Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Nr 169.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana
egendomar; given Stockholms slott den''6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt under punkterna l:o—18:o.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning vissa ärenden angående försäljning av kronoegendomar
och lägenheter från sådana egendomar, vilka ärenden synts böra
föranleda framställning till riksdagen, samt anför härom följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 169.

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

1 :o.

Norrby nr 1 i Stockholms län.

Kronoegendomen 3/4 mantal Norrby nr 1 i Lunda socken av Stockholms län
är jämlikt domänstyrelsens den 10 september 1915 meddelade kontrakt utarrenderad
för tiden 14 mars 1916—14 mars 1936. Ärliga arrendeavgälden
har intill den 14 mars 1927 utgjort 900 kronor. Vid överlåtelse av arrenderätten
från nämnda dag har avgälden höjts till 1,100 kronor.

Kronojordstyckningssakkunniga hava under år 1932 besiktigat egendomen.

Uppskattningsförrättning har hållits å egendomen under år 1935.

Av det vid-förrättningen förda protokollet jämte övriga handlingar i ärendet,
däribland en år 1912 av vikarierande lantmätaren Sven Kullman kopierad
och kompletterad karta jämte beskrivning, inhämtas bland annat:

Egendomen, som är belägen intill allmänna landsvägen Lunda kyrka—
Herrestad, 15 kilometer från Lindholmens järnvägsstation, har Stockholms
stad såsom avsättningsort.

Egendomens areal utgör 44.8220 hektar, därav 34.4600 hektar tomt och åker,
0.0530 hektar äng, 10.2930 hektar avrösningsjord och 0.0160 hektar impediment.

Av åkerjorden bestå 20 hektar av god lermylla. Återstoden är dyjord.
Skogsmark saknas å egendomen. Avrösningsjorden utgöres av betesmark,
vilken emellertid på grund av sin stenbundenhet lämnar ett dåligt och otillräckligt
bete.

Sedan den å kartan angivna lägenheten Tjäderholmen försålts, finnas inga
torp eller lägenheter å egendomen.

Kronans byggnader å egendomen äro genomsnittligt i knappt medelgott
skick.

Egendomen är efter sitt mantal delaktig i Seminghunda häradsallmänning.
Senare års utdelning från allmänningen har utgjort cirka 50 kronor kontant
och 6 å 7 fm3 virke per mantal, allt för år räknat.

Egendomen besväras av två odlingslån, det ena för Sigridsholmssjöns
torrläggningsföretag och det andra för torrläggningsföretaget Vasa—Eka.

Egendomens taxeringsvärde utgör 21,400 kronor, därav 21,300 kronor jordbruksvärde
och 100 kronor skogsvärde.

Med hänsyn till att, därest egendomen ånyo kommer att utarrenderas, det
skulle bliva nödvändigt att få byggnadsbeståndet å egendomen kompletterat
genom inlösen till ett belopp av 9,000 kronor av arrendatorn tillhöriga, å
egendomen befintliga hus, utgörande mangårdsbyggnad jämte fem mindre,
för egendomens behov nödiga byggnader, har uppskattningsnämnden ansett
det vara för statsverket förmånligast att söka få egendomen försåld och föreslagit,
att egendomen skulle avyttras till dess nuvarande arrendator, V.
Holmsten, vilken även förklarat sig villig att förvärva densamma.

Egendomen saknar emellertid skog, varför nämnden jämväl ansett sig
böra förorda, att ett kronoegendomen V2 mantal Stora Söderby nr 3 i Lunda
socken tillhörande, från egendomen helt avskilt utskifte om cirka 13 hektar
skogsmark skulle ingå i försäljningen.

Nämnden har åsatt kronoegendomen Norrby ett saluvärde av 22,500 kronor,
i vilket belopp det kapitaliserade värdet av egendomens andel i Seminghundra
häradsallmänning ingår med 1,200 kronor.

Utskiftet av kronoegendomen Stora Söderby med den å samma skifte växande
skogen har av jägmästaren värderas till 7,700 kronor. Ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

saluvärde bär emellertid nämnden funnit vara för högt. Enligt nämndens
mening borde värdet per hektar skogsmark, som av jägmästaren beräknats
till 80 kronor, sänkas med hälften eller till 40 kronor. Vidare borde de av
jägmästaren föreslagna värdena per kubikmeter å de bättre bonitetsklasserna
av skogen sänkas från 7 kronor 50 öre respektive 4 kronor till 6 kronor respektive
3 kronor. Uträknat enligt sistberörda värden skulle utskiftet med
växande skog äga ett saluvärde av 5,800 kronor. Skogen, som huvudsakligen
bestode av gran, vore emellertid, enligt vad nämnden upplyst, innanrutten,
vilket jämväl måste anses inverka på det beräknade värdet, och då arrendator
Holmsten förklarat sig för skiftet vilja erlägga en köpeskilling av
5,500 kronor, har nämnden ansett det vara för kronan förmånligast att till
sistnämnda pris försälja skiftet och tillstyrkt, att skiftet skulle hembjudas
Holmsten mot detta saluvärde.

Det gemensamma saluvärdet för såväl kronoegendomen Norrby som det
kronoegendomen Söderby nr 3 tillhörande utskiftet har vid sådant förhållande
av nämnden beräknats till i runt tal 28,000 kronor, mot vilket saluvärde
Holmsten förklarat sig icke hava något att erinra.

Värderingen av kronoegendomen Norrby har skett under förutsättning, att
egendomen skulle försäljas i det skick, vari den enligt gällande arrendekontrakt
vid arrendetidens slut skulle av arrendatorn överlämnas.

Några föreskrifter rörande egendomens användning eller örn återköpsrätt
för kronan har nämnden icke ansett sig böra föreslå.

Hembudsrätt å båda i försäljningslotten ingående fastigheterna skulle tillerkännas
arrendator Holmsten.

Över jägmästaren har livligt tillstyrkt den föreslagna försäljningen av kronoegendomen
Norrby. Däremot har överjägmästaren ansett, att försäljningen
av det kronoegendomen Stora Söderby tillhörande skogsskiftet skulle göras
beroende av huruvida skälig köpeskilling för nämnda skifte kunde erhållas.
Kunde så icke bliva fallet, ansåg överjägmästaren, att skiftet borde bibehållas
i kronans ägo.

Det av nämnden skiftet åsätta saluvärdet, 5,500 kronor, ansåg sig överjägmästaren
icke kunna godkänna. Enligt den av jägmästaren gjorda uppskattningen
hade ifrågavarande skifte värderats till 7,700 kronor. Överjägmästaren
hade ingen erinran mot de till grund för detta värde liggande, av jägmästaren
föreslagna ståndskogsvärdena. Möjligen skulle, ansåg överjägmästaren,
det av jägmästaren föreslagna markvärdet kunna nedsättas till hälften
och skiftets totalvärde därigenom nedbringas med 400 kronor eller från 7,700
kronor till 7,300 kronor. Sistnämnda värde länn över jägmästaren för sin
del rimligt, helst som det å skiftet varande virkeskapitalet med hänsyn till
skogens ålder skulle till mycket stor del kunna i enskild persons ägo omedelbart
realiseras.

Det bade visserligen, enligt vad överjägmästaren upplyst, varit önskvärt
att, då skogen å skiftet vöre översluten och praktiskt taget orörd, denna före
försäljningen latt undergå en synnerligen välbehövlig genomhuggning. Arrendator
Holmsten hade emellertid, enligt vad överjägmästaren hade sig bekant,
förklarat sig vara spekulant å skiftet endast under förutsättning, alt
skogen såldes sådan den nu befunne sig; och ansåg överjägmästaren, alt arrendator
Holmsten vid sådant förhållande borde för skiftet erlägga en mot
dess verkliga värde svarande köpeskilling. Jägmästaren bar uppgivit, att
skogsmarken å Söderbyskiftet vore av synnerligen god beskaffenhet. Några
större kalytor funnes ej. Att å detta skogsskifte tillämpa lägre markvärde, än
som hittills tillämpats ä mark med samma bonitet, syntes ej lämpligt. Att
skogen till övervägande del bestode av gran, höjde endast priset, då avsättning

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Departementschefen.

kunde vinnas jämväl för sulfitved. Jägmästaren hade själv undersökt en hel
del granar och funnit dem ovanligt litet rötskadade.

Domänstyrelsen har med utlåtande den 22 januari 1936 underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört:

I och för sig hade styrelsen icke något att erinra mot uppskattningsnämndens
förslag om en gemensam försäljning av kronoegendomen 3/4 mantal
Norrby nr 1 och det till kronoegendomen 1I2 mantal Stora Söderby nr 3
hörande utskiftet, givetvis dock under den förutsättning, att för de båda
fastigheterna kunde erhållas en köpeskilling, som motsvarade dessa fastigheters
sammanlagda, godtagbara saluvärde.

Mot det värde, som av uppskattningsnämnden åsatts kronoegendomen Norrby,
hade styrelsen ingen erinran. Däremot funne sig styrelsen på de av överjägmästaren
anförda grunder icke kunna godtaga det värde, som av uppskattningsnämnden
åsatts det egendomen Stora Söderby tillhörande skogsskiftet.
Skiftets värde ansåge styrelsen i likhet med överjägmästaren böra beräknas
till 7,300 kronor.

Vid sådant förhållande och då, enligt vad domänintendenten meddelat, vederbörande
spekulanten, arrendator Holmsten, icke vore villig erlägga högre
köpeskilling för utskiftet än den han erbjudit och vilken köpeskilling motsvarade
det av nämnden skiftet åsätta saluvärdet, ansåge styrelsen, att med
försäljning av detta skifte lämpligen borde tillsvidare anstå, helst som skiftet
kunde utan olägenhet i kronans ägo bibehållas, även om övriga delar av
kronoegendomen Stora Söderby vid slutet av den för egendomen gällande
arrendeperioden eller den 14 mars 1936 kunde komma att avyttras.

Nu ifrågavarande försäljning ansåge styrelsen sålunda böra avse allenast
kronoegendomen 3/4 mantal Norrby nr 1.

Domänintendenten hade meddelat, att arrendator Holmsten icke hade någon
erinran mot ett köp av berörda egendom utan att i köpet medföljde det kronoegendomen
Stora Söderby tillhörande utskiftet. Han vore även villig att för
kronoegendomen Norrby nr 1 erlägga en köpeskilling, som motsvarade det
egendomen åsätta saluvärdet eller 22,500 kronor.

Egendomen borde upplåtas med full och oinskränkt äganderätt och försäljas
i det skick, vari den befunne sig. Tillträdet för köparen borde ske den
14 mars 1936.

Såsom omförmälts hade nämnden förordat, att arrendator Holmsten skulle
erhålla hembud vid egendomens försäljning. Då Holmsten emellertid icke
innehaft arrendet under den för erhållande av hembudsrätt stadgade tiden
— Holmsten har icke brukat egendomen längre tid än nio år — torde dylik
rätt ej kunna medgivas honom. För egen del hade styrelsen emellertid icke
något att erinra mot att egendomen till det åsätta saluvärdet försåldes direkt
till Holmsten, som under sin arrendetid väl brukat egendomen.

Därest Holmsten förvärvade egendomen, borde samtliga honom och kronan
tillkommande, på arrendekontraktet grundade rättsanspråk, med undantag
av eventuellt förefintliga anspråk beträffande oguldna arrendeavgälder
och skatter, i och med försäljningen anses vara reglerade.

Köpeskillingen syntes böra erläggas enligt stadgandena i §§ 21 och 22 B
förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom m. m.; och borde rörande köpet även i övrigt stadgandena i
berörda förordning i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Då jag icke har något att erinra mot det av domänstyrelsen framlagda
försäljningsförslaget, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

att kronoegendomen 3/4 mantal Norrby nr 1 i Lunda socken
av Stockholms län må med till egendomen hörande andel i
Seminghundra häradsallmänning mot ett saluvärde av 22,500
kronor försäljas till arrendatorn V. Holmsten under villkor i
övrigt, att egendomen försäljes med tillträde för köparen räknat
från och med den 14 mars 1936, att egendomen försäljes
i det skick, vari den vid tillträdet befinner sig, att, därest
Holmsten förvärvar egendomen, samtliga honom och kronan
tillkommande, på arrendekontrakt örn egendomen grundade
rättsanspråk gentemot varandra, med undantag av eventuellt
förefintliga anspråk beträffande oguldna arrendeavgälder och
skatter, skola i och genom försäljningen anses vara reglerade,
att köparen skall vara skyldig ikläda sig betalningsansvar för
egendomen åvilande andelar i odlingslån för Sigridsholmssjöns
och Vasa—Eka torrläggningsföretag, att köpeskillingen
för egendomen erlägges enligt stadgandena i §§ 21 och 22 B
förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m., att i övrigt vid försäljning
av egendomen bestämmelserna i berörda förordning i tillämpliga
delar skola lända till efterrättelse, samt att innehavare
av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna
elektriska ledningar förbehålles rätt att hava ledningarna
kvarstående utan rätt för köparen till annan ersättning än
gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada till följd
av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur.

2:o.

Rådmansö kungsgård nr 1 i Stockholms län.

Den 17 maj 1935 förordnade Kungl. Majit med riksdagen (prop. nr 188
punkt 1; R. skr. nr 198), att av kronoegendomen 3 mantal Svinö eller Rådmansö
kungsgård nr 1 i Rådmansö socken av Stockholms län skulle försäljas
12 å en av extra lantmätaren Seth Silén över egendomen år 1918 upprättad
karta med litt. B, C, D, E, H, I, K, L, M, O, P och R betecknade lotter. Därjämte
föreskrev Kungl. Majit, att återstående del av egendomen, vari inginge
bland annat de å förenämnda karta angivna lotterna litt. F eller Sjötorp och
litt. G eller Edsvikstorp, skulle ställas under skogsstatens förvaltning.

Lotterna litt. F och G hava därefter av domänstyrelsen utarrenderats till
den 14 mars 1936 mot en avgäld av 175 respektive 100 kronor.

Sedan överläkaren, professor Birger Lundqvist i Stockholm anhållit att få
förvärva endera eller båda av nyssnämnda lotter, har uppskattningsförrättning
hållits den 6 november 1935. Av handlingarna i ärendet inhämtas bland
annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

Båda lotterna liro belägna i västra delen av det till Örbofjärden gränsande
området av egendomen.

Lotten litt F eller Sjötorp innehåller en areal av 21.09 hektar, därav 4.86
hektar tomt och åker, 0.45 hektar äng, 15.40 hektar skogsmark och 1.28 hektar
impediment (vatten och vägar). Litt. G eller Edsvikstorp innehåller en
areal av 45.83 hektar, därav 3.59 hektar tomt och åker, 1.29 hektar äng, 40.85
hektar skogsmark och 0.10 hektar impediment (vatten och vägar).

Lotternas åkerjord, som ligger spridd i oregelbundna fält, består av dels
lermylla och dels sandjord. Dikningsförhållandena äro bristfälliga.

Kronans byggnader å Sjötorp slotten äro gamla, omoderna och primitiva
samt i stort behov av att ersättas med nya. De å lotten Edsvikstorp befintliga,
kronan tillhöriga husen äro ävenledes i synnerligen dåligt skick och i
behov av ombyggnad.

Lotternas jordbruksvärden hava taxerats till 3,500 kronor för lotten Sjötorp
och till 2,100 kronor för lotten Edsvikstorp.

U ppskattningsnämnden, som erinrat, att vid den uppskattningsförrättning,
som föregick försäljningen av omförmälda tolv lotter, nämnden föreslagit,
att lotterna litt. F och G skulle behållas i kronans ägo i avvaktan på spekulanter,
vilka ville inköpa marken mera med hänsyn till dess värde för villabebyggelse
än med hänsyn till brukningsvärde, har livligt tillstyrkt båda
lotternas försäljning till professor Lundqvist. Nämnden har saluvärderat lotten
litt. F eller Sjötorp till 8,775 kronor, därav 4,300 kronor för utmark med
därå växande skog och 2,000 kronor för fiske, samt lotten litt. G eller Edsvikstorp
till 12,865 kronor, därav 10,300 kronor för utmark med därå växande
skog och 1,000 kronor för fiske. Till berörda värde, sammanlagt 21,640
kronor, skulle emellertid även läggas tomtvärde till ett belopp av 3,360 kronor,
varför det gemensamma totalvärdet av nämnden beräknats till 25,000
kronor.

Saluvärderingen har verkställts under förutsättning att lotterna tillträdas
i befintligt skick, därvid kronan skulle gottgöra lotternas respektive arrendatorer
för av dem verkställd höstplöjning. Lotten Sjötorp skulle tillerkännas
rätt till väg över styckningslotten Humlegårdstorp och lotten Edsvikstorp
tillförsäkras enahanda rätt beträffande stvckningslolten Näset.

Överjågmästaren har icke haft något att erinra mot försäljningsförslaget.

Överlantmätaren har förklarat hinder icke föreligga för lotternas avstyckning.
Vid frånskiljandet av lotterna såsom särskilda fastigheter borde emellertid
vattenområden tilläggas dem utanför respektive stränder inom gränser,
som normerades av stadgandet i 12 kapitlet 4 § jordabalken, varjämte lotterna
borde tilläggas fiske inom ifrågavarande vattenområden. Av nämnden
föreslagen servitutsrätt till väg för lotten Sjötorp över Humlegårdstorp och
för lotten Edsvikstorp över Näset vore enligt överlantmätaren möjlig endast
under förutsättning, att Humlegårdstorp och Näset fortfarande utgjorde
integrerande delar av kronoegendomen. Därest Humlegårdstorp och Näset,
som enligt tidigare uppskattningsförrättning vore avsedda att försäljas,
numera vore avyttrade, måste vid en blivande avstyckning av dessa lotter
angivas, att Sjötorp ägde rätt till väg över Humlegårdstorp, samt att Edsvikstorp
ägde liknande rätt beträffande Näset. Skulle Humlegårdstorps och Näsets
ägor icke komma att sträcka sig fram till allmänna landsvägen, måste
de här ifrågavarande lotterna Sjötorp och Edsvikstorp tillerkännas rätt till
den ytterligare väg, som erfordrades för att komma fram till landsvägen.

Med skrivelse den 4 februari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1(>(J.

För egen del biträdde styrelsen nämndens försäljningsförslag. Lotterna
vore icke lämpliga till egna hem. I lotterna inginge ett skogskapital alltför
stort att kunna lösas av en egnahemsspekulant. Därtill komme, att lotternas
till jordbruk lämpliga areal vore för obetydlig för att en innehavare därav
skall kunna erhålla sin bärgning, med mindre han erhölle sin arbetsförtjänst
i grannskapet. Utsikterna härför torde emellertid, enligt vad nämnden
upplyst, vara små. Förefintliga byggnader å lotterna vore ävenledes av
så dålig beskaffenhet, att en fullständig om- och nybyggnad skulle vara erforderlig.

De lotterna åsätta saluvärdena ansåge sig styrelsen kunna godkänna. Med
hänsyn till lotternas avlägsna belägenhet och dåliga förbindelser funne styrelsen
en exploatering av lotterna till villatomter svårligen kunna utföras,
och då nu en spekulant framträtt, som önskade förvärva bägge lotterna till
åsätta saluvärden, funne styrelsen det vara för statsverket förmånligt att till
denne försälja lotterna.

Lotterna borde upplåtas med full och oinskränkt äganderätt. Några föreskrifter
örn deras användning eller örn återköpsrätt för kronan funne styrelsen
sålunda icke erforderliga.

I vardera försäljningslotten borde ingå det utanför lottens strand liggande
vattenområdet inom gränser, som normerades av stadgandet i 12 kapitlet
4 § jordabalken, ävensom fiske inom samma område.

Lotterna borde försäljas i befintligt skick och med tillträde för köpare
räknat från den 14 mars 1936.

Därest kronan nödgades till arrendatorerna av lotterna utgiva ersättning
för av dem å respektive lotter verkställd höstplöjning, trädesbruk och sådd,
borde köpare i blivande köpehandling tillförbindas ersätta kronan, vad kronan
i sådant hänseende erlagt.

Lotterna borde på sätt av överlantmätaren framhållits tillförsäkras tillfartsvägar
över Humlegårdstorp och Näset ävensom över huvudgårdslotten.
I försäljningsvillkoren beträffande dessa tre styckningslotter hade inryckts
bestämmelser örn att deras köpare skulle vara skyldiga att tåla de servitutsbestämmelser,
som vid avstyckningsförrättning befunnes erforderliga för tillgodoseende
av samtliga styckningslotters å egendomen respektive utfartsvägar.

Köpeskillingen för lotterna syntes styrelsen lämpligen böra erläggas jämlikt
bestämmelserna i §§ 21 och 22 B förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. Rörande försäljningen
borde bestämmelserna i berörda förordning även i övrigt i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

Jag biträder det av domänstyrelsen tillstyrkta försäljningsförslaget och
hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att de å den av extra lantmätaren Seth Silén år 1918 upprättade
kartan över egendomen 3 mantal Svinö eller Rådmansö
kungsgård nr 1 i Rådmansö socken av Stockholms län med
litt. F och G betecknade lotter, Sjötorp oell Edsvikstorp, må
med angivna arealer försäljas till överläkaren professorn Birger
Lundqvist mot ett saluvärde av 25,000 kronor;

skolande vid försäljningen i övrigt gälla, alt lotterna försäljas
med tillträdesrätt räknat från oell med den 14 mars 1936,

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

att lotterna försäljas i det skick, vari de vid tillträdet befinna
sig, att endast kronan tillhöriga hus och anläggningar ingå i
försäljningen, att förbehåll göres för de jämkningar i lotternas
gränser och arealer, som vid avstyckningsförrättning kunna
befinnas erforderliga, att lotterna tillförsäkras rätt till nödiga
utfartsvägar dels över huvudgårdslotten av kronoegendomen,
dels över styckningslotterna Humlegårdstorpet och Näset fram
till allmänna landsvägen, att i vardera försäljningslotten ingår
det utanför lottens strand befintliga vattenområdet inom gräns,
som normeras av stadgandet i 12 kapitlet 4 § jordabalken,
ävensom fiske å nämnda område, att, därest kronan nödgas
till arrendatorerna av lotterna utgiva ersättning för av dem
tilläventyrs verkställd höstplöjning, trädesbruk och sådd, köparen
av lotterna skall vara skyldig gottgöra kronan, vad
kronan i sådant hänseende erlagt, att köpeskillingen för lotterna,
25,000 kronor, skall erläggas jämlikt stadgandena i §§
21 och 22 B förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m., samt att i
övrigt vid försäljningen av lotterna bestämmelserna i förberörda
förordning i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse.

3:o.

Lägenheten Håkansberg (Spånga l3) i Södermanlands län.

Den 30 maj 1919 förordnade Kungl. Majit att, sedan kronoegendomen 1/2
mantal Spånga nr 1 i Lerbo socken av Södermanlands län blivit delad i två
lotter, nämligen litt. A, Håkansberg, om 18.168 hektar, varav 4.28 hektar
tomt och åker, 13.773 hektar skogs- och betesmark samt 0.115 hektar impediment,
ävensom litt. B. Huvuddelen, om 43.654 hektar, varav 14.413 hektar
tomt och åker, 6,146 hektar äng, 22,743 hektar skogs- och betesmark samt
0,352 hektar impediment, dels lotten litt. A skulle upplåtas enligt då gällande
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar, och
dels lotten litt. B skulle försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande
under de i Kungl. Maj:ts brev den 29 maj 1874 omförmälda villkor med tillträdesrätt
för köpare den 14 mars 1921.

Enligt av länsstyrelsen den 18 april 1921 utfärdat köpebrev försåldes lotten
litt. A eller Håkansberg till Erik Pettersson för en köpeskilling av 13,700
kronor. Sedan vid laga skifte åren 1921 och 1922 å gårdarna Lagmansö och
Spånga utrönts att cirka 3 tunnland skogsmark av lägenheten Håkansberg
tillhörde Lagmansö fideikommiss samt att lägenheten rätteligen innehölle
17.78 hektar förklarade domänstyrelsen jämlikt beslut den 4 april 1924, att
köpeskillingen skulle utgöra 12,542 kronor. Lägenheten har åsatts jordregisterbeteckningen
l3.

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

Lotten litt. 13 inköptes av Sven E. Carlströmer, vilken numera försålt lotten
till Tor Almlöf. Fastigheten har i jordregistret betecknats Spånga l1.

Sedan förenämnde Pettersson avlidit utan att efterlämna andra utmätningsbara
tillgångar än lägenheten Håkansberg samt stärbhusdelägarna efter
Pettersson, vilka saknade tillgångar, till kronan med full äganderätt överlåtit
lägenheten utan ersättning eller gottgörelse av något slag, har Kungl. Majit
och kronan den 21 december 1931 erhållit lagfart å lägenheten. Denna är för
närvarande utarrenderad till bemälde Almlöf för tiden 14 mars 1935—14
mars 1936 mot en årlig avgäld av 75 kronor.

Med anledning av att kronan återbekommit lägenheten föranstaltade domänstyrelsen
om uppskattningsförrättning å densamma den 10 oktober 1931.

En av domänstyrelsen sedermera i skrivelse den 12 juli 1935 gjord framställning
i fråga örn försäljning av lägenheten Håkansberg för en köpeskilling
av 5,850 kronor och med hembudsrätt enligt 11 § förordningen den
6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. för Almlöf fann Kungl. Majit genom beslut den 16 augusti 1935 icke
föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I skrivelse den 28 november 1935 har nu Almlöf, under åberopande av,
bland annat, utlåtanden av egnahemskonsulenten Sven Sverke och civiljägmästaren
Nils Olsson, anhållit, att med hembudsrätt få förvärva lägenheten
till åsatt saluvärde och på vanliga betalningsvillkor.

Häröver hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 21 december 1935
av domänstyrelsen, som därvid överlämnat en ansökan örn förvärv av lägenheten
från f. d. landshövdingen L. Reuterskiöld ävensom yttrande av vederbörande
domänintendent, dels ock den 20 januari 1936 av statens egnahemsstyrelse.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Lägenheten Håkansberg, som är belägen 1 mil från Vadsbro och Valla
järnvägsstationer och 2 mil från Katrineholms stad, har enligt år 1925 upprättad
karta med beskrivning en areal av 18.496 hektar, varav 4.625 hektar
tomt och åker, 0.07 hektar odlingsmark och 13.801 hektar avrösningsjord.

Byggnaderna äro med undantag av bostadshuset någorlunda tillräckliga för
fastigheten. Bostadshuset är i behov av en genomgripande renovering och
ombyggnad, som torde draga en kostnad av cirka 2,000 kronor.

Lägenheten har saluvärderats till 5,850 kronor, varav 3,300 kronor för
växande skog.

Agronomen Almlöf har uppgivit, att den brukningsvärda åkerjordens ytvidd
å den honom tillhöriga fastigheten Spånga l1 under normala år utgjorde
omkring 15.6 hektar och under vissa år med högre vattenstånd än normalt
i sjön Långhalsen endast omkring 12.3 hektar. Egendomen tillhörde en i
denna landsända ogynnsam storleksordning, mitt emellan å ena sidan det
egentliga småbruket utan arbetsanställda och å andra sidan det mindre heinmansbruket
med minst en årsdräng, säsonghjälp och ladugårdshjälp samt
hållande av minst ett par, helst tre hästar. Då gården kunde reda sig nied
nuvarande arbetskraft, redskap, levande och döda inventarier samt åbyggnader
även efter en ökning av åkerarealen med 4 å 5 hektar, framginge därav,
atl gården för driftens ekonomisering vöre i behov av mera åkerjord.
Därtill komme att Spånga l1 för närvarande och sannolikt för en genera -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

Departements

chefen.

tion framåt saknade för gårdens behov erforderligt husbehovsvirke från egen
skogsmark. Spånga l1 behövde få en fundamental brist i sin självförsörjningsförmåga
fylld genom tillskott av oskövlad skogsmark till tryggande avgårdens
virkeshusbehov. Härför skulle den kvarvarande skogen å lägenheten
Håkansberg lämpa sig mycket väl.

F. d. landshövdingen Reuterskiöld har i egenskap av förmyndare för innehavaren
av Lagmansö fideikommiss, Gabriel Falkenberg, hemställt, att, då
det för avrundandet av ägorna till den under fideikommisset hörande utgården
1 mantal Spånga nr 2 skulle vara av stort värde att förvärva lägenheten
Håkansberg, lägenheten måtte försäljas till Falkenberg för åsatt saluvärde.

Egnahemkonsulenten Sverke har framhållit, att lägenheten Håkansberg
icke vore av den storlek, att en familj kunde erhålla sin fulla bärgning och
sysselsättning därå. Möjligheten att tillköpa jord från angränsande jordägare
måste anses utesluten. Om lägenheten försåldes såsom särskild brukningsdel,
måste en köpare förutsättas äga tillgång till stadigvarande förvärvsarbete
i orten. Möjligheterna härför vöre dock mycket små.

Civiljägmästaren Olsson har uppskattat den avverkningsbara skogen å
Spånga l1 till 56 kubikfamnar, årliga bränslebehovet för hemmansdelen till
25 kubikfamnar samt skogens årliga tillväxt till 15 kubikfamnar. Enligt Olssons
uppfattning skulle det dröja cirka 20 år innan hemmanets stängseloch
bränslebehov kunde täckas från egen skog samt cirka 50 år innan tillräcklig
kvantitet gagnvirke till nödvändiga reparationer och nybyggnader å
hemmanet kunde beräknas produceras å hemmanets egen skog.

Domänintendenten har framhållit, att Spånga l1 innehölle en i förhållande
till byggnadsbeståndet allt för ringa åkerareal. Ej heller skogen å egendomen
vore tillräcklig för dess behov. Dessa olägenheter kunde emellertid
avhjälpas genom att lägenheten Håkansberg tillädes egendomen. Lägenheten
kunde ej giva brukare full försörjning. Möjligheter till extra förtjänster
i orten vore synnerligen små. På grund härav tillstyrkte domänintendenten
Almlöfs framställning. Däremot ansåge domänintendenten det principiellt
olämpligt, att kronan tillhörig egendom försåldes för utökning av storgodsen,
vadan han avstyrkte landshövdingen Reuterskiölds ansökan.

