Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försöksverksamheten
på jordbrukets område m. m.; given Stockholms
slolt den 6 mars 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Inledning.

Såsom framgår av årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt
26, har frågan angående omläggning av försöksväsendet på jordbrukets
område varit föremål för överväganden inom jordbruksdepartementet. Sedan
ärendets beredning nu avslutats, torde jag få underställa detsamma Kungl.
Maj:ts prövning.

I skrivelse den 1 juni 1926, nr 264, anhöll riksdagen med anledning av
motionen II: 200 örn utredning, på vad sätt inom landet odlade rotfrukt sRihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167•

stammar kunde underkastas officiell prövning angående deras odlingsoch
fodervärde samt rörande eventuellt behov av handledning för fröodlare
vid uppdragning av stamfrö för rotfrukter. Därvid uttalade riksdagen, att
denna fråga borde kunna tagas i övervägande vid den fortsatta beredningen
av spörsmålet om ordnandet av den fasta försöksverksamheten på jordbrukets
område.

Sedermera har, närmast i anledning av uppkommet förslag om växtpatologisk
och entomologisk forsknings- och försöksanstalt inom Malmöhus län,
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet i
skrivelse den 3 mars 1930 bland annat ansett sig böra framhålla önskvärdheten
av att en allsidig utredning verkställdes rörande det lämpligaste förhållandet
— såväl i organisatoriskt hänseende som med avseende på fördelningen
av förekommande olika arbetsuppgifter — mellan de statliga
och de statsunderstödda institutionerna inom jordbruksförsöksverksamheten
samt gjort framställning i sådant avseende.

Vidare har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 27 november 1930, återgiven
i Kungl. Maj:ts proposition nr 5/1931, framhållit, att en allmän utredning
borde företagas angående försöksverksamheten på vallodlingens område
för utrönande dels vilken försöksverksamhet på området, som kunde
under de närmaste åren ur jordbrukets synpunkt befinnas önskvärd och
nödvändig, och vilka särskilda kostnader för staten, som därav kunde föranledas,
dels ock hur denna försöksverksamhet skulle kunna på ett rationellt
sätt uppdelas på vederbörande institutioner eller eventuellt komma
till stånd genom samarbete dem emellan. I avgivet yttrande härom har styrelsen
för centralanstalten instämt med lantbruksstyrelsen samt erinrat om
sina tidigare gjorda, mera vidsträckta framställningar i ämnet.

I utlåtande nr 30 till 1931 års riksdag angående anslag till betes- och
vallföreningen uttalade jordbruksutskottet nödvändigheten av en fullt
klarläggande, allsidig utredning rörande hela försöksverksamheten på jordbruksområdet,
vilken verksamhet för närvarande vore splittrad på flera,
olika myndigheter och institutioner, och rörande lämpligaste sättet för dess
fortsatta bedrivande.

Slutligen har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1931 beträffande
försöksverksamheten på växtodlingens område anfört, hurusom i
vissa trakter jordbrukare sammanslutit sig till s. k. försöksrmgar för utförande
av gödslingsförsök. Under framhållande av den stora betydelsen
för jordbruket av dylika försök uttalas önskvärdheten av ett understödjande
från statens sida av denna verksamhet och hemställes i anslutning
härtill om anvisande av särskilt anslag för ifrågavarande ändamål.

Beträffande försöksverksamheten inom trädgårdsodlingen har
centralanstaltens styrelse begärt, att utredning måtte verkställas angående
försöks- och förädlingsverksamhelen på fruktodlingens område. Med anledning
av en framställning från styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut
om anslag till upprättande av en avdelning för försöksverksamhet,
omfattande frukt- och bärodling, har vidare lantbruksstyrelsen i utlåtande

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

den 4 november 1931 hemställt örn en allsidig utredning angående behovet
och organisationen av en hela trädgårdsskötseln berörande försöksverksamhet.
Stockholms gartnersällskap, Malmöhus läns trädgårdsodlareförening och
Sveriges pomologiska förening m. fl. hava i särskilda skrivelser gjort framställningar
i enahanda syfte.

Vidare erinras, att i propositionen nr 143 till 1931 års riksdag dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet anfört, att han, sedan riksdagen fattat beslut
i då förevarande fråga angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande m. m., ämnade upptaga spörsmålet om den lokala försöksverksamhetens
anordning och statens förhållande därtill till allsidig prövning.

Med hänvisning till berörda framställningar och yttranden anförde chefen
för jordbruksdepartementet den 18 december 1931 till statsrådsprotokollet i
huvudsak följande:

Försöksverksamheten på växtodlingens område vore starkt splittrad. Den
bedrevs för närvarande dels genom vissa statens organ, dels genom några
med statsmedel understödda enskilda organisationer. Till den förra kategorien
hörde avdelningen för jordbruk vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, statens båda fasta försöksgårdar — Lanna i Skaraborgs
län och Offer i Västernorrlands län — statens centrala frökontrollanstalt
samt Alnarps trädgårdsskola. Till den statsunderstödda försöksverksamheten
vore att hänföra svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och
vallföreningen, Sveriges utsädesförening och kemisk-växtbiologiska anstalten
i Luleå samt till viss del jordbrukstekniska föreningen. Även hushållningssällskapen
bedreve försöksverksamhet på växtodlingens område. På grund
härav vore åvägabringandet av större planmässighet samt genomförandet av
mera enhetliga och rationella grunder för verksamhetens fortsatta bedrivande
ett påtagligt önskemål.

En större enhetlighet i organisationen borde alltså genomföras, vilket dock
ej behövde hindra, att försöksverksamheten finge utveckla sig med hänsynstagande
till på olika orter och inom skilda grenar speciella behov. Strävan
måste likväl gå ut på att inom lägsta möjliga anslagsram utvinna fördelaktigaste
resultat, och borde därvid försöksverksamheten främst inriktas på
sådana arbetsuppgifter, som inom en icke alltför lång tid kunde bliva det
praktiska jordbruket ävensom trädgårdsodlingen till gagn. Försöksverksamheten
borde även så organiseras, att dubbelarbete i möjligaste mån undvekes,
samt att försöksresultaten komme landets jordbrukare till del på ett för
dem lättillgängligt sätt. Dessa frågor skulle alltså göras till föremål för en
ingående, allsidig utredning, och denna skulle även utsträckas att omfatta
frågan om den allmänna organisationen av de enskilda institutioner, vilka
berördes av utredningen. Särskild uppmärksamhet borde därvid ägnas
frågan örn en sammanslagning av svenska mosskulturföreningen och svenska
betes- och vallföreningen och dessas ställning till staten. Med hänsyn bland
annat till den, i samband med lantbruksliögskolans inrättande, förestående
ombildningen av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
syntes tidpunkten vara inne för en dylik utrednings igångsättande.

Departementschefen hemställde slutligen örn Kungl. Maj:ts bemyndigande
att tillkalla fem utredningsmän för att verkställa utredning angående en
mer enhetlig organisation av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens
område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Sedan Kungl. Maj:t samma dag lämnat departementschefen det begärda
bemyndigandet, tillkallade denne enligt beslut den 7 januari 1932 såsom utredningsmän
föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt professorn
B. O. H. Witte, vice ordföranden i Skaraborgs läns hushållningssällskap,
godsägaren O. A. Carlander, Blombacka, avdelningsföreståndaren vid Sveriges
utsädesförening, fil. dr E. Å. Åkerman, Svalöv, och t. f. föreståndaren vid
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet K. G. U. Sundelin,
ävensom, i vad utredningen avsåg trädgårdsodlingen, trädgårdsavdelningens
föreståndare vid lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid
Alnarp, C. G. V. Dahl, varjämte åt Witte uppdrogs att såsom ordförande leda
utredningsmännens förhandlingar.

Utredningsmännen avgåvo den 16 december 1933 betänkande med utredning
och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på våxtoch
trädgårdsodlingens område (stat. off. utr. 1934:4).

Sedan utredningsmännen i betänkandet angivit utredningens uppgifter,
framlägges resultatet av densamma under tre huvudavdelningar: Försöksverksamheten
på jordbruksområdet, försöksverksamheten på trädgårdsområdet
samt försöks- och forskningsverksamheten på växtpatologiens område.

I den förstnämnda huvudavdelningen lämnas till en början en allmän
historik över jordbruksförsöksverksamhetens utveckling i vårt land. Utredningsmännen
övergå därefter till en närmare redogörelse för den verksamhet,
som bedrivits av svenska mosskulturföreningen, kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå, svenska betes- och vallföreningen samt centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet. I samband med redogörelsen
för centralanstaltens verksamhet behandlas jämväl utvecklingen av anstaltens
i samarbete med hushållningssällskapen bedrivna lokala försök, omfattande
dels gödslingsförsök, dels även andra växtodlingsförsök. Efter redogörelse
för samarbetet melan statlig och statsunderstödd försöksverksamhet
samt för sådana framställningar rörande jordbruksförsöksverksamhet,
vilka remitterats eller ingivits till utredningsmännen sammanfatta dessa i
särskilt kapitel sina slutsatser rörande behovet och vikten av en utsträckt
försöksverksamhet på växtodlingens område. Därefter framställas huvudprinciperna
för åstadkommande av en enhetlig organisation av jordbruksförsöksverksamheten.

Sedan frågor om fristående, statsunderstödda eller helt statliga försöksorganisationer
diskuterats, föreslå utredningsmännen, att omförmälda föreningar,
som jämte upplysnings- och konsultationsverksamhet bedriva försöksverksamhet
på växtodlingens område, inorganiseras i den statliga försöksverksamheten,
samt att denna handhaves av en till Ultuna förlagd
central anstalt, statens lantbruksförsöksanstalt, i vilken skulle inorganiseras
icke blott den försöksverksamhet, som bedrives för jordbruk och husdjursskötsel,
utan även mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens
verksamhet. Till denna lantbruksförsöksanstalt bör enligt utredningsmännens
mening anknytas ett system av fasta försöksgårdar, varjämte föreslås,
att i intimt samband med lantbruksförsöksanstalten och försöksgårdar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

na den statsunderstödda lokala försöksverksamheten organiseras. För åvägabringande
av närmare samarbete mellan de personer, som företräda försöksverksamheten,
föreslås inrättande av lokala försöksnämnder och centrala
försöksråd. Högsta ledningen av den statliga försöksverksamheten såväl
på jordbruksområdet som på trädgårdsområdet avses skola utövas av en
särskild styrelse.

Beträffande lantbruksförsöksanstaltens inre organisation föreslå utredningsmännen,
att anstalten uppdelas på tre avdelningar, nämligen en administrations-
och upplysningsavdelning, en jordbruksavdelning samt en husdjursavdelning.
Föreståndaren för den förstnämnda avdelningen föreslås
skola fungera som hela anstaltens chef i överdirektörs löneställning. I fortsättningen
av betänkandet lämnas närmare förslag rörande organisationen
av statlig försöksverksamhet genom fasta försöksgårdar, fasta försöksstationer
och fasta försöksfält samt rörande organisationen av den lokala försöksverksamheten.

Den del av betänkandet, som rör försöksverksamheten på trädgårdsområdet,
inledes med en historisk översikt över denna försöksverksamhets utveckling
i vårt land. På motsvarande sätt som i föregående avdelning skett
vid behandlingen av försöksverksamheten på jordbruksområdet, redogöres
därefter för de framställningar rörande trädgårdsförsöksverksamheten, vilka
remitterats till utredningsmännen, samt för behovet och vikten av en rationellt
ordnad försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Vidare behandlas
huvudprinciper för åstadkommande av sådan organisation, varjämte förslag
framlägges till inrättande vid Alnarp av en försöksanstalt, vilken benämnes
statens trädgårdsförsöksanstalt, till anordnande av fasta trädgårdsförsöksstationer
samt fasta försöksträdgårdar och lokala försök. Lokalt
samarbete föreslås anordnas genom inrättande av distriktsnämnder. För
planläggning av hela landets försöksverksamhet på nu ifrågavarande område
föreslås inrättande av ett trädgårdsförsöksråd. Härjämte förutsättes,
att samarbete organiseras med annan statlig försöksverksamhet. Såsom redan
angivits hava utredningsmännen förordat gemensam styrelse för statens
lantbruksförsöksanstalt och statens trädgårdsförsöksanstalt.

De i betänkandet ingående avdelningarna rörande försöksverksamheten
på jordbruksområdet och trädgårdsområdet innehålla särskilda planer för
genomförande av de föreslagna organisationerna. Vidare ingå i avdelningarna
redogörelser över organisationen i Danmark, Norge och Finland av
försöksverksamheten på berörda områden. Beträffande dessa redogörelser
hänvisas till betänkandet.

Den tredje huvudavdelningen i betänkandet avser, såsom nämnts, försöksoch
forskningsverksamheten på växtpatologiens område. Denna fråga torde
emellertid i det följande böra lämnas å sido.

Utredningsmännen hava slutligen föreslagit föranstaltande av en specialutredning
rörande husdjursförsöksverksamhetens inre organisation.

över utredningsmännens betänkande hava infordrade yttranden avgivits
av statskontoret, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, allmänna civilför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167•

vattningens lönenämnd, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, styrelsen för statens växtskyddsanstalt,
styrelsen för lantbrukshögskolan, styrelsen för lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitutet vid Alnarp, styrelsen för svenska mosskulturföreningen,
styrelsen för svenska betes- och vallföreningen, styrelsen för kemisk-växtbiologiska
anstalten, Sveriges utsädesförening, W. Weibull aktiebolag, Sveriges
pomologiska förening, Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund
samt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

I flertalet av yttrandena har förordats en närmare samverkan mellan den
föreslagna lantbruksförsöksanstalten och lantbrukshögskolan.

Beträffande frågan örn införlivande med lantbruksförsöksanstalten av den
verksamhet, som bedrives av svenska mosskulturföreningen och av svenska
betes- och vallföreningen, liksom beträffande sättet härför, hava meningarna
starkt skiftat. Under det att förslaget från vissa håll i stort sett ej föranlett
erinran, har i andra yttranden påyrkats, att föreningarna — och särskilt betesoch
vallföreningen — borde bibehållas såsom självständiga organ med nuvarande
arbetsuppgifter, varjämte i ett yttrande, lantbruksstyrelsen, förordats
förnyad utredning avseende möjligheten att sammanslå föreningarna. I vissa
yttranden, där erinran ej framställts emot överflyttande till den statliga försöksanstalten
av föreningarnas arbetsuppgifter, har framhållits, att det eller
de organ, som komme att handhava föreningarnas försöksuppgifter, borde intaga
en mera fristående ställning inom anstalten än den föreslagna. Enligt
några yttranden, avgivna av lantbrukshögskolans lärarråd samt, alternativt,
av betes- och vallföreningen ävensom av mosskulturföreningens styrelse, har
förordats ett inordnande av föreningarnas verksamhet i särskilda institutioner
under lantbrukshögskolan. En närmare redogörelse för dessa yttranden torde
jag framdeles få lämna.

Då med hänsyn till anförda omständigheter fortsatt utredning syntes mig
böra ske beträffande frågor örn dels sambandet mellan lantbruksförsöksverksamheten
och lantbrukshögskolan, dels särskiljande av å ena sidan upplysnings-
och propagandaverksamheten samt å andra sidan den egentliga forsknings-
och försöksverksamheten på betes- och vallodlingens samt mossodlingens
områden samt föreningsväsendets bibehållande för förstnämnda slag
av verksamhet, dels anordnandet av husdjursförsöksverksamheten, begärde
och erhöll jag den 25 januari 1935 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla
en utredningsman för att enligt grunder, som anförts till statsrådsprotokollet
för sagda dag, verkställa utredning och avgiva förslag i avseende å nu berörda
frågor. Utredningsmannen skulle äga att allteftersom de olika frågorna upptoges
till prövning överlägga med sakkunniga personer på respektive områden,
vilka finge tillkallas av chefen för jordbruksdepartementet. I anledning härav
tillkallades samma dag dåvarande statssekreteraren, numera landshövdingen
C. Mannerfelt att verkställa ifrågavarande utredning. Sedermera utsågos av
mig den 19 februari 1935 följande sakkunniga att med utredningsmannen deltaga
i överläggningar rörande frågan örn försöksverksamheten på husdjurs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

området, nämligen professorn vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet E. H. Edin, ledamoten av riksdagens andra kammare,
lantbrukaren E. A. Gustafsson, Vimmerby, föreståndaren för lantbruksskolan
i Bollerup, direktören T. Å. Hovgård, professorn vid lantbrukshögskolan K.

I. Johansson somt disponenten O. V. E. Risberg, Hasselfors. Vidare tillkallade
jag den 29 april 1935 följande sakkunniga för att med utredningsmannen
överlägga i avseende å frågan örn upplysnings- och försöksverksamheten på
betes- och vall- samt mossodlingsområdena, nämligen dels förenämnda Gustafsson
och Risberg, dels därjämte föreståndaren för svenska betes- och
vallföreningen dr. phil. A. Elofson, professorn vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet K. G. U. Sundelin samt föreståndaren för
svenska mosskulturföreningen, fil. lic. G. A. Rappe.

Utredningsmannen avlämnade härefter dels med skrivelse den 13 juni 1935
betänkande angående husdjursförsökverksamhetens organisation (stat. off.
utr. 1935: 29), dels med skrivelse den 28 augusti 1935 promemoria angående
upplysnings- och försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena
ävensom angående den centrala organisationen av jordbruksförsöksverksamheten
i övrigt. Nämnda promemoria föreligger ej i officiellt tryck.

Betänkandet inledes med en översikt rörande lantbruksförsöksfrågans allmänna
läge. Därefter lämnas redogörelse över den nuvarande försöksverksamheten
på husdjursområdet. I efterföljande avdelningar avhandlas husdjursförsöksverksamhetens
framtida organisation, därvid utredningsmannen företrädesvis
diskuterar frågan ur synpunkten av försöksverksamhetens samband
med lantbrukshögskolan. Han uppställer olika alternativ för lösning av frågan
allteftersom försöksverksamheten tänkes — med egna befattningshavare och
institutioner — i princip åtskild från högskolan men samarbetande med denna
i viss utsträckning, alternativ I, eller försöksverksamheten och undervisningsverksamheten
sammanföras inom gemensamma institutioner, alternativ

II, eller slutligen försöksverksamheten anordnas helt fristående från undervisningen,
alternativ III. Vidare lämnas i betänkandet utredning angående
årliga kostnader vid genomförandet av olika alternativ samt vissa ungefärliga
beräkningar å lokalbehov. Efter framhållande av de skilda alternativens föroch
nackdelar och efter anmälan örn de olika meningar, som vid jämförelse
mellan alternativen framkommit under hållna överläggningar med de sakkunniga,
hemställer utredningsmannen, att åtgärder måtte vidtagas för omorganisationens
genomförande enligt alternativ I. Såsom bilagor till betänkandet
hava fogats dels av arkitekten C. N. Gramén utförda preliminära kostnadsberäkningar
för vissa byggnadsprojekt avseende husdjursförsöksverksamheten
vid Ultuna, dels redogörelse för iakttagelser vid en av utredningsmannen
jämte vissa av de tillkallade sakkunniga i mars 1935 företagen resa
till Danmark för studier rörande ifrågavarande försöksverksamhet. Beträffande
dessa bilagor hänvisas till betänkandet.

över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,
byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, allmänna civilförvalt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

ningens lönenämnd, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet, styrelsen för lantbrukshögskolan, styrelsen
för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen för
veterinärhögskolan, hushållningssällskapens ombud, styrelsen för institutet
för husdjursförädling, svenska betes- och vallföreningen, Sveriges allmänna
lantbrukssällskap, avelsföreningen för svensk röd och vit boskap, avelsföreningen
för svensk låglandsboskap, avelsföreningen för röd, kullig svensk
lantras, avelsföreningen för fjällras, svenska svinavelsföreningen, svenska
fåravelsföreningen, Sveriges fjäderfäavelsförening och Sveriges kaninavelsföreningars
riksförbund.

Promemorian angående upplysnings- och försöksverksamheten på betesoch
vall- samt mossodlingsområdena ävensom angående den centrala organisationen
av jordbruksförsöksverksamheten i övrigt innehåller i de första
kapitlen redogörelser för svenska mosskulturföreningens, svenska betes- och
vallföreningens samt centralanstaltens jordbruksavdelnings nuvarande organisation
och verksamhet, kortfattat referat av föregående utredning om jordbruksförsöksverksamhetens
organisation och av inkomna remissyttranden i
anledning av nu berörda utredning m. m. Därefter ingår utredningsmannen
på frågan örn bibehållande av föreningar med uppgifter inom betes- och vällsand
mossodlingsområdena och föreslår, att föreningarna kvarbliva med i stort
sett samma uppgifter som för närvarande, men att de beredas ökade anslag
samt möjligheter att vid statliga försöksgårdar få försök utförda. Vidare föreslås,
att centralanstaltens jordbruksavdelning ombildas till en institution för
jordbruksförsök vid lantbrukshögskolan med uppgift att handhava försöksverksamheten
inom de områden, som ej företrädas av föreningarna samt att
utöva ledning av arbetet å de statliga försöksgårdarna ävensom av hushållningssällskapens
lokala försök. Utredningsmannen förordar inrättande av ett
jordbruksförsöksråd samt understryker önkvärdheten därav, att system av
fasta försöksgårdar snarast möjligt måtte komma till stånd och den lokala
försöksverksamheten i övrigt understödjas på i huvudsak det sätt, som föreslagits
av de år 1931 tillkallade utredningsmännen.

I anledning av promemorian hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantbruksakademien,
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
styrelsen för lantbrukshögskolan, hushållningssällskapens ombud,
styrelsen för svenska mosskulturföreningen, styrelsen för svenska betesoch
vallföreningen, styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten samt Sveriges
allmänna lantbrukssällskap. Härjämte har W. Weibull aktiebolag och
Weibullsholms växtförädlingsanstalt avgivit ett yttrande i anledning av promemorian
samt Västerbottens läns hushållningssällskap inkommit med en
skrivelse i fråga, som beröres i promemorian.

Jag återkommer i det följande till de utredningar, som verkställts av såväl
de år 1931 tillkallade utredningsmännen som den år 1935 tillkallade utredningsmannen
ävensom till de i anledning av utredningarna avgivna yttrandena.
Därvid benämnas för korthetens skull de förstnämnda utredningsmännen

Kungl. Maj:ts proposition nr 167• 9

1931 års utredningsmän, den sistnämnde 1935 års utredningsman.

Ytterligare anmäles, att länsstyrelsen i Värmlands län den 9 oktober 1935
till departementet överlämnat en av yttranden åtföljd skrivelse från Sunne
församlings boställsstyrelse, däri till staten hembjudes ett för anläggande av
försöksgård i Värmland såsom lämpligt ansett jordområde, beläget
å kyrkoherdebostället 1/2 mantal Sunne Prästgård nr 1 i Sunne socken.
Sedermera har länsstyrelsen med särskild skrivelse överlämnat ett över ifrågavarande
område av vederbörande boställsnämnd upprättat värderingsinstrument.

Vidare må meddelas, att styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i en
genom lantbruksstyrelsen överlämnad, den 3 september 1935 till departementet
inkommen skrivelse hemställt örn ett anslag å 70,000 kronor till uppförande
av ny ekonomibyggnad och ny förmansbostad samt till inköp av maskinell
utrustning och nötkreatur vid den under nämnda anstalts ledning ställda
försöksgården vid Alträsk inom Överluleå socken av Norrbottens
län.

Slutligen upptages i detta sammanhang en från Sveriges rävuppfödares
riksförbund, förening u. p. a., den 27 september 1935 till departementet inkommen
skrift, däri föreningen hemställt örn åtgärd i samband med blivande
omorganisation av försöksväsendet på husdjursområdet för anläggande av en
försöksgård för rävuppfödning.

Även till sistnämnda tre framställningar torde jag få återkomma i det följande.

Vid den framställning jag nu går att lämna rörande de frågor, som i förevarande
avseende framträtt, kommer jag att upptaga dem till skärskådande
under följande huvudavdelningar:

1. Behovet av förbättrad organisation av försöksverksamheten.

2. Försöksverksamhetens allmänna planläggning.

3. Den centrala statliga försöksverksamheten.

4. Försöksgårdar, försöksstationer och lokala fältförsök.

5. Befattningshavare och administration.

6. Lokaler och utrustning.

7. Årliga driftkostnader för den statliga försöksverksamheten (utom
löner).

8. Årliga understöd till de av omorganisationen berörda icke statliga försöksorganen.

9. övergången till den föreslagna organisationen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 •

Nuvarande

anordning.

1. Behovet av förbättrad organisation av försöksverksamheten.

a. Försöksverksamheten på växtodlingens område.

Ledningen av den statliga försöksverksamheten för växtodling utövas av
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, närmast genom
dess jordbruksavdelning. Centralanstalten, som upprättades 1907, bestod då
av fem avdelningar, representerande jordbruk, husdjursskötsel, lantbrukskemi,
lantbruksbotanik och lantbruksentomologi. År 1912 tillkom ytterligare
en avdelning för lantbruksbakteriologi. I samband med Kungl. Maj:ts och
riksdagens beslut år 1931 om inrättande vid Ultuna av en lantbrukshögskola
har centralanstaltens organisation förändrats på det sätt, att dess avdelningar
för lantbrukskemi, lantbruksbotanik och lantbruksbakteriologi inordnats i
lantbrukshögskolan, den botaniska avdelningen dock med undantag för dess
växtpatologiska sektion. Denna jämte den entomologiska avdelningen har
enligt berörda beslut sammanförts till en särskild organisation, statens växtskyddsanstalt,
förlagd till Experimentalfältet, under egen styrelse och med
självständig förvaltning även i övrigt. Beslutet avser vidare särskiljande från
avdelningen för husdjursskötsel av dennas underavdelning för mejeriförsök
och sistnämnda försöksavdelnings samordnande med den högre mejeriundervisningen
vid Alnarp. Återstoden av centralanstalten i den form densamma
ägde vid tiden för 1931 års beslut eller sålunda anstaltens jordbruksavdelning
och dess avdelning för husdjursskötsel med förut angivet undantag skall
enligt beslutet förläggas till Ultuna. Härvid torde närmast hava avsetts, att
dessa avdelningar såsom ingående i en särskild anstalt skulle sidoordnas med
den till samma plats förlagda lantbrukshögskolan.

Beträffande verkställigheten av beslutade anordningar må erinras, att utbrytningen
av vissa delar av centralanstalten för bildande av statens växtskyddsanstalt
blivit genomförd. Vidare har numera med lantbrukshögskolan
helt införlivats centralanstaltens avdelning för bakteriologi. Den beslutade
överflyttningen av viss del av botaniska avdelningen har i avvaktan på uppförandet
vid Ultuna av institutionsbyggnad för växtfysiologi ej ännu kunnat
ske, ehuru undervisningen i hithörande ämne vid högskolan likväl bedrives
i avsedd utsträckning. Likaså har den kemiska avdelningen ännu ej i sin
helhet flyttats från Experimentalfältet. Den del därav, som erfordras för
tillhandahållande av analyser för de vid Experimentalfältet fortfarande befintliga
jordbruks- och husdjursavdelningarnas verksamhet, har ej heller lokalt
kunnat lösas från sambandet med de avdelningar, vilkas behov den sålunda
tillgodoser. Från avdelningen för husdjursskötsel har ännu ej avskilts den
för förläggning till Alnarp beslutade underavdelningen för mejeriförsök. De
lokaler, som möjliggöra försöksavdelningens emottagande vid Alnarp, äro
emellertid under byggnad.

Ehuru centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet i samband
med omorganisationen av den högre lantbruksundervisningen fått sina arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

uppgifter avsevärt förändrade och beskurna gäller för anstalten alltjämt i
tillämpliga delar den 18 juni 1926 av Kungl. Majit fastställd instruktion.

Enligt instruktionen bär centralanstalten till uppgift att genom i olika delar
av landet anordnade systematiska försök och genom vetenskapliga undersökningar
utreda för lantbruket och dess binäringar viktiga praktiska frågor,
att genom uppvisningar åskådliggöra vid försöksverksamheten erhållna resultat
samt att, i den mån lämpligen kan ske, meddela allmänheten råd och
anvisningar i ämnen, som tillhöra anstaltens verksamhetsområde. För uppgiftens
fullgörande bör centralanstalten stå i livlig förbindelse ej blott med
övriga för lantbruket och dess binäringar verksamma vetenskapliga anstalter
utan även med undervisningsanstalterna, hushållningssällskapen och lantbrukets
praktiska utövare. Rätt att framställa förslag angående frågor, som
synas vara av beskaffenhet att böra företagas till utredning vid centralanstalten,
tillkommer särskilt lantbruksakademien och dess förvaltningskommitté,
hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott samt inom landet befintliga,
från centralanstalten fristående lantbruksvetenskapliga anstalter. För
rådplägning i frågor om försöksverksamheten äger centralanstaltens styrelse
att till styrelsens sammanträden inbjuda ombud från hushållningssällskapen
ävensom andra, vilkas deltagande i dylika överläggningar styrelsen finner
önskvärt. Styrelsen består av lantbruksakademiens preses och sekreterare
samt fem för två år särskilt utsedda ledamöter, av vilka tre förordnas av
Kungl. Majit och två väljas av akademien.

I instruktionen, som vidare innehåller en uppräkning av försöksavdelningarna,
angives beträffande avdelningen för jordbruk och växtodling, att dess
underavdelning för jordbruk har till uppgift att verkställa undersökningar
och utredningar rörande jordens bearbetning, torrläggning, bevattning och
gödsling m. m., samt att underavdelningen för växtodling har att verkställa
undersökningar och utredningar rörande de olika åkerbruksväxternas odlingsvärde
och odling samt angående ogräsens bekämpande. Varje avdelning vid
centralanstalten förestås av en avdelningsföreståndare med titel professor.
Vissa underavdelningar förestås av överassisstenter. Vid avdelningen för jordbruk
och växtodling är anställd en Överassistent.

För vinnande av enhet och samverkan mellan centralanstaltens olika avdelningar
bilda lantbruksakademiens sekreterare samt centralanstaltens avdelningsföreståndare
och överassistenter en nämnd, vilken bland annat har
att uppgöra arbetsprogram för verksamheten, varjämte nämnden beredes
tillfälle att till styrelsen avgiva yttrande angående frågor, som beröra centralanstalten
i dess helhet, samt frågor, vilka avse planläggningen och organisationen
av de enskilda avdelningarnas verksamhet. Härlörutom har nämnden
att i övrigt avgiva av styrelsen infordrade yttranden, men ock att självmant
påkalla styrelsens uppmärksamhet å frågor, som beröra centralanstaltens
verksamhet. Vidare bör nämnden hava sin uppmärksamhet fäst på ernåendet
av planmässighet i hela den försöksverksamhet, som på jordbruksområdet
utövas inom riket, och skall därför, innan förslag till arbetsprogram uppgöres,
anmoda landets hushållningssällskap samt andra för anstaltens försöksverksamhet
intresserade institutioner att avgiva förslag i fråga örn sistnämnda
verksamhet. Sedan arbetsprogram blivit uppgjort, av styrelsen prövat och
av Kungl. Majit fastställt, utarbetas av avdelningarnas och underavdelningarnas
föreståndare planer för de lokala försökens utförande. Över planerna
för de till avdelningen för jordbruk och växtodling hörande lokala fältförsöken
skola de lokala försöksledarna vid ett allmänt möte, som årligen hålles i Slockholm,
beredas tillfälle vilia sig. Slutligen ina anföras, att nämnden samti -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

digt med uppgörande av förslag till arbetsprogram jämväl har att avgiva yttrande
över inkomna förslag till arbetsplan för försöksverksamheten vid andra
lantbruksvetenskapliga anstalter.

Enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut åren 1928 och 1930 hava upprättats
två försöksgårdar, Lanna Borregården i Saleby socken av Skaraborgs
län samt Offers gård i Boteå socken av Västernorrlands län, vilka direkt inordnats
i anstaltens verksamhet. I Kungl. Maj:ts brev den 8 februari 1929
beträffande Lanna försöksgård och den 19 december 1930 beträffande Offers
försöksgård föreskrives, bland annat, att vid försöksgårdarna skola i första
hand verkställas sådana närmast för ortens jordbruksförhållanden avpassade
försök rörande jordens bearbetning samt gödsling, torrläggning och annan
jordförbättring m. m. ävensom rörande de olika åkerbruksväxternas odlingsvärde
och odling samt ogräsens bekämpande, för vilka fordringarna på tillförlitlighet
och skärpa måste ställas särskilt höga och vilka sålunda böra i
detalj övervakas av sakkunnig försöksledare, varförutom, i den utsträckning
styrelsen finner lämpligt, undersökningar böra ske på husdjursskötselns område
samt rörande olika jordbrukstekniska hjälpmedels lämplighet och arbetseffekten
vid jordbruksdrift m. fl. grenar av jordbruksforskningen, att
centralanstaltens styrelse årligen skall fastställa försöksplan för verksamheten
och hava högsta uppsikt över försöksgårdarna samt, med biträde särskilt av
anstaltens avdelningar för jordbruk och för husdjursskötsel, ansvara för arbetet
vid gårdarna, att vid uppgörande av försöksplaner samt vid verksamhetens
bedrivande i övrigt samarbete bör åvägabringas med jordbrukare och
intresserade i de trakter, där försöksgårdarna äro belägna, att försöksgårdarnas
räkenskaper skola föras särskilt för sig och på sådant sätt, att överblick
över gårdarnas ekonomiska ställning vid varje tidpunkt kan erhållas, samt
att de för försöksgårdarnas skötsel erforderliga särskilda tjänstemännen,
föreståndare och assistent, skola tillsättas och entledigas av centralanstaltens
styrelse, som jämväl skall äga att för dem utfärda instruktioner. I berörda
brev förordnas vidare, att i det förslag till inkomst- och utgiftsstat för centralanstaltens
verksamhet, som årligen skall underställas Kungl. Maj:ts prövning,
skola intagas inkomst- och utgiftsstater jämväl för försöksgårdarna.

Enligt instruktioner den 30 april 1929 för föreståndare och assistent vid
Lanna försöksgård och den 24 mars 1931 för motsvarande befattningshavare
vid Offers försöksgård utövar föreståndaren den närmaste ledningen av försöksgårdens
verksamhet och ansvarar inför centralanstaltens styrelse för att
ifrågavarande verksamhet bedrives i enlighet med fastställd försöksplan,
driftsplan och stat samt styrelsens i avseende på försöksgården fattade och
honom meddelade beslut. I instruktionerna angives, att försöksverksamheten
vid försöksgård närmast skall ingå såsom ett led i den av centralanstaltens
avdelning för jordbruk bedrivna verksamheten, men att därjämte i den utsträckning,
styrelsen kan finna lämpligt, andra avdelningar vid centralanstalten
skola beredas tillfälle att vid försöksgården utföra eller få utförda
försök, hörande till respektive avdelningars verksamhetsområden, varförutom
jämväl försöksuppgifter av annan art må kunna upptagas till behandling.
Årligt förslag till plan för försöksverksamheten vid gården skall av föreståndaren
uppgöras i samråd med vederbörande avdelningsföreståndare vid cen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 ■

tralanstalten. Vid försöksplanens uppgörande skall, i den utsträckning styrelsen
finner lämpligt, lokala organisationer beredas tillfälle avgiva förslag.

Efter överenskommelse med vederbörande avdelningsföreståndare vid centralanstalten
skall försöksgårdsföreståndaren utarbeta för offentliggörande
avsedda meddelanden över gjorda iakttagelser och vunna resultat vid undersökningar
och försök å försöksgården. Föreståndaren har vidare att tillse,
att jordbruksdriften vid försöksgården skötes på ett rationellt sätt med tillbörligt
beaktande av kravet på bästa möjliga ekonomiska resultat av jordbruksdriften.
Förslag till driftsplan för gården under nästföljande år skall av
föreståndaren uppgöras i samråd med föreståndarna för centralanstaltens avdelningar
för jordbruk och för husdjursskötsel. Det åligger föreståndaren att
draga försorg om, att byggnader, hägnader, vägar och diken, tillhörande försöksgården,
hållas i gott stånd. Vidare skall föreståndaren handhava försöksgårdens
ekonomi i enlighet med fastställd stat, verkställa för försöksgården
ifrågakommande inköp och försäljningar samt månatligen till styrelsen ingiva
med vederbörliga verifikationer bestyrkt redovisning över försöksgårdens inkomster
och utgifter. Föreståndaren ansvarar för, att fullständiga räkenskaper
över försöksgårdens ekonomi föras i enlighet med av styrelsen fastställda
grunder.

Assistent vid försöksgård har till åliggande att efter föreståndarens anvisningar
deltaga i de dagliga arbetena vid försöksgården, därvid hans verksamhet
i främsta rummet bör avse den egentliga försökverksamheten, och att
under föreståndarens frånvaro samt under tid då denne åtnjuter ledighet,
utan att annan person i hans ställe förordnats, utan särskild ersättning uppehålla
föreståndarens åligganden.

Beträffande anordningen av den i samarbete mellan centralanstaltens jordbruksavdelning
och hushållningssällskapen bedrivna lokala försöksverksamheten
liksom beträffande försöksverksamheten vid lantbruks- och lantmannaskolor
hänvisas till 1931 års utredningsmäns betänkande.

I den av Kungl. Majit den 20 juni 1935 fastställda avlöningsstaten för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet beräknas avlöningar
till följande ordinarie befattningar vid jordbruksavdelningen, nämligen 1 avdelningsföreståndare
(lönegrad B 30), 1 Överassistent (B 26) och 1 vaktmästare
(B 7). De i staten härför upptagna lönebeloppen uppgå till sammanlagt
(11,520 + 9,690 + 3,429 —) 24,639 kronor. För närvarande är överassistentbefattningen
vakant och uppehälles på förordnande.

Av vid centralanstalten anställda 6 assistenter med av Kungl. Maj :t bestämt
arvode är en placerad på jordbruksavdelningen, med ett årsarvode av 6,300
kronor.

Ur den i centralanstaltens lönestat ingående anslagsposten till övriga ickeordinarie
befattningshavare avlönas vid jordbruksavdelningen 2 extra assistenter
och ett laboratoriebiträde. En assistent åtnjuter ett årsarvode av 4,320
kronor, en assistent har arvodet 2,700 kronor och laboratoriebiträdet 1,500
kronor. Det i staten för berörda assistenter och biträden beräknade lönebeloppet
utgör alltså sammanlagt 8,520 kronor.

Ur tillgängliga donationsmedel skall enligt särskild av Kungl. Majit fastställd
inkomst- och utgiftsstat 8,400 kronor utgå till avlöningar av assistenter,
3,600 kronor till avlöning av skrivbiträde och kassörska samt 7,700 lero -

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

nor till avlöning av tillfällig hjälp för olika arbeten med de lokala gödslings*
försöken.

De i centralanstaltens stater ingående totala lönebeloppen för befattningshavare
å jordbruksavdelningen uppgå alltså till (24,639 + 6,300 + 8,520 +
19,700 =) 59,159 kronor.

För budgetåret 1935/1936 utgår ur anslaget till omkostnader för centralanstalten
samt ur särskilda uppbördsmedel ett belopp av sammanlagt 35,400
kronor till omkostnader vid centralanstaltens jordbruksavdelning, vilket belopp
enligt av Kungl. Majit den 20 juni 1935 fastställd omkostnadsstat skall
disponeras på i huvudsak följande sätt:

a) expenser:

vid institutionens båda underavdelningar .... kronor 5,750
vid den fasta försöksstationen å Experimentalfältet
.............................. s 1,300 kronor

b) förbrukningsmaterial vid den fasta försöksstationen å

Experimentalfältet.................................. »

c) försökskostnader vid densamma...................... »

d) hästars underhåll och rekrytering vid densamma........ »

e) arbetskostnader vid densamma........................ »

f) utgifter vid övriga fasta försöksstationer................ »

g) försökskostnader vid lokala fältförsök (9,500 å underav delningen

lör växtodling, 2,000 å underavdelningen för
för jordens bearbetning etc.).......................... »

Summa kronor 35,400.

Ur anslagsposten till försökskostnader vid lokala fältförsök utgår ersättning
till försöksvärdar för lokala sortförsök, vilken upptager största delen av
denna utgiftspost.

Av en å centralanstaltens omkostnadsstat under rubriken allmänna utgifter
upptagen anslagspost till reseersättningar avse 4,000 kronor tjänstemän vid
jordbruksavdelningen, varjämte en under samma rubrik upptagen anslagspost
för publikationstryck till belopp av omkring 2,500 kronor torde kunna
beräknas hänföra sig till denna avdelnings publikationer, utom årsredogörelsen
för gödslingsförsöken.

Av förenämnda donationsmedel utgå 11,200 kronor till omkostnader vid
jordbruksavdelningen, varav 3,000 kronor till resekostnader för assistenternas
besök vid lokala gödslingsförsök och 5,500 kronor till tryckande av årsberättelse
över dessa.

Jordbruksavdelningens sammanlagda omkostnader uppgå alltså till cirka
(35,400 + 6,500 + 11,200 =) 53,100 kronor, varav emellertid omkring 12,000
kronor äro att hänföra till kostnader för lokala fältförsök.

Av de för nuvarande budgetår fastställda staterna för de under centralanstaltens
förvaltning stående fasta försöksgårdarna inhämtas beträffande
Lanna försöksgård att i avlöningar utgå 21,750 kronor, därav till fö -

7,050

1,500

3,850

1.500

7.500

2.500

11,500

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 ■

reståndaren arvode å 6,300 kronor och till assistent 5,000 kronor jämte dyrtidstillägg
samt i avlöningar till jordbrukspersonal m. m. 9,350 kronor. Omkostnaderna
äro upptagna till 11,150 kronor. Då gårdens inkomster av växtodling
och kreaturskötsel jämte hyresintäkter beräknats till 10,900 kronor
uppstår ett driftsunderskott att täckas av statsmedel av 22,000 kronor.

För Offers försöksgård hava avlöningarna upptagits till 23,900
kronor, därav 6,756 kronor i arvode till föreståndaren och 5,000 kronor till
assistenten jämte dyrtidstillägg. Till jordbrukspersonal m. m. beräknas 11,100
kronor. Omkostnaderna angivas ävenledes till 11,100 kronor. Försöksgårdens
inkomster av växtodling och kreatursskötsel jämte hyresavkastningen uppgår
till 11,000 kronor. Driftsunderskottet har sålunda beräknats till 24,000 kronor,
för vars gäldande anslag anvisats å riksstaten.

Enligt Kungl. Maj:ts den 16 december 1932 utfärdade stadgar för lantbrukshögskolan
har denna till uppgift att genom vetenskaplig forskning
främja lantbrukets utveckling samt att meddela på vetenskaplig grund vilande
undervisning i för lantbruket viktiga ämnen. Till högskolan hör Ultuna
lantegendom. Den forskningsverksamhet vid högskolan, som närmast
sammanhänger med centralanstaltens försöksverksamhet, bedrives vid institutionerna
för agronomisk hydroteknik, för allmän jordbrukslära och för
växtodlingslära. Åtskilliga av de i undervisningen ingående övningarna förutsätta
fältförsök.

I Kungl. Maj:ts brev till lantbrukshögskolans styrelse den 20 juli 1934
angående ändrade föreskrifter rörande förvaltningen av Ultuna lantegendom
m. m. har bland högskolestyrelsens åligganden angivits, att styrelsen
skall meddela föreskrifter om egendomens användning för undervisningsoch
försöksändamål. Beslutanderätten i dylika frågor äger dock styrelsen
överlåta å en på föreskrivet sätt sammansatt nämnd.

Såsom förut berörts bedrives med understöd av statsmedel försöksverksamhet
på växtodlingens område av svenska mosskulturföreningen, svenska
betes- och vallföreningen samt kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Angående
dessa institutioners uppkomst och utveckling hänvisas till 1931 års
utredningsmäns betänkande. Här må beträffande deras organisation och
huvudsakliga uppgifter m. m. blott anföras följande.

Svenska mosskulturföreningen bildades år 1886. Föreningens nu gällande
stadgar äro antagna å föreningens sammanträden den 19 mars och den 25
juni 1930. Häri angives, att föreningen har till ändamål att verka för rationell
mosskultur och dess utveckling inom landet, samt att föreningen
i mån av arbetskrafter och tillgångar skall söka nå detta mål genom att
a) såväl vid sin huvudanstalt som på sina försöksgårdar utföra noggrant
kontrollerade försök rörande torvmarkers uppodling och växtodlingen å desamma,
b) å sina laboratorier eller genom sina tjänstemän upptaga de vetenskapliga
undersökningar, som kunna bidraga till en vidgad kännedom om
torvmarkerna och deras utnyttjande, c) utgiva en tidskrift, som behandlar
mosskultur och i samband därmed stående frågor, d) förmedelst föredrag,

Kungl. Majlis proposition nr 167 ■

broschyrer, möten för överläggningar, demonstrationsfält och på andra lämpliga
sätt sprida kunskap om bästa sätten för torv- eller myrmarkers tillgodogörande
för olika ändamål samt e) tillhandagå torvmarksägare med råd och
upplysningar rörande deras torvmarkers utnyttjande och skötsel. Föreningens
styrelse består av sju för tre år utsedda ledamöter, för vilka finnas
sex suppleanter. Av dessa utser Kungl. Majit ordföranden samt därutöver
tre ledamöter ävensom tre suppleanter.

Institution, försöksjord m. m. I föreningens ägo finnas: 1)
Huvudanstalten i Jönköping med institutionsbyggnad och vegetationsgård för
kärlförsök; 2) Försöksgården Flahult, 17 km från Jönköping, örn 109 hektar,
vartill kommer det från Norrhammars bruk arrenderade Svartökärr örn 18
hektar. Tillhopa utgöras dessa gårdar av 72 hektar dåligt förmultnad torvjord,
17 hektar djup kärrjord, 5 hektar grund kärrjord och mullrik sand,
33 hektar sandjord och skogsmark. Av denna areal äro 62.6 hektar uppodlade.
Vidare finnas, förutom nödiga byggnader för jordbruksdriften, vissa
sådana för försöksverksamheten. 3) Försöksgården Gisselås, belägen i Jämtland
vid Gisselås station, 9 mil norr om Östersund, omfattande cirka 100
hektar myrjord, varav 55 hektar äro uppodlade, samt försedd med nödiga
byggnader för driften. Till inköp och utrustning av denna gård har staten
mot inteckning beviljat ett ränte- och amorteringsfritt lån på 120,000 kronor,
motsvarande egendomens värde. 4) Härtill kommer den Mo och Domsjö
aktiebolag tillhöriga gården Sörbyn i Västerbottens län, 55 km söder om
Umeå, omfattande cirka 72.5 hektar, varav 37 hektar äro uppodlade. Å
denna egendom har bolaget berett mosskulturföreningen tillfälle att utföra
försök.

