Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

1

Nr 173.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
au vissa allmänna arvsfonden tillfallande fastigheter;
given Stockholms slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—3:o hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande frågor
örn försäljning av vissa allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter och
anför därvid:

1 :o.

Fastigheten nr 4 i kvarteret Kamelian i Stockholm. Den 17 september
1935 avled ingenjören Harald Josef Emanuel Sundstedt från Stockholm
utan att, såvitt efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna
någon arvsberättigad skyldeman. Behållningen i boet uppgick enligt bouppBihang
lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 172.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 173-

teckningen till 1,139,510 kronor 92 öre. Bland tillgångarna ingick fastigheten
nr 4 i kvarteret Kamelian med adressnummer 98 vid Odengatan och
2 vid Uppsalagatan inom Matteus församling i Stockholm, vilken fastighet
upptogs till ett värde av 570,000 kronor, motsvarande det fastigheten åsätta
taxeringsvärdet.

I en till Kungl. Majit ställd, av Överståthållarämbetet med utlåtande den
23 december 1935 överlämnad skrift hava advokaten Johan Adolf Hultman
och kaptenen Carl-Axel Favre, vilka förordnats att vid boutredningen efter
Sundstedt såsom gode män företräda allmänna arvsfonden, anhållit örn tillstånd
att under hand till försäkringsaktiebolaget Skandia försälja fastigheten
för en kontant köpeskilling av 610,000 kronor, utgörande enligt deras
uppgift det högsta anbud, som avgivits å fastigheten efter det densamma
genom annonser i dagliga tidningar i Stockholm utbjudits till försäljning.

Vid framställningen hava fogats, bland annat, ett av försäkringsaktiebolaget
Skandia den 20 november 1935 avgivet köpeanbud å fastigheten, lydande
å nyssnämnda belopp, 610,000 kronor, ävensom ett av civilingenjören
Fritz Söderbergh avgivet värderingsutlåtande angående fastigheten. Av
nämnda utlåtande inhämtas bland annat följande:

Fastigheten upptager en tomtareal å fri och egen grund av 717 kvadratmeter.
Tomten är bebyggd med ett hus av sten, innehållande förutom källare,
som sträcker sig ut under halva gårdsutrymmet, sex våningar, den
översta takvåning. Huset har ingång från såväl Odengatan som Uppsalagatan.
Fastigheten är gammalmodig men befinner sig i gott skick. Hyrorna
för fastigheten, fullt uthyrd, hava vid besiktningen beräknats till ett sammanlagt
belopp av 51,000 kronor och fastigheten har åsatts ett saluvärde av
600,000 kronor.

Enligt vad Hultman och Favre upplyst finnas samtliga uti fastigheten
uttagna inteckningar i dödsboets ägo, varför fastigheten icke besväras av
någon densamma direkt graverande gäld.

Överståthållarämbetet har i sitt utlåtande tillstyrkt försäljning av fastigheten
till ett pris icke understigande 610,000 kronor.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har, efter remiss, den 23 januari 1936 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid överlämnat från byggnadsstyrelsen inhämtat
yttrande jämte ett vid styrelsens yttrande fogat, av arkitekten Arvid
Sjöqvist avgivet tjänstememorial. Enligt detta har Sjöqvist, som företagit
besiktning å fastigheten, kommit till den slutsatsen, att det icke syntes
vara möjligt att med nuvarande förhållanden på fastighetsmarknaden kunna
påräkna högre pris än det av försäkringsaktiebolaget Skandia bjudna.

För egen del bär byggnadsstyrelsen meddelat, att den ifrågavarande fastigheten
enligt styrelsens mening icke kunde tänkas komma till användning
för något statsändamål samt att den erbjudna köpeskillingen syntes styrelsen
skälig.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har förklarat sig icke hava något att erinra
mot den ifrågasatta försäljningen samt förty hemställt om medgivande för
gode männen att under hand försälja fastigheten för en köpeskilling ej understigande
610,000 kronor. Såsom särskilda villkor för försäljningen borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

3

enligt ämbetets mening föreskrivas, att köparen skulle övertaga betalningsansvaret
för i fastigheten intecknad gäld mot avräkning å köpeskillingen
samt att i blivande köpebrev rörande fastigheten skulle intagas förbehåll,
att köparen hade att vidkännas lagfarts- och andra med köpet förenade kostnader
ävensom att kronan eller allmänna arvsfonden icke iklädde sig annan
hemulsskyldighet än återbäring av köpeskillingen.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag den ifrågavarande
fastigheten böra försäljas.

Enligt skrivelse den 10 mars 1931, nr 64, har riksdagen medgivit bland
annat, att allmänna arvsfonden tillfallen fast egendom, vars senast fastställda
taxeringsvärde uppgår till högst 20,000 kronor, efter Kungl. Maj:ts beprövande
må försäljas. Med hänsyn till värdet av den nu ifrågavarande fastigheten
erfordras riksdagens särskilda medgivande till den föreslagna försäljningen.
Såsom lägsta försäljningspris å fastigheten torde böra sättas den
högsta erbjudna köpeskillingen, 610,000 kronor, vilken synes tillfullo motsvara
fastighetens värde. På Kungl. Maj:t torde få ankomma att bestämma
de särskilda försäljningsvillkor, som i övrigt böra uppställas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden tillfallna fastigheten nr 4 i
kvarteret Kamelian inom Matteus församling i Stockholm
må försäljas för en köpeskilling ej understigande 610,000
kronor samt på de villkor i övrigt, som av Kungl. Majit bestämmas.

2:o.

Fastigheter under Backabro nr 4, 5 och 7 i Svärdsjö socken. I december
1934 avled Greta Johanna Sjöberg från Backabro i Svärdsjö socken, Kopparbergs
län, utan att, såvitt efter henne upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna
någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick enligt
bouppteckningen till 49,281 kronor 91 öre. Bland boets tillgångar ingingo
följande fastigheter, nämligen dels 185 snesland 8.75 handland reducerad jord
med åtföljder av Backabro 41 eller nr 4 litt D, dels 418 snesland 2.01 handland
reducerad jord med åtföljder av Backabro 51 eller nr 5 litt E jämte skog
till ytterligare 55 snesland 9.51 handland reducerad jord av sistnämnda hemman,
dels ock 1 tunnland 28.465 kappland reducerad inägojord med åtföljder
av Backabro 71 eller nr 7 litt G, allt i Backabro, Svärdsjö socken. Fastigheterna
äro åsätta ett gemensamt taxeringsvärde av 32,000 kronor, varav 16,800
kronor utgör jordbruksvärde och 15,200 kronor skogsvärde.

I en till Kungl. Majit ställd, av länsstyrelsen i Kopparbergs län med eget
yttrande den 30 juli 1935 till kammaradvokatfiskalsämbetet insänd och av
ämbetet med utlåtande den 2 oktober 1935 till Kungl. Majit överlämnad skrift

Departements chefen.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

Departements chefen.

har landsfiskalen i Svärdsjö distrikt Einar Stamberg, vilken förordnats att
vid boutredningen efter Greta Johanna Sjöberg i egenskap av god man företräda
allmänna arvsfonden, anhållit örn tillstånd att försälja de efter henne
fonden tillfallna fastigheterna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört, att fastigheterna syntes länsstyrelsen
böra försäljas å offentlig auktion.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har förklarat sig icke hava något att erinra
mot fastigheternas försäljning samt hemställt, att fastigheterna måtte genom
länsstyrelsens försorg utbjudas till försäljning å offentlig, vederbörligen kungjord
auktion å lämplig plats i orten antingen gemensamt eller, därest sammanlagt
högre pris därigenom uppnåddes, var för sig, samt med tillkännagivande,
att för försäljningen skulle gälla följande särskilda villkor, nämligen
att å fastigheterna avgivet högsta köpeanbud bleve av Kungl. Majit
godkänt, att vederbörande köpare skulle vidkännas lagfarts- och andra med
köpet förenade kostnader samt att i blivande köpebrev skulle intagas förbehåll,
att kronan eller allmänna arvsfonden icke iklädde sig annan hemulsskyldighet
än återbäring av köpeskillingen.

I enlighet med kammaradvokatfiskalsämbetets hemställan torde ifrågavarande
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter böra försäljas. Då fastigheterna
äro åsätta ett gemensamt taxeringsvärde, vilket överstiger 20,000
kronor, synes med hänsyn till innehållet i riksdagens förut omnämnda skrivelse
den 10 mars 1931, nr 64, riksdagens medgivande till försäljningen erfordras.
De närmare villkoren för försäljningen torde däremot böra ankomma
på Kungl. Majit att bestämma.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att följande allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter, nämligen
dels 185 snesland 8.75 handland reducerad jord med åtföljder
av Backabro 41 eller nr 4 litt. D, dels 418 snesland
2.01 handland reducerad jord med åtföljder av Backabro 51
eller nr 5 litt. E jämte skog till ytterligare 55 snesland 9.51
handland reducerad jord av sistnämnda hemman, dels ock
1 tunnland 28.465 kappland reducerad inägojord med åtföljder
av Backabro 71 eller nr 7 litt. G, allt i Backabro, Svärdsjö
socken, må försäljas på de villkor Kungl. Majit bestämmer.

3:o.

Vissa fastigheter i Sundsvalls stad och Skönsmons municipalsamhälle,
Sköns socken. Den 8 oktober 1932 avled lantbrukaren Carl August Söderström
från Sundsvall utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning
utvisar, efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behåll -

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

5

ningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen 42,843 kronor 20 öre. Bland
tillgångarna upptogos i bouppteckningen följande fastigheter, nämligen dels
återstoden av vretarna nr 40 och 41 i Sundsvall till ett värde av 10,400 kronor,
dels ock stadsägorna nr 599, 600 och 601 i Skönsmons municipalsamhälle,
Sköns socken, Västernorrlands län, med ett angivet värde av 23,500
kronor.

I en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Västernorrlands län ingiven
och av länsstyrelsen med eget utlåtande den 13 februari 1934 till
Kungl. Majit överlämnad skrift har advokaten John Nordstrand i Sundsvall
i egenskap av utredningsman i boet efter Söderström anhållit att få försälja
boets fasta egendom. Denna har i ansökningen angivits utgöra dels
återstod av vretarna nr 40 och 41 i Sundsvalls stad, dels stadsägan nr 601 i
Skönsmons municipalsamhälle under Hugsta nr 1 i Sköns socken, dels ock
stadsägan nr 599 + 600 i samma samhälle under Hugsta, Härsta och Hillsta
byar i Sköns socken till den del dödsboet vore rätt ägare av nämnda
stadsäga. Såsom anledning till sistnämnda inskränkning har Nordstrand
i ansökningen uppgivit, att han erfarit, att viss del av den mark, som å registerkartan
över Skönsmons municipalsamhälle angivits utgöra stadsägan
nr 599 + 600, skulle tillhöra Sundsvalls stad.

Länsstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till
framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har den 31 januari 1936 avgivit infordrat
utlåtande i ärendet och därvid överlämnat av ämbetet införskaffad utredning
rörande äganderättsförhållandena beträffande dödsboets fastigheter
och värdena å desamma. Av denna utredning framgår bland annat, att lagfart
den 4 september 1935 beviljats för allmänna arvsfonden å dels stadsägan
nr 944 + 971 + 972 + 973, utgörande återstoden av vreten nr 40, och
stadsägan nr 1142, utgörande återstoden av vreten nr 41, allt i Sundsvalls
stad, dels ock stadsägan nr 599 + 600 i Skönsmons municipalsamhälle under
Hugsta, Härsta och Hillsta byar samt stadsägan nr 601 i samma samhälle
under hemmanet Hugsta nr 1, allt i Sköns socken.

Beträffande boets fastighetstillgång har kammaradvokatfiskalsämbetet
anfört i huvudsak följande:

Återstoden av vreten nr 40, numera stadsägan nr 944 + 971 + 972 +
973 syntes innehålla i areal 5,085 kvadratmeter. Taxeringsvärdet för år
1933, i vilket även inginge taxeringsvärdet å ytterligare 503 kvadratmeter
jord, som exproprierats för statens järnvägar, hade enligt ett av vederbörande
tjänsteman den 21 februari 1934 utfärdat bevis satts till 16,000 kronor,
därav markvärde 12,000 kronor och byggnadsvärde 4,000 kronor. Återstoden
av vreten nr 41, vars areal syntes omfatta 4,539 kvadratmeter och
vilken numera betecknades som stadsägan nr 1142, hade enligt förut omförmälda
bevis åsatts ett taxeringsvärde av 9,000 kronor. I bouppteckningen
angivna stadsägorna nr 599, 600 och 601 utgjorde rätteligen stadsägan nr
599 + 600 och stadsägan nr 601. Uppgift örn arealen å dessa fastigheter
saknades i stadsägoboken. Sedan emellertid utrönts, att i stadsägan nr 599
+ 600 inginge mark, tillhörande den för Sundsvalls stad lagfarna lägen -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Departements chefen.

heten Varvtomten nr 1, hade fastighetsregisterkommissionen genom beslut
den 19 september 1935, mot vilket ämbetet icke hade något att erinra, föreskrivit,
bland annat, att samma mark skulle avföras från upplägget för
stadsägan nr 599 + 600 och redovisas såsom ny stadsägoenhet samt att ny
registrering av stadsägan nr 599 + 600 i dess därefter förändrade omfattning
skulle verkställas å dess dittillsvarande upplägg. Sistnämnda stadsäga hade
därefter åsatts beteckningen stadsägan nr 600.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har förklarat sig icke hava något att erinra
mot den ifrågasatta försäljningen samt vidare härom anfört:

Fastigheterna syntes böra utbjudas till försäljning å offentlig auktion såväl
var för sig som ock gemensamt samt därvid avgivna högsta köpeanbud
underställas Kungl. Maj:ts prövning. Ämbetet hemställde alltså, att Kungl.
Majit måtte förordna, att fastigheterna skulle genom länsstyrelsens försorg
utbjudas till försäljning å offentlig, vederbörligen kungjord auktion å lämplig
plats i orten med utrop till försäljning såväl var för sig som ock gemensamt.
För försäljningen syntes böra gälla följande särskilda villkor, nämligen
att det eller de köpeanbud, som innefattade högsta sammanlagda köpeskillingsbeloppet,
av Kungl. Majit godkändes, att vederbörande köpare vidkändes
lagfarts- och andra med köpet förenade kostnader samt att i köpebrev
intoges förbehåll, att kronan eller allmänna arvsfonden icke iklädde sig
annan hemulsskyldighet än återbäring av köpeskillingen.

Sedermera har kammaradvokatfiskalsämbetet med skrivelse den 19 februari
1936 överlämnat, bland annat, ett av ordföranden i byggnadsnämnden i
Skönsmons municipalsamhälle den 14 i samma månad avgivet intyg, i vilket
stadsägan nr 600 värderats till 24,200 kronor och stadsägan nr 601 till
150 kronor.

Liksom länsstyrelsen och kammaradvokatfiskalsämbetet anser jag ifrågavarande
fastigheter böra avyttras. Genom den i ärendet förebragta utredningen
synes tvekan rörande fastigheternas rätta beteckning och omfattning
vara undanröjd, så att några svårigheter för försäljningen ur dylik
synpunkt icke behöva befaras.

Då sammanlagda värdet av fastigheterna överstiger 20,000 kronor och
det, på sätt kammaradvokatfiskalsämbetet föreslagit, torde vara lämpligt
att desamma utbjudas till försäljning såväl gemensamt som var för sig, lärer
med hänsyn till innehållet i 1931 års riksdags förut omförmälda skrivelse
nr 64 riksdagens medgivande till försäljningen vara erforderligt beträffande
samtliga fastigheterna. På Kungl. Majit torde få ankomma att bestämma
de närmare villkoren för försäljningen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att följande allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter,
nämligen dels stadsägan nr 944 + 971 + 972 + 973, utgörande
återstoden av vreten nr 40, samt stadsägan nr 1142,
utgörande återstoden av vreten nr 41, allt i Sundsvalls stad,
dels ock stadsägan nr 600 under Hugsta, Härsta och Hillsta
byar samt stadsägan nr 601 under hemmanet Hugsta nr 1, de

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

7

båda sistnämnda stadsägorna i Skönsmons municipalsamhälle
i Sköns socken, må försäljas på de villkor Kungl. Majit
bestämmer.

Vad föredragande departementschefen under punkterna
l:o—3:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, bifaller Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Birger Brandt.