Domänstgrelsen har ansett den lämpligaste dispositionen av lägenheten Håkansberg
vara, att lägenheten försåldes till ägaren av Spånga l1, då lägenheten
på grund av åkerns beskaffenhet ej torde lämna sin brukare full försörjning.
Därest Kungl. Majit ej ansåge sig böra biträda detta förslag, syntes
lägenheten — eftersom 13 § försäljningsförordningen ej kunde anses tilllämplig
å densamma — böra försäljas enligt 15 § sagda förordning och därvid
utbjudas till salu å auktion.

Statens egnahemsstgrelse har, då den Almlöf tillhöriga hemmansdelen syntes
vara i behov av utökad areal, tillstyrkt att lägenheten försåldes med hembudsrätt
för Almlöf.

Med hänsyn till numera upplysta omständigheter av beskaffenhet att inverka
på bedömandet av ifrågavarande försäljningsärende finner jag mig i
likhet med de i ärendet hörda myndigheterna böra tillstyrka den av Almlöf
gjorda framställningen örn förvärv av lägenheten Håkansberg för utökning
av den honom tillhöriga fastigheten Spånga l1. Då emellertid sagda fastighet
torde vara av den storlek, att Almlöf icke kan av Kungl. Majit tillerkännas
hembudsrätt till lägenheten jämlikt 11 § försäljningsförordningen,
bör frågan underställas riksdagens prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169■ 11

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lägenheten Håkansberg eller Spånga l3 i Lerbo socken
av Södermanlands län må försäljas med hembudsrätt för
Tor Ahnlöf enligt 11 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. mot
en köpeskilling av 5,850 kronor samt under villkor i övrigt
att fastigheten må tillträdas räknat från och med den 14
mars 1936, att fastigheten försäljes i det skick, vari den kontraktsenligt
skall avlämnas, att endast fastigheten tillhöriga
byggnader och anläggningar ingå i försäljningen samt att innehavare
av elektriska ledningar, som med vederbörligt tillstånd
framdragits över fastigheten, förbehålles rätt att behålla
ledningarna samt nyttja desamma utan rätt för köparen
till annan ersättning än av ledningarnas innehavare för
skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

\ 4:o.

Oppreva nr 1 i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Oppreva nr 1 med Oppreva nr 2, en utjord, i
Törnevalla socken av Östergötlands län är utarrenderad för tiden 14 mars
1931—14 mars 1941 mot årligt arrende av 1,500 kronor.

I en till domänstyrelsen inkommen ansökning har egendomens arrendator,
Albin Svanberg, anhållit att, då egendomens ladugård och loge voro så angripna
av röta, att de vore nästan oanvändbara och äventyrade gårdens fortsatta
brukande, få nybygga nämnda byggnader i enlighet med av Gustaf Sjunnesson
i oktober 1933 upprättade ritningar med kostnadsberäkning och virkesförslag.

Domänintendenten i länet har avgivit yttrande över ansökningen och därvid
anfört följande.

Nötkreaturshuset, stallet och ladan vore otidsenliga och angripna av röta
i sådan grad, att reparation ej kunde verkställas. Då emellertid kostnadsberäkningen
för nybyggnad ■— oaktat ej beräknats något värde å virke till
byggnaden utan endast upptagits arbetskostnad för virkesförädlingen — slutade
på ett belopp av 27,500 kronor, hade domänintendenten låtit upprätta
nya ritningar och kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad. Enligt detta
byggnadsförslag, upprättat av byggnadskonsulenten S. Torgersruud, stannade
kostnaden vid ett belopp av 21,000 kronor. Efter vissa avdrag borde byggnaden
kunna uppföras av arrendatorn mot en ersättning av 17,405 kronor
genom arrendeavkorlning. Då emellertid byggnadskostnaden uppginge till
ett avsevärt belopp jämfört med taxeringsvärdet, som utgjorde 37,400 kronor
för inägorna, ansåge domänintendenten att det borde tagas under över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

vägande om icke en försäljning ekonomiskt sett vöre det bästa. Arrendatorn
vore icke ovillig att köpa egendomen.

Med anledning av vad domänintendenten sålunda anfört uppdrog domänstyrelsen
åt honom att verkställa såväl salu- som arrendevärdering å egendomen.

På grund härav bär å egendomen hållits uppskattningsförrättning den 11
oktober 1934. Av instrument över nämnda förrättning, ävensom övriga
ärendet tillhörande handlingar, däribland en av förste lantmätaren Joh. Er.
Linder år 1908 över egendomen upprättad karta med beskrivning inhämtas
bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 15 kilometer från närmaste stad, Linköping,
och 5 kilometer från närmaste järnvägsstation, Linghem, har en areal av
96.930 hektar, varav 34.321 hektar tomt, trädgård och åker, 1.098 hektar äng
och 61.511 hektar avrösningsjord.

Åbyggnaderna äro med förut nämnda undantag i gott stånd. Åkerjorden
består av lermylla på ler- och sandbotten. Taxeringsvärdet utgör 37,400 kronor
jordbruksvärde och 10,700 kronor skogsvärde. Utdelning från häradsallmänning
beräknas till 30 kronor årligen. Torp och lägenheter finnas ej.

Uppskattningsnämnden har saluvärderat egendomen till 53,500 kronor,
varav 18,000 kronor för skogsmark med växande skog och 600 kronor för
kapitaliserad allmänningsutdelning samt arrendevärderat egendomen till 1,830
kronor.

Nämnden har föreslagit att egendomen måtte försäljas för det åsätta saluvärdet,
då kronan i annat fall bleve nödsakad att å egendomen uppföra byggnader
till ett värde av 15,000 å 20,000 kronor. Det genom nybyggnaden förhöjda
värdet å egendomen skulle icke kunna förräntas genom den högre
arrendeavgift, som sedan kunde åsättas egendomen. Denna borde därför försäljas
och enligt 9 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. hembjudas egendomens arrendator,
Albin Svanberg, som sedan den 14 mars 1919 innehaft egendomen å arrende
och väl hävdat densamma.

Arrendator Svanberg har skriftligen förklarat sig villig att mot det åsätta
saluvärdet inköpa egendomen, dock under förutsättning att han finge använda
så stor del av den å egendomen växande skogen, som åtginge till uppförande
av nötkreaturshus, stall och lada, vilka byggnader vore nödvändiga
för egendomens drift.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare hava tillstyrkt försäljningsförslaget.

Domänstgrelsen har med skrivelse den 2 augusti 1935 underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid för egen del anfört följande.

Styrelsen biträdde uppskattningsnämndens förslag till egendomens försäljning
på av nämnden anförda grunder. Beträffande det av arrendatorn
uppställda villkoret för inköp av egendomen, nämligen att få uttaga erforderligt
virke till berörda nybyggnad, ansåge styrelsen, att hinder ej borde möta
mot att arrendatorn berättigades att å egendomens skog för nämnda ändamål
avverka behövligt virke, dock endast i den mån en sådan avverkning ej
stöde i strid mot 1923 års skogsvårdslag. På grund av egendomens arrendevärde
vore riksdagens medverkan i försäljningsbeslutet erforderlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

Med hänsyn till ofrånkomliga nybyggnader å egendomen anser jag i lik-jDepartement*
het med uppskattningsnämnden och domänstyrelsen det för kronan mest för- CÄ«/en>
månligt om en försäljning av egendomen kommer till stånd. Mot de föreslagna
försäljningsvillkoren har jag ej något att erinra.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 1 mantal Oppreva nr 1 med Oppreva
nr 2, en utjord, i Törnevalla socken av Östergötlands län må
försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. för en
köpeskilling av 53,500 kronor och därvid hembjudas egendomens
arrendator, Albin Svanberg, jämlikt 9 § förordningen;

skolande vid försäljningen i övrigt iakttagas, att egendomen
må tillträdas, räknat från och med den 14 mars 1936,
då nu om egendomen gällande arrendekontrakt skall upphöra
att gälla, att egendomen försäljes i det skick den kontraktsenligt
skall avlämnas, att endast kronoegendomen tillhöriga
byggnader och anläggningar ingå i försäljningen, att
köparen Svanberg ej skall äga att i egenskap av arrendator
framställa några ersättningsanspråk mot kronan på grund av
arrendekontraktet, att köparen skall äga att å egendomens
skog avverka erforderligt virke till nybyggnad av nötkreaturshus,
stall och lada, dock endast under förutsättning, att avverkningen
ej står i strid mot 1923 års skogsvårdslag samt att
innehavare av över egendomen med vederbörligt tillstånd
framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att hava desamma
kvarstående utan rätt för köparen till annan ersättning
än av ledningarnas innehavare för skada till följd av
förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna, ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur.

5:o.

Rönö Kungsgård nr 1 i Östergötlands län.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 juli 1935 överfördes från statens domäners
fond till arrendeegnahemsfonden per den 14 mars 1936 vissa delar
av kronoegendomen 4J/4 mantal Rönö Kungsgård nr 1, i Rönö socken av
Östergötlands län.

Å de områden, som sålunda kommit under statens jordnämnds förvaltning,
hava utlagts fem arrendeegnahem, till vilka arrendatorer antagits.

De områden, som ej lämpligen kunna disponeras för arrendeegnahemsändamål,
omfatta, enligt av t. f. distriktslantmätaren Hans Wetterhall gjorda
beräkningar, omkring 126.22 hektar, varav 33.40 hektar åker, 4.22 hektar
tomt och trädgård, 2.34 hektar äng, 51.73 hektar skogsmark, 28.55 hektar

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

betesmark och 5.08 hektar vägar, berg, vattentäckta områden och en grusgrop.

I skrivelse den 12 februari 1936 har statens jordnämnd förklarat, att nämnden
vöre av den uppfattningen, att dessa områden i huvudsak borde försäljas.
Dock borde en mindre del — å en skrivelsen bifogad karta betecknad med
litt. C — bibehållas i kronans ägo. Ä detta område funnes nämligen ruindelar
av Rönö gamla biskopsborg, vilka ansåges vara av så stort kulturhistoriskt
värde, att de ej borde övergå i enskild ägo. Å det område, som å nämnda
karta betecknats med litt. D, vore Rönö Kungsgårds manbyggnad belägen.
Denna ansåges i och för sig icke hava något särskilt kulturhistoriskt värde,
men med hänsyn till intilliggande, å litt. C belägna, byggnadsruin borde det
dock vara angeläget för kronan att hava någon bestämmanderätt över de
framtida byggnadsförhållandena därstädes. Området litt. D borde sålunda
få avyttras med äganderätt, men i köpeavtalet borde såsom villkor föreskrivas
förpliktelse för fastighetens innehavare att icke ytterligare bebygga området
och att icke i väsentlig grad utan riksantikvarieämbetets medgivande
förändra den nuvarande huvudbyggnadens yttre. I samband härmed torde
i köpehandlingen även böra inrymmas återköpsrält för kronan enligt lagen
den 20 juni 1924. Inteckning borde sökas till säkerhet för den kronan sålunda
förbehållna återköpsrätten beträffande litt. D, sedan avstyckning verkställts.

Det till försäljning ifrågasatta området borde upplåtas i följande lotter:

Området litt. B, omfattande omkring 1.75 hektar skogs- och betesmark.
I. O. G. T.-logen Manhem, som innehade tomt med därå beläget s. k. ordenshus
omedelbart intill detta område, hade gjort framställning till jordnämnden
att få förvärva detsamma för att där anlägga idrottsplats. Sådan saknades
hittills i Rönö socken. Nämnden funne skäl föreligga för ett bifall till denna
framställning och hade åsatt området ett saluvärde av 500 kronor.

Återstående område, å kartan betecknat litt. A, utgörande tillsammans med
litt. D den egentliga huvudgårdslotten. Denna komme enligt förutnämnda
beräkningar att omfatta ungefär 124 hektar, varav omkring 33.40 hektar
åker.

Ryggnaderna vore tillräckliga, men delvis i behov av ombyggnad.

Jorden vore av relativt god beskaffenhet och väl hävdad. En del av åkerjorden
och stora delar av betesmarken lede emellertid av vatten.

Huvudgårdslotten hade åsatts ett saluvärde av 40,000 kronor, varvid förut
omnämnda köpevillkor och återköpsrätt angående litt. D beräknats.

Nuvarande arrendatorn, Nils Karlberg, som övertagit arrendet å Rönö
Kungsgård år 1931 efter sin fader, vilken innehaft detsamma alltsedan 1907,
borde enligt nämndens mening erhålla hembudsrätt.

Egendomen borde försäljas med tillträdesrätt räknat från och med den 14
mars 1936.

Köpeskillingen borde erläggas kontant å tillträdesdagen eller å annan tid,
varom nämnden kunde överenskomma med köparen.

Detaljvillkoren i övrigt borde lämpligen få fastställas av nämnden.

Skulle arrendatorn ej använda sig av hembudsrätten, torde nämnden få
utbjuda egendomen till hugade spekulanter å sätt, som nämnden funne lämpligt,
och underställa upprättat köpeavtal Kungl. Maj:ts godkännande.

Skulle försäljningen av en eller annan orsak ej bliva klar med tillträde

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

den 14 mars 1936, borde nämnden hava befogenhet att tillfälligt utarrendera
egendomen emot den arrendeavgift och på de villkor i övrigt, som
nämnden kunde finna gott bestämma.

Köpeskillingarna för huvudgårdslotten och lotten litt. B borde med avdrag
av försäljningsomkostnader överföras till statens domäners fond och
bokförda värdet å egendomen Rönö hos arrendeegnahemsfonden samtidigt
nedskrivas med köpeskillingsbeloppen.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har i skrivelse till statens
jordnämnd förklarat sig beredd att övertaga vården och förvaltningen av
området litt. C. Vid områdets avstyckning borde uppmärksammas att erforderlig
tillfartsväg erhölles till området.

Domänstgrelsen har i infordrat utlåtande den 19 februari 1936 förklarat
sig icke hava något att erinra mot statens jordnämnds förslag.

Jag biträder förslaget om försäljning av lotterna litt. A, B och D. LotternaDepartemenislitt.
A och D, huvudgårdslotten, synas böra försäljas mot det av jordnämn- chefen.
den åsätta saluvärdet 40,000 kronor med hembudsrätt för arrendatorn Nils
Karlberg. Därest Karlberg icke begagnar sig av denna rätt, bör jordnämnden
äga att i huvudsaklig överensstämmelse med föreskrifterna i 1929 års försäljningsförordning
utbjuda huvudgården antingen under hand eller å offentlig
auktion. För nämnda fall torde nämnden böra åläggas att för godkännande
underställa Kungl. Majit det köpeavtal, som därvid kan komma
att upprättas. Lika med nämnden finner jag vidare lotten litt. C med hänsyn
till det stora kulturhistoriska värdet av därå belägna ruiner av Rönö
gamla biskopsborg böra behållas i kronans ägo samt ställas under förvaltning
av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. På grund av det kulturhistoriska
intresset torde vid försäljning av den angränsande lotten litt.

D böra till förmån för lotten litt. C göras det servitutsförbeliållet, att lotten
litt. D icke må ytterligare bebyggas eller väsentliga förändringar i den därå
belägna huvudbyggnadens yttre vidtagas utan riksantikvarieämbetets medgivande.
Härigenom torde kulturvärdet hos biskopsgårdens ruiner i erforderlig
grad skyddas. Köpeskillingarna för huvudgårdslotten och lotten litt. B,
beträffande vilken sistnämnda lott jag icke har någon erinran mot försäljningsförslaget,
torde i anslutning till vad nämnden anfört, efter avdrag av
försäljningskostnaderna, tillföras den i statens domäners fond ingående
markinköpsf onden.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså,

att från 41/* mantal Rönö Kungsgård nr 1 i Rönö socken
av Östergötlands län må, med tillträdesrätt räknad från och
med den 14 mars 1936 försäljas

dels huvudgårdslotten, omfattande de å förenämnda karta
med litt. A och D betecknade områdena, för en köpeskilling
av 40,000 kronor med hembudsrätt för arrendatorn Nils Karlberg,

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

dels ock lotten litt. B till I. O. G. T.-logen Manhem, Rönö,
för en köpeskilling av 500 kronor,

att, därest arrendatorn Karlberg ej skulle använda sig av
hembudsrätten, statens jordnämnd må i huvudsaklig
överensstämmelse med bestämmelserna i förordningen den
6 juni 1929 (nr 176) örn försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. äga utbjuda lotten till salu antingen under
hand eller å auktion samt för godkännande underställa
Kungl. Majit det köpeavtal, som kan komma att upprättas,
samt att förvaltningen och vården av lotten litt. G med
därå befintliga byggnader och byggnadsruiner må överlåtas
å vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien;

skolande vid försäljningen av lotten litt. D genom servitutsförbehåll
till förmån för den i kronans ägo kvarvarande lotten
litt. C stadgas, att förstnämnda lott icke må ytterligare bebyggas
eller väsentliga förändringar i den därå belägna huvudbyggnadens
yttre vidtagas utan riksantikvarieämbetets
medgivande.

6:o.

Kronoparken Nöttja i Kronobergs län.

Sedan fråga uppstått om försäljning av lägenheten Balkarp Bäckagård under
kronoparken Nöttja i Nöttja socken av Kronobergs län, har på domänstyrelsens
föranstaltande uppskattningsförrättning hållits i vederbörlig ordning.

Av handlingarna i ärendet, däribland vid förrättningen fört protokoll och
en av distriktslantmätaren Erik Wigner år 1935 upprättad karta jämte avstyckningshandlingar,
inhämtas i huvudsak följande.

Salulotten har avstyckats och i jordregistret betecknats Balkarp Bäckagård
34.

Den är belägen vid allmän väg, 20 kilometer från Ljungby stad och 10 kilometer
från Hamneda järnvägsstation.

Arealen omfattar 30.6050 hektar, varav omkring 9.32 hektar åker, 2.51 hektar
äng, 14.30 hektar skogsmark och 4.48 hektar impediment.

Lägenheten är att anse såsom jordbruksegnahemslägenhet. Å lägenheten
befintliga byggnader tillhöra kronan. De äro i stort sett i försvarligt skick
samt för lägenhetens behov tillräckliga. Åkerjorden och ängen äro av medelgod
beskaffenhet. Hävden är god. Virkesförrådet har uppskattats till 366
kubikmeter.

Lägenheten är för tiden till den 14 mars 1936 utarrenderad till Martin Johansson
och Ivar Johansson mot ett årligt arrende av 345 kronor. Arrendatorerna
och före dem deras far hava brukat lägenheten sedan år 1929. Den
har städse skötts väl.

Saluvärdet har uppskattats till 8,000 kronor, varav omkring 1,725 kronor
belöpa å skogsmark och skog. Arrendevärdet har beräknats utgöra 380 kro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169- 17

nor. Av domänverket förskotterade kostnader för avstyckning utgöra 235
kronor 91 öre.

Uppskcittningsnämnden har föreslagit, att lägenheten måtte försäljas enligt
1929 års förordning med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1936. Arrendatorerna
vore präktiga och skötsamma personer, som borde medgivas
hembudsrätt. Då omständigheter, som kunde berättiga arrendatorerna till
hembud ej vore för handen, borde framställning göras hos riksdagen angående
hembudsrätt enligt 9 § förordningen för nämnda arrendatorer. Anledning
förelåge icke att vid försäljningen föreskriva särskilda villkor angående
lägenhetens användning samt återköpsrätt. Skulle likväl föreskrifter
härutinnan anses böra ifrågakomma, borde saluvärdet minskas med 10 procent.
Vid försäljningen borde köparen tillförbindas svara för å fastigheten
3/4 mantal Balkarp Bäckagård för tiden från och med den 1 januari 1936 belöpande
utgifter för Balkarp Mellangårds, Södergårds och Bäckagårds dikningsföretag
av år 1915.

Arrendatorerna hava förklarat sig villiga inköpa lotten på föreslagna villkor.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare hava tillstyrkt försäljningen.

Med skrivelse den 9 januari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört, att styrelsen för sin del gärna hade
sett, att arrendatorerna kunnat medgivas rätt att inköpa lägenheten, därest
detta kunnat avgöras utan riksdagens hörande. Tillräckliga skäl syntes nämligen
ej föreligga för att underställa ärendet riksdagen. Lägenheten borde därför
utbjudas till salu under hand enligt 13 § förordningen. Styrelsen hade anledning
förmoda, att, därest lägenheten utbjödes till salu, arrendatorerna
komme att av länsstyrelsen antagas till köpare för så vitt de avgåve antagligt
anbud. I övrigt hade styrelsen ej något att erinra mot uppskattningsnämndens
förslag.

I likhet med uppskattningsnämnden anser jag övervägande skäl tala för Departementsförsäljning
av lägenheten till de nuvarande arrendatorerna. Då dessa emel- ^/eralertid
icke kunna i författningsenlig ordning erhålla hembud, torde frågan
få underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lägenheten Balkarp Bäckagård 34 under kronoparken
Nöttja i Kronobergs län må med ett saluvärde av 8,000 kronor
och med tillträdesrätt räknat från och med den 14 mars
1936 försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
med hembudsrätt för Martin Johansson och Ivar Johansson,
samt under villkor i övrigt,

att lägenheten överlåtes i det skick, vari den vid tillträdet
befinner sig, att i köpet ingå endast kronan tillhöriga, å lägenheten
befintliga byggnader och anläggningar, att köparen
svarar för å fastigheten 3A mantal Balkarp Bäckagård för tiden
från och med den 1 januari 1936 belöpande utgifter för
Balkar]) Mellangårds, Södergårds och Bäckagårds diknings Bihang

lill riksdagens protokoll 10,30. 1 saini. Nr 160. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

företag år 1915, att köparen betalar av kronan förskotterad
kostnad för avstyckning med 235 kronor 91 öre, samt att,
därest bröderna Johansson förvärva lägenheten, i köpehandling
inryckas bestämmelser om att såväl de som kronan skola
avstå från dem på grund av gällande arrendekontrakt rörande
lägenheten tillkommande anspråk gent emot varandra
i fråga om ersättning för trädesbruk, höstplöjning, sådd och
husröta.

7 :o.

Kronoegendomen Hagbytorp nr 2 i Kalmar län.

Kronoegendomen 5/s mantal Hagbytorp nr 2 i Hagby socken av Kalmar
län har varit utarrenderad för tiden 14 mars 1923—14 mars 1930 mot ett
årligt arrende av 1,825 kronor. Härefter utarrenderades egendomen för tiden
14 mars 1930—14 mars 1950 mot en årlig arrendeavgift av likaledes
1,825 kronor. Sedan egendomens arrendator i december 1931 försatts i
konkurs och borgenärerna i konkursen uppsagt sistberörda arrendeavtal, utarrenderas
egendomen för tiden 14 mars 1932—14 mars 1937 mot ett årligt
arrende av 1,130 kronor.

Med anledning av egendomens arrendeledighet den 14 mars 1930 besiktigades
egendomen år 1927 av kronojordstyckningssakkunniga. Härjämte
har domänstyrelsen på grund av nu löpande arrendeperiods utgång den 14
mars 1937 från vederbörande domänintendent och hushållningssällskaps
egnahemsnämnd införskaffat upplysningar angående egendomens lämplighet
till upplåtelse i egnahemslägenheter och åbolägenheter samt huruvida
efterfrågan å dylika lägenheter funnes i orten. Vidare har å egendomen under
år 1935 hållits uppskattningsförrättning i vederbörlig ordning. Av det över
förrättningen uppgjorda instrumentet jämte en av distriktslantmätare!! J.
Gezelius år 1921 över egendomen upprättad karta inhämtas bland annat
följande.

Egendomen, som är belägen 25 kilometer från Kalmar stad och 4 kilometer
från Kvarnlyckans järnvägsstation, har en areal av 37.934 hektar, varav
20.969 hektar tomt och åker, 16.923 hektar avrösningsjord och 0.042 hektar
impediment.

Åbyggnaderna äro under medelgoda, särskilt på grund av hög ålder. Genom
underhåll hava byggnaderna visserligen hållits i medelgott skick, men
ladugården, logen och ekonomibyggnaden äro så otidsenliga, att det länge
varit tal om nybyggnad av dessa. Boningshuset har genom olika påbyggnader
innan egendomen indrogs till statsverket blivit kallt och föga varaktigt.
Svinhus och källare saknas.

Åkerjorden består av två från varandra skilda skiften, därav hemskiftet,
litt. A, till större delen består av lättlera samt en mindre mossjord på jetterbotten
och utskifta, litt. B, cirka 1.5 kilometer från gården består av
sandmylla på sandbotten, allt så gott som stenfritt.

Utmarkens beskaffenhet är sådan, att den av lantmätaren egentligen hade

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

bort upptagas såsom ängsmark, enär den utgör ett enda stort betesmarksområde,
litt. C, som är alldeles skoglöst och delvis lämpligt för kultivering,
samt en hel del holmar och skär. Härjämte finnas renarna, figur 25 och
26 å kartan, glest beväxta med enstaka alar och endast användbara till bete
i samband med angränsande åker. Betesmarken är sålunda av god beskaffenhet
och cirka V3 av densamma torde lämpa sig för betesmarksförbättring.

Skogsmark saknas helt. Av träd finnes endast ett fåtal å stranden till
Hagbyån och omkring trädgården.

Fisket i Kalmarsund är gemensamt och utarrenderat till Blekingefiskare.
Den åidiga inkomsten för kronoegendomens del har varierat mellan 350 och
600 kronor. Fisket i Hagbyån saknar ekonomiskt värde.

Samfällighet eller rätt till annan förmån utom fastighetens område finnes
ej.

Taxeringsvärdet utgör 21,500 kronor jordbruksvärde och 10,000 kronor
för annan fastighet, nämligen fisket.

Kronojordstyckningssakkunniga hava anfört följande. Byggnaderna vore
ännu fullt användbara och tillräckliga för behovet. Egendomen borde därför
ånyo utarrenderas under ytterligare en period och kunde därefter lämpligen
försäljas i två lotter, hemskiftet om cirka 13.4 hektar åker och ett
obebyggt utskifte om cirka 7 hektar åker.

Domänintendenten, egnahemsnämnden och Överjägmästaren i Södra distriktet
hava tillstyrkt egendomens försäljning i två lotter, nämligen huvudgården
och en bostadslägenhet.

Uppskattningsnämnden har anfört: Anledningen till att egendomen icke
redan vid förra arrendeuppskattningen föreslagits till försäljning hade varit
den, att egendomen dittills alltid lämnat ett jämförelsevis högt arrende.
Nämnden ansåge emellertid, att byggnaderna vore så gamla, att avsevärda
nybyggnadskostnader vore att förvänta under en ny arrendeperiod; svinhus
och källare måste uppföras, cementgödselstad anläggas och vissa täckdikningsarbeten
utföras. På grund härav ansåge nämnden det vara i kronans
intresse fördelaktigast att realisera egendomen genom att försälja ägofigurerna
nr 5 och 6 å förberörda karta med hembudsrätt för lägenhetsinnehavaren
Ernst Gottfrid Johansson och hela övriga egendomen såsom en
brukningsenhet med hembudsrätt örn möjligt för nuvarande arrendatorn
B. P. T. Jonsson. Efter allt att döma skulle egendomen betinga det högsta
priset genom försäljning å auktion, enär vissa grannar önskade förvärva
densamma, dels för det goda betets skull, och dels för att sammanlägga den
med egna gårdar. Då sådant ur social synpunkt icke kunde förordas, borde,
därest arrendatorns ansökan örn friköp med hembudsrätt icke .skulle
kunna bifallas, egendomen med undantag av bostadslägenheten försäljas
jämlikt 15 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i
vissa fall av kronoegendom m. m. och medelst anbudsingivning.

De till försäljning sålunda föreslagna lotterna hade värderats på följande
sätt.

I. Huvudgårdslotten. Ägofigurer å kartan 1—4, 7—47. Areal 37.669
hektar, varav 20.704 hektar tomt och åker, 16.923 hektar avrösningsjord och
0.042 hektar impediment. Saluvärde 28,500 kronor, varav 4,230 kronor för
avrösningsjord och 9,000 kronor för fiskevatten. Arrendevärde 1,300 kronor,
varav 450 kronor för fiske. Saluvärderingen hade skett under förutsättning
att lotten .skulle överlåtas i befintligt skick, men med rätt för arrendatorn
att, diirest lotten skulle upplåtas till annan, utfå ersättning för
höstutsäde med brukning samt vallutsäde och plöjning. Lotten hade salu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

värderats obetydligt under i orten gängse skäligt pris. Nuvarande arrendatorn,
bemälde Jonsson, hade brukat egendomen sedan år 1932. Därförut
hade gården icke innehafts av hans släkt. Egendomen hade städse skötts
väl. Med anledning härav och då arrendatorn och hans hustru dels voro
två unga och duktiga människor, som här genom kapitalplacering börjat
sin egentliga livsgärning, dels syntes vara synnerligen lämpliga för handhavandet
av en sådan gård, tillstyrkte nämnden hembudsrätt för arrendatorn
jämlikt 9 § första stycket i nämnda förordning. Egendomen borde icke
få försäljas till någon, som förut innehade jordbruksfastighet, utan skulle
den brukas såsom självständigt jordbruk. Jonsson och hans hustru hade
skriftligen förklarat, att de önskade inköpa huvudgården för det föreslagna
saluvärdet.

II. En bostadslägenhet. Ägofigurer å kartan 5 och 6. Areal
0.265 hektar, varav 0.03 hektar tomt och 0.235 hektar åkerjord. Saluvärde
530 kronor. Arrendevärde 20 kronor. Lotten vore bebyggd med bemälde
Johansson tillhörigt boningshus, som lämnade nöjaktig bostad åt en familj.
Med anledning härav borde lotten hembjudas Johansson enligt 10 § förordningen.
Johansson hade skriftligen förklarat sig önska inköpa lotten
för det föreslagna saluvärdet.

Överjägmästaren har förklarat sig icke hava något att erinra mot förestående
försäljningar.

Överlantmätaren har meddelat, att hinder icke torde möta mot avstyckning
av det område, som omfattade ägofigurerna nr 5 och 6 å kartan, blott
detsamma tillförsäkrades rätt till utfartsväg å den området i nordost angränsande,
för delägarna i Hagbytorps skifteslag samfällda väg.

Med skrivelse den 15 februari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört i huvudsak följande.

Styrelsen ansåge i likhet med uppskattningsnämnden, att egendomen
borde försäljas, och hade intet att invända emot att egendomen försåldes i
berörda två lotter, bostadslägenheten med hembud för innehavaren bemälde
Johansson. Vad anginge huvudgårdslotten så hade arrendatorn brukat
denna endast sedan år 1932 och hade alltså vid arrendeperiodens utgång den
14 mars 1937 varit innehavare av egendomen under endast fem år. Med
hänsyn till vad nämnden upplyst och framhållit beträffande arrendatorn
och hans hustru, samt till att Kungl. Maj:t i liknande fall tillstyrkt hembudsrätt
för arrendatorn, ansåge sig styrelsen böra förorda hembudsrätt för
egendomens arrendator vid huvudgårdslottens försäljning. Vid försäljningen
borde dock för att hindra spekulationsköp förbehåll göras om återköpsrätt
för kronan, därest lotten skulle brukas annorledes än som självständig
jordbruksfastighet. Då Jonsson den 14 mars 1937 innehaft arrendet
i fem år borde återköpsrätten begränsas till en tid av fem år. Någon
ändring i lottens saluvärde borde ej föranledas av detta villkor. För försäljningen
fordrades riksdagens tillstånd.

Departements- Jag biträder förslaget om egendomens försäljning. Ehuru arrendatorn
chefen. Jonsson innehaft arrendet för kort tid för att vara författningsenligt hembudsberättigad,
finner jag likväl, att huvudgårdslotten, på av domänstyrelsen
åberopade skäl samt på villkor som av styrelsen föreslagits, bör hembjudas
honom.

Kungl. May.ts proposition nr 169. 21

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att kronoegendomen 5/s mantal Hagbytorp nr 2 i Hagby
socken av Kalmar län må försäljas enligt förordningen den 6
juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. i två lotter, nämligen

huvudgårdslotten, örn 37.669 hektar, mot ett saluvärde
av 28,500 kronor med hembudsrätt enligt 9 § förordningen
för egendomens arrendator B. P. T. Jonsson under
förbehåll om återköpsrätt för kronan för en tid av fem år,
räknat från den 14 mars 1937, därest lotten brukas annorledes
än som självständig jordbruksfastighet; samt

en bostadslägenhet om 0.265 hektar -— ägofigurer nr
5 och 6 å en av distriktslantmätaren J. Gezelius år 1921 över
egendomen upprättad karta — mot ett saluvärde av 530 kronor
med hembudsrätt enligt 10 § förordningen för lägenhetens
innehavare, Ernst Gottfrid Johansson; under villkor
tillika

beträffande båda lotterna, ali lotterna må tillträdas
den 14 mars 1937, att endast kronoegendomen tillhöriga
byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna, att förbehåll
göres för de jämkningar i gränser, som kunna komma
att bestämmas vid blivande avstyckningsförrättning, att lotterna
försäljas i befintligt skick, samt att innehavare av över
egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska
ledningar förbehålles rätt att hava desamma kvarstående å
lotterna utan rätt till annan ersättning än av ledningarnas innehavare
för skada till följd av förändring, reparation eller
tillsyn av ledningarna, ävensom för skada, som förorsakas å
kreatur,

beträffande huvudgårdslotten, att därest Jonsson
förvärvar densamma varken han eller kronan efter tillträdesdagen
skall äga framställa några ersättningsanspråk på grund
av nu om kronoegendomen gällande arrendekontrakt för
höstutsäde med brukning, vallutsäde, plöjning eller husröta,
samt beträffande bostadslägenheten, att denna vid
blivande avstyckningsförrättning tillförsäkras rätt till utfartsväg
å den lägenheten i nordost angränsande, för delägarna i
Hagbytorps skifteslag samfällda väg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

8:o.

Horns kungsladugård nr 1 i Kalmar län.

Kronoegendomen 4 mantal Horns kungsladugård nr 1 i Högby socken av
Kalmar län är intill den 14 mars 1936 utarrenderad mot en årlig avgäld av
1,600 kronor. Till egendomen hörande fiske, utom fisket i Hornsjön, är särskilt
utarrenderat intill nämnda dag mot en årlig avgäld av 200 kronor. Sedan
Kungl. Majit med riksdagen den 10 september 1914 medgivit, att, bland
andra, lägenheten Busktorp nr III med en areal av 20.908 hektar och ett saluvärde
av 4,745 kronor 71 öre, varav 2,486 kronor 42 öre skogsvärde, finge
från egendomen upplåtas på närmare angivna villkor enligt kungörelsen den
17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar och med iakttagande av de i Kungl. Majits brev
till domänstyrelsen samma dag meddelade närmare bestämmelser i fråga örn
tillämpningen av berörda grunder samt styrelsen därefter upprepade gånger
vidtagit åtgärder för lägenhetens försäljning utan att sådan likväl kommit
till stånd, har lägenheten utarrenderats intill den 14 mars 1936 mot en årlig
avgäld av 50 kronor. Därjämte äro för tiden intill den 14 mars 1941 tre lotter,
betecknade nr VI, VII och VIII, för kalkstensbrytning utarrenderade till
Sandviks sten- och bildhuggeri mot en årlig avgäld av 375 kronor samt dessutom
1 krona 50 öre för varje kubikmeter bruten kalksten.

Med anledning av den förestående arrendeledigheten hava kronojordstyckningssakkunniga
år 1932 besiktigat egendomen; och har domänstyrelsen från
vederbörande domänintendent och egnahemsnämnd införskaffat upplysningar
angående egendomens lämplighet till upplåtelse i egnahemslägenheter
eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan å dylika lägenheter funnes
i orten. Å egendomen har den 13 december 1934 och den 3 maj 1935 hållits
uppskattningsförrättning i vederbörlig ordning.

Av det över förrättningen uppgjorda instrumentet samt en av distriktslantmätaren
Carl Erik Sjödell år 1933 över egendomen upprättad karta med
tillhörande beskrivning, samt övriga till ärendet hörande handlingar inhämtas
bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 50 kilometer från Borgholms stad och 5 kilometer
från hättorps järnvägsstation har en areal av 765.53 hektar, varav
101.834 hektar tomt och åker, 58.417 hektar äng och odlingsmark, 493.517
hektar avrösningsjord och 111.672 hektar vatten.

Å egendomen finnas, förutom lägenheten Busktorp nr III, sju lägenheter,
benämnda Rörslätt (litt. E), Skeppstör (litt. G), Lindnabben (litt. F), Svenstorp
(litt. H), Berget (litt. J), Rörslätt (litt. I) och Kohagslyckan (litt. M), å
vilka — med undantag av lägenheten Rörslätt (litt. I) — äro uppförda lägenheternas
innehavare tillhöriga byggnader.

Kronan tillhöriga byggnader å egendomen äro till större delen mycket
gamla och mindre tidsenliga, ehuru ungefär medelgoda efter Ölandsförhållanden.

Åkerjorden vid huvudgården består av jämförelsevis grund och sandblandad
klappermylla på botten av pinnmo eller kalksten. Jorden är i hög

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

graci bemängd nied jordfasta stenar oeh stenrös. Å lägenheterna är åkerjorden
ännu sämre och »mycket ömtålig för torka».

Egendomen har icke del i samfällighet eller rätt till annan förmån utom
egendomens område.

Taxeringsvärdet å egendomen utgör 75,000 kronor, varav 71,900 kronor
jordbruksvärde och 3,100 kronor skogsvärde.

Egendomen besväras ej av något odlingslån, men däremot av viss andel
i underhållskostnaden för Hornsvikens sänknings- och avdikningsföretag av
år 1901 och 1910.

Kronojordstyckningssakkunniga hava anfört följande. Den avlägset från
andra kronans jordbruksdomäner belägna egendomen, vars byggnader delvis
befunne sig i knappt medelgott skick, borde försäljas, varvid från egendomen
tidigare försålda lägenheter i möjligaste mån borde kompletteras
med jord från huvudgården och ännu i kronans ägo kvarvarande torp frånstyckas,
varigenom huvudgården bomme att utgöra en försäljningslott. I
den mån förhållandena medgåve, borde de särskilda lotterna tillerkännas
rätt till fiske.

Domänintendenten har anfört: Då det visade sig vara förenat med stora

svårigheter att med hänsyn till jorddelningslagens föreskrifter tillmötesgå
av en mängd personer framställda önskningar örn köp av jord från egendomen,
hade domänintendenten tillsammans med vederbörande revirförvaltare
och distriktslantmätare vid besiktning å marken uppdragit ungefärliga gränslinjer
för lämplig disposition av all egendomens mark.

Enligt detta förslag borde försäljas dels en huvudgårdslott, dels ett större
antal jordbrukslägenheter, bostadslägenheter samt områden avsedda att tillläggas
redan försålda torp. Såsom stamfastighet borde bibehållas hela bergsbrottsområdet
intill Kalmarsund med tillhörande fiskerätt i sundet.

Egnahemsnämnden har meddelat, att nämnden instämde i domänintendentens
förslag angående egendomens disposition, att nämnden i fråga örn
dispositionen av det till egendomen hörande fisket hänvisade till en av
arrendatorn av fisket i Kalmarsund Georg Engström till nämnden avlåten
skrift samt att efterfrågan å egnahemslägenheter, särskilt bebyggda jordbrukslägenheter,
förefunnes å orten.

Vid det över uppskattningsförrättningen upprättade instrumentet hava
fogats följande ansökningar, nämligen

dels av August Andersson örn köp av ett område, som enligt vad domänintendenten
under hand upplyst, motsvarade ägofigurerna nr 272—274
å Sjödells förenämnda karta.

dels av ägarna av lägenheten Ålkistan nr 2 (Horn 1 ’3), stärbhusdelägarna
efter Nils Edvard Nilsson, om att få köpa visst »ålryssjestånd med sjöbodplan,
bete för 10 stycken får å Horns storalvar samt rätt till slåtter och vass
jämte fiskerätt i Hornsjön»,

dels av Oskar Svensson örn klip av närmare angivet betesmarksområde,
benämnt Skogsgärdet och eventuellt därintill beläget »alvarsområde» ävensom
en »landborgsremsa mellan Hessletorp och Berget»,

dels av förenämnde Engström örn köp av ej mindre ali egendomen tillhörande
fiskerätt — inbegripet fisket i saltsjön och Hornsjön tillika med den
jord, som för saltsjöfisket avsöndrats från egendomen, samt Klosterholmen
i Hornsjön — med rätt till erforderliga vägar m. m. än även all egendomen tillbörande
jakträtt, varjämte lingström anhållit, att för den händelse han ej
medgåves alt få köpa eller arrendera fisket i sin helhet, han måtte få köpa
(‘Iler arrendera den del av fisket som undantoges för kronans räkning. Vid
sin ansökning har lingström fogat av fiskcriintcndenten i Södra distriktet

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

avgivet yttrande, vari uttalats, att det för fiskets i Hornsjön rationella utnyttjande
vore bäst, om fiskerätten i sjön kunde läggas i en hand,

dels av Sten Oskar Tryggve Persson om köp av ett markområde, varå han
uppfört en mindre ladugårdsbyggnad,

dels av Hulda Jakobsson om köp av ett område å det s. k. Östergärde i
gränsen intill Kohagslyckan, vilket område hon ämnade bebygga,

dels ock av lägenhetsägaren Carl Lindblom om köp för utökning av honom
tillhöriga lägenheten Ålkistan nr 1 av ett mellan lägenheten och Kalmarsund
beläget område örn cirka 5.5 hektar.

Uppskattningsnämnden har biträtt ett av domänintendenten i samråd med
vederbörande distriktslantmätare och jägmästare uppgjort förslag till disposition
av kronoegendomen och därvid anfört: Förslaget överensstämde i

huvudsak med vad kronojordstyckningssakkunniga föreslagit, med det undantag,
att en å distriktslantmätaren Sjövalls karta med litt. S angiven lott,
innefattande dels ett större alvarsområde med planterad tallskog, dels hela
den s. k. landborgremsan (utom den del därav, litt. R 2 å kartan, som skulle
tillhöra huvudgårdslotten), bestående till större delen av gräsbevuxna kalkstensberg
— raukar och stenbrott — dels ock ali egendomen tillhörande
vatten- och fiskerätt i Kalmarsund och i en norr örn fastigheten Horn l9 belägen
kanal, skulle bibehållas i kronans ägo samt ställas under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning. — Beträffande fiskerätten i Kalmarsund
hade flertalet av såväl ägare av redan från egendomen försålda lägenheter —
nämligen Horn l2, l3, 1*, l5, l6, l7, l8, l9, l10, l11, l12, l13, l14, l15 och l16 ävensom
1 19 (från 1 10) samt 1 17 och 1 18 (från 1ls) — som ock de vilka önskade
köpa i det följande angivna lotter anhållit om rätt till husbehovsfiske i Kalmarsund.
En del av nyssnämnda personer hade kortare eller längre tid idkat
och idkade fortfarande dylikt fiske. Även om det för sagda personer icke
kunde hava något nämnvärt ekonomiskt värde och även om det måste verka
värdenedsättande på kronans ålbottengarnsfiske i sundet, syntes dock ur
billighets- och folkförsörjningssynpunkt ifrågavarande små och dåliga jordbruk
böra förstärkas med sådan fiskerätt. Dylik rätt borde därför tillkomma
icke blott de nu till försäljning föreslagna lotterna — med undantag dock för
lotterna litt. B, C och R. vilka skulle tilldelas fiskevatten i Hornsjön, samt
lotterna litt. I och M -— utan även deni av de egendomen tidigare frånsålda
lägenheterna Horn l2, l3, l4, l6, l8, l9 och l19, vilka av en eller annan anledning
icke kunde tilldelas s. k. tilläggsjord, såvida ägarna av sistnämnda
lägenheter vore villiga att för 50 kronor i ett för allt för varje lägenhet förvärva
ifrågavarande rätt, till vilket pris densamma följaktligen borde hembjudas
berörda lägenhetsägare. I saluvärdet för en var av de försäljningslotter,
med vilka dylik rätt skulle vara förenad, nämligen lotterna litt. D, E.
F, G, H, J, K, L, N, 0 och P, inräknades även nämnda pris. Fiskerätten
borde emellertid för varje lott begränsas på så sätt, att fisket finge bedrivas
med allenast en enda ryssja — ej högre än 1 meter och med ej längre sidoarmar
än 5 meter — eller annat mindre redskap, vilket ej finge utläggas
på närmare avstånd från kronans fiskearrendator tillhörigt bottengarn är
200 meter. Därjämte borde, om möjligt, föreskrivas, att ifrågavarande fiskerätt
finge tillgodonjutas av allenast respektive lägenhetsägare och alltså icke
överlåtas å annan.

Försäljningsförslaget omfattar följande å förenämnda karta angivna
lotter:

Litt. R. huvudgården, motsvarande å kartan ägofigurerna av nr 40, nr
42—50, 53 a—79, 238—250, 298—432 a, 433—450, 451, 456 a, 456 b och
457 med en areal av 504.441 hektar, varav 78.60 hektar åker, 57.787 hektar

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

äng, 275.08 hektar avrösningsjord och 92.974 hektar vatten. Saluvärde 60,000
kronor, varav 300 kronor för fiskevatten och 8,676 kronor för ståndskog.
Arrendevärde 1,650 kronor. Med köpet skulle följa å ena sidan skyldighet
att intill 85 procent ansvara för egendomen åvilande andel i underhållskostnaden
för Hornsvikens sänknings- och avdikningsföretag saint å andra sidan
rätt dels att avgiftsfritt å lotten litt. S hämta grus och väglagningsämnen för
huvudgårdens behov dels ock att taga erforderlig väg över samma lott. —
Nämnden har föreslagit, att lotten jämlikt 9 § första stycket förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. måtte hembjudas nuvarande arrendatorn av egendomen, Josef Carlsson,
som sedan den 14 mars 1916 brukat egendomen och därunder skött den
försvarligt. Carlsson hade enligt vad nämnden uppgivit förklarat sig önska
förvärva lotten till ett pris av 50,000 kronor, varjämte Carlsson förklarat
sig villig att avstå från ersättning för höstsädessådd och brukning samt vallutsäde
och höstplöjning mot det, att han sluppe avlämna egendomen efter
laga syn, vartill nämnden tillstyrkte bifall.

Litt. C, jordbrukslägenheten Busktorp, motsvarande å kartan ägofigurerna
nr 13 b, 16 b, 17 b, 18 b, 21 b, 19, 20, 22—39, av 40 samt 41, 51 och 52,
med en areal av 30.487 hektar, varav 2.556 hektar åker, 11.214 hektar vatten
och 16.717 hektar avrösningsjord. Saluvärde 2,300 kronor, varav 100 kronor
för fiskevatten och 900 kronor för ståndskog. Arrendevärde 75 kronor. Med
lotten skulle vara förenad rätt till erforderliga vägar över lotterna litt. R
och S ävensom skyldighet att intill 15 procent ansvara för egendomen åvilande
andel i underhållskostnaden för förenämnda sänknings- och avdikningsföretag,
varjämte fru Anna Miiller, som vore ägare till en å lotten uppförd
gammal stuga, borde tillförsäkras rätt att under sin livstid bebo denna.
— Nämnden har, med förmälan att innehavaren av lotten arrenderat densamma
endast 2 år, föreslagit att lotten försåldes jämlikt 13 § förordningen
den 6 juni 1929.

Litt. E, jordbrukslägenheten Rörslätt, motsvarande å kartan ägofigurerna
nr 92—113 samt 117—128, med en areal av 25.884 hektar, varav 3.997 hektar
åker och 21.8S7 hektar avrösningsjord. Saluvärde 2,400 kronor, varav 50
kronor för fiskevatten och 714 kronor för ståndskog. Arrendevärde 65 kronor.
Med lotten skulle vara förenad rätt till erfoderliga vägar över lotterna
litt. R och S. — Nämnden har förmält, att innehavaren av lägenheten, Josef
Karlsson, brukat densamma sedan år 1926 och därunder skött lägenheten
väl, samt att Karlsson å lotten ägde boningshus, fähus och loge. På grund
därav borde lotten jämlikt 9 § andra stycket förenämnda förordning hembjudas
Karlsson.

Litt. G, jordbrukslägenheten Skeppstör i två skiften, motsvarande å kartan
ägofigurerna nr 129—169 b samt 170—209, med en areal av 29.059 hektar,
varav 8.788 hektar åker och 20.271 hektar avrösningsjord. Saluvärde 4,000 kronor,
varav 50 kronor för fiskevatten och 1,090 kronor för ståndskog. Arrendevärde
120 kronor. Med lotten skulle vara förenad rätt till erforderlig väg
över lotterna litt. R och S. — Uppskattningsnämnden har uppgivit alt innehavaren
av lägenheten, Algot Nilsson, brukat den sedan år 1916 och därunder
skött lägenheten väl, samt att Nilsson å lotten ägde boningshus, fähus
och loge. I anledning därav borde lotten jämlikt 9 § andra stycket förenämnda
förordning hembjudas Nilsson.

Litt. /■’, bostadslägenheten Lindnabben, motsvarande å kartan ägofigurerna
nr 114—lie, med en areal av 0.776 hektar avrösningsjord. Saluvärde 125
kronor, varav för fiskerätt 50 kronor. Arrendevärde 6 kronor. Med lotten
skulle följa rätt till erforderliga vägar över lotterna litt. R och S. — Nämnden

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

har uppgivit, att lotten vore bebyggd med J. G. Söderberg tillhörigt, för stadigvarande
bruk avsett boningshus, som lämnade nöjaktig bostad åt Söderberg
och hans familj. På grund därav förordades, att lotten jämlikt 10 § nyssnämnda
förordning hembjödes Söderberg.

Litt. 11, bostadslägenheten Svenstorp i två skiften, motsvarande å kartan
ägofigurerna nr 210—212 samt 213—220, med en areal av 1.66 hektar, varav
0.48 hektar åker och 1.18 hektar avrösningsjord. Saluvärde 550 kronor,
varav 50 kronor för fiskerätt och 235 kronor för ståndskog. Arrendevärde
25 kronor. Med lotten skulle följa rätt till erforderlig väg över lotterna litt.
R och S. — Nämnden har uppgivit, att lotten vore bebyggd med Fredrik
Ernmark tillhörigt, för stadigvarande bruk avsett boningshus, som lämnade
nöjaktig bostad åt honom och hans familj. På grund därav förordades, att
lotten hembjödes Ernmark jämlikt 10 § omförmälda förordning.

Litt. J, bostadslägenheten Berget, motsvarande å kartan ägofigurerna nr
263—265, med en areal av 0.103 hektar, varav 0.157 hektar åker och 0.036
hektar avrösningsjord. Saluvärde 150 kronor, varav 50 kronor för fiskerätt.
Arrendevärde 7 kronor. Med lotten skulle vara förenad rätt till erforderlig
väg över lotten litt. S. — Nämnden har upplyst, att lotten vore bebyggd
med fyrvaktaren Thure Nilsson tillhörigt, för stadigvarande bruk avsett boningshus,
som lämnade nöjaktig bostad åt honom och hans familj. Med
anledning därav förordades, att lotten jämlikt 10 § försäljningsförordningen
hembjödes Nilsson.

Litt. /, tilläggsjorden Rörslätt (till fastigheten Horn l10), motsvarande å
kartan ägofigurerna nr 221—237, med en areal av 9.042 hektar, varav 2.609
hektar åker och 6.433 hektar avrösningsjord. Saluvärde 950 kronor, varav
35 kronor tor ståndskog. Arrendevärde 35 kronor. Med lotten skulle vara
förenad rätt till erforderlig väg över lotterna litt. R och S. — Nämnden har
uppgivit, att Erik A. V. Karlsson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten
Horn l10 örn 11.108 hektar, anhållit att få förvärva lotten; och då
lotten, enligt nämndens mening, lämpade sig för sammanläggning med
Horn l10, som därigenom erhölle en önskvärd jordförstärkning, samt lägenheten
efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 § ifrågavarande förordning
föreskreves, förordades, att lotten hembjödes Karlsson.

Litt M, tilläggsjorden Kohagslyckan (till fastigheten Alvidsjö nr 3), motsvarande
å kartan ägofiguren nr 432 b, med en areal av 0.63 hektar äng.
Saluvärde 200 kronor. Arrendevärde 10 kronor. Med lotten skulle vara
förenad rätt till erforderlig väg över lotterna litt R och S, intill dess annan
väg blivit anordnad. — Nämnden har uppgivit, att Sten Oskar Tryggve
Persson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten Alvidsjö nr 3, örn 4 å 5
hektar åker, anhållit att få förvärva lotten, som skulle användas såsom
ladugårdsplan. Då enligt nämndens mening lotten lämpade sig för sammanläggning
med Alvidsjö nr 3, som därigenom erhölle önskvärd utvidgning
samt lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 § förutnämnda
förordning föreskreves, förordades, att lotten hembjödes Persson,
vilken — liksom brukaren av lägenheten, Hulda Jakobsson — icke hade
något att erinra mot saluvärdet ä lotten.

Litt B, tilläggsjord (till fastigheten Horn l13), motsvarande å kartan
ägofigurerna nr 7—9, med en areal av 7.417 hektar, varav 7.387 hektar vatten
och 0.03 hektar avrösningsjord. Saluvärde 100 kronor. Arrendevärde
5 kronor. Med lotten skulle vara förenad rätt att färdas över lotten litt. S.
— Uppskattningsnämnden har uppgivit, att stärbhusdelägarna efter Nils Edv.
Nilsson, vilka ägde angränsande jordbrukslägenheten Horn l13 örn 27.622
hektar, varav 6—7 hektar åker, anhållit att få förvärva lotten; och då, enligt
nämndens mening, lotten lämpade sig för sammanläggning med jord -

Kungl. Mcij.ts proposition nr 169-

brukslägenheten, som därigenom erhölle en önskvärd .jordförstärkning, samt
lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 § försäljningsförordningen
föreskreves, förordades, att lotten hembjödes slärbhusdelägarna.

Litt. D, tilläggsjord (till fastigheten Horn 1 12), motsvarande å kartan
ägofigurerna nr 84—91, med en areal av 20.54 hektar, varav 0.649 hektar
åker och 19.891 hektar avrösningsjord. Saluvärde 750 kronor, varav 50
kronor för fiskerätt och 114 kronor för ståndskog. Arrendevärde 25 kronor.
Med lotten skulle följa rätt till erforderliga vägar över lotterna litt R och S.
— Nämnden har uppgivit, att Carl Reinhold Olsson, som ägde angränsande
jordbrukslägenheten Horn l12 örn 19.771 hektar, varav 6—7 hektar åker, anhållit
att få förvärva lotten. Då lotten lämpade sig för sammanläggning
med jordbrukslägenheten, som därigenom erhölle en önskvärd jordförstärkning,
samt lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 §
ifrågavarande förordning föreskreves, förordades, att lotten hembjödes
Olsson.

Litt. K, tilläggsjord (till fastigheten Horn lu) motsvarande å kartan ägofigurerna
nr 286—291, med en areal av 14.19 hektar, varav 0.637 hektar åker
och 13.553 hektar avrösningsjord. Saluvärde 1,100 kronor, varav 50 kronor
för fiskerätt och 478 kronor för ståndskog. Arrendevärde 30 kronor. -—
Nämnden har uppgivit, att Sven Thelander, som ägde lotten angränsande
jordbrukslägenheten Horn l11 örn 23.069 hektar, varav cirka 7 hektar dålig
åker, anhållit att få förvärva lotten; och då, enligt nämndens mening, lotten
lämpade sig för sammanläggning med jordbrukslägenheten, som därigenom
erhölle en önskvärd jordförstärkning, samt lägenheten efter sammanläggningen
ej bleve större än i 11 § förenämnda förordning föreskreves,
förordades, att lotten hembjödes Thelander. Med den efter sammanläggning
bildade fastigheten skulle följa rätt till erforderlig väg över lotterna
litt. R och S.

Litt. L, tilläggsjord (till fastigheten Horn l7), motsvarande å kartan ägofigurerna
nr 284 a—285 b, med en areal av 11.83 hektar avrösningsjord.
Saluvärde 1,200 kronor, varav 50 kronor för fiskerätt och 835 kronor för
ståndskog. Arrendevärde 35 kronor. — Nämnden har uppgivit, att John
Börjesson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten Horn l7 örn 12.656
hektar, anhållit att få förvärva lotten; och då, enligt nämndens mening,
lotten lämpade sig för sammanläggning med jordbrukslägenheten, som därigenom
erhölle en önskvärd jordförstärkning, samt lägenheten efter sammanläggningen
ej bleve större än i 11 § förenämnda förordning föreskreves, förordades,
att lotten hembjödes Börjesson. Med den efter sammanläggning
bildade fastigheten skulle följa riitt till erforderlig väg över lotterna litt. R
och S.

Litt. N, tilläggsjord (till fastigheten Horn 1 14), motsvarande å kartan ägofiguren
nr 292, med en areal av 6.515 hektar avrösningsjord. Saluvärde 200
kronor, varav 50 kronor för fiskerätt. Arrendevärde 10 kronor. — Nämnden
har uppgivit, att Karl Andersson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten
Horn 1 14 örn 11.170 hektar, varav 5 hektar åker, anhållit att få förvärva
lotten; och dä, enligt nämndens mening, lotten lämpade sig för sammanläggning
med jordbrukslägenheten, som därigenom erhölle en önskvärd jordförstärkning,
samt lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i
11 ij förenämnda förordning föreskreves, förordades, att lotten hembjödes
Andersson. Med den efter sammanläggning bildade fastigheten skulle vara
förenad rätt lill erforderlig väg (iver lotterna litt. R och S.

Litt. O, tilläggsjord (till fastigheten Horn 1"''), motsvarande å kartan ägofigurerna
nr 293—296, med en areal av 9.965 hektar, varav 0.462 hektar åker

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

och 9.503 hektar avrösningsjord. Saluvärde 650 kronor, varav 50 kronor för
fiskerätt och 223 kronor för ståndskog. Arrendevärde 25 kronor. — Nämnden
har uppgivit, att Erik A. V. Karlsson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten
Horn l10 örn 11.108 hektar, anhållit att få förvärva lotten; och då,
enligt nämndens mening, lotten lämpade sig för sammanläggning med jordbrukslägenheten,
som därigenom erliölle en önskvärd jordförstärkning, samt
lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 § ifrågavarande
förordning föreskreves, förordades, att lotten liembjödes Karlsson. Med
den efter sammanläggning bildade fastigheten skulle följa rätt till erforderlig
väg över lotterna litt. R och S.

Litt. P, tilläggsjord (till fastigheten Horn l5), motsvarande å kartan ägofiguren
nr 297, med en areal av 3.25 hektar avrösningsjord. Saluvärde 120
kronor, varav 50 kronor för fiskerätt. Arrendevärde 5 kronor. -— Nämnden
har uppgivit, att Nils Aug. Andersson, som ägde angränsande jordbrukslägenheten
Horn l5 örn 16.202 hektar åker, anhållit att få förvärva lotten; och
då, enligt nämndens mening, lotten lämpade sig för sammanläggning med
jordbrukslägenheten, som därigenom erliölle en önskvärd jordförstärkning,
samt lägenheten efter sammanläggningen ej bleve större än i 11 §
förenämnda förordning föreskreves, förordades, att lotten hembjödes Andersson.
Med den efter sammanläggning bildade fastigheten skulle vara
förenad rätt till erforderlig väg över lotterna litt. R och S.

Saluvärderingarna hava skett under förutsättning, att lotterna överlåtas
i befintligt skick.

Förbehåll rörande salulotternas användning och om återköpsrätt har
nämnden icke föreslagit. Skulle dylikt förbehåll ändock göras, borde saluvärdena
minskas med 10 procent.

Den av Engström gjorda ansökningen örn rätt att inköpa all fiskerätt till
egendomen har nämnden icke ansett sig kunna tillstyrka.

Det område, som alltså föreslagits skola bibehållas i kronans ägo, lotten
litt. S, motsvarar å kartan ägofigurerna nr 1—6, 10—12, 13 a. 14, 15, 16 a,
17 a, 18 a, 21a, 80—83, 251—262, 266—275 b, 276—281, 282, 283 (fiskläget
litt. a) samt 452, 453, 454 a, 454 b och 455 (vägar). Till denna ägolott skulle
läggas stamfastighetens vatten och grund i Kalmarsund samt fisket i sundet.
Lotten litt. S skulle förbehållas rätt till erforderliga vägar över stamfastigheten
lotten litt. R.

Någon mark för alla eller vissa lotters gemensamma behov har icke avsetts
skola undantagas.

Slutligen har uppskattningsnämnden beträffande samtliga lotter föreslagit,
att rätt till — förutom vägar — vattenplan och fiskläget litt. a borde närmare
bestämmas vid blivande avstyckningsförrättningar.

Fiskeriintendenten har uttalat, att det ur flera synpunkter vore lämpligast,
att hela rätten till fiske i Kalmarsund bibehölles för kronans räkning, varigenom
bland annat bottengarnsfisket bäst utnyttjades. Erhölle nuvarande
eller blivande ägare av från egendomen avstyckade lägenheter rätt att med
vissa redskap bedriva fiske i sundet kunde enligt fiskeriintendentens mening
lätt tvister uppkomma, bland annat därför att redskapstyperna ej sällan
underginge förändringar, varigenom oklarhet kunde uppstå, om ett visst
redskap vore lovligt eller ej.

Fiskerikonsulenten Ahlmér har anfört följande. Egendomen tillhörande
ålfiske i Kalmarsund borde antingen försäljas särskilt eller utarrenderas
som en enhet till en yrkesfiskare under en tid, ej understigande 20 år. I
båda fallen borde med fiskerätten följa ett tillräckligt stort jordområde, avsett
för torkning och skötsel av redskapen, uppdragning av båtar m. m.
De olika ägarna och innehavarna av ifrågavarande jordbruksfastigheter bor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

de tillerkännas rätt att fritt få fiska med rörligt redskap, dock ej närmare
av ålfiskets innehavare utsätta redskap än 200 meter. Allt fiske med fasta
redskap finge endast ske på därtill anvisade platser, som borde bytas fiskarena
emellan varje år. Dessa fasta redskap finge å sundets norra sida ej utsättas
närmare av ålfiskeinnehavaren utsatta redskap än 200 meter. Fiske
av annan än ålfiskets innehavare finge ej ske med bottengarn, ryssja eller
annan fast redskap, som till någon del vöre högre än 1 meter eller försett
med längre sidoarmar än 5 meter. Likaledes vore det ej tillåtligt att medelst
putsning eller på annat sätt skrämma fisken mot redskapen.

Överjägmästaren har förklarat sig anse det av uppskattningsnämnden
föreslagna priset å huvudgården skäligt. Då emellertid nuvarande arrendatorn
av egendomen icke vore villig betala sagda pris och han under de
20 år, han innehaft arrendet, på ett försvarligt sätt skött egendomen, hemställde
överjägmästaren, att med huvudgårdens försäljning tillsvidare finge
anstå och densamma ånyo upplåtas till nuvarande arrendatorn för en tid
av fem år mot en årlig avgäld av 1,650 kronor. Mot försäljningsförslaget i
övrigt hade överjägmästaren icke något att erinra.

Överlantmätaren har anfört följande. Hinder torde möta för bildande av
de med litt. R och S betecknade områdena, då desamma givits en synnerligen
olämplig form. Sålunda komme nordvästra delen av litt. R att genom
det smala området, som å kartan motsvarade ägofiguren nr 454 a, vilket
skulle tillhöra litt. S, avskiljas från litt. R:s övriga ägor samt bestå av dels i
formlig figur utlagda ägor och dels de oformliga ägofigurerna nr 448—450,
456 b och 457 samt delar av nr 451 och 456 a. Vidare komme litt. S att bestå
även av dels nyssnämnda del av ägofiguren nr 454 a, som omslötes av ägor
till litt. R och dels den oformliga ägofiguren nr 453. Förhållandet syntes
lämpligen kunna ordnas så, att de med brun färg å kartan utmärkta områdena
undantoges för samtliga ägolotters gemensamma behov. I övrigt hade
anledning till anmärkning icke förekommit mot ifrågavarande styckningsförslag.

Lantbruksstyrelsen har anfört följande. Beträffande fisket i Kalmarsund
syntes det, såsom fiskeriintendenten i Österhavets distrikt framhållit, för närvarande
lämpligast att hela fisket lades i en hand. Då för övrigt de föreslagna
avstyckningslotterna icke syntes skola nå fram till stranden, torde
några berättigade anspråk icke kunna framställas, att desamma skulle tilläggas
fiskerätt i sundet. Vad anginge Hornsjön, torde de ägolotter, som gränsade
till sjön, böra erhålla fiskerätt i densamma. Här syntes nämligen icke något
yrkesfiskeintresse bigga hinder i vägen för ett dylikt förfarande. Skulle det
sedermera visa sig önskvärt, att ägarna till övriga avstyckningslotter erhölle
viss fiskerätt, torde möjlighet därtill kunna beredas genom överenskommelse
med vederbörande samt beträffande Hornsjön eventuellt liven genom bildande
av gemensamhetsfiske. För övrigt vore det ifråga örn Hornsjön överhuvud
lämpligt att bilda gemensamhetsfiske eller fiskevårdsförening för åstadkommande
av ett rationellt ordnat fiske.

På grund av innehållet i lantbruksstyrelsens utlåtande har domänstyrelsen
anmodat domänintendenten att från dom, som vid uppskattningsförrättningen
föreslagits såsom hembudsberättigade vid försäljning av lotterna litt. D,
F, F, G. II, .1, K, L, N, O och P — med vilka lotter rätt till husbehovsfiske
i Kalmarsund skulle vara förenad — införskaffa skriftliga förklaringar,
huruvida de vore villiga att mot avstående av berörda fiskerätt förvärva lotterna
till dem åsätta pris, minskade med det till 50 kronor för varje lott beräknade
beloppet för rätten ifråga.

Domänintendenten har i anledning härav med eget yttrande til! styrelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

inkommit med förklaringar i ämnet från vederbörande, varjämte domänintendenten
överlämnat en skrivelse från Werner Andersson, vari denne, med
förmälan att han vore 33 år gammal och hade fyra barn samt sedan den 1
mars 1929 arbetat å kronoegendomen, anhållit att få köpa lotten litt. C till
pris, motsvarande lotten åsatt saluvärde, 2,300 kronor.

Av de vid domänintendentens yttrande fogade förklaringarna inhämtas,
att Carl Reinhold Olsson, Josef Karlsson, J. G. Söderberg, Algot Nilsson, J.
Fredrik Ernmark, Erik A. V. Karlsson, Thure Nilsson, Sven Thelander, John
Börjesson, Ivar Petersson, till vilken, enligt vad domänintendenten underhand
upplyst, Karl Andersson sålt fastigheten Horn 1 14, Erik A. V. Karlsson
och Nils August Andersson förklarat, att de icke ville avstå från den vid
uppskattningsförrättningen föreslagna rätten till husbehovsfiske i Kalmarsund,
men att de önskade förvärva lotterna respektive litt. D, E, F, G, H, I,
J, K, L, N, O och P till pris motsvarande lotterna vid förrättningen åsätta
saluvärden, varjämte dels Josef Carlsson förklarat, att han vore villig att för

55,000 kronor köpa lotten litt. R, dels ock Berta och Jenny Nilsson för Nils
Edvard Nilssons stärbhus samt Hulda Jakobsson »enligt fullmakt» förklarat,
att de önskade köpa lotterna litt. B respektive litt. M till pris, motsvarande
lotternas saluvärden.

Domänintendenten har i sitt nyssnämnda yttrande anfört bland annat:
Domänintendenten ansåge, att upplåtelse av ifrågavarande rätt till husbehovsfiske
icke behövde inverka nämnvärt menligt på ålbottengarnfisket, såvida
rätten begränsades på sätt i uppskattningsinstrumentet föreslagits. —
Beträffande den av Werner Andersson gjorda ansökningen torde det knappast
finnas någon möjlighet att genom auktionsförfarande uppnå något högre
pris för lotten litt. C än det Andersson bjudit, och då genom försäljning
av lotten till honom syftet att förhjälpa en duktig arbetare till ett eget jordbrukshem
därigenom tillgodosåges, tillstyrkte domänintendenten bifall till
ansökningen.

Domänstyrelsen har med skrivelse den 20 december 1935 underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört:

Domänintendenten hade under hand meddelat, att, då den av August Andersson
gjorda ansökningen avsåge område, som inginge i lotten litt. S, ansökningen
icke kunde tillstyrkas. Därjämte har domänintendenten meddelat,
att ej heller de av Oskar Svensson och Carl Lindblom gjorda framställningarna
ansetts böra tillstyrkas.

Vad egendomen tillhörande fiske i Kalmarsund beträffade anslöte sig .styrelsen
i princip till fiskeriintendentens i Österhavets distrikt och lantbruksstyrelsens
uppfattning, att detta fiske lämpligast borde handhavas av en
person och ifrågasatta upplåtelser av rätt till husbehovsfiske .sålunda icke
äga runi. Emellertid hade vid det förhållandet, att de spekulanter å de av
förenämnda lotter, nied vilka rätt till husbehovsfiske i Kalmarsund föreslagits
skola vara förenad, vore villiga att köpa lotterna allenast under förutsättning
att berörda fiskerätt inginge i försäljningarna, styrelsen ansett sig
böra eftergiva sina principiella betänkligheter mot det i uppskattningsinstrumentet
framlagda förslaget med avseende å sagda fiskerätt. Därest ifrågavarande
spekulanter ansåges böra erhålla berörda rätt, syntes av billighetsskäl
motsvarande rätt jämväl böra upplåtas till förut omförmälda ägare av tidigare
från egendomen försålda lägenheter. För fiskerättens utövande torde
böra föreskrivas de inskränkningar därutinnan, som uppskattningsnämnden
förordat. Ifrågavarande fiskerättsupplåtelser torde böra ske i form av
servitut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

Försäljning av lotten litt. B till Nils Edv. Nilssons stärbhus torde nied
hänsyn därtill, att lotten huvudsakligen bestode av vattenområde, icke böra
ske med stöd av den av uppskattningsnämnden åberopade 11 § försäljningsförordningen.

Vidare syntes den till försäljning jämlikt 13 § förordningen föreslagna lotten
litt. C, på grund av vad domänintendenten i sitt sist avgivna yttrande
anfört, böra försäljas till Werner Andersson.

Vad anginge lotten litt. R ville styrelsen icke motsätta sig, att Josef Carlsson
finge köpa lotten till det av honom bjudna priset, 55,000 kronor.

Med hänsyn till de av överlantmätaren i sitt yttrande gjorda erinringarna
beträffande lotterna litt. R och S, torde de å kartan med brun färg angivna
områdena, som bestode av vagmark, fiskeläge (litt. a) och vattenplan (litt.
b) böra undantagas för samtliga ägolotters gemensamma behov. De sålunda
till undantagande föreslagna områdena borde avskiljas, innan avstyckning
av försäljningslotterna ägde rum.

Med hänsyn till den tidsutdräkt berörda avskiljande komme att föranleda,
hade styrelsen träffat anstalter för egendomens skötsel och vård till den 14
mars 1937.

Mot det av uppskattningsnämnden upprättade försäljningsförslaget i övrigt
hade styrelsen icke något att erinra.

Då försäljning av lotten litt. R icke torde kunna ske utan riksdagens medgivande
syntes frågan örn försäljning av övriga lotter jämväl böra underställas
riksdagens prövning.

Härefter har Fredrik Ernmark, som av uppskattningsnämnden föreslagits
skola hembjudas bostadslägenheten Svenstorp (litt. H) om 1.66 hektar, hos
Kungl. Majit hemställt, att salulotten måtte tilldelas större areal, enär han
annars skulle få svårt försörja sig.

Domänstyrelsen har med överlämnande av yttrande från vederbörande domänintendent
den 25 februari 1936 avgivit infordrat yttrande över Ernmarks
framställning.

Domänintendenten har uppgivit, att Ernmark, som vore 62 år gammal och
änkling, arrenderade ett dagsverkstorp under kronoegendomen. Detta torp
hade Ernmark skött på ett sådant sätt, att anmälningar om försumlighet från
hans sida inkommit till domänintendenten vid upprepade tillfällen under de
senaste 15 åren. Ernmark hade dock av barmhärtighetsskäl fått kvarbo å
torpet oaktat han icke fullgjort sin dagsverksskyldighet och oaktat han
därjämte mot lega olovligen intagit främmande betesdjur å kungsgårdens
betesmark. Uppskattningsnämnden hade jämväl ansett sig böra
låta nåd gå före rätt och därför föreslagit, att en del av torpet skulle bilda
en större bostadslägenhet, som Ernmark finge förvärva. Domänintendenten
avstyrkte bestämt framställningen, bland annat med hänsyn till att
lotten litt. H ej kunde utökas med åkerjord utan att minska angränsande
redan förut svaga jordbrukslägenheter.

Domänstyrelsen har hemställt, alt framställningen icke måtte föranleda
någon åtgärd.

I likhet med domänstyrelsen och domänintendenten anser jag, att de nvDepartement»-August Andersson och Carl Lindblom gjorda ansökningarna icke lämpli- chefen.
gen kunna bifallas.

Däremot synes det icke vara omöjligt att i viss mån tillgodose Fredrik
Ernmarks och Oskar Svenssons ansökningar. Sålunda torde lotten litt. H,
avsedd att hembjudas Ernmark, kunna utökas nied mark antingen från

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

huvudgårdslotten litt. R eller från lotten litt. S. Svensson — innehavare
av den 1915 frånsålda lägenheten Horn 1 8 — som i sin framställning bland
annat hemställt att från kronoegendomen få inköpa cirka 5 hektar betesmark,
skulle kunna tillgodoses genom att lotten litt. L, avsedd att försäljas
till utökning av lägenheten Horn 1 7, uppdelades på lägenheterna Horn
1 7 och Horn 1 8 samt nämnda båda lägenheter tilldelades ytterligare betesmark
från lotten litt. R. Jag anser mig dock ej kunna taga slutlig ställning
till dessa frågor utan ytterligare utredning.

Mot det av domänstyrelsen framlagda försäljningsförslaget i övrigt har jag
icke annan erinran att göra än att jämväl lotten litt. I torde böra komma
i åtnjutande av rätt till husbehovsfiske i Kalmarsund. Med hänsyn till
att vid saluvärderingen fiskerätt ej beräknats för lotten bör saluvärdet höjas
med 50 kronor till 1,000 kronor.

För att frågan om kronoegendomens försäljning icke skall mer än nödvändigt
fördröjas genom den ifrågasatta utredningen med anledning av Ernmarks
och Svenssons förenämnda framställningar, torde ärendet utan hinder
av att sagda utredning ännu ej verkställts böra underställas 1936 års
riksdag. Jag förutsätter härvid, att Kungl. Majit, örn erinran från riksdagens
sida ej möter, skall äga företaga de jämkningar i försäljningsförslaget,
som av utredningen kunna föranledas.

Det är min avsikt, att därest riksdagen godkänner förevarande förslag, föreslå
Kungl. Majit att bemyndiga domänstyrelsen att till tidigare försålda lägenheter
upplåta rätt till husbehovsfiske i Kalmarsund mot en engångsavgift
av 50 kronor för lägenhet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att — sedan kronoegendomen 4 mantal Horns kungsladugård
nr 1 i Högby socken av Kalmar län genom avstyckning
uppdelats i lotter i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som angives å den av distriktslantmätaren Carl Erik
Sjödell år 1933 över egendomen upprättade kartan samt lotterna
därvid tilldelats erforderliga utfartsvägar och i överlantmätarens
yttrande avsedda vagmark, fiskläge (litt. a) och
vattenplan (litt. b) avskilts för samtliga ägolotters (alltså
jämväl litt. S:s) gemensamma behov — försäljning från
egendomen må äga rum enligt i huvudsak följande plan,
däri lotterna upptagas sådana de angivits å förenämnda
karta, nämligen

dels enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

litt. D med en areal av 20.54 hektar och ett saluvärde av
750 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen för
Carl Reinhold Olsson,

litt. E, jordbrukslägenheten Rörslätt,, med en areal av
25.884 hektar och ett saluvärde av 2,400 kronor med hem -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 169-

budsrätt jämlikt 9 § andra stycket förordningen för Josef
Karlsson,

litt. F, bostadslägenheten Lindnabben, med en areal av
0.776 hektar och ett saluvärde av 125 kronor med hembudsrätt
jämlikt 10 § förordningen för J. G. Söderberg,

litt. G, jordbrukslägenheten Skeppstör, med en areal av
29.059 hektar och ett saluvärde av 4,000 kronor med hembudsrätt
jämlikt 9 § andra stycket förordningen för Algot
Nilsson,

litt. H, bostadslägenheten Svenstorp, med en areal av 1.66
hektar och ett saluvärde av 550 kronor med hembudsrätt
jämlikt 10 § förordningen för Fredrik Ernmark,

litt. I, tilläggsjorden Rörslätt, med en areal av 9.042 hektar
och ett saluvärde av 1,000 kronor med hembudsrätt jämlikt
11 § förordningen för Erik A. V. Karlsson,

litt. J, bostadslägenheten Berget, med en areal av 0.193
hektar och ett saluvärde av 150 kronor med hembudsrätt
jämlikt 10 § förordningen för Thure Nilsson,

litt. K med en areal av 14.19 hektar och ett saluvärde av
1,100 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen
för Sven Thelander,

litt. L med en areal av 11.83 hektar och ett saluvärde av
1,200 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen
för John Börjesson,

litt. M, tilläggsjorden Kohagslyckan, med en areal av 0.63
hektar och ett saluvärde av 200 kronor med hembudsrätt
jämlikt 11 § förordningen för Sten Oskar Tryggve Persson,
litt. N med en areal av 6.515 hektar och ett saluvärde av
200 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen för
Ivar Petersson,

litt. O med en areal av 9.965 hektar och ett saluvärde av
650 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen för
Erik A. V. Karlsson,

litt. P med en areal av 3.25 hektar och ett saluvärde av
120 kronor med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen för
Nils August Andersson, samt

litt. R, huvudgården, med en areal av cirka 504.441 hektar
för en köpeskilling av 55,000 kronor med hembudsrätt
jämlikt 9 § första stycket förordningen för egendomens arrendator,
Josef Carlsson,

dels ock litt. Ii med en areal av 7.417 hektar och ett saluvärde
av 100 kronor till Nils Edv. Nilssons stärbhus för en
saluvärdet motsvarande köpeskilling samt litt. C med en areal
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 169. 3

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

av 30.487 hektar och ett saluvärde av 2,300 kronor till Werner
Andersson för en saluvärdet motsvarande köpeskilling;
skolande vid försäljningarna i övrigt iakttagas
beträffande samtliga salulotter, att de försäljas i befintligt
skick med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1937, att
endast kronan tillhöriga byggnader och anläggningar ingå i
försäljningarna, samt att innehavare av över egendomen med
vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles
rätt att hava ledningarna kvarstående å egendomen
samt nyttja desamma utan rätt för köpare till annan ersättning
än av ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring,
reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom för
skada, som förorsakas å kreatur,

beträffande lotterna litt. D, E, F, G, H, I, J, K, L, N, O
och P att till förmån för en var av dessa lotter å i kronans
ägo kvarvarande lotten litt. S skall läggas servitut örn rätt
för lotterna till husbehovsfiske i kronoegendomen tillhörande
vatten i Kalmarsund, samt att detta fiske får utövas med allenast
en ryssja — ej högre än en meter och ej försedd med
någon längre sidoarm än 5 meter — eller annat mindre fiskredskap,
och att ifrågavarande redskap ej får utläggas på
närmare avstånd från bottengarn, utlagt för kronans eller
vederbörande arrendators av fiskerätten i sundet räkning, än
200 meter,

beträffande lotten litt. B, att förenämnda förordning den 6
juni 1929 skall gälla i tillämpliga delar,

beträffande lotten litt. C, att med lotten skall följa skyldighet
att intill 15 procent ansvara för kronoegendomen åvilande
andel i underhållskostnaderna för Hornsvikens sänknings- och
avdikningsföretag av år 1901 och 1910, att förbehåll göres
örn rätt för fru Anna Muller att under sin livstid hava en
henne tillhörig äldre stuga kvarstående å lotten, förutsatt att
hon själv bebor stugan, samt att förenämnda förordning skall
gälla i tillämpliga delar,

beträffande lotten litt. R, att med lotten skall följa å ena
sidan rätt att avgiftsfritt å lotten litt. S efter anvisning av vederbörande
jägmästare taga grus- och väglagningsämnen för
salulotten litt. R:s behov samt å andra sidan skyldighet att
dels intill 85 procent ansvara för kronoegendomen åvilande
andel i underhållskostnaderna för nyssnämnda torrläggningsföretag,
samt att varken kronan eller köparen av lotten i egenskap
av arrendator av egendomen efter tillträdesdagen skall
äga framställa ersättningsanspråk mot varandra på grund av
arrendeavtalet örn egendomen, med undantag dock för anspråk
å tilläventyrs oguldna arrendeavgälder och skatter för egendomen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.
9:o.

Kronoparken Klövdala i Kalmar län.

Genom resolution den 20 juli 1935 har länsstyrelsen i Kalmar län jämlikt
60 § stadsplanelagen den 29 maj 1931 fastställt dels förslag till byggnadsplan
för Järnforsens stationssamhälle i Järeda socken, vilket förslag avgivits
å en av länsarkitekten Olof Lundgren i juni 1934 upprättad karta med
därtill hörande i juli samma år dagtecknad beskrivning, dels ock särskilda
bestämmelser med avseende å sättet för kvarter smarkens användande inom
ifrågavarande område. Förslag till kvarterens indelning i tomter har av
länsarkitekten åskådliggjorts å kartan.

Det sålunda planlagda området omfattar, förutom annat, jämväl viss del
av kronoparken Klövdala i Vimmerby revir.

Sedan under hösten 1935 framställningar inkommit till domänstyrelsen
om förvärv av tomter inom berörda område av kronoparken, har på styrelsens
föranstaltande länsarkitekten Lundgren i samråd med vederbörande
jägmästare uppgjort förslag till de priser per kvadratmeter, som borde gälla
vid försäljning av tomter enligt den av Lundgren verkställda tomtindelningen
ävensom, beträffande ett mindre område, enligt förslag av jägmästaren. Därefter
har jägmästaren, på anmodan av styrelsen, till styrelsen inkommit med
ytterligare utredning i ärendet. Jägmästaren har därvid hemställt, att åtgärder
måtte snarast vidtagas i syfte att möjliggöra försäljning av tomtei
inom det kronan tillhöriga området av stationssamhället.

Av handlingarna i ärendet, däribland avskrift av länsstyrelsens förenämnda
resolution den 20 juli 1935, ett exemplar av den av länsarkitekten Lundgren
i juni 1934 upprättade kartan med viss av Lundgren sedermera föreslagen
ändring samt utdrag av den kartan tillhörande beskrivningen, inhämtas
bland annat följande.

Järnforsens stationssamhälle är beläget 50 kilometer sydsydväst om Vimmerby
och 65 kilometer västnordväst om Oskarshamn kring Järnforsens
station vid järnvägen från Målilla till Vetlanda och invid Emån. Landsvägen
Målilla—Vetlanda, vilken sammanbinder Linköping—Kalmarvägen med
Eksjö—Karlskronavägen, samt en mindre väg till Järeda kyrka och Virserum
passera genom samhället.

En väsentlig bebyggelse har redan uppstått kring stationen och mellan
.stationen och vattenfallen i Emån samt utefter vägen mot Järeda kyrka.
Bebyggelsen visar tendenser att sprida sig åt öster beträffande den del av
området, som är belägen söder om Emån, samt beträffande delen norr örn
Emån i anslutning till befintlig fabriksbebyggelse vid därstädes beläget
vattenfall, där även ny bebyggelse torde kunna påräknas utefter vägen Målilla—Vetlanda.

I kronoparken Klövdala ingår det norr örn Emån belägna området med
undantag av de tidigare försålda lägenheterna Prästnäs l2 och l8. Ifrågavarande
område, som genomflytes av Sällevadsån, sluttar ned mot Emån
men är i övrigt i stort sett jämnt. Det utgöres av åker, äng och backar m. m.
samt skogsmark. Skogen bar delvis genomstämplats år 1935. Å tomterna
kvarlämnad skog är av ringa värde sorn saluskog. Mera värdefull skog finnes
endast å ett för idrottsändamål avsett område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Arealen, inberäknat mark för allmänna vägar, omfattar omkring 38 hektar.
Häri ingår ej vattenområde i limån.

Området beröres av följande nyttjanderättsupplåtelser.

Arrendelotten Brostugan, omfattande en areal av tillhopa 5.74 hektar (i
huvudsak tomterna 81, 83, 85—89, 126 och 127 enligt förenämnda karta)
jämte kronans rätt för hemmanet Prästnäs nr 1 till vattenkraft och fiske i
Emån, är för tiden från den 14 mars 1920 till den 14 mars 1940 utarrenderad
till aktiebolaget Järnforsens möbelfabrik. Årliga arrendet har utgjort
1,500 kronor, men Ilar enligt medgivande av 1934 års riksdag (prop. nr
94; R. skr. nr 65) från och med den 14 mars 1933 nedsatts till 1,000 kronor.
Å det utarrenderade området — inom tomterna 126 och 127 — finnas ladugård,
hemlighus samt bod med källare, vilka tillböra kronan. Dessutom
finnas å området ett förre disponenten P. W. Johansson tillhörigt boningshus
samt en del industribyggnader, som tillhöra arrendatorn.

Torpet Strömtorpet, omfattande i huvudsak tomterna 1—4, 48—50, 52—
63 och 66—73 samt mellan dessa och Emån belägen del av »Klövdala äng»,
är för tiden till den 14 mars 1938 utarrenderat till Erik Werner Kant mot
ett årligt arrende av 250 kronor. Torpet är bebyggt med kronan tillhöriga
åbyggnader. Kant bar innehaft arrendet sedan den 14 mars 1935. Medlemmar
av hans släkt hava ej förut brukat lägenheten. Spekulation å tomter,
som beröras av arrendet, torde ej vara att påräkna före arrendetidens utgång.

Torpet Åtorpet, som omfattar i huvudsak tomterna 47, 51, 64 och 65 ävensom
västra delen av »Klövdala äng» samt vissa områden av kronoparken utanför
det planlagda området, är för tiden till den 14 mars 1938 utarrenderat
till Oscar Johansson mot ett årligt arrende av 300 kronor. Torpets byggnader
äro belägna å sist nämnda områden. Styrelsen har förordnat förrättningsman
att verkställa saluvärdering för försäljning av torpet. Johansson
har innehaft arrendet under en tid av mer än tio år och torde vara berättigad
till hembud vid torpets försäljning enligt 9 § i 1929 års förordning
(nr 176).

Torpet Rosenäng, omfattande i huvudsak tomterna 90—96, ingår i den
för tiden lill den 14 mars 1936 utarrenderade huvudgården Klövdala. Å
torpet finnas boningshus och ladugård, vilka tillhöra kronan. Dessutom
finnes en arrendatorn tillhörig garagebyggnad, som är avsedd att bortflyttas.
Torpet arrenderas i andra hand av Algot Rydstrand, som brukat detsamma
under cn tid av iner än 20 år. Rydstrand är till sin huvudsakliga
sysselsättning snickeriarbetare. Torpet skall tills vidare upplåtas som hyreslägenhet
under en tid av ett år från den 14 mars 1936 med 3 månaders uppsägning.

Över stadsplaneområdets västra del finnes framdagen en Pauliströms bruk
tillhörig elektrisk högspänningsledning. Dessutom har Järnforsens energiförening
u. p. a. en elektrisk lågspänningsledning framdragen utmed Emån
över västra delen av »Klövdala äng». Sistsagda ledning berör ej tomtmark.

Den väster örn Sällevadsån belägna delen av landsvägen Målilla—Vetlanda
är under ombyggnad. I områdets östra del bar vägen erhållit en annan
sträckning än som ifrågasatts vid byggnadsplanens upprättande. Erforderliga
ändringar i planen hava av länsarkitekten markerats med rött å den
handlingarna bilagda kartan. Fastställelse av berörda ändringar skall enligt
överenskommelse mellan länsarkitekten och jägmästaren sökas av länsarkitekten.

.Jägmästaren har föreslagit vissa villkor för tomternas försäljning. Han har
ansett det ej föreligga anledning att på kronans bekostnad anlägga de smärre
gator, som — utöver befintliga vägar — erfordrades mellan kvarteren. Han

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

har därjämte ansett, att kronan tillhörande vattenrätt i Emån, som av arrendatorn
av Brostugan utnyttjades för industriellt ändamål, och som ej kunde
tillgodogöras annat än tillsammans med industritomterna 126 och 127, borde
medfölja vid försäljning av berörda tomter.

Överjägmästaren har ej haft något alt erinra mot jägmästarens förslag.

överlantmätaren har uttalat, att inom det område av samhället, beträffande
vilket länsstyrelsen fastställt byggnadsplan, kronan vore ägare av endast
delar av fastigheterna Klövdala l2 och l3 samt Prästnäs l1, eller hela det
område, som vore beläget norr om Emån med undantag av den från Prästnäs
l1 avsöndrade lägenheten Prästnäs l2 och den från denna lägenhet avstyckade
lägenheten Prästnäs l3, att såväl med Klövdala l2 och l3 som med Prästnäs
l1 följde rätt till vatten och grund utanför dess stränder i Emån och Sällevadsån,
att endast en mindre del av de ägor, som enskilt tillhörde fastigheten
Klövdala l2, inginge i det planlagda området, men att gränsen mot Klövdala
l3 dock skure två byggnadskvarter på sådant sätt, att lämplig indelning i tomter
försvårades, såvida ej sammanläggning verkställdes, att överlantmätaren
därför tillrådde sammanläggning av fastigheterna Klövdala l2 och l3, att
längst i sydväst av det kronan tillhöriga området funnes en för Klövdala l2
och l3 samfälld äng, som sannolikt vore av urf jällsägas natur, och som i norr
gränsade mot Prästnäs l1, att en del av denna äng delvis inginge i de två närmast
norr därom belägna byggnadskvarteren, att lämplig indelning i tomter
av dessa kvarter omöjliggjordes av gränsens nuvarande sträckning, att sammanläggning
enligt nu gällande bestämmelser icke kunde ske mellan Klövdala
nr 1 och Prästnäs nr 1, enär sistnämnda hemman inginge i ett annat
skifteslag än Klövdala, samt att lämpligaste utvägen att ordna förhållandena
i denna trakt vore att genom ägoutbyte ändra gränsen mellan »Klövdala äng»
och Prästnäs l1 så, att denna bomme alt följa kvarters- och tomtgränser.

Med utlåtande den 31 januari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Majits prövning och därvid anfört, bland annat, följande.

För egen del finge styrelsen meddela, att Kungl. Majit med riksdagen jämlikt
brev den 21 maj 1926 (prop. nr 102 p. 5; R.skr. nr 176 p. 5) medgivit
försäljning dels till aktiebolaget Järnforsens möbelfabrik mot en köpeskilling,
ej understigande 27,300 kronor, av 5.4110 hektar av hemmanet Prästnäs nr 1
jämte till nämnda hemman hörande vattenrätt i Eman samt 0.0550 hektar av
hemmanet Klövdala nr 1 med utjordarna Klövdala nr 1 och 2, dels ock av
lägenheten Trekanten örn 0.5170 hektar enligt då gällande grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter från kronoegendomar. Lägenheten Trekanten,
som i enlighet härmed försålts, motsvarade fastigheterna Prästnäs l2 och
l3. Ifrågasatt försäljning till bolaget hade däremot ej kommit till stånd.
Det för försäljningen beräknade saluvärdet utgjorde 2!),300 kronor, varav å
kronans andel i vattenfall samt vattenrätt i Emån belöpte ett belopp av 20,000
kronor, sorn beräknats med hänsyn till det för markområde och vattenrätt då
utgående arrendet, utgörande 1.500 kronor för år. Sedan bolaget avgivit ett
högsta anbud å 27,300 kronor, varav för vattenrätten 18.000 kronor, och samtidigt
meddelat, att bolaget ansåge jämväl detta pris för högt och därför andolie
örn ytterligare nedsättning, bestämdes köpeskillingen till lägst 27,300
kronor. Enligt vad styrelsen inhämtat, vöre bolaget fortfarande villigt inköpa
de områden, varå bolagets anläggningar vore belägna, jämte vattenrätten i
Emån, därest desamma kunde förvärvas för skäligt pris. En avsevärd nedsättning
av priset torde emellertid vara påkallad och även ofrånkomlig, därest
försäljning skulle komma lill stånd, lia vattenfallsstyrelsen i eli den 16
maj 1924 lill Kungl. Majit avgivet utlåtande rörande bolagets då gjorda fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Departements chefen.

ställning om inköp av ifrågavarande vattenrätt uttalat, att kronan —- som i
egenskap av ägare av Prästnäs nr 1 ägde den del av vattenkraften, som belöpte
å Emåns vänstra strand utmed Järnforsen, eller sålunda halva fallet •—
på grund av vattenfallets belägenhet och ringa betydelse saknade intresse att
för kraftverksändamål behålla sin andel i detsamma, och styrelsen, ur de synpunkter
styrelsen företrädde, ej heller hade något intresse av att behålla vattenrätten,
ansåge styrelsen att förhandlingar om densammas försäljning jämte
lämpligt tomtområde — i huvudsak tomterna 126 och 127 — borde
upptagas med bolaget. Därjämte borde undersökas, huruvida bolagets förutvarande
disponent borde beredas tillfälle att inköpa det område av tomt
126, varå det honom tillhöriga boningshuset vore beläget. Vad beträffade försäljning
i övrigt av tomter inom den kronan tillhöriga delen av det planlagda
området hade 12 ansökningar om köp inkommit till styrelsen. Då spekulanterna
önskade inköpa tomterna i syfte att bebygga dem under närmaste tiden,
vore angeläget, att frågan örn försäljning avgjordes så snart ske kunde, enär
i annat fall risk förelåge, att spekulanterna inköpte behövliga tomter inom
andra delar av samhället. Det syntes böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma
de närmare villkoren för såväl vattenrättens som tomternas försäljning.
Härtill torde erfordras riksdagens medgivande. Styrelsen hade vidtagit
åtgärder för verkställande av utav överlantmätaren ifrågasatt sammanläggning
av fastigheter och ägoutbyte.

I likhet med domänstyrelsen anser jag, att den del av kronoparken Klövdala
som beröres av byggnadsplanen för Järnforsens stationssamhälle bör försäljas
uppdelad i tomter. Då inom samhället finnes god tillgång jämväl å enskilda
tillhörig tomtmark böra priserna å kronans tomter anpassas efter läget
å tomtmarknaden inom samhället.

Någon överenskommelse om köpeskillingen för de tomter med tillhörande
vattenrätt i Emån, som avsetts skola försäljas till aktiebolaget Järnforsens möbelfabrik,
har ännu icke kunnat träffas. Då det emellertid är angeläget att
vissa andra tomter kunna försäljas snarast möjligt, torde utan hinder härav
ärendet i sin helhet underställas innevarande års riksdag. Jag förutsätter härvid,
att den slutliga prövningen av saluvärden och hembudsrätt överlämnas
till Kungl. Majit, som lärer komma att tillse, att statens intressen vederbörligen
tillgodoses.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den del av kronoparken Klövdala, som beröres av
den av länsstyrelsen i Kalmar län den 20 juli 1935 fastställda
byggnadsplanen för Järnforsens stationssamhälle i Järeda
socken, tomter ävensom till fastigheten Prästnäs nr 1 hörande
vattenrätt i Emån må försäljas under villkor

att köpeskilling erlägges kontant vid köps avslutande, att
upplåtelse av viss tomt ej får ske med mindre Kungl. Majit
förklarat sig ej hava något att erinra mot föreslagen tomtindelning
för det kvarter, inom vilket tomten är belägen, att
kostnaden för upplåten tomts behöriga utstakning å marken
samt avstyckning och övriga nied köpet förenade utgifter be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

stridas av den, till vilken tomten upplåtes, att mark till vägar,
torg, planteringar och allmänna platser kostnadsfritt överlämlämnas
till det blivande samhället, dock att å områdena eventuellt
växande skog skall lösas till fulla värdet, samt att villkoren
i övrigt bestämmas av Kungl. Maj:t.

10:o.

Vessmantorp nr 7 i Kristianstads län.

Kronoegendomen 4/5 mantal Vessmantorp nr 7 litt. Ha i Riseberga socken
av Kristianstads län är utarrenderad till den 14 mars 1936 mot ett årligt arrende
av 1,000 kronor.

Med anledning av förestående arrendeledighet hava kronojordstyckningssakkunniga
år 1932 besiktigat egendomen; och har domänstyrelsen från vederbörande
domänintendent och hushållningssällskaps egnahemsnämnd införskaffat
upplysningar angående egendomens lämplighet till upplåtelse i
egnahemsl ägenheter eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan å dylika
lägenheter funnes i orten. Härjämte Ilar å egendomen den 6 oktober 1933
hållits uppskattningsförrättning i vederbörlig ordning. Av handlingarna i
ärendet, däribland två av distriktslantmätaren John Grenholm upprättade
kartor, den ena av år 1923 och den andra av år 1925, med beskrivningar inhämtas
bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 4 kilometer från Ljungbyheds järnvägsstation,
har en areal av 113.149 hektar, varav 17.474 hektar tomt och åker, 27.024
hektar ängs- och odlingsmark, 65.22 hektar skogsmark, 2.747 hektar annan
avrösningsjord och 0.684 hektar torvmossar i två skiften.

Av byggnaderna är boningshuset knappast medelgott, men kan användas
under en ny arrendeperiod, brygghuset medelgott, samt stall- och logebyggnaderna
goda, väl underhållna och i huvudsak tillräckliga för egendomens
behov. Arrendatorn äger själv en äldre byggnad av gråsten, som användes
till svinhus och förvaring av torvströ och ströhalm.

Åkerjorden består av dels sandmylla på sandbotten, och dels dy- och
mossjord på sandbotten. Den är av knappast medelgod beskaffenhet.

Taxeringsvärdet utgör 26,600 kronor, därav 6,200 kronor för skogsmarken.

Kronojordstyckningssakkunniga hava förordat egendomen med dess i allmänhet
mindre goda jord och äldre boningshus till försäljning i en lott.

Domänintendenten har tillstyrkt försäljning av arrendelotten, därest överenskommelse
härom kunde träffas med egendomens arrendator vid blivande
värdering. Eljest borde lotten ånyo utarrenderas. Vid egendomens försäljning
borde skiftet litt. A 3 tilläggas kronoparken, samt rågången mot försäljningslotten
rätas enligt något av de med blyerts å kartan angivna förslagen.

Egnahemsnämnden har tillstyrkt egendomens försäljning i en lott.

Vederbörande skogsstatstjänstemän hava hemställt, att förenämnda skiftet
litt. A 3 måtte undantagas från försäljningen och tilläggas Kolleberga kronopark.

Uppskattningsnämnden, som tagit frågan örn egendomens disposition under
övervägande, har ansett lämpligast, att egendomen ånyo utarrendera -

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

des under en kortare tid, förslagsvis tio år, dels på den grund, att nuvarande
arrendatorn icke innehaft arrenderätten längre än sedan 1932 och sålunda
enligt gällande författningar e.j torde kunna tillerkännas hembudsrätt å huvudgården
vid denna lotts försäljning och därför kunde utsättas för att hliva
hemlös, dels därför att arrendatorn hade egen uthusbyggnad å egendomen,
som för honom kunde bliva värdelös vid lottens försäljning till annan person,
och dels därför att den lott, som å 1923 års karta betecknats med litt.
C 2 och varå Kolleberga skolrevir hade fiskdamm, ej med säkerhet kunde
frånstyckas Vessmantorp såsom för sig bestående fastighet.

Nämnden har därför uppgjort förslag till såväl utarrendering som försäljning
av huvudgården och viss del av skogsmarken.

Nämnden har ansett det vara nödvändigt, att, därest huvudgården försåldes,
rågången rätades emellan försäljningslotten och kronoparkslotten. Denna
följde delvis å marken befintliga stengärdesgårdar, vilka icke vore av den
beskaffenhet, att de utgjorde fredgill hägnad.

Beträffande skogsstatstjänstemännens hemställan, att ägolotten litt. A 3
å 1923 års karta vid försäljning av huvudgården skulle överflyttas till kronoparken,
har nämnden till fullo biträtt detta förslag samt föreslagit att jämväl
vid förnyad utarrendering detta område tillädes kronoparkslotten.

För saluvärderingen har distriktslantmätaren Grenholm å 1925 års styckningskarta
inlagt lotterna Ha 1 A, Ha 1 B, Ha 2 och Ha 3. Av dessa skvdle
Ha t B, Ha 2 och Ha 3 utgöra försäljningslotten samt Ha 1 A kronoparkslotten.

Vid uppgörande av förslag till försäljning av huvudgården har nämndens
ordförande efter samråd med vederbörande jägmästare ej funnit nödigt att
från huvudgården undantaga den nu under skogsstaten brukade ägolotten litt.
G 2 å 1923 års karta utan lagt densamma till salulotten.

Huvudgården, omfattande litt. Ha 1 B, Ha 2 och Ila 3 å 1925 års styckningskarta,
motsvarande litt. A 1, A 2, A 4, A 5, C 2 och av C 1 å 1923 års
ägokarta, innehållande en areal av 62.699 hektar, varav 17.474 hektar tomt
och åker, 19.744 hektar ängs- och odlingsmark, 22.05 hektar skogsmark, 2.747
hektar avrösningsjord och 0.684 hektar mossjord, saluvärderades till 34,200
kronor, varav 12,000 kronor för skogsmark med växande skog. Arrendelotten,
innehållande samma arealer, tomt och åker samt odlingsmark som försäljningslotten,
arrendevärderades till 925 kronor.

Vid försäljningen borde kronoparkslotten förbehållas vågrätt över de till
denna lott hörande vägarna, år 1923 års karta betecknade med nr 358, 359,
360 och 361 fram till samfällda vägen nr 45 och 46 å samma karta, ävensom
tillsammans med huvudgården vågrätt över den vid avstyckning av försålda
ägolotten litt. Hb undantagna vägen.

Nuvarande arrendatorn, Otto Jakobsson, hade endast brukat egendomen
sedan år 1932, då lian enligt domänstyrelsens resolution den 30 juli samma
år fick övertaga arrenderätten. Han torde därför enligt gällande författningar
icke kunna tillerkännas hembudsrätt vid lottens försäljning, vilket nämnden
eljest velat tillstyrka, enär arrendatorn under sin arrendetid väl hävdat
egendomen såväl beträffande jordbruket som byggnaderna. Lotten borde
därför utbjudas till salu enligt 13 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. lii.

I fråga örn försäljningen bade nämnden icke funnit anledning föreslå föreskrivande
av särskilda villkor angående lottens användning samt återköpsrätt.
Skulle likväl föreskrifter härutinnan anses böra ifrågakomma borde
saluvärdet nedsättas med 10 procent.

Värderingen vore verkställd under förutsättning, att fastigheten överlätes
i det skick, vari den på grund av bestämmelserna i nu örn egendomen gäl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

lande arrendekontrakt skulle av arrendatorn avlämnas, och skulle sålunda
arrendatorn vid försäljning till annan person erhålla ersättning för under
sista arrendeåret verkställd höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd samt
trädesbruk.

Överjägmästarcn har tillstyrkt förnyad utarrendering av egendomen under
15 år från den 14 mars 1936 på av uppskattningsnämnden föreslagna
villkor.

Jägmästaren har meddelat, att en å huvudgårdslotten belägen fiskdamm
användes för undervisning i fiskvård vid Kolleberga skogsskola. Det torde
icke möta några svårigheter att med en blivande ägare till lotten träffa överenskommelse
örn fiskdammens bibehållande.

Överlantmätaren har anfört följande. Ifrågavarande egendom, Vessmantorp
72 eller 4/5 mantal Vessmantorp nr 7 hade vid ägostyckning, som fastställts
den 19 december 1925, utbrutits under litt. Ha. Vid förrättningen syntes
ett misstag hava blivit begånget härutinnan, att en inom denna hemmanslott
belägen, vid laga skiftet å Vessmantorps by för delägarnas gemensamma
behov undantagna väg bortglömts. Vägen sträckte sig över Vessmantorp
72 från en punkt något öster örn den samfällda torvmossen å ägoskiftet
litt. Ha 1 i nära nordlig riktning mot Stockaryds ägor. Denna väg kunde
varken avstyckas eller försäljas från enbart Vessmantorp 72.

Den av jägmästaren omnämnda fiskdammen, som å Grenholms år 1923
upprättade karta motsvarades av ägolotten litt. G 2, borde lämpligen behållas
av kronan. Nämnden syntes hava föreslagit lottens försäljning, enär nämnden
befarat, att hinder skulle möta för dess avstyckande till självständig
fastighet. I anledning av vad i ärendet framkommit i denna del, ville överlantmätaren
meddela, att han med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter
ansåge sig äga befogenhet fastställa en förrättning, varigenom lotten
avstyckades för att bilda självständig fastighet, överlantmätaren funne det
mindre lämpligt att låta dispositionsrätten till området bliva beroende av en
framtida överenskommelse med blivande ägare till Vessmantorp.

Utöver vad sålunda anförts funnes enligt överlantmätaren ej någon anledning
till anmärkning mot styckningsförslaget.

Domänstyrelsen har med utlåtande den 24 februari 1936 underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen ansåge, att någon anledning att bibehålla arrendeegendomen i
kronans ägo icke förefunnes. Egendomen i övrigt borde bibehållas under
domänstyrelsens skogsförvaltning. Mot det föreslagna saluvärdet hade styrelsen
ej något att erinra. Egendomens arrendator Otto Jakobsson hade
arrenderat egendomen endast sedan år 1932 och hade sålunda den 14 mars
1936 arrenderat egendomen under endast fyra år. På grund härav vore
Jakobsson ej hembudsberättigad enligt gällande författning. Med hänsyn
till vad uppskattningsnämnden anfört angående Jakobssons sätt att sköta
egendomen samt till att Kungl. Majit i liknande fall föreslagit hembudsrätt
för arrendator oaktat denne endast innehaft arrende under tre år, ansåge
sig styrelsen böra tillstyrka, att egendomen hembjödes Jakobsson vid dess
försäljning. Härför torde riksdagens medverkan vara erforderlig. För att
förhindra spekulationsköp torde vid försäljning till Jakobsson lämpligen
böra göras förbehåll örn återköpsrätt för kronan, därest lotten brukades annorledes
än som självständig jordbruksfastighet. Återköpsrätten torde med
hänsyn till den lid Jakobsson innehaft arrendet kunna begränsas till sex år.
Någon nedsättning av saluvärdet torde ej böra föranledas av detta villkor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

På grund av vad överlantmätaren anfört angående lotten litt. G 2 borde
denna ej ingå i köpet. Någon ändring av saluvärdet syntes detta ej böra föranleda.

Departements- Jag biträder det av domänstyrelsen framlagda förslaget till egendomens
chefen, försäljning och hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att av kronoegendomen 4/5 mantal Vessmantorp nr 7 litt.
Ha i Riseberga socken av Kristianstads län må försäljas lotterna
litt. A 1, A 2, A 4, A 5 och del av C 1 å en av distriktslantmätaren
John Grenholm år 1923 över egendomen upprättad
karta med en sammanlagd areal av 62.082 hektar enligt
förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. för en köpeskilling
av 34,200 kronor samt med hembudsrätt enligt 9 § förordningen
för Otto Jakobsson under förbehåll om återköpsrätt för
kronan för en tid av sex år, räknad från den 14 mars 1936,
därest lotten brukas annorledes än som självständig jordbruksfastighet; under

villkor, att lotten försäljes med tillträdesrätt räknad
från den 14 mars 1936, att lotten försäljes i befintligt skick,
att endast kronoegendomen tillhöriga byggnader och anläggningar
ingå i försäljningen, att förbehåll göres för de jämkningar
i gränser, som kunna komma att bestämmas vid blivande
avstyckningsförrättning, att, därest Jakobsson förvärvar
lotten, varken han eller kronan skola äga framställa ersättningsanspråk
mot varandra på grund av arrendeavtalet,
med undantag dock för till äventyrs oguldna arrendeavgälder
och skatter för egendomen, att återstoden av egendomen, kronoparkslotten,
skall äga att begagna de med ägofigurerna
nr 358, 359, 360 och 361 å 1923 års karta betecknade vägarna
fram till samfällda vägen 45 och 46 å samma karta,
att ifrågavarande salulott och kronoparkslotten skola äga begagna
den vid avstyckningen av försålda ägolotten litt. Hb
undantagna vägen, samt att innehavare av över egendomen
med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar
förbehålles rätt att hava desamma kvarstående å lotten utan
rätt till annan ersättning än av ledningarnas innehavare för
skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna,
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

ll:o.

Kronoegendomen Biskopstorp nr 1 i Hallands län.

Den 8 mars 1935 förordnade Kungl. Majit, att av kronoegendomen 2
mantal Biskopstorp l3 i Kvibille socken av Hallands län, fyra med respektive
litt. Aa, Aaa, Aaf och Aag betecknade lotter skulle överföras till arrendeegnahemsfonden
från och med den 14 mars 1936, samt föreskrev därvid bland annat,
att statens jordnämnd skulle äga före sistnämnda dag under vissa villkor
vidtaga erforderliga åtgärder för utläggande och bebyggande å lotterna av
arrendeegnahem.

I skrivelse den 28 januari 1936 har statens jordnämnd — med förmälan
att nämnden å angivna lotter utlagt 6 arrendeegnahem, varefter en huvudgårdslott
i anslutning till gårdens byggnader kvarstode —- föreslagit sistnämnda
lotts försäljning.

Vid sin skrivelse har nämnden fogat en karta över samtliga förberörda
lotter ävensom en av vederbörande distriktslantmätare verkställd ägobeskrivning
och arealberäkning beträffande den lott, som utgör den s. k. huvudgården.

På grund av remiss har domänstyrelsen utlåtit sig i ärendet den 7 februari
1936 samt därvid överlämnat från vederbörande domänintendent infordrat
yttrande.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Huvudgården har en total areal av 49.2 hektar, varav 1.5 hektar tomt och
trädgård, 34.8 hektar åker, 4.6 hektar äng, 8.1 hektar avrösningsjord samt 0.2
hektar impediment.

Å lotten befintliga byggnader äro delvis av dålig beskaffenhet och måste
ombyggas.

Marken och byggnaderna hava av statens jordnämnd åsatts ett saluvärde av

42,000 kronor.

I sin förenämnda skrivelse har statens jordnämnd föreslagit följande.

Huvudgården borde försäljas mot det av nämnden åsätta saluvärdet med
hembudsrätt för nuvarande arrendatorn å Biskopstorp Hugo Andersson som
varit arrendator därstädes sedan år 1913. Den borde tillträdas den 14 mars
1936 i befintligt skick, köpeskillingen borde erläggas kontant å tillträdesdagen
eller å annan tid, varom jordnämnden kunde överenskomma med köparen.
Detaljvillkoren för försäljningen borde lämpligen få fastställas av nämnden.
Skulle arrendatorn ej begagna sig av hembudsrätten, borde nämnden få utbjuda
lotten till hugade spekulanter på sätt, nämnden funne lämpligt, samt underställa
det köpeavtal, som därvid kunde komma att upprättas, Kungl. Maj:ts
prövning.

Köpeskillingen med avdrag av försäljningskostnaden borde överföras till
statens domäners fond och bokförda värdet å egendomen Biskopstorp hos arrendeegnahemsfonden
samtidigt nedskrivas med köpeskillingsbeloppet.

Skulle huvudgårdens försäljning ej komma till stånd inom sådan tid, att
tillträde kunde ske den 14 mars 1936, borde nämnden hava befogenhet att
tillfälligt utarrendera densamma mot en arrendeavgift och på villkor i övrigt,
som nämnden lunne lämpligt bestämma.

Domänintendenten har ansett ett försäljningspris av 42,000 kronor för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

Departementschef
en.

månligt för kronan, särskilt med hänsyn till åbyggnadernas dåliga beskaffenhet,
samt tillstyrkt bifall till nämndens hemställan.

Domänstyrelsen har förklarat sig ej hava någon erinran mot försäljningsförslaget.

Jag biträder jordnämndens förslag om försäljning av ifrågavarande huvudgårdslott
med hembudsrätt för arrendatorn Hugo Andersson. Därest Andersson
icke begagnar sig av denna rätt, bör nämnden äga utbjuda lotten till
salu, under hand eller å offentlig auktion, därvid bestämmelserna i 1929 års
försäljningsförordning synas böra i huvudsak tillämpas. I likhet med nämnden
anser jag, att i detta fall det köpeavtal, som kan komma att upprättas,
bör underställas Kungl. Majit för godkännande. Ävenledes finner jag, i
anslutning till vad nämnden föreslagit, köpeskillingen böra, efter avdrag av
försäljningskostnaderna, tillföras den i statens domäners fond ingående markinköpsfonden.
För försäljningen torde riksdagens tillstånd vara erforderligt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 2 mantal Biskopstorp l3 i Kvibille
socken av Hallands län den å den i ärendet företedda kartan
såsom huvudgård betecknade lotten om 49.2 hektar må försäljas
mot ett saluvärde av 42,000 kronor med tillträde räknat
från och med den 14 mars 1936;

skolande vid lottens försäljning iakttagas, att densamma på
villkor i övrigt, som statens jordnämnd bestämmer, hembjudes
arrendatorn Hugo Andersson, samt att, därest denne ej skulle
begagna sig av hembudsrätten, jordnämnden må i huvudsaklig
överensstämmelse med föreskrifterna i förordningen den 6
juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. utbjuda lotten till salu antingen under hand
eller å auktion och för godkännande underställa Kungl. Majit
det köpeavtal, som kan komma att upprättas.

12:o.

Kronoegendomen Rödjan nr 1 och Skarvik nr 1 i Göteborgs och Bohus län.

Genom remiss den 9 april 1935 anbefallde Kungl. Majit domänstyrelsen att
avgiva utlåtande över en av Göteborgs stads drätselkammare gjord anhållan,
att Kungl. Majit ville till prövning upptaga frågan örn försäljning till Göteborgs
stad av de delar av kronoegendomen ''/a mantal Rödjan nr 1 och 1/i
mantal Skarvik nr 1 inom Lundby församling av Göteborgs stad med en
areal av omkring 73.89 hektar, som avsåges i ett av drätselkammaren den 5
januari 1932 gjort erbjudande, vilket område drätselkammaren nu vore villig
att hos stadsfullmäktige förorda till inköp åt staden för en köpeskilling av

400,000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

I skrivelse den 22 januari 1936 har domänstyrelsen — med överlämnande
av ärendet tillhörande handlingar, däribland protokoll över å egendomen
den 17 september 1935 hållen uppskattningsförrättning samt en av distriktslantmätaren
Karl Rydén år 1927 kopierad karta över egendomen ävensom
däröver upprättad beskrivning — yttrat sig i ärendet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Egendomen är utarrenderad för tiden 14 mars 1933—14 mars 1943 mot en
årlig arrendeavgift av dels 51 hektoliter korn och 150 kilogram smör att lösas
med penningar efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan,
dels därutöver 770 kronor. Den är belägen inom Göteborgs stad
8 kilometer från stadens centrala delar och har en areal av 92.8169 hektar,
varav 31.7987 hektar tomt och åker, 5.25 hektar äng och 55.7682 hektar annan
mark. I denna areal ingår ej ett område om cirka 3.1 hektar, som ställts under
arméförvaltningens disposition, ej heller 0.44 hektar allmänna vägar inom
egendomen.

Egendomens boningshus är i gott skick, arbetarbostaden är också, ehuru
mycket gammal, i relativt gott stånd. Gårdens ekonomibyggnader äro däremot
svaga och otidsenliga. Vissa byggnader tillhöra egendomens arrendator.
Vidare finnes ett boningshus med uthusbyggnad å lägenheten Fridhem,
tillhöriga innehavaren av denna lägenhet, Josef Kaiser. Med undantag av
denna lägenhet finnas inga torp eller lägenheter å egendomen. Lägenheten
Fridhem omfattar endast en mindre tomt. Den är av egendomens arrendator
utarrenderad till bemälde Kaiser för tiden till den 14 mars 1943 mot en
avgäld av 25 kronor till kronan och 25 kronor till egendomens arrendator.

Taxeringsvärdet för egendomen utgör 622,700 kronor.

Uppskattningsnämnden har anfört följande. Göteborgs stad hade begärt
att få förvärva 73.89 hektar utav egendomen, utgörande hela egendomen med
undantag av största delen utav den av länsstyrelsen fridlysta Rya skog, som
omfattade omkring 20 hektar. Sedermera hade förenämnda Josef Kaiser inkommit
med framställning om att direkt av kronan få förvärva den av honom
innehavda tomten om 0.216 hektar, omfattande ägofigur nr 18 å Rydéns
förberörda karta. Vad först beträffade omfattningen av det ägoområde, som
— därest försäljning bomme till stånd — borde upplåtas till Göteborgs stad,
så syntes även den s. k. Rya skog böra ingå i försäljningslotten. Med hänsyn
till den detta område åvilande fridlysningen kunde detsamma för närvarande
icke anses hava något marknadsvärde och kronan syntes icke hava något intresse
av att hava området kvar i sin ägo. För närvarande syntes icke någon
hava uppsikt över det fridlysta området. Örn detsamma däremot komme
över i stadens ägo, torde stadens myndigheter få mera intresse av att tillse
och vårda ägoområdet. Även örn området nu icke hade något marknadsvärde
komme detsamma, därest fridlysningen skulle komma att bliva
hävd, att representera ett icke obetydligt värde. Såvitt nu kunde bedömas,
torde det knappast vara möjligt för kronan alt få fridlysningen återkallad.
Därest försäljning komme till stånd, borde under domänstyrelsens förvaltning
stående del av egendomen försäljas i följande två lotter, nämligen:

I. Huvudgården med Tiga skog. Areal (ungefärlig) 92.6009 hektar, varav
31.5827 hektar tomt och åker, 5.25 hektar äng och 55.7682 hektar annan mark.
Saluvärde, avrundat, 645,000 kronor, varav 63,165 kronor för tomt och åker,
5,250 kronor för äng, 20,000 kronor för skogsmark (Rya skog), 3,576 kronor
för annan avrösningsjord, 7,500 kronor för laxfisket och 545,000 kronor för
tomt- och industrivärde.

Nämnden, som ansåge att en affär till angivna värde borde vara acceptabel
från kronans sida, tillstyrkte, alt Göteborgs stad mot kontant likvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

finge förvärva huvudgården för ett belopp av 645,000 kronor. En sak, som
i detta sammanhang icke helt borde förbises, vore, att staden hade möjlighet
att på ett långt smidigare vis än kronan exploatera och upplåta de områden,
som efter hand komme att tarvas för stadens utveckling. Även om
kronan ägde möjlighet att i egen regi upplåta tomter, bleve ett sådant arrangemang
förenat med åtskilliga omkostnader och besvär samt betydligt mera
tungrott än om staden finge hand om exploateringen. Det borde ej heller
fördöljas, att egendomen för närvarande vore en dålig affär för kronan. Mot
en arrendeinkomst av ungefär 1.500 kronor per år torde svara en skatteutgift
på minst 3,000 kronor om året. Vid egendomens försäljning holde bland
annat stipuleras att hemmanets mantal borde åtfölja denna försäljningslott.
Det av arméförvaltningen disponerade området torde därför avstyckas från
stamfastigheten. Kostnaderna för denna avstyckning borde bestridas av staden.
Staden skulle vidare vara skyldig att respektera det mellan domänstyrelsen
och egendomens arrendator, Hjalmar Almfeldts stärbliusdelägare, upprättade
arrendekontraktet för tiden 14 mars 1933—14 mars 1943, varvid staden
alltså borde tillförbindas övertaga samtliga de förpliktelser, som kronan
på grund av kontraktet kunde hava gent emot arrendatorn. Å andra sidan
borde staden äga rätt uppbära de arrendeavgälder, som enligt kontraktet skola
utgå och vilka belöpte å tiden efter tillträdesdagen. Örn den i det följande
föreslagna försäljningen av lägenheten Fridhem komme till stånd, borde staden
vidare förpliktas att hålla egendomens arrendator skadeslös under återstående
delen av arrendeperioden för den inkomst av 25 kronor per år, som
denne genom denna försäljning komme att mista. Staden borde slutligen vara
skyldig att utan något som helst ansvar från domänverkets sida respektera
den enligt länsstyrelsens kungörelse den 12 april 1928 meddelade fridlysningen
av Rya skog. Eventuella över området erforderliga till- och utfartsvägar
för det av arméförvaltningen disponerade området holde av staden kostnadsfritt
upplåtas å plats, som stadens myndigheter borde äga bestämma, varvid
dock skulle iakttagas, att anvisad väg till såväl bredd som sträckning skulle
vara för ändamålet lämplig. Då arealerna icke vore fullt exakta, borde staden
åläggas att tåla de jämkningar däri, som tilläventyrs kunde komma i fråga
vid blivande avstyckning utav de områden, som genom lantmäteriförrättning
skulle komma att avskiljas från egendomen. Försäljningsområdet
skulle i sydost begränsas av ett av staden redan inköpt område — stadsägan
2410 A — och en till enskild tidigare försåld lägenhet, benämnd Wallen.

II. Lägenheten Fridhem. Ägofigur 18 å kartan. Areal 0.216
hektar tomt. Saluvärde 3,240 kronor.

Denna lott hade arbetaren Josef Kaiser och hans hustru Elfrida Kaiser
begärt att få förvärva. Då makarna Kaiser ägde ett å området befintligt boningshus,
som vore avsett för stadigvarande bruk, tillstyrkte nämnden hembud
för makarna Kaiser vid lottens försäljning jämlikt 10 § förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. Mot det föreslagna saluvärdet hade Kaiser förklarat sig icke hava något
att erinra. Örn försäljning av lotten till angivet pris komme till stånd,
borde köparen efter tillträdesdagen vara fri från avgäld till egendomens arrendator.

Lotterna borde av köparna få tillträdas så snart myndigheternas beslut örn
försäljning hunnit meddelas.

Såsom särskilda sakkunniga för värdering av till egendomen hörande hamnsamt
tomt- och och industriområde tillkallade hamndirektören Gust. Edlund
i Malmö och byggnadsingenjören Ernst M. Friman i Göteborg hava i skrivelse
till domänintendenten i länet den 14 oktober 1935 yttrat bland annat följande.
Enligt av de sakkunniga den 19 december 1927 avgivet utlåtande hade

Kungl. Maj.ts proposition nr 1G9.

ett område av egendomen, som enligt distriktslantmätare!! Rydéns beskrivning
uppgivits hava en areal av totalt 70.S3 hektar eller, örn allmänna vägar
inom området fråndroges, 70.39 hektar, saluvärderats till 880,000 kronor, motsvarande
ett pris av 1 krona 25 öre per kvadratmeter. Efter tillkomsten av
1932 års stadsplanelag, som inom landets stadsområde!! vållat viss .sänkning
av råmarksvärden, borde nämnda, år 1927 åsätta värde nedsättas. Då
därtill komme att, såvitt de sakkunniga kunnat finna, det kunde dröja åtskilliga
år innan området av någon kunde komma att helt utnyttjas som hamnoch
industriområde, borde det för staten vara av viss ekonomisk fördel att
genom snar försäljning få ränteinkomst av en salusumma, som mångdubbelt
överstege det enligt uppgift dåligt förräntade nuvarande jordbruksvärdet. De
sakkunniga tillstyrkte därför försäljning till Göteborgs stad av berörda område
Olli totalt 70.83 hektar till ett pris i ett för allt av 640,000 kronor. De
sakkunniga ansåge detta nedsatta värde så mycket mera skäligt, sorn det i
viss mån borde ligga i statens intresse att befrämja utvecklingen av en stad,
som för rikets handel och sjöfart hade ett utomordentligt värde.

I skrivelse till domänstyrelsen har Göteborgs stads drätselkammare, 2:a avdelningen,
nied överlämnande av yttrande av Göteborgs stads fastighetskontor,
meddelat, att avdelningen vore villig att med styrelsen träffa avtal, varigenom
staden, under förutsättning av Kungl. Maj:ts och stadsfullmäktiges
godkännande, skulle förvärva den del av egendomen, som enligt förberörda
uppskattningsinstrument innehölle en areal av 92,8169 hektar jämte därå befintliga
kronan tillhörande byggnader mot ett pris av 640,000 kronor, och på
de villkor i övrigt, som kunde överenskommas.

Domänintendenten i länet har i yttrande den 8 januari 1936 anfört: Uppskattningsnämnden
hade vid värdering föreslagit ett värde på de områden,
som föreslagits till försäljning till staden, av 645,000 kronor. Drätselkammarens
andra avdelning hade beslutat tillstyrka ett pris av 640,000 kronor. Med
hänsyn till affärens omfattning och den relativt ringa skillnaden mellan det
föreslagna och det bjudna priset, ansåge domänintendenten sig icke böra avstyrka
försäljning till ett pris av 640,000 kronor. Mot ett av stadens fastighetskontor
gjort förslag, att staden borde äga rätt att över det fridlysta området
lå framdraga erforderliga komniunikationsleder hade domänintendenten
ej något att erinra.

I sin förenämnda skrivelse den 22 januari 1936 har domänstyrelsen för
egen del anfört följande.

I skrivelse till Kungl., Majit den 21 maj 1932 hade domänstyrelsen nied
anledning av då av Göteborgs stads drätselkammare ifrågasatt förvärv av
kronoegendomen mantal Rödjan nr 1 och V4 mantal Skarvik nr 1 utlåtit
sig sålunda. Sedan drätselkammaren i Göteborg i skrivelse den 6 april 1920
framställt förfrågan, huruvida Kungl. Majit och kronan vore benägen att avhända
sig ifrågavarande kronoegendom, samt tillika meddelat, att drätselkammaren
i så fall vöre villig träda i underhandlingar angående de närmare
villkoren för egendomens avyttring till staden, bemyndigade Kungl. Majit
jämlikt beslut den 18 december 1925 domänstyrelsen alt, under förutsättning
att Göteborgs stad bestrede kostnaderna, låta verkställa uppskattning av egendomens
saluvärde nied undantag av därå belägna områdena sjöbatteriet Rya
Nabbe och Rya skog. Av instrument över å egendomen den 29 och den 30 november
1927 hållen uppskattningsförrättning, framginge att till försäljning
avsedda områden av egendomen, utgörande sammanlagt 70.58 hektar, uppskattats
efter 1 krona 26 öre per kvadratmeter till ett värde av i runt tal
887,350 kronor. Drätselkammaren hade emellertid, efter inhämtande av
yttranden frän stadens byggnadsnämnd och fastighetskontor förklarat sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

hos stadsfullmäktige icke kunna tillstyrka högre köpeskilling för ett något
större område örn 73.89 hektar av egendomen än i runt tal 370,000 kronor,
beräknad efter ett värde av 50 öre per kvadratmeter. Den av drätselkammaren
föreslagna köpeskillingen ansåge domänstyrelsen emellertid i likhet
med länsstyrelsen vara alltför låg för att ett anbud, grundat härå, skulle av
domänstyrelsen kunna förordas till antagande. Då egendomen på grund av
belägenheten vid Göta iilv och i omedelbar närhet till Göteborgs stads hamn
med sannolikhet bomme att i framtiden stiga i värde, hemställde styrelsen,
under framhållande av att några kostnader för nybyggnader å egendomen
icke torde vara att förvänta under närmaste åren, om Kungl. Maj:ts bemyndigande
att från den 14 mars 1933 på förnyat arrende upplåta den under en
tid av tio år.

I anledning härav hade styrelsen den 10 juni 1932 erhållit Kungl. Maj:ts
bemyndigande att föranstalta örn utarrendering av ifrågavarande egendom
under en tid av tio år från och med den 14 mars 1933 och såsom nämnts vore
egendomen nu utarrenderad till den 14 mars 1943.

Det av Göteborgs stad nu föreslagna saluvärdet, 640,000 kronor, ansåge sig
styrelsen kunna tillstyrka, oaktat i köpet enligt anbudet även skulle ingå
den s. k. Ilva skog. Styrelsen ansåge nämligen att så länge Rya skog vore
fridlyst enligt lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande
den ej hade något större värde. Skulle emellertid fridlysningen av någon
anledning komma att upphävas och jämväl denna del av egendomen kunna
disponeras för tomtändamål eller dylikt, torde den bliva lika värdefull som
den övriga marken. Styrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida ej vid försäljningen
av Rya skog förbehåll borde göras om rätt för kronan att för sådant
fall enligt lagen den 20 juni 1924 örn återköpsrätt till fast egendom köpa
fastigheten åter. Då förbehåll om återköpsrätt beträffande endast en del av i
köpet ingående fastighet ej kunde göras, borde det till försäljning nu ifrågasatta
området försäljas i två lotter, nämligen Rya skog och området i övrigt,
sedan området genom avstyckning uppdelats i sagda två lotter. Rya skog borde
därvid avstyckas och lotten i övrigt utgöra stamfastighet. Likaledes holde
det av arméförvaltningen disponerade området avstyckas. På grund av vad
styrelsen anfört angående värdet av Rya skog borde saluvärdet å denna ej
sättas högre än 1,000 kronor. Köpeskillingen för återstoden av området
skulle härigenom komma att utgöra 639,000 kronor. Vad beträffade lägenheten
Fridhem syntes styrelsen skäl ej föreligga att försälja denna särskilt for
sig utan borde lägenheten få ingå i köpet. I övrigt hade styrelsen ej något att
erinra mot uppskattningsnämndens förslag.

Departements. Vad i ärendet förekommit synes mig ej utesluta, att vid den föreslagna förchefen.
sanningen av vissa områden av ifrågavarande kronoegendom till Göteborgs
stad lägenheten Fridhem skulle utan olägenhet för staden kunna undantagas
och försäljas för sig. För sådant fall torde lägenheten böra på sätt uppskattningsnämnden
föreslagit jämlikt 10 § försäljningsförordningen hemhjudas
makarna Kaiser, vilka där äga ett boningshus, mot det åsätta saluvärdet
3,240 kronor. Närmare utredning härutinnan torde böra införskaffas av
domänstyrelsen. Mot försäljningsförslaget i övrigt, sådant det förordats av
domänstyrelsen, har jag ej något att erinra. För bifall till detsamma torde
fordras riksdagens samtycke. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att,
om riksdagen ej har något att däremot invända, vidtaga de jämkningar i
förslaget, som kunna föranledas av vad jag nyss ant ört rörande lägenheten

Kungl. Majlis proposition nr 169.

Fridhem. Kungl. Majit torde härvid jämväl äga godkänna en eventuell försäljning
av lägenheten enligt av mig här angivna grunder.

Jag får alltså nu hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att — med de jämkningar, som må föranledas av vad jag
i det föregående anfört — av kronoegendomen V2 mantal
Rödjan nr 1 och J/4 mantal Skarvik nr 1 inom Lundby församling
av Göteborgs stad må till Göteborgs stad försäljas
dels ett område om cirka 70.5 hektar, omfattande ägofigurerna
nr 1—90 å en av distriktslantmätaren Karl Rydén år 1927
kopierad karta över egendomen, mot en köpeskilling av

639,000 kronor, dels ett område om cirka 22.6 hektar, omfattande
ägofigurerna nr 91—96 och av 97 å samma karta
mot en köpeskilling av 1,000 kronor under förbehåll om
återköpsrätt för kronan till detta område under obestämd
tid, därest meddelad fridlysning skulle komma att upphävas,
dock att kronan ej må begagna sig av denna återköpsrätt,
för den händelse fridlysningen för endast vissa mindre delar
av området skulle komma att upphävas för möjliggörande
av kommunikationsleders framdragande;

skolande i övrigt beträffande försäljningarna gälla, att områdena
må tillträdas omedelbart i befintligt skick, att köpeskillingarna
erläggas kontant vid tillträdet till länsstyrelsen, som
har att utfärda köpebrev å lotterna, att gällande nyttjanderättsavtal
örn egendomen skola av staden respekteras, att staden
genom köpet inträder i de rättigheter och skyldigheter,
Kungl. Majit och kronan äger till vederbörande nyttjanderättshavare
å egendomen, att inga enskilda tillhöriga hus och
anläggningar vid egendomen ingå i försäljningen, att vid avstyckningsförrättningen
för egendomens uppdelning i förberörda
lotter och den under arméförvaltningens disposition
stående »Rya nabbe» området om 70.5 hektar skall utgöra
stamfastighet, att kostnaderna för dessa avstyckningar skola
gäldas av Göteborgs stad, att förbehåll göres för de jämkningar
i gränserna, som vid avstyckningsförrättningen kunna
komma att föreskrivas, att staden skall kostnadsfritt upplåta
över områdena erforderlig mark för till- och utfartsvägar
för Rya nabbe å plats, som staden äger bestämma, varvid
dock skall iakttagas, att anvisad väg till såväl bredd som
sträckning skall vara för ändamålet lämplig, att staden ansvarar
för alla på områdena efter tillträdesdagen belöpande
onera och utskylder, att staden skall ensam vidkännas kostnaderna
för lagfart å fånget och andra med köpet förenade
utgifter samt att innehavare av över områdena med vederbörbörligt
tillstånd framdragna elektriska ledningar skola äga

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 169. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

rätt att hava desamma kvarstående utan rätt för staden till
annan ersättning än av ledningarnas innehavare för skada
till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna,
ävensom för skada å kreatur.

13:o.

Erska nr 3 Östergården och nr 4 Bergsgården i Älvsborgs län.

Vid vederbörlig uppskattningsförrättning den 14 november 1932 å kronoegendomen
V2 mantal Erska nr 3 Östergården och nr 4 Bergsgården i Erska
socken av Älvsborgs län anhöll Erska församling att — med närmare angivet
undantag — få köpa ett intill Erska kyrkogård beläget, Erska Lunde benämnt
område av kronoegendomen, och anförde församlingen därvid bland annat
följande.

En å Erska Lunde belägen kulle med därå växande träd utgjorde ett säreget
naturområde, som borde skyddas för all slags åverkan. Sedan några
år tillbaka hade på kullens sydvästra sida anordnats ett grustag, som åte
sig allt längre in i kullen. Icke nog med att grustaget störde det vackra intryck,
som den skogbeklädda kullen gåve, utan snart hotades även uppfartsvägen
till Erska kyrka — vilken väg vöre belägen på blott 15 meters
avstånd från grustagets övre kant — av ras från detsamma. Å nordvästra
delen av kullen funnes ett gravfält från vikingatiden med en mängd gravar.
Detta gravfält vore visserligen fridlyst av länsstyrelsen, med det syntes församlingen,
som om kullen skulle kunna i alla avseenden bäst bevaras, om
den komme i församlingens ägo. Härtill komme, att församlingen behövde
ifrågavarande område av Erska Lunde för utvidgande av såväl sin begravningsplats
som tomten för församlingens småskola.

Uppskattningsnämnden, som ansåg största delen av Erska Lunde kunna
utan skada för egendomen försäljas, föreslog, att av egendomen försåldes —
förutom till vissa personer sju å en av extra lantmätaren Knut Lundblad
åren 1930—1931 kompletterad karta med litt. B—G och IX betecknade lotter
— till församlingen dels av Erska Lunde ett område örn 7.0450 hektar avrösningsjord
med ett saluvärde av 8,000 kronor, vilket område, å kartan betecknat
VII, motsvarade ägofigurerna nr 64, 65 a, 76 b, 79, 82, av 65 b, av
78 och av 81, dels ock ett område, skolhustomten, om 0.4610 hektar avrösningsjord
och äng med ett saluvärde av 500 kronor, vilket område, å
kartan betecknat med litt. H, motsvarade ägofigurerna nr 71—73; och
skulle köpeskillingarna för båda områdena — vilka sålunda utgjorde delar
av Erska Lunde — av församlingen gäldas kontant.

I yttrande över försäljningsförslaget förklarade överlantmåtaren hinder
icke möta mot de föreslagna försäljningslotternas avstyckning, överjägmästaren
anförde, att de till försäljning till församlingen ifrågasatta båda
områdena borde utökas med mark motsvarande å kartan ägofigurerna nr
60, 69 och 74 samt att församlingen borde, innan försäljningen skedde, hava
utverkat fridlysning av lunden, därvid bland annat förbud för grustäkt
därå borde stadgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169. 51

I skrivelse den 31 januari 1933 anförde domänstyrelsen därefter bland
annat följande.

Vad beträffade försäljning av det utav nämnden föreslagna området av
den s. k. Erska Lunde, funne styrelsen, att därmed borde anstå i avvaktan
på utredning, varom styrelsen komme att föranstalta, dels huruvida icke
större område än det, som av nämnden föreslagits, lämpligen borde till
församlingen upplåtas, och dels beträffande de närmare villkoren för en
dylik upplåtelse. I samband därmed syntes ock böra anstå med försäljningen
av skolhustomten, vilken angränsade ifrågavarande område och i fråga om
vilkens försäljning styrelsen själv torde vara befogad att träffa avgörande.
Försäljningarna borde således inskränkas till att omfatta allenast lotterna
litt. B—G och IX.

Sedan Kungl. Majit härefter genom beslut den 3 mars 1933 förordnat, att
lotterna litt. B—G och IX skulle försäljas, hava desamma genom länsstyrelsens
försorg blivit försålda. Egendomen i övrigt, med undantag av skolhustomten,
litt. H, och återstoden av Erska Lunde, har utarrenderats för tiden
till den 14 mars 1954. I det härom upprättade kontraktet har egendomens
arrendator berättigats att över den del av Erska Lunde, som vöre belägen
söder om en över lunden i öster och väster gående väg, driva honom tillhöriga
kreatur. Skolhustomten, litt. H, har utarrenderats till församlingen
till den 14 mars 1936 mot en årlig avgäld av 40 kronor.

Med skrivelse den 5 april 1933 har vederbörande domänintendent till domänstyrelsen
inkommit med ett till honom översänt utdrag av protokoll, fört
vid sammanträde med kyrkorådet i Erska församling den 3 februari 1933,
ävensom en skrivelse av kronoegendomens arrendator.

Kyrkorådet bär anhållit, att det markområde av Erska Lunde, vilket vid
uppskattningsförrättningen föreslagits skola försäljas till församlingen, måtte
utökas med ett å en vid protokollsutdraget fogad kartskiss över Erska Lunde
med nr 2 angivet område.

Arrendatorn av egenodomen har förklarat sig för huvudgårdens bästa avstyrka
denna kyrkorådets framställning.

Domänintendenten har ansett sig kunna tillstyrka kyrkorådets framställning
— möjligen med någon mindre jämkning av områdets gräs, där två
å kartskissen angivna vägar mötas i områdets sydöstra hörn — under förutsättning
att å området till förmån för huvudgården Indes servitut, innefattande
rätt till väg och rätt till drivande av kreatur över området, vilken senare
rätt möjligen borde inskränkas till att omfatta endast den del av området,
som vore belägen söder örn förenämnda i öster och väster löpande väg, varjämte
förbehåll borde träffas örn rätt att för huvudgårdens behov taga grus
i förenämnda grustag. Vidare har domänintendenten framhållit, att genom
försäljning av hela Erska Lunde skulle försäljningsområdet gränsa alldeles
intill huvudgårdens byggnader, varjämte dess stafbyggnad komme innanför
det försålda området. Domänintendenten har slutligen föreslagit, att hela
nu ifrågavarande område, varav dock en mindre del av det nordligaste hörnet
borde avsättas till grustag för gemensamt bruk — alltså skoltomten inbegripen
— försåldes såsom en lott till ett pris av 10,000 kronor.

Härefter har domänstyrelsen i skrivelse den 6 juni 1933 till ordföranden i
kyrkorådet meddelat, att styrelsen ansågc, att försäljningsområdet borde er -

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

hålla den avgränsning som med rött angivits å en av distriktslantmätaren E.
Blombergsson vidimerad kalk, varvid emellertid dess sydöstra gräns eventuellt
kunde erhålla den sträckning, som å kalken inlagts med streckad linje å
ägofiguren nr 69. Styrelsen har därjämte förklarat sig villig att avyttra området
— som för en eventuell försäljning givetvis borde undergå förnyad uppskattning
på församlingens bekostnad, varvid hänsyn jämväl borde tagas till
värdet av det inom området belägna grustaget — under förutsättning, dels
att församlingen förbunde sig att icke exploatera området för tomtupplåtelser,
dels att kronan och kronoegendomens arrendator erhölle rätt att begagna å
området förefintliga vägar, samt dels att arrendatorn berättigades att över området,
å den del av detsamma som läge söder om den i öster och väster gående
vägen, driva honom tillhöriga kreatur.

I anledning härav har församlingen enligt utdrag av vederbörligt protokoll
den 29 augusti 1933 med uttalande, att ägofiguren nr 69 odelad borde ingå i
försäljningsområdet, godkänt det av styrelsen framlagda försäljningsförslaget
med däri angivna villkor.

Överlantmätaren har härefter förklarat, att hinder icke mötte för avstyckning
till särskild fastighet av nu ifrågavarande område, varvid såsom lämpligast
ur jorddelningssynpunkt förordades, att ägofiguren nr 69 odelad inginge
i styckningslotten.

Sedan domänstyrelsen anmodat domänintendenten att i samråd med vederbörande
jägmästare på församlingens bekostnad verkställa saluvärdering av
ifrågavarande, å förenämnda kalk nied heldragna röda linjer avgränsade område,
har domänintendenten med yttrande den 6 december 1933 till domänstyrelsen
överlämnat ett den 29 november samma år upprättat instrument
över den anbefallda värderingen.

Vppskattningsmännen hava åsatt området ett värde av 15,700 kronor, varav
5,120 kronor för växande skog och 10,000 kronor för tomt- och skönhetsvärde.
Härvid hava uppskattningsmännen framhållit, att om hänsyn skulle
tagas till värdet å de betydande grusmassor, som förekomme inom området,
värdet å detsamma torde bliva så högt, att församlingen knappast torde kunna
lösa området, varför uppskattningsmännen endast räknat med, förutom
det egentliga skogs- och markvärdet, ett visst skönhetsvärde.

Domänintendenten har ansett, att försäljning av ifrågavarande område bleve
till avsevärd skada för kronoegendomen. Det vid förenämnda den 14 november
1932 å egendomen hållna uppskattningsförrättning uppgjorda försäljningsförslaget
skulle i det stora hela kunna tillfredsställa församlingen. I
sitt yttrande den 5 april 1933 hade domänintendenten visserligen efter stor
tvekan ansett sig böra gå med på försäljning av ett utökat område, men en
försäljning av hela Erska Lunde kunde icke under några förhållanden försvaras.
Det av styrelsen framlagda förslaget innebure, förutom att försäljningsområdets
gräns komme att gå för nära inpå kronoegendomens tomt och
byggnader, att mellan huvudgårdens ekonomibyggnader och dess arbetarbostad
ej komme att finnas annan förbindelse än den mycket starkt trafikerade
allmänna vägen. På grund därav och av andra anförda skäl har domänintendenten
ansett sig böra återgå till det vid uppskattningsförrättningen den
14 november 1932 uppgjorda förslaget samt på det bestämdaste motsätta sig
varje utökning av det av nämnden därvid föreslagna försäljningsområdet.

Härefter har arrendatorn av kronoegendomen förklarat sig på det bestäm -

Kungl. Maj.ts proposition nr 169-

daste protestera mot försäljning av Erska Lunde i dess helhet, varemot arrendatorn
förklarat sig icke hava något att erinra mot försäljning av det område
av Erska Lunde, som vid nyssnämnda uppskattningsförrättning föreslagits.
Den del av lunden, som läge mellan landsvägen och den s. k. skolvägen, hade
så stor betydelse för huvudgården, att försäljning av berörda del under inga
förhållanden borde ifrågakomma. I vilket fall som helst borde dock, enligt
arrendatorns förmenande, kronan vid försäljning ovillkorligen förbehållas
rätt att kostnadsfritt för egendomens behov taga grus i befintliga grustag å
ifrågakommande försäljningsområde.

Kyrkoherden G. Strandman har å församlingens vägnar anhållit att få köpa
hela det å lörenämnda kalk med röda begränsningslinjer angivna området.

Över jägmästaren har härefter med bifogande av skrifter från nyssbemälde
Strandman och jägmästaren avgivit förnyat yttrande i ärendet. Därvid har
överjägmästaren med förmälan, att den av domänintendenten och jägmästaren
den 29 november 1933 verkställda värderingen icke gåve uttryck åt Erska
Lundes exploateringsvärde, på angivna grunder uppskattat värdet å det område,
församlingen önskade köpa, till 60,805 kronor 78 öre, varav 51,557 kronor
28 öre för utnyttjningsbart grus å en areal av 6 hektar efter 2,400 kronor
per hektar under 50 år, diskonterat efter 4 procent till nutid. Överjägmästaren
har på anförda skäl ifrågasatt antingen att försälja kullen till församlingen
till ett högsta pris, som denna kunde vara villig betala, under förutsättning
att församlingen förbunde sig att dels icke exploatera området vare sig
för grustäkt eller bebyggelse, dels ock tåla viss fädrift över området, eller att
till enskild för exploatering sälja kullen för exploateringsvärdet, eller ock att
behålla kullen i kronans ägo och successivt utnyttja dess grus- och skogstillgång
samt, i den mån grustäkten framskrede, upplåta tomter från området.

I anledning av över jägmästarens yttrande har Strandman framhållit, att
på ett avstånd av en kilometer från Erska Lunde Lige en liknande grushöjd,
Karlstad Lunde, med en areal av cirka 10 hektar och omkring fyra gånger
större grusmängd än Erska Lundes. Karlstad Lunde med därå växande värdefull
skog hade år 1921 inköpts av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag
till ett pris av 10,000 kronor. Karlstad Lundes grus vore snarare bättre
än sämre än gruset i Erska Lunde. Därtill Lomme att genom Karlstad Lunde
ginge järnvägsspår, som underlättade lastning av grus från detta grustag, varför
köpare av grus i första hand sökte sig till Karlstad Lunde. Vid jämförelse
med priset å densamma syntes det av domänintendenten och jägmästaren föreslagna
saluvärdet för Erska Lunde, 15,700 kronor, ingalunda vara för lågt.
— Belysande vore att enligt meddelande från järnvägsbolaget grusförsäljningen
från Karlstad Lunde under åren 1923—1934 i medeltal för år uppgått till
endast 370 kronor netto. Skulle över jägmästarens synpunkter vinna beaktande
och Erska Lunde exploateras för grusförsäljning, örn sådan kunde åvägabringas,
Lomme Erska kyrka oell kyrkogård att åtminstone på tre sidor omgivas
av grustag. Den vackra Erska Lunde bleve då ersatt med ett ödsligt
grusområde i vars mitt den nu så vackert belägna kyrkan Lomme att ligga
oskyddad.

Härefter har domänintendenten föreslagit — förutom annat varom domänintendenten
förut i ärendet väckt förslag — alt vid eventuell försäljning av
Erska Lunde området skulle beläggas med servitut av innehåll, att milt framför
kronoegendomens trädgård en minst 10 meter bred markremsa skulle
hållas fri från träd med .större höjd än 21/-1 meter.

Mini utlåtande den 4 februari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Majlis prövning samt därvid för egen del anfört följande.

Med hänsyn lill de av församlingen framförda synpunkter, vilka synts sty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Departementschefen.

reisen värda beaktande, ville styrelsen för sin del icke motsätta sig en försäljning
av Erska Lunde i hela den utsträckning, som av församlingen ifrågasatts.
Endast därigenom torde det med områdets förvärvande åsyftade ändamålet
kunna helt uppnås. Därest området försåldes till församlingen på villkor,
bland annat, att till förmån för i kronans ägo kvarvarande del av kronoegendomen
å salulotten Indes servitut dels om rätt att begagna å lotten befintliga
vägar, samt att driva egendomens huvudgård tillhörande djur över lotten
dels ock till skydd för utsikten från huvudgården, torde för jordbruksdelen
av egendomen icke heller några vägande invändningar mot en upplåtelse av
hela lunden kunna göras.

Vad områdets värde anginge torde, med hänsyn till gruskullens höjd över
marken samt till den omständigheten att församlingens kyrka och kyrkogård
vore belägna på kullens högsta punkt, en exploatering av grustaget i den
utsträckning, som av överjägmästaren ifrågasatts, icke lämpligen låta sig
göra. Såsom i ärendet upplysts funnes även mycket stora grusfyndigheter i
trakten ej långt från egendomen. Styrelsen ansåge sig därför och med hänsyn
till ändamålet med upplåtelsen kunna förorda en försäljning av området
för det av domänintendenten och jägmästaren vid uppskattningsförrättningen
den 29 november 1933 beräknade priset, 15,700 kronor.

Enligt styrelsens mening torde emellertid böra tillses, alt områdets utnyttjande
i framtiden för det med förvärvet åsyftade ändamålet bleve vederbörligen
garanterat. Det syntes därför styrelsen lämpligt, att församlingen iklädde
sig förpliktelse att icke exploatera området för bebyggande, grustäkt eller
annat ekonomiskt ändamål, därvid hinder givetvis icke borde möta mot en
eventuell utvidgning av kyrkogården. På därom i skrivelse till ordföranden
i församlingens kyrkoråd gjord förfrågan hade församlingen också vid extra
kyrkostämma den 4 februari 1936 åtagit sig dylika förpliktelser, varjämte
församlingen förklarat sig villig att mot den föreslagna köpeskillingen, 15,700
kronor, samt under de i nyssnämnda skrivelse angivna villkor förvärva området
i fråga. Emellertid torde möjligen försiktigheten bjuda att betryggande
säkerhet för att området icke komme att användas i exploateringssyfte
skapades på så sätt, att kronan förbehölles rätt att under obestämd tid köpa
området åter enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom.

Jag tillstyrker på av domänstyrelsen anförda skäl ifrågavarande försäljning
i enlighet med det förslag, styrelsen framlagt, därvid förbehåll bör göras
örn återköpsrätt för kronan under obestämd tid.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 1/2 mantal Erska nr 3 östergården
och nr 4 Bergsgården i Erska socken av Älvsborgs län ett
med heldragna röda begränsningslinjer å ett av distriktslantmätaren
E. Blombergsson vidimerat kartutdrag angivet område
(huvuddelen av Erska Lunde) nied en areal av cirka 11.2
hektar och ett saluvärde av 15,700 kronor må försäljas till
Erska församling för en saluvärdet motsvarande köpeskilling
med rätt för kronan under obestämd tid att — för den händelse
det försålda området exploateras för bebyggande, grustäkt
eller annat ekonomiskt ändamål — köpa området åter
enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom;

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

skolande i övrigt gälla, att området försäljes i befintligt
skick med tillträdesrätt för köpare omedelbart, att köpeskillingen
skall kontant erläggas å tillträdesdagen, att förbehåll
göres för de gräns jämkningar, som vid blivande avstyckning
av området kunna föreskrivas, att i försäljningen icke ingå
några hus eller anläggningar, att till förmån för i kronans
ägo kvarvarande del av kronoegendomen å salulotten lägges
servitut om rätt att dels begagna å lotten förefintliga vägar,
dels driva egendomens huvudgård tillhörande djur
över lotten, dels ock till skydd för utsikten från huvudgården
genom huggningar på församlingens bekostnad
så behandla skogen utefter gränsen mot huvudgårdens
tomt och trädgård på en bredd av minst 15 meter från sagda
gräns att ett mot gränsen jämnt sluttande krontak så småningom
erhålles, att köparen är skyldig att, såvitt salulotten
därav beröres, respektera tidigare i samband med försäljning
jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 3 mars 1933 av sex lotter
— som å en av extra lantmätaren Knut Lundblad under
åren 1929—1931 upprättad och kompletterad karta i tre blad
betecknats med litt. B—G — lotterna tillförsäkrad rätt att
hämta för lotterna erforderligt grus å ett område av ägofigurerna
nr 78, 81, 83 och 84 å sagda karta, varå området utmärkts
med röd begränsningslinje, att. innehavare av över
egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska
ledningar förbehålles rätt att, såvitt området därav beröres,
hava ledningarna kvarstående å egendomen samt nyttja desamma
utan rätt för köparen till annan ersättning än av ledningarnas
innehavare för skada till följd av förändring, reparation
eller tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som
förorsakas å kreatur, samt att i övrigt i tillämpliga delar
skola gälla bestämmelserna i förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m.

14:o.

Äskekärr nr 3 Hansgården i Älvsborgs län.

Kronoegendomen 1 mantal Äskekärr nr 3 Hansgården i Starrkärrs socken
av Älvsborgs län är genom domänstyrelsens den 2 oktober 1925 meddelade
kontrakt utarrenderad för tiden 14 mars 1927—14 mars 1937 mot en årlig
avgäld av 1,620 kronor.

Uppskattningsförrättning har hållits å egendomen under år 1935. Av
handlingarna i ärendet, däribland en av extra lantmätaren J. Gordh år 1917

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

över egendomen upprättad karta med tillhörande beskrivning, inhämtas
bland annat följande.

Egendomen, som är förlagd i tre skiften, hemskiftet, Risveden och Ålfjäll,
och belägen invid Göta älv, 34 kilometer från Göteborg samt 4 kilometer
från Älvängens och Nols järnvägsstationer, innehåller en areal av
78.7510 hektar, därav 25.7760 hektar tomt och åker, 14.2510 hektar äng,
37.9060 hektar avrösningsjord och 0.8180 hektar impediment.

Åkerjorden å hemskiftet, som genomkorsas av en bergås, är genom denna
uppdelad i två skiften, av vilka det närmast älven belägna genomlöpes av
Bergslagsbanan. Jorden består till större delen av mullblandad lättlera på
botten av lera och dy och är i huvudsak av god, delvis även av mycket god
beskaffenhet. Ängen utgöres huvudsakligen av älvland samt användes till
bete. Den egentliga betesmarken är belägen å förenämnda bergås, som
emellertid lämnar ett mycket obetydligt bete. Skogsmarken är belägen
25 kilometer från egendomens huvudgård på den s. k. Risveden. Skogsmarken
är av god beskaffenhet men jämförelsevis svåråtkomlig. Å Ålfjäll
finnes ett mosskifte örn 1.1500 hektar, vilket emellertid torde vara
praktiskt taget värdelöst. Å egendomen finnes en för hela det skifteslag,
vari egendomen ingår, samfälld grustäkt av obetydligt värde. Några självständigt
brukade torp eller lägenheter finnas ej å egendomen. Av kronan
tillhöriga byggnader är boningshuset mycket gammalt och dåligt, drängstugan
fallfärdig samt ladugården knappast medelgod. Egendomens svinhus
är däremot i gott stånd. Utfartsvägen från egendomen är synnerligen
besvärlig. Vägen passerar nämligen i skarpa krökar och backar den bergrygg,
som är belägen mellan allmänna landsvägen och gårdens tomtområde.
Egendomens taxeringsvärde utgör 46,100 kronor, varav 4,200 kronor belöpa
å skog och skogsmark.

U ppskatt ning snämnden har med hänsyn till byggnadsbeståndets svaga
beskaffenhet och de kostnader, som på grund därav inom närmaste tiden
måste nedläggas för nybyggnader å egendomen, funnit en försäljning av
densamma vara för kronan förmånligast. Egendomen har åsatts ett saluvärde
av 36,000 kronor, därav 9,350 kronor för egendomen tillhörande avrösningsjord
med därå växande skog. Arrendevärdet å egendomen har
beräknats till 1,300 kronor.

Vid saluvärderingen har hänsyn tagits till värdet av arrendatorn tillhöriga
källare, rum och skafferi i boningshuset samt elektrisk anläggning,
ävensom till verkställd höstsådd, höstplöjning och frösådd, vilket allt värderats
till 2,000 kronor. Värderingen har i övrigt verkställts under förutsättning,
att egendomen överlämnas i det skick, vari densamma på grund
av det nu om egendomen gällande arrendekontraktet skall av arrendatorn
avträdas.

Nämnden har icke funnit skäl föreslå föreskrifter om särskilda villkor
för egendomens användning eller örn återköpsrätt. Skulle likväl föreskrifter
härutinnan anses påkallade, har nämnden förordat en nedsättning i
saluvärdet med femton procent.

Köpare av egendomen borde förpliktas respektera mellan domänstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen träffad överenskommelse rörande ersättning för det
intrång, som skulle komma att förorsakas egendomen genom reglering av
sjön Vänern.

Nämnden har förordat, att egendomen skulle hembjudas egendomens nuvarande
arrendator Ernst Nilsson, som på ett mycket förtjänstfullt sätt skött
densamma. Vid hembudet till Nilsson skulle med anledning av det sätt,

Kungl. Maj.ts proposition nr 169. 57

varpå saluvärdet beräknats, värdet minskas med 2,000 kronor eller till

34,000 kronor.

Arrendator Nilsson har skriftligen förklarat, att han önskade inköpa egendomen
till det föreslagna värdet, 34,000 kronor, ävensom att han, därest han
finge förvärva egendomen, avstode från varje honom tillkommande fordran
mot kronan, vare sig grundad på bestämmelser i det om egendomen gällande
arrendekontraktet eller på den omständigheten att han själv bekostat
elektrifiering av egendomen.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare hava tillstyrkt egendomens
försäljning.

Domänstyrelsen har med skrivelse den 16 januari 1936 underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del i huvudsak anfört följande.

Styrelsen biträdde uppskattningsnämndens försäljningsförslag.

Egendomen borde upplåtas med full och oinskränkt äganderätt samt säljas
i befintligt skick med tillträde den 14 mars 1937.

Hembud borde vid försäljningen tillerkännas arrendator Nilsson. Nilsson
hade visserligen endast innehaft egendomen sedan den 14 mars 1931,
men dessförinnan hade dock egendomen från år 1906 brukats av hans
fader.

Egendomens saluvärde, som i uppskattningsinstrumentet angivits till respektive
36,000 och 34,000 kronor, hade emellertid, enligt vad som framgått
av en närmare granskning av de till styrelsen överlämnade handlingarna,
kommit att upptagas för lågt, alldenstund vid värdesättningen hänsyn
icke tagits till värdet av en egendomen underlydande lägenhet Botten tillhörande
markareal om 0.8130 hektar inägojord. Med anledning härav hade
styrelsen, efter domänintendentens hörande, funnit sig böra åsätta egendomen
ett med 600 kronor förhöjt värde, vilket värde jämväl godkänts av
Nilsson.

Styrelsen ville tillika anmäla, att egendomen berördes av företaget Vänerns
reglering. Jämlikt ett mellan vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen
träffat avtal hade överenskommits, att ersättningen för skador genom nämnda
reglering å domänfonden tillhörande fastigheter skulle utgå efter de
grunder, som av domstol bleve fastställda för skador av enahanda beskaffenhet
å andra än domänfonden tillhörande fastigheter, dock att ersättningen
skulle beräknas till fulla värdet och utan förhöjning med femtio procent
enligt 9 kapitlet 48 § vattenlagen. Då försäljning av fastigheter under domänstyrelsens
förvaltning icke borde rubba denna överenskommelse, borde
vid försäljningarna förbehåll göras örn att ersättning för eventuella skador
genom Vänerns reglering å fastigheterna skulle utgå i enlighet med vad nyss
nämnts. Enligt meddelande från vattenfallsstyrelsen torde egendomen genom
regleringen åsamkade skador komma att uppgå till alternativt 2,179
eller 1,620 kronor.

Mot försäljningsförslaget, sådant det blivit av domänstyrelsen förordat,Departementshar
jag intet att erinra. Då i försäljningen skola ingå allenast kronan till- diefm.
höriga byggnader och anläggningar, torde saluvärdet böra sättas till 34,600
kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

att den i Älvsborgs län, Starrkärrs socken, belägna kronoegendomen
1 mantal Äskekärr nr 3 Hansgården må mot ett
saluvärde av 34,600 kronor försäljas jämlikt förordningen
den 6 juni 1929 angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. med hembudsrätt enligt 9 § förordningen för
arrendatorn Ernst Nilsson samt under villkor i övrigt, att
egendomen försäljes med tillträdesrätt för köparen den 14
mars 1937, att egendomen försäljes i det skick, vari den vid
tillträdet befinner sig, att endast kronan tillhöriga hus och
anläggningar ingå i försäljningen, att för skada, som
åsamkas egendomen genom Vänerns reglering, ersättning
skall utgå efter fulla värdet av skadan och bestämmas enligt
de grunder, som av domstol blivit fastställda för skador av
enahanda beskaffenhet å andra än domänfonden tillhörande
fastigheter, dock utan förhöjning av skadeståndsbeloppet med
femtio procent enligt 9 kapitlet 48 § vattenlagen, att köpare
av egendomen i blivande köpehandling skall tillförbindas att
gottgöra kronan, vad kronan kan visa sig hava till egendomens
arrendator utgivit i ersättning för höstplöjning, trädesberedning
och sådd, att, därest egendomen kommer att förvärvas
av Nilsson, varken han eller kronan skall efter tillträdesdagen
äga framställa ersättningsanspråk på grund av
nu om egendomen gällande arrendekontrakt, med undantag
för anspråk på till äventyrs oguldna arrendeavgälder och
skatter, samt att innehavare av över egendomen med vederbörligt
tillstånd framdragna elektriska ledningar skola förbehållas
rätt att hava ledningarna kvarstående och nyttja
desamma utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse
av ledningarnas innehavare för skada till följd av
förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur.

15:o.

Basebo nr 1 i Skaraborgs län.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 februari 1935 överfördes från statens
domäners fond till arrendeegnahemsfonden 3A mantal Basebo l1 i Saleby
socken av Skaraborgs län att tillträdas den 14 mars 1936.

Egendomen, som enligt av distriktslantmätaren Tor Hjertquist år 1935
upprättad karta och beskrivning innehåller en totalareal av 160.25 hektar,
har av jordnämnden disponerats sålunda, att åtta arrendeegnahem, betecknade
Basebo litt. Aa—Ah, om sammanlagt 133.93 hektar utlagts, att
ett område om 1.8850 hektar, å vilket riklig tillgång av väggrus är till finnan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

des, utlagts som särskild lägenhet med beteckning Basebo litt. Ai, att sammanlagt
2.24 hektar redovisats som för styckningsdelarna gemensam areal
och att återstoden om 22.1950 hektar kvarstår som stamfastighet och har betecknats
Basebo litt. A.

I skrivelse den 23 december 1935, varöver domänstyrelsen efter domänintendentens
hörande avgivit utlåtande den 21 januari 1936, har statens jordnämnd
anmält, att enligt nämndens mening stamfastigheten litt. A ej lämpligen
kunde disponeras för arrendeegnahem utan borde försäljas för sig.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Hemmansdel litt. A omfattar 22.1950 hektar, varav 19.41 hektar åker och
tomt samt 2.7850 hektar äng och odlingsmark. Åkerjorden är av jämnförelsevis
god beskaffenhet men ej täckdikad. På området finnas tillräckliga byggnader,
vilka dock delvis äro i behov av omedelbar ombyggnad.

Jordnämnden, som åsatt stamfastigheten ett saluvärde av 17,000 kronor,
har föreslagit, att fastigheten för denna köpeskilling hembjödes nuvarande
arrendatorn å Basebo, Torsten Apell, som varit arrendator därstädes
sedan ett tjugutal år tillbaka. Egendomen borde få tillträdas den 14 mars
1936 i befintligt skick. Köpeskillingen borde erläggas kontant å tillträdesdagen
eller å annan tid, varom jordnämnden kunde överenskomma med köparen.

Detaljvillkoren för försäljningen borde lämpligen få fastställas av jordnämnden.
Köpeskillingen med avdrag av försäljningskostnaden borde överföras
till statens domäners fond och bokförda värdet å egendomen Basebo
hos arrendeegnahemsfonden samtidigt nedskrivas med köpeskillingsbeloppet.

Skulle arrendatorn ej önska använda sig av hembudsrätten, borde jordnämnden
få utbjuda egendomen till hugade spekulanter å sätt, som nämnden
funne lämpligt, och underställa upprättat köpeavtal Kungl. Maj:ts godkännande.

Skulle försäljningen av en eller annan orsak ej bliva klar med tillträde den
14 mars 1936, borde jordnämnden hava befogenhet att tillfälligt utarrendera
egendomen emot den arrendeavgift och de villkor i övrigt, som nämnden
kunde finna gott bestämma.

Domänintendenten har meddelat, att han av praktiska skäl ansåge lämpligast,
att försäljningen av lotten litt. A genomfördes av jordnämnden, som
hade kännedom om alla å försäljningen inverkande förhållanden. Det föreslagna
priset förefölle lågt, men kunde därå influera avtal eller villkor, som
motiverade detsamma. Därest arrendatorn ej begagnade sig av hembudsrätten,
borde lotten, om den skulle säljas i öppna marknaden, utbjudas å
auktion på sätt som angåves i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) om
försäljning av kronoegendom m. m.

Domänstyrelsen har åberopat domänintendentens yttrande.

Jag tillstyrker jordnämndens förslag, att lotten litt. A, må hembjudas ar- Dupartermntarendatorn
Torsten Apell mot ett saluvärde av 17,000 kronor. Därest Apell icke chsfenbegagnar
sig av denna rätt, bör jordnämnden äga att i huvudsaklig överenskommelse
med bestämmelserna i 1929 års försäljningsförordning utbjuda
egendomen till salu, antingen under band eller å offentlig auktion. Det bör
dock åligga jordnämnden att i detta fall för godkännande underställa Kungl.

Majit det köpeavtal, som kan komma att upprättas. Köpeskillingen bör, i

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

anslutning till vad nämnden anfört, efter avdrag av försäljningskostnaderna
tillföras den i statens domäners fond ingående markinköpsfonden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 3/i mantal Basebo nr 1 i Saleby
socken av Skaraborgs län den å distriktslantmätaren Tor
Hjertquists förenämnda karta med litt. A betecknade lotten
må för en köpeskilling av 17,000 kronor och med tillträde
räknat från och med den 14 mars 1936 samt på villkor i övrigt,
som statens jordnämnd bestämmer, hembjudas arrendatorn
Torsten Apell; samt att, därest arrendatorn ej skulle använda
sig av hembudsrätten, jordnämnden må i huvudsaklig
överensstämmelse med bestämmelserna i förordningen den 6
juni 1929 (nr 176) om försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. äga utbjuda lotten till salu antingen under hand
eller å auktion samt för godkännande underställa Kungl.
Majit det köpeavtal, som kan komma att upprättas.

16:o.

Östbro nr 2 i Värmlands län.

Jämlikt skrivelse till domänstyrelsen den 1 december 1933 förordnade
Kungl. Majit, att av kronoegendomen 2 mantal Östbro nr 2 i Bro socken av
Värmlands län följande lotter, vilka funnos angivna å två av lantmäteriauskultanten
Axel V. Valdemarsson år 1917 kopierade och kompletterade
kartor över Norra och Södra Östbro skulle med tillträdesrätt för köpare
den 14 mars 1934 försäljas, nämligen dels lotten VI med en areal av
omkring 0.0455 hektar till L. P. H. Kvarnström för en köpeskilling av
75 kronor, dels lotten VII med en areal av omkring 0.27 hektar till Gustav
Axelsson för en köpeskilling av 675 kronor, båda köpeskillingarna att
erläggas enligt 22 § B förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m., dels ock lotterna VIII med en
areal av omkring 0.27 hektar och ett saluvärde av 675 kronor, IX med en
areal av omkring 0.246 hektar och ett saluvärde av 660 kronor, X med en
areal av omkring 0.25 hektar och ett saluvärde av 640 kronor, XI med en
areal av omkring 0.25 hektar och ett saluvärde av 625 kronor, XII med en
areal av omkring 0.23 hektar och ett saluvärde av 575 kronor, XIII med en
areal av omkring 0.4 hektar och ett saluvärde av 800 kronor och XIV med
en areal av omkring 0.424 hektar och ett saluvärde av 850 kronor genom utbud
under hand jämlikt 13 § förordningen samt lotterna XV med en areal
av omkring 0.416 hektar och ett saluvärde av 870 kronor, XVI med en areal
av omkring 3.322 hektar och ett saluvärde av 1,250 kronor och XVII med
en areal av omkring 1,235 hektar och ett saluvärde av 760 kronor med hem -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

budsrätt jämlikt 10 § förordningen för O. A. Johansson till lotten XV samt
jämlikt 11 § förordningen för G. A. Gustavsson till lotten XVI och för O.
P. Lantz till lotten XVII.

Vid försäljningarna skulle i övrigt iakttagas, att lotterna skulle överlåtas i
det skick, vari de vid tillträdet befunno sig, att förbehåll skulle göras för
jämkningar i lotternas gränser eller eljest, vilka kunde komma att föreskrivas
vid avstyckningen, att köparna skulle respektera Bro elektriska distributionsförening
medgiven rätt att hava elektriska ledningar framdragna över
kronoegendomen, i vad sagda rätt berörde de försålda lotterna, att köparna
skulle äga rätt att hämta vatten från en å ägofigur nr 26 enligt förberörda
karta över Södra Östbro belägen källa ävensom rätt till väg från enskilda
vägen Hög—Bro fram till källan, samt att beträffande lotterna VI och VII
i tillämpliga delar skulle gälla bestämmelserna i förenämnda förordning
den 6 juni 1929.

Tillika anbefallde Kungl. Majit domänstyrelsen att — beträffande lotterna
III, IV och V, vilka enligt vederbörande uppskattningsnämnds förslag borde
försäljas med hembudsrätt jämlikt 11 § förordningen för respektive Axel
Olsson, Carl Larsson och K. G. Vall i och för sammanläggning med vissa
av dem förut innehavda lägenheter — inkomma med nytt förslag till område
för lotterna med beaktande därvid av att lotterna tilldelades för sammanläggningen
lämpade mindre områden.

Med anledning av Kungl. Maj:ts berörda beslut hava förenämnda Kvarnström,
Axelsson, Johansson, Gustavsson och Lantz hembjudits lotterna VI,
VII, XV, XVI respektive XVII och hava av dessa lotterna VII, XV och XVI
sålts till respektive Axelsson, Johansson och Gustavsson, under det att Kvarnström
och Lantz förklarat sig icke önska inköpa lotterna VI respektive
XVII, Lantz under förmälan, att landsvägen Bro—Södra Ny komme att vid
vägomläggning genomskära lotten. Däremot önskade Lantz inköpa lottens
hagmark, 0.235 hektar, för 160 kronor.

Vidare hava lotterna VIII—XIV utbjudits till salu i enlighet med försäljningsbeslutet,
men hava några anbud ej avgivits å dessa med undantag för
lotten XIII. Köparen har emellertid ej kunnat fullfölja köpet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts berörda beslut uppdrog domänstyrelsen åt
domänintendenten att inkomma med nytt förslag till område för lotterna
III, IV och V med beaktande av att lotterna tilldelades för sammanläggningen
med respektive lägenheter lämpade mindre områden.

Med anledning härav uppgjorde domänintendenten den 7 februari 1934
förslag till utökning av dessa lotter.

I yttrande över detta förslag ifrågasatte överlantmätaren huruvida lotten
III med hänsyn till tilldelningen skogsmark kunde avstyckas.

Sedan från arrendatorn av arrendelotten I, Frans Bäckström, inkommit
ansökan att få inköpa lotten ostyckad, samt sedan utrönts att kostnaderna
för nödig nybyggnad å lotten torde komma att uppgå till närmare 10,000
kronor, uppdrog domänstyrelsen, som ifrågasatte huruvida det ej vore lämpligast,
att hela egendomen försåldes, åt domänintendenten

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

dels alt från vederbörande skogsstatstjänstemän inhämta upplysning huruvida
skogsmarken å den fastighet, som lotten III vore avsedd att tilläggas,
vore av den beskaffenhet, att avstyckning av lotten kunde verkställas enligt
överlantmätarens utredning,

dels uppgöra förslag till saluvärden och försäljningsvillkor rörande lotterna
I och II med de arealer desamma kunde komma att erhålla, lotten I
sedan vissa delar av lotterna III, IV och V, som enligt domänintendentens
förslag den 7 februari 1934 ej skulle ingå i dessa salulotter, samt eventuellt
till försäljning bestämda men ej försålda lotter å Norra Östbro tillagts lotten
I, samt lotten II eventuellt utökad med de salulotter å södra Östbro, som
ej funnit köpare,

dels att avgiva förslag till försäljning av de delar av egendomen, som ej
borde tilläggas lotterna I och II,

och dels å kartorna angiva den sträckning, som landsvägen Bro—Södra Ny
numera erhållit.

Med anledning härav har domänintendenten verkställt värdering å egendomen
den 19 november 1935. Av protokoll hållet vid nämnda förrättning
inhämtas bland annat följande.

Domänintendenten erinrar, att vid förrättningen år 1932 uppskattning i
vanlig ordning verkställts, varvid egendomen uppdelats i 17 försäljningslotter
och ett kronoparksområde. Med hänsyn till att arrendatorn av lotten I
då emellertid ej varit hembudsberättigad vid egendomens försäljning och ej
heller ansett sig vara i stånd att med äganderätt förvärva arrendeområdet,
hade nämnden föreslagit, att lotten måtte hembjudas arrendatorn å arrende
under ytterligare en period. Numera hade arrendatorn emellertid gjort framställning
om att få övertaga lotten med äganderätt. Likaså hade arrendatorn av
lotten II nu förklarat, att han önskade förvärva den av honom arrenderade lotten.
I det förslag, som uppgjordes år 1932, hade vidare föreslagits att ett mindre
område skulle avsättas till kronopark. Vederbörande revirförvaltare hade
dock nu förklarat, att kronan knappast kunde hava något intresse av att
hava ett så pass litet område, som ifrågasatts, kvar i sin ägo. Vidare hade
ytterligare ett par personer begärt att få förvärva mindre områden från egendomen.
Å andra sidan hade en del av de vid uppskattningen år 1932 utlagda
tomterna icke funnit köpare.

Med anledning av de sålunda ändrade förhållandena har domänintendenten
uppgjort följande försäljningsförslag.

Lotten I. Huvudgården till arrendelotten I. Ägofigurer å kartorna: Norra
Östbro: av 2, 3—5, av 6, 7—25, av 26, 31—33, 40—45, av 46, 47—56, av 60,
68—74, av 75, 76—87, av 88, 89—91, av 93, 94, av 95, av 96, 97. Södra
Östbro: 154—163, av 164, 165—199, av 200, av 201 och 205 (206). Areal
128.181 hektar, varav 44.645 hektar tomt och åker, 22.826 hektar äng (delvis
sjöbotten) och 60.71 hektar avrösningsjord. Saluvärde 47,000 kronor, varav

18,000 kronor för avrösningsjord med växande skog. Arrendevärde 1,130
kronor.

Denna lott har brukats av Frans Bäckström sedan den 14 mars 1925.
Då Bäckström under sitt innehav skött densamma mycket bra borde lotten
hembjudas honom enligt 9 § förenämnda förordning. Då värderingen verkställts
med hänsyn tagen till av arrendatorn ägda byggnader, å egendomen
utförd höstsådd m. m., vilka tillhörigheter värderats till 2,700 kronor, borde
han erhålla lotten för 44,300 kronor. Mot det föreslagna priset har Bäckström
förklarat sig icke hava något att erinra.

Kungl. Mctj:ts proposition nr 169-

Lotten II. Huvudgården till arrendelotten II. Ägofigurer å kartorna: Norra
Östbro: 1, av 2, av 6, 100—135. Södra Östbro: 1—12, 27—40, 70—91, av 02,
av 93, 94—153, av 200, av 201 och 202—204 a. Areal 143.001 hektar, varav
62.474 hektar tomt och åker, 33.147 hektar äng (sjöbotten) och 47.38 hektar
avrösningsjord. Saluvärde 54,200 kronor, varav 22,100 kronor för avrösningsjord
med växande skog. Arrendevärde 1,450 kronor.

Denna lott har brukats av A. Johansson sedan den 14 mars 1924. Då
Johansson under sitt innehav väl brukat arrendeområdet, borde lotten hembjudas
honom enligt 9 § förordningen. Då lotten värderats med hänsyn tagen
till av arrendatorn därå ägda byggnader, utfört höstbruk m. m., vilka tillhörigheter
värderats till 4,800 kronor, borde han för lotten betala 49,400 kronor.
Härtill korame värdet å den s. k. »ålderdomstomten», som enligt Johanssons
anhållan skulle medfölja lotten, med 1,350 kronor. Saluvärdet bleve härigenom
50,750 kronor. Vid lottens försäljning borde förbehåll göras om
rätt för det från kronoegendonren Stav försålda torpet Jeriko till väg över
ägofigur 100 å Norra Östbro. Denna rätt borde tryggas genom inteckning.
Inom lotten funnes en vattenfallsstyrelsen tillhörig transformator, som borde
undantagas.

Lotten III. Ägofigur å kartan till Norra Östbro: 34—39, 98—99 och 160—-161. Areal 22.219 hektar, varav 6.69 hektar åker, 0.26 hektar äng och 15.269
hektar avrösningsjord. Saluvärde 6,840 kronor, varav 3,971 kronor för avrösningsjord
med växande skog. Arrendevärde 160 kronor.

Denna lott har Axel Olsson, som äger den från Östbro förut avstyckade
lägenheten Tynäs örn 6 hektar åker och 5 hektar avrösningsjord, begärt att
få förvärva. Då området vore lämpligt att sammanlägga med den av Olsson
förut ägda lotten, borde lotten, hembjudas honom enligt 11 § förordningen.
Mot det föreslagna priset har Olsson ej haft något att erinra. Vid lottens
försäljning borde förbehåll göras örn rätt för den eller dem, som ägde rätt
begagna den med ägofigurerna nr 160 och 161 betecknade vägen, att nyttja
densamma till en bredd av 6 meter, dikena däri inberäknade.

Lotten IV. Ägofigurer å kartan till Norra Östbro: 57—59, av 60, 61—67
och av 75. Areal 1.841 hektar, varav 1.779 hektar åker och 0.062 hektar äng.
Saluvärde 1,100 kronor. Arrendevärde 30 kronor.

Denna lott har Carl Larsson, som äger den från Östbro förut avsöndrade
lägenheten Älvnäs om cirka 1 Vs hektar, begärt att få förvärva. Då området
vore lämpligt att sammanlägga med Larssons förutvarande innehav,
borde lotten hembjudas Larsson enligt 11 § förordningen. Mot det föreslagna
priset har Larsson förklarat sig icke hava något att erinra.

Lotten V. Ägofigurer å kartan till Norra Östbro: av 26, 27—30, av 95,
av 96 och av 155. Areal 1.489 hektar, varav 0.72 hektar åker, 0.144 hektar
äng och 0.625 hektar avrösningsjord. Saluvärde 880 kronor, varav 430 kronor
för avrösningsjord med växande skog. Arrendevärde 20 kronor.

Denna lott har K. G. Vall, som äger den lotten angränsande bostadslägenheten
Norra Östbro l16 och l17 örn tillsammans 0.5 hektar åker och någon
annan mark, begärt att få förvärva. Då lotten lämpade sig för utökning
av Valls förut ägda lägenhet, som efter utökningen torde kunna betraktas som
en mindre jordbrukslägenhet, borde lotten hembjudas Vall enligt 11 § förordningen.
Mot det föreslagna priset har Vall förklarat sig icke hava något
att erinra.

Lotten VI. Ägofigur å kartan till Norra Östbro: av 95. Areal 0.4 hektar
avrösningsjord. Saluvärde 200 kronor. Lotten saknar arrendevärde.

Denna lott har Johannes Nilsson, sorn äger lägenheten Norra Östbro lls
begärt att för utrymmes vinnande få förvärva. Domänintendenten har till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

styrkt Nilssons ansökning. Mot det föreslagna priset har Nilsson förklarat
sig ej hava något att erinra.

Lotten VII. Ägofigurer å kartan till Södra Östbro: 13, 14, av 15 och av
16. Areal 1.4 hektar, varav 1.17 hektar åker och 0.23 hektar avrösningsjord.
Saluvärde 960 kronor. Arrendevärde 30 kronor.

Denna lott har ägaren av den från egendomen förut försålda bostadslägenheten
Östbro 25 begärt att få förvärva. Då området lämpade sig för
sammanläggning med lägenheten Östbro 2ä, som efter sammanläggningen
torde kunna betraktas som en mindre jordbrukslägenhet, borde lotten hembjudas
ägaren av nämnda lägenhet, O. A. Johansson, jämlikt 11 § förordningen.
Mot det föreslagna priset har Johansson förklarat sig ej hava
något att erinra.

Lotten VIII. Ägofigur å kartan till Södra Östbro: av 26. Areal 0.235 hektar
avrösningsjord. Saluvärde 60 kronor. Lotten saknar arrendevärde.

Denna lott har O. P. Lantz, som äger den från egendomen förut avsöndrade
lägenheten Södra Östbro l17, begärt att för utrymmes vinnande få
förvärva. Domänintendenten har tillstyrkt framställningen. Mot det föreslagna
priset har Lantz förklarat sig ej hava något att erinra. Den å lotten
belägna vattenkällan borde beläggas med servitut till förmån för samtliga
från egendomen upplåtna lotter, varjämte lotterna borde tillerkännas rätt
till väg fram till källan. .

Vid blivande försäljningar borde förutom vad sålunda föreslagits följande
villkor stipuleras.

De lån från nyodlingslånefonden, som åvilade egendomen, borde patoras
försäljningslotterna I och II. Det mellan vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen
träffade avtalet rörande den ersättning, som borde utgivas vid Vänerns
eventuellt blivande reglering borde respekteras av blivande köpare i den
mån de kunde komma att beröras härav. Vidare borde respektive köpare
åläggas respektera såväl Bro elektriska distributionsförening medgiven rätt
att hava elektriska ledningar framdragna över egendomen som telegrafverket
lämnat tillstånd att hava ledningar och kablar över försäljningslotterna.
Lotten II bore slutligen utgöra stamfastighet.

Värderingarna vore verkställda med hänsyn tagen till det skick, varl lotterna
på grund av bestämmelserna i nu om egendomen gällande arrendekontrakt
skulle av arrendatorn överlåtas.

Lotterna borde få tillträdas den 14 mars 1936.

Under förrättningens gång har förenämnda Carl Larsson enträget begärt
att få förvärva det större område, som föreslagits till försäljning åt honom
vid uppskattningsförrättningen i april 1932. Larsson äger förut den fran
Södra Östbro avsöndrade lägenheten Älvnäs om cirka l1/2 hektar åker.
Sorn motiv för sin framställning om ett större jordområde har Larsson framhållit,
att han önskade så pass stort jordbruk, att han därå kunde försörja
sig och sin familj. Enligt uppgift har han vuxna hemmavarande barn. ^Enligt
1932 års uppskattningsinstrument omfattade lotten IV följande ägofigurer
å kartan till Norra Östbro: av 39, 57—91, av 93, 94 och av 99 med
en areal av 16.378 hektar, varav 7.248 hektar åker, 0.55 hektar äng och 8.58
hektar avrösningsjord. Saluvärdet har föreslagits till 7,100 kronor, vilket
pris Larsson förklarat sig villig att erlägga. Arrendevärde 175 kronor.

Enligt detta alternativ komme

lotten I att innehålla 122.224 hektar, varav 39.176 hektar tomt och aker,
22.338 hektar äng och 60.71 hektar avrösningsjord. Saluvärde 43,600 kronor
eller vid hembud till arrendatorn 40,900 kronor, arrendevärde 1,020
kronor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

lotten III 13.639 hektar, varav 6.69 hektar åker, 0.26 hektar äng och 6.689
hektar avrösningsjord. Saluvärde 4,200 kronor, som dock borde höjas till
4,240 kronor, arrendevärde 160 kronor.

Vid det förhållandet slutligen, att lotten III enligt domänintendentens uppfattning
borde försäljas enligt förberörda förslag av den 7 februari 1934,
skulle denna lott komma att innehålla 7,304 hektar, varav 3.48 hektar åker,
0.26 hektar äng och 3.564 hektar avrösningsjord. Ägofigurer å kartan till
Norra Östbro: 36—38, av 98, 98 a, av 99. Saluvärde 2,200 kronor. Arrendevärde
80 kronor.

Enligt detta förslag, varvid lotten IV skulle erhålla nu föreslagna arealen
av 1.841 hektar, komme lotten I att omfatta 143.096 hektar, varav 47.855
hektar tomt och åker, 22.826 hektar äng och 72.415 hektar avrösningsjord.
Saluvärde 51,640 kronor eller vid hembud till arrendatorn 48,940 kronor.
Arrendevärde 1,200 kronor.

Överlantmätaren har meddelat, att hinder icke syntes möta ur fastighetsbildningssynpunkt
mot något av förberörda förslag, samt vidare framhållit,
att då lotten IV genom att tilldelas en areal av 16.378 hektar, varav 7.248
hektar tomt och åker, bleve tjänlig till jordbruk, utan att lotternas I och III
möjligheter härtill i avsevärd grad därigenom komme att minskas, detta
förslag ur fastighetsbildningssynpunkt vore att föredraga. Beträffande lotten
lil har överlantmätaren härjämte framhållit, att den fastighet, som avsetts
att bildas genom sammanläggning av lotten med Östbro Norra l10
bleve betydligt bättre och mer bärkraftig om lotten erhölle en åkerareal av
6.69 hektar än av 3.48 hektar, som föreslagits i domänintendentens yttrande
den 7 februari 1934.

Domänintendenten har vidare meddelat dels, att landsvägen Bro—Södra
Ny ännu ej påbörjats, varför densamma icke kunnat inläggas å kartorna,
dels att länsstyrelsen från förberörda köpare av lotten XIII, som ej fullföljt
köpet, erhållit underrättelse örn att han under vissa angivna villkor hade
för avsikt att fullfölja köpet. Denna lott hade därför icke medtagits i det
nu uppgjorda förslaget till egendomens uppdelning.

Domänstyrelsen har med utlåtande den 22 januari 1936 underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Egendomen vore för närvarande utarrenderad i två lotter, arrendelotten I
och arrendelotten II, för tiden 14 mars 1935—14 mars 1936 mot ett arrende
av 800 kronor för vardera lotten. Styrelsen ansåge, att egendomen lämpligen
borde försäljas och såsom skäl härför ville styrelsen framhålla dels att
rätt avsevärda nybyggnadskostnader besvärade lotten I samt även, fast i
mindre grad, lotten II, dels att ett flertal hembudsberättigade spekulanter
funnes å egendomen, vilka genom försäljning av egendomen uppdelad i
lämpligt antal lotter skulle komma att erhålla bärkraftiga jordbruk, och dels
egendomens avlägsna belägenhet i förhållande till övriga kronoegendomar,
varigenom administrationskostnaderna för egendomen bleve avsevärda.

Det nu föreliggande försäljningsförslaget innefattade tre alternativ. Enligt
samtliga tre alternativ vore lotterna II, V—VIII desamma. För åskådliggörande
av de tre alternativen beträffande lotterna I, lil och IV samt uppskattningsnämndens
förslag av år 1932 hade styrelsen gjort följande uppställning.

Bihang lill riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 160.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

	Alternativ I	Alternativ II	Alternativ III	Uppskattningsnämn-dens förslag 1932
Lott I . .	44.645 har åker 22.826 > äng 60.71 » avrösn.jord	39.176 har åker 22.338 > äng 60.71 > avrösn.jord	47 855 har åker 22.826 > äng 72.415 » avrösn.jord	38.896 har åker 22.338 » äng 39.8515 > avrösn.jo
S:a areal	128.181 >	122.224 >	143.096 >	101.0855 >
Saluvärdel (Brutto) J	47,000 kronor	43,600 kronor	51,640 kronor	28,500 kronor plus växande skog
Lott III .	6.69 har åker 0.26 > äng 15.269 > avrösn.jord	6.69 har åker 0.26 > äng 6.689 > avrösn.jord	3.48 har åker 0.26 > äng 3.564 » avrösn.jord	Se alternativ II
S:a areal	22.219 >	13.639 >	7.304 >
Saluvärde	6,840 kronor	4,240 kronor	2,200 kronor
Lott IV .	1.779 har åker 0.062 > äng	7.248 har åker 0.55 > äng 8.58 > avrösn.jord	1.779 har åker 0.062 » äng	Se alternativ II
S:a areal	1.841 >	16.378 >	1.841 >
Saluvärde	1,100 kronor	7,100 kronor	1,100 kronor

Den fastighet, som lotten III vöre avsedd att tilläggas, hade en areal av
6 hektar åker samt 5 hektar avrösningsjord och den fastighet, som skulle utökas
med lotten IV, hade en areal av 1.5 hektar åker och 0.1 hektar annan
mark.

Domänintendenten hade förordat alternativ III under det att överlantmätaren
syntes tillstyrka alternativ II.

Angående förestående försäljningsförslag ville styrelsen anföra följande.

Med hänsyn till det byggnadsbestånd, som funnes å lotten I hade det
varit önskvärt, att så stor åkerareal som möjligt lades till denna lott. Emellertid
hade ägarna av lägenheterna Tynäs, Axel Olsson, och Älvnäs, Carl
Larsson, vidhållit sina ansökningar, att de av dem innehavda lägenheterna
örn 6 respektive 1.779 hektar åker måtte utökas så, att de bleve bärkraftiga
jordbruk. På grund av det berättigade i dessa ansnråk, ansåge styrelsen,
att lotterna III och IV borde försäljas med arealer enligt alternativ II. Ägaren
av bostadslägenheten Norra Östbro l16 och l17 hade förklarat sig önska
inköpa lotten V med en areal av bland annat 0.72 hektar åker. Angående
domänintendentens förslag i övrigt hade styrelsen ej något att erinra.

Då arrendevärdena å salulotterna I och II överstege 1,000 kronor, torde
riksdagens medverkan till försäljning av dessa lotter vara erforderlig. Enär
försälj ningsfrågan i dess helhet syntes böra lösas i ett sammanhang torde
hela försäljningsvärdet böra underställas riksdagens prövning.

Departements■ Mot försälj ningsf ör slaget, sådant det blivit av domänstyrelsen förordat,
chefen. har jag intet att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva

att kronoegendomen 2 mantal Östbro nr 2 i Bro socken
av Värmlands län må försäljas enligt förordningen den 6
juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. i följande lotter, nämligen: lotten I med

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

en areal av 122.224 hektar och ett saluvärde av 43,600 kronor,
lotten II med en areal av 143.001 hektar och ett saluvärde
av 55,550 kronor, lotten III med en areal av 13.639
hektar och ett saluvärde av 4,240 kronor, lotten IV med en
areal av 16.378 hektar och ett saluvärde av 7,100 kronor,
lotten V med en areal av 1.489 hektar och ett saluvärde av
880 kronor, lotten VI med en areal av 0.4 hektar och ett
saluvärde av 200 kronor, lotten VII med en areal av 1.4
hektar och ett saluvärde av 960 kronor, samt lotten VIII
med en areal av 0.235 hektar och ett saluvärde av 60 kronor
med hembudsrätt enligt 9 § förordningen för Frans
Bäckström till lotten I och för A. Johansson till lotten II
samt i anslutning till bestämmelserna i 11 § förordningen
för Axel Olsson till lotten III, för Carl Larsson till lotten IV,
för K. G. Vall till lotten V, för Johannes Nilsson till lotten
VI, för O. A. Johansson till lotten VII och för O. P. Lantz
till lotten VIII;

skolande vid försäljningarna i övrigt gälla

dels beträffande samtliga lotter, att desamma
försäljas med tillträdesrätt räknat från och med den 14
mars 1936, att lotterna försäljas i befintligt skick, att endast
kronoegendomen tillhöriga byggnader och anläggningar ingå
i försäljningarna, att förbehåll göres för de jämkningar i
gränserna, som vid blivande avstyckningsförrättning kunna
komma att föreskrivas, att innehavare av över lotterna med
vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar, telegraf-
och telefonledningar förbehålles rätt att hava dessa kvarstående
utan rätt för arrendatorn till annan ersättning än av
ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring,
reparation eller tillsyn av ledningarna, ävensom för skada,
som förorsakas å kreatur, att köparna skola äga rätt att
hämta vatten från en å ägofigur nr 26 å en till ärendet hörande
karta över Södra Östbro belägen källa, ävensom rätt
till väg från enskilda vägen Hög—Bro fram till källan, samt
att för skador, som kunna åsamkas lotterna genom Vänerns
reglering ersättning skall utgå efter fulla värdet av skadorna,
vilka skola bestämmas enligt de grunder, som av domstol bliva
fastställda för skador av enahanda beskaffenhet å andra än
domänfonden tillhörande fastigheter, dock utan förhöjning
av skadeståndsbeloppet med 50 procent enligt 9 kapitlet 48 §
vattenlagen,

dels beträffande lotterna I och II, att Bäckström
och Johansson därest de begagna sig av hembudsrätten
äga erhålla avdrag å saluvärdet med 2,700 kronor respektive
4,800 kronor, att varken kronan eller köparna i

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

egenskap av arrendatorer skola äga att framställa några ersättningsanspråk
på grund av nu om egendomen gällande
arrendekontrakt med undantag dock för tilläventyrs oguldna
arrendeavgälder och skatter för arrendelotterna samt att
köparna skola gälda annuiteterna å nuvarande arrendelotterna
åvilande odlings- och avdikningslån,

och dels beträffande lotten II att det från
kronoegendomen Stav försålda torpet Jeriko skall äga rätt
att begagna väg över ägofigur nr 100 å kartan över Norra
Östbro, samt att vattenfallsstyrelsen skall förbehållas rätt att
hava en å lotten befintlig transformatorbyggnad kvarstående
och nyttja densamma utan annan ersättning än som angivits
för elektriska ledningar m. m.

17 :o.

Östbro nr 2 i Värmlands län.

I samband med domänverkets omorganisation indrogs Säffle bevakningstrakt.
Då härigenom kronojägarbostället Värmlandsbro, då under kronoegendomen
2 mantal Östbro nr 2 i Bro socken av Värmlands län, ej blev erforderligt
för sitt ändamål, uthyrdes bostället och föranstaltade styrelsen örn
saluvärdering av detsamma.

Bostället avstyckades 1934 och åsattes registerbeteckningen Östbro 26.

Av protokoll, hållet vid uppskattningsförrättning å området den 12 december
1934, inhämtas bland annat följande.

Lägenheten är belägen 0.5 kilometer från Värmlandsbro järnvägsstation.
Areal 1.91 hektar, varav 0.225 hektar åker och 1,685 hektar äng och tomt.

Byggnaderna äro i stort sett i fullt medelgott skick, tillfredsställande underhållna,
samt för egendomens behov tillräckliga.

Trädgården är mindre och har 8 stycken fruktträd. Åkerjorden består av
sandblandad lerjord av god beskaffenhet.

Uppskattnings förrättaren har anfört följande. Några skäl att föreslå annan
form för upplåtelse än försäljning med äganderätt förefunnes icke, och
ej heller hade från brukarens sida önskemål i annan riktning uttalats på därom
gjord förfrågan.

Området hade saluvärderats till 4,600 kronor, varav 842 kronor för ängen
och tomten med därå befintlig skog, samt arrendevärderats till 300 kronor.

Nuvarande hyresgästen, kronojägaren Carl Johan Dunér hade under den
tid — 1918—1934 — då han tjänstgjort å Säffle bevakningstrakt mot fastställt
årligt hyresbelopp bebott bostället. Efter 1934, då Dunér blev överförd
på indragningsstat, hade han förhyrt detsamma. Dunér hade på egen
bekostnad utfört en del inre reparationer av mangårdsbyggnaden och bland
annat inrett ett vindsrum för en uppgiven kostnad av cirka 400 kronor, vilken
utgift dock delvis kompenserats honom. Vidare hade han på egen bekostnad
inrett elektriskt ljus i lägenheten, verkställt nytapetsering och målning
samt under senare år grusat utfartsvägen (35 kronor årligen). För
övrigt hade Dunér på ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött bostället.

Kungl. Majlis proposition nr 169-

Dunér önskade förvärva lägenheten men kunde ej trots den förhållandevis
långa tid han bebott densamma beredas hembud enligt förordningen den
6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.,
varför lägenheten borde utbjudas till salu enligt 13 § förordningen, varvid
uppskattningsförrättaren förutsatt att, därest Dunér inlämnade antagligt anbud
å densamma, han borde antagas till köpare, då han torde fylla samtliga
de kvalifikationer, som i berörda 13 § moment b vore stipulerade för köpare.

Anledning att föreslå föreskrivande av särskilda villkor rörande lägenhetens
användning samt återköpsrätt förelåge icke. Skulle likväl föreskrifter
härutinnan anses böra ifrågakomma, borde saluvärdet nedsättas med 10
procent.

Såsom särskilda villkor vid försäljningen borde föreskrivas bland annat
att avstyckningskostnaderna, 75 kronor, skulle gäldas av köparen, att lägenheten
skulle försäljas i befintligt skick samt att i köpet skulle ingå de brandredskap
kronan holle vid lägenheten, men ej de redskap i övrigt, som kronan
ägde förvarade vid lägenheten.

Dunér har förklarat, att han önskade förvärva lägenheten för en köpeskilling
av 4,600 kronor jämte avstyckningskostnaderna.

Vederbörande skogsstatstjänstemän hava förklarat sig ej hava något att
erinra mot ifrågavarande förslag.

Med utlåtande den 22 januari 1936 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Någon anledning att bibehålla ifrågavarande lägenhet i kronans ägo förefunnes
ej. Mot det föreslagna saluvärdet hade styrelsen ej något att erinra.

På grund av den tid Dunér innehaft lägenheten dels som boställe, dels som
bostad ansåge styrelsen, att lägenheten borde försäljas till Dunér. Då Dunér
ej vore hembudsberättigad, erfordrades riksdagens medverkan för en försäljning
till honom.

Det av domänstyrelsen framlagda försäljningsförslaget finner jag mig kun- Departemenisna
biträda. Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen med- chefen.
giva,

att förra kronojägarbostället Värmlandsbro eller Östbro
2G, förut under kronoegendomen 2 mantal Östbro nr 2 i
Värmlandsbro socken av Värmlands län, må med en areal av
1.91 hektar försäljas till förre kronojägaren Carl Johan Dunér
för en köpeskilling av 4,600 kronor under villkor, att lägenheten
försäljes med tillträdesrätt räknad från den 14 mars
1936, att köparen skall gälda kostnaderna för lägenhetens avstyckning
med 75 kronor, att endast kronoegendomen tillhöriga
byggnader och anläggningar ingå i försäljningen, att
följande kronan tillhöriga inventarier, nämligen en kustosspruta,
två brandhinkar, en brandstege, en läktstege och en
brandhake ingå i försäljningen, att lägenheten försäljes i befintligt
skick, att varken kronan eller köparen i egenskap av
hyresgäst skall äga att framställa några ersättningsanspråk
på grund av gällande hyresavtal, med undantag dock för tilläventyrs
oguldna avgälder och skatter, att innehavare av över

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

fastigheten med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska
ledningar förbehålles rätt att hava desamma kvarstående
utan rätt för arrendatorn till annan ersättning än av ledningarnas
innehavare för skada till följd av förändring, reparation
eller tillsyn av ledningarna, ävensom för skada som förorsakas
å kreatur, att bestämmelserna i förordningen den
6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. skola i tillämpliga delar gälla, samt att
köpeskillingen sålunda skall erläggas enligt 21 § och 22 § B
nämnda förordning.

18:o.

Kronoparken Storfors i Norrbottens län.

I skrivelse till domänstyrelsen den 11 oktober 1935 har Bolidens gruvaktiebolag
meddelat, att bolaget läge i underhandling med kommerskollegium
angående eventuellt arrende av kronans jordägarandel i vissa av bolaget inmutade
fyndigheter vid Laver i Älvsby socken av Norrbottens län och att
bolaget, för den händelse dessa underhandlingar ledde till resultat, önskade
förvärva visst kronan tillhörigt, vid sagda fyndigheter beläget område av
kronoparken Storfors i syfte att därstädes uppföra anläggningar för gruvdrift
och malmanrikning samt bostäder m. m. ävensom i anledning härav
anhållit, att styrelsen måtte på bolagets bekostnad föranstalta om värdering
av ifrågavarande område, vilket funnes angivet å en framställningen
bilagd karta, jämte å området växande skog. Vid värderingen borde hänsyn
tagas därtill, att bolaget vid utmålsförrättning den 7 augusti 1933 löst
marken å de inom området befintliga utmålen, å kartan betecknade nr 1—7,
men ej därå växande skog.

Sedan på domänstyrelsens föranstaltande den av bolaget begärda värderingen
verkställts av vederbörande skogstaxator samt överenskommelse träffats
mellan styrelsen och bolaget rörande villkoren för områdets försäljning
till bolaget, har styrelsen i skrivelse den 4 februari 1936 — med överlämnande
av samtliga ärendet tillhörande handlingar, varibland vid förrättningen
upprättat instrument och en av skogstaxatorn J. Mård år 1935 upprättad
karta, varå saluområdet inramats med grön kant, ävensom en av bolaget
till styrelsen ingiven ansökning angående tillstånd att få inköpa berörda område
— underställt ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Ifrågavarande område är beläget omkring 40 kilometer västnordväst Älvsby
järnvägsstation och samhälle samt 15 kilometer sydväst Bredseleby vid
Piteälven. Området, som genom bolagets försorg blivit av lantmätare utstakat,
har en areal av 460.91 hektar, varav 364.40 hektar skogsmark, 61.70
hektar mossar och kärr, 1.35 hektar väg och 5.50 hektar vatten. Återstående
areal, 27.96 hektar, belöper å den inom utmålen belägna marken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

Å området finnes en kronan tillhörig år 1925 uppförd avverkningskoja
jämte intilliggande stall för 8 hästar. Byggnaderna äro i gott skick.

Skogsmarkens bonitet är mer än medelgod för trakten. Medelboniteten
enligt grunderna för 1933 års fastighetstaxering är 1.91 kubikmeter. Befintliga
kärr äro lämpliga för avdikning. Dikningar, berörande såväl myrimpediment
som angränsande försumpad skogsmark, hava utförts under de
senaste 10 åren. Härvid hava rensats omkring 5,900 meter av en genom
området flytande bäck samt nydikats 4,600 meter för en kostnad av sammanlagt
3,000 kronor. Mer än halva arealen utgöres av hårt avverkade områden,
oftast rena kalhyggen, med glest bestånd av fröträd. Inom nämnda hyggestrakter
finnes i syd- och ostsluttningar nöjaktig, delvis vacker självföryngring
av tall. Den väsentliga delen av virkesförrådet förekommer i mogna
och övermogna bestånd av barrblandskog, där tallen förhärskar. Utmålsområdet
är till större delen kalhugget. Ståndskogen här utgöres av fröträd
å hyggen samt mogen och övermogen skog i slutna bestånd.

Virkesförrådet, inbegripet skog å utmålen, har uppskattats till 18,244 kubikmeter.
Härtill komma 1,869 kubikmeter torrskog och råa vrakträd.

Avsättningsförhållandena äro goda. Timmer och massaved utdrivas till
Vistbäcken, tillhörande Piteälvs flodområde.

Värdet av mark och skog med undantag av inom utmålen fallande mark
har uppskattats till 73,000 kronor. Härtill kommer värdet av förenämnda
skogskoja och stall, som beräknats utgöra 1,400 kronor.

Förrättningsmcinnen har föreslagit vissa i uppskattningsinstrumentet närmare
angivna villkor för områdets försäljning.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare hava ansett av förrättningsmannen
beräknade värden godtagbara men föreslagit vissa förbehåll för kronan
vid försäljningen.

överlantmätaren har uttalat, att det till försäljning ifrågasatta området utgjorde
del av fastigheterna Lill-Laver l1 och Storfors 41 samt att hinder ej
syntes möta mot områdets avstyckning.

Bolidens gruvaktiebolag har i skrivelse till styrelsen den 29 januari 1936
förklarat sig villigt inköpa området till ett pris av 74,400 kronor samt på av
domänstyrelsen i övrigt föreslagna villkor, dock med visst av bolaget i skrivelsen
angivet förtydligande.

I sin förenämnda skrivelse den 4 februari 1936 har domänstyrelsen för
egen del anfört, att bolaget, med hänsyn till de ändamål, vartill området vore
avsett att användas, borde medgivas rätt att inköpa detsamma. Mot det
föreslagna saluvärdet hade styrelsen ej något att erinra.

Genom brev den 30 december 1935 har Kungl. Majit uppdragit åt kommerskollegium
att på vissa angivna villkor träffa avtal med Bolidens gruvaktiebolag
om utarrendering till bolaget av kronans jordägarandelar i utmålen
Laver nr 1—7.

På grund härav har kommerskollegium, enligt därifrån lämnad uppgift,
den 30 januari 1936 på förenämnda villkor med bolaget avslutat dylikt kontrakt.

Jag biträder försäljningsförslaget. Därest statsmakterna bifalla detsamma Departements—
riksdagens medgivande torde vara erforderligt — har bolaget att i vanlig chefenordning
söka tillstånd att förvärva området i fråga.

.lag hemställer alltså, alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

att av fastigheterna Lill-Laver l1 och Storfors 41 under
kronoparken Storfors i Älvsby socken av Norrbottens län
ifrågavarande område jämte därå belägna utmål nr 1—7,
omfattande en areal av tillsammans omkring 460.91 hektar
och med grön kant angivet å en av skogtaxatorn J. Mård
år 1935 upprättad karta, må försäljas till Bolidens gruvaktiebolag
mot en köpeskilling av 74,400 kronor att tillgodoföras
statens domäners fond samt under villkor i övrigt, att
köpeskillingen erlägges till domänstyrelsen, som har att, så
snart köpeskillingen erlagts, å området utfärda köpebrev, att
området av köparen tillträdes vid köpeskillingens erläggande,
att området överlåtes i det skick, vari det vid tillträdet befinnes,
att i köpet ingå å området befintliga, kronan tillhöriga
byggnader, att i köpet ej ingår kronan tillkommande
jordägarandel vare sig i de av köparen inmutade mineralfyndigheter
inom utmålen Laver nr 1—7 eller i mineralfyndigheter,
som framdeles kunna komma att påträffas inom
det till försäljning avsedda området, dock att bolaget fritages
från ansvar för denna bestämmelses respekterande i
vad gäller från bolaget eventuellt framdeles vidareförsålda
områden, för så vitt i försäljningsavtalet ett motsvarande
förbehåll intagits, att i köpet ej ingå å området utstämplade
träd, att sagda träd må avgiftsfritt kvarstå till den 1 juli
1937, vilken dag desamma skola vara avverkade och bortforslade
från området, att kronan förbehålles rätt att fritt
begagna å området befintliga basvägar och andra vägar
ävensom att för transport av skogsprodukter taga erforderliga
vägar över området, att kronan av köparen erhåller skälig
ersättning för skada, som genom anordningar för slamuppsamling
i en genom området flytande bäck m. m. kan
komma att förorsakas kronans egendom, att köparen är skyldig
att öppethålla inom området befintliga diken och bäckar,
vilka utgöra avlopp för verkställda dräneringar å i kronans
ägo bibehållen mark, eller vidtaga andra anordningar, allt i
sådan omfattning att nöjaktig dränering av ovanför liggande
kronomark möjliggöres, samt att köparen respekterar ett
den 2 september 1935 upprättat avtal, varigenom jakträtten
å den del av kronoparken Storfors, varå området är beläget,
utarrenderats till den 16 maj 1936, i vad berörda avtal avser
saluområdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt
de under l:o—18:o här ovan antecknade ärenden.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar bifall
till vad departementschefen hemställt samt förordnar, att till
riksdagen skall avlåtas proposition i ämnet av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 169.