Personal. Mosskulturföreningens personal utgöres för närvarande av:
en föreståndare, som har att övervaka och leda hela verksamheten; en botanist
och torvgeolog, som utför beståndsanalyser på fältet, höanalyser, mikroskopiska
jordanalyser, försöksbearbetning; 2 kemister för utförandet av kemiska
analyser på jordprov och skördeprodukter; 1 försöksassistent för utförande
av försöken i vegetationsgården; 3 kulturingenjörer för konsultations-,
upplysnings- och försöksverksamhet; 1 biträde för bearbetning av försök;
1 kassörska; 1 korrespondent; 1 vaktmästare; 1 trädgårdsarbetare, alla
i Jönköping. Vidare finnas 1 inspektor på Flahult och 1 föreståndare för
Gisselås försöksgård.

Mosskulturföreningens huvudsakliga inkomstkälla har under en lång följd
av år varit statsanslag. Detta har under de senare åren årligen uppgått för
huvudanstalten med Flahult till 95,000 kronor samt för Gisselås till cirka
15,000 kronor. För budgetåret 1935/1936 har riksdagen till understöd åt föreningen
anvisat ett enda anslag till belopp av 110,000 kronor. I övrigt hava
av landsting och hushållningssällskap under budgetåret 1933/1934 utgått anslag
med 6,650 kronor till huvudanstalten med Flahult och 1,200 kronor till
Gisselås. Gåvor hava under samma år utgjort 4,240 kronor till huvudanstalten
med Flahult och 2,246 kronor (konstgödsel) till Gisselås. Övriga inkomster
uppgå för huvudanstalten med Flahult till cirka 4,000 kronor. Härtill
kommer nettot från den egentliga jordbruksdriften på försöksgårdarna, som
emellertid ej kan till sin storlek exakt uppskattas. Omslutningen uppgick
budgetåret 1933/1934 för huvudanstalten med Flahult till cirka 137,000 kro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

lior och för Gisselås till nära 28,000 kronor. Lönekontot uppgår för huvudanstalten
med Flahult till cirka 64,000 kronor och för Gisselås till 6,105
kronor.

Enligt uppgift i föreningens år 1935 utkomna årsberättelse utgjorde medlemsantalet
den 30 juni 1934 757, därav 48 utländska.

Svenska betes- och vallföreningen bildades år 1916. Enligt föreningens stadgar
har densamma till ändamål att verka för erhållandet av högre avkastning
av våra betesmarker och ängsmarker genom införande av bättre metoder för
deras skötsel och nyttjande, att arbeta för att skogsmark allt mindre skall
behöva tagas i anspråk för betesändamål, att söka klarlägga hithörande frågor
och praktiskt tillgodogöra sig på området erhållna rön och erfarenheter, att
härom sprida upplysning till landets jordbrukare samt att överhuvud taget
verka för en mera rationell odling och skötsel av all slags fodervall. Beträffande
styrelsens sammansättning gälla motsvarande bestämmelser som nyss
angivits för svenska mosskulturföreningen. Därest föreningen upphör med
sin nuvarande verksamhet skall dess å Ultuna med anlitande av allmänna
medel uppförda institutionsbyggnad med därtill hörande ledningar och andra
för föreningens institutionsbehov å Ultuna egendom utförda anläggningar övergå
i statens ägo. Örn föreningens upplösning beslutas, uppdrages åt lantbruksakademien
att förvalta föreningens återstående tillgångar.

Institution, försöksjord m. m. Föreningen äger en institutionsbyggnad
vid Ultuna och i anslutning till denna en vegetationsgård samt
har vidare tillgång till försöksjord på Ultuna egendom. Föreningen arrenderar
den på något avstånd från Ultuna belägna akademigården Lilla Sunnersta
om 21.5 hektar, vilken är avsedd för försök och driftsekonomiska beräkningar
m. m. Föreningens övriga försöksverksamhet ute i landet bedrives huvudsakligen
på fasta försöksfält av olika slag samt vid två kontrollgårdar (Boda
i Örebro län och Blombacka i Skaraborgs län), varjämte verksamheten avser
två kultiveringsförsök i Norrland.

Personal. Betes- och vallföreningens personal utgöres av: 1 före ståndare

med uppgift att leda och övervaka hela verksamheten; 1 försöksledare,
som har närmaste ansvaret för föreningens försök; 1 laborator för
den botaniska analysverksamheten med flera uppgifter; 2 konsulenter, vilka
dels handhava konsultationsärendcn, dels biträda vid försöksverksamheten
m. m.; 2 assistenter; 1 skrivbiträde; 1 vaktmästare och 1 extra biträde.

Betes- och vallföreningens huvudsakliga inkomstkälla är statsanslag. Detta
har under föreningens tillvaro starkt stegrats, kulminerade 1932 med 87,000
kronor till huvudverksamheten, och utgjorde för vart och ett av budgetåren
1933/1934 och 1934/1935 73,500 kronor. För vissa specialuppgifter, nämligen
anordnandet av beteskontroll på förenämnda två gårdar och kultiveringsförsök
i Norrland, har ett särskilt statsanslag å 15,000 kronor beviljats. För
budgetåret 1935/1936 har riksdagen till bidrag åt föreningen anvisat ett enda
anslag till belopp av 89,400 kronor. Föreningens inkomster utöver statsbidraget
under sistförflutna budgetåret uppgingo till något över 20,000 kronor.

Enligt uppgift i föreningens år 1935 utkomna årsskrift har medlemsantalet

Hilwi ig till riksdagens protokoll 19IIG. 1 sami. Nr 167. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

vid nämnda års ingång utgjort 1,150, därav 27 utländska. Det må här anmärkas,
att de rådsökande hos betes- och vallföreningen i stor utsträckning
själva få bekosta de begärda förrättningarna.

Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå bildades genom beslut av Norrbottens
läns hushållningssällskap och landsting år 1892, under förutsättning
att statsbidrag lämnades för anstalten. Sådant har sedermera beviljats från
och med år 1895. Lantbruksstyrelsen, som av Kungl. Maj:t bemyndigats
meddela närmare föreskrifter rörande anstaltens styrelse och verksamhet,
utfärdade den 24 januari 1895 reglemente för anstalten. Enligt detta skall
anstalten hava till ändamål dels att såsom kemisk station främja utvecklingen
av jordbruk och näringar genom meddelande av upplysningar och råd
samt medelst undersökning av handelsvaror och andra ämnen, vilka för dessa
hanteringar äro av betydelse, dels att såsom praktisk försöksanstalt genom odling
och förädling av sädesslag och foderväxter söka utröna vilka av dessa
som äro för övre Norrland mest passande samt, i den mån befintliga tillgångar
sådant medgiva, låta verkställa försök med artificiella gödslingsämnen
för utrönande vilka slag av dylika ämnen bäst lämpa sig för övre Norrland,
särskilt för Norrbottens läns moss- och myrmarker, dels ock såsom vetenskaplig
växtbiologisk anstalt undersöka växternas liv och livsyttringar med
hänsyn till de inom nämnda landsdel förhandenvarande livsbetingelserna.
Anstalten står under uppsikt av en styrelse bestående av minst tre ledamöter,
vilka utses för den tid och i den ordning, som bestämmes av Norrbottens
läns landsting och hushållningssällskap. Enligt reglementet åligger det landstinget
och hushållningssällskapet att bekosta och underhålla dels erforderliga
laboratorier, nämligen ett kemiskt och ett botaniskt med utrustning dels
ock för anstaltens verksamhet erforderligt försöksfält.

Institution, försöksjorcl m. m. Anstaltens laboratoriiAn och övriga lokaler
äro inrymda i hushållningssällskapets fastighet i Luleå. Anstaltens fasta försöksverksamhet
är förlagd till Sunderbyns försöksgård i Nederluleå socken
och Alträsks försöksgård, belägen å Alträsks kronopark inom Överluleå socken,
till de fasta försöksstationerna vid Gran i Piteå socken och Matarengi
i Övertorneå socken samt i mindre omfattning till Hagalunds försöksfält vid
Luleå. Sunderbyns försöksgård, vilken åstadkommits genom enskilda donationer,
innehåller i areal omkring 24 hektar, varav omkring 20 hektar äro
odlade och omkring 3 hektar röjda för odling. Jordarten på försöksgården
utgöres av lerblandad sandjord av något växlande mullhalt samt grund myrjord.
Försöksgården är väl bebyggd. Ekonomibyggnaderna äro delvis nyuppförda.
Alträsks försöksgård innehåller i areal 55.5 hektar. Jorden består
av myrmark. Gårdens bebyggelse är för närvarande mindre tillfredsställande.
För skördens förvaring finnas visserligen nödiga utrymmen i
fyra större foderlador, men bostadshus och husdjursstallar äro otillräckliga.
Såsom förut angivits har anstaltsstyrelsen gjort framställning örn anslag till
uppförande av ny ekonomibyggnad och ny förmansbostad vid försöksgården
samt till inköp av maskinell utrustning och nötkreatur för gårdens behov.

Personal. Anstaltens personal utgöres av en föreståndare, som det åligger
att ansvara för alla arbeten, som utföras vid anstalten, tre assistenter, därav
en vid kemiska laboratoriet och en försöksassistent, en förman vid Sunder -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 19

byns försöksgård och en förman vid Alträsks försöksgård samt en vaktmästare.

Kemisk-växtbiologiska anstalten, som alltsedan dess första verksamhetstid
erhållit anslag av staten samt av landstinget och hushållningssällskapet
i Norrbottens län har enligt Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1935 till uppehållande
av anstaltens verksamhet under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936 beviljats
statsbidrag med 27,800 kronor under villkor, bland annat, att från
länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas till anstaltens
underhåll under sagda tid med sammanlagt minst 16,680 kronor.
Härjämte har till driftkostnader under samma tid för försöksgården vid
Alträsk i statsbidrag anvisats ett belopp av 8,700 kronor. Enligt berättelse
över anstaltens verksamhet för år 1934 har anstalten under sagda år erhållit
i anslag av landstinget 8,000 kronor och av hushållningssällskapet 9,388
kronor, varjämte anstalten i form av fri konstgödsel tillförts 1,944 kronor,
därav 856 kronor för Alträsks försöksgård, samt i ränta å fondmedel 1,225
kronor. Avlöningarna för året utgöra 29,056 kronor, därav för Alträsk
2,908 kronor.

Den av Sveriges utsädesförening bedrivna försökverksamheten avser alstrande
av nya sorter samt stammar av utsäde och frö med bättre egenskaper
än redan befintligt. Sålunda alstrade sorter, som befinnas värda att utföras
i handeln, förökas av föreningen till en mindre kvantitet, vilken därefter
överlämnas till ett bolag, allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som i sin
tur fabriksmässigt utövar verksamhet med förädling av utsäde och till allmänheten
försäljer de sålunda erhållna produkterna. Föreningens verksamhet,
som förutom växtförädling även innefattar frökontroll, bedrives dels
vid huvudanstalten i Svalöv, dels vid ett antal filialer i olika delar av landet.
Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av sju ledamöter,
av vilka ordförande och fyra ledamöter utses av Kungl. Majit. Förhållandet
emellan föreningen och utsädesaktiebolaget regleras genom ett den
10 januari 1933 ingånget och den 5 maj 1933 av Kungl. Majit godkänt avtal.
Föreningen har från och med budgetåret 1933/1934 åtnjutit ett årligt
statsbidrag för sin verksamhet av 224,000 kronor.

Växtförädlingsverksamhet utövas jämväl i stor omfattning av W. Weibull
aktiebolag. Karakteristiskt för verksamheten vid detta bolag är att såväl själva
växtförädlingsarbetet som ock det affärsmässiga exploaterandet av de förädlade
varorna bedrives av en och samma organisation, därvid dock i räkenskapshänseende
förädlingsverksamheten är skild från den merkantila verksamheten.
För understödjande av den praktiskt vetenskapliga verksamheten
å Weibullsholm har årligen från och med budgetåret 1933/1934, lämnats ett
statsbidrag å 65,000 kronor.

Kontroll av utsädesvaror genom direkt undersökning av den färdiga varan
utövas av statens centrala frökontrollanstalt samt av lokala med statsmedel
understödda frökontrollanstalter. Därjämte tillkommer det statens centrala
frökontrollanstalt att, då så erfordras, genom odlingsförsök utröna utsädesvarornas
beskaffenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

1931 års ut- I redogörelse över hittillsvarande samarbete mellan statlig och statsunderredningsmån.
stödd försöksverksamhet omnämna 1931 års utredningsmän, att samarbetet
mellan centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet och övriga lantbruksvetenskapliga
anstalter organisatoriskt sett ofta visat sig vara mindre tillfredsställande
och att det samarbete, som kommit till stånd nästan uteslutande berott på
vederbörande försöksmäns personliga initiativ. Utredningsmännen hava härom
vidare anfört följande.

Den uppgift, centralanstalten enligt sina stadgar hade, nämligen att granska
andra lantbruksvetenskapliga anstalters försöksplaner, hade intill allra
senaste tid bedrivits på sådant sätt, att granskningen endast utförts medelst
skriftväxling utan att giva respektive intressenter tillfälle till personlig diskussion.
Denna anordning hade emellertid visat sig ej vara tillfyllest. Såväl
från statsmakterna som från enskilda hade framkommit krav på ett
bättre samarbete institutionerna emellan i fråga om forsknings- och försöksarbetet
på jordbruksområdet. Särskilt hade framhållits, hurusom genom
bristande samarbete s. k. dubbelarbete utfördes i statlig och statsunderstödd
försöksverksamhet.

Med anledning av berörda förhållanden sammanträdde i Stockholm hösten
1931 på inbjudan av centralanstaltens nämnd representanter för de
statliga och statsunderstödda försöksinstitutionerna på jordbruksområdet.
Då församlingen av de därvid närvarande ansetts såsom en utvidgning av
centralanstaltens nämnd, hade den erhållit benämningen »förstärkta nämnden».
Denna »förstärkta nämnd» hade, förutom vid detta tillfälle, sammanträtt
tvenne gånger under år 1932 och en gång under år 1933, och den kunde
numera, så länge hittillsvarande organisation av försöksväsendet vore rådande,
anses såsom en minst en gång om året sammanträdande institution.
Vid de hållna sammanträdena hade följande institutioner varit representerade:
centralanstalten med dess olika avdelningar och de statliga försöksgårdarna,
mosskulturföreningen, Sveriges utsädesförening, betes- och vallföreningen
och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.

Vid nämndsammanträdena hade prövats möjligheten att gemensamt utarbeta
en generalplan för all försöksverksamhet på jordbruksområdet. Man
hade vidare sökt fördela arbetsuppgifterna mellan de olika institutionerna,
varvid samtidigt angivits var samarbete dem emellan ägde rum eller kunde
komma att äga rum. Vid dessa förhandlingar hade försöken behandlats
gruppvis genom fördelning på försöksgrenar berörande gödsling, växtförädling,
sortprövning, vallväxtfröodling, entomologi och växtpatologi. I vissa
fall hade kommittéer utsetts för att närmare utreda möjligheterna för samarbete
inom ett visst arbetsområde. Således hade tillsatts en kommitté för
vallväxtförsök samt en kommitté för utarbetande av gemensamma analysmetoder
inom försöksväsendet. »Förstärkta nämnden» hade även ingående
diskuterat möjligheten av att ställa de olika försöksgrupperna under en bestämd
ledning. Bland annat hade därvid framhållits, att centralanstalten
borde vara medelpunkten för all försöksverksamhet på jordbruksområdet,
och att den därför antingen själv borde taga hand om respektive försöks ledning
eller utse någon av specialinstitutionerna såsom sin ställföreträdare,
vilken då skulle ansvara för genomförandet av ifrågavarande försöksuppgift.
Då emellertid ordet ledning stött på viss opposition, hade man beslutat,
att frågan skulle ordnas genom att kommittéer allt efter behov bildades för
grupper av försök på sådant sätt, att alla intressen bleve behörigen repre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

senterade. Såsom ordförande i respektive kommittéer skulle den försöksman
fungera, vilken representerade den specialinstitution, som ifrågavarande
försöksuppgift närmast gällde.

Även örn tillkomsten av »förstärkta nämnden» kunde anses såsom ett
framsteg i fråga om samarbete mellan landets olika försöksinstitutioner, kunde
det icke jävas, att en dylik organisationsform vore byggd på väl lösa grunder,
då det gällde att samla alla inom försöksväsendet arbetande krafter till
gemensamt och enhetligt arbete. Ur anslagsteknisk synpunkt stötte en sådan
form för samarbete jämväl på stora svårigheter, då det endast ytterst
sällan kunde tänkas inträffa, att en försöksinstitution med sitt begränsade
anslag utförde försök för annan institutions räkning. Det läte sig väl knappast
heller göra, att en institution ställde en del av sitt anslag till annan institutions
förfogande för försöks genomförande.

En svaghet hos denna organisationsform för samarbete vore också, att de
förslag till dylikt, som diskuterats vid nämndens sammanträden, ej alltid i
önskvärd grad på förhand dryftats och planlagts av de försöksmän, som i
landets skilda delar närmast skulle omhänderhava de försöksuppgifter, vilka
skulle bliva föremål för samarbete.

Utredningsmännens förut omnämnda redogörelse för sådana framställningar
rörande jordbruksförsöksverksamhet, som
remitterats eller ingivits till dem, avse dels den av 1926 års riksdag begärda
utredningen på vad sätt inom landet odlade rotfruktsstammar kunde underkastas
officiell prövning angående deras odlings- och fodervärde samt rörande
eventuellt behov av handledning för fröodlare vid uppdragning av stamfrö
för rotfrukter, dels en av svenska lantmannaskolornas lärarförening hos utredningsmännen
gjord framställning om övervägande av anordning, varigenom
lantmannaskolornas jordbruk i väsentligt större utsträckning än hittills
kunde tagas i anspråk för utförandet av statlig försöksverksamhet, dels
lantbruksstyrelsens i skrivelse till Kungl. Majit den 31 augusti 1931 väckta
förslag om statsunderstöd till den förädlingsverksamhet, som bedrives av
de s. k. försöksringarna, dels ett av styrelsen för svenska mosskulturföreningen
i skrivelse den 26 november 1932 framfört förslag örn anordnande av
fast försöksgård på Gotland, dels en genom Uppsala läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott till utredningsmännen överlämnad skrivelse den
26 maj 1932 av jordbrukskonsulenten H. Lundevall, däri denne föreslagit
att hushållningssällskapens lokala sortförsök borde efter hand nedläggas och
ersättas med ett större antal demonstrationsförsök hos jordbrukarungdomens
förbundsavdelningar i landet. Beträffande dessa framställningar och
deras behandling hänvisas till utredningsmännens betänkande.

I sitt sammanfattande uttalande örn behovet och vikten av en utsträckt
försöksverksamhet på växtodlingens område hava utredningsmännen i huvudsak
anfört följande.

Innan någon officiell försöksverksamhet funnes, hade jordbrukaren varit
hänvisad till att själv ^experimentera allt, som rörde jordbruksdriften.
Faktiskt hade också såväl under 1700-talet som .senare funnits en del intresserade
jordbrukare, vilka utförde växtodlingsexperiment av olika slag. Då
emellertid jordbrukaren i regel ej besutte den försökstekniska skolning, som
erfordrades för att genomföra fullt klanderfria försök, och då för övrigt en

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

privat jordbruksdrift svårligen kunde ekonomiskt bära en mer omfattande
försöksverksamhet, hade man alltmera kommit till insikt om att det borde
vara det allmänna, som handhade denna verksamhet. På det allmännas
lott folie därvid även att söka på bästa sätt sprida de erhållna resultaten ut
i praktiken, ty försöksverksamhet och upplysningsverksamhet måste gå
hand i hand, för att försöksverksamheten skulle bliva jordbruket till verkligt
gagn. Det vore också ett synnerligen omfattande program, som försöksverksamheten
i vårt land måste hava, ty det gällde att under vitt skiftande
klimat- och jordmånsförhållanden söka utreda alla de spörsmål av olika art,
vilka berörde icke blott växtodling utan även husdjursskötsel.

För jordbrukaren vore det ju av största vikt att få upplysning örn, huru
han mest ekonomiskt skulle gödsla olika grödor på olika jordar, vilka sorter
och stammar han under olika förhållanden skulle odla, huru han skulle
anlägga betesvallar, vilken teknik han skulle använda vid odlingar av olika
slag, huru han bäst skulle bekämpa ogräset på sina åkrar, vilka foderstater,
som i olika fall vore ändamålsenligast och oändligt mycket annat. Man
torde med fullt fog kunna säga, att jordbrukets ekonomi ytterst vilade på,
att jordbrukaren på rätt sätt använde sig av försöksverksamhetens rön och
erfarenheter. I vårt land hade visserligen sedan lång tid tillbaka en hel
mängd olika försök blivit utförda och onekligen hade vårt jordbruk därav
dragit stor nytta, men det återstode ännu mycket att göra. För övrigt uppdöke
alltjämt nya problem och nya spörsmål, och sådana bomme också i
framtiden att allt fortfarande uppstå. I detta samband kunde, bland annat,
omnämnas, hurusom försöksverksamheten för närvarande mer och mer
börjat sysselsätta sig med de för jordbruksprodukternas värde och avsättning
så betydelsefulla kvalitetsproblemen. Man förstode av det här anförda,
att det för jordbruket vore av största ekonomiska betydelse att hava tillgång
till ett väl utvecklat, enhetligt organiserat och i aktuella frågor snabbt
verkande försöksväsen, vars resultat effektivt spredes i för varje jordbrukare
lättbegriplig form.

I samband härmed hänvisade utredningsmännen till följande uttalande i
en av särskilt tillkallade utredningsmän den 29 april 1933 till chefen för
jordbruksdepartementet avgiven promemoria med vissa synpunkter beträffande
statens understöds- och låneverksamhet för jordbruksnäringens förkovran.

Det måste enligt utredningsmännens uppfattning anses som ett intresse
av grundläggande vikt för vårt jordbruk, att dess försöksväsen erhölle en
ändamålsenlig organisation och utrustades med de möjligheter i skilda hänseenden,
som erfordrades för att detsamma skulle kunna nöjaktigt fylla sin
uppgift. Utan ett tidsenligt ordnat och på jordbrukets aktuella problem
och arbetsuppgifter inriktat försöksväsen bomme den praktiskt-vetenskapliga
grund att i fundamentala delar saknas, å vilken jordbrukets
yrkesundervisning och jordbruksarbetet måste byggas för att bliva i verklig
mening fruktbärande. — Utredningsmännen ansåge vidare, att försöksverksamheten
på grund av dess delvis vetenskapliga karaktär och de viktiga
allmänna intressen, densamma avsåge att tillgodose, vore att räkna såsom ett
av de främsta områden, å vilka det allmänna borde kraftigt ingripa för jordbrukets
befrämjande. Det syntes härvid böra framhållas, att liknande
forsknings- och försöksarbete, avseende andra näringars intressen, i stor
utsträckning utfördes på det allmännas bekostnad, samt att dylik medverkan
av staten i särskild grad erfordrades beträffande jordbruket, inom
vilket förutsättningarna att organisera och bekosta en egen försöksverk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

samhet i brist på allmänna kapitalstarka sammanslutningar vore särdeles
begränsade. Det kunde också anses vara endast tack vare det allmännas
bistånd, som jordbrukets försöksväsen kunnat uppnå sin hittillsvarande utveckling.
— Utredningsmännen ville även framhålla, att försöksverksamheten,
på de områden, där den hittills bedrivits, givit resultat av stort värde
som vägledning för jordbrukets utövare. Å andra sidan vore utredningsmännen
emellertid av den uppfattningen, att ifrågavarande verksamhet icke
i allo fyllde måttet för nutida krav utan måste utvidgas och fördjupas för att
kunna motsvara föreliggande behov. Nämnas kunde här, att man i vissa
andra med Sverige jämförbara länder, såsom Danmark och Norge, offrat
jämförelsevis mera än vi på förevarande område. Det torde kunna förväntas,
att den pågående utredningen rörande försöksverksamhetens organisation
i sinom tid komme att närmare klargöra, på vilka vägar nyssberörda
önskemål skulle kunna förverkligas. Att ökade allmänna anslag komme att
bliva erforderliga för ändamålet torde vara att förutse, och utredningsmännen
ville här hava uttalat, att jordbrukets behov av en mera omfattande och
bättre ordnad försöksverksamhet borde anses väl motivera en dylik ökning.

I detta sammanhang kunde jämväl erinras om vikten av att försöksverksamhetens
resultat i vidsträcktare grad bringades till jordbrukarnas kännedom,
då detta tydligen vore en förutsättning för resultatens praktiska nyttiggörande.

Utredningsmännen anföra vidare siffror till bedömande i vilken utsträckning
de nordiska länderna, Sverige, Danmark, Norge och Finland, med statsmedel
bekosta försöksverksamhet på växtodlingens område och komma därvid
till det resultat, att av dessa länder Sverige såväl i förhållande till åkerarealens
omfattning som jordbrukets intensitetsgrad offrat minst för sin försöksverksamhet.
De uttala därvid, att Sveriges skiftande klimat- och jordmånsförhållanden
borde nödvändiggöra en betydligt mera omfattande försöksverksamhet,
samt att behovet därav särskilt framträdde vid en jämförelse
med Danmark, där jordbruksförhållandena angåves vara betydligt mera ensartade.

I flertalet yttranden vitsordas behovet av omorganisation på ifrågavarande Yttranden.
område till vinnande av enhetlighet och effektivitet i försöksverksamhetens
anordning. Icke i något yttrande bestrides förhandenvaron av detta behov.

Det torde vara ställt utom varje tvivel, att ett välordnat försöksväsen är Departement;.
av den allra största betydelse för jordbruksnäringen. Det är därför av vikt, cJie1^natt
verksamheten så organiseras och bedrives, att bästa möjliga resultat vinnes
inom den kostnadsram, som kan tillmätas för ändamålet, samt att detta
resultat på ändamålsenligt sätt bringas till intresserades kännedom för omsättning
i den praktiska jordbruksdriften. Vad i nu förevarande sammanhang
närmast angår försöksverksamheten på växtodlingens område, torde,
enligt vad av den lämnade redogörelsen framgår, denna verksamhet, sådan
den för närvarande utövas i vårt land, lida av en viss brist på enhetlighet
och planmässighet. En rationalisering synes vara av behovet. Ehuru frågan
örn omorganisation av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
var föremål för behandling vid 1931 års riksdag i samband med
den högre lantbruksundervisningens ordnande, var det naturligt, alt i det

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

X uvarande
anordning.

sammanhanget intresset för försöksverksamheten fick träda tillbaka för undervisningsfrågorna.
Den förflyttning, som därvid i princip beslöts av centralanstaltens
försöksavdelningar för jordbruk och husdjursskötsel till Ultuna,
har ännu ej blivit genomförd. I stort sett torde detta dröjsmål emellertid
hava varit till övervägande fördel. De utredningar, som under tiden
hunnit slutföras, hava på ett otvetydigt sätt visat behovet av en allsidig belysning
av de med försöksverksamheten i landet sammanhängande frågorna,
innan kostnader nedläggas för ordnande av viss del av verksamheten. Men
om sålunda det uppskov, som uppstått med anordnandet vid Ultuna av centralanstaltens
nyssnämnda båda försöksavdelningar, varit till nytta för vinnande
av klarare insikt i avseende å försöksväsendets planläggning, har i
avvaktan på utredningens resultat och de beslut, som på grundval av utredningen
må komma att fattas av statsmakterna, en viss stagnation av försöksverksamheten
icke kunnat undvikas, helt naturligt föranledd av den före
omdaningen försiktiga medelstilldelningen och nödvändigheten för de aa
den väntade omorganisationen berörda institutionerna att sparsamt igångsätta
initiativ, som kräva bättre resurser än de förefintliga. Då möjligheter
nu föreligga att överblicka spörsmålet i hela dess vidd, synes tidpunkten
inne att söka vinna en lösning, som mera bestående tillgodoser de krav, vilka
skäligen här kunna uppställas. Vid den omorganisation, som sålunda nu
torde böra övervägas, måste givetvis frågan örn växtodlingsförsökens lämpligaste
ordnande bliva föremål för ingående prövning.

b. Försöksverksamheten på husdjursskötselns område.

På motsvarande sätt, som angivits vid redogörelsen för den nuvarande
anordningen av växtodlingsförsöken, utövas ledningen av den statliga verksamheten
för husdjursförsök av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
närmast genom anstaltens husdjursavdelning. Om centralanstaltens
organisation och allmänna uppgifter samt dess förändring i samband
med 1931 års beslut angående den högre lantbruksundervisningen m. m.
har upplysning lämnats i nämnda redogörelse. Här må emellertid anmärkas,
att enligt gällande instruktion för centralanstalten dess avdelning för husdjursskötsel
har till uppgift att verkställa undersökningar och utredningar
rörande husdjurens avel, utfodring och vård. Avdelningen har under sin hittillsvarande
verksamhet upptagit till behandling en mängd olika problem
inom husdjursskötselns område, därvid huvuddelen avsett utfodringsfrågor.
Närmare redogörelse för avdelningens nuvarande uppgifter, såsom konserveringsförsök,
betesförsök, svinstamkontroll, hönsförsök, försök med kaniner
och undersökningar angående sambandet mellan utfodring och vissa kvalitetsegenskaper
hos smör, lämnas i 1935 års utredningsmans tryckta betänkande.

I avlöningsstaten för centralanstalten beräknas avlöningar till följande ordinarie
befattningar vid avdelningen för husdjursskötsel, nämligen 1 avdelningsföreståndare
(lönegrad B 30), 1 laborator (B 26) och en vaktmästare

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 •

(B 7). De i staten härför upptagna beloppen uppgå till sammanlagt (11,520
+ 9,690 + 3,429 =) 24,639 kronor. Av centralanstaltens assistenter med av
riksdagen bestämt årsarvode äro 2 placerade på husdjursavdelningen. Årsarvodet
är 6,300 kronor, vartill för den ene kommer ett personligt arvodestillägg
av 276 kronor för år. För ifrågavarande båda assistenter beräknas i
staten alltså tillhopa 12,876 kronor. Å arvodena utgår dyrtidstillägg.

Av i centralanstaltens stat ingående anslagspost till övrig icke-ordinarie
personal avlönas tre vid husdjursavdelningen anställda extra assistenter.
Dessa åtnjuta vardera arvoden av 4,320 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg.
Det i staten för dessa tre assistenter beräknade beloppet utgör alltså 12,960
kronor.

De totala lönebeloppen för befattningshavare å husdjursavdelningen utgöra
således (24,639 + 12,876 + 12,960 =) 50,475 kronor.

Beträffande omkostnaderna för husdjursavdelningen finnas för dessas täckande
enligt staten för innevarande budgetår tillgängliga 18,600 kronor.
Härvid må märkas, att inkomster av avdelningens ladugård vid Experimentalfältet
i staten beräknats till 4,000 kronor, och att sålunda nettoutgifterna
enligt omkostnadsstaten för husdjursavdelningens del stanna vid 14,600 kronor.
För innevarande budgetår disponeras sagda belopp 18,600 kronor på
följande sätt:

1. Expenser:

Bränsle och lyse, förslagsvis ............ kronor 900

Övriga expenser, högst ................ » 3,300 kronor 4,200

2. Övriga utgifter:

a. Förbrukningsmaterial .............. » 900

b. Försökskostnader .................. » 5,500

c. Kreaturens underhåll .............. » 8,000 » 14,400

Summa kronor 18,600.

Ur anslagsposten för försökskostnader utgå, bland annat, vissa arvoden åt
assistenter på försöksgårdar. Av posten för kreaturens underhåll har jämväl
bestritts avlöning med 3,005 kronor för år till en ladugårdsföreståndare.
Denne åtnjuter dessutom dyrtidstillägg å avlöningen, fri bostad och fritt lyse
samt vissa andra naturaförmåner. Vidare må anföras att av den i omkostnadsstaten
ingående posten till reseersättningar ett belopp av 1,500 kronor
beräknas för husdjursavdelningens befattningshavare.

Sedan 1920 har riksdagen vid sidan av det ordinarie anslaget till centralanstalten
anvisat ett särskilt anslag för anordnande av avkast ning sbedömning
rörande avelssvin. Anslaget har sedan budgetåret 1933/1934 uppförts med
25,000 kronor. Ifrågavarande avkastningsbedömning, svinstamkontroll, som
är förlagd till Åstorp och Hallsberg, sysselsätter en assistent vid var och en
av de båda kontrollstationerna samt för materialets bearbetning viss personal
å Experimentalfältet. Det anslagna beloppet 25,000 kronor disponeras på
följande sätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Försöksstationen vid
Åstorp Hallsberg

Extra assistent .................................... 4,570 4,320

Lokalhyra, inkl. expeditionslokaler .................. 2,500 2,300

Arbetsomkostnader ................................ 1,050 1,000

Resekostnader .................................... 1,300 800

Resultatens bearbetning samt semesterkostnader ...... 1,000 1,000

Tryckningskostnader och skrivmateriel .............. 350 350

Grisfrakter ...................................... 1,000 1,000

Slaktkostnader .................................... 350 300

Veterinär och medicin.............................. 200 200

Inventariers underhåll .............................. 300 250

Diverse omkostnader .............................. 480 380

Summa kronor 13,100 11,900.

Medelsåtgången för centralanstaltens husdjursavdelning blir alltså sammanlagt
(50,475 + 18,600 + 1,500 + 25,000 =) 95,575 kronor.

Härjämte må omnämnas dels att husdjursavdelningen plägat disponera
vissa medelsbelopp, som av Kungl. Majit genom särskilda beslut ställts till
avdelningens förfogande av särskilda för Kungl. Majit tillgängliga anslag
under sistförflutna budgetår uppgående till 13,750 kronor, därav omkring
11,000 kronor beräknats avse avlöningar åt arbetsbiträden, dels att
avdelningen åtnjutit bidrag ur den av lantbruksakademien förvaltade »A. R.
Separators fond».

Husdjursavdelningens lokaler äro förlagda till stora institutionsbyggnaden
vid Experimentalfältet, där avdelningen förfogar över följande utrymmen:

1 rum för föreståndare .................................. 33'' 6 m2 golvyta

1 » » laboratorn.................................... 15-2 » »

3 » » assistenter (kontorsarbete)...................... 85'' 9 » »

1 » » handbibliotek................................. 18" 9 » »

4 mindre laboratorierum................................. 42’8 » »

1 skrivrum............................................. 15''2 » »

1 förrådsrum ........................................... 27''o » »

Summa 238‘6 m2 golvyta.

Därtill komma

1 försöksstall........................................... 250'' o m2 golvyta

1 förrådsrum............................................ 50 o » »

För den forsknings- och undervisningsverksamhet, som utövas vid lantbrukshögskolan,
finnas å husdjurslinjen tre institutioner, var och en med en
professor som föreståndare, nämligen för husdjurens anatomi och fysiologi,
för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel.
Föreståndaren för institutionen för husdjurens anatomi biträdes av en amanuens
och ett laboratoriebiträde, föreståndaren för institutionen för avelsoch
raslära av en amanuens samt föreståndaren för utfodringsinstitutionen
av en assistent. I planen för lantbrukshögskolans verksamhet ingår att sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

skilt å institutionerna för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens
utfodring och skötsel försök skola utföras. För ifrågavarande försöksverksamhet
har i viss utsträckning nötkreatursbesättningen vid den till högskoland
hörande Ultuna egendom tagits i anspråk.

Bland de försöksanstalter, som arbeta på husdjursområdet, tillkom 1928
genom donation från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse en ny, nämligen institutet
för husdjursförädling. Donationen utgjordes av 500,000 kronor för
engångskostnader och 130,000 kronor i årsanslag till driftkostnader. Tillsvidare
skulle årsanslaget utgå under en tid av 10 år för att senare fortsätta,
om institutet vid utgången av denna tidsfrist hävdat sin plats i vår husdjursavel
och dess arbete lovade att giva framtida resultat. Institutets styrelse är
sålunda sammansatt, att av dess ledamöter utses två av Kungl. Majit, däribland
ordföranden, en av lantbruksakademien, en av styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet och en av hushållningssällskapens
ombuds förvaltningsutskott. Institutets arbeten ledas av två avdelningsföreståndare,
varav den ene är chef för verksamheten i dess helhet
samt speciellt föreståndare för fjäderfäavdelningen. Den andre är föreståndare
för svinavdelningen. Arbetet med nötkreatur ledes av båda tillsammans.

För laboratoriet finnes en laborator, som även handhar utfodringsförsök med
nötkreatur. För de praktiska arbetena svarar en assistent för vardera svinoch
fjäderfäavdelningarna. På kronoegendomen Bergshamra strax utanför
Stockholm är sedan 1929 uppförd institutets institutionsbyggnad med laboratorier
och arbetslokaler för bearbetning av siffermaterial från försöken
m. m. Vidare äger institutet försöksgården Wiad i Grödinge socken, fyra
mil söder örn Stockholm. Å försöksgården, vars areal är cirka 350 tunnland
åker och 500 tunnland skog, finnas dels en äldre ladugård för nötkreatur
m. m., dels ett nyuppfört svinhus, dels en större anläggning för fjäderfä.
Dessutom har institutet fasta försök med nötkreatur vid Klagstorp i Västergötland
och Bollerup i Skåne. Institutets uppgifter äro i huvudsak att insamla
avkastningssiffror, härstamningsuppgifter o. d. samt bearbeta dessa till
det allmänna avelsarbetets tjänst, att utföra mera vetenskapliga djurförsök
för att därigenom söka belysa olika problem, vilkas lösande är av vikt för
avelsfrågorna, samt att genom direkta praktiska avelsexperiment söka framställa
förbättrade avelsdjur till direkt avsalu till lantmännen.

Slutligen må nämnas, dels att svenska fjäderfäavelsföreningen vid Nykvarn
i Södermanland bedriver avkastningskontroll (värpningskontroll) beträffande
höns, dels att svinstamkontroll genom vissa skånska slakteriers m. fl. försorg
äger rum i Skåne.

1931 års utredningsmän hava med hänsyn till sitt uppdrag icke ingått på wiji års
närmare prövning av frågan om organisationen av försöksverksamheten på

, o 77^0172''*

husdjursområdet, men hava cj kunnat undgå att taga viss hänsyn därtill vid
utarbetandet av förslag till institutionsbyggnad m. m. för den av dem föreslagna
lantbruksförsöksanstalten. Emellertid hava utredningsmännen framhållit
behovet av en särskild utredning beträffande lantbruksförsöksanstaltens

7935 års utredningsman.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

verksamhet i fråga om husdjursskötsel!! jämte därmed sammanhängande försöksfrågor.

Den av mig enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1935 tillkallade
utredningsmannen har i sitt den 13 januari 1935 avgivna betänkande
anfört i huvudsak följande angående behovet av husdjursverksamhetens reformering.

Inom vårt jordbruk spelade husdjursskötseln en betydande roll. Av åkerns
produkter användes huvuddelen till kreatursfoder, och lantbrukets saluproduktion
omfattade till större delen animalier. Redan ladugårdsskötsel^ stora
omfattning och betydelse motiverade ett noggrant aktgivande på frågan att
få landets kreatursskötsel bedriven efter i ekonomiskt hänseende möjligast
riktiga och rationella principer. För det praktiska jordbruket måste därför
ett på viktiga problem inriktat forsknings- och försöksväsende på husdjursområdet
vara till synnerligen stor nytta och vägledning. De förekommande
problemen om uppfödning, utfodring och övrig skötsel av djur av skilda slag
vore därjämte synnerligen skiftande och ej sällan komplicerade. Med hänsyn
bland annat till de ganska invecklade och svårbedömliga djurfysiologiska
spörsmål, som här mötte, ställde husdjursförsöksverksamheten höga krav på
kvalifikationer hos dem, som skulle leda försöken och därav draga slutsatser,
samt krävde tillgång till stora resurser i fråga om försöksdjur och andra
hjälpmedel. I betraktande av de olika livsbetingelserna och brukningsändamålen
hos skilda djurslag (mjölkkor, svin, höns m. m.) erfordrades även en
långt driven specialisering hos försöksmännen på husdjursområdet. På samma
gång som husdjursförsöksverksamheten hade särskilt stor betydelse för
vårt jordbruk, hade den sålunda också ett kanske mera svårbearbetat arbetsfält
än övrig försöksverksamhet på jordbruksområdet. Den torde därför
vara förtjänt av synnerlig uppmärksamhet och omvårdnad från det allmännas
sida.

Att förhållandena på området för närvarande ej vore tillfredsställande torde
vara ostridigt. Erinras kunde, att i den skrivelse den 1 juni 1934, vari styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet begärde
utredning rörande den statliga liusdjursförsöksverksamhetens organisation,
sagda styrelse särskilt betonade, att centralanstaltens husdjursavdelnings
resurser för utförande av erforderliga försök vore otillräckliga. Styrelsen
framhölle, att verksamheten särskilt under de senaste åren varit i hög
grad beroende av tillfälliga anslagsmedel från såväl staten som enskilda, en
anordning, som i längden bleve ohållbar, enär på detta sätt ej kunde uppbyggas
en fast och tillfredsställande försöksorganisation. Följden bleve, enligt
styrelsens mening, att verksamheten icke kunde utgöra ett så värdefullt
stöd för den praktiska husdjursskötseln, som denna vore i behov av och som
eljest vore möjligt. Det kunde ock erinras, att flera av de myndigheter och
korporationer, som yttrat sig över det av särskilda utredningsmän den 16 december
1933 avgivna betänkande i lanbruksförsöksfrågan, understrukit behovet
av att den jämväl av utredningsmännen föreslagna specialutredningen
rörande liusdjursförsöksverksamhetens organisation snarast måtte komma till
stånd. Även enligt vad som utrönts vid den nu förevarande utredningen vore
det tydligt, att den nuvarande statliga försöksverksamheten på husdjursområdet
vore i behov av reformering. Centralanstaltens husdjursavdelning vore
nära nog i total avsaknad av egna försöksresurser. De stallar och djur, som
funnes vid Experimentalfältet med dess ytterst små möjligheter att driva
jordbruk och ladugårdsskötsel, vore ur försökssynpunkt praktiskt taget vär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

delösa och i allt fall alldeles otillräckliga. För utförande av praktiska försök
med djur eller beträffande betes- eller slåttergräs tillgodogörande vore
avdelningen därför hänvisad att söka få försöken utförda hos enskilda djurägare
eller jordbrukare här och var ute i landet. Frånsett andra härav förorsakade
stora olägenheter måste detta medföra en försvårad och fördyrad
ledning av det egentliga försöksarbetet. Vidare syntes arbetskrafterna vara
så otillräckliga, att specialisering ej kunnat genomföras i tillräcklig utsträckning.
Överhuvud taget torde avdelningen ej äga den organisation, de arbetskrafter
och de försöksresurser, som erfordrades för att den skulle kunna tillräckligt
tillgodose det praktiska jordbrukets behov av vägledning på området.

Behovet av omorganisation av försöksverksamheten på husdjursskötsel
område har lämnats obestritt i samtliga över betänkandet avgivna yttranden.

Jag har tidigare uttalat min anslutning till uppfattningen att en omorgani-’
sation av vårt lands försöksväsen i dess helhet är påkallad. Då den av staten
bedrivna försöksverksamheten omfattar även försök med husdjur, följer sålunda
redan härav, att jämväl denna gren av verksamheten bör ur de synpunkter,
varom nu är fråga, upptagas till behandling. Det nära samband,
som råder mellan försöksverksamheten på växtodlingens och på husdjursskötselns
områden, synes för övrigt medföra, att den ena avdelningens organisationsspörsmål
icke kan lämpligen lösas utan sammanhang med den
andras.

c. Försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område.

Sedan ett antal år bedrives vid Alnarps trädgårdar försök med renodling
och förädling samt fröodling av köksväxter. Å riksstaten för innevarande
budgetår är uppfört ett förslagsanslag av 18,000 kronor för detta ändamål.
Beloppet disponeras av styrelsen för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet
vid Alnarp enligt av Kungl. Majit för försöksverksamheten fastställd
stat. Däri ingående belopp för avlöningar hava fastställts av riksdagen. I
staten äro avlöningarna upptagna till 23,940 kronor. För omkostnader äro
beräknade 11,100 kronor. Då särskilda uppbördsmedel för försäljning av
köksväxter och jordbruksprodukter m. m. upptagits till 17,040 kronor återstår
den nettoutgift 18,000 kronor, vilken täckes av statsanslaget.

Vidare utgår till Sveriges pomologiska förening sedan en
följd av år anslag. För budgetåret 1934/1935 utgjorde anslaget 10,000 kronor.
Därjämte har ett av riksdagen till befrämjande av avsättningen av svensk
frukt anvisat särskilt reservationsanslag av Kungl. Majit ställts till föreningens
förfogande. Detta anslag uppgick för budgetåret 1934/1935 till 4,000 kronor.
Vid 1935 års riksdag hava båda anslagen enligt de nya grunderna för riksstatens
uppställning sammanförts lill ett anslag, benämnt »Bidrag till Sveriges
pomologiska förening». Det nya anslaget är i riksstaten för innevarande
budgetår uppfört med eli belopp av 14,000 kronor.

Utöver nämnda anslag har staten för närvarande ej utgifter för den egentliga
försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område.

Yttranden.

DapartemenU chefen.

Nuvarande

anordning.

Kungl. Majlis proposition nr 167-

1931 års utredningsmän.

Till 1931 års utredningsmän hava remitterats följande framställningar
rörande trädgårdsförsöksverksamheten. I skrivelse den 24 augusti
1931 hava Stockholms gartnersällskap, Stockholms
trädgårdsodlareförbund, Sveriges kondition erande
trädgårdsmästares förbund, Stockholms handelsträdgårdsmästareförening
och Mälaröarnas trädgårdsodlare
fö rening med instämmande från ett flertal sammanslutningar på
trädgårdsodlingens område hos Kungl. Majit anhållit örn en allsidig utredning
för ett enhetligt ordnande av försöksverksamheten på trädgårdsskötselns
område.

I sin skrivelse den 18 oktober 1931 hava Malmöhus läns trädgårdsodlareförening
och Skånska trädgårdsföreningen
samt 17 andra skånska trädgårdsmannasammanslutninga
r anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande av en utredning
rörande organisationen av försöksverksamheten på trädgårdsodlingens
område och därvid framhållit, att huvudstationen och därmed den viktigaste
delen av försöksverksamheten på nämnda område borde förläggas
till Alnarp, enär dels dylik verksamhet bedrivits därstädes sedan 15 år,
dels den högre trädgårdsundervisningen komme att förläggas dit. Vidare
framhålles, att erforderlig försöksverksamhet i landets olika delar borde
handhavas av lokala trädgårdsförsöksstationer, ställda under huvudanstaltens
vid Alnarp ledning. Slutligen uttalas vikten av ordnad upplysningsverksamhet
och därav, att ett * driftsråd» för trädgårdsförsöksverksamheten upprättades.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
har i skrivelse den 20 oktober 1931 anfört, att Alnarp hade av olika anledningar
de allra bästa förutsättningar för att tjänstgöra som central anstalt
för hela landets trädgårdsförsök. Styrelsen ansåge, att en väl utrustad
fruktodlingsavdelning måste upprättas vid Alnarp, den redan befintliga köksväxtavdelningen
borde bibehållas samt försök i växthus och drivbänkar möjliggöras.
Lantbruksstyrelsen, som i skrivelse den 4 november 1931 yttrat
sig över institutsstyrelsens framställning, har funnit det vara angeläget, att
försöksverksamhet på frukt- och bärodlingens område snarast organiserades
under statlig ledning, och föreslagit, att Kungl. Majit måtte föranstalta om
verkställande av en allsidig utredning rörande behovet och organisationen
av en hela trädgårdsskötseln berörande försöksverksamhet.

Styrelsen för Sveriges pomologiska förening har i skrivelse
den 5 november 1931 till Kungl. Majit inkommit med en framställning i
enahanda syfte som institutsstyrelsen.

Efter redogörelse för innehållet i dessa framställningar anföra 1931 års
utredningsmän, att desamma enligt utredningsmännens mening klart och tydligt
gåve vid handen, att vida kretsar av vårt lands trädgårdsmän ansåge
det vara av behovet påkallat, att en ordnad statlig organisation av försöksverksamheten
på trädgårdsområdet snarast komme till stånd. Utredningsmännen
framhålla, att i praktiskt taget alla kulturländer numera försök

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

bedreves på trädgårdsodlingens olika områden, och att i vissa av dem mycket
stora kostnader nedlades på rent vetenskaplig utredning av de för träd
gårdsodlingen viktigaste spörsmålen. Vidare anföra utredningsmännen:

De rön, som därvid gjordes, prövades genom praktiska försök i större
skala. Då man nu visste, att så mycket arbete lades ned på denna verksamhet
vid olika anstalter i skilda länder, skulle man möjligen kunna tänka
sig, att svenska trädgårdsodlare blott hade att tillgodogöra sig de resultat,
som efter hand bleve kända, och att det därför vore mindre nödvändigt att
upprätta en svensk försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Det hade emellertid
ofta visat sig, att de nya metoder, som framgått ur utländsk försöksverksamhet
på detta område, icke utan vidare kunnat tillämpas i Sverige, och
det vore därför lätt att förstå betydelsen av att de utländska försökens viktigaste
resultat kontrollerades inom landet, innan de förordades för svenska
trädgårdsodlare. De säregna naturförhållanden, under vilka de senare hade
att arbeta, gjorde ofta helt andra problem aktuella än dem, som i sydligare
och i klimathänseende lyckligare lottade länder påkallade försöksorganisationernas
intresse. Man kunde för övrigt blott erinra sig, att det stora flertalet
av de kulturformer, som odlades i våra trädgårdar, icke vore uppdragna
inom landet utan hade framkommit i sydligare länder. De egenskaper, som
gjort, att de tagits upp till odling, framträdde kanske ej lika tydligt i vårt
klimat som längre söderut. Därför borde en var nyare trädgårdsväxtsort,
det kunde nu vara en köksväxt-, en frukt- eller en bärsort, först prövas noggrant
under svenska förhållanden och jämföras med äldre, goda sorter av
svensk eller utländsk härkomst, innan den förordades till allmän odling hos
oss. Detta vore en av anledningarna till att en svensk försöksverksamhet
icke ens skulle kunna ersättas av försöksresultat från våra närmaste grannländer.
Uppfattningen om den inhemska försöksverksamhetens betydelse hade
också efter hand blivit allt mera erkänd av såväl yrkesodlare som innehavare
av husbehovsträdgårdar. Därom vittnade ej minst de i det föregående relaterade
framställningar, som gjorts från olika sällskap och föreningar rörande
ordnandet av en rationell försöksverksamhet på trädgårdsskötselns område.

Utredningsmännen hava vidare anfört, att frågan örn trädgårdsförsökens
ordnande ytterligare aktualiserats genom tillkomsten av anstalt vid Alnarp
för högre undervisning i, bland annat, trädgårdsskötsel. En sådan undervisning
borde enligt utredningsmännens mening framför allt grundas på resultaten
av de försök på trädgårdsodlingens område, som utfördes såväl inom
som utom landet. Utredningsmännen funne det därför följdriktigt att frågan
örn försöksverksamhetens organisation löstes med hänsyn till de krav, som
ställdes på ifrågavarande försöksverksamhet såsom ett viktigt grundlag för
den högre trädgårdsundervisningen.

Beträffande produktionen inom landet av frukt, bär och köksväxter hava
utredningsmännen anfört, alt denna under de senare decennierna tagit sådan
omfattning och bedrivits under sådana former, att den kunde sägas hava fått
en större nationalekonomisk betydelse än tillförne. De framhålla vidare:

Visserligen saknades ännu tillförlitliga statistiska uppgifter örn storleken
av denna produktion, men så mycket vore dock känt genom jordbruksräkningen
av år 1927, att antalet fruktträd då uppgått till omkring l.b miljoner
och att den areal, som användes lill frukt- och grönsaksodling, omfattade
c:a 40,000 hektar. På de allra sista åren hade en inängd nya fruktodlingar an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

lagts, i synnerhet i Skåne. Sattes produktionen av frukt till genomsnittligt 10
kg per träd och år, komrne man sålunda till en årsproduktion av 75 miljoner
kg, en siffra som antagligen vore för hög, dock ej därför att träden i vårt
klimat icke skulle kunna giva en genomsnittsskörd av 10 kg per år, utan
snarare därför, att blott en ringa del av de svenska fruktodlingarna sköttes
på ett fullt rationellt sätt. Det vore ett känt faktum, att intresset för en
mera rationell fruktodling och kännedom om de metoder, som en sådan
krävde, till mycket väsentlig del härledde sig från de resultat, som erhållits i
den av Sveriges pomologiska förening igångsatta försöksverksamheten rörande
fruktodling. Denna omständighet talade mycket kraftigt för en fortsättning
och utvidgning av fruktodlingsförsöken, ty utan tvivel vore dessa
ett ytterst verksamt medel för att egga odlarna till bättre vård av fruktträdgårdarna.
Härigenom skulle produktionen hastigt ökas med miljontals kg
frukt per år och behovet av importfrukt minskas, bland annat, emedan man
icke längre behövde räkna med så ofta återkommande år med mer eller
mindre felslagna fruktskördar. Av stor betydelse vore vidare, att den skördade
fruktens kvalitet och hållbarhet i väsentlig grad befordrades genom rationell
odling, och det vore just av denna anledning av särskild vikt, att landets
fruktodlare finge se resultaten av förbättrade odlingsmetoder.

I stort sett rådde enahanda förhållanden inom köksväxtodlingen. Visserligen
hade den redan igångsatta försöksverksamheten medfört påtagliga resultat,
och samarbetet mellan denna och statens centrala frökontrollanstalt,
hade, bland annat, föranlett mycket viktiga framsteg i fråga om det numera
använda odlingsmaterialet. Dock krävdes det ett stort och målmedvetet arbete,
innan flertalet av landets köksväxtodlare hade insett nödvändigheten
av att allmännare tillämpa rationella odlingsmetoder och använda de för
våra förhållanden lämpligaste kulturformerna.

Av naturliga skäl vore de odlare, som bedreve köksväxt- och blomsterodling
under glas, mindre beroende av en inom landet lokalt bedriven försöksverksamhet
än de nyss nämnda kategorierna av trädgårdsodlare. De förstnämnda
vore nämligen ofta utbildade till verkliga specialister inom sitt fack
och ägde, innan de började större, egna odlingar, en lång praktik inom sitt
speciella gebit, ofta förvärvad genom arbete i andra länder. Under sådana
förhållanden vore av intresse att påpeka, att just dylika specialodlare vid
upprepade tillfällen på det allra kraftigaste uttalat sig för önskvärdheten
av att de grenar av trädgårdsodling, åt vilka de ägnade sig, finge stödet av
en inom landet bedriven försöksverksamhet. Tyvärr saknades pålitliga uppgifter
örn den produktion av trädgårdsalster, som det i detta fall gällde, men
man kunde ej betvivla, att denna vore högst betydande, och att den förtjänade
uppmärksammas. Endast om den hölles uppe på en hög nivå, kunde
den taga upp konkurrensen med andra länders odlingar och utestänga eller
åtminstone minska en import av blommor och grönsaker, som uppginge till
betydande värden.

I de yttranden, som avgivits över 1931 års utredningsmäns betänkande, i
vad detta avser trädgårdsförsöksverksamhetens organisation, har behovet av
sådan organisation icke från något håll ifrågasatts. Centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet har anfört, att
trädgårdsodlingen i vårt land under senare tid avsevärt ökat i omfattning,
och att den fått en alltjämt ökad betydelse för folknäringen. Vid sådant förhållande
syntes det vara motiverat, att statsmakterna skänkte denna näringsgren
stor uppmärksamhet och vid behov vidtoge sådana åtgärder, som kunde

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

vara ägnade att verksamt stärka dess ställning. I sådant hänseende syntes
en tillräckligt omfattande, välordnad försöksverksamhet vara särskilt betydelsefull.
Allteftersom den praktiska trädgårdsskötseln upptoge nya och
mera krävande odlingar och kulturer, ställdes den också inför ständigt nya
problem av produktionsteknisk art. I många fall kunde dessa icke lösas
utan hjälp av en på vetenskaplig grund vilande, effektiv försöksverksamhet.

Styrelsen tillstyrkte alltså, att åtgärder nu vidtoges för åstadkommande av
erforderliga hjälpmedel i sådant avseende. Den omständigheten, att trädgårdsförsöksverksamheten
hittills haft mycket blygsam omfattning, syntes
enligt styrelsens mening motivera, att jämförelsevis långtgående åtgärder nu
vidtoges i syfte, att verksamheten kunde på ett mera tillfredsställande sätt
tillgodose trädgårdsodlingens behov av sådant stöd.

Någon försöksverksamhet på trädgårdsodlingens område bedrives, såsom Dzpwtemtn
framgår av det anförda, icke för närvarande i större omfattning i vårt land. che,en‘

Trädgårdsförsöken stå ej heller i sådant nära samband med växtodlingens
och husdjursskötsel^ försöksväsen, att en omorganisation av detta sistnämnda
måste föra med sig, att jämväl trädgårdsförsöksverksamheten blir
föremål för översyn. Ehuru tveksamhet kan råda huru härutinnan lämpligen
bör förfaras, har jag emellertid funnit mig böra förorda, att, då nu försöksverksamheten
för den egentliga jordbruksnäringen i hela dess vidd kommer
under behandling, även frågan örn trädgårdsförsöksverksamhetens framtida
ordnande upptages till prövning. Såsom av utredningsmännen framhållits,
har under de senare decennierna produktionen inom landet av frukt, bär,
köksväxter och andra trädgårdsprodukter tagit en avsevärt större omfattning
än tidigare. Denna ökade produktion har likväl ej kunnat hålla jämna
steg med den alltjämt ökade konsumtionen av sådana varor. Även om alltjämt
en stor del av vårt behov av frukt och grönsaker m. m. till följd av
rådande odlingsförhållanden måste importeras, torde en rationellare bedriven
inhemsk trädgårdsodling med därav följande såväl kvantitativt som kvalitativt
förbättrad avkastning kunna medföra betydande fördelar för landet.

Härför torde emellertid krävas vidgade kunskaper hos trädgårdsodlare om
odlingens förutsättningar och behov. För undervisningen i trädgårdsskötsel
är sörjt genom Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt genom
statsunderstödda lägre trädgårdsskolor. I motsats till vad som gäller
inom den egentliga jordbruksnäringen, förefinnes däremot ej jämte undervisningsverksamheten
någon statlig anstalt inom trädgårdsodlingens område,
som har till huvudsaklig uppgift att bedriva försöksverksamhet för metodiskt
lösande av praktiska odlingsuppgifter. Med hänsyn till trädgårdsodlingens
stora och växande betydelse synes det vara av vikt, att även denna odlingsgren
beredes stödet av en genom statlig anstalt bedriven försöksverksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 167.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

1931 års
utredningsmän.

2. Försöksverksamhetens allmänna planläggning.

a. Växtodlingen.

1931 års utredningsmän hava betonat, att vid uppgörandet av förslag till
närmare ordnande av försöksverksamheten på växtodlingens område huvudvikten
borde läggas på att inom ramen av rimliga kostnader söka åstadkomma
en sådan organisation, att verksamhetens mångskiftande krav bleve på
bästa sätt tillgodosedda. De hava anfört, att organisationen borde präglas av
enhetlighet och planmässighet, och att dubbelarbete i möjligaste mån borde
undvikas, samt hava i anslutning härtill framhållit följande allmänna
synpunkter rörande försöksverksamheten.

Största svårigheten att åstadkomma en försöksorganisation i enlighet med
nyss angivna fordringar sammanhängde med den historiska utvecklingen av
försöksverksamheten i vårt land, vilken präglats av en viss splittring av krafterna,
då den organiserats dels i form av statlig försöksverksamhet och dels
i form av enskilda, fristående men statsunderstödda försöksinstitutioner. Det
vore långtifrån märkvärdigt att så skett, ty då behov förefunnits för lösande
av vissa för jordbruket viktiga spörsmål, hade på enskilt initiativ en organisation.
vanligen i form av en förening, kommit till stånd, vilken till att börja
med framträtt rätt blygsamt och endast i ringa grad anlitat statens ekonomiska
stöd. Så småningom hade verksamheten i fråga allt mer och mer utvecklat
sig, varvid kraven på statsunderstöd samtidigt stegrats. På sådant
sätt hade vårt land fått flera stora och viktiga institutioner, såsom t. ex.
svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, vilkas
verksamhet nu till största delen bekostades av statsmedel, och vilka för sin
existens vore helt beroende av statens understöd. Till samma kategori hörde
i viss mån även kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, ehuru dennas verksamhet
vore av mindre omfattning, beroende på dess lokalbetonade karaktär.
Oaktat det på intet sätt kunde förnekas, att nämnda specialinstitutioner
varit och fortfarande vore det svenska jordbruket till stort gagn, torde det
dock för en planmässig och enhetlig utveckling av landets försöksverksamhet
kunna på goda grunder ifrågasättas, om ej nu, då en omorganisation av den
hittillsvarande centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
skulle ske, den rätta tidpunkten vore inne för att i en organisatorisk enhet
söka sammanföra dessa försöksinstitutioners arbetsuppgifter. Härigenom
skulle säkerligen en större effektivitet ernås, på samma gång som en del annars
ofrånkomligt dubbelarbete och därmed förenade kostnader kunde undvikas.
Det kunde nämligen ej förnekas, att ett oekonomiskt dubbelarbete
för närvarande förekomme, då centralanstaltens, mosskulturföreningens, betes-
och vallföreningens och kemisk-växtbiologiska anstaltens verksamhetsområden
på flera punkter grepe in i varandra. Med den del av betesspörsmålet,
som gällde betenas utnyttjande, och som till övervägande del vore en
utfodringsfråga, sysslade ej blott betes- och vallföreningen, utan helt naturligt
också centralanstaltens husdjursavdelning samt i viss mån även mosskulturföreningen.
I sistnämnda förenings försöksverksamhet måste vallspörsmålen
intaga en synnerligen dominerande plats, och den arbetade alltså delvis
med samma spörsmål som betes- och vallföreningen, vilken dock på grund
av mosskulturföreningens befintlighet begränsat sina arbetsuppgifter huvudsakligen
till fastmarksjordar. Centralanstaltens jordbruksavdelning och mosskulturföreningen
hade ju i stort sett ungefär samma försöksspörsmål att lösa,

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

ehuru den förstnämnda i huvudsak arbetat med problem rörande fastmarksjordar.
Kemisk-växtbiologiska anstalten, vars försöksverksamhet mer och
mer koncentrerats till dess försöksgårdar, hade genom fastmarksförsöksgården
vid Sunderbyn starka beröringspunkter med centralanstaltens jordbruksavdelning
och genom torvjordsförsöksgården Alträsk beröringspunkter
med mosskulturföreningen. Då vidare större delen av åkerarealen i Norrbotten
användes till fodervallar, funnes även helt naturligt ett starkt fackligt
föreningsband mellan kemisk-växtbiologiska anstalten och betes- och vallföreningen.

I anslutning till de sålunda anförda synpunkterna hava utredningsmännen
diskuterat, huruvida försöksverksamheten mest tillfredsställande skulle kunna
ordnas genom fristående statsunderstödda eller helt statliga
försöksorganisationer. De hava härom anfört i huvudsak
följande.

Det kunde tänkas, att någon myndighet, exempelvis en styrelse för landets
hela försöksverksamhet, finge i uppdrag att fördela arbetsuppgifterna mellan
de olika institutionerna, vare sig dessa vore statens egna eller mera fristående.
Utredningsmännen holle dock före, att en dylik styrelse skulle komma att
möta synnerligen stora svårigheter vid genomförandet av en gemensam arbetsplan,
då, som i det föregående anförts, de olika institutionernas arbetsområden
på många punkter grepe in i varandra. Man kunde väl näppeligen
förmoda, att t. ex. betes- och vallföreningen skulle vilja överlåta en av sina
viktigaste arbetsuppgifter, betesvallarnas utnyttjande, till centralanstaltens
husdjursavdelning. Ej heller kunde mosskulturföreningen överlämna till
betes- och vallföreningen alla spörsmål rörande vallodlingen, som intoge och
måste intaga en synnerligen dominerande plats på dess arbetsprogram. En
omständighet, som vid ett bibehållande av fristående försöksinstitutioner i
hög grad skulle minska möjligheterna att åstadkomma en planmässig organisation
av hela landets försöksgårdsfråga, vore, att nämnda institutioners försöksgårdar
ej skulle kunna inrangeras i systemet och ställas i paritet med
statens försöksgårdar. Man kunde nämligen svårligen förstatliga försöksgårdarna
och samtidigt bibehålla institutionerna i deras nuvarande ställning, ty
härigenom berövades ju dessa en stor del av själva underlaget för sin verksamhet.
På grund av vad anförts, kunde utredningsmännen ej finna, att
man vid ett bibehållande av fristående institutioner skulle kunna ernå den
effektivitet och planmässighet i fråga om försöksversamheten, som från skilda
håll eftersträvats.

Efter att hava erinrat om erhållet direktiv att undersöka möjligheterna för
en sammanslagning av svenska mosskulturföreningen
och svenska betes- och vallföreningen hava utredningsmännen
lämnat en redogörelse för de berörda föreningarnas ställning till denna
fråga samt för egen del anfört, att det ej kunde bestridas, att en sammanslagning
skulle medföra en viss rationalisering av de arbeten, som bedreves av de
båda föreningarna, men att påtalade olägenheter med den nuvarande organisationen
i allt väsentligt komme att kvarstå, och att någon större enhetlighet
inom landets försöksväsende därigenom ej vore att vänta.

Ej heller hava utredningsmännen ansett ett bibehållande av föreningarna
vara lämpligt. Härom hava utredningsmännen anfört i huvudsak
följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

Visserligen kunde vissa skäl anföras härför och framför allt det, att dylika
halvstatliga anstalter ofta arbetade under friare former än helt statliga och
på grund därav också i en del fall lättare och snabbare kunde upptaga
inom deras respektive verksamhetsområden framkomna spörsmål. Vidare
kunde de i vissa fall lättare än statsinstitutioner komma i direkt kontakt
med det praktiska jordbrukets utövare. Måhända kunde de också hava
större möjligheter att erhålla medel från privat håll för lösandet av speciella
försöksuppgifter. Trots detta ansåge sig emellertid utredningsmännen, som
redan framhållits, icke kunna förorda ett bibehållande av de två ifrågavarande
föreningarna, detta bland annat därför, att det skulle omöjliggöra
eller i varje fall i hög grad försvåra uppnåendet av en planmässig och rationell
organisation av jordbruksförsöksverksamheten. Såväl mosskulturföreningens
som betes- och vallföreningens verksamhetsområden grepe nämligen, såsom
redan framhållits, in i den statliga försöksverksamhetens, varför det vore
mycket svårt att genomföra en rationell arbetsfördelning dem emellan. Man
kunde väl t. ex. knappast ifrågasätta, att man vid statens jordbruksförsöksverksamhet
skulle kunna avstå från att behandla växtodlings- och gödslingsfrågor,
som gällde torv- och mulljordar, och helt överlåta dessa åt mosskulturföreningen,
och icke heller kunde man vid densamma tänkas upphöra att
syssla med vallodlingsproblem, detta bland annat därför, att dylika problem,
enligt vad från sakkunnigt håll ofta framhållits, endast kunde lösas i intimaste
kontakt med den statliga försöksverksamheten på husdjursskötselns
område.

En annan omständighet, som också talade till förmån för de ifrågavarande
föreningarnas inorganiserande i den statliga försöksverksamheten, vore, att
de olika organisationernas resurser ifråga om försöksgårdar, laboratorier,
bibliotek m. m. kunde genom en samorganisation utnyttjas på ett helt annat
sätt till verksamhetens fromma, än som med hittillsvarande splittrade organisation
varit möjligt.

Med hänvisning till det anförda hava utredningsmännen velat hävda, att
den bästa organisationen av landets försöksväsende uppnåddes genom inrättande
av en väl utrustad central statlig försöksanstalt, statens
lantbruksförsöksanstalt. I denna skulle inorganiseras icke
blott den verksamhet, som den nuvarande centralanstaltens avdelningar för
jordbruk och husdjursskötsel bedreve, utan även mosskulturföreningens och
betes- och vallföreningens verksamhet. Vidare har föreslagits, att till försöksanstalten
skulle anknytas ett system av fasta försöksgårdar, varjämte
i intimt samband med försöksanstalten och försöksgårdarna den
statsunderstödda lokala fältförsöksverksamheten borde
organiseras. I försöksgårdssystemet borde enligt utredningsmännens mening
ingå kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå tillhörande försöksgårdar.

Utredningsmännen hava ifrågastt, huruvida ej i samband med den föreslagna
omorganisationen av landets försöksväsen statens växtskydd sanstalt
och Sveriges utsädesförening borde inordnas i den
statliga försöksverksamheten. Då emellertid nämnda anstalt och förening
ansetts var för sig representera väl avgränsade verksamhetsområden, hava
utredningsmännen ansett, att ifrågasatt anordning för närvarande icke vore
behövlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

I fråga om formen för svenska mosskulturf öreningens
och svenska betes- och vallföreningens inordnande
i den statliga försöksverksamheten hava utredningsmännen
i huvudsak anfört följande.

För att besvara denna fråga måste man närmare skärskåda de försöks- och
forskningsuppgifter, som utfördes av de nämnda institutionerna. I fråga
om mosskulturföreningen avsåge dessa uppgifter huvudsakligast torvjordarnas
brukning, dränering, kalkning, gödsling och växtodling; med andra ord
samma försöksuppgifter, som i fråga om övriga jordslag och delvis även i
fråga om torvjordarna åvilade centralanstaltens jordbruksavdelning. Vad åter
anginge betes- och vallföreningen, så kunde sådana försöksuppgifter som
vallars anläggning, fröblandningar, gödsling m. m. sägas falla under nämnda
jordbruksavdelnings verksamhetsområde, under det att försöksspörsmål rörande
vallarnas utnyttjande måste betraktas som en utfodringsfråga, fallande
inom husdjusavdelningens arbetsområde. Såväl mosskulturföreningens som
betes- och vallföreningens försöks- och forskningsverksamhet borde alltså utan
större svårighet kunna inordnas i den nya lantbruksförsöksanstalten, i vilken
centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar skulle utgöra grundstommen.
I fråga åter om den omfattande och betydelsefulla upplysningsverksamhet,
som bedrivits av nämnda institutioners kulturingenjörer respektive
beteskonsulenter, kunde med rätta ifrågasättas om ej numera en del av
denna verksamhet, den rent konsulterande, skulle i rätt stor utsträckning kunna
överlåtas på landets hushållningssällskap.

Utredningsmännens förslag till inrättandet av en statens lantbruksförsöksanstalt
innebär en väsentlig utvidgning av tidigare förslag i ämnet.
Utredningsmännen hava härom anfört i huvudsak följande.

Enligt det förslag till försöksanstalt, som framlagts vid 1931 års riksdag i
propositionen nr 143 angående den högre lantbruksundervisningens ordnande
m. m., skulle denna anstalts verksamhet omfatta två avdelningar, den ena för
jordbruksförsök och den andra för husdjursförsök. Den lantbruksförsöksanstalt,
till vilken utredningsmännen nu framlade förslag, borde förutom en
jordbruks- och en husdjursavdelning även omfatta en administrations- och
upplysningsavdelning. En sådan utökning av avdelningarnas antal torde
utan allt tvivel vara av behovet påkallad med anledning av den utvidgade
verksamhet, som försöksanstalten skulle komma att erhålla. Administrationsoch
upplysningsavdelningen skulle därvid omhänderhava administrationen ej
blott av själva försöksanstalten utan även av till densamma anknutna försöksgårdar,
försöksstationer och försöksfält samt av den statsunderstödda
lokala försöksverksamheten. Under sådana omständigheter komme att på
denna avdelning vila administrativa uppgifter av en så betydande omfattning,
att det skulle vålla de rena fackavdelningarna stora svårigheter, om de
belastades härmed. Vidare skulle till denna avdelnings verksamhet höra arkivering
och registrering av alla inkomna försöksresultat samt redigering av
försöksanstaltens publikationer. Givetvis innebure det en stor fördel att på
detta sätt få all administrations- och publikationsverksamhet för landets försöksverksamhet
samlad på en hand, i stället för att, såsom nu skedde, dessa
angelägenheter fördelats på ett flertal institutioner och därigenom gjort intrång
på deras fackliga arbete.

Vid uppgörandet av denna plan till organisation av lantbruksförsöksanstalten
hade utredningsmännen ingående dryftat, huruvida det icke skulle
vara lämpligt att inrätta en särskild avdelning för betes- och vallpro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden i
anledning av
1931 års utredningsmäns

betänkande.

Hemen. Vid de diskussioner, som förts härom, hade nämligen ofta framhållits
nödvändigheten av, att inom den blivande lantbrnksförsöksorganisationen
möjligheter bereddes för en speciell och central handläggning av dessa
problem, ungefär på samma sätt som skedde inom nuvarande betes- och vallföreningen.
Lantbruksförsöksanstalten skulle i sådant fall uppdelas på avdelningar
för administration och upplysning, för jordbruk, för betes- och
vallodling samt för husdjursskötsel. Vid närmare prövning av en sådan organisationsplan
hade det emellertid visat sig, att den på intet sätt kunde anses
rationell. Indelningsgrunden skulle nämligen då bliva sådan, att de olika
avdelningarnas arbetsuppgifter ovillkorligen komme att alltför mycket gripa
in i varandra. Ur denna synpunkt och särskilt med tanke på att undanröja
alla möjligheter till konflikter avdelningarna emellan och undvika dubbelarbete
ansåge utredningsmännen det lämpligast, att lantbruksförsöksanstalten,
förutom upplysnings- och administrationsavdelningen, endast komme
att bestå av en jordbruks- och en husdjursavdelning.

Mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens försöks- och forskningsverksamhet
föresloges alltså uppdelad på lantbruksförsöksanstaltens
olika fackavdelningar. Nämnda föreningars upplysningsverksamhet överlätes
delvis på hushållningssällskapens konsulenter, delvis på lantbruksförsöksanstalten
samt delvis på personal vid vissa försöksgårdar.

Till lantbruksförsöksanstalten måste vidare ovillkorligen höra ett driftslaboratorium
såväl för kemisk som för botanisk analysverksamhet. Utredningsmännen
föresloge därför, att vid lantbruksförsöksanstalten inrättades
ett större driftslaboratorium med sådan kapacitet, att det kunde tillgodose
hela den statliga jordbruksförsöksverksamheten med analyser. Även i detta
fall innebure utredningsmännens förslag en rationalisering, i och med att
för samtliga försöksgrenar ett gemensamt laboratorium inrättades, varigenom
allt arbete komme att utföras efter enhetliga grunder. Det hade givetvis varit
en stor olägenhet i den tidigare organisationen, att varje förening eller anstalt
själv upprätthållit mindre laboratorier för sin verksamhet.

Beträffande förläggningen av lantbruksförsöksanstalten
hava utredningsmännen förordat Ultuna och såsom skäl härför åberopat
behovet av en intim kontakt emellan den vid högskolan bedrivna vetenskapliga
forskningen samt den praktiska försöksverksamheten, tillgången vid
Ultuna på jord och husdjur för försöksverksamheten samt grannskapet till
svenska betes- och vallföreningens institution och till en vid Ultuna förlagd
filial till Sveriges utsädesförening.

Inkomna yttranden, i vad de beröra omfattningen av den statliga
försöksverksamheten, hava i stor utsträckning uppehållit sig
vid frågan, huruvida den verksamhet, som bedrivits av svenska mosskulturföreningen,
svenska betes- och vallföreningen samt kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå borde bibehållas hos nämnda organisationer, eller huruvida
och till vilka delar den borde införlivas med den statliga verksamheten.
I de yttranden, där överförande till statlig organisation av särskilt föreningarnas
uppgifter förordats, har stundom närmare angivits den form, i vilken
överförandet till central statlig verksamhet ansetts böra ske. Dylika detaljspörsmål
komma att behandlas i en följande avdelning. Här lämnas i denna
del blott en redogörelse för den principiella inställningen till frågan,
huruvida föreningarnas uppgifter böra helt eller delvis upptagas av en cen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

träl statlig anstalt, eller huruvida föreningarna böra kvarstå såsom statsunderstödda
organ med i stort sett nuvarande verksamhet.

Föreningsverksamhetens övertagande av statlig anstalt
har i huvudsak förordats av lantbruksakademien, med tvekan dock
beträffande svenska betes- och vallföreningen, styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, lantbrukshögskolans lärarråd,
styrelsen för svenska mosskulturföreningen, styrelsen för svenska betes- och
vallföreningen i ett alternativ (alternativ II), Jönköpings, Kronobergs läns,
Kalmar läns norra och södra samt Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och
Västernorrlands län beträffande båda ifrågavarande föreningar samt Östergötlands
län beträffande svenska mosskulturföreningen.

Föreningsformens bibehållande har förordats av lantbruksstyrelsen,
som därjämte framhållit behovet av utredning angående möjligheten
att sammanslå föreningarna, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut, svenska betes- och vallföreningen i ett alternativ (alternativ
I), kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, Sveriges utsädesförening
beträffande svenska betes- och vallföreningen samt följande hushållningssällskap,
nämligen i Örebro län beträffande båda föreningarna samt i Göteborgs
och Bohus län och i Östergötlands län, beträffande svenska betesoch
vallföreningen. Älvsborgs läns norra och södra hushållningssällskap
hava föreslagit, att organisationen av hela den statliga försöksverksamheten
måtte uppdragas åt svenska betes- och vallföreningen.

Yttranden till förmån för k e m i s k-v ä x t b i o 1 o g i s k a anstaltens
i Luleå bibehållande vid sin verksamhet hava avgivits av lantbruksstyrelsen,
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
kemisk-växtbiologiska anstaltens styrelse, Sveriges utsädesförening
samt Norrbottens läns hushållningssällskap.

Vad särskilt angår frågan om upplysnings- och konsultationsverksamhetens
ordnande hava givetvis de, som tillstyrkt föreningarnas
eller endera föreningens fortbestånd, ansett, att ifrågavarande verksamhet
bäst tillgodosåges i föreningsformen. Vissa av dem, som yttrat sig
i berörda fråga, hava förmenat, att den, som skulle bedriva upplysningsarbete,
borde hava omedelbar tillgång till och medarbete för åstadkommandet
av det försöksmaterial, på vilket upplysningsverksamheten grundades. Direkta
uttalanden härom hava gjorts av lantbruksstyrelsen, styrelsen för
svenska mosskulturföreningen och för svenska betes- och vallföreningen samt
hushållningsällskapen i Uppsala, Östergötlands, Blekinge och Hallands
län.

Förslaget, att hushållningssällskapens konsulenter skulle
delvis övertaga föreningarnas upplysningsverksamhet,
har förordats av Jönköpings läns hushållningssällskap. Styrelsen för svenska
mosskulturföreningen har anslutit sig till förslaget, i vad det anginge
uppodlade torvmarker, men har ansett att rådgivning rörande nyodling borde
tillkomma kulturingenjörer, knutna till den centrala statliga institutio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

nen. Utan att direkt avstyrka förslaget i denna del hava styrelsen för Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt hushållningssällskapen
i Uppsala, Södermanlands, Skaraborgs län m. fl. anfört, att förslaget bomme
att medföra krav på ökat antal konsulenter hos hushållningssällskapen.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har påkallat undersökning, i vad mån det
vore möjligt för hushållningssällkapen att utan avsevärd ökning av särskilt
utbildade arbetskrafter övertaga föreningarnas ifrågavarande verksamhet.

Mot utredningsmännens förslag till fasta försöksgårdar och till
organisationen av lokal försöksverksamhet hava i stort
sett principiella invändningar ej förekommit.

Ur inkomna yttranden må här återgivas följande.

Statskontoret har ansett, att betänkandet icke gåve tillräcklig vägledning
vid bedömandet av frågan örn den lämpligaste organisationsformen
för ernående av det i direktiven för utredningen angivna syftemålet.

Det synes statskontoret, att även andra utvägar än den föreslagna bort av
utredningsmännen närmare undersökas. Det förefölle statskontoret icke uteslutet,
att en tillfredsställande organisation skulle kunna erhållas, därest såsom
av utredningsmännen antytts, en för landets hela försöksverksamhet gemensam
styrelse finge i uppdrag att fördela arbetsuppgifterna mellan de olika
institutionerna. De skäl, som i betänkandet anförts emot en sammanslagning
av mosskulturföreningen samt betes- och vallföreningen, funne statskontoret
icke heller tillräckligt vägande. Otvivelaktigt skulle genom en dy
lik sammanslagning åtskilligt dubbelarbete undvikas, och en icke oväsentlig
kostnadsbesparing åstadkommas. Statskontoret funne ytterligare utredning
i ämnet erforderlig och kunde således icke tillstyrka, att föreliggande förslag,
vars genomförande skulle komma att medföra högst betydande kostnader,
lades till grund för en framställning till riksdagen i frågan.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att de för utredningsmännen givna
direktiven näppeligen gåve anledning till ett så långt gående omdaningsförslag,
som sträckte sig jämväl utöver den egentliga forsknings- och försöksverksamhetens
gränser och skulle medföra en total omdaning av de former, som
hittills med i huvudsak mycket gott resultat inom vårt land tillämpats på
förevarande område. Ej heller syntes i betänkandet hava förebragts någon
verklig utredning, som gåve ett övertygande stöd för behovet av och lämpligheten
uti en så långt gående omdaning. Innan lantbruksstyrelsen överginge
till en närmare granskning av förslaget och dess olika detaljer, funne
sig styrelsen böra framlägga sina principiella synpunkter.

Vissa delar av försöksverksamheten på jordbrukets område hade, på grund
av att initiativet tagits från enskilt håll, kommit att utövas av enskilda organisationer,
vilka för sin verksamhets bedrivande behövt och erhållit statsbidrag.
Denna försöksverksamhet, som till en början närmast torde hava varit
att anse såsom en rent praktisk sådan, avsedd att bilda ett underlag för
den upplysnings- och propagandaverksamhet, som varit ändamålet med organisationernas
bildande, hade senare ökats. Så torde hava varit fallet i
fråga örn både mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen och i viss
mån jämväl i fråga om kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. I viss om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167•

fattning, särskilt på betes- och vallväxtodlingens område, torde med skäl
kunna ifrågasättas, om de tre nämnda institutionerna icke kommit att arbeta
inom i ej ringa grad sammanfallande områden. Samtidigt hade den rent
statliga försöksverksamhet, som bedreves av centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet utvecklats och kommit att omfatta jämväl förberörda
områden.

Den till synes starka splittring, som blivit en följd av de former, under vilka
verksamheten kommit till stånd, hade emellertid åtminstone under den första
banbrytande tiden inneburit vissa fördelar. Det torde således icke kunna
förnekas, att den intima kontakt med det praktiska livet, som följt med
verksamheten hos de fristående, av praktikens män bildade och ledda organisationerna
varit i hög grad fruktbärande för försöksverksamheten och bidragit
att leda denna in på rätt spår. Det skulle således icke hava varit
mycket att invända mot den bestående ordningen, därest ett verkligt intimt
samarbete, grundat på en effektiv central ledning, kommit till stånd på området
såväl mellan de fristående institutionerna inbördes som framför allt
emellan dessa och den rent statliga verksamheten, så att den såväl ekonomiskt
som i övrigt mera krävande och betydelsefulla forskningsverksamheten
kunnat läggas efter enhetliga grunder och ett så långt möjligt effektivt
utnyttjande av till buds stående försöksmedel — särskilt fasta försöksgårdar
— och ekonomiska resurser kunnat komma till stånd. På detta område syntes
det lantbruksstyrelsen, som om vissa brister förefunnes.

Ytterligare en olägenhet av det nu rådande systemet syntes lantbruksstyrelsen
ligga däruti, att intresset hos dem, som ledde försöksverksamheten,
splittrades mellan den egentliga försöksverksamheten samt upplysnings- och
propagandaverksamheten. Dä den senare verksamheten måste anses vara
de fristående organisationernas huvuduppgift, kunde det icke undvikas, att
den förra finge komma i andra hand. Det läge också i hela denna anordning
att vid valet av befattningshavare, det vill säga organisationernas arbetande
organ, i första hand måste tillses, att dessa lämpade sig för upplysnings-
och propagandaverksamheten.

Lantbruksstyrelsen ville för sin del ifrågasätta, örn det icke vore lämpligare
att i högre grad än förslaget syntes göra, söka på det beståendes grund
åstadkomma den rationalisering av försöksverksamheten, som direktiven
avsåge.

Utredningsmännens förslag syntes gå i helt motsatt riktning mot de principer,
som från det allmännas sida gjorts gällande i fråga om lantmännens
rent ekonomiska intressen, då dessa ansetts böra i huvudsak tillgodoses genom
lantmännen själva och dessas organisationer. Det allmännas medverkan
hade så vitt möjligt ansetts böra avse att lämna hjälp till självhjälp.
Här åter syntes meningen vara att mer eller mindre avkoppla ett redan konstaterat
och värdefullt befunnet intresse från lantmännens sida.

Lantbruksstvrelsens syn på denna fråga påverkades i första hand av styrelsens
tveksamhet inför en anordning, som överlämnade den ekonomiskt
så viktiga upplysnings- och propagandaverksamheten med den härtill hörande
planläggningen för de enskilda lantmännens räkning till ett enda organ,
som skulle hava sitt intresse inriktat pä alla de mångfaldiga uppgifter,
varmed försöksverksamheten på jordbrukets område arbetade. Utredningsmännen
hade sökt komma ifrån denna fråga genom att förklara, att upplysnings-
och propagandaverksamheten borde ankomma på hushållningssällskapen
och dessas konsulenter.

En sådan anordning komme dock att medföra mycket betydande årliga
kostnader. Någon utredning på denna punkt hade lantbruksstyrelsen icke
kunnat finna föreligga från utredningsmännens sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Att utredningsmännen själva stått tveksamma inför frågan örn överlämnande
av upplysningsverksamheten på speciellt mosskulturens och vallväxtodlingens
områden åt hushållningssällskapen, framginge av deras förslag
örn anställande hos den avdelning av lantbruksförsöksanstalten, som skulle
hava bland annat upplysningsverksamheten örn hand, av speciella sakkunniga,
en på vardera området. Denna anordning kunde emellertid knappast
tillfredsställande ersätta den nuvarande ordningen med ett flertal specialister
anställda hos de enskilda föreningarna. Det syntes därför kunna ifrågasättas,
örn icke under dessa förhållanden ett bibehållande i princip av den nuvarande
formen för upplysnings- och propagandaverksamheten på respektive
betes- och vallodlingens och mossodlingens område vore ändamålsenligast
och bäst lämpat att tillgodose det praktiska jordbrukets intressen.

Att den centrala statliga forskningsanstalten på jordbruksområdet måste
syssla med alla direkta lantbruksproblem och hava ledningen av all statligt
understödd forskningsverksamhet på området, huru denna än vore organiserad,
syntes jämväl lantbruksstyrelsen vara den första förutsättningen för
ernående av önskvärd planmässighet. Vad som i första hand kunde vara av
betydelse för forskningen, vore försöksverksamheten vid försöksgårdar och
fasta försöksfält. Den ur upplysningssynpunkt så betydelsefulla lokala försöksverksamheten
hade, för så vitt lantbruksstyrelsen kunde finna, en mera
sekundär betydelse för forskningen. Att så jämväl enligt utredningsmännens
mening vore förhållandet, syntes framgå därav, att den lokala försöksverksamheten
på jordbrukets område i allmänhet taget föreslagits böra handhavas
av hushållningssällskapen och de s. k. försöksringarna. Mindre effektiv
torde denna lokala verksamhet icke bliva, i den mån den handhades av lantmännens
specialorganisationer på området.

Den fasta försöksverksamheten, vars huvudsyfte måste anses vara forskningen.
läge givetvis annorlunda till. Emellertid syntes det lantbruksstyrelsen,
som örn denna fråga, i vad anginge de fria organisationerna, skulle kunna
lösas efter tvenne olika linjer, nämligen antingen genom att försöksgårdarna
och de fasta försöksfälten överfördes till den centrala försöksanstalten, eller
genom att dessa visserligen formellt bibehölles i organisationernas hand, men
att verksamheten här skedde efter av den centrala anstalten och respektive
organisationer gemensamt utarbetad plan, samt att försökens resultat till
huvudsaklig dei bearbetades av den centrala anstalten gemensamt med av
denna anstalt enligt samma plan i egen regi bedrivna försök. Med en sådan
anordning torde av sig självt följa, att de enskilda för söksorganisationernas
försöksverksamhet måste underställas den centrala försöksanstaltens ledning
och uppsikt.

Lantbruksstyrelsen ansåge för sin del den senare lösningen av frågan vara
att föredraga. Denna innebure det minsta intrånget i fråga örn de befintliga
organisationerna och syntes, på samma gång som de torde innebära möjlighet
till önskvärd planmässighet och därmed följande effektivitet, innebära
vissa fördelar av reellt värde. Om försöksgårdarna på så sätt i viss mån komme
att drivas för den centrala forskningsverksamhetens räkning, komme deras
ställning att med hänsyn till själva försöksverksamheten i stort sett bliva
densamma som övriga försöksgårdars och fasta försöksfälts. Givna fördelar
syntes lantbruksstyrelsen ligga däruti, att försökens handhavande komme
att ligga i händerna på speciella fackmän, och att vid planernas uppgörande
dessa fackmän, som samtidigt stöde i direkt förbindelse med den jordbrukande
allmänheten, komme att effektivt kunna medverka. Det nödvändiga
samarbetet mellan hela försöksverksamheten och upplysningsverksamheten
skulle på så vis på ett tillfredsställande sätt kunna komma till stånd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Den nödvändiga planmässigheten i försöksverksamheten med bibehållande
av enskilda organisationer med upplysnings- och propagandaverksamhet såsom
huvudsyfte, syntes sålunda, i vad som avsåge förhållandet till den statliga
verksamheten, icke vara omöjligt att åstadkomma. I varje fall syntes
ett framgående efter denna linje vara förtjänt av närmare utredning.

Det återstode emellertid att se till, i vad mån tillfredsställande planmässighet
och effektivitet kunde åstadkommas de fristående organisationerna
emellan.

Som redan nämnts arbetade på det område, där bristande planmässighet
och samarbete i försöksverksamhet i första hand torde kunna ifrågasättas,
eller i fråga om odlingen av betes- och vallväxter följande fristående organisationer:
svenska betes- och vallföreningen, svenska mosskulturföreningen,
Sveriges utsädesförening och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.

Ett planmässigt och effektivt utnyttjande av dessa organisationers resurser
torde, därest de skulle fortfara med sin verksamhet, nied nödvändighet
kräva ordnande av ett rationellt samarbete icke blott med den centrala forsknings-
och försöksverksamheten utan jämväl organisationerna emellan. Det
skulle ju kunna tyckas, att enklaste formen för ordnandet av ett sådant
samarbete vore dessa fristående organisationers sammanförande till en enda.
Emellertid torde en sådan åtgärd knappast kunna komma till stånd. Särskilt
syntes det böra vara uteslutet, att utsädesföreningen, vars arbete endast
på ett mindre område berörde betes- och vallväxtodlingen, skulle på ett
lämpligt sätt kunna anslutas till en samorganisation. Det förhållandet, att
kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå dels på sitt program hade andra
frågor, dels verkade inom ett lokalt begränsat område med säregna förhållanden
och speciella uppgifter, dels ock vore en organisation av annan
form än föreningarna gjorde, att lantbruksstyrelsen ställde sig tveksam inför
möjligheten eller lämpligheten av att införliva denna i en gemensam fristående
organisation på området. Att däremot denna anstalts verksamhet
borde stå i nära kontakt med verksamheten på förevarande område inom
övriga delar av landet syntes lantbruksstyrelsen vara klart. Styrelsen ville
i detta avseende erinra, att förhållandena inom Norrbottens län och i vissa
andra delar av Norrland torde vara varandra så närstående, att detta motiverade
ett sådant samarbete.

Annorlunda läge saken till i fråga om svenska betes- och vallföreningen
och svenska mosskulturföreningen. Av vad som redan anförts framginge,
att dessa båda organisationer i stor utsträckning arbetade på samma område.
Flera gånger hade också fråga om deras sammanförande till en organisation
förts på tal. Någon mera uttömmande utredning på denna punkt, som givetvis
endast kunnat ske i intimt samarbete med de båda föreningarnas respektive
ledningar, syntes icke hava kommit till stånd. Snarare syntes det
styrelsen, som örn utredningsmännen ansett den egentliga forsknings- och
försöksverksamheten mest planmässigt och effektivt skulle kunna ordnas genom
att den helt överfördes i statens egen hand, och att de för vinnande av
detta mål ansett den, enligt lantbruksstyrelsen förmenande, ur jordbrukets
synpunkt minst lika viktiga upplysnings- och propagandaverksamheten få
träda tillbaka. Utredningsmännen konstaterade emellertid, att jämväl enligt
deras förmenande en sammanslagning av de båda föreningarna skulle
medföra en viss rationalisering av de arbeten, som nu bedreves av båda föreningarna
och att härmed någon besparing för statsverket skulle kunna
åstadkommas, men framlade ingen närmare utredning i fråga örn vilka fördelar,
som skulle följa med en sammanslagning. Ekonomisk utredning i fråga
om sammanslagningens inverkan på verksamhetens omkostnader och där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

med på behovet av tillskott av statsmedel saknades också. Likaledes saknades
närmare undersökning angående förutsättningarna för och möjligheterna
av att genomföra en sådan sammanslagning, vilken dock måste förutsätta
långt gående medverkan från föreningarna själva. Såväl i fråga om resekostnader
som med hänsyn till de konsulterande specialisternas effektiva
utnyttjande, syntes, som örn en hel del stöde att vinna genom en sammanslagning
av föreningarnas verksamhet. Lantbruksstyrelsen ville erinra, att
omkostnaderna för här ifrågavarande befattningshavare och deras verksamhet
upptoge en synnerligen betydande del av de båda föreningarnas budget.
Att jämväl i fråga om det administrativa arbetet icke föraktliga fördelar
skulle kunna ernås genom att behov bomme atl föreligga endast av en föreståndare
och en styrelse samt att gemensamma institutionslokaler skulle
komma till användning, syntes likaledes antagligt. Det syntes lantbruksstyrelsen
vidare, som örn den av styrelsen ifrågasatta anordningen lättare skulle
kunna organisatoriskt genomföras än den av utredningsmännen föreslagna.

Berörda förhållanden borde enligt lantbruksstyrelsens mening göras till
föremål för en uttömmande undersökning innan ställningstagande kunde ske
till ifrågavarande spörsmål.

Lantbruksakademien har ansett sig böra utgå från grunderna för
det av Kungl. Maj:t och riksdagen fattade beslutet om lantbrukshögskolans
upprättande och har under sådan förutsättning funnit det framlagda organisationsförslaget
vara förtjänstfullt och kunna i väsentliga delar förordas.

Av den föreliggande utredningen framginge, att försöksverksamheten på
växt- och trädgårdsodlingens område skulle efter omorganisationen kräva
icke oväsentligt större anslag av statsmedel än förut. Akademien hyste emellertid
den uppfattningen, att ifrågavarande verksamhet måste betecknas såsom
en av statsmakternas allra viktigaste åtgärder till jordbruksnäringens
främjande, och från denna synpunkt torde de angivna kostnaderna vara
rimliga. Akademien ville därför tillstyrka att ifrågavarande försöksverksamhet
erhölle den omfattning, som kunde rymmas inom den sålunda av utredningsmännen
beräknade kostnadsramen.

Beträffande frågan om statens övertagande av mosskulturföreningens och
betes- och vallföreningens verksamhet ansåge akademien detta icke oundgängligen
nödvändigt för åstadkommande av erforderlig effektivitet i samarbetet.
I vissa fall torde den mera fria föreningsformen erbjuda försöksverksamheten
icke oväsentliga fördelar särskilt under en tid, då verksamheten
vore relativt ny. Mosskulturföreningens verksamhet torde emellertid
numera hava nått det utvecklingsstadiet, att de fortsatta försöksuppgifterna
på ifrågavarande område lämpligen borde övertagas av staten. Betes- och
vallföreningen vore en betydligt yngre organisation, och starka motiv syntes
kunna anföras till förmån för att denna förening tills vidare finge fortsätta
sin verksamhet, eventuellt i något modifierad form. Akademien ansåge, att
betesproblemens speciella karaktär motiverade, att verksamheten på detta
område — därest den överhuvud taget borde inkorporeras med lantbruksförsöksanstalten
— organiserades som en med jordbruksavdelningen sidoordnad
avdelning.

Styrelsen för centralanstalten för för söksväsendet
på jordbruksområdet har funnit, att utredningsmännens olika förslag
erhållit mindre räckvidd än som kunde anses önskvärt och att åtskilliga

Kungl. Maj:ts proposition nr Kit -

problem, som trängde till sin lösning alltjämt kvarstode outredda. Styrelsen
har vidare anfört i huvudsak följande.

Ett sammanförande i viss utsträckning av försöksinstitutionerna på växtodlingens
område till större enheter torde vara ur ekonomiska synpunkter
välbetänkt. Styrelsen ansåge därvid icke, att vad utredningsmännen benämnde
oekonomiskt dubbelarbete spelade nämnvärd roll. Kemisk-växtbiologiska
anstalten, mosskulturföreningen, och betes- och vallföreningen hade
tämligen väl avgränsande uppgifter. Viktigare torde vara, att genom sammanförande
av på olika områden specialiserade arbetskrafter och gemensamt
utnyttjande av försöksgårdar, laboratorieutrustning och andra materiella resurser
effektiviteten i arbetet kunde väntas bliva ökad.

Vad anginge frågan om statsunderstödd eller statlig form för försöksverksamheten
förefölle det, som örn föreningen lättare än en rent statlig institution
skulle kunna åstadkomma ett fruktbärande samarbete med för verksamheten
intresserade representanter för den praktiska jordbruksnäringen, särskilt
i sådana fall, då samarbetet vore förenat med ekonomisk uppoffring
från jordbrukarens sida. Å andra sidan syntes den statliga formen för försöksverksamheten
vara ägnad att i högre grad tillgodose kravet på stabilitet i
försöksarbetet, vilket bleve av ökad betydelse i samma mån som försöksverksamheten
utvecklades och de föreliggande försöksproblemen bleve allt mer
svårlösta och tidskrävande. Det vore en allmän erfarenhet, att de särskilda
företräden som föreningsformen för försöksverksamheten kunde innebära,
närmast gjorde sig gällande under verksamhetens första skede för att senare
bliva mindre påtagliga.

Beträffande frågan örn mosskulturföreningens, betes- och vallföreningens,
samt kemisk-växtbiologiska anstaltens framtida ställning ansåge styrelsen,
att utredningsmännen i viss mån överskattat de organisatoriska svårigheterna
vid ett blandat system med statliga och statsunderstödda försöksanstalter. Redan
nu ägde centralanstalten rätt att få försök utförda vid de statsunderstödda
försöksgårdarna Alträsk och Gisselås och samarbetet på detta område borde
kunna ytterligare utvidgas. Styrelsen framhölle, att den statliga formen
för försöksverksamheten, icke minst på grund av den ökade trygghet den
gåve för verksamhetens konsekventa fullföljande på längre sikt, när de ekonomiska
förutsättningarna härför vore för handen, i stort sett torde innebära
ökade förutsättningar att uppnå gott resultat av de gjorda insatserna.
Styrelsen hyste därför den uppfattningen, att utvecklingen inom jordbruksförsöksverksamheten
borde gå i den riktningen, att staten direkt omhändertoge
den huvudsakliga delen av sagda verksamhet.

I likhet med utredningsmännen ansåge styrelsen, att en sammanslagning av
mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen icke kunde väntas medföra
några avsevärda fördelar.

Styrelsen funne starka skäl tala för att mosskulturföreningens verksamhet
till huvudsaklig del nu övertoges av staten. Mosskulturföreningen hade redan
hunnit verka under en avsevärd tidrymd, och den kunde anses hava i
stort sett hunnit avsluta deli del av verksamheten, som innebure propaganda
för torvmarkernas utnyttjande. Botes- och vallföreningen vore däremot en
betydligt yngre organisation, som ännu knappast kunde anses hava hunnit
över det grundläggande stadiet. I den utsträckning föreningens uppgifter
avsåge anläggandet och tillgodogörandet av permanenta betesmarker, kunde
verksamheten sägas vara relativt viii avgränsad i förhållande till annan försöksverksamhet
på jordbruksområdet. Då därtill leonline, att den jämförelsevis
intensiva beteskulturen tämligen nyligen vunnit insteg i landet och efter
allt att döma hade framtiden för sig, finge försöks- och upplysaingsverksam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

heten på detta område en viss särställning genom de starka motiv till ökad
inriktning på betesdrift, som för landets jordbruk otvivelaktigt förelåge.

Om sålunda åtskilliga skäl syntes tala för att betes- och vallföreningen tills
vidare bibehölles såsom fristående försöksinstitution, vore det å andra sidan
ofrånkomligt, att föreningen, när den började komma över det mera utpräglade
propagandastadiet för att i större utsträckning inrikta sina krafter på
verklig försöksverksamhet, i fortsättningen måste alltmer i sitt arbete tangera
den verksamhet, som åvilade statliga försöksinstitutioner. Till väsentlig del
torde svårigheterna kunna undgås, om föreningens verksamhetsområde bleve
begränsad till anläggning och utnyttjande av betesmarker, såväl på odlad
jord som i övrigt, under det att försöksproblemen avseende de i växtföljd ingående
vallarna behandlades av statsinstitution. Det förefölle dock styrelsen,
som örn den rationellaste lösningen av frågan sannolikt vore, att staten
själv toge hand örn jämväl betes- och vallföreningens verksamhet. Vid en
sammanslagning av den statliga och statsunderstödda försöksverksamheten
på betes- och vallområdet kunde effektiviteten i arbetet förväntas bliva ökad.
med ty åtföljande möjlighet till kostnadsbesparing. Styrelsen funne sig därför,
ehuru nied tvekan, böra tillstyrka, att betes- och vallföreningens huvudsakliga
verksamhet övertoges av staten.

Vad slutligen anginge kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå syntes det
vara lämpligt, att ifrågavarande försöksverksamhet ställdes under statlig
kontroll.

Styrelsen för svenska mosskulturföreningen har anfört
:

Örn hushållningssällskapens konsulenter i en framtid skulle komma att
övertaga en del av mosskulturföreningens konsulterande verksamhet och då
närmast den del, hälften å två tredjedelar, som berörde redan odlade marker,
måste detta givetvis förutsätta, att de blivande konsulenterna erhölle nödig
utbildning. Detta torde endast kunna ske vid lantbrukshögskolan, där sålunda
undervisning i mosskultur måste komma att meddelas. Huru utredningsmännen
tänkt sig denna utbildning skola ordnas, framginge icke av
deras betänkande. En undervisning i mosskultur vid högskolan syntes även
ur andra synpunkter komma att erfordras, bland annat vid de kurser, som
de blivande lantbruksingenjörerna skulle genomgå vid högskolan, och vidare
måste man ju också tänka sig, att de tjänstemän, som skulle vara anställda
vid en eventuell lantbruksförsöksanstalts underavdelning för mosskultur och
kulturteknik skulle behöva utbildning vid en högre läroanstalt. Med hänsyn
till den stora betydelse torvmarkerna hade för vårt lands jordbruk, torde
det för övrigt kunna anses lämpligt, att även tjänstemän på flera andra platser
inom jordbruket ägde någon insikt i själva grunden för mosskultur.

Om man sålunda måste förutsätta, att undervisning i mosskultur måste
komma att meddelas vid högskolan, så krävdes härför givetvis en institution
jämte till denna knutna nödiga lärarekrafter. Utvecklingen skulle sålunda,
örn utredningsmännens förslag realiserades, komma att leda därhän, att man
även vid högskolan skulle få en institution för mosskultur, och därmed vore
man återigen framme vid den dualism, vars undanröjande utgjort målet för
utredningsmännens strävanden.

Den konsulterande verksamheten kunde måhända anses ligga utanför högskolans
ram, men örn densamma delvis omlades, så att den i större utsträckning
komme att bestå av markundersökningar på oodlade myrar, kontrollverksamhet
m. m., medan däremot hushållningssällskapen övertoge konsultationen
på redan odlade torvmarker, så syntes det dock lämpligast att konsulenterna
knötes till institutionen för mosskultur. De borde nämligen enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

styrelsens mening hava ständig tillgång till och stå i kontakt med vetenskaplik
sakkunskap på området liksom ock möjligheter till vetenskaplig undersökning
av material, som insamlades under arbetet.

Styrelsen för svenska betes- och vallföreningen,
som i ett alternativ (alternativ I) förordat föreningsformens bibehållande, har
med hänsyn till detta alternativ anfört i huvudsak följande.

Den uppgift, svenska betes- och vallföreningen erhållit, innebure bland
annat att skaffa ökad tillämpning av en i verkligheten ännu föga utbredd kulturgren,
en omständighet, som ställde väsentligt andra krav än om det gällde
endast försöksverksamhet, vilken visserligen inginge som en kompletterande
och nödvändig del av arbetet.

Kraven på en mera ekonomisk foderproduktion nödvändiggjorde, att hithörande
arbetsuppgifter fortfarande måste sammanhållas och ledas av en tillräckligt
stark, självständig och av ovidkommande intressen oberoende institution.
En tidsenlig sådan funnes hos svenska betes- och vallföreningen.
Det kunde knappast vara förenligt med det allmännas intresse ett en dylik
verksamhet gjordes så beroende, som hittills varit fallet, av möjligheten att
erhålla enskilt understöd.

Det vore icke tänkbart att betes- och vallkulturens intressen bleve tidsenligt
tillgodosedda genom den av utredningsmännen föreslagna anordningen.
Detta skulle kanske varit fallet, örn arbetsuppgifterna inskränkt sig till utförande
av vissa försök. En med de nuvarande kraven på detta arbete
oförenlig inskränkning och splittring i stället för en förbättrad koncentration,
skulle emellertid bliva följden av förslagets genomförande.

Under den förutsättningen att föreningens framställningar vunne beaktande
och det av styrelsen påvisade nödvändiga behovet för verksamhetens
upprätthållande kunde bliva tillgodosett, ansåge styrelsen, att institutionen
för betes- och vallkultur fortfarande borde bibehållas hos föreningen, och att
arbetet väsentligen borde bedrivas under de former och på de villkor, som
för närvarande tillämpades. Föreningen borde sålunda fortfarande ansvara
för försöksverksamheten på betes- och vallkulturens område och utföra sådana
försök med slåtter- och betesvallar, som vore erforderliga för tillgodoseende
av föreningens arbetsuppgifter. Med avseende på försökens genomförande
borde givetvis ingen skillnad få förefinnas emellan den direkt statliga
försöksverksamheten och de av en statsundersödd förening för det allmännas
räkning uppburna, enär i båda fallen uppgifterna vore desamma,
nämligen att direkt och indirekt gagna jordbruket. Möjlighet borde därför
även föreligga för föreningen att, så långt förhållandena medgåve, få sina
försök utförda vid statens försöksgårdar och försöksstationer.

Behövliga kemiska analyser på material från föreningens försök, kontrollgårdar
o. s. v. borde för dennas räkning kunna utföras vid ett vid lantbrukshögskolan
anordnat driftslaboratorium, även örn arbete för den speciella
forskningsverksamheten måste bedrivas åtminstone till största delen inom
vederbörande institution.

Styrelsen ansåge vidare, att svenska betes- och vallföreningen borde söka
åstadkomma ett intimt samarbete med lantbrukshögskolan.

Föreningsformen underlättade i stor utsträckning upprätthållandet av kontakten
med den jordbrukande allmänheten och utnyttjandet av vissa tor en
rent .statlig institution näppeligen tillgängliga resurser. Därigenom torde
siven realiserandet siv en del arbetsuppgifter, bland andra försöken ute hos
landets jordbrukare, underlättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1(77 ■

Styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i
Luleå har ansett, att den av utredningsmännen förebragta utredningen
icke motiverade en så radikal omändring av försöksverksamhetens organisation,
som föreslagits. Vad kemisk-växtbiologiska anstalten anginge syntes
det styrelsen i alla avseenden lyckligast om denna anstalts nuvarande organisation
bibehölles.

Styrelsen ställde sig tvivlande till värdet av ett helt förstatligande av ett
arbetsområde, som på grund av de synnerligen stora olikheterna i landets
skilda delar med avseende på klimat, jordmån, jordbruksdelarnas storlek
m. m. måste planläggas och utföras under högst skiftande förhållanden. Med
en stark centralisation följde också gärna en tendens till överorganisation och
byråkratisering.

I utredningen hade helt naturligt stort utrymme ägnats åt utformningen av
den centrala försöksinstitutionen. Det förefölle dock styrelsen som om de
perifera delarna av landels 1’örsöksväsen i rätt hög grad blivit lidande på det
intresse, som utredningsmännen ägnat huvudinstitutionen. Växtodlingens
problem löstes dock ej enbart med en aldrig så väl utrustad central försöksanstalt.
Ej heller torde den mest allsidigt sammansatta centralledning kunna
fullt behärska de mångfaldiga, olika, ofta starkt lokalbetonade försöksfrågorna.
Det vore dock av största vikt i ett land sådant som vårt, att den i
periferien belägna försöksverksamheten hade tillräckliga resurser till förfogande
samt tillräcklig frihet för att med ledning av lokal erfarenhet komma
till rätta med sina specialproblem. Det syntes styrelsen mest rationellt, att
man hellre byggde ut vad som redan funnes än skapade nya försöksgårdar
med ofullständiga resurser. Helt naturligt tarvades härför samarbete såväl
mellan den centrala och lokala försöksledningen som mellan försöksmännen
inom närstående klimatområden, och styrelsen vore fullt medveten om behovet
av ett intimare samarbete i detta avseende.

Enligt styrelsen för Sveriges utsädesförening syntes
utredningsmännen på ett allt för ensidigt sätt hava strävat efter att tillgodose
framfört krav på enhetlighet i försöksverksamhetens organisation.

Det torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida en genom svenska mosskulturföreningens,
svenska betes- och vallföreningens samt kemisk-växtbiologiska
anstaltens i Luleå inordnande under lantbruksförsöksanstalten åstadkommen
enhetlighet och centralisation verkligen kunde bliva till gagn för
vårt lands jordbruk. Det syntes, som örn utredningsmännen överskattat svårigheterna
för ett ordnat samarbete mellan en statsunderstödd förening och
en statlig försöksorganisation. Den planmässighet i försöksverksamheten,
som åsyftades, kunde enligt vad erfarenheten visat otvivelaktigt åstadkommas
genom ett av statsmakterna reglerat samarbete mellan tvenne
organisationer lika väl som mellan olika avdelningar inom en statlig anstalt.

Beträffande frågan om betes- och vall föreningens inordnande i den statliga
försöksverksamheten syntes förslaget i denna del innebära ett underskattande
av det enskilda initiativets betydelse och värde. Det enskilda, från
landets jordbrukare utgående initiativet borde alltjämt beredas möjligheter
att göra sig gällande. Styrelsen förordade sålunda, att betes- och vallföreningen
bibehölles som en institution med skyldighet att — såsom villkor
för statsunderstöd — enligt av statsmakterna fastställda grunder samarbeta
med andra statliga och statsunderstödda försöksorganisationer på jordbrukets
område. Som skäl mot det framförda förslaget kunde också anföras,

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

att den verksamhet, som föreningen hittills omliänderhaft, skulle bliva alltför
knappt och bristfälligt företrädd i den nya lantbruksförsöksanstalten.

Vad sålunda anförts angående svenska betes- och vallföreningen gällde i
tillämpliga delar även kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Som ytterligare
skäl för dennas bibehållande som en fristående statsunderstödd anstalt
kunde anföras, att dess lokalt begränsade verksamhetsområde med hänsyn
till de naturliga förutsättningarna för jordbruket väsentligt skillde sig från
vårt land i övrigt. Därest kemisk-växtbiologiska anstalten, såsom styrelsen
»''ille förorda, bibehölles som en fristående, statsunderstödd anstalt, borde
självfallet samarbetet mellan denna och andra på jordbruksförsöksområdet
verksamma organisationer regleras på ett ändamålsenligt sätt. Föreskrifter
härom kunde meddelas som villkor för statsunderstödets åtnjutande.

Den av landshövdingen Mannerfelt under 1935 verkställda utredningen
omfattar bland annat frågan om bibehållande enbart för upplysnings-
och propagandaverksamhet av svenska
mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen.

För besvarande av denna fråga har utredningsmannen först undersökt huruvida
ett särskiljande av upplysningsverksamheten från försöksverksamheten
principiellt sett kunde vara tillrådligt. Han har härom i den angående
undersökningen avgivna promemorian anfört följande.

Till en början finge med styrka framhållas, att försöksverksamheten på
lantbruksområdet hade egentligt berättigande allenast under förutsättning,
att verksamheten kunde framkomma med för det praktiska jordbruket vägledande
och betydelsefulla resultat samt att dessa på ett effektivt sätt bringades
till den jordbrukande allmänhetens kännedom. Försöksarbetet på
jordbruksområdet borde därför bedrivas i nära kontakt med det praktiska
jordbruket och dess krav samt så, att försöksresultaten bleve tillgängliga för
och tillgodogjorda av praktikens män.

Vad nu sagts hade särskild giltighet beträffande arbetet för främjandet av
en rationell betes- och vallkultur. Denna fråga hade mycket stor ekonomisk
betydelse för jordbruket, och målmedvetet borde arbetas på åstadkommande
av en förbilligad foderproduktion, särskilt genom ett bättre tillvaratagande
av våra betesmarker och vallar. Härvid borde intim samverkan ske mellan
försöks-, upplysnings- och propagandaverksamheten, och saken borde
drivas som en samlad angelägenhet. — Även mosskulturfrågan vore ett sådant
specialspörsmål, där de verksamma krafterna så vitt möjligt borde
samordnas.

Den viktiga uppgiften att medelst upplysning och propaganda verka för
införandet av rationella driftsmetoder på berörda områden inom jordbruket
hade för närvarande både betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen
sökt fylla och den spelade en avgörande roll i deras verksamhet. Detta
upplysnings- och propagandaarbete vore av skiftande natur och omfattade
bland annat föredrag, demonstrationer av försök, kontrollfält och mönsteranläggningar,
kurser, konsultationer samt tryckta meddelanden. Till grund
för upplysningsverksamheten läge erfarenhetsmaterial av olika slag. ''Praktiska
rön insamlades under verksamhetens bedrivande och ur olika källor.
Dessa rön kompletterades med resultaten från noggranna försök, inhemska
och utländska; försöksverksamhetens huvuduppgift vore alltså alt förse upplysningsverksamheten
med grundläggande fakta. Inom de här avsedda båda
föreningarna medverkade såväl åtskilliga intresserade föreningsmedlemmar

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 4

1935 års
utredningsman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

som de konsulterande tjänstemännen på ett icke betydelselöst sätt i arbetet
med utförandet av lokala försök och samlandet av erfarenhetsrön. Det hela
hade smält samman till ett effektivt och för det praktiska jordbruket gagnande
helhetsarbete.

Skulle föreningarna kvarstå med den antydda begränsade arbetsuppgiften,
måste en del av deras nuvarande arbete överföras till en central försöksanstalt.
Denna skulle väl då övertaga föreningarnas nuvarande forskningsverksamhet
och i samband härmed allt arbete med fullständiga försök av mera
grundläggande natur. En klar avgränsning mellan dessa försök och sådana
demonstrationsförsök, kontrollfält och kontrollförsök etc., vilka såsom material
för upplysningsverksamheten borde kvarstanna hos föreningarna, vore
emellertid svår att genomföra. En del av de arbeten, som för närvarande utfördes
vid föreningarnas laboratorier, tjänade visserligen närmast försöksverksamheten.
I betydande grad utfördes emellertid undersökningar för den
konsulterande upplysningsverksamheten, och dessa arbeten torde böra kvarstanna
hos föreningarna. Den tilltänkta uppdelningen av föreningarnas arbetsuppgifter
skulle bliva svår att genomföra och den skulle ej osannolikt
medföra ökade kostnader för laboratoriearbeten. I den mån en sålunda ombildad,
närmast för propaganda arbetande förening visade sig utvecklingskraftig
och intresserad för sin sak, finge den behov av att samla rön, bearbeta
dessa och även i övrigt söka att på egen hand komma till rätta med de
aktuella problem, som uppkomme vid konsultations- och upplysningsarbetet.
En livskraftig förening på området komme därför sannolikt alltid att sträva
efter att själv få syssla med viktiga och aktuella försöksuppgifter.

Till stöd för den ifrågasatta uppdelningen skulle möjligen kunna anföras,
att fördelningen av försöksuppgifterna bleve lättare genomförd inom en
större central anstalt än mellan en dylik och enskilda föreningar, ävensom
att de vid den centrala anstalten verksamma specialisterna skulle kunna utnyttja
varandras erfarenhet och sakkunskap något bättre än vad fallet bleve
vid en på flera anstalter delad försöksverksamhet. Å andra sidan skulle en
från upplysningsarbetet skild försöksverksamhet på betes-, vall- och mosskulturens
områden i stor utsträckning förlora de impulser, den nu tack vare
föreningsformen erhölle från praktiken, varigenom den nödvändiga växelverkan
mellan jordbruket och dess försöksverksamhet skulle försvåras, och
den senare sannolikt förlora i aktualitet.

Upplysningsverksamheten på ifrågavarande områden kunde knappast vinna
något på att skiljas från försöksverksamheten. Dess utövande organ skulle
berövas möjlighet att själv utföra noggranna försök rörande sådana frågor,
som befunnes aktuella och i behov av utredning. Detta organ skulle på detta
sätt bli helt beroende av andra institutioner för anskaffandet av en viktig del
av det behövliga erfarenhetsmaterialet. Under sådana omständigheter skulle
en effektiv upplysningsverksamhet knappast i längden kunna upprätthållas.
Utredningsmannen hade följaktligen kommit till den uppfattningen, att betesoch
vallföreningens erkänt viktiga uppgift att verka för en rationalisering av
jordbrukets foderanskaffning bäst tillgodosåges, om alla hithörande verksamhetsgrenar
odelat bibehölles hos ett organ. Detsamma gällde i stort sett
även ifråga om mosskulturföreningens uppgift.

Sedan utredningsmannen på nu anförda skäl förordat, att upplysnings- och
försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena även i
fortsättningen hölles samlad inom ett organ för vartdera området, har undersökningen
inriktats på utrönande, huruvida dessa organ
lämpligen borde utgöra avdelningar inom en statlig

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

jordbr u ksförsöksanstalt eller om de enskilda föreningarna
borde bibehållas. Om förloppet av denna undersökning
har utredningsmannen anfört följande.

Såväl betes- och vall- som mosskulturföreningen hade på ett i stort sett tillfredsställande
sätt fyllt sina uppgifter. Det syntes därför utredningsmannen,
att någon genomgripande omorganisation ej borde genomföras, utan att man
förvissat sig därom, att vinsten av en dylik komme att uppväga olägenheterna.
Föreningarnas mera fria arbetsform och deras breda kontakt med
det praktiska jordbruket skulle antagligen delvis förloras vid ett förstatligande
av deras verksamhet, och därmed troligen effektiviteten hos upplysningsarbetet
på de nu av föreningarna väl tillgodosedda områdena.

Vinsten med hela verksamhetens koncentration till en statlig anstalt skulle
antagligen bliva större enhetlighet inom försöksverksamheten på grund av
förbättrat samarbete, varjämte företrädarna för de nu till föreningarna hörande
specialgrenarna finge möjlighet att utnyttja det tilltänkta systemet av
statliga försöksgårdar. försöksstationer och försöksfält. Ett intimare samarbete
mellan olika försöksanstalter, än det som för närvarande ägde rum, vore
säkerligen önskvärt. Detta samarbete borde dock kunna åstadkommas inom
den nuvarande organisationens ram, närmast genom inrättandet av ett försöksråd.
Vidare kunde betes- och vall- samt mosskulturspecialisternas önskemål
om möjligheter till utförande av fasta försök i olika landsdelar tillgodoses
därigenom, att föreningarna erhölle möjligheter att få vissa försök utförda vid
de fasta statliga försöksanstalterna.

I detta sammanhang torde framhållas, att ett bibehållande av föreningarna,
enligt utredningsmannens förmenande, icke behövde medföra risk för
onyttigt dubbelarbete. Visserligen hade föreningarna utfört en del försök
av liknande slag som de av centralanstaltens jordbruksavdelning utförda, men
detta torde ej hava varit till skada, utan därigenom hade blott erhållits rikare
och säkrare rön.

Utredningsmannen tillstyrkte alltså, att betes- och vallföreningen samt mosskulturföreningen
bibehölles. Utredningsmannen hade övervägt frågan örn
en sammanslagning av föreningarna samt därvid stannat för den mening,
att föreningarna borde behållas såsom två självständiga organ.

Utredningsmannen har uttalat, att vissa sakliga förbättringar i landets jordbruksförsöksverksamhet
syntes vara av behovet påkallade. Det väsentliga
torde vara: 1) Anordnandet av nya försöksgårdar och utvidgning över huvud
taget av systemet med fasta försöksplatser i landets olika delar, samt möjligheter
för olika centrala försöksorgan att utnyttja dessa. 2) Beredandet av
ökade möjligheter för den nuvarande centralanstaltens jordbruksavdelning
att handhava sina arbetsuppgifter. 3) Åstadkommande av intimare samarbete
mellan olika organ för försöksverksamheten på jordbruksområdet. Det har
synts utredningsmannen, att dessa förbättringar kunde införas utan större
organisationsändringar. Från denna utgångspunkt hava vissa åtgärder föreslagits.

Utredningsmannen har sålunda framlagt förslag angående försöksuppgifternas
fördelning mellan de olika försöksorganen och därvid
anfört följande.

Centralanstaltens nuvarande jordbruksavdelning borde ombildas till en
särskild jordbruksförsöksinstitution, vilken borde ansvara för de försöksupp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

gifter inom jordbruksområdet, som ej enligt vad i det följande angåves skulle
åvila föreningarna. Svenska betes- och vallföreningen syntes böra hava ansvaret
för undersökningar rörande foderproduktionen på valiar och betesmarker,
med huvudvikten lagd vid undersökningar på fastmarksjord. Svenska
mosskulturföreningen borde svara för undersökningar rörande organogena
jordar, med huvudvikten lagd på sådana undersökningar, som berörde nyodlingsverksamheten
å dylika jordar.

Ifråga örn tillämpningen av den föreslagna regeln rörande uppdelningen
finge följande anföras. Jordbruksförsöksinstitutionens viktigaste uppgifter
torde bliva att å fastmarksåker utföra försök rörande jordbearbetning, dräneringsförsök,
försök rörande gödslingens och kalkningens inflytande på
jordbruksdriftens ekonomi, sortförsök, ogräsbekämpningsförsök och växtodlingsförsök
i allmänhet. På fastmark borde den ensam ansvara för alla försök
med andra växtslag än betes- och vallväxter. Den befriades från försök på permanenta
vallar och beten, d. v. s. på sådan jord, som i regel ej lades under
plogen. Dessa uppgifter övertoges av betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen,
som dock vid planläggningen borde anlita jordbruksförsöksinstitutionens
sakkunskap. I de fall, där betande djur användes för bestämning
av avkastningen, borde planerna uppgöras i samråd med försöksmännen
på husdjursområdet. — När det gällde upptagande av försöksserier på
i växtföljder ingående vallar, cirkulationsvallar, borde den initiativtagande
försöksinstitutionen (jordbruksförsöksinstitutionen, betes- och vallföreningen
eller mosskulturföreningen) inleda samarbete för planläggningen av försöken
med den eller de andra försöksinstitutioner, för vilkas arbete försöksserien
hade särskild betydelse. — Mosskulturföreningen svarade för försök, som avsåge
nyodlingsåtgärder på organogen jord, såsom stubbrytning, röjning, torrläggning,
jordförbättring etc., varvid emellertid andra institutioners sakkunskap
i jordbearbctningsfrågor borde anlitas. Alla övriga försök på organogena
jordar med andra än betes- och vallväxter planlades av mosskulturföreningen
och jordbruksförsöksinstitutionen gemensamt. Ledningen för dessa
försök borde i första hand tillkomma mosskulturförennigen, jordbruksförsöksinstitutionen
dock obetaget att genomföra sådana försöksserier på organogen
jord, som hade betydelse för dess verksamhet. Jämförelser mellan
olika gödselmedel borde i princip utföras av jordbruksförsöksinstitutionen.
—■ Mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen borde gemensamt
planlägga försöken med betes- och vallväxter på organogena jordar.

Bestämmelserna finge ej tolkas så, att ett visst försöksorgan ej skulle få
utföra sådana för dess uppgift viktiga försök, som samtidigt berörde en annan
institutions arbetsområde.

Påpekas borde, att förenämnda riktlinjer avsåge försöksarbetet, samt att
det givetvis borde vara de båda föreningarna obetaget att bedriva sin upplysnings-
och konsultationsverksamhet på det sätt, som erfordrades för att
de skulle fylla sina stadgeenliga uppgifter eller som eljest kunde anses påkallat.

I detta sammanhang ville utredningsmannen uttala den mening, att skäl
talade för att mosskulturföreningens sakkunskap toges i anspråk då det gällde
att avgöra, om organogena jordar medelst statsunderstöd skulle torrläggas
till åker eller bete.

Ledningen av hushållningssällskapens lokala fältförsök borde odelad kvarstå
hos jordbruksförsöksinstitutionen, som vid uppgörande av standardplanerna
och utförande av analyser för dessa försök emellertid borde utnyttja
föreningarnas sakkunskap.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Beträffande de till föreningarna hörande försöksgårdarnas
ställning har utredningsmannen övervägt huruvida de borde
kvarstanna hos föreningarna eller överföras till den statliga organisationen.
Han har härom anfört följande.

Flahult och Lilla Sunnersta läge i omedelbar närhet av respektive föreningars
huvudanstalter och försåge dessa med nödiga försöksresurser samt vore
alltså föreningarnas speciella arbetsplatser. Dessa båda gårdar syntes därför
böra kvarstå hos föreningarna. -— Gisselås vore en typisk lokal försöksgård.
Dess odlingsbara jord vore nästan uteslutande organogen och därå odlas huvudsakligen
betes- och vallväxter. Försöken vid denna gård komme alltså,
enligt det framställda förslaget till arbetsfördelning, att i övervägande grad
ledas av mosskulturföreningen i samarbete dock med betes- och vallföreningen.
Genom ett inordnande av denna försöksgård bland de statliga syntes
icke något av värde vara att vinna. Gisselås försöksgård föresloges alltså
skola kvarstanna hos mosskulturföreningen. •—• Självfallet torde de av betesoch
vallföreningen nu bedrivna fasta kultiveringsförsöken liksom kontrollverksamheten
vid kontrollgårdarna Blombacka och Boda böra kvarbliva hos
föreningen.

Någon nämnvärd organisatorisk förändring av föreningarnas verksamhet
har utredningsmannen icke ansett sig böra ifrågasätta. Däremot har han
ansett det vara av vikt att deras anslag av statsmedel fixerades för
viss period exempelvis 5 år. Beträffande anslagsbehovens storlek bär utredningsmannen
anfört följande:

Därest föreningarnas försöksverksamhet skulle utvecklas på i det föregående
ifrågasatt sätt och även deras upplysnings- och konsultationsverksamhet
göras mera omfattande och intensiv, torde ej oväsentliga anslagsökningar
vara erforderliga. Frågan om det belopp, vartill statsanslaget för föreningarna
borde för närmaste femårsperiod fastställas, syntes svår att bestämt avgöra,
innan mera ingående utredningar, grundade på direkta förslag från
vederbörande föreningar, härom företagits. Enligt en av utredningsmannen
i dylikt syfte verkställd orienterande och mera allmänt hållen omprövning
hade han för egen del kommit till den mening, att följande anslagsökningar
syntes skäliga, nämligen för svenska betes- och vallföreningen med cirka
30,000 kronor eller till ett årsanslag av 120,000 kronor samt för svenska mosskulturföreningen
med 20,000 kronor till 130,000 kronor.

Med de sålunda för föreningarna höjda statsanslagen borde kunna påräknas,
bland annat, att de komme att bedriva en rationell och för jordbruket
fruktbärande försöks- och upplysningsverksamhet.

Örn den nuvarande organisationen i enlighet med utredningens förslag bibehölles,
torde — så vitt nu kunde bedömas —- för föreningarnas del ej
erfordras andra statsanslag till nybyggnader än vissa belopp dels för tillbyggnad
av betes- och vallföreningens försökslada vid Ultuna, varför kostnaden
torde kunna uppskattas till cirka 5,000 kronor, dels ock för en grundlig
reparation av mosskulturföreningens institutionsbyggnad och försökslada
i Jönköping, och torde kostnaderna härför sannolikt komma att uppgå till
omkring 15,000 kronor.

I avgivna yttranden i anledning av utredningsmannens förslag örn föreningarnas
fortbestånd hava olika meningar funnit uttryck. Sålunda har lantbruksakademien,
som tidigare, örn ock med tvekan beträffande svenska betesoch
vallföreningen, uttalat sig för upptagande i statlig försöksanstalt av för -

Ytlranden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

eningarnas verksamhet, nu biträtt utredningsmannens förslag, likaså hava
styrelsen för svenska mosskulturföreningen, styrelsen för svenska betes- och
vallföreningen, enligt ett alternativ (alternativ I), samt hushållningssällskapens
ombud och Sveriges allmänna lantbrukssällskap i huvudsak förordat
förslaget. Båda föreningarna hava såsom villkor för föreningsformens bibehållande
angivit att de erhölle rikligare anslag av staten. Styrelsen för
svenska mosskulturföreningen har därvid uttryckligen angivit att utredningsmannens
förslag i detta hänseende icke tillfredsställde föreningens anspråk.
Lantbruksstyrelsen, som tidigare påyrkat sammanslående av föreningarna
har även nu förordat en dylik organisationsförändring. Jämväl hushållningssällskapens
ombud samt Sveriges allmänna lantbrukssällskap ifrågasätta alternativt
en sådan anordning som den av lantbruksstyrelsen förordade.

Överflyttande av föreningarnas verksamhet till statligt organ har tillstyrkts
av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, av
lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd, av en reservant i svenska mosskulturföreningens
styrelse samt av styrelsen för svenska beles- och vallföreningen
enligt ett alternativ (alternativ II). Statskontoret har uttalat, att i
allt fall föreningarna borde knytas fastare till den statliga verksamheten, och
att den statliga kontrollen över dem borde stärkas.

Ur de inkomna yttrandena må återgivas följande.

Lantbruksakademien har anfört, att det synts en stor del av
akademiens ledamöter tveksamt, örn vad i den nya utredningen framkommit
bort giva akademien anledning frångå sin tidigare mening att staten borde
övertaga svenska mosskulturföreningens och svenska betes- och vallföreningens
verksamhet. Då akademien nu funnit sig kunna godtaga vad i promemorian
föreslagits i förevarande hänseende, skedde det under förutsättning
att anordningar vidtoges för upprätthållande av ett effektivt samarbete mellan
föreningarnas verksamhet och den statliga verksamheten. Akademien har
vidare uttalat, att, därest ifrågavarande organisationsproblem löstes på sätt
akademien tidigare förordat, hinder ej borde möta för föreningarna att bestå
såsom organ för bedrivande av upplysningsverksamhet, var för sig eller
gemensamt. Härvid har akademien anmärkt, att utredningsmannens promemoria
ej lämnade material för bedömande huru en sådan verksamhet skulle
anordnas.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet har icke kunnat finna annat än att utredningsmannen
överskattat föreningsformens värde inom de områden det här
gällde.

I själva verket vore en effektiv upplysningsverksamhet av behovet påkallad
inom alla grenar av jordbrukets försöksverksamhet och således icke blott
beträffande betes- och vallkultur samt mosskultur. Att den nuvarande centralanstalten
för jordbruksförsök icke haft något egentligt organ för omhänderhavande
av dylik upplysningsverksamhet måste betraktas såsom en brist,
som vid en omorganisation av försöksverksamheten borde avhjälpas. En
dylik upplysningsverksamhet kunde emellertid endast till mindre del rikta
sig direkt till jordbrukets utövare. De båda föreningar, varom här vore frå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

ga, hade kanske till väsentlig del sökt sig fram på den vägen, men frågan
huruvida de med deras relativt ringa medlemsantal hade lyckats att på
detta sätt ernå någon bred kontakt med det praktiska jordbruket finge här
lämnas öppen. I varje fall vore det uppenbart, att försöksverksamhetens
resultat till vida övervägande del måste komma jordbrukarna till godo genom
förmedling av hushållningssällskapens tjänstemän och lärarna vid de
lägre lantbruksundervisningsanstalterna. Detta måste i framtiden gälla även
beträffande mossförsöken samt betes- och vallförsöken. Utredningsmannens
uppfattning att den statliga organisationsformen skulle försvåra den nödvändiga
växelverkan mellan jordbruket och dess försöksverksamhet, så att den
senare förlorade i aktualitet, torde erfarenheten jäva.

Styrelsen för lantbruk shögskolan har anfört, att enligt
styrelsens uppfattning vore ett sammanförande på samma hand av försöksoch
upplysningsverksamhet i hithörande frågor av synnerligen stor betydelse,
dels för försöksresultatens bekantgörande för jordbrukets idkare, dels för
vinnande av önskvärt utbyte emellan försöksmännen och de praktiska jordbrukarna.

En sådan verksamhet för upplysning och propaganda, som allenast avsåge
spridande av kännedom om andras rön ägde ej samma drivkraft som om
verksamheten förutsatte egna med intresse följda försök. Härmed avsåges
ej att en upplysningsverksamhet grundad på andrahandskunskap vore av
ringa värde. Tvärtom torde en sådan verksamhet, som toge sikte på spridande
av kunskap om försöks- och jordbruksforskningens resultat genom
kurser, demonstrationer, populära tidskrifter och dylikt kunna tillföra praktikens
män nyttiga kunskaper.

Den samlade försöks- och upplysningsverksamheten skulle om föreningarna
sammansloges kunna ombesörjas av den därigenom bildade nya föreningen,
under förutsättning att denna erhölle tillräckliga anslag för den nödiga
personaluppsättningen och materiella utrustningen. I längden syntes dock
denna möjlighet alltför oviss. Styrelsen hyste därför den uppfattningen, att
försöksverksamhetens rationalisering bäst uppnåddes på det sätt, att de
försöksuppgifter, som nu handhades av betes- och vallföreningen samt
av mosskulturföreningen, förstatligades. Det vore också styrelsens mening,
att den på egna försök grundade upplysnings- och propagandaverksamhet,
som hittills bedrivits av föreningarna jämväl borde övertagas
och utvecklas av det statliga försöksorganet, som sålunda borde utrustas
även för denna uppgift. Härmed vöre ej sagt, att icke föreningen syntes
böra åtminstone under någon tid bestå och därunder erhålla i förhållande
till dess begränsade verksamhet avpassat statsunderstöd. Styrelsen ville i
detta sammanhang påpeka, att det statsorgan som övertoge betes- och vallföreningens
huvuduppgifter, torde få på sin lott att ägna ett särskilt intresse
åt skogsbetesfrågan och åt utbildning av dugliga förrättningsmän för genomförande
av betesregleringar enligt lagen om ägofred, en uppgift som med tiden
torde bli av än större vikt än för närvarande.

Lantbrukshögskolans lärarråd har framhållit, att behovet
av större enhetlighet, såvitt anginge föreningarnas verksamhet, icke föranletts
därav, att arbetsuppgifterna under föreningarnas ledning vanryktats, utan av
behovet att de inom jordbrukets försöks- och upplysningsarbete verksamma
krafterna bleve på ett mera ekonomiskt och för praktiken fruktbärande sätt
utnyttjade. Lärarrådet anför vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Den nu rådande splittringen borde ersättas av en fast organiserad samverkan.
Splittringen skulle emellertid enligt lärarrådets mening icke blott
komma att kvarstå utan rent av förvärras, då enligt förslaget föreningarna
skulle beredas ökade arbetsmöjligheter. Utredningsmannen hade sökt råda
bot härför genom att bestämt avgränsa de olika institutionernas verksamhetsområden
från varandra och föreskriva former för samarbetet dem emellan.
Mot de sålunda skisserade formerna för samarbetet mellan de formellt fristående
organisationerna kunde framför allt den anmärkningen riktas, att
den för en viss organisation ansvariga ledningen icke komme att äga den
fulla bestämmanderätten över de egna resurserna i fråga om t. ex. försöksverksamhetens
art och omfattning. Det vore lärarrådets förvissning, att, om
utredningsmannens förslag i fråga örn föreningarna skulle komma att förverkligas,
det icke skulle dröja länge, förrän det återigen skulle komma att
framställas önskemål om en mera rationell organisation av försöksverksamheten.

Som ett stöd för bibehållandet av föreningarna hade även åberopats
uppgiften, att medelst upplysning och propaganda verka för införandet av
rationella driftsmetoder, vilken uppgift enligt utredningsmannen tydligen bäst
tillgodosågcs, örn arbetet bedreves under föreningsformen. Det borde därför
framhållas, att även inom jordbrukets övriga grenar en dylik upplysningsverksamhet
vore nödvändig. Inom alla grenar av jordbruket, alltså även på
föreningarnas arbetsområden, torde emellertid denna verksamhet väl kunna
anförtros en statlig anstalt. Då det understundom framhölles, alt det statliga
försöksorganet hittills icke kunnat bedriva propaganda och upplysning
på samma effektiva sätt som föreningarna, så borde man komma ihåg, att
den statliga försöksanstalten icke haff vare sig personal eller medel härför.
Lärarrådet vill emellertid betona, att den direkta upplysningsverksamheten
ute hos jordbrukarna, t. ex. konsultation, lämpligast handhades av hushållningssällskapens
konsulenter, och att dessa borde på jordbrukets alla områden
tjäna som förmedlande länkar mellan försöksinstitutionerna och jordbrukarna.

En uppdelning av föreningarnas arbetsuppgifter på så sätt, att föreningsformen
bibehölles för upplysning och propaganda, medan försöksverksamheten
på de båda föreningarnas arbetsområden införlivades med den av staten
direkt bedrivna övriga försöksverksamheten på jordbruksområdet, innebure
enligt lärarrådets mening en mera rationell lösning än den av utredningsmannen
föreslagna. De därmed förknippade olägenheter, som av utredningsmannen
framhävts, syntes kunna undvikas genom att från föreningarnas
verksamhet avskilja även vissa andra arbetsuppgifter än forskning och
försök.

Vad särskilt anginge verksamheten på betes- och vallområdet erinrade lärarrådet
örn styrelsens för svenska betes- och vallföreningen yttrande i anledning
av 1931 års utredningsmäns betänkande. Lärarrådet biträdde nämnda
styrelses i ett alternativ (alternativ II) framställda förordande av inorganisation
i lantbrukshögskolan av föreningens verksamhet.

En inkorporering i den statliga verksamheten av en väsentlig del av föreningarnas
arbetsuppgifter borde enligt lärarrådets mening icke innebära,
att föreningarna upphörde. Det torde tvärtom kunna vara av stort värde, örn
de levde kvar såsom ideella föreningar, anordnade kurser ute i bygderna och
exkursioner till sevärda områden, eventuellt utgåve populära tidskrifter eller
årsböcker o. s. v., varigenom de skulle kunna bilda värdefulla förbindelselänkar
mellan högskolan och jordbrukets utövare. Vad särskilt mosskulturföreningen
anginge, torde den möjligen under ett par övergångsår kunna väntas
bliva sysselsatt med att utföra konsulterande verksamhet, till dess hushåll -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

ningssällskapens konsulenter vid särskilda av högskolan anordnade kurser
hunnit förvärva erforderlig kompetens på mosskulturområdet i de fall, där
sådan icke redan förefunnes. Dylika kurser torde böra anordnas snarast
möjligt.

Styrelsen för svenska mosskulturföreningen har anfört,
att huvudbetingelsen för ett effektivt arbete inom föreningens verksamhetsområde
vore, att för uppgiftens fyllande erhölles tillräckliga medel. Örn
detta icke kunde ske på annat sätt än i samband med arbetsuppgiftens förstatligande,
ansåge styrelsen det såsom sin skyldighet att i sakens intresse
förorda förstatligande. Det hade visat sig omöjligt, att inom nuvarande kostnadsram
utföra arbete i påkallad omfattning. Beträffande följande områden
av föreningens verksamhet krävdes enligt styrelsens mening anslagshöjningar:

1) Försöksresultat från föreningens försöksgårdar Flahult, Gisselås och
Sörbyn hade samlats i föreningens arkiv utan att komma till kännedom för
den allmänhet, vars betjänande vore föreningens ändamål. De medel, som
stöde till förfogande för tryckning, hade icke på långt när varit tillräckliga för
den rikliga produktion av försöksberättelser, organisationen kunnat framskapa.
Föreningens tidskrift skulle härför behöva erhålla nära dubbelt så
stort omfång, som den nu hade. Styrelsen hade icke ansett det riktigt att
till stor del inställa försöksverksamheten och endast driva det fåtal försök,
till vilkas offentliggörande funnes medel. Styrelsen hade år ifrån år hoppats
på, att statsmakterna skulle vinna förståelse för det förhållandet, att ett
visst slöseri med statsmedel bleve följden av, att anslag gåves till försöksgårdar
och tjänstemän, men icke till framläggande för offentligheten av verksamhetens
resultat. Tidskriften borde för medlemmarnas skull innehålla
även allmänt praktiska uppsatser samt föreningsmeddelanden, vilka toge ett
bestämt utrymme i anspråk. Försöksberättelserna måste göras ganska omfattande,
för att allt av värde verkligen skulle komma fram. Härigenom
bleve tryckningskostnaderna större än för mer ofullständiga berättelser. För
att ernå en snabb och fullständig bearbetning av försöken, till deras publicering
utan tidsutdräkt, erfordrades dessutom medel för tillfällig hjälp med
rent mekaniska uträkningar. Den moderna försöksmatematikens tillämpning
erfordrade avsevärt mycket mera sådant räknearbete, än vad tidigare försöksbearbetningar
krävde.

Det vore emellertid icke endast fråga om försöksberättelserna. Även en del
broschyrer hade tidigare av tjänstemännen författats för att spridas bland
det ofantligt stora antal mossodlare, med vilka dessa årligen komme i beröring.
Sådana broschyrer, som alltid varit av populärt slag, hade dessvärre
under de senaste åren på grund av anslagens inskränkning icke längre kunnat
tryckas, och den del av föreningens upplysningsverksamhet, som broschyrernas
utdelning representerade, hade alltså måst inställas. För att olägenheterna
av anförda inskränkningar skulle kunna upphöra, erfordrades en
årlig anslagsökning av minst 5,000 kronor till tryckningskostnader och 2,000
kronor för tillfällig hjälp med bearbetning av försök.

2) Föreningens norrländska försöksgård hade tidigare erhållit ett årligt
statsanslag av 17,000 kronor (numera sänkt till 15,000 kronor) och erhölle
alltjämt ett anslag från Jämtlands läns hushållningssällskap av 1,200 kronor.
Örn gården för ifrågavarande verksamhet finge disponera dessa 17,000 kronor
i sin helhet, skulle detta vara tillräckligt. Nu skulle emellertid enligt
statsmakternas beslut huvudanstalten i Jönköping av anslaget årligen erhålla
4,500 kronor till ränta och amortering av den skuld, som föreningen iklätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

sig för försöksgårdens iordningställande. Härigenom tillfördes huvudanstalten
4,500 kronor, vilka densamma omöjligt kunde undvara med nuvarande
anslag i övrigt. Men resultatet bleve, att den norrländska försöksgården icke
kunde hållas uppe på den nivå, som vore nödvändigt för en försöksgård. För
nu berörda ändamål erfordrades en årlig kostnadsökning av 6,500 kronor.

3) Flahults försöksgård hade ett årligt anslag av 11,000 kronor jämte 500
kronor från Jönköpings läns hushållningssällskap. Vid gården vore för närvarande
en inspektor anställd, vilken vid tillträdet av platsen saknade agronomisk
utbildning. Om ett år inträdde inspektoren i pensionsåldern, och
det gällde då att anställa en lämplig person till hans efterträdare. Det syntes
styrelsen självskrivet, att till en så viktig post som denna borde anställas
en kvalificerad person med agronomisk utbildning och med samma avlöning
som föreståndaren för Gisselås och som föreningens tre kulturingenjörer.
Dessutom måste medel finnas för avlöning av en billig sommarassistent.
Till dessa ändamål erfordras en höjning av anslaget till försöksgården
med 6,000 kronor, varigenom båda försöksgårdarna komme att erhålla lika
statsanslag med 17,000 kronor vardera. I jämförelse med de statliga försöksgårdarnas
22,000 kronor syntes det styrelsen, som om det begärda beloppet
skulle vara blygsamt tilltaget. De statliga försöksgårdarna vore icke
större och hade icke mer omfattande försöksverksamhet än föreningens försöksgårdar.
För här angivet ändamål erfordrades en årlig anslagsökning av

6.000 kronor.

4) Det läge i sakens natur, att en verksamhet, som den av mosskulturföreningen
bedrivna, måste föra med sig avsevärda resekostnader. De tre
kulturingenjörernas konsulterande uppgift krävde omfattande resor. Föreståndaren
och botanisten måste resa mellan försöksplatserna och den förre
måste därjämte besöka sammanträden och möten med andra försöksledare,
mosskurser, m. m. Vidare skulle styrelsens resor ersättas. Främst gällde
dock, att kulturingenjörerna fullt kunde utnyttjas endast örn deras reseanslag
vore så tilltagna, att de icke behövde underlåta att besöka rekvirenter,
som tiden skulle medge dem att betjäna. Slutligen hade den botanisten och
torvgeologen åvilande skyldigheten att verkställa torvgeologiska undersökningar
under de senaste åren endast i högst begränsad utsträckning kunnat
fullgöras, emedan inga reseanslag härtill kunnat erhållas. De torvgeologiska
undersökningar, som de senare åren gjorts, hade måst förläggas helt och hållet
till försöksgårdarna. Det vore emellertid påtagligen av stor vikt för föreningens
verksamhet, att vidgade erfarenhetsrön kunde vinnas även från
andra torvmarkstyper än dem, som representerades av försöksgårdarna. För
nu angivna ändamål erfordrades en anslagsökning av 5,000 kronor årligen.

5) Anslaget till det kemiska laboratoriet utgjorde t. o. m. 1933 cirka 16,500
kronor (häri inräknade 1,000 kronor för diverse förbrukningsartiklar och

1.000 kronor för vaktmästarens arbete), men vore nu endast 11,300 kronor.
Samtidigt med detta minskade anslag hade analysarbetenas omfattning ökats,
dels genom ökat antal förrättningar för kulturingenjörerna och därigenom
ökat antal jordprov till analys på laboratoriet, dels genom försöksarbetets
fortskridande utveckling. Det syntes styrelsen, som örn det tidigare anslaget
till kemiska laboratoriet 16,500 kronor åter borde beviljas. Detta innebure,
utöver nuvarande kostnader, en ökning av anslaget med cirka 5,000 kronor
årligen.

6) Föreningen hade ett hundratal fasta försöksvärdar i huvudsak småbrukare,
spridda över hela landet. I samarbete med dessa och med Sveriges allmänna
lantbrukssällskaps driftsbyrå planerade styrelsen genomförande av
en ekonomisk kontroll över mossodlingen hos dessa försöksvärdar, till ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

redande av den viktiga frågan angående moss- och myrodlingens räntabilitet
i jämförelse med fastmarksodlingen. Vidare avsåges att utreda möjligheterna
för drivande av jordbruk med endast vallodling, en jordbrukstyp, vilken
särskilt i Norrland vore förhärskande och vilken hade störst intresse för myrodlaren,
som här knappast med fördel kunde driva något annat än vallkultur.
En del rena valljordbruk i Norrland och i Småland hade redan preliminärt
anmält sig härför.

Genom samarbetet med lantbrukssällskapets driftsbyrå, kunde nämnda
ekonomiska kontroll genomföras betydligt billigare, än om föreningen ensam
skulle bära kostnaderna därför. Föreståndaren för föreningens ekonomiska
byrå behövde sålunda endast erhålla avlöning för det merarbete vid
boksluten, som uppkomme i samband med den ekonomiska kontrollen, och
för den tid, som av honom och hans hjälpkrafter toges i anspråk för de
ekonomiska bearbetningar av materialet som erfordrades. Föreningen saknade
emellertid medel för detta arbetes utveckling. Med en anslagsökning
av förslagsvis 3,000 kronor skulle man på detta synnerligen viktiga område
kunna åstadkomma åtskilligt av värde.

7) Föreningen hade icke till sin föreståndare kunnat utbetala den lön, som
han enligt lantbruksstyrelsens lönereglering borde komma i åtnjutande av.
Härtill erfordrades en anslagsökning av cirka 3,300 kronor.

8) Föreningens kulturingenjörer åtnjöte en grundlön, som med 1,000 kronor
understege den av svenska betes- och vallföreningens konsulenter uppburna.
Styrelsen vore av den uppfattningen, att kulturingenjörerna borde
komma i samma lönegrad som de sistnämnda, då ingen som helst anledning
förelåge till upprätthållande av den bestående skillnaden. I samband med
sådan lönereglering för kulturingenjörerna torde en motsvarande höjning av
lönen till föreningens botanist böra ske. Till dessa ändamål erfordrades en
anslagsökning av cirka 5,000 kronor.

9) För effektivt utnyttjande av vegetationsgården i Jönköping kunde nu
utgående anslag av 1,000 kronor omöjligen räcka. Föreningen hade därför
tidigare måst underlåta omläggningen av försöken i den utsträckning som
erfordrades. Genom enskilda gåvor hade det lyckats att under sist förflutna
år återställa effektiviteten av verksamheten inom viss del av vegetationsgården.
Då sådana gåvor icke kunde påräknas i fortsättningen, erfordrades för
ändamålet en anslagsökning av 1,500 kronor årligen.

10) Sedan några år tillbaka hade föreningen använt en ny form för utövande
av sin upplysningsverksamhet. Densamma innebure, att föreningens
tjänstemän, ofta i samarbete med länens skogsvårdsstyrelser, och alltid under
medverkan av representanter för hushållningssällskapens förvaltningsutskott
anordnade s. k. mosskurser på olika platser i landet. Dessa kurser hade
tillvunnit sig ett mycket stort intresse och vunnit mycket stor tillslutning från
ortsbefolkningen. Det vore därför föreningens önskemål, att verksamheten i
fråga skulle kunna utvecklas avsevärt, något som emellertid icke vore möjligt
utan en viss ökning av anslaget, förslagsvis med 1,700 kronor.

11) Utanför försöksgårdarna bedreve föreningen en icke oväsentlig försöks-
och dcmonstrationsverksamhet hos enskilda jordbrukare. Hit hörde
dels Mo & Domsjö aktiebolag på egendomen Sörbyn i Västerbottens län, dels
det 100-tal övriga försöksvärdar, i huvudsak småbrukare, som förut omnämnts.
En utökning av denna försöksverksamhet ansåge styrelsen skulle
vara till avgjort gagn. Detta kunde emellertid icke ske utan skälig ersättning
till försöksvärdarna, som för närvarande icke erhölle någon som helst
sådan. Genom anslag av förslagsvis 1,000 kronor till försöksarbetet vid Sör -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 167-

byn och 2,000 kronor till de lokala försöksfälten skulle en icke oväsentlig
utvidgning av denna verksamhet kunna ske.

Svenska mosskulturföreningen vore sålunda i behov av en årlig anslagsökning
av sammanlagt 47,000 kronor. Av utredningsmannen föreslagen
anslagsökning med 20,000 kronor vore alltså icke tillräcklig för täckandet
av föreningens behov.

Förutom uppräknade behov av ökade årsanslag erfordrades för föreningens
fortbestånd och sunda utveckling anslag till täckande av följande
engångskostnader.

1) Föreningens institutionsbyggnad tarvade en grundlig renovering, varvid
de utrymmen, som nu foges i anspråk för museum, borde vinterbonas
och omändras till arbetsrum. Härigenom frigjordes för laboratoriet erforderliga
utrymmen, varjämte tjänstemännen finge möjlighet att arbeta
i egna arbetsrum.

2) För inhysande av museet samt till ersättande av den fallfärdiga försöksladan
i Jönköping borde uppföras en mindre byggnad utan eldstad på
plats där försöksladan nu vore belägen.

3) Till Flahult borde inköpas kärrmarken Svartekärr, som nu arrenderades
av föreningen från Norrahammars bruk. Samtidigt borde förvärvas
ett skogsområde, lagom stort för att förse försöksgården med husbehovsvirke.
Detta och det nedan för Gisselås föreslagna jordförvärvet skulle i
händelse av förstatligande bliva en nödvändighet. Det syntes styrelsen ändamålsenligt,
att båda förvärven komme till stånd, även om föreningen såsom
sådan skulle fortsätta verksamheten.

4) Till Flahults försöksgård behövde anläggas en väg av sådan beskaffenhet,
att bilar året runt kunde framgå''på densamma. Gårdens byggnader
krävde en grundlig reparation. De sist gångna årens minskade anslag hade
gjort, att byggnadsunderhållet måst åsidosättas, och byggnadernas iordningställande
krävde därför nu en större engångsutgift.

5) Till Gisselås försöksgård borde inköpas det skogsskifte och det odlade
jordområde, varpå föreståndaren hade sin bostad, ävensom dennes bostadshus.
Skogsskiftet om cirka 60 hektar vore beläget längs hela mvrodlingen
och hade inköpts av gårdens föreståndare endast för att bereda försöksgården
möjlighet att i omedelbart grannskap hava tillgång till husbehovsvirke.
Den odlade marken användes av föreningen till försöksändamål. Föreståndarens
bostad lämpade sig synnerligen väl att tillhöra gården, som eljest icke
hade mer än två bostadshus med plats för fyra familjer. Föreståndaren vöre
beredd att sälja skogsskiftet och boningshuset till ett för köparen gynnsamt
pris.

6) Till Gisselås borde anskaffas en lassvåg och en hötork, båda nödvändiga
för försöksarbetet. Båda dessa hjälpmedel funnes redan på Flahult. Vid
gården borde dessutom vidtagas en del förändringar av ekonomibyggnaderna
för möjliggörande av hållandet av ett betydligt större antal djur. Det vore
nämligen icke möjligt att i längden basera gårdens ekonomi på höförsäljning
i den omfattning, som nu ägde rum. Under goda år vore det nu
omöjligt att avsätta höet, och lagringsutrymmen saknades för dess förvaring
från det ena året till det andra. Dessutom erfordrades för lagringen kapital
att täcka utgifterna med det år, då hö ej kunde säljas, och sådant kapital
disponerades icke av föreningen. Medel erfordrades därför till inköpande
av så stort djurantal, att åtminstone 2/3 av det producerade höet kunde
omsättas på gården, samt till anordnande av utrymmen för djuren inom
de byggnader som funnes. Gödselstad måste i så fall anläggas utanför ladugårdsbyggnaden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

7) Slutligen förutsatte styrelsen, att Gisselås skuld till statsverket avskreves,
och att det möjliggjordes för Gisselås, att bliva fri från sin skuld till huvudanstalten
genom att motsvarande del av huvudanstaltens skuld ersattes genom
statsverkets försorg.

Därest anförda anslagsbehov bleve tillgodosedda ansåge mosskulturföreningens
styrelse starka skäl tala för bevarande av föreningsformen.

Styrelsen för svenska betes- och vallföreningen har
i huvudsak vidhållit den uppfattning i hithörande spörsmål, som kommit till
uttryck i styrelsens tidigare återgivna yttrande i anledning av 1931 års utredningsmäns
betänkande. Ur styrelsens yttrande över 1935 års utredningsmans
promemoria må här anföras följande.

Då det visat sig, att gynnsammare resultat kunde erhållas än måhända av
någon annan odlingsgren under nuvarande förhållanden genom utökad tilllämpning
av rationell betes- och vallkultur, men att dessa resultat likväl
i hög grad vore beroende på, huruvida lämpliga metoder härvid komme till
användning eller icke, och då framgången för denna odling i stort främst
sammanhängde med de lokala rådgivarnas inställning, vore det givetvis
av största vikt, att den sakligt ledande institutionen vore tillräckligt rustad
för sina uppdrag, icke minst i vad det gällde möjligheten att tillhandahålla
sakliga uppgifter och anordna lämplig undervisning för på området verksamma
funktionärer av olika kategorier.

Bland föreliggande arbetsuppgifter kunde nämnas åstadkommande av behövlig
kännedom örn vallväxterna och deras odling enbart och i blandningar,
nykultivering av olika marktyper, valläggningen under olika betingelser,
principerna för betes- och slåttervallars ekonomiska utnyttjande genom olika
skörde- och bärgningsmetoder, fållindelningen, betes- och slåttervallarnas
relativa värde för anskaffande av även vinterfoder samt icke minst den
omfattande och svårlösta skogsbetesfrågans tidsenliga ordnande. Genom en
praktisk inställd forsknings- och försöksvei''ksamhet skulle dessa uppgifter
klarläggas. Det borde då bemärkas, att området ifråga icke tidigare varit
föremål för dylik verksamhet. Då det gällde växtodlingen i övrigt, av vete,
rotfrukter o. s. v., förelåge till stöd härför omfattande erfarenheter och
försöksresultat sedan långa tider tillbaka. Så vore icke förhållandet beträffande
betes- och vallkulturen. Därtill komme av samma skäl att upplysningsarbetet
på sistnämnda område bleve mera trängande än då det
gällde den övriga växtodlingen. Varje förman i lantbruket eller jordbrukare
kände sålunda till spannmåls- eller rotfruktsodling o. s. v. Gällde det åter
att anlägga betesvall, saknades i allmänhet icke bara praktisk erfarenhet
utan även forsknings- och försöksresultat att lägga till grund för en effektiv
upplysningsverksamhet härom, och i all synnerhet förelåge stor brist på
upplysande material i vad det gällde skogsbetets rationella avveckling. Det
hade ännu icke varit möjligt att genomföra en enda tillfredsställande undersökning
rörande exempelvis vad skilda typer av skogsbete avkastade
eller vilken ekonomisk roll, med avseende på såväl djuren som skogskulturen,
dylik betesgång spelade. Härför erfordrades, att medel bleve tillgängliga
för bekostande av själva arbetet, samt att en skogssakkunnig person anställdes
hos föreningen, vilken helt finge ägna sig åt frågor berörande avröjningen
och värdebestämningen av förekommande skogsbestånd vid betesförbättringar,
markboniteten och markens lämplighet för skogsproduktion
eller betesgång o. s. v. Denne skulle även stå skogsvårdsstyrelser och hus -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

hållningssällskap till tjänst i speciella fall samt bidraga till sådan undervisning,
för vilken kunskap även på skogsområdet vöre nödvändig.

Beträffande föreningens upplysningsverksamhet ville styrelsen erinra, att
denna ingalunda vore avsedd eller kunde tänkas bli tillräcklig för att tillgodose
den stora jordbrukande allmänhetens direkta behov. Härför måste
hushållningssällskapens konsulenter utbildas, och för dessa, såväl som för
lärare och rådgivare av olika kategorier, holle föreningen årligen instruktionskurser,
där grunderna för arbetsområdet såväl som nyare rön och erfarenheter
meddelades. Icke mindre än 626 personer hade besökt dessa
kurser, därav 164 med agronomisk och 30 med jägmästare- eller forstmästarexamen.
Föreningen hade sålunda att ombesörja utbildningen av dem, som
skulle förmedla forsknings- och försöksverksamhetens resultat till den jordbrukande
allmänheten. Detta innebure en högre undervisning på området.
Dylik verksamhet kunde på tillbörligt sätt utövas endast av ett organ, som
hade sig anförtrodd härför erforderlig försöksverksamhet, och vad utredningsmannen
härom anfört överensstämde helt med den erfarenhet, som
genom mångårig verksamhet vunnits hos svenska betes- och valllöreningen.

Även om det sålunda måste bliva en huvuduppgift för den institution, som
hade till ändamål att leda den sakliga utvecklingen på betes- och vallkulturens
område, att själv lägga grunden för sin verksamhet, stöde hithörande arbetsuppgifter
i så nära samband med andra självständigt arbetande försöksgrenar,
såsom växtodlingen, husdjursförsöken, mosskulturen och markläran
i övrigt samt även och i vissa avseenden särskilt med hushållningssällskapen
och landets skogsvårdsstyrelser, att samarbete med dessa vore nödvändigt.
Ävenledes vore behövligt att följa den mycket livliga verksamhet, som bedreves
i utlandet, på hithörande område. Det gällde sålunda för den här
avsedda institutionen, att sammanföra egna och på annat håll vunna resultat
och erfarenheter. Ävenledes vöre nödvändigt, att äga kännedom örn lönsamheten
av olika grenar inom lanthushållningen för att därigenom kunna bedöma
vilka verkliga brister, som behövde avhjälpas, samt att under verksamheten
stå i tillräcklig kontakt med praktiken, något som främst skedde genom föreningens
konsulentverksamhet.

För att fylla dessa uppgifter vore det emellertid nödvändigt, att föreningen
erhölle däremot svarande ekonomiskt understöd. För verksamheten under
budgetåret 1936/1937 vore ett understöd av allmänna medel av sammanlagt

106,000 kronor minimum. Styrelsen kunde icke heller underlåta att i detta
sammanhang framhålla nödvändigheten av högre anslag för framtiden. Andra
omfattande arbetsuppgifter förelåge nämligen, varibland kunde nämnas
också mera ortligt betonade sådana. Särskilt behövdes en bättre lokal försöksverksamhet
inom områden med olika förutsättningar i produktivt avseende.
Till den lokala verksamhet, som behövde sammanhållas från föreningens
sida, hörde även att i samarbete med hushållningssällskapen anordna
Hera demonstrationsfält. Erfarenheten visade nämligen, att dessa kunde
vara till mycket god hjälp också genom den avkastningskontroll, varigenom
mången gång värdefull material för undervisningen erhölles.

Vidare behövde föreningens personal utökas. Detta erfordrades för analysverksamheten,
försöksmaterialets bearbetande — dylikt kvarlåge sedan flera
år obearbetat — samt för det egentliga byråarbetet, som på grund av föreningens
rådgivande verksamhet måste utvidgas. _

Större försöksmöjligheter än hittills, vore ofrånkomliga. Dessa hade hilvi
nödtorftigt tillgodosedda tack vare gynnsamma privata förbindelser, ett förhållande,
som visserligen icke varit tillfredsställande och som ingalunda
kunde påräknas för verksamhetens fortsättande. Medel mäste salunda an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

skaffas för upprätthållande av arbetet vid föreningens försöksgård, Lilla
Sunnersta. Där avsåges sådan försöksverksamhet, vilken alltför mycket skulle
inkräkta på den ekonomiska driften vid ett vanligt jordbruk. Härtill komme
även vissa speciella försök och undersökningar att anordnas, vilka fordrade
ständigt övervakande eller att arbetets detaljer fortlöpande utfördes av sakkunniga
assistenter. Men vidare torde bliva nödvändigt, att få ett försöksfält
på lerjord vid Ultuna (intill 0 hektar), på svämjorden vid Kungsängen
(intill 8 hektar) och på sandjorden vid Ultuna (omkring 1 hektar). Försök
i mindre skala för prövning i tillhörande skiften av olika insåningsmetoder,
slåttertider och gödslingar hade hittills förekommit och måste även i fortsättningen
beräknas.

För det fortsatta arbetet syntes oundgängligt att svenska betes- och vallföreningen
för sin verksamhet erhölle möjlighet till ordnad lokal försöksverksamhet
under tillsyn och närmaste ledning av särskilt anställda assistenter.
Försöksgård vore sålunda önskvärd i södra Sverige, i den intensivt drivna
jordbruksbygden, för att här klarlägga, huru betes- och vallkulturen borde
bedrivas vid stor tillgång på halm, rotfrukter och fabriksavfall samt vanligen
stora kraftfoderbehov. Denna försöksgård kunde tänkas i närheten av Alnarps
lantbruksinstitut eller Sveriges utsädesförening. Eventuellt kunde ett samarbete
med Alnarps egendom vara möjligt, utan särskild försöksgård, men i varje
fall med anlitande av en fast assistent. Liknande anordning kunde kanske också
tänkas exempelvis vid Bjärka-Säby, även om förhållandena borde motivera
en särskild försöksgård i Östergötland. Att de egenartade betingelserna på
småländska höglandet och i västra Sveriges kustområde väl kunde motivera
mera omfattande och lokalbetonad försöksverksamhet, syntes styrelsen tydligt,
även örn icke allt kunde tänkas bliva tillgodosett på en gång. För Norrlands
vidkommande vore behovet i här berörda avseende synnerligen stort. I Västernorrlands
län funnes en statens försöksgård, Offer, samt Sveriges utsädesförenings
filial, och borde i samband med dessa även betes- och vallkulturens intressen
åtminstone tills vidare här kunna tillgodoses. I Jämtlands län, med
Medstugan såsom försöksfält för tillgodoseende av fjällbygdens behov, vore
dock en verklig betesförsöksgård väl behövlig. Översta Norrlands behov på
området kunde måhända tänkas bliva tillgodosett i samarbete med kemiskväxtbiologiska
anstalten och Sveriges utsädesförenings Norrbottensfilial. För
det vidsträckta området mellan Västernorrlands-Jämtlandsbygden och Norrbotten
borde ovillkorligen en försöks- och demonstrationsgård anordnas, alltså
i Västerbotten, för speciellt betes- och vallkulturens intressen. Med tanke
på de mycket ofta återkommande klagomålen över foderbrist i Norrland, de
stora möjligheterna för foderodling där och i enstaka fall erhållna resultat,
vilka visade vad som kunde åstadkommas, borde Norrlands foderbehov
kunna säkerställas. Även fröodlingen ansåges för detta ändamål böra främjas.
Vid anförda platser vore särskilda assistenter behövliga, örn arbetet
skulle bliva tillförlitligt. Från nämnda försöksgårdar skulle en fruktbärande
upplysningsverksamhet bedrivas.

I frågan örn sammanslående av svenska mosskulturföreningen och
svenska beles- och vallföreningen, har svenska betes- och vallföreningens
styrelse framhållit, att det centrala i denna förenings arbete måste
vara att skaffa kännedom örn torvmarkerna, deras egenskaper och användbarhet
för olika ändamål. En annan uppgift har ansetts vara, att genom
allsidiga växtodlingsförsök bringa klarhet rörande lämpliga växtarter, växtföljder
oell gödslingsbehov på mossjordarna. Denna uppgift tillgodo -

Kungl. Alaida proposition nr 167■

Departementschefen.

såges till en ganska stor del av det arbete, som betes- och vallkulturens genomförande
krävde. Alldeles likartad med svenska betes- och vallföreningens
uppgift bleve mosskulturföreningens verksamhet för betes- och slåttervallarnas
tillgodogörande, skörde-, bärgnings- och betningsförsök m. m. Vidare anför
styrelsen:

Det torde sålunda kunna anses, att den huvudsakliga delen av det arbete,
som mosskulturföreningen nu bedreve på organogen jord, sammanfölle med
motsvarande arbete hos svenska betes- och vallföreningen. Detta gällde sålunda
försöksverksamheten med vallväxter för vinnande av foder för sommar-
och vinterbehov, kontrollverksamheten, insamlandet samt bearbetandet
av praktiska rön och erfarenheter samt vidare de åtgärder, som erfordrades
för att skogsmark allt mindre skulle behöva tagas i anspråk som betesmark,
vartill komme botanisk-, kemisk-, laboratorie- och biblioteksverksamhet samt
slutligen upplysningsverksamheten särskilt i vad det gällde betes- och vallkulturen.
Större specialisering och ökad möjlighet att få kvalificerad personal
för betydelsefulla arbetsgrenar samt vissa krävande frågor mera ingående behandlade
än då resurserna härför delades på två institutioner borde bliva
följden av en sammanslagning. Vissa besparingar med avseende på resor
m. m. kunde kanske även åstadkommas. Måhända skulle också arbetets
planläggning vinna på ett intimare samarbete mellan de sakkunniga krafterna
inom de båda föreningarna. Från svenska betes- och vallföreningens
sida vöre det intet önskemål att föreningarna sammansloges, men föreningen
ville ej motsätta sig sammanförandet, örn detta ur andra synpunkter ansåges
lämpligt. En särskild överenskommelse finge i så fall träffas mellan föreningarna
i fråga, och de numera svenska mosskulturföreningen tillhöriga
försöksgårdarna, Flahult och Gisselås, liksom svenska betes- och vallföreningens
lörsöksgård borde fortfarande stå den nya organisationen till direkt
förfogande. För den händelse, att den nya föreningens eller organisationens
gemensamma institution förlädes till Ultuna, skulle här krävas, under förutsättning
att en del tjänsterum kunde beredas i den nuvarande institutionsbyggnaden,
att laboratorieverksamheten, den botaniska och i viss mån särskilt
för forskningsverksamheten även den kemiska, förlädes till en nybyggnad,
inrymmande även nödvändigt torkrum för skördeprov, preparerings- och förmalnings-
samt förrådsrum m. m. Därtill erfordrades i så fall bland annat
en större försöksbod för försöksmateiral, frötröskning etc. samt att kärlförsöksgården
utvidgades för vinterförvaring och att behovet av lysimeteranordningar
bleve tillgodosett. I vissa avseenden motsvarade det anförda
sådana behov, som varit behövliga även för svenska betes- och vallföreningens
nuvarande verksamhet, ehuru de ekonomiska förhållandena icke
möjliggjort tillgodoseendet därav. Ftt försöksfält på organogen jord bleve
också erforderligt i närheten av Ultuna och kunde, såvitt nu kunde förutses,
anordnas exempelvis på Bälinge mosse. Skulle en sammanslagning av föreningarna
genomföras, måste behovet av ökad arbetskraft vid den härför erforderliga
institutionen och försöksverksamheten liksom även för upplysningsarbetet
givetvis också tillgodoses. Det borde dock i varje fall kunna förutsättas.
att kostnaderna för den gemensamma verksamheten icke bleve högre,
än om föreningarna på tidsenligt sätt utvecklades var för sig.

De förslag, vilka framlagts av 1931 års utredningsmän, bottna i en strävan
att åstadkomma större samverkan mellan de arbetskrafter och rationellare
användning av de medel, vilka ställas i försöksverksamhetens tjänst. Tillika

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

torde hava eftersträvats att icke hindra den utveckling av verksamheten, som
kan erfordras med hänsyn till skilda orters och olika verksamhetsgrenars
särskilda behov. Mot de riktlinjer, vilka sålunda torde hava varit vägledande
för utredningsmännen, synes icke finnas anledning till erinran.

Såsom framgår av redogörelsen hava utredningsmännen bland annat undersökt,
i vad mån större planmässighet skulle kunna vinnas dels genom
sammanförande till en organisation av de båda var för sig verksamma statsunderstödda
föreningarna, svenska betes- och vallföreningen samt svenska
mosskulturföreningen, dels genom samlande i en statlig anstalt av centralanstaltens
för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning, statens
växtskyddsanstalt, nyssnämnda två föreningar, viss del av kemisk-växtbiologiska
anstaltens i Luleå verksamhet samt den med statsmedel understödda
Sveriges utsädesförening.

Beträffande växtskyddsanstalten och utsädesföreningen hava utredningsmännen
anfört, att dessa organisationer representerade väl avgränsade verksamhetsområden,
och med hänsyn därtill ansett deras inordnande i ett statlig
försöksverksamhet för närvarande obehövlig. I detta uttalande kan jag
instämma.

Vad angår frågan om sammanförande till en enda organisation av svenska
mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen skulle, då beträffande
försöksverksamheten på odlade marker, vare sig dessa bestå av
mossjord eller annan jord, försöksverksamhetens metodik är i stor utsträckning
gemensam, en viss rationalisering genom en dylik åtgärd måhända
kunna åstadkommas. Vid såväl 1931 som 1935 års utredning har emellertid
resultatet av en sådan samorganisation ansetts jämförelsevis obetydligt.
Det är även min uppfattning, att ej mycket därigenom skulle stå att vinna.
För mig framstår som den avgörande frågan huruvida, då nu omorganisation
av försöksverksamheten på växtodlingens område avses, den försöksverksamhet,
som hittills bedrivits av föreningarna, skall fortfarande med understöd
av statsmedel handhavas av dem, eller huruvida verksamheten bör
införlivas med den rent statliga försöksverksamheten.

Vid bedömande av denna fråga må erinras, att bidrag av staten för föreningarnas
verksamhet från början utgått med blygsamma belopp. Under
årens gång har föreningarnas verksamhet utvidgats och statsbidragen stigit
till avsevärda summor. De utgå under innevarande budgetår med 110,000
kronor till svenska mosskulturföreningen och med 89,400 kronor till svenska
betes- och vallföreningen. Av återgivna yttranden från föreningarnas styrelser
framgår, att dessa belopp anses otillräckliga för bestridande av kostnaderna
för föreningarnas verksamhet. Betydligt stegrade anspråk på understöd
av staten kunna förväntas från föreningarnas sida, därest de skola bibehållas
vid sina försöksuppgifter.

Det av 1935 års utredningsman framlagda förslaget örn föreningsformens
bibehållande torde förutsätta, att föreningarna i fråga örn arbetsuppgifterna
beredes en med statlig verksamhet på växtodlingens område sidoordnad ställning.
Förslaget innebär, att betes- och vallföreningen skulle ansvara för un Hillring

till riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

dersökningar rörande foderproduktionen på vallar och betesmarker med huvudvikten
lagd vid undersökningar på fastmarksjord samt mosskulturföreningen
för undersökningar rörande organogena jordar med huvudvikten
lagd vid sådana undersökningar, som berörde nyodlingsverksamheten å dylika
jordar, under det att den statliga försöksverksamheten skulle tilldelas
övriga försöksuppgifter inom jordbruksområdet. Ett avsteg från principen
om uppdelning av arbetsuppgifterna ligger emellertid redan i utredningsmannens
uttalande, att bestämmelser örn arbetsfördelning ej finge tolkas så, att
ett visst försöksorgan icke skulle få utföra sådana till dess uppgift hörande
viktiga försök, som samtidigt berörde en annan institutions arbetsområde.

Min uppfattning är också, att angivna förslag skulle vara svårt att genomföra.
Särskilt torde det för den statliga försöksverksamheten på jordbruksområdet,
där i övrigt växtodlings- och jordbearbetningsfrågor undersökas, i
längden befinnas orimligt att förbigå de viktiga betes- och mossodlingsspörsmålen.
Men jämväl föreningarna, som skulle syssla med specialuppgifter,
torde erfara ett oavvisligt behov att genom forsknings- och försöksverksamhet
orientera sig inom de allmänna discipliner, i vilka deras verksamhetsområden
ingå. Härtill kommer, att ett sammanförande av tillgångar i personal
och utrustning inom en redan för försöksverksamhetens allmänna uppgifter
erforderlig institution torde medföra viss kostnadsbesparing för statsverket.
Nämnas må ytterligare, att den enhetliga ledning och allmänna överblick över
försöksverksamhetens behov, som ett sammanförande av verksamheten organisatoriskt
sett skulle medföra, ej torde ersättas av föreslaget samarbete mellan
statsinstitutionen och föreningarna, vilka senare helt visst skulle komma att
på olika sätt söka hävda sin fria ställning.

Det viktigaste skälet för förslaget örn föreningsforxnens bibehållande torde
hava bestått däri, att denna arbetsform ansetts lämna utrymme för en bredare
kontakt med det praktiska jordbrukets målsmän och därmed befordra
effektiviteten av upplysningsarbetet på föreningarnas verksamhetsområden.
Ehuru denna kontakt omedelbart torde förefinnas väsentligen mellan försöks-
och upplysningsverksamhetens ledning, å ena sidan, samt å andra sidan,
de till föreningarna anslutna medlemmarna, utgörande omkring 760 inom
mosskulturföreningen samt omkring 1,150 inom betes- och vallföreningen,
skall betydelsen av utredningsmannens berörda skäl icke underskattas. Ett
större antal utövare av jordbruksnäringen torde emellertid särskilt betes- och
vallföreningen hava nått indirekt genom de utbildningskurser, som genom
föreningens medverkan hållits för konsulenter och vandringsrättare i hushållningssällskap
m. fl. Dessutom torde även den direkta påverkan hava sträckt
sig långt utöver medlemmarnas krets genom spridandet av populära skrifter,
anordnandet av föredrag, mossdagar o. s. v.

Då slutlig ställning tages till frågan örn föreningarnas bibehållande i deras
nuvarande gestaltning, torde böra ihågkommas att, enligt statsmakternas beslut
år 1931, vid Ultuna anordnats en lantbrukshögskola med framstående
forskare och lärarkrafter på olika områden av lantbruksvetenskapen och försedd
med modern instrumentell utrustning. Såsom jag förut erinrat, skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

enligt samtidigt fattat beslut till samma plats överflyttas de till centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet hörande jordbruks- och husdjursavdelningarna.
Det är min avsikt att i det följande föreslå utbyggnad
av nämnda avdelningar i samband med ifrågavarande förflyttning. Genom
dessa anordningar beräknas vid Ultuna uppstå en koncentration av krafter
för forskning och försöksverksamhet, varav viktiga bidrag böra kunna
förväntas till lösande även av spörsmål, som äro av omedelbar betydelse
för produktionen. Man torde ej få bortse från detta nya läge
vid avgörandet av frågan huruvida de försöksuppgifter, som hittills
vårdats av föreningarna, fortfarande skola med bidrag av statsmedel omhänderhavas
av dem. Den statliga försöksverksamhet, som förläggas till
Ultuna, synes vara väl ägnad att i sig upptaga sagda uppgifter. Givetvis bör
härvid tillses, att statsanstalten genom utrustning med erforderliga arbetskrafter
och andra resurser göres beredd för ändamålet. Om denna anordning,
vilken sålunda av mig nu förordas, blir genomförd, torde därav följa,
att jämväl de till föreningarna anslutna försöksgårdarna böra överföras till
den statliga försöksverksamheten, i den mån överenskommelse därom kan
träffas med föreningarna. Däremot ifrågasättes icke nu förvärvande för statens
räkning av föreningarnas institutionslokaler.

Vad angår de statsunderstödda kurser i beteskultur och ängsskötsel, som
under svenska betes- och vallföreningens medverkan hållits för konsulenter
vid hushållningssällskapen, lärare vid lantbruksskolor m. fl., synes dylik
verksamhet böra i framtiden omhändertagas av lantbrukshögskolan.

1931 års utredningsmän förorda, att jämväl föreningarnas upplysningsoch
konsulterande verksamhet skulle undandragas statsunderstöd. I stället
skulle den allmänna upplysningsverksamheten och till viss del även den rent
konsulterande verksamheten omhändertagas av ett särskilt upplysningsorgan
inom den statliga försöksverksamheten, varjämte förutsattes, att den konsulterande
verksamheten i avsevärd utsträckning överlätes på hushållningssällskapen
i landet. Ett belastande av hushållningssällskapen med den angivna
uppgiften har från olika håll framkallat betänkligheter och föranlett krav på
förstärkta arbetskrafter inom dessa organisationer, därest utredningsmännens
förslag genomfördes. Vidare har i åtskilliga yttranden framhållits, att även
örn föreningarnas verksamhet i huvudsak överfördes till statligt organ, föreningarna
likväl borde erhålla statsanslag för bedrivande av viss upplysningsverksamhet
och för vidmakthållande bland jordbrukarna av intresset
för de uppgifter, vilkas främjande varit föreningarnas ändamål.

Den nyss återgivna uppfattningen, att föreningsformen medgåve en bredare
kontakt med jordbrukets praktiska utövare, torde äga giltighet väsentligen
i avseende å upplysnings- och propagandaverksamheten. Jag delar
den meningen, alf upplysning och propaganda meni större framgång kan
spridas genom jordbrukarsammanslutningar än genom en statsanstalt. Nu
hava föreningarna förmenat, att vidmakthållandet av en sådan verksamhet
förutsatte stödet av en genom föreningarna själva bedriven försöksverksamhet.
En dylik åsikt har framförts jämväl av 1935 års utredningsman

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

samt funnit uttryck i vissa av de avgivna yttrandena. Ehuru det
ej må bestridas, att möjligheten till egen försöksverksamhet kan verka
stimulerande på upplysnings- och propagandaverksamheten, torde det emellertid
vara överdrift att påstå, att berörda verksamhetsformer med varandra
äga ett oupplösligt sammanhang. De, vilka driva upplysnings- och propagandaverksamhet,
böra naturligtvis sättas i tillfälle att kontinuerligt få del
av vunna försöksresultaten ävensom att på nära håll följa försöksverksamheten.
Härför fordras emellertid ej att de själva utöva sådan verksamhet.
Det torde här få erinras, att även nu verksamheten inom föreningarna är genom
befattningshavarnas olika arbetsuppgifter i väsentlig grad uppdelad i
försöksverksamhet samt upplysnings- och propagandaverksamhet. Då jag
tillstyrker, att föreningarna alltjämt må erhålla anslag för den del av deras
nuvarande verksamhet, som avser upplysning och propaganda, utgår jag
alltså från, att föreningarnas personal, särskilt kulturingenjörer och konsulenter,
genom egen observation av den statliga försöksverksamhetens förlopp
och genom informationer av denna verksamhets fackliga ledning i full
utsträckning erhålla det material för sin uppgift, som skäligen må kunna
ifrågakomma. Det bör ihågkommas, att den statliga försöksverksamheten
härvid äger samma intresse som föreningarna, nämligen att, sedan sådana
resultat av försöksverksamhet vunnits, att dessa kunna anses utgöra en säker
ledning för de enskilda jordbrukarna vid utövningen av deras näring, resultaten
snabbt föras ut till därav intresserades kännedom.

Ehuru föreningarna sålunda förutsättas icke skola vidare driva försöksverksamhet,
ulan på angivet sätt beredas tillgång till den statliga verksamhetens
försöksanordningar, torde de däremot ej böra sakna möjlighet till
upprätthållande av demonstrationsfält i erforderlig omfattning. De böra
även erhålla medel för utförande av analyser för den konsulterande verksamheten,
m. m. För demonstrationsändamål torde jämväl de statliga försöksgårdarna
och försöksfälten böra i viss utsträckning kunna upplåtas till
föreningarnas disposition. Föreningarnas allmänna upplysningsverksamhet
bör förutom genom demonstrationer fullgöras genom föredrag, publikationsverksamhet
i sådan press, som läses av befolkningslager, vilkas upplysande
verksamheten åsyftar, och dylikt. Föreningarna torde även böra beredas tillfälle
att utgiva en tidskrift för sina medlemmar.

I den statliga försöksverksamhetens uppgift torde också böra ingå skyddighet
att verka för bekantgörande bland allmänheten av erhållna rön. För
denna gren av verksamheten torde i tillämpliga delar kunna gälla vad nyss
anförts rörande föreningarnas motsvarande uppgift. Då upplysningsverksamheten
torde böra utövas genom den fackliga försöksledningen med dess
bundenhet till arbetet vid de centrala försöksanordningarna, torde det bliva
naturligt, att verksamheten närmast kommer att vända sig till konsulenter
och lärare och blott mera indirekt till den breda allmänheten. Det kan givetvis
förväntas, att föreningarna jämte hushållningssällskapen bliva i stånd att
inom sina områden bedriva upplysningsverksamhet på sådant plan, att den
statliga försöksledningens direkta upplysningsverksamhet allenast i ringa omfattning
behöver tagas i anspråk.

Kanal. Maj:ts proposition nr 167.

Av 1931 års utredningsmän har föreslagits, att kemisk-växtbiologiska anstalten
i Luleå skulle på sådant sätt inordnas i statens försöksverksamhet,
att dess försöksgårdar inginge i den statliga organisationen, varest anstalten
skulle bibehållas vid sin centrala verksamhet. Med hänsyn till nämnda anstalts
lokalbetonade karaktär anser även jag, att anstaltens centrala verksamhet
bör jämväl i fortsättningen upprätthållas på ungefär samma sätt som
hittills. Men därjämte torde med hänsyn till effektiviteten av anstaltens
verksamhet på ifrågavarande område anstalten böra genom statsunderstöd
beredas möjlighet att behålla dess ursprungliga, genom donation tillkomna
fasta försöksgård Sunderbyn. Däremot bör förutsättas, att den under nämnda
försöksgård lydande Alträsks substation, vars inrättande till största delen
bekostats av statsmedel och vars drift helt och hållet bestrides av statsanslag,
helt underordnas den statliga försöksverksamheten. Genom en dylik anordning
torde i möjligaste grad på en gång tillgodoses såväl förefintliga ortliga
försöksintressen som behovet av införlivande med den statliga verksamheten
av en för övre Norrland viktig försöksgårdstyp.

Därest ledningen av försöksverksamheten, på sätt här föreslagits, tillägges
en statlig organisation, är det uppenbart, att denna har att planlägga försöksverksamheten
och svara för uppgjorda planers utförande. Intet hinder torde
likväl böra möta för institutioner av olika slag, vilkas intressen äro inriktade
på jordbruksnäringen, att hos den statliga försöksorganisationen väcka förslag
om utförande av försök, som anses vara av vikt för produktionen på
jordbrukets område. Även om ett sålunda väckt förslag skulle av försöksorganisationen
anses vara av avsevärd betydelse och böra komma lill utförande,
torde, med hänsyn till redan planlagda försök inom gränserna för
försöksorganisationens medelstillgång, svårigheter emellertid kunna yppa sig
att få det föreslagna försöket genomfört. Det är därför min mening, att
ett särskilt belopp årligen bör ställas till Kungl. Maj :ts förfogande för möjliggörande
i viss utsträckning genom försöksorganisationen av sådana föreslagna
försök, som ansetts äga stor betydelse för produktionen, men som ej
kunna komma till utförande inom ramen för de planlagda försöken. Det
torde kunna förväntas, att särskilt sammanslutningar bland jordbrukare och
icke minst statsunderstödda sådana begagna sig av den möjlighet, som härigenom
skulle beredas, att få frågor, som uppstå under verksamhetens utövning,
prövade genom metodiska försök. Genom denna anordning böra mosskulturföreningen
och betes- och vallföreningen i viss utsträckning kunna tillgodose
de behov av ledning för upplysningsverksamheten, som hittills skett
genom de egna försöken.

Beträffande 1931 års utredningsmäns förslag angående utbyggnad av försöksgårdssystemet
må erinras, att de fasta försöksgårdar, som nu tillhöra
staten, tillkommit först under senare åren. Det är uppenbart, att erfarenheten
av deras verksamhet ännu ej kan vara synnerligen stor. Ett statligt
försöksgårdssystem torde därför böra utbyggas successivt och med stor försiktighet.
Vad angår försöksverksamheten vid lantbruksskolor och lantmannaskolor
synes densamma böra stimuleras liksom också den i samverkan
med hushållningssällskap bedrivna lokala försöksverksamheten. Åt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

1935 års
utredningsman.

gärder böra vidtagas för effektivisering under den statliga försöksverksamhetens
ledning av försök för fastställande under skilda jordmåns- och klimatförhållanden
av odlingsvärdet av de sorter och stammar, som tillföras landets
växtodling. Jag återkommer till dessa spörsmål i det följande.

b. Husdjursskötseln.

Beträffande frågan örn husd j ursförsök sverksamhetens anordning
har 1935 års utredningsman förutsatt, att verksamheten — i enlighet
med 1931 års riksdagsbeslut — förlädes till Ultuna eller i dess omedelbara
närhet. Den centrala försöksverksamheten borde emellertid enligt utredningsmannens
mening kompletteras med vissa försök i Sydsverige, vilka
borde förläggas till Alnarpsinstitutet. En filialstation för husdjursförsök borde
ordnas vid Alnarps egendom.

Utredningsmannen har framhållit, att erforderliga försöksdjur kunde utgöras
antingen av sådana, som vore i statens ägo och funnes till omedelbar,
fri och bestående disposition, eller också av djur inom besättningar, tillhöriga
enskilda jordbrukare, med vilka försöksorganet träffat uppgörelse om
försöks utförande. I sådant hänseende vore med enskildas besättningar jämförbara
besättningar å sådana statens gårdar, som hade anslagits för vissa
särskilda ändamål, såsom exempelvis Svartsjö. Utredningsmannen anför
vidare härutinnan:

Även om båda utvägarna kunde praktiseras, torde den förstnämnda anordningen
ur försökssynpunkt vara den lämpligaste. Erfarenheten från
både vårt land och andra länder hade visat, att det vore vanskligt att bygga
verksamheten på försök inom enskildas kreatursbesättningar. Varje försök,
som kunde antagas menligt inverka på djuren eller deras avkastning eller
över huvud taget på ladugårdsskötsel^ ekonomi, måste avskräcka en privat
jordbrukare att utlämna sina djur för försöksverksamhet, åtminstone för så
vitt han ej finge full ersättning för intrånget. Försöksverksamheten bleve i
varje fall alltför beroende av försöksvärden och dennes villighet att medverka.
I regel kunde nian ej heller inom enskildas djurstallar påräkna sådana
anordningar för individuell utfodring, fodrets och gödselns uppvägning
m. m., som erfordrades för en noggrann försöksverksamhet. Utfördes försöken
på gårdar, långt avlägsna från centralkontoret, vore det dessutom svårt
att utöva den erforderliga kontrollen över försökens genomförande.

Örn alltså försöksverksamhet inom egna djurstallar i åtskilliga hänseenden
innebure fördelar och i fråga örn vissa uppgifter vore nödvändig, borde det
dittills följda systemet nied försök inom privatbesättningar icke helt
övergivas, då detta medgåve en viss rörlighet och frihet i val av försöksobjekt
och undersökningar angående mera lokalbetonade problem, såsom bristsjukdomar
m. m. Den lämpligaste organisationen syntes därför vara, att försöksinstitutionens
verksamhet i första hand grundades på i statens ägo befintliga
försöksresurser, därvid Ultuna och Alnarp främst borde ifrågakomma.
Men såsom komplettering därtill — i fråga om uppgifter, som sådant
medgåve — borde försök i viss omfattning utföras även å andra därför lämpliga
gårdar.

Husdjursför söksverksamhetens uppgifter torde enligt
utredningsmannens mening i allmänhet få anses bestå i utredning av frågor rö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

rande husdjurens avel samt deras utfodring och vård. Utredningsmannen har
uttalat, att ehuru det ej torde vara möjligt att på förhand i detalj angiva de
problem, vilkas lösning vid varje tid påkallades, vissa allmänna synpunkter
i avseende å nämnda försöksverksamhets uppgifter under den
närmaste framtiden likväl kunde framhållas. Härom har utredningsmannen
i huvudsak anfört följande.

Liksom centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet husdjursavdelning
vore skild från anstaltens mejeriavdelning och jordbruksavdelning,
borde det även för framtiden finnas en i möjligaste mån klar avgränsning
av husdjursförsöksverksamheten gentemot dels mejeriförsöken
och dels jordbruksförsöken. Beträffande förhållandet till undersökningarna
på mejeriområdet torde saken allmänt kunna uttryckas så, att husdjursförsöksverksamheten
borde omfatta sådana problem, som hänförde sig till mjölkens
produktion, medan frågor om mjölkens tillvaratagande och vidare behandling
folie inom mejeriförsökens område. I förhållande till jordbruksförsöken,
däri särskilt inräknade dylika på betes- och vallområdet, syntes gränslinjen
kunna angivas sålunda, att medan jordbruksförsöken skulle svara för
frågor om växternas — i detta fall särskilt foderväxternas — producerande,
ankomme det på husdjursförsöksverksamheten att omhänderhava frågorna
örn fodrets utnyttjande i kreaturshushållningen direkt genom avbetning eller
efter konservering.

Det vore emellertid uppenbart, att för de olika grenarna gemensamma
gränsområden funnes. Detta gällde framför allt i avseende å förhållandet
mellan husdjursförsöken och försöken på betes- och vallområdet. Men även
gentemot mejeriförsöken funnes gränsproblem, exempelvis frågan örn utfodringens
och ladugårdshygienens inverkan på mjölkens mejeritekniska
egenskaper. Med hänsyn till dylika gränsfall skulle det möjligen framstå såsom
angeläget att än ytterligare precisera skiljelinjen mellan ifrågavarande
områden. I så måtto torde en ytterligare skärpning i angivandet av gränslinjen
mot betesfrågans områden möjligen kunna göras, att till husdjursförsöksverksamhetens
uppgifter borde läggas medverkan vid skördens utförande och
skörderesultatens fastställande i foderenheter ävensom de viktiga frågorna
rörande avbetningens utförande och gräsets konservering. Beträffande sistnämnda
spörsmål vöre man emellertid inne på ett område, som även i hög
grad intresserade de jordbruk stekniska försöken, över huvud
taget vore det svårt och rent av olämpligt att på de uppkommande gränsfallens
område på förhand angiva några riktlinjer, huru arbetet borde utskiftas
mellan de olika i saken intresserade försöksgrenarna, utan borde mellan
dessa städse finnas sådant samarbete och sådan nära kontakt, att man
genom god vilja och praktisk blick i vart särskilt fall kunde bestämma, huru
gränsproblemen borde behandlas. Dessa borde alltså handläggas i samverkan
mellan de berörda avdelningarna.

I avseende å husdjursförsöksverksamhetens avgränsning tarvade vidare
frågan örn förhållandet till det enskilda f ö r s ö k s a r b e t e t p ä h u sdjursavelns
o m råde uppmärksamhet då det genom enskild donation
upprättade institutet i'' ö r li u s d j u r s f ö r ä (Ilin g vore viii tillgodosett
i fråga om djurmaterial, stallar, institutionsbyggnader, personal och
rörelsekapital samt underkastat en även ur allmän synpunkt sett god och
objektiv ledning, torde anledning saknas för den statliga husdjursförsöksverksamhet,
varmed förevarande utredning sysslade, att inlåta sig på vittgående
genetiskt-experimentellt arbete eller alt (iver huvud taget upptaga
sådana problem, med vilka sagda institut vore på ett tillfredsställande sätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

.sysselsatt, utom i den utsträckning sådan försöksverksamhet vore nödvändig
i samband med lantbrukshögskolans undervisning i avelslära. -— I avseende
å försöksarbetet å avelsområdet kunde vidare övervägas, huruvida svinstam
kontrollen även i fortsättningen borde i huvudsak ske genom
statens försorg. Här vore närmast fråga om att, genom undersökningar å avkomman
efter avelssvin (tillväxt vid lika utfodring, slaktresultat och bedömning
av det erhållna fläsket m. m.) få utrönt olika avelsbesättningars och
avelsdjurs värde, en angelägenhet av stort intresse för dem, som ägde de
av provningarna berörda besättningarna. Då det emellertid vore av stor allmän
betydelse, att ett förstklassigt avelsmaterial å svinhushållningens område
erhölles, då vidare denna stamkontroll borde hava fullt opartisk, objektiv
och officiell karaktär, samt då slutligen djurägarna borde kunna i så
måtto medverka till kontrollens utförande, att de erlade viss deltagaravgift,
så syntes icke tillräcklig anledning föreligga att övergiva systemet med statlig
svinstamkontroll. Emellertid borde, i samband med införande av deltagaravgift,
fordringarna för deltagande skärpas, så att allenast verkliga avelsbesättningar
bleve delaktiga av kontrollen.

Under erinran örn den av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
med anlitande av särskilt statsanslag ledda svinstamkontrollen vid
enskilda tillhöriga svinstallar vid Åstorp i Skåne och Hallsberg i Örebro län
har utredningsmannen övervägt, huruvida ej den statliga försöksverksamheten
själv borde driva ifrågavarande svinskötsel. Han anför i denna del:

De ersättningar, som i olika former lämnades försöksvärdarna, vore ganska
betydande, men å andra sidan vore staten vid nuvarande system fri från
alla risker, något som vore av särskilt värde under dåliga konjunkturer för
svinskötseln. Ehuru utredningsmannen ej nu ville ifrågasätta ett frångående
av det dittills på området tillämpade systemet, finge dock framhållas angelägenheten
av att ledningen för svinstamkontrollen vid ingående av avtal med
försöksvärdarna noga tillsåge, att högre ersättningar ej lämnades, än som
vore oundgängligen nödvändigt.

Såsom i viss mån jämförlig med svinstamkontrollen har av utredningsmannen
upptagits avkastningskontrollen (v ä r p n i n g s kontrollen)
beträffande höns. Han anför härom:

Aven här vore det fråga om att, genom noggranna prov å produktiviteten
hos höns efter olika avelsdjur, få utrönt dessa avelsdjurs värde. Denna kontroll
hade omhändertagits av Sveriges fjäderfäavelsförening, som vid Nykvarn
i Södermanland härför upprättat en kontrollstation. Ehuru några av de skäl,
som nyss anförts till stöd för bibehållandet av statlig svinstamkontroll — särskilt
vikten av att kontrollen skedde opartiskt och objektivt — även kunde
tala för ett förstatligande av värpningskontrollen, torde dock vissa andra vägande
omständigheter motivera, att denna kontroll åtminstone tillsvidare
finge kvarbliva hos Sveriges fjäderfäavelsförening. Denna vore en av staten
understödd och kontrollerad riksorganisation, som — så vitt kunnat utrönas
— med opartiskhet åt alla håll på ett mycket intresserat sätt redan omhändertagit
denna kontroll. Så länge den sköttes tillfredsställande, syntes
tillräckliga skäl ej föreligga för att taga den ifrån föreningen och förstatliga
den. Det vore dock ett önskemål, att kontrollen organiserades i samråd med
institutet för husdjursförädling och lantbrukshögskolans institution för avelsoch
raslära ävensom med ledningen för den statliga försöksverksamheten på
fjäderfäområdet. Föreskrift i dylikt syfte torde böra meddelas i samband med
beviljandet åt föreningen av statsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Ytterligare anför utredningsmannen i detta sammanhang:

Bland annat med hänsyn till den begränsning, som den statliga husdjursförsöksverksamheten
i avseende å avelsfrågor rönte till följd av arbetet inom
institutet för husdjursförädling samt Sveriges fjäderfäavelsförenings värpningskontroll,
torde sagda verksamhets huvuduppgifter komma att omfatta
husdjurens utfodring och skötsel. Här borde givetvis vara
fråga om samtliga de husdjursslag, som direkt hade betydelse för jordbruket,
främst nötkreatur, svin och höns, men även får, getter, hästar, andra fjäderfän
än höns samt slutligen sådana smådjur som kaniner och s. k. pälsdjur.
På området för husdjurens utfodring och skötsel borde försöksverksamheten
i främsta rummet omfatta sådana undersökningar, som innebure eller förutsatte
bestämningar av fodermedlens fodervärde och användbarhet i olika
kombinationer med varandra, eller som avsåge att belysa inverkan av olika
utfodringssystem eller olika hygieniska betingelser.

Utredningsmannen har vidare uppehållit sig vid olika utf odringsprob
1 e m och metodiken vid bestämmandet av betesvallars avkastning särskilt
genom försök med nötkreatur som försöksdjur. Vidare har påpekats, att i
viss anslutning till försöksverksamheten med fjäderfä borde upptagas utfodrings-
och uppfödningsförsök med sådana smådjur som kaniner och
s. k. pälsdjur. Enligt utredningsmannens mening har pälsdjursuppfödningen
för en del lägenhetsägare varit av så stort intresse och även nationalekonomiskt
haft så stor betydelse, att anledning funnes att även på detta område
upptaga en planmässig försöksverksamhet.

I detta samband torde jag få återkomma till den tidigare omförmälda skrivelsen
från Sveriges rävuppfödares riksförbund innefattande framställning
om åtgärd för upprätthållande av försöksgård för rävuppfödning.
Ur denna framställning må här återgivas följande.

Av totala antalet rävuppfödare i landet, som enligt tillgängligt statistiskt
material, kunde skattas till mellan 1,500 och 2,000, vore minst två tredjedelar
jordbrukare och av dessa vore det långt övervägande antalet mindre jordbrukare.
För en stor del av dessa jordbrukare hade rävuppfödningen varit en
binäring av stor ekonomisk betydelse och det vore påtagligt, att rävuppfödningen
räddat många jordbrukare genom de senaste årens svåra jordbrukskris.
För jordbruket överhuvud taget måste det även hava varit av en icke
ringa betydelse att till rävuppfödningen kunna avyttra betydande mängder
slaktavfall och ben, sämre kött samt nödslaktade djur m. m. Härigenom hade
dessa varor, som eljest delvis varit värdelösa, erhållit ett saluvärde, som i sin
mån något bidragit att stärka slaktdjurs- och köttmarknaden. Detta senare
franninge närmare av följande kalkyl.

På grundval av de rapporter, som medlemmar av riksförbundet enligt förbundets
stadgar årligen lämnade, kunde det svenska rävbeståndet av silveroch
blåräv för närvarande beräknas till

Avelsdjur, honor ............................ cirka 24,000 st.

» hanar ................................. 11,000 » 35,000 st.

» ungar ........................................ » 60,000 »

Antal djur 95,000 st.

Medeltalet avelshanar per rävgård utgjorde sålunda mellan 12 och 15. Foderbehovet
för dessa rävar vore cirka 150 kilogram per år för vuxet djur och
cirka 90 kilogram för unge, som pälsades vid 8 å 9 månaders ålder. Den

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

totala foderförbrukningen för landets rävbestånd vore följaktligen minst 10
miljoner kilogram. Härav utgjordes cirka V3 eller cirka 3.5 miljoner av vegetabilier
och 2U eller 6.5 miljoner av animalier. Värdet på slaktavfallet växlade
betydligt i olika delar av landet, men ända upp till 50 öre per kilogram
våm mäste på sina håll betalas. I stort sett konsumerade rävuppfödningen
allt tillgängligt slaktavfall och ett stort antal självdöda djur. För avsättningen
av överloppsströmming på ostkusten spelade rävuppfödningen även en
relativt stor roll. Det totala värdet av foder, som förbrukades av den svenska
rävuppfödningen, torde kunna skattas till minst 2 miljoner kronor.

Rävuppfödningen utökade även arbetsbehovet i landet. Örn man räknade
med, att i medeltal en man åtginge för skötseln av 20 honor med tillhörande
hanar och ungar, bleve arbetsbehovet för 25,000 honor cirka 460,000 dagsverken
för år. Efter ett dagsverkspris av 5 kronor för dag motsvarades detta
av en arbetsinkomst för rävskötarna av 2,300,000 kronor.

Värdet av innevarande års skinnproduktion kunde beräknas till cirka 7
miljoner kronor, om man utgingc från ett medelpris för skinn av 120 kronor.
Då så gott som hela produktionen ginge på export, bidroge således den
svenska rävuppfödningen att hjälpa upp landets handelsbalans med detta be lOPP.

0.0

Sedan länge hade organiserande av försöksverksamhet på ifrågavarande
område stått på riksförbundets program. Rävuppfödningen vore en ny verksamhet
och uppfödarna stöde främmande inför en mängd frågor, vilkas lösande
skulle betyda stora ekonomiska vinster. Då de flesta uppfödarna rekryterades
från de bredare lagrell, ställde det sig mycket svårt, för att icke
säga omöjligt för dem, att själva kunna utföra mera krävande teoretiska försök
eller utsätta sina djur för risker. Enda sättet för rävuppfödningen att
komma i åtnjutande av en värdefull försöksverksamhet vore, att en sådan
handhades av någon vetenskaplig institution. All annan husdjursuppfödning
hade kommit i åtnjutande av det allmännas stöd på försöksväsendets område,
även beträffande sådana djur som får, höns och kaniner. Man kunde då
ifrågasätta örn icke rävuppfödningen vore lika berättigad att erhålla ett sådant
stöd. Därest husdjursförsöksverksamheten komme att förläggas till
Ultuna, kunde med små medel en rävgårdsanläggning uppföras i anslutning
till försöksinstitutionen för svin och höns, som enligt uppgift eventuellt skulle
förläggas till det till Ultuna hörande torpet Bäcklösa. En undersökning av
terrängen vid Bäcklösa hade givit vid handen, att goda möjligheter funnes
för uppförandet av en rävgårdsanläggning både omedelbart norr om nuvarande
torpställe samt söder och sydväst därom. Genom att uppföra rävgårdsanläggningen
i anslutning till blivande byggnader för svin och höns, skulle
vissa besparingar vinnas genom att foderberedning kunde utföras i gemensamt
hus för både svin, höns och rävar, varjämte drifts- och försökspersonal
för svin och höns även skulle kunna utnyttjas för rävgärdens skötsel.

För rävuppfödningen i stort skulle genom en sådan anordning icke endast
vinnas värdefulla försöksresultat, utan man skulle därjämte erhålla möjlighet,
att genom kurser och demonstrationer av praktisk art vid försöksgården
på ett enkelt och effektivt sätt levandegöra de teoretiska erfarenheter,
som utvunnits. Denna utbildningssynpunkt torde även vara värd att beakta
vid frågans behandling och denna kunde endast tillgodoses genom en
vid en anstalt bedriven försöksverksamhet. Då rävuppfödningen huvudsakligen
bedreves som binäring till jordbruk, förefölle det naturligt, att dess
försöksverksamhet även organisatoriskt anknötes till jordbrukets övriga husdjursförsöksverksamhet.

Riksförbundet vore villigt att i mån av sin ekonomiska styrka under -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

stödja försöksverksamheten. Till att börja med kunde riksförbundet garantera
försöksdjur till anläggningen.

Riksförbundet har vidare anfört, att en dylik anläggning icke behövde
göras stor.

Ett antal av 30 avelshonor med 15 hanar och blivande ungar vore med
säkerhet ett fullt tillfredsställande djurantal. Emellertid behövde anläggningen
ej börja nied denna storlek, utan kunde mycket väl börja med 10 å
15 honor. Kostnaden för en anläggning för 15 honor med tillhörande hanar
och blivande ungar kunde beräknas till 5,000 kronor. Den blivande driften
borde i någon mån kunna finansieras genom skinnförsäljning, men då försöksverksamheten
givetvis kunde få ett menligt inflytande både på antalet
ungar och på skinnkvaliteten, kunde man ej utgå ifrån, att driften helt
skulle täckas genom skinnförsäljning, helst som försöksdriften bleve betydligt
dyrbarare än vanlig ekonomisk drift. Ett driftsunderskott av 2,000
kronor för år torde därför böra beräknas. Det erforderliga utymmet rörde
sig örn cirka ett hektar.

Mot utredningsmannens förordande av förläggning till Ultuna
av den centrala statliga försöksverksamheten har invändning ej framställts
i något av de avgivna yttrandena liksom ej heller mot förslaget om anordnande
av fast försöksverksamhet vid Alnarps egendom
i vidare mån än att avelsföreningen för svensk låglandsboskap, samtidigt
som föreningen uttalat sin tillfredsställelse över att försöksverksamheten
på ifrågavarande område komme att utövas även i Skåne, anfört, att
föreningen helst skulle hava sett att en fristående försöksorganisation förlagts
till Alnarp, där mejeriförsöken skulle få sin medelpunkt.

Emot de försöksuppgifter, som föreslagits skola ingå i verksamheten,
hava i allmänhet ej framställts erinringar. Dock har lantbruksstyrelsen
ansett, att svinstamkontrollen ej borde inordnas bland verksamhetens
fasta uppgifter. Föreståndaren för institutet för husdjursförädling
har i skrivelse, som bifogats yttrandet av institutets styrelse, anfört, att då
svinstamkontrollen huvudsakligen utgjordes av ett fortlöpande rutinarbete,
den borde givas en mera självständig ställning inom försöksverksamhetens
ram. Lantbruksstyrelsen har liksom svenska fåravelsföreningen förmenat,
att fårskötseln ställts i skuggan inom den föreslagna försöksverksamheten.
Avelsföreningen för röd kullig svensk lantras har särskilt betonat behovet
av försöksverksamhet för tillgodoseende av Norrlands intressen på hithörande
område. Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap har framhållit
önskvärdheten av, att samarbete åvägabringades mellan den statliga
försöksverksamheten och institutet för husdjursförädling. Sveriges fjäderfäavelsförening
har motsatt sig utredningsmannens förslag, att föreningens
kontrollverksamhet organiserades i samråd med institutet för husdjursförädling,
lantbrukshögskolans institution för avels- och raslära samt ledningen
för den statliga försöksverksamheten på fjäderfäområdet.

Ur de avgivna yttrandena må vidare anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har erinrat, att utredningsmannen angivil
försöksverksamhetens huvuduppgift avse husdjurens utfodring och

Yttranden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

skötsel samt understrukit vad utredningsmannen framhållit örn behovet av
klar avgränsning av denna verksamhet gentemot dels mejeriförsöken, dels
jordbruksförsöken. Däremot hade utredningsmannen enligt lantbruksstyrelsens
mening knappast på ett rationellt sätt sökt draga upp gränserna mellan
verksamheten, i vad den avsåge utfodring och skötsel, å ena sidan, och avelsförsök,
å andra sidan. Lantbruksstyrelsen funne en avgränsning av arbetsområdet
jämväl härutinnan erforderlig. Arbetsområdet, även om det begränsades
till husdjurens utfodring och skötsel, syntes vara så stort samt kräva
så speciell sakkunskap och läggning för uppgiften hos ledaren, att detsamma
knappast syntes böra annat än i nödfall ytterligare utökas. Ytterligare har
lantbruksstyrelsen anfört bland annat:

Hos institutet för husdjursförädling måste den för praktiska försök på
avelns och förärvningens områden erforderliga sakkunskapen och erfarenheten
vara speciellt företrädda. För detta instituts verksamhet torde också
handhavandet av de praktiska försök, som kunde tänkas erforderliga, medföra
icke obetydliga fördelar genom den vidgade erfarenhet, ett sådant handhavande
måste anses medföra. Under sådana förhållanden syntes det lantbruksstyrelsen
vara rationellt, att i den mån så ske kunde utnyttja detta
institut, som visserligen kommit till stånd genom enskild donation, men
ställts till det allmännas tjänst i syfte att fylla en brist i den statliga försöksutrustningen
på husdjursskötsel^ område.

Utredningsmannen syntes anse, att t. ex. vissa kontrollförsök (svinstamkontrollen
och avkastningskontrollen beträffande höns) borde hänföras till
husdjursförsökens arbetsområde. Dessa försök vore emellertid närmast att betrakta
såsom officiella kontrollåtgärder av mera administrativ art i fråga om
avelsdjursproduktionen och avelsdjursförsäljningen och härutinnan jämförliga
med kontrollföreningsverksamheten på nötkreatursavelns område. Något
direkt samband med de egentliga husdjursförsöken syntes de icke hava. Att
svinstamkontrollen på sin tid kommit att förläggas till husdjursavdelningen
vid centralanstalten torde närmast hava sammanhängt därmed, att intet annat
organ funnits att tillgå för försökens handhavande. Hade ett institut
för avelsförsök redan då funnits, syntes detta närmast hava bort komma
i fråga för försökens handhavande, då dessa försök krävde speciella kunskaper
på avelns och förärvningens område. Lantbruksstyrelsen ville därför
hemställa, att dessa kontrollförsök icke upptoges bland husdjursavdelningens
egentliga arbetsuppgifter och att vid dess utrustande med arbetspersonal
m. m. hänsyn icke toges till dem, utan att såsom hittills särskilt
anslag anvisades härför. Under sådana förhållanden syntes icke heller frågan
örn dessa försöks ekonomi och eventuell avgift för deltagande i dem
behöva upptagas till prövning i detta sammanhang.

Sveriges fjäderfäavelsförening, som enligt vad nyss
nämnts motsatt sig föreslaget organiserat samarbete med den statliga och
viss annan försöksverksamhet, har härom anfört i huvudsak följande.

Föreningen hade icke något att erinra mot ett samarbete på frivillighetens
väg. Ett sådant samarbete hade även upprätthållits, men föreningen
efterlyste motiveringen till att kontrollens organisation skulle ske i samråd
med institutioner, vilka tidigare icke gjort bekantskap med denna verksamhet,
som vore av speciell art, dels emedan det från olika delar av landet
insända materialet vore synnerligen heterogent, dels emedan den intimt
kombinerats med föreningens ledning av avelsarbetet med höns i landet.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 167•

Såväl motivering som förslag till hur denna organisation i samråd med vissa
institutioner borde ordnas saknades i utredningen. För kontrollens direkta
ledning hade styrelsen tillsatt en värpkontrollkommitté bestående av tre
personer. En av föreningens konsulenter hade det direkta ansvaret för
kontrollens skötsel. Skulle denna kommitté utökas med ytterligare 3—4
personer, skulle en sådan åtgärd dels fördyra kontrollens ledning, dels göra
densamma mera tungrodd, utan att verksamheten skulle i motsvarande grad
kunna vinna något härpå.

Då utredningen icke kunnat påvisa några större olägenheter av värpkontrollens
nuvarande organisation och ledning varken beträffande resultatens
opartiskhet eller deras objektivitet, syntes önskemålet att såsom villkor för
föreningens erhållande av statsanslag uppställdes att värpkontrollen organiserades
i samråd med berörda institutioner vara omotiverat, detta så mycket
mera som arbetet på kontrollstationen vore fullt offentligt samt det stöde
var och en fritt att efter anmälan på föreningens sekretariat få besöka densamma
och taga del av arbetet och kontrollresultaten. Värpkontrollverksamheten
måste tjäna sitt ändamål och kunde icke tagas i anspråk för vetenskapliga
undersökningar och sålunda inrangeras i den allmänna försöksverksamheten.

I anledning av den av Sveriges rävuppfödares riksförbund gjorda framställningen
angående anordnande av statlig försöksverksamhet för rävuppfödning
har styrelsen för centralanstalten i infordrat yttrande
tillstyrkt, att staten i samband med förflyttningen av centralanstaltens
husdjursavdelning till platsen för lantbrukshögskolan vidtoge anordningar
för upptagande av viss försöksverksamhet jämväl beträffande pälsdjur.

Styrelsen utginge därvid ifrån, att det i främsta rummet vore uppfödnings-
och utfodringsfrågor samt i mindre grad rena avelsproblem som intresserade
pälsdjursuppfödare. Därest till en början ifrågavarande försöksverksamhet
skulle komma att begränsas till rävskötseln, torde emellertid
möjlighet senare böra beredas att utsträcka verksamheten till att omfatta
jämväl andra pälsdjur, såsom mink m. fl.

I frågans nuvarande läge hade styrelsen icke haft möjlighet att bedöma
den angivna försöksverksamhetens ekonomiska konsekvenser. Skäl syntes
dock tala för, att inom den i framställningen beräknade kostnadsramen
skulle kunna anordnas en försöksverksamhet beträffande rävskötsel med
till en början nöjaktig omfattning

I en sistberörda yttrande bilagd skrivelse av föreståndaren för
centralanstaltens husdjursavdelning har denne anfört,
bland annat, följande.

Den plats vid Ultuna, som föreslagits för förläggning av höns- och svinstallar,
hade vid en tillsammans med Sveriges rävuppfödares riksförbunds
ledning utförd inspektion visat sig erbjuda fullt tillräcklig tomtplats och
med avseende på terrängens beskaffenhet goda förutsättningar även för uppförande
av rävgårdar. Samarbete kunde vad avelsfrågorna beträffade uppnås
med lantbrukshögskolan. Utfodringsomkostnaderna kunde, även örn
rävfarmen icke finge någon större omfattning, hållas låga, därigenom att
fodrets preparering och utvägning kunde utföras i samma lokaler och av
samma arbetskraft, som användes för svinförsöken.

Genom upprättande av försöksverksamhet även med rävar skulle den
centrala karaktären av den lill Ultuna förlagda försöks- och upplysnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departementschefen.

verksamheten än mera förstärkas och de olika institutionernas personaloch
materialresurser även inom detta område effektivt kunna utnyttjas till
allmänhetens tjänst, vilket säkerligen i sin mån skulle bidraga att stärka
kontakten mellan Ultunainstitutionerna och praktikens yrkesutövare.

Då de av riksförbundet lämnade uppgifterna alltigenom syntes vara tillförlitliga
och väl motiverade, ansåge avdelningsföreståndaren att den av
riksförbundet gjorda framställningen om upprättande av statlig försöksverksamhet
på rävskötselns område borde komma till stånd och den framlagda
planen för omorganisation av försöksverksamheten på husdjursskötselns
område kompletteras med förslag om en till Ultuna (Bäcklösa) förlagd
rävgård, för vars anläggning borde utgå ett engångsanslag av 5,000
kronor, under det att det förutsatta driftsunderskottet borde täckas genom
ett årligt anslag av 2,000 kronor.

Med överlämnande i avskrift av en skrivelse från Dalarnas pälsdjuruppfödareförening
har Kopparbergs läns landstings
förvaltningsutskott i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt,
att vid husdjursförsöksverksamhetens omorganisation erforderlig hänsyn
foges till Sveriges rävuppfödares riksförbunds framställning.

Slutligen torde få erinras, att enligt redogörelse i årets statsverksproposition
(punkten 63) lantbruksstyrelsen för försöks- och forskningsverksamhet
på fdrskötselns område hemställt örn ett årligt anslag av 11,000
kronor, därav 6,000 kronor avsåge sådan verksamhet vid institutet för husdjursförädling
och 5,000 kronor vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet.

I överensstämmelse med vad jag uttalat beträffande försöksverksamheten
på växtodlingens område, torde ej heller i fråga om husdjursförsöken anledning
finnas att frångå den uppfattning, vartill statsmakterna kommo i samband
med beslutet om den högre lantbruksundervisningens omorganisation,
eller att den centrala statliga försöksverksamheten bör förläggas till Ultuna.
Likaledes biträder jag utredningsmannens mening att en fast försöksverksamhet
på husdjursområdet bör under ledning av den centrala försöksorganisationen
vid Ultuna i viss utsträckning komma till stånd även vid Alnarp.
Såsom tillgångar för husdjursförsöken torde till en del jämväl kunna tjäna
de huvudsakligen för växtodlingsförsök inrättade statliga försöksgårdarna.
Men erforderligt torde vara att även efter utbyggandet av de fasta försöksresurser,
till vilka jag i en annan avdelning torde få återkomma, försök
utföras å djurbesättningar tillhörande enskilda personer i olika delar av
landet.

I fråga om den statliga husdjursförsöksverksamhetens uppgifter anser jag
mig i stort sett kunna biträda utredningsmannens förslag. Verksamheten bör
sålunda huvudsakligen avse utfodringsspörsmål, medan däremot avelsproblem,
med vilka institutet för husdjursförädling är sysselsatt, samt avkastningskontroll
beträffande höns, som med stöd av statsbidrag utövas av
Sveriges fjäderfäavelsförening, i huvudsak icke böra omfattas av verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Ett avsteg från uppfattningen att husdjursförsöken böra hava utfodringsfrågor
till föremål innebär utredningsmannens förslag om svinstamkontrollens
inorganiserande i försöksverksamheten. Ehuru nämnda kontroll, avseende
undersökningar å avkomman efter avelssvin för utrönande av olika
avelsbesättningars och avelsdjurs värde, under ett antal år handhafts av
centralanstaltens husdjursavdelning, vars verksamhet i huvudsak torde fortsättas
vid Ultuna, är jag tveksam, huruvida den föreslagna anordningen
kan anses i längden rationell. I avvaktan på närmare undersökning om
lämpligaste sättet för svinstamkontrollens utövande torde denna kontrollverksamhet
icke böra upptagas bland husdjursförsökens bestående uppgifter,
utan torde, såsom hittills, tillsvidare särskilt anslag böra utgå för
berörda ändamål.

Då fråga särskilt väckts om försöksverksamhet på fårskötselns område,
torde det få framhållas, att denna försöksverksamhet i enlighet med det anförda
ligger inom den statliga försöksverksamhetens sfär huvudsakligen såvitt
försöken avse utfodringsfrågor och därmed sammanhängande produktionsekonomiska
spörsmål. Dessa böra följaktligen vinna beaktande vid
planläggningen av husdjursförsöken inom ramen av de medel, som för berörda
försök anvisas.

Det sist sagda torde även gälla beträffande den av Sveriges rävuppfödares
riksförbund gjorda framställningen om anordnande av försök vid Ultuna
med rävar. Dylika försök torde vara av vikt särskilt med hänsyn därtill, att
den för ett stort antal medborgare betydelsefulla näringsgren, som rävuppfödningen
utgör, har allenast en kortvarig utveckling bakom sig, och att
följaktligen endast en förhållandevis liten erfarenhet föreligger som stöd för
verksamheten. Hinder torde sålunda ej böra möta, att jämväl försök med
nu ifrågavarande slag av djur upptagas å den statliga husdjursförsöksverksamhetens
program. Även kaniner och andra s. k. pälsdjur än rävar torde,
såsom 1935 års utredningsman föreslagit, kunna omfattas av verksamheten.

Beträffande möjligheter för intresserade jordbrukare eller jordbrukssammanslutningar
att kunna påkalla försök rörande aktuella problem hänvisas
till vad jag därom yttrat i samband med jordbruksförsöken.

c. Trädgårdsodlingen.

Beträffande försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område hava
1931 års utredningsmän framhållit, att, i motsats till vad som gällde beträffande
växtodlingsförsöken, möjligheterna att få till stånd en enhetlig organisation
vore i hög grad förenklade därav, att endast två slag av mera permanent
försöksverksamhet på ifrågavarande område förefunnes, nämligen
köksväxtförsöken vid Alnarps trädgårdar och Sveriges pomologiska förenings
fruktodlingsförsök, ävenledes i stort sett förlagda till samma plats. Utredningsmännen
hava därför ansett det ej kunna bliva fråga örn annat än att
på grundval av den redan igångsatta verksamheten bygga upp den organisation,
som enligt utredningsmännens mening borde omfatta all försöksverksamhet
på trädgårdsområdet.

1931 års
utredningsmän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Utredningsmännen hava förordat, att i första hand behovet av försök på
fruktodlingens och köksväxtodlingens områden tillgodosåges, men de hava
tillika framhållit att även odlingen av prydnadsväxter hade en utomordentligt
stor betydelse inom den svenska hortikulturen, och att dylik odling alltför
väl behövde stödet av en ordnad försöksverksamhet. Med hänsyn till de
stora kostnader, som skulle vara förenade med upprättande av en fullt modern
avdelning för den försöksverksamhet, som i sagda avseende kunde krävas,
har något förslag härutinnan likväl ej framlagts. Utredningsmännen
hava i stället uttalat, att trädgårdsodlarnas intressen i delta avseende skulle
i viss mån kunna främjas med jämförelsevis enkla åtgärder. Sålunda skulle
en del smärre försök kunna utföras vid Alnarpsinstitutets trädgårdsavdelning,
och bland dessa försök finge i främsta rummet nämnas prövning av
nyare arter och sorter av prydnadsväxter under glas. Likaså skulle man
kunna pröva prydnadsbuskar och vissa träd samt en hel del ett- och fleråriga
prydnadsväxter på kalljord.

Utredningsmännen hava övervägt, huruvida trädgårdsförsöksverksamheten
lämpligen borde inordnas i den för jordbruksförsöksverksamheten föreslagna
organisationen. Emellertid hava de kommit till det resultatet, att centralpunkten
för trädgårdsförsöken ovillkorligen borde förläggas till en betydligt
sydligare ort än Ultuna. Såsom förläggningsort för försöksverksamheten
på trädgårdsområdet har föreslagits Alnarp.

Härför hava anförts följande skäl:

1) centralorganet för landets trädgårdsförsöksverksamhet borde om möjligt
förläggas till samma plats som den högre trädgårdsundervisningen;

2) den hittillsvarande statliga försöksverksamheten med köksväxter vore
redan förlagd till Alnarp, varest den förfogade över lämpliga lokaler och
för ändamålet lämpliga jordarealer, vilka i mån av behov kunde utökas med
närbelägna områden;

3) för fruktodlingsförsök funnes lämplig jord i omedelbart grannskap av
trädgårdsinstitutet och det egentliga trädgårdsområdet;

4) lämpligt utgångsmaterial för utläggandet av vissa försök funnes redan
i Alnarps trädgårdars stora och värdefulla samling av växter, och
plantskolorna på platsen kunde användas för uppdragning av vissa fruktträd
och buskar, av vilka ett för jämförande försök behövligt material
endast med avsevärda kostnader och stora svårigheter skulle kunna anskaffas
från annat håll:

5) även om moderna fruktodlingar, lämpliga för mera omfattande försök,
ännu saknades vid Alnarp, funnes dock ett antal träd, som skulle kunna
utnyttjas för vissa iakttagelser och experiment under den tid, som komrne
att förflyta, innan en ny fruktträdgård hunnit växa upp; i de redan
befintliga odlingarna hade försöksverksamhet redan pågått, och på platsen
funnes tränad personal örn också ännu endast i mera tillfällig anställning;

6) klimatet vid Alnarp vore, frånsett de för havsvinden mest utsatta platserna,
fördelaktigt för odling av de flesta slags trädgårdsväxter, och så
gott som alla inom landet förekommande sorter av dylika kunna odlas därstädes; 7)

Alnarp vore beläget i en trakt med högt uppdriven trädgårdsodling,
och yrkesmän och amatörer inom trädgårdsodlingen vore redan vana att

Kunyl. Maj.ts proposition nr 167-

vända sig dit för att erhålla råd och upplysningar eller taga del av pågående
försök;

8) vid Alnarp funnes redan ett ej obetydligt trädgårdsbibliotek, och ett
sådant vore otvivelaktigt ett viktigt stöd för en försöksanstalt.

Beträffande ifrågasatta trädgårdsförsöksstationer hava utredningsmännen
ansett, att det kunde diskuteras, huruvida ej statens försöksgårdar
vore lämpliga som filialer även för trädgårdsförsök. De anföra
härom:

Givetvis borde man, i den mån sådant kunde ske, förlägga vissa typer av
försök till dem, i varje fall sådana, som kunde hava värde genom att för
jordbrukare demonstrera betydelsen av ett rationellt sortval, av nyare odlingsmetoder
o. s. v., men de redan befintliga försöksgårdarna läge icke i
distrikt med någon mera omfattande trädgårdsodling, och detta bomme
knappast att bliva fallet med någon av de försöksgårdar, som föresloges
skola inrättas. På grund därav vore det nödvändigt att upprätta särskilda
fasta trädgårdsförsöksstationer, och borde dessa förläggas till landets viktigaste
trädgårdsodlingsdistrikt. Det syntes utredningsmännen vara tillräckligt,
att 3 dylika stationer tillsvidare inrättades, nämligen en i Stockholmstrakten,
en i närheten av Göteborg och en tredje i Sundsvallstrakten. Var
och en av dessa stationer skulle subordinera under huvudanstalten, men
borde dessutom tjänstgöra som central för viss lokal försöksverksamhet inom
det omgivande distriktet. Dessa försöksstationer bomme alltså inom
trädgårdsförsöksverksamheten att motsvara jordbrukets försöksgårdar.

Vad angår frågan om lokal försöksverksamhet hava utredningsmännen
framhållit följande:

Den lokala försöksverksamhet, som redan tidigare anordnades vid vissa
trädgårds-, folkhög- och lantmannaskolor, seminarier och enskilda trädgårdar,
borde ej blott fortsättas utan även utvidgas. Man kunde visserligen endast
i undantagsfall påräkna, att dylika försök skulle lämna mera värdefulla
resultat till lösande av ett eller annat spörsmål, men de hade utan tvivel
en mycket viktig uppgift att fylla såsom demonstrationsfält, å vilka traktens
trädgårdsodlare kunde få se resultaten av nyare odlingsmetoder eller
lära känna nyare, mera värdefulla sorter av trädgårdsväxter. De likaledes
påbörjade försöken inom vissa försöksringar vore värda all uppmärksamhet,
och i den mån så påfordrades, borde också de ledas av personal från
trädgårdsförsöksanstalten eller försöksstationerna.

Mot utredningsmännens förslag om förläggningsplats för trädgårdsförsö- Yttranden.
bens centrala verksamhet har i angivna yttranden icke någon invändning
framförts. Ej heller har i fråga örn försöksverksamhetens anordning gjorts
någon principiell invändning, i vidare mån än afl styrelsen för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
anfört, att blomsterodlingen under glas lika
väl som övriga arter av trädgårdsodling vore i behov av ordnad försöksverksamhet,
icke minst med hänsyn till det betydande kapital, som vore investerat
i sådan odling och den stora betydelse densamma ägde för landet.

1 likhet med utredningsmännen anser även jag, att all statlig försöksverk- Departementssamhet
på trädgårdsodlingens område bör ledas genom en till Alnarp för- cheleHlagd
central organisation. I denna verksamhet torde de trädgårdsförsök,

milling till riksdagens protokoll 1936. I sami. Nr 1«7. 6

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

som hittills med särskilt statsbidrag utförts vid Alnarp, böra uppgå. Mot
försöksverksamhetens föreslagna uppgifter har jag i princip icke något att
erinra. Dock torde böra framhållas, att på samma sätt som den nu med
statsunderstöd bedrivna försöksverksamheten vid Alnarps trädgårdar jämväl
avser förädling av köksväxter, så synes dylik förädlingsverksamhet böra företagas
även efter genomförandet av den föreslagna organisationen på området,
i den mån så kan ske inom ramen för de för trädgårdsförsöksverksamheten
anvisade medlen. Under samma förutsättning synes även odlingen av prydnadsväxter
böra beredas stöd av försöksverksamheten.

Efter inrättandet av den statliga organisationen på trädgårdsodlingens område
bör — i anslutning till den ståndpunkt, jag intagit beträffande svenska
betes- och vall- samt svenska mosskulturföreningarna — Sveriges pomologiska
förening, som nu utför försöksverksamhet med bidrag av statsmedel,
ej vidare erhålla dylikt understöd för försöksändamål. Föreningen torde
däremot alltjämt böra få åtnjuta statsbidrag till sin allmänna upplysningsverksamhet.
Jag återkommer till frågan härom i en senare avdelning.

3. Den centrala statliga försöksverksamheten.

a. Jordbruks- och husdjursförsökens allmänna organisation.

1931 års Såsom medelpunkt för den centrala statliga försöksverksamheten hava 1931

utrednings- 4rs utredningsmän föreslagit upprättandet av en statens lantbruksmeni.

försöksanstalt. De hava härvid förutsatt en väsentlig utvidgning av
det förslag, som i propositionen nr 143 till 1931 års riksdag angående den
högre lantbruksundervisningens ordnande m. m. avsett försöksverksamheten.
Under erinran att enligt sistnämda förslag en omorganiserad centralanstalt
för försöksväsendet på jordbruksområdet skulle omfatta två avdelningar, den
ena för jordbruksförsök och den andra för husdjursförsök, hava utredningsmännen
anfört i huvudsak följande.

Den lantbruksförsöksanstalt, till vilken utredningsmännen nu framlade förslag,
borde förutom en jordbruks- och en husdjursavdeln
i n g även omfatta en administrations- och upplysningsavdelning.
En sådan utökning av avdelningarnas antal torde utan allt
tvivel vara av behovet påkallad med anledning av den utvidgade verksamhet,
som försöksanstalten skulle komma att erhålla. Administrations- och upplysningsavdelningen
skulle därvid omhänderhava administrationen ej blott
av själva försöksanstalten utan även av till densamma anknutna försöksgårddar,
försöksstationer och försöksfält samt av den statsunderstödda lokala
försöksverksamheten. Under sådana omständigheter komme att på denna
avdelning vila administrativa uppgifter av en så betydande omfattning, att
det skulle vålla de rena fackavdelningarna stora svårigheter, om de belastades
härmed. Vidare skulle till denna avdelnings verksamhet höra arkivering
och registrering av alla inkomna försöksresultat samt redigering av försöksanstaltens
publikationer. Givetvis innebure det en stor fördel att på detta
sätt få all administrations- och publikationsverksamhet för landets försöksverksamhet
samlad på en hand, i stället för att såsom nu dessa angelägen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

heter vore fördelade på ett flertal institutioner och därigenom gjorde intrång
på deras fackliga arbete.

Till lantbruksförsöksanstaltens utrustning måste vidare höra ett drift slaboratorium
såväl för kemisk som botanisk analysverksamhet. Utredningsmännen
föresloge därför, att vid lantbruksförsöksanstalten inrättades
ett större driftslaboratorium med sådan kapacitet, att det kunde tillgodose
hela den statliga jordbruksförsöksverksamheten med analyser. Även i detta
fall inneburc utredningsmännens förslag en rationalisering, i och med att
för samtliga försöksgrenar ett gemensamt laboratorium inrättades, varigenom
allt arbete bomme att utföras efter enhetliga grunder. Det hade givetvis varit
en stor olägenhet i den tidigare organisationen, att varje förening eller anstalt
själv upprätthållit mindre laboratorier för sin verksamhet.

Det hade visserligen vid en tidigare utredning (st. off. utr. 1929: 19)
ifrågasatts, att nyssnämnda analysarbeten åtminstone delvis skulle utföras
på lantbrukshögskolans kemiska laboratorium. Då emellertid detta
i första hand måste vara inriktat på forsknings- och undervisningsuppgifter
och därtill hade att verkställa för högskolans egen försöksverksamhet erforderligt
analysarbete, och då det i föreliggande fall gällde en försöksverksamhet
av vida större omfattning än som förut avsells, ansåge utredningsmännen
en dylik anordning vara varken tillrådlig eller tillfyllest. Denna uppfattning
delades för övrigt av de ledamöter i högskolans styrelse, med vilka utredningsmännen
diskuterat denna fråga. Eftersom det approximativt kunde
beräknas, alt minst 30,000 analyser av olika slag behövde utföras för försöksverksamhetens
räkning, vore det säkerligen icke blott ändamålsenligast utan
även billigast, att försöksverksamheten förfogade över ett eget, för sitt ändamål
avpassat driftslaboratorium.

Såsom chef för lantbruksförsöksanstalten skulle enligt
utredningsmännens förslag fungera föreståndaren för den avsedda administrations-
och upplysningsavdelningen. Denne borde därför vara en försöksman,
som framför allt besutte administrativ skicklighet och hade god organisatorisk
förmåga, och som vore väl ägnad att inåt och utåt tillvarataga anstaltens
intressen. Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att det ifråga
om centralanstalten varit en brist i organisationen, att denna anstalt ej
haft en verklig chef, som helt kunnat ägna sig åt densamma. Då den föreslagna
lantbruksförsöksanstalten komme att företräda en verksamhet av betydligt
större proportioner än den förutvarande centralanstalten, torde det
på grund härav vara fullt befogat, att det sörjdes för behörigt chefskap. Utredningsmännen
ansåge, att chefen borde hava överdirektörs tjänsteställning
och härvid jämställas med överdirektören för statens provningsanstalt. Som
sina närmaste män borde chefen hava en sekreterare och en kamrer samt
därjämte kansli- och kontorsbiträden. Vid denna avdelning borde dessutom
anställas dels en specialist på försöksmatematiska och försökstekniska frågor,
dels i och för propagandaverksamhet en betesinspektör och en kulturingenjör,
den sistnämnde specialist i mosskultur.

Beträffande det förut omnämnda driftslaboratoriet hava utredningsmännen
föreslagit, att detta borde sortera direkt under anstaltens chef. För de
arbetsuppgifter, som beröra laboratoriet, lämnas närmare redogörelse i betänkandet.

Ledningen av den statliga försöksverksamheten ej blott på jordbruksområdet
utan även på trädgårdsområdet har av utredningsmännen föreslagits
skola uppdragas åt en särskild s t y r c 1 s e, sorterande direkt under
Kungl. Hajd. Utredningsmännen hava härutinnan anfört bland annat:

Kungl. Majda proposition nr 167.

Yttranden.

Utredningsmännen erinrade att i samband med 1931 års beslut angående
den högre lantbruksundervisningens ordnande förutsatts, alt lantbrukshögskolans
styl else skulle vara styrelse jämväl för den omorganiserade centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet efter anstaltens förläggning
till Ultuna. Men då utredningsmännen föresloge tillsättande av en styrelse
för hela landets försöksverksamhet, och då denna komme att hava helt
andra arbetsuppgifter är lantbrukshögskolans styrelse, ansåge utredningsmännen
denna sistnämnda ej lämpad för ett dylikt uppdrag. Som emellertid
centralorganet för jordbruksförsöksverksamheten, lantbruksförsöksanstalten,
föreslagits skola förläggas till samma plats som högskolan, och då alltså
på vissa punkter ett samarbete emellan dessa båda styrelser måste äga runi,
torde det vara tillfyllest, att lantbrukshögskolans rektor vöre ledamot i nämnda
styrelse, liksom beslut redan fattats, att försöksanstaltens chef skulle vara
självskriven ledamot i högskolans styrelse. Anstaltens styrelse, som borde
tillsättas av Kungl. Majit, borde förutom ordföranden bestå av 6 ledamöter,
av vilka lantbruksförsöksanstaltens och trädgårdsförsöksanstaltens chefer
samt lantbrukshögskolans rektor skulle vara självskrivna. Av övriga 3 ledamöter
skulle 2 representera praktiskt jordbruk och 1 praktisk trädgårdsskötsel.
Till ordförande skulle chefen för lantbruksstyrelsen vara självskriven.
De båda försöksanstalternas chefer skulle i sina anstalters angelägenheter
vara föredragande inför styrelsen. Såsom styrelsens sekreterare borde
lantbruksförsöksanstaltens sekreterare tjänstgöra.

Utredningsmännens förslag om anordnande av en försöksanstalt utan annat
än lokalt samband med lantbruksliögskolan har mött gensagor från flertalet
av dem som yttrat sig över betänkandet i denna del. Särskilt synes
enighet hava rått därom alt försöksorganisationen och lantbruksliögskolan
borde underställas en och samma styrelse.

Ur yttrandena i vad de angå forsö k sorganisationens ställning
till lantbruk shögskolan må återgivas följande.

Lant b ruksstyrelse n, som funnit, att förefintligheten av ett nära
samband mellan den högre undervisningen och forskningen knappast kunde
vara diskutabel, har anfört bland annat:

Forskningen utgjorde givetvis underlaget för undervisningen. Det vore således
också klart, att professorer eller andra lärare på det högre stadiet inom
såväl lanthushållningens som trädgårdsskötselns områden måste utrustas med
möjligheter att bedriva självständig forskning inom sina specialområden i den
utsträckning deras tid icke toges i anspråk av huvuduppgiften — undervisningen.
Där undervisningsskyldigheten icke vore alltför omfattande eller
forskningsarbetet icke särskilt vidlyftigt och mångsidigt, torde lämpligen
forskning och undervisning kunna förenas i en och samma hand för så vitt
förutsättning för dessa båda uppgifter förelåge hos vederbörande och denne
utrustades med erforderliga medarbetare.

I fråga om särskilt omfattande och för vår hushållning särskilt viktiga
forskningsområden torde frågan angående undervisning och forskning bäst
och mest praktiskt lösas genom att undervisningens och forskningens huvudintressen
företräddes av skilda personer. I analogi med vad som förut anförts
angående möjligheten och i viss mån skyldigheten för lärare att bedriva
forskning i viss utsträckning borde det givetvis åligga den som hade denna
såsom sin huvuduppgift, att medverka vid undervisningen på de områden,
där hans speciella forskningsarbete gjorde detta ändamålsenligt. En viss be -

Kunut. Maj:ts proposition nr 167•

gränsad föreläsningsskyldighet och skyldighet att handleda elever i deras arbete,
borde således kunna åligga jämväl den speciella forskaren. En anordning,
som den här skisserade, syntes också möjliggöra ett bättre tillgodogörande
av tillgängliga krafter, då det ingalunda vore säkert, att hos samma person
framstående lärareegenskaper och speciell forskarläggning vore förenade.

Mellan den, som representerade speciellt undervisning eller speciellt forskning,
måste emellertid, örn ett gott resultat skulle kunna ernås, åvägabringas
ett intimt samarbete. Detta samarbete borde givetvis utsträckas till en så
långt möjligt gemensam planläggning av forsknings- och försöksverksamheten.
Vid denna planläggning hade emellertid jämväl andra sina intressen
att bevaka. Lantbruksstyrelsen syftade härvid på angränsande forskningsoch
undervisningsområden, såsom husdjursskötsel i förhållande till växtodlingen
och vice versa, mejeriskötseln i förhållande till husdjursskötsel
m. m. Framför allt syftade styrelsen dock på respektive produktionsområdens
företrädare ute i det praktiska livet, på producenterna och dessas företrädare
i form av organisationer eller på annat sätt. Även med risk att härigenom
synas träda vetenskapens krav på absolut frihet för nära, måste lantbruksstyrelsen
därför hävda produktionens rätt att få vara medbestämmande
vid försökens planläggande.

Det av lantbruksstyrelsen sålunda åberopade kravet på samarbete mellan
den högre undervisningen och en mera fristående forskning, syntes styrelsen
nästan med nödvändighet kräva, att den senare om möjligt erhölle samma
administrativa ledning som den förra. Härigenom syntes jämväl vinnas vissa
sekundära fördelar av ekonomisk och praktisk art. Dessa synpunkter syntes
åtminstone i huvudsak hava varit ledande för de beslut, som statsmakterna
hittills fattat på området.

Lantbruksstyrelen kunde icke underlåta att giva uttryck åt den uppfattningen,
att utredningsmännen vid framläggandet av sitt förslag knappast
syntes hava beaktat vare sig anförda principiella synpunkter eller genom
statsmakternas redan fattade beslut föreliggande fakta. En omarbetning av
förslaget jämväl i fråga örn forsknings- och försöksverksamhetens ställning
inbördes och till den högre undervisningen ansåge lantbruksstyrelen sig
redan därför böra ifrågasätta. En sådan omarbetning måste få avsevärd inverkan
på det ekonomiska området, såväl med hänsyn till de årliga kostnaderna
som framför allt med hänsyn till engångskostnaderna på grund
därav att laboratorie- och biblioteksbehovet syntes kunna i betydande grad
inskränkas.

I anslutning till det anförda har lantbruksstyrelsen föreslagit, alt Kungl.
Majit måtte föranstalta örn, att förevarande för jordbruket betydelsefulla
spörsmål, med utnyttjande av utredningsmännens förslag och däröver infordrade
yttranden, gjordes till föremål för den ytterligare utredning, förutan
vilken en effektiv och slutgiltig lösning icke syntes styrelsen kunna vara att
förvänta.

Även 1 a n t b r uksakade lii i e n har ansett eli intimt samarbete mellan
lantbrukshögskolan och lantbruksförsöksanstalten vara en nödvändighet
såväl med hänsyn till försöksuppgifterna som i administrativt hänseende.
Detta utgjorde enligt lantbruksakademiens mening starka motiv för gemensam
styrelse för de till samma plats förlagda undervisnings- och försöksanstalterna.

Styrelse n f ö r c e n l r a 1 a n s t a 1 t e n f ö r f ö r s ö k s v ii sendet

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

på jordbruksområdet har särskilt upptagit till övervägande frågan
huruvida icke försöksverksamheten på växtodlingens område kunde helt inkorporeras
med lantbrukshögskolan och därigenom ställas under vederbörande
högskoleprofessorers direkta ledning. Styrelsen har emellertid funnit sig böra
bestämt avråda från en sådan lösning av ifrågavarande organisationsproblem,
samt anför vidare härutinnan:

Med hänsyn till den praktiska försöksverksamhetens natur och arbetssätt,
innebärande bland annat behov för verksamhetens ledare att företaga talrika
resor till olika delar av landet, syntes ledningen av ifrågavarande verksamhet
icke låta förena sig med omfattande undervisningsskyldighet vid lantbrukshögskolan.
Men ännu viktigare torde vara, att försöksverksamheten
på jordbrukets område med nu förutsatt omfattning finge beräknas bliva så
krävande, att den nödvändigt förutsatte särskilda ledare, som helt kunde ägna
sig åt denna uppgift. Vid nuvarande organisation av lantbrukshögskolan
kunde dess professorer sålunda icke lämpligen omhänderhava ledningen av
den organiserade försöksverksamheten, och förhållandena i detta hänseende
ändrades icke väsentligt, om antalet lärare vid högskolan i ämnena allmän
jordbrukslära och växtodling skulle komma att ökas.

Styreis''en för lantbrukshögskolan har framhållit, att den
föreslagna lantbruksförsöksanstaltens fristående ställning i förhållande till
lantbrukshögskolan starkt framhävts i betänkandet, samt att utredningsmännen
icke närmare ingått på frågan i vilka former ett samarbete mellan
lantbruksförsöksanslalten och lantbrukshögskolan skulle anordnas. Styrelsen
hade åberopat ett av högskolans lärarråd avgivet yttrande, däri lärarrådet
föreslagit i första hand ett fullständigt upptagande i högskolan av den verksamhet,
som enligt utredningsmännen borde utövas av lantbruksförsöksanstalten
och i andra hand vissa förändringar i den av utredningsmännen föreslagna
organisationen, bland annat lantbruksförsöksanstaltens och lantbrukshögskolans
ställande under gemensam styrelse. I anslutning härtill anföres
följande.

De förslag, som av lärarrådet framställts, åsyftande ett enhetligt och därmed
även billigare anordnande av försöksverksamheten, syntes styrelsen
förtjäna det största beaktande. Utredningsmännens betänkande borde alltså
icke läggas till grund för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i ämnet. Styrelsen
ansåge sig därför icke heller böra taga slutlig ståndpunkt till lärarrådets
förslag, men ville understryka, att en försöksverksamhet, som skulle
tillföra vårt lands jordbruk de bästa upplysningarna, icke i längden kunde
gagnas av att erhålla en så starkt administrativ karaktär, som utredningsmännen
föreslagit för densamma, utan måste mera ansluta sig till den fria
forskningen. Därtill komme, att under en tid, då anslag till anläggningar
och drift vid både högskola och försöksanstalt säkerligen bleve mycket begränsade,
det syntes oundgängligen nödvändigt, att båda institutionerna i
möjligaste mån samarbetade, så att den sammanlagda effekten av de givna
anslagen bleve den bästa möjliga, även om därvid avvikelse finge ske från
uppfattningar, som dittills ansetts hävdvunna. På grund därav syntes det
styrelsen nödigt, att en ny utredning komme till stånd.

Förslaget att försöksanstaltens chef skulle innehava överdirektörs
ställning har ej rönt gillande enligt något av de avgivna yttrandena. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

allmänhet har förordats, att någon av försöksorganisationens avdelningsföreståndare
bleve anstaltschef och tilldelades särskilt arvode för det med
chefskapet förenade ökade ansvaret och arbetet.

I avseende å förslaget om inrättande av en administration soch
upplysningsavdelning hava meningarna varit delade bland
dem, som särskilt yttrat sig härom. Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt,
huruvida behovet av sådan avdelning förelåge, och lantbrukshögskolans
lärarråd har bestämt avstyrkt inrättande av sådan avdelning.
Å andra sidan torde lantbruksakademien få anses hava accepterat
avdelningens inrättande, varjämte styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet uttryckligen förordat
anordningen. De, som ej ansett särskild administrations- och upplysningsavdelning
erforderlig, hava framhållit, att upplysningsverksamheten
borde förläggas till vederbörande fackavdelningar, och att den kamerala
verksamheten borde handhavas i samband med högskolans kamrerargöromål.

Av dem, som yttrat sig rörande förslaget örn särskilt driftslaboratorium
för försöksorganisationen, har lantbruk shögskolans lärarråd
förordat gemensamt sådant för undervisning och försöksändamål, under
det att styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet ansett att försöksorganisationen borde
utrustas med eget driftslaboratorium.

1935 års utredningsman, som enligt vad förut angivits verkställt specialutredningar
dels angående husdjursförsöksverksamhetens organisation, dels angående,
bland annat, den centrala jordbruksförsöksverksamheten i mera inskränkt
bemärkelse, har såväl i sitt betänkande angående den förstnämnda
försöksverksamhetens organisation som i promemorian angående jordbruksförsöken
ingått på frågan om den statliga försöksorganisationens allmänna
gestaltning. Han har formellt taget behandlat frågorna ur synpunkten allenast
av de specialuppgifter de olika utredningarna omfattat, men härigenom
torde ej i huvudsak hans principiella inställning till de olika verksamhetsgrenarnas
gemensamma organisation hava gått förlorad. Då denna klarast
lärer framgå av betänkandet rörande husdjursförsöken skall jag väsentligen
återgiva huvuddragen av den däri framställda organisationsplanen.
Det torde härvid ej kunna undvikas att framställningen stundom berör speciella
förhållanden inom husdjursförsökens område.

Utredningsmannen, som enligt sitt uppdrag haft att ingå på frågan om
sambandet mellan försöksverksamheten och lantbrulcshögskolan har därvid
funnit nödigt att söka klarlägga dels försöksverksamhetens betydelse för undervisningen
och den därmed sammanhängande forskningen, dels den inverkan
på försöksarbetets effektivitet en anknytning därav till lantbrukshögskolans
verksamhet skulle medföra. Av vad utredningsmannen härom anfört,
delvis återspeglande meningar, som framkommit i samband med tidigare
utredning rörande organisationen av den högre lantbruksundervisningen, må
här anföras följande.

1935 utredningsman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Med den specialisering, som studierna vid lantbrukshögskolan nu fått
genom utsträckt studietid och uppdelning å olika linjer, kunde och borde
studenterna inom sina huvudämnen få viss kontakt med praktiskt försöksarbete.
Eleverna å husdjurslinjen för agronomexamen borde därför beredas
möjlighet att få inblick i husdjursförsöksverksamheten, att följa vissa
försöksserier samt att utföra en del enklare experimentellt arbete. För
högsta betyget i agronomexamen i hithörande husdjursämnen torde fordras
viss träning i försöksarbete. — Vid lantbrukshögskolan skulle även beredas
möjlighet för licentiatstudier, och uteslutet vore ej, att i en framtid
disputationsrätt komme att lämnas. Uppenbart torde vara, att studerandena
på högre stadiet behövde utföra självständiga och mera omfattande
undersökningar. Särskilt gjorde detta behov sig gällande, då den studerande
nått därhän, att självständig avhandling i ett tillämpat ämne skulle
utarbetas. Beträffande husdjursämnena torde i dylika fall i regel erfordras,
att den studerande bereddes tillfälle att med anlitande av förefintliga försöksresurser
få utföra de önskade undersökningarna. — Vidare borde tillfälle
finnas för vederbörande professorer och andra vetenskapligt utbildade
befattningshavare vid lantbrukshögskolan att, i den mån tiden och förhållandena
i övrigt det medgåve, utföra experimentell forskning. Därvid
hade man att räkna med behov av att kunna utnyttja försöksresurser å husdjursområdet.
En professor i utfodringslära vid lantbrukshögskolan, som
ej hade möjlighet att syssla med utfodringsförsök, torde knappast kunna
fylla sin uppgift. Överhuvud taget torde det vara mycket viktigt och för
undervisningskallet fruktbärande, att lantbrukshögskoians lärare i de tilllämpade
ämnena erhölle möjligast intima kontakt med jordbrukets aktuella
problem, därvid egen medverkan i praktiskt inriktat forskning- och försöksarbete
måste bliva till nytta. Alldeles särskilt inom utfodringsläran, men
även inom avelsläran torde ett dylikt forskningsarbete knappast kunna bedrivas
utan att djurmaterial och andra nödiga resurser funnes till förfogande.
— Lantbrukshögskoians i och för sig berömvärda intresse av att
komma i närmaste kontakt med det praktiska försöksarbetet hade ock starkt
manifesterats.

För försöksverksamheten i egentlig mening ställde sig saken annorlunda.
Försöksmannen måste i möjligaste mån söka koncentrera sina krafter och
tillgängliga resurser på behandlingen av ett begränsat antal för tillfället
aktuella frågor. För hans arbete måste det därför verka i hög grad störande,
örn lian vid sidan av försöksverksamheten skulle meddela omfattande
undervisning. Ej heller kunde han i sådan omfattning engagera sig i problem
av övervägande teoretisk innebörd, att behandlingen av "för jordbruket
betydelsefulla frågor eftersattes, därför att de senare från vetenskaplig synpunkt
måhända voro av föga intresse. Att tillgängliga, kanske knappt tillmätta
försöksresurser och arbetskrafter delvis skulle avkopplas från det
egentliga försöksarbetet för att tjäna utbildningen av studerande eller en
mera teoretiskt betonad forskning måste för försöksmannen betraktas såsom
mindre rationellt. Kunde emellertid den högre lantbruksundervisningens
krav tillgodoses utan att den egentliga försöksverksamheten därav lede intrång
och eftersattes, så syntes även försöksverksamheten hava gagn av en
samverkan med den högre lantbruksundervisningen. Härvid åsyftades närmast
den samling av krafter mot gemensamma mål, som därigenom vunnes,
ävensoin de möjligheter till rikare och bättre försöksresurser, som torde
kunna påräknas för det hela vid en samorganisation, än örn resurserna måste
delas på två institutioner. Sannolikt kunde även försöksverksamheten draga
nytta av kontakten med den studerande ungdomen, bland annat, därige -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

norn, att den förra kunde få intresserad medverkan från den senare, en medverkan,
som kanske kunde bliva av betydelse även sedan de studerande lämnat
högskolan och fått anställning som lärare, konsulenter o. d. Då slutmålet
för såväl försöksverksamheten som undervisningen vore att gagna jordbruket
och vidga kunskapen örn dess rätta bedrivande, borde en samverkan dem
emellan, förutsatt att badaderas intressen kunde tillgodoses, verka i hög grad
befrämjande på arbetet.

Då vid nu förevarande utredning blivit klart, att det beträffande husdjursforsöksverksamheten
ej ginge att bortse från frågan örn sambandet mellan
denna verksamhet och lantbrukshögskolans verksamhet på husdjursområdet,
gällde det att redan fran början söka utreda, huru dylik samverkan lämpligen
kunde organiseras. Efter överväganden om olika tänkbara anordningar
härutinnan, hade utredningsmannen stannat för att utforma sina förslag
efter alternativa linjer. Enligt det första alternativet skulle försöksverksamheten
och undervisningen så tillvida hållas isär, att vissa institutioner
och befattningshavare väsentligen skulle syssla med försöksarbetet och
andra med undervisningen, under det att genom särskilda anordningar och
bestämmelser skulle sörjas för samarbete. Det andra alternativet innebure
i huvudsak ett sammanförande av försöks- och undervisningsverksamheten.
Därjämte hade viss uppmärksamhet ägnats åt ett tredje alternativ, enligt vilket
försöksverksamheten skulle vara helt fristående.

I betänkandet har alternativ I betecknats såsom åtskild men samarbetande
försöks- och undervisningsverksamhet, alternativ II såsom samorganiserad
försöks- och undervisningsverksamhet samt alternativ III såsom fristående
försöksverksamhet. Beträffande den närmare redogörelsen för de olika alternativen
torde jag få hänvisa till betänkandet. Här må allenast för orientering
rörande alternativ I lämnas en kort sammanfattning av detta alternativs
innebörd.

Enligt alternativ 1 skulle lantbrukshögskolans nuvarande tre husdjursinstitutioner
bibehållas i huvudsak vid nuvarande organisation och nuvarande
arbetsuppgifter. Särskilt skulle praktiskt taget all undervisning
knytas till dem. Inom lantbrukshögskolan och alltså under dess styrelse
men med relativt lii ställning skulle upprättas en ny (fjärde) husdjursinstitution
benämnd in s tit u tio n e n för hus d jurs försök vi d
la utbruk s h ö g s k o lan. Denna skulle hava att svara för hithörande
försöksverksamhet och skulle för detta ändamål disponera över huvuddelen
av de tillgängliga försöksresurserna, men skulle i det närmaste vara fri från
undervisningsskyIdoghet. Det förutsattes dock, att de ledande befattningshavarna
a försöksinstitutionen skulle giva en kortare föreläsningsserie, en var
cirka 10 timmar årligen, angående försöken samt demonstrera dessa för
lantbrukshögskolans elever. Noggrant borde sörjas för ett gott samarbete
mellan å ena sidan försöksinstitutionen och å andra sidan de mera undervisningsmässigt
betonade husdjursinstitutionerna vid högskolan. De senare borde
tå tillfälle att även bedriva viss försöksverksamhet.

Försöksinstitutionen holde vara skyldig att mottaga och, i samarbete med
vederbörande professorer i undervisningsämnena, i försöksverksamhet handleda
licentiatstuderande. Ett försöksrad och högskolans styrelse borde giva
sådana anvisningar angående försöksresursernas användande, att berättigade
intressen bleve tillgodosedda och slitningar mellan olika institutioner örn möjligt
lörebyggdes. Vidare borde försöksinstitutionen arbeta oberoende av
högskolans lärarråd liksom nu vore fället med den under högskolans .styrelse
lydande Ultuna egendom och lantbruksskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

I avseende å kostnaderna för de olika alternativens genomförande hava
årliga lönekostnader frånsett dyrtidstillägg beräknats för alternativ
I till 153,000 kronor, därav 113,000 kronor för den egentliga försöksinstitutionen
för husdjursskötsel och 40,000 kronor för de två vid högskolan nu
verksamma institutionerna för avels- och raslära samt för husdjurens utfodring
och skötsel. Vid tillämpning av alternativ II hava sammanlagda lönekostnaderna
för de av organisationen berörda institutionerna beräknats till

147,000 kronor. Lönekostnaderna vid alternativ III hava ej detaljberäknats,
men av utredningsmännen uppskattningsvis angivits bliva ungefär desamma
som vid alternativ I.

Beträffande övriga årskostnader hava sådana ej beräknats för
alternativ III. För alternativen I och II framgå de av följande sammanställning: -

Kemiska analyser .
Högskolans bibliotek

Försöksråd .......

Omkostnader ......

Alternativ I

8,000

2,000

55.000

67.000

Alternativ II

8,000

2,000

53,000

65,000.

Läggas härtill förut angivna beräknade lönekostnader, erhållas i sammanlagda
årskostnader vid alternativ I 220,000 kronor och vid alternativ
II 212,000 kronor.

Engångskostnaderna för genomförande av alternativ I hava av
utredningsmännen beräknats till 800,000 kronor eller i händelse av vissa ifrågasatta
förbättringar vid utförandet av föreslagna nybyggnader till 835,000
kronor. Vid alternativ II har beräknats en minskning i dessa kostnader
med sammanlagt 28,000 kronor. Beträffande ett genomförande av alternativ
III, har blott angivits, att därav syntes följa de förändringar i förhållande
till alternativ I, att å ena sidan beräknad kostnad för en assistentbostad vid
Ultuna bortfölle, medan å andra sidan borde räknas med att förr eller senare
ett nytt svinhus behövde uppföras vid Ultuna för en kostnad av omkring
30,000 kronor.

I fråga om jordbruksförsöken har utredningsmannen ej framlagt olika alternativ,
utan allenast föreslagit en organisation motsvarande den enligt alternativ
I beträffande husdjursförsöken angivna. Några jämförelser i avseende
å kostnader vid olika organisationsformer föreligga därför ej här.

Vad angår försöksresultatens publicering och spridande har utredningsmannen
framhållit följande synpunkter.

Målet för försöksarbetet vore, att de erhållna resultaten bleve vägledande
för jordbrukarna samt omsatta i praktiken. Här torde ej kunna närmare
angivas, huru de med publiceringen av försöksresultaten sammanhängande
frågorna skulle ordnas, utan kunde blott vissa synpunkter framläggas. Det
förutsattes, att de rent vetenskapliga avhandlingarna rörande forskningen
och försöken finge — vid alternativ I och II — inflyta i serien: Lantbrukshögskolans
annaler, inom vilken en underavdelning för husdjursförsök bor -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

de uppläggas. Vid sidan därav torde i mera populär form böra utgivas dels
en årsbok över de under året utförda liusdjursförsöken, dels särtryck ur
denna årsbok, dels annat upplysningsmaterial. Årsboken, som borde innehålla
populära redogörelser för samtliga under året avslutade försök ävensom
en översikt rörande de igångvarande försöken, torde böra kostnadsfritt spridas
till lantbruksundervisningsanstalter, hushållningssällskap m. fl. institutioner
ävensom mot en låg avgift (exempelvis 1 krona) tillhandahållas jordbrukare,
som därom anhölle. De olika artiklarna i årsskriften borde författas
av den försöksman, som utarbetat försöksredogörelsen. De kortare och
under årets lopp successivt utgående meddelandena syntes lämpligen böra
spridas till fackpressen — särskilt den som hade stor spridning — samt genom
Tidningarnas Telegrambyrå till landsortspressen. Möjligen kunde högskolans
bibliotekarie medverka därvid.

Utredningsmannen har vidare framhållit behovet av ett centralt kemiskt
driftslaboratorium. Han anför, att såväl enligt atlernativ I som alternativ
II de för försöksverksamheten erforderliga analyserna borde kunna utföras
vid lantbrukshögskolans kemiska laboratorium, under det att i händelse av
genomförande av alternativ III särskilt laboratorium erfordrades.

Lantbrukshögskolans bibliotek har ansetts kunna i huvudsak anlitas ej
blott vid alternativ I och II, utan även vid alternativ lil.

Kamrerargöromålen vid försöksverksamheten hava enligt de båda första
alternativen hänförts till lantbrukshögskolans kamrerarexpedition.

Utredningsmannen har i betänkandet framhållit de olika alternativens
för- och nackdelar, sådana de enligt hans mening framträdde.
Han bär härom i huvudsak anfört följande:

De med alternativ I förenade fördelarna syntes i huvudsak vara
följande. Den vid detta alternativ företagna uppdelningen av verksamheten
torde möjliggöra, att vederbörande befattningshavare kunde ägna sitt huvudsakliga
arbete och sin mesta tid åt en sak, antingen försöksverksamhet
eller undervisning och därmed sammanhängande forskning. Särskilt för försöksmännen
torde en dylik koncentration erbjuda fördelar, och den omständigheten
att försöksmännen i det väsentliga befriades från bestyren med och
omtanke om undervisningen och vad därmed sammanhängde möjliggjorde
för dem att odelat ägna sitt intresse och sin arbetskraft åt försöksarbetet.
Därjämte torde de få bättre tid att hålla sig i kontakt med förhållandena ute
i orterna och med det praktiska jordbruket. En annan fördel med detta
alternativ vore, att försöksresurserna kunde få nyttjas även i undervisningens
tjänst, och att alltså nämnvärd dubblering ej behövde förekomma. Att
en nära samverkan ordnades mellan undervisning och försöksverksamhet
vore ytterligare en beaktansvärd förtjänst hos alternativet. Denna samverkan
borde kunna verka befruktande på såväl undervisningen som försöksarbetet.
— I avseende å alternativets nackdelar finge framhållas risken
för att slitningar uppstode mellan försöksmännen oell lärarna rörande vissa
försöksresursers disposition och rörande forskningsuppgifternas fördelning.
Vidare medförde alternativet, i avseende å uppsättningen av fjäderfän, någon
dubblering av resurserna. Alternativ I vore därför och med hänsyn till en
viss ökning i personalbehovet något dyrare än alternativ II. Slutligen kunde
den omständigheten, att försöksdjuren, då det gällde hästar, idisslare och
svin, i huvudsak skulle disponeras av institutionen för liusdjursförsök, tänkas
verka hämmande på den fria utvecklingen av forskningsarbetet inom institutionerna
för husdjurens utfodring och för avels- och raslära. I den mån

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

sistnämnda institutioner för sina försök finge disponera djurmaterialet, kunde
detta återigen verka hindrande på försöksinstitutionens lösande av sina
arbetsuppgifter.

Vid alternativ II framstode det som en stor fördel, att försöksresurserna
och uppgifterna klart fördelades mellan olika institutioner, så att
slitningar i dylikt hänseende förebyggdes. Även i övrigt kännetecknades alternativet
av reda i organisatoriskt hänseende. Genom att allt arbete, i avseende
å såväl försök som undervisning, delats efter fackliga grunder och uppdragits
åt specialister rörande skilda djurslag, vunnes, att man inom varje
fackområde kunde erhålla tillgång till den högsta sakkunskapen. Befattningshavarna
finge tillfälle att allt mera fördjupa sig inom sitt speciella område.
För eleverna måste det vara till nytta, att undervisningen leddes av
personer, som genom forskningsarbete stöde i omedelbar kontakt med tidens
aktuella försöksproblem och därigenom med det praktiska jordbruket. Försöksresultaten
kunde genom eleverna, sedan de lämnat lantbrukshögskolan,
erhålla vidgad spridning, och i fortsättningen främjades upplysningsverksamheten
rörande försöksarbetet genom att eleverna stått i intimaste kontakt
med försöksmännen. Även då det gällde rekryteringen av försöksverksamhetens
personal, torde samorganisationen av undervisnings- och försöksverksamheten
hava stor betydelse. — Såsom olägenheter med alternativ
II kunde framhållas faran av att det i längden kunde bliva svårt för en
och samma person att intressera sig för och medhinna både undervisning
och ett systematiskt försöksarbete. Båda uppgifterna vore så krävande, att
det icke alltid kunde vara lätt att samla dem i en hand, och detta ej ens örn
ledaren finge till sitt förfogande kvalificerade medarbetare. Som en annan
olägenhet med detta alternativ hade framhållits, att en god och av praktiskt
försöksarbete intresserad försöksman icke alltid vore den lämpligaste att leda
undervisningen, som ju dock vid lantbrukshögskolan måste vara en ytterligt
viktig angelägenhet. Man torde även böra räkna med risken av, att
försöksverksamheten kunde bliva mera teoretiskt betonad och främst inriktad
på rent vetenskapliga problem, samt att försöksarbetet i alltför stor utsträckning
tillrättalädes för att tjäna undervisningen vid lanbrukshögskolan,
så att lösandet av husdjursskötselns aktuella praktiska problem därigenom
i viss mån åsidosattes.

Vid alternativ III framträdde vissa av de fördela r, som enligt vad
nyss sagts vore förenade med det ena eller andra av de övriga alternativen,
nämligen dels att befattningshavarna kunde koncentrera sig på en sak,
och särskilt att försöksmännen kunde odelat ägna sig åt försöksverksamheten,
dels ock att försöksdjuren bestämt fördelades mellan olika intressen, så
att slitningar örn lörsöksresursernas användande förebyggdes och de olika
institutionernas fria utveckling på ett mera betryggande sätt säkerställdes. —
Med detta alternativ vore emellertid förenade avsevärda nackdelar.
Sålunda måste försöksresurserna i viss utsträckning dubbleras, vilket medförde
fördyring och ändock måste leda till, att försöksanstalten liksom lantbrukshögskolan
var för sig ej kunde erhålla så stora resurser, som vid en
samorganisation kunde beträffande varje djurslag tilldelas det hela. Vidare
framstode det såsom planlöst och otillfredsställande, att två närbesläktade
statliga institutioner i viss omfattning sysslade med samma uppgifter, konkurrerade
örn anslag och kanske även i sakfrågor kunde komma i motsatsförhållande
till varandra. Ytterligare en nackdel läge däri, att växelverkan
mellan undervisning och försöksverksamhet och de härav för eleverna och
upplysningsarbetet eljest sannolika fördelarna knappast kunde påräknas vid
detta alternativ.

I detta sammanhand kunde framhållas, att man genom vissa modifikatio -

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

ner beträffande alternativen 1 och lil torde kunna minska några av de
för dem angivna nackdelarna. Sålunda kunde man tänka sig, att lantbrukshögskolestyrelsen
vid alternativ I —- till förebyggande av slitningar rörande
försöksdjurens användning — verkställde en bestämd delning av resurser
och uppgifter mellan de olika förekommande institutionerna. Likaså kunde
alternativ lil jämkas därhän, att åtminstone i vissa avseenden ett samarbete
ordnades mellan försöksanstalten och högskolan (gemensam styrelse, bibliotek
och i viss mån laboratorium). Vid modifikationer av alternativen I och
III på nu antytt sätt komme dessa två att närma sig varandra.

Efter en redogörelse huru vid överläggningarna med sakkunniga olika meningar
framkommit vid värdesättning av de olika alternativen har utredningsmannen
slutligen hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för genomförande
av omorganisationen enligt alternativ I.

Yttrandena över 1935 års utredningsmans förslag, i vad det angår försöksorganisationens
ställning till lantbrukshögskolan, hava hänfört sig i huvudsak
till de i betänkandet angående husdjursförsöksverksamheten uppställda alternativen.
I yttrandena, i den mån dessa inhämtats över såväl betänkandet angående
husdjursförsöksverksamheten som promemorian rörande jordbruksförsöksverksamheten,
har härvid principiellt ej gjorts skillnad mellan organisationen
av de olika slagen av försöksverksamhet. Till förmån för en huvudsaklig
tillämpning av alternativ I i berörda hänseende hava följande av
de över utredningarna hörda uttalat sig nämligen lantbruksstyrelsen, styrelsen
för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen för lantbrukshögskolan,
hushållningssällkapens ombud, Sveriges allmänna lantbrukssällskap,
avelsföreningen för svensk låglandsboskap, avelsföreningen för
fjällras och svenska svinavelsföreningen. Lantbrukshögskolans lärarråd har
beträffande försöksverksamheten på jordbruksområdet förordat förslaget örn
verksamhetens organiserande i en institution vid lantbrukshögskolan samt beträffande
husdjursförsöksverksamheten anslutit sig till alternativ II
med viss modifiering. Statskontoret har funnit naturligt, att intimare samarbete
än tidigare komme till stånd mellan försöks- och undervisningsverksamheten,
men har ej ansell sig kunna bedöma huruvida samarbetet borde
ordnas enligt alternativ I eller II. Svenska fjäderfäavelsföreningen har tillstyrkt
en organisation enligt antingen alternativ 1 eller alternativ II. Avelsföreningen
för svensk röd och vit boskap samt föreståndaren för institutet
för husdjursförädling i ett av styrelsen för nämnda institut överlämnat yttrande
har förordat alternativ lil.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava uttalanden till förmån
för alternativ III gjorts av förvaltningsutskotten i Stockholms läns och
stads, Uppsala, Blekinge, Malmöhus och Skaraborgs läns hushållningssällskap.
Nio förvaltningsutskott, nämligen Östergötlands, Kronobergs, Gotlands,
Älvsborgs läns norra och södra, Värmlands, örebro, Västmanlands och
Västernorrlands läns hushållningsällskap hava förordat alternativ II. Övriga
förvaltningsutskott hava anslutit sig till alternativ I

Lantbruksakademien och styrelsen för centralanstalten för försöksväsen -

Y granden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

det på jordbruksområdet hava förordat, att de speciellt för försöksverksamhet
inrättade institutionerna sammanhölies inom en särskild anstalt, sidoordnad
med lantbrukshögskolan, men i intimt samarbete med densamma och
underställd gemensam styrelse med högskolan.

Lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans styrelse, vilka givit sin anslutning
till en organisation av försöksverksamheten huvudsakligen enligt
alternativ I, hava förordat ,att institutionerna för husdjursförsök och för
jordbruksförsök i terminologiskt hänseende skildes från undervisningsinstitutionerna
och erhölle en gemensam benämning, enligt lantbruksstyrelsen
förslag statens jordbruksförsöksanstalt, enligt högskolestyrelsens förslag
lantbruksförsöksanstalten. Högskolestyrelsen har föreslagit, att verksamheten
inom denna anstalt skulle bedrivas genom två huvudavdelningar, av vilka
den ena skulle hava husdjursförsöken, den andra jordbruksförsöken
till föremål.

Ur de avgivna yttrandena må ytterligare anföras följande.

Lantbruksakademien har förutsatt nära kontakt mellan den statliga
försöksverksamheten och lantbrukshögskolan såväl i fackligt som administrativt
hänseende.

Denna kontakt syntes kunna organisatoriskt åvägabringas antingen på det
sättet, att de särskilda grenarna för försöksverksamheten knötes till högskolan
i form av särskilda försöksinstitutioner, eller också i den formen att försöksavdelningarna
sammanfogades till en försöksanstalt, som samordnades med
lantbrukshögskolan under gemensam ledning. Båda dessa vägar syntes framkomliga.
Vid prövning av denna organisationsfråga hade lantbruksakademien
kommit till den uppfattningen, att det ur försöksverksamhetens synpunkt
vore till fördel, att verksamheten sammanhölles inom en särskild anstalt.
Samarbetet mellan olika grenar av försöksverksamheten, vilket för
akademien framstode såsom särskilt betydelsefullt, syntes icke lika effektivt
och i samma utsträckning kunna åvägabringas och upprätthållas, därest de
olika försöksavdelningarna bildade skilda institutioner vid högskolan. Akademien
önskade i detta sammanhang även hävda den ståndpunkten, att
försöksverksamheten icke rimligen borde i betydelse anses underordnad undervisningen.
Båda vore lika beroende av varandra, och båda vore lika viktiga.
Detta förhållande borde enligt akademiens mening komma till uttryck
på det sättet, att vid sidan av lantbrukshögskolan upprättades en särskild
lantbruksförsöksanstalt för handhavande av den praktiskt inriktade försöksverksamheten
på jordbrukets område. Högskolan och försöksanstalten borde
naturligtvis hava gemensam styrelse, och även på andra sätt borde anordningar
vidtagas för åstadkommande av god kontakt och intimt samarbete
mellan dem.

Av vad nu sagts beträffande de allmänna organisatoriska problemen framginge,
att akademien beträffande husdjursförsöksverksamheten närmast förordade
det förslag, som utredningsmannen betecknat såsom alternativ I, men
samtidigt att denna institution inordnades såsom särskild avdelning i försöksanstalten.
I själva verket torde det vara nödvändigt, att husdjursförsöken
organisatoriskt knötes nära samman med växtodlingsförsöken. Inom vårt
jordbruk dominerade foderväxtproduktionen, och dess grödor skulle förädlas
genom husdjursskötsel^ Alla de gemensamma försöksproblem, som på
grund därav uppstode, kunde knappast väntas få en fullt tillfredsställande

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■ 95

behandling, därest icke försöksavdelningarna stöde i omedelbar kontakt med
varandra.

Nödvändigt vöre emellertid, att anordningar vidtoges för undvikande av
friktion och tvister mellan försöksanstalten och lantbrukshögskolans motsvarande
institutioner med avseende på utnyttjandet av tillgängliga resurser
för forsknings- och försöksverksamhet ävensom för undervisningsverksamheten.

Styrelsen för centralanstalten för forsö k sväsen det
på jordbruksområdet har föreslagit, att försöksverksamheten på
växtodlingens och husdjurskötselns områden organiserades i form av en särskild
försöksanstalt med fem avdelningar, nämligen en administrations- och
upplysningsavdelning, en jordbruksavdelning, en växtodlingsavdelning, en betes-
och vallavdelning och en husdjursavdelning.

Vad särskilt anginge den föreslagna administrations- och upplysningsavdelningen
ville styrelsen framhålla, att icke minst genom utbyggandet av försöksgårdsorganisationen
och den föreslagna utvidgningen av den lokala fältförsöksverksamheten
de centrala administrativa bestyren nödvändigt måste
bliva ganska omfattande. Åt upplysningsverksamheten måste ävenledes ägnas
mera uppmärksamhet än hittills. Därvid vöre det icke tillräckligt att i
olika former använda sig av det tryckta ordet. Även muntlig undervisning
i form av fortbildningskurser för konsulenter och lärare, instruktionskurser
för medhjälpare inom försöksverksamheten, radioföredrag, demonstrationer
ute i bygderna med tillhörande föredrag m. m. borde förekomma. Vid genomförandet
av denna undervisningsverksamhet borde icke endast tjänstemän
tillhörande upplysningsavdelningen medverka; tvärtom borde försöksmännen
själva liksom också lärarna vid lantbrukshögskolan i största möjliga
utsträckning anlitas härför. Men erfarenheten hade visat, att ett gott resultat
av upplysningsverksamheten inom alla grenar av försöksverksamheten
icke kunde ernås, med mindre upplysningsverksamheten organiserades och
koordinerades. Detta borde vara den kanske viktigaste uppgiften för försöksanstaltens
administrations- och upplysningsavdelning. Styrelsen ansåge
det likväl tänkbart, även att försöksverksamheten organiserades i form av
särskilda försöksinstitutioner knutna tili lantbrukshögskolan, men denna organisationsform
vore behäftad med allvarliga svagheter. Först och främst
torde det vara förenat med betydande svårigheter att på den vägen få till
stånd det intima och fortlöpande samarbete mellan de olika grenarna av
försöksverksamheten, vilket med verksamhetens utveckling bleve alltmera
nödvändigt, i den mån försöksverksamheten gjorde framsteg, bleve de föreliggande
utredningsproblemen alltmer komplicerade, och i själva verket komme
i fortsättningen lösandet av kanske flertalet försöksuppgifter att kräva
samverkan mellan försöksmän och resurser tillhörande olika grenar av verksamheten.
Men det vore väsentligt enklare att organisatoriskt ordna en sådan
samverkan, örn de olika grenarna av försöksverksamheten sammanhölles
i en gemensam anstalt, än om denna skulle vara splittrad på olika försöksinstitutioner.
Det torde vidare vara svårt att med nu berörda organisationsform
få försöksverksamhetens intressen på ett lämpligt sätt företrädda
i styrelsen. Ett framkommet förslag, att en ledamot av styrelsen skulle vara
ordförande i försöksråd jämte arbetsutskott och samtidigt föredragande för
försöksfragor i .styrelsen kunde förefalla ändamålsenligt, men anordningen
torde vid tillämpningen knappast kunna väntas fungera tillfredsställande. I
varje lidi torde det erfordras, alt vederbörande styrelseledamot kunde offra
en betydande tid för ifrågavarande uppdrag, vilket torde förutsätta, att han

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

kompenserades med ett icke alltför blygsamt arvode, och vidare att ett kansli
ställdes till hans förfogande.

Lantbrukshögskolans styrelse, som enligt vad förut angivits
i huvudsak anslutit sig till alternativ I, har vid sitt ställningstagande särskilt
uppehållit sig vid en jämförelse mellan nämnda alternativ och alternativ
II. Styrelsen har härvid anfört i huvudsak följande.

Vid ett förverkligande av den i alternativ II uttryckta organisationsplanen
komme ett mycket vidsträckt arbetsfält att erbjuda sig för de ledande befattningshavarna.
Dessa skulle hava att svara för såväl undervisningen och den
forskningsverksamhet, denna förutsatte, som ock försöksverksamhetens på
mera omedelbart praktiska mål riktade uppgifter. Huru lockande en dylik
syntes av arbetsuppgifter ej sällan kunde te sig för både undervisaren och försöksmannen,
torde det ej kunna bestridas, att därav följde stora vanskligheter.
Undervisning och därtill hörande fri vetenskaplig forskning, å ena sidan,
försöksverksamhet med dess koncentration på särskilda uppgifter, å
den andra, vore var för sig av den vikt, att de måste för ernående av fullödiga
resultat utövas med lika ihärdighet, kunskap och intresse. Därest båda
uppgifterna skulle handhavas av en och samma person, torde ej sällan inträffa,
att hans intresse och begåvning övervägde till förmån för den ena av
uppgifterna och ej försloge för den andra, eller att hans arbetskraft genom
arbetsområdenas utsträckning visade sig otillräcklig för båda. Styrelsen
funne sig med hänsyn härtill ej kunna förorda det såsom alternativ II betecknade
förslaget.

Även enligt alternativ I förutsattes, att de ledande befattningshavarna vid
den föreslagna försöksinstitutionen, nämligen institutionsföreståndaren och
de två laboratorerna handhade undervisningsuppgifter. Dessa inskränkte sig
emellertid till föreläsningsserier å c:a 10 timmar årligen angående försöken
jämte demonstrationer. Den undervisning, som sålunda föresloges att påläggas
dessa befattningshavare, vore ej av den omfattning, att deras huvudsakliga
verksamhet därigenom förrycktes. Ej heller kunde den enligt detta
alternativ erforderliga skyldigheten för ifrågavarande befattningshavare att
i samarbete med vederbörande professorer i undervisningsämnena handleda
licentiatstuderande inverka väsentligt hindrande på försöksverksamheten.
Då behov uppstode för sådana studerande att följa försök, som ej bedreves
vid undervisningsinstitutionerna, stöde det klart för styrelsen, att de studerande
borde beredas tillfälle att utföra dessa försök å vederbörande försöksavdelning.
Styrelsen ansåge sig helt kunna räkna med densamma underställda
befattningshavares lojalitet för en fruktbar samverkan mellan undervisningens
och försöksverksamhetens målsmän till fromma för här avsedda
studerandes vetenskapliga forskning. Ett motsatt förhållande skulle leda till
den dubbeluppsättning av försöksanordningar, som styrelsen ansåge böra
undvikas.

Lantbrukshögskolans lärarråd, som i princip får anses
hava närmast anslutit sig till alternativ II, hävdar den meningen, att någon
markerad gräns emellan forskning och försöksverksamhet icke kunde dragas.
Lärarrådet föreslår därför, att forskningsverksamheten på både husdjursskötsel^
och det egentliga jordbrukets område inorganiseras i högskolan.
Det vore därvid principiellt och organisatoriskt att föredraga, att undervisning
och försöksverksamhet fördelades mellan institutionerna på så -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

dant sätt, att inom dessa så långt möjligt samma områden omspändes för
både undervisning och försöksverksamhet. Vidare anföres:

I vad förslaget enligt alternativ I avsåge viss undervisning åt licentiatstuderande
genom försöksinstitutionens ledande krafter och sådana studerandes
mottagande å försöksinstitutionen för forsknings- och försöksarbete, funne
lärarrådet förslaget otillfredsställande. Härigenom skulle nämligen en av
högskolans viktigaste uppgifter till avsevärd del överflyttas på en i förhållande
till högskolan friställd institution, vid vilken lärarrådet ej ägde någon
möjlighet att vid tillsättande av befattningar tillgodose högskolans krav på
kvalifikationer för uppgiftens fullgörande.

Jämfört med alternativ III erbjöde alternativ I en viktig fördel därutinnan,
att ett nära samarbete mellan högskolan och försöksinstitutionen komme till
stånd. Härigenom kunde de vid den praktiska försöksverksamheten framkomna
rönen och erfarenheterna beaktas inom undervisningen, varjämte den
större litteraturkännedom som undervisningen krävde av högskolans lärare,
kunde komma den praktiska försöksverksamheten till godo. Vid realiserandet
av alternativ I hade dessutom studenterna bättre möjligheter att skaffa sig
kännedom örn nämnda försöksverksamhets metoder och resultat.

Hushållningssällskapens ombud hava förmenat, att mellan
alternativ I och alternativ II knappast kunde beräknas föreligga någon principiell
skillnad vid en definitiv utformning, under det att mellan dessa båda
alternativ, å ena sidan, och alternativ III, å den andra, en verklig principiell
olikhet förelåge.

Enligt ombudens mening vore alternativ III behäftat med allvarliga svagheter.
Det hade icke tillräckligt tagits hänsyn till, att försöksverksamhet
måste bedrivas såväl vid högskolan som vid försöksanstalten. Om så ej skedde
kunde det befaras, att undervisningen vid högskolan alltför mycket avlägsnade
sig från de praktiska problem, som vore aktuella för jordbruket och förlorade
kontakten med jordbruksnäringen. Örn försöksverksamheten isolerades
från läroanstalten, kunde ej heller verksamhetens resultat föras ut i det praktiska
jordbrukets tjänst, ty detta måste i stort sett ske genom de tjänstemän
och lärare, som utbildades vid högskolan. Men för att dessa skulle kunna fylla
denna viktiga uppgift, torde det vara nödvändigt, att de under utbildningstiden
själva fått se och deltaga i försöksverksamhet. Det förefölle slutligen
sannolikt, att alternativ lil skulle föranleda väsentligt större sammanlagda
anspråk på anslag med svårare avvägning mellan de båda verksamhetsgrenarna,
varigenom båda i längden skulle bliva lidande.

Föreståndaren för institutet för husd j ursförädling,
som förordat alternativ III, har i huvudsak anfört följande.

Försöksverksamhetens uppgift vore och måste vara av rent praktisk natur:
den skulle tillgodose de praktiska djuruppfödarnas behov av förbättringar i
deras näring. Därför måste målet för försöksverksamheten —- ehuru den givetvis
skulle basera sig på vetenskaplig metodik och ehuru den ofta kunde
komma att utgöra ett arbete på lång sikt —- bliva inriktat på aktuella praktiska
problem. Denna uppgift och detta mål måste helt dominera arbetet inom
försöksverksamheten, och alla frågor örn annat utnyttjande av densamma
måste räknas till andrahandsfrågornas kategori. Eljest förelåge stor risk att
försöksverksamheten icke skulle kunna fylla de krav, som man vore berättigad
alt ställa. Då nu alternativ lil vore det enda av de i betänkandet behandlade
alternativen, som i princip tillgodosåge de leii- framförda synpunkterna,

Milling till riksdagens pr niokall 10116. 1 sand. Nr 167. 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

syntes det därmed vara fullt motiverat att endast detta alternativ borde kunna
förordas.

Olika skäl hade emellertid i betänkandet framförts mot att alternativ III
skulle komma till utförande.

Det hade sålunda framhållits, att den fristående karaktären hos försöksverksamheten
skulle innebära att den icke kunde giva lantbrukshögskolan
tillräckligt stor nytta från undervisningens synpunkt. Givetvis utnyttjades försöksverksamheten
för undervisningsändamål mycket effektivare enligt betänkandets
alternativ II. Men detta förhållande hade som konsekvens just en
av alternativets II stora svagheter. Det vore visserligen önskvärt, att de personer,
som vore direkt upptagna av försöksverksamheten, genom ett antal
föreläsningar eller demonstrationer borde delgiva sina kunskaper till de studenter,
som kunde draga nytta därav i sin blivande verksamhet. Detta kunde
också utan olägenhet ske enligt alternativ III och betydde icke någon inskränkning
i försöksverksamhetens fristående ställning eller i dess dominerande
arbetsuppgift, utan innebure i själva verket en fördel, då härigenom
försöksmännen bättre lärde känna vilka av de studerande, som kunde tänkas
vara lämpliga som blivande försöksmän. Det borde heller icke möta några
hinder att de, som hedreve högre och mera självständiga studier vid lantbrukshögskolan,
bereddes tillfälle att få utföra specialundersökningar inom
försöksinstitutionen, liksom redan nu hospitanter mottoges för samma ändamål
vid institutet för liusdjursförädling. Ett ännu större utnyttjande av försöksmännens
krafter och tid -—- såsom föreslagits i alternativ II ■— skulle
däremot innebära en direkt försvagning av deras möjligheter som försöksmän.
Vad som alltså under inga omständigheter borde få förekomma, vore
att de högst kvalificerade försöksmännen tvingades åtaga sig huvudparten
och den mera rutinmässiga delen av undervisningen, ty detta skulle innebära
en allvarlig fara för försöksverksamhetens effektivitet.

En annan av de olägenheter, som enligt betänkandet ansåges vidlåda alternativ
III, vore att det skulle innebära en dubblering av arbetet och arbetsuppgifterna
i det att inom lantbrukshögskolans husdjursavdelningar likartade
frågor skulle kunna komma till behandling. Härtill vore först att anmärka
att de problem, som högskoleprofessorerna komme att bearbeta, antagligen
endast till en mindre del komme att sammanfalla med försöksverksamhetens
frågor. Men därutöver komme att själva talet örn dubbleringar av arbetet
som regel vore missvisande. Då det gällde den mera administrativa delen av
försöksverksamheten kunde naturligtvis dubbleringar av arbetet äga rum,
vilka dock utan tvivel kunde undvikas genom samarbete och överenskommelser.
Däremot kunde en dubblering av det egentliga forsknings- eller försöksarbetet
knappast förekomma. Att likartade eller rent av samma frågor
studerades av olika forskare eller olika institutioner innebure som regel intet
dubbelarbete: den ene angrepe frågorna på sitt sätt och den andre på sitt.
Möjligheten att likartade frågor behandlades av flera personer betydde därför
nästan undantagslöst att dessa frågor finge en allsidigare belysning, varigenom
säkrare resultat kunde dragas av dem.

Slutligen hade mot alternativ III anmärkts att på grund av kostnadsskäl
de försöksresurser, som enligt detta alternativ skulle kunna ställas till försöksmännens
förfogande, skulle bliva avsevärt mindre än enligt de övriga
alternativen. Det vore givet, att försöksresurserna måste göras tillräckligt
stora, och därför kunde denna anmärkning naturligtvis tänkas bliva avgörande.
Men det måste ihågkommas, att försöksresurserna till väsentlig del utgjordes
av engångskostnader. Och då måste man fråga sig örn icke •— när
man betraktade frågan från nationalekonomisk synpunkt och på längre sikt

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

— de större kostnaderna i hög grad skulle övervägas av de fördelar den
svenska husdjursskötseln skulle hava, om den statliga försöksverksamheten
på detta område ordnades verkligt effektivt.

Utöver de institutioner, som av utredningsmannen föreslagits skola inordnas
i lantbrukshögskolan har från vissa håll ifrågasatts anordnande av särskilda
institutioner för övertagande av den verksamhet,
som utövas av svenska betes- och vallföreningen
samt mosskulturföreningen. Denna ståndpunkt har intagits av
lantbrukshögskolans lärarråd, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut ävensom Stockholms stads och läns samt Uppsala läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Lantbruksakademien samt Östergötlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava förordat särskild
huvudavdelning beträffande betes- och vallfrågor. Styrelsen för svenska
betes- och vallföreningen har betonat, att därest staten övertoge föreningens
verksamhet, denna borde bedrivas antingen genom en med jordbruksavdelning
jämställd avdelning inom en försöksanstalt eller genom en särskild institution
vid lantbrukshögskolan.

Beträffande försöksresultatens publicering har behovet av
en ordnad upplysningsverksamhet på försöksverksamhetens alla områden,
bland annat genom försöksresultatens spridande medelst tryckalster, betonats
i flera av de avgivna yttrandena.

Lantbruksakademien och styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet
hava utgått från att publicitetsverksamhet skulle ingå i den av dem, på sätt
tidigare nämnts, förordade administrations- och upplysningsavdelningens
uppgifter.

Lantbrukshögskolans styrelse har, under förmälan att högskolans
bibliotekarie vore verksam vid redigeringen av högskolans publikationstryck,
ansett, att bibliotekarien borde medverka vid den arkiv- och
publikationsverksamhet, som av 1931 års utredningsmän föreslagits skola
tilläggas sekreteraren å en administrations- och upplysningsavdelning. Styrelsen
funne det emellertid angeläget att vitsorda behovet av en god organisation
för ifrågavarande ändamål och föreställde sig att i en framtid för
denna verksamhets tillgodoseende kunde bliva erforderligt att anvisa särskild
arbetskraft. Den allmänna upplysningsverksamhet, som borde åligga
den administrativa avdelningen, ansåge styrelsen böra ledas av de fackliga
avdelningarnas föreståndare, vilka borde erhålla härför skickade medhjälpare.

En reservant i lantbrukshögskolans styrelse, professor Witte, har
anfört, att även örn en del av upplysningsverksamheten kunde och även
borde förläggas till de olika fackavdelningarna, lunnes dock en mera allmän
upplysningsverksamhet, som borde ombesörjas inom särskild administralionsavdelning.
Genom denna avdelning borde exempelvis övervakas, att
försöksresultaten bleve i tid bearbetade och offentliggjorda, samt att de sedan
vid lämpliga tidpunkter i form av flygblad, populära kortfattade tidningsartiklar
och dylikt effektivt spredes till den stora allmänhet, som skulle
hava den ekonomiska nyttan av försöksverksamhetens arbeten och undersökningar.

L a n l b r u k s högskolans I ä rarr å d har anfört, att högskolans

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

publikationsverksamhet lämpligen borde ordnas genom två serier, en för de
vetenskapliga arbetena och en för de populära skrifterna.

Mot det enligt såväl alternativ I som alternativ II framställda förslaget,
att de för försöksverksamheten erforderliga kemiska analyserna
skulle utföras vid lantbrukshögskolans kemiska laboratorium har framställts
erinran allenast av styrelsen för centralanstalten för försöks
väsendet på jordbruksområdet, som härom anfört i huvudsak
följande.

Den åsikten hade uttalats, att de för försöksverksamheten erforderliga kemiska
analyserna skulle kunna verkställas vid lantbrukshögskolans kemiska
institution. Med hänsyn till de betydligt ökade krav på omfattningen av
analysverksamhet, som försöksverksamheten kunde väntas ställa redan inom
en nära framtid, och som längre fram med säkerhet komme att ytterligare
accentueras, hade styrelsen svårt att förstå, att högskolans kemiska institution,
som icke varit avsedd för en tillnärmelsevis så stor analysbörda, skulle
kunna gå i land med denna uppgift. I detta sammanhang ville styrelsen
framhålla, att den laboratorieutrustning för geologi och torvbiologi, som
övertagandet av mosskulturföreningens verksamhet gjorde erforderlig, lämpligen
torde böra anknytas till det kemiska driftslaboratoriet. Styrelsen skulle
på nu angivna grunder anse det vara välbetänkt, att redan från början ett
särskilt driftslaboratorium inrättades för försöksverksamheten.

Utredningsmännens förslag om de för försöksverksamheten erforderliga
kamrerargöromålens handhavande genom lantbrukshögskolans
kamrerarexpedition har mött gensaga allenast av förut omförmälda
reservant i lantbrukshögskolans styrelse. Enligt hans mening vore den föreslagna
anordningen mindre lämplig, enär den, som vid den ifrågasatta försöksanstalten
skulle handlägga ekonomiska ärenden, borde stå i ständig och
intim kontakt med bokföringen. Därför borde en särskild kamrerare anställas
vid administrationsavdelningen.

Departements- Den anknytning till lantbrukshögskolan, som skulle följa enligt 1931 års
chefen. riksdagsbeslut örn försöksverksamhetens på jordbruks- och husdjursområdena
förläggning till Ultuna, avsågs ej skola bliva av allenast lokal natur. Jämväl
i organisatoriskt hänseende åsyftades ett sammanförande av lantbrukshögskolan
och försöksorganisationen, i det bådas verksamhet, som till stor del
förutsatte gemensamma resurser, skulle sortera under samma styrelse. Det
förslag om särskild styrelse för försöksorganisationen, vilket framlagts av
1931 års utredningsmän, innebär därför ett väsentligt avsteg från förutsättningarna
vid 1931 års riksdag. Den enligt nämnda förslag uppkomna klyftan
mellan lantbrukshögskolan och försöksverksamheten markeras än mer
genom anordnandet av försöksverksamhetens organisation i övrigt som en
sluten administrativ enhet. Denna organisationsform förutsätter helt naturligt
i princip egna tillgångar, även där ett gemensamt begagnande av sådana
till undvikande av kostsamma dubbeluppsättningar synes ligga närmast till
hands. Såsom framgår av återgivna yttranden över förslaget har detta också,
i vad däri förordats skilda styrelser för lantbrukshögskolan och försöks -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

101

organisationen, allmänt mött invändningar, varjämte i flertalet av yttrandena
givits uttryck åt uppfattningen, att en närmare anknytning även i övrigt
mellan högskolan och försöksverksamheten borde komma till stånd.

Sistnämnda uppfattning delas av mig, och detta ej blott därför, att
gemensam ledning och i avsevärd utsträckning gemensamma materiella resurser
för båda ifrågavarande verksamhetsgrenar utan tvivel möjliggöra de
lägsta driftkostnaderna. Jag anser tillika, och framfört allt, att undervisningsverksamheten
och i samband därmed bedriven forskning på lanthushållningens
område samt den på samma område inriktade försöksverksamheten
genom ett närmare sammanförande erhålla bättre förutsättningar att
tillfredsställande fylla sina uppgifter. Det har i åtskilliga av de avgivna
yttrandena särskilt framhållits nyttan ur högskolans och undervisningens
synpunkt av det krafttillskott ett tillförande till högskolan av den praktiska
försöksverksamheten skulle utgöra. Av vad jag redan anfört torde framgå,
att jag tillfullo biträder en sådan mening. Även lantbrukshögskolans verksamhet
torde böra väsentligen vara inriktad på praktiska mål. För dessas
uppnående erfordras emellertid ingående studium av teoretiska discipliner,
vilka bilda grundlag för lösande av praktiska uppgifter. Men är det riktigt,
att teoretisk och praktisk verksamhet komplettera varandra på undervisningens
och den i samband därmed stående forskningens område, bör motsvarande
gälla beträffande den vid högskolan bedrivna forskningen, å ena sidan,
och den på mera omedelbart praktiska uppgifter inriktade försöksverksamheten,
å den andra. Det torde härvid böra ihågkommas, att centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, vars uppgift angivits vara
att genom försök och utredningar lösa praktiska spörsmål, före lantbrukshögskolans
tillkomst i sig inneslöt avdelningar för teoretisk verksamhet inom
kemiens, botanikens och bakteriologiens områden. Dessa avdelningar hava
alltså inrättats emedan de ansetts behövliga för försöksverksamheten. Med
denna erfarenhet för ögonen torde det vara befogat påstå, att liksom en anknytning
till lantbrukshögskolan av försöksverksamheten på lantbruksområdet
skulle i hög grad gagna högskolans verksamhet, på samma sätt skulle
försöksverksamheten vinna i effektivitet genom en sådan anordning.

Då jag alltså förordar en närmare samverkan mellan lantbrukshögskolan
och försöksverksamheten, måste frågan örn sättet härför övervägas. Härvid
må erinras örn de alternativa förslag, som framställts av 1935 års utredningsman
i betänkandet angående husdjursförsöksverksamheten. Jag torde
därvid få bortse från hans såsom alternativ III betecknade linje, vilken i
princip innebär ett förslag, som jag enligt det anförda funnit oantagbart.

Vid en jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan alternativ I och II visar
det sig, att de beräknade såväl engångskostnaderna som sammanlagda årskostnaderna
skulle vid genomförande av alternativ II ställa sig något lägre
än vid en lösning enligt alternativ I. I själva verket äro skillnadsbeloppen
så små, att de vid ett ställningstagande till förslagen knappast kunna anses
giva utslag till förmån för det ena eller det andra alternativet. Härtill kommer
att en dylik jämförelse på grundval av det föreliggande utredningsmaterialet

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

är möjlig allenast i avseende å organisationen av husdjursförsöksverksamheten,
då alternativa förslag ej utförts beträffande jordbruksförsöksverksamheten.
Det torde emellertid vara befogat utgå från, att en organisation av sistnämnda
försöksverksamhet enligt alternativ II ej heller skulle medföra väsentliga
olikheter ur kostnadssynpunkt i jämförelse med alternativ I.

Med hänsyn till det anförda torde frågan om det inbördes företrädet mellan
alternativen I och II få bedömas huvudsakligen ur synpunkten av alternativens
praktiska lämplighet. Det torde härvid kunna sägas, att den samverkan
mellan högskolan och försöksverksamheten, jag nyss förordat, skulle
mest fullständigt uppnås enligt alternativ II. Men enligt min mening, vilken
jag delar med de flesta av dem, som yttrat sig över de gjorda utredningarna,
skulle detta alternativ föra för långt och innebära stora risker för både undervisning
och försöksverksamhet genom splittring av de ledande befattningshavarnas
uppgifter. Berörda olägenheter skulle undvikas genom tilllämpning
av alternativ I, utan att därför det mera väsentliga av de fördelar,
alternativ II vill vinna, torde behöva gå förlorat.

På grund av vad nu anförts tillstyrker jag — i huvudsaklig överensstämmelse
med alternativ I av 1935 års utredningsmans förslag — alt såsom centralorgan
för försöksverksamheten inrättas vid lantbrukshögskolan två särskilda
institutioner, underställda högskolans styrelse men med avgränsade
uppgifter, den ena för jordbruksförsök, den andra för husdjursförsök. Den
från högskolans övriga institutioner avvikande ställning dessa institutioner
komme att intaga, torde föranleda, att deras utgifter och inkomster böra
regleras i specialstater ungefär på motsvarande sätt, som nu sker beträffande
de till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet hörande
avdelningarna. Något hinder torde ej heller böra möta, att försöksinstitutionernas
särställning utåt markeras genom särskilda från undervisningsväsendets
terminologi avvikande beteckningar, exempelvis »anstalten för
jordbruksförsök» och »anstalten för husdjursförsök». I vissa yttranden
framförda förslag om inrättande härutöver av särskilda institutioner för specialområden
av försöksverksamheten kan jag ej biträda.

I anslutning till vad lantbrukshögskolans styrelse framhållit torde hinder
ej möta, att försöksinstitutionernas ledande befattningshavare under ett
mindre antal timmar årligen vid högskolan föreläsa rörande försöken och
i samband därmed utföra lämpliga demonstrationer av desamma, under förutsättning
att deras egentliga uppgift därigenom ej åsidosättes. Likaledes
synes det naturligt, att lantbrukshögskolans studerande, som bereda sig för
agronomi licentiatexamen, erhålla tillfälle att å försöksavdelningarna under
behörig ledning utföra egna studieuppgifter.

Genom försöksinstitutionernas inlemmande i lantbrukshögskolans organisation
behöva frågor ej uppkomma örn särskild chef för dessa institutioner.
Liksom cheferna för högskolans undervisningsinstitutioner stå under
gemensam ledning av högskolans rektor, blir detta fallet jämväl med cheferna
för för söksinstitutionerna. Ej heller torde behov uppstå av särskild
administrations- och upplysningsavdelning för försöksverksamheten, då ge -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. W*5

nom en samverkan mellan högskolans centrala ledning och fackavdelningarna,
såsom i ett senare sammanhang skall närmare angivas, de uppgifter
torde kunna i erforderlig utsträckning bestridas, vilka avsetts skola åvila
sådan avdelning.

Vissa nu omnämnda för båda försöksinstitutionerna gemensamma behov,
såsom av driftslaboratorium, bibliotek och kameral förvaltning, torde tillgodoses
i gemenskap med lantbrukshögskolan. Det torde vara naturligt, att
för tryggande av den föreslagna samorganisationen förstärkta resurser tillföras
högskolan.

Anförda synpunkter på försöksverksamhetens allmänna organisation avse
allenast att angiva de yttre linjerna för densamma samt att utgöra en grund
för bestämmande av organisationens behov av arbetskrafter, lokaler och
andra resurser. Åt Kungl. Majit torde böra överlämnas att i samverkan med
lantbrukshögskolans ledning utfärda närmare bestämmelser om försöksverksamhetens
anordning inom ramen av den utav statsmakterna fastställda
huvudplanen.

b. Huvudlinjer för organisation av institutionen för jordbruksförsök.

1931 års utredningsmän, som, enligt vad förut angivits, förordat, att av
dem föreslagen lantbruksförsöksanstalt skulle innehålla tre avdelningar, nämligen
en administrations- och upplysningsavdelning, en jordbruksavdelning
och en husdjursavdelning, hava beträffande jordbruksavdelningen förutsatt,
att denna skulle i huvudsak arbeta med samma uppgifter, som förut tillkommit
centralanstaltens jordbruksavdelning. Härjämte har betonats att avdelningen
borde inom sig rymma full kompetens för upptagande av torvjordoch
vallproblem.

För genomförandet av den föreslagna jordbruksavdelningens organisation
hava utredningsmännen diskuterat, huruvida det vore lämpligast att anställa
endast ett visst antal specialister för de olika huvuduppgifterna, eller huruvida
avdelningen borde uppdelas på olika underavdelningar, var och en företrädd
av en försöksledare. De anföra härom:

Även om den förra organisationsformen förefölle vara den smidigaste,
särskilt med tanke på att de olika underavdelningarnas verksamhetsområden
alltid i viss mån grepe in i varandra, funne utredningsmännen det dock lämpligast
att välja den senare. Utredningsmännen ansåge nämligen, att alla behöriga
intressen bäst tillgodosåges, örn avdelningen på ett rationellt sätt uppdelades
på underavdelningar, och särskilt ville utredningsmännen framhålla,
att man därigenom torde få de hästa garantier för att de speciella uppgifter,
som förut åvilat mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen, alltjämt
komme att bliva tillgodosedda. Vid förslag örn benämning på respektive
underavdelningar hade utredningsmännen eftersträvat att orden »mosskultur»
och »betes- och vall-» bleve bevarade, då allmänheten sedan decennier
varit van att vända sig till institutioner med dessa namn. För att åstadkomma
en så rationell indelning som möjligt i underavdelningar föresloge
utredningsmännen, att två företrädde jordbrukslärans område, varvid den
ena inriktades på

1931 års
utredningsmän.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

försöksverksamhet, samt att två underavdelningar gjordes växtodlingsbetonade,
den ena omfattande allmän växtodling och ogräsbekämpning och den
andra betes- och vallodling.

Enligt denna indelning hava utredningsmännen föreslagit inrättande av
underavdelningar för kulturteknik och mosskultur, för gödsling
och kalkning, för allmän växtodling och ogräsbekämpning
samt för betes- och vallodling. Om de olika underavdelningarnas
närmare uppgifter hava utredningsmännen i huvudsak anfört
följande.

Underavdelningen för kulturteknik och mosskultur skulle arbeta med försöksproblem,
huvudsakligen fallande inom agrikulturfysikens område. Underavdelningen
skulle alltså specialisera sig på jordartskännedom, agronomisk
hydroteknik och jordbearbetning. Vidare skulle ifrågavarande underavdelning
även med full kompetens kunna behärska torvjordsproblemen i
den mån de anginge jordfysikaliska förhållanden, och skulle den alltså i detta
avseende utgöra en fortsättning av mosskulturföreningens verksamhet. Till
underavdelningens uppgifter hörde vidare att handhava den jordartsklassificering
och det torvbotaniska analysarbete, som krävdes för försöksverksamheten.

Underavdelningen för gödsling och kalkning skulle hava till uppgift att
arbeta med försöksfrågor rörande stall- och konstgödsling samt kalkning. Till
denna underavdelning hörde jämväl frågor örn tillämpandet av kemiska metoder
för bestämmande av jordens gödslingsbehov. Även markreaktionsproblemen
vore att hänföra till dess verksamhetsområde. Från underavdelningen
skulle vidare den lokala gödslingsförsöksverksamheten ledas och kontrolleras.
I detta samband borde påpekas, att underavdelningen skulle, när
så önskades, vara hushållningssällskapen behjälplig .vid bearbetning av resultaten
från de lokala gödslingsförsöken samt ombesörja dessa resultats ändamålsenliga
sammanställning.

Underavdelningen för allmän växtodling och ogräsbekämpning skulle arbeta
med sortförsök, växtföljdsproblem samt försöksfrågor av metodisk art
t. ex. såtids- och såmängdsförsök. En betydande uppgift hade denna underavdelning
även i fråga örn försök och undersökningar rörande ogräsbekämpning.
Från underavdelningen skulle vidare hela den lokala sortförsöksverksamheten
övervakas och kontrolleras, och densamma skulle därvid i föreliggande
avseende tjänstgöra såsom en förmedlande länk mellan landets olika
försöksdistrikt.

Underavdelningen för betes- och vallodling avsåge att vara en fortsättning
av svenska betes- och vallföreningens försöksverksamhet. I överensstämmelse
härmed bleve dess arbetsuppgifter att syssla med försök rörande val
av vallväxter, vallfröblandningar, vallanläggning, vanskötsel och vallfröodling.
Till underavdelningen borde också höra att leda och övervaka det botaniska
analysarbete, som försöksverksamheten krävde. Denna underavdelnings
försöksarbete, särskilt i betesfrågor, skulle bedrivas i intimt samarbete
med försöksanstaltens husdjursavdelning. — Det borde framhållas, att det
vore av stor vikt, att denna underavdelning organiserade en ordnad försöksverksamhet
för fastställande av odlingsvärdet utav de olika vallväxtsorter
och -stammar, som alltjämt tillfördes praktiken.

En synnerligen viktig uppgift för samtliga underavdelningar skulle vara
att hålla intim kontakt med de forskningsarbeten, som utfördes vid lantbrukshögskolan
och andra lantbruksvetenskapliga anstalter såväl i Sverige
som i utlandet, så att alla nya forsknings- och försöksresultat på jordbruks -

Kunql. Maj:ts proposition nr 167.

105

området snarast kunde prövas inom landets försöksverksamhet och, i den
mån det visade sig lämpligt, vinna tillämpning i jordbruket. Vidare borde
varje underavdelning inom sin verksamhetsgren i samråd med försöksanstaltens
försöksmatematiker ägna försökstekniska frågor vederbörlig uppmärksamhet.

En av underavdelningarna skulle förestås av jordbruksavdelningens föreståndare,
de övriga underavdelningarna av var sin förste försöksledare.

I avgivna yttranden över utredningsmännens förslag i nu berörda hänseende
har lämpligheten av angiven indelning i underavdelningar
av jordbruksavdelningen blivit ifrågasatt av, bland andra, lantbruksstyrelsen,
som härom anfört i huvudsak följande.

Vad anginge avdelningen för kulturteknik och mossodling funne lantbruksstyrelsen
denna sammankoppling mindre lycklig. Mossodlingen hörde enligt
lantbruksstyrelsen förmenande så intimt samman med odlingen i allmänhet,
att dess spörsmål lämpligast borde handhavas av dem, som företrädde
den övriga odlingen på skilda områden. Lantbruksstyrelsen ansåge sig vidare
böra ifrågasätta, huruvida en särskild underavdelning för forskningsoch
försöksverksamheten på kulturteknikens område borde upprättas. Deu
förnämsta kraften på detta område syntes lantbruksstyrelsen vara att förvänta
hos den, som företrädde detta ämne vid högskolan och som där måste
bedriva forskning på området. Att under sådana förhållanden upprätta en
avdelning för delta slags forskning under mindre fackkunnig överledning
syntes lantbruksstyrelsen mindre planmässigt. Då detta forskningsområde
icke ens av utredningsmännen ansetts mera omfattande än att det kunde företrädas
av en underavdelning under jordbruksavdelningen, syntes det lantbruksstyrelsen,
som om frågan örn denna forskning bäst och mest rationellt
löstes genom att professorn i ämnet vid högskolan utrustades med erforderliga
arbetskrafter.

Jämväl jordbruksavdelningens uppdelning i övrigt syntes lantbruksstyrelsen
enligt förslaget knappast fullt rationell. Det syntes lantbruksstyrelsen
tveksamt, huruvida en så bestämd schematisk uppdelning av avdelningarna
kunde och borde ske. De olika områdena grepe till synes allt, för mycket
in i varandra, för att detta skulle vara fullt lämpligt. Av stor vikt vore emellertid,
att jordbruksavdelningen utrustades med specialister på de områden,
som tillhörde avdelningen, i sådan omfattning att dess verksamhet kunde
bliva fullt effektiv.

1935 års utredningsman, som förordat svenska mosskulturföreningens
samt svenska betes- och vallföreningens bibehållande vid sin nuvarande
verksamhet, har, efter förutskickande att den av honom föreslagna jordbruksinstitutionen
borde ledas av en befattningshavare i professors ställning
med två förste försöksledare såsom hans närmaste män, beträffande institutionens
organisation anfört i huvudsak följande.

Det förutsattes, att de tre förnämsta befattningarna (tjänsterna såsom föreståndare
och förste försöksledare) komme att innehavas av framstående försöksmän
med olika specialkunskaper. Sålunda torde en böra vara specialist
inom försöksområdet beträffande jordbearbetning och ogräsbekämpning, en
i gödsling och kalkning samt den tredje inom området för växtodling i allmänhet.
-— Utredningen hade ansett sig ej böra föreslå en bestämd uppdelning
av institutionen i underavdelningar. De olika arbetsområdena grepe
in i varandra, och huvudvikten i arbetet måste läggas än på det ena och än

Yttranden.

1935 års
utredningsman.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Yttranden.

på det andra specialområdet. En viss frihet i organisationen vore därför att
föredraga. Detta vöre även påkallat med hänsyn därtill, att ett flertal försök
torde komma att utföras såsom kombinerade försök sålunda, att två
eller flera faktorer samtidigt varierades, t. ex. kombinerade sort- och gödslingsförsök.
— Givetvis borde föreståndaren vara chef för institutionen samt
för de statliga försöksgårdarna, men det förutsattes, att han i avseende å
fackarbetet läte de två första försöksledarna intaga en ganska självständig
ställning.

I frågan om jordbruksförsöksinstitutionens organisation hava de, som yttrat
sig däröver, givetvis varit bundna av sitt ställningstagande till den tidigare avhandlade
frågan om statens övertagande av svenska mosskulturföreningens
och svenska betes- och vallföreningens försöksuppgifter. Härav har blivit en
följd, att allenast i de yttranden, där ett införlivande med den statliga verksamheten
av föreningarnas försöksuppgifter blivit förutsatt, full hänsyn tagits
till de arbetsuppgifter, som böra åvila jordbruksförsöksinstitutionen med
den planläggning av försöksverksamheten, jag förordat.

Lantbruksstyrelsen har gjort följande allmänna uttalande om de
uppgifter, som enligt dess mening borde tillhöra en i föreslagen jordbruksförsöksanstalt
ingående jordbruksavdelning.

Jordbruksavdelningen borde

1) handhava den praktiska försöksverksamheten på växtodlingsområdet
(jordens brukning, gödsling och dränering samt egentlig växtodling) i förekommande
fall och särskilt i fråga om foderväxtodlingen i samarbete med
statligt understödd verksamhet på motsvarande område ävensom med anstaltens
husdjursavdelning;

2) utöva överledningen av den lokala försöksverksamheten och, i den mån
det kunde ske, utnyttja resultaten därav för sin allmänna verksamhet; samt

3) i den mån så påfordrades, handhava kontrollen över odlingsvärdet hos
i marknaden förda nya sorter och stammar av jordbrukets kulturväxter.

I övrigt har i de yttranden, där jordbruksförsöksinstitutionens närmare organisation
blivit berörd, väsentligen avhandlats på vad sätt sammanförande
av olika försöksuppgifter under särskild ledning ansetts
kunna ske.

Styrelsen för centralanstalten för f ör s ö k s v ä s e n d e t på
jordbruksområdet, som, enligt vad förut angivits, förordat en försöksanstalt,
innefattande, förutom avdelningar för administration och upplysning
och för husdjursförsök, även en jordbruksavdelning, en växtodlingsavdelning
samt en betes- och vallavdelning, har föreslagit, att jordbruksavdelningen
skulle vara verksam för jordbearbetningsförsök, kulturtekniska
frågor, gödslings- och kalkningsförsök, ogräsbekämpningsfrågor m. m., samt
att växtodlingsavdelningen skulle omfatta sort- och stamförsök, växtföljdsproblem
och försöksfrågor av metodisk art m. m.

Styrelsen har vidare anfört följande rörande det enligt styrelsens mening
erforderliga behovet av uppdelning på olika avdelningar av de egentliga
jordbruksförsöken.

Redan vid nuvarande omfattning av försöksverksamheten på ifrågavarande
områden torde det vara förenat med betydande svårigheter för en man

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

107

att såsom chef bedöma och leda försöksuppgifterna inom så många och i
vissa fall vitt skilda områden. Härtill komme, att ett införlivande med denna
försöksverksamhet av den nu utav mosskulturföreningen bedrivna försöksverksamheten
på redan odlade mossjordar komme att innebära ytterligare
krav på den centrala ledningen av försöksverksamheten på växtodlingens
område. Styrelsen ville ytterligare framhålla, att inom flera viktiga
områden för sagda försöksverksamhet, såsom beträffande jordens bearbetning
och kanske framför allt i fråga örn sort- och stamförsöken, en icke obetydlig
utvidgning av den nuvarande verksamheten syntes oundgänglig. På
grund härav måste viss specialisering inom ledningen för försöksverksamheten
på nu angivna områden anses erforderlig, och en uppdelning av verksamheten
på två avdelningar, som naturligtvis måste intimt samarbeta, bleve
därigenom starkt motiverad.

Lantbruksakademien har intagit en med centralanstaltens styrelse
i huvudsak överensstämmande ställning till frågan om jordbruksförsökens
handhavande inom särskilda avdelningar av en föreslagen anstalt.

Lantbrukshögskolans styrelse som förordat, att svenska betes-
och vallföreningens samt svenska mosskulturföreningens uppgifter skulle
jämte den verksamhet, som åvilade jordbruksavdelningen vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, handhavas av den av styrelsen
föreslagna försöksanstaltens jordbruksavdelning, har framhållit, att
denna därigenom finge en betydligt större omfattning än den nuvarande centralanstaltens
jordbruksavdelning och icke längre syntes kunna sammanhållas
under en enda föreståndare. Styrelsen anför vidare:

Det torde för att begränsa de olika försöksledarnas uppgifter till rimlig
omfattning vara önskligt, att avdelningen uppdelades i minst tre underavdelningar
med var sin föreståndare i professors ställning. Av dessa avdelningar
borde en vara avsedd för jordens bearbetning, dikning, gödsling och
kalkning, en för växtföljdsförsök och sortförsök samt kampen mot ogräs
samt slutligen en för betes- och vallkultur. Den sistnämnda avdelningen
skulle givetvis övertaga de arbetsuppgifter, som hittills åvilat betes- och vallföreningen
samt dessutom vallkulturer på organogena jordar. Avdelningen
för växtföljdsförsök m. m. skulle omfatta även odlingen av övriga kulturväxter
å mossjordar, under det att avdelningen för jordbearbetning m. m.
skulle omfatta även mossjordarnas odling och kultivcring. Varje avdelning
finge sålunda förses med specialister även på detta område.

Högskolestyrelsen har vidare erinrat, att den av 1935 års utredningsman
framlagda promemorian rörande jordbruksförsöksverksamhetens organisation
ej såsom 1931 års utredningsmäns betänkande innebölle förslag om
administrations- och upplysningsavdelning. Styrelsen tillägger:

En av orsakerna därtill kunde vara att, med 1935 års utredningsmans
uppfattning att mosskulturföreningen samt botes- och vallföreningen lämpligen
borde fortfarande bestå, mindre behov av en dylik avdelning förelegat
än enligt 1931 års utredningsmäns förslag, däri förordades ett inordnande i
försöksanstaltens jordbruksavdelning av nämnda föreningars uppgifter. Då
styrelsen i huvudsak anslutit sig till det i sistnämnda utredningsmäns betänkande
angivna förslaget örn förstatligande av föreningarnas verksamhet,
funne styrelsen oundgängligt (iverväga, huruvida den ökning i de rent administrativa
göromålen, som skulle uppstå, därest nämnda förslag förverkli -

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

gades, kunde bäras utan en särskild avdelning för dessa göromål. Styrelsen
holle före, att förvaltningen av och tillsynen över försöksgårdar och lokala
försöksfält ej kunde åläggas befattningshavare vid högskolan. Dessa
uppgifter, bland vilka i början inginge en viss byggnadsverksamhet, torde
vara så omfattande och maktpåliggande, att en särskild befattningshavare
måste beräknas för deras tillgodoseende. Styrelsen ansåge icke hans löneställning
kunna bestämmas lägre än de fackliga avdelningsförståndarnas.
Han borde tilldelas arbetsbiträde för expeditionsgöromål samt vaktmästarhjälp
och tillfälliga arbetskrafter.

Styrelsen har, i anslutning till det anförda föreslagit, att jordbruksförsöksavdelningen
bleve organiserad på fyra underavdelningar, var och en med de
uppgifter, som förut angivits.

En reservant i lantbrukshögskolans styrelse, professor Witte, har
anfört, att han ställde sig något tveksam till styrelsens förslag om jordbruksavdelningens
uppdelning, i vad anginge de tre fackavdelningarna, då dessas
verksamhet på så många punkter grepe in i varandra. Huvudsaken vore
emellertid, att organisationen ej bleve så fastlåst, att vid en anhopning av
arbete på en avdelning ej arbetskraft från en annan avdelning tillfälligtvis
skulle kunna dit överflyttas. Det vore vidare viktigt, att vid utformningen
av lantbruksförsöksanstaltens organisation tillbörlig hänsyn toges till den
av svenska mosskulturföreningen bedrivna verksamheten.

Lantbrukshögskolans lärarråd har framhållit, att försöksverksamheten
på den agronomiska hydroteknikens område vore av den art,
att den i allmänhet icke kunde utföras på försöksgårdarna. Lämpliga områden
måste i varje särskilt fall utväljas. Både denna omständighet och
det förhållandet, att hydrotekniska försök redan nu utfördes av lantbrukshögskolans
hydrotekniska institution ansåge lärarrådet tala för, att denna
gren av försöksverksamheten vid en eventuellt förestående omorganisation
icke tillfördes jordbruksförsöksinstitutionen, utan åtminstone i huvudsak
finge sortera under högskolans institution för agronomisk hydroteknik.

Departements- De försöksuppgifter, sorn skola åvila institutionen för jordbruksförsök,
thelen. Synas j huvudsak böra överensstämma med dem, som 1931 års utredningsmän
ansett böra tillkomma jordbruksavdelningen i den av dem föreslagna
statens lantbruksförsöksanstalt. Då, såsom även utredningsmännen framhållit,
de olika grenarna av ifrågavarande försöksverksamhet alltid i viss
mån sträcka sig ut över sina egentliga områden, torde det enligt min mening
vara lämpligast att ej avgränsa olika slag av jordbruksförsök inom underavdelningar,
på sätt utredningsmännen föreslagit. De arbetskrafter, som
ställas till förfogande å försöksinstitutionen, böra med större frihet kunna
användas för olika försöksuppgifter allt efter behov och personliga förutsättningar.
Det är uppenbart, att avdelningens ledande befattningshavare
skola utses med hänsyn till deras skicklighet att handhava vissa bestämda
huvuduppgifter inom institutionen, men organisationen bör ej utgöra hinder
för en rationell användning av arbetskrafter, som till äventyrs äro skickade
att lösa uppgifter inom skilda specialområden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

109

Då förslag i vissa av de avgivna yttrandena framställts, att försöksuppgifter
inom hydroteknikens område borde avskiljas från försöksinstitutionen
och tilläggas lantbrukshögskolans hydrotekniska institution, må erinras,
att, enligt vad jag förut anfört, försöksinstitutionernas arbetsuppgifter principiellt
ej torde böra överföras till undervisningsinstitutionerna. I enlighet
härmed torde ock den försöksverksamhet på hydroteknikens område, som
ej kan anses utgöra sådan forskning, som förutsattes för högskoleundervisningens
behöriga utövande, böra stå under ledning av försöksinstitutionen.
Det må emellertid understrykas, att den föreslagna organisationen av försöksverksamheten
överhuvud taget förutsätter ett nära samarbete mellan
försöksverksamhetens och den högre lantbruksundervisningens målsmän.

Med anledning av vad lantbrukshögskolans styrelse erinrat beträffande
1931 års utredningsmäns förslag om inrättande av en administrations- och
upplysningsavdelning för försöksverksamheten må framhållas att, på sätt
torde framgå av vad jag tidigare anfört, någon särskild avdelning för angivna
ändamål enligt min mening icke erfordras. Till frågan om den förstärkning
av högskolans arbetskrafter, som kan behövas för de göromål vilka
skolat ankomma på en dylik avdelning, liksom till frågan örn behovet av
befattningshavare i övrigt återkommer jag senare.

c. Huvudlinjer för organisation av institutionen för husdjursförsök.

Såsom i en tidigare avdelning angivits har 1935 års utredningsman föreslagit,
att den statliga verksamheten för husdjursförsök huvudsakligen borde
omfatta husdjurens utfodring och skötsel, samt att samtliga de djurslag, som
hava direkt betydelse för jordbruket, främst nötkreatur, svin och höns, men
även får, getter, hästar, andra fjäderfän än höns samt slutligen kaniner och
pälsdjur borde vara föremål för iakttagelser inom försöksverksamheten.
Hithörande uppgifter skulle alltså med tillämpning i huvudsak av omförmälda
alternativ I åvila institutionen för husdjursförsök vid lantbrukshögskolan.
Vidare må erinras, att, enligt samma alternativ, lantbrukshögskolans
nuvarande tre husdjursinstitutioner skulle bibehållas vid hittillsvarande organisation
och arbetsuppgifter men beredas vissa resurser för utförande av
självständiga försök, huvudsakligen med fjäderfä, kaniner och andra smådjur,
men ock under vissa förutsättningar med större djur.

Enligt alternativ I har föreslagits att institutionen för husdjursförsök vid
lantbrukshögskolan skulle förestås av en professor, vilken närmast skulle
svara för en av institutionens fackavdelningar, exempelvis den som sysslade
med försök rörande nötkreatur och andra idislare samt hästar, och dit huvuddelen
av institutionens betesförsök — även sådana med kaniner — jämväl
borde förläggas. Vidare borde till försöksinstitutionen knytas ytterligare
två särskilt kvalificerade försöksmän, varav den ene borde förestå institutionens
avdelning för svin och den andre, såsom specialist å höns, dess fjäderfäavdelning.
Dessa båda avdelningsföreståndare — som visserligen skulle
underställas professorn, men dock borde inom sina fackområden få intaga
cn ganska fri och självansvarig ställning — borde hava laborators ställning.

1935 års
utredningsman.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Ttlranden.

I de avgivna yttrandena hava erinringar ej framställts mot utredningsmannens
förslag om indelning av institutionen för husdjursförsök å avdelningar
för olika uppgifter. De yttranden, som berört försöksinstitutionens organisation,
hava dock väsentligen avsett förhållandet mellan den verksamhet,
som föreslagits skola åvila försöksinstitutionen, å ena sidan, samt å den andra
lantbrukshögskolans institutioner för avels- och raslära samt för husdjurens
utfodring och skötsel. Då dessa yttranden väsentligen komma
i betraktande vid ställningstagande till erforderliga resurser för försöksverksamheten,
komma de att utförligare återgivas i annat sammanhang.
Här må blott ur ifrågavarande yttranden anföras följande.

Lantbrukshögskolans lärarråd har framhållit, att enligt
förslaget det vore överlämnat åt ett försöksråd att avgöra, huruvida vid högskolans
egna institutioner forsknings- och försöksarbete med andra djur än
fjäderfä, kaniner och övriga smådjur skulle kunna bedrivas. Lärarrådet anför
vidare:

En dylik anordning kunde ej anses tillfredsställande ur högskolans synpunkt,
enär en professor i utfodringslära vid lantbrukshögskolan knappast
torde kunna fylla sin uppgift, örn han ej hade möjlighet att syssla med utfodringsförsök.
Motsvarande gällde även för professorn i avels- och raslära.
Lärarrådet ansåge sig därför böra hävda, att vid högskolans egna institutioner
forsknings- och försöksverksamhet för samtliga djurslag skulle kunna
bedrivas oberoende av tillstånd därtill av försöksrådet i varje särskilt fall.
Den anordning, som utredningsmannen tänkt sig, innebure allt för många
1''riktionsmoment och säkerligen icke tillgodoseendet av undervisningens behov.
Med nödvändighet måste därför, örn alternativ I i denna punkt realiserades,
till dessa institutioners direkta förfogande ställas erforderliga resurser
för nämnda verