande för skolväsendet, icke utan vidare
kunna utgå ifrån att den uniformitet, som kommissionen åsyftat, ur andra
synpunkter vore lämplig och möjlig att genomföra. Erinras finge i detta
sammanhang, att avlöningsbestämmelserna för berörda tjänstemän vore
uppbyggda enligt helt andra principer än de tidigare omnämnda avlöningsreglementena.

Statskontoret kunde fördenskull icke tillstyrka, att kommissionens förslag
i denna del upptoges till fristående prövning, utan torde detsamma
böra komma under övervägande i samband med den allmänna revision av
anställnings- och avlöningsvillkoren för olika kategorier av lärarpersonal,
som för närvarande påginge. Vid sådant förhållande syntes ej heller förslaget,
i vad det avsåge nyreglerade befattningshavare, nu böra upptagas
till slutligt avgörande. I likhet med vad som skett beträffande andra —
säkerligen mera betydelsefulla — förslag till ändringar och omarbetningar
av avlöningsbestämmelserna för nyreglerade befattningar torde härmed
böra anstå i avvaktan på den översyn av nämnda bestämmelser, som torde
vara att inom nära tid förvänta.

Kungl. Marits proposition Nr 181. 7

Det torde få anses skäligt att för kvinnliga befattningshavare vid statliga
och statsunderstödda undervisningsanstalter samma regler komma
att i förevarande hänseenden gälla, som de, vilka av chefen för finansdepartementet
föreslagits beträffande personal med nyreglerad lön. Några
sådana speciella förhållanden inom undervisningsväsendet, som skulle påkalla
en särställning i berörda hänseenden för dess kvinnliga personal, torde
icke vara förhanden. Någon anledning att, såsom statskontoret ifrågasatt,
uppskjuta behandlingen av denna fråga till övervägande i samband med
den tilltänkta lönerevisionen för lärarpersonalen synes icke föreligga.

Befolkningskonnnissionens förevarande förslag innebära i första hand,
att ovannämnda föreskrifter i § 121 mom. 6 läroverksstadgan och § 33
mom. 2 folkskolestadgan, innefattande vissa särbestämmelser i fråga om
gifta kvinnor, skola upphävas. Dessa spörsmål torde jag senare bliva i tillfälle
att ånyo anmäla för Kungl. Majit. Jag vill emellertid redan här framhålla,
att jag finner nämnda bestämmelser kunna ur statens synpunkt
utan olägenhet avlägsnas.

Vidare har befolkningskommissionen framlagt förslag beträffande avlöning
för kvinnliga lärare vid tjänstledighet för havandeskap.

I fråga örn det statliga undervisningsväsendet (läroverk, högre lärarinneseminarier,
folk- och småskoleseminarierna, de tekniska läroverken och
blindundervisningsanstalterna) gäller som nämnts i detta avseende nu i
huvudsak, att befattningshavare, som ej är Övningslärare, får avstå
tjänstgöringspenningarna, om sådana förekomma, samt därutöver så mycket
av lönen, som erfordras för befattningens uppehållande, och att Övningslärare
får under ledigheten avstå så mycket, som för befattningens
uppehållande erfordras. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet
föreslagit i fråga örn personal med nyreglerad lön torde den ändringen
i ovannämnda bestämmelser böra vidtagas, att kvinnliga befattningshavare
vid berörda läroanstalter skola vid ledighet för havandeskap under en tid
av högst tre månader vidkännas samma avdrag å lönen som vid sjukdom.
Mitt förslag innebär alltså i huvudsak, att annan befattningshavare än
Övningslärare skall under ledighet för havandeskap avstå endast tjänstgöringspenningarna
och att Övningslärare skall avstå en fjärdedel av vad
han skolat uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, allt för en tid av
högst tre månader.

Vad lärare vid folk- och småskolor beträffar, vilka lärare nu vid ledighet
för havandeskap avstå så mycket av sin lön, som motsvarar den kontanta
avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten, föreslår jag likaledes, att avdraget
å lönen vid tjänstledighet för havandeskap under högst tre månader
ina bliva detsamma som vid sjukdom, d. v. s. en tredjedel av den kontanta
begynnelseavlöningen. Jag delar överstyrelsens uppfattning örn att motsvarande
bestämmelser böra föreskrivas att i tillämpliga delar gälla även
i fråga örn rektorer och lärare vid privatläroverk, kommunala mellanskolor,
kommunala flickskolor, högre folkskolor och folkhögskolor.

Departe mentschefen.

8

Kungl. Majlis proposition Nr 181.

Vid bifall till vad ovan föreslagits, erfordras ändringar i ett flertal avlönings-
och statsbidragsförfattningar. Kungl. Majit torde böra inhämta
riksdagens medgivande att vidtaga sådana ändringar i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
gällande författningsbestämmelser, som må föranledas av
vad jag i det föregående föreslagit rörande kvinnliga befattningshavares
vid undervisningsväsendet avlöningsförmåner
under tjänstledighet för havandeskap, att äga tilllämpning
från och med den 1 juli 1936.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Stockholm 1936, Ivar Hteggströms Boktryckeri A. B.

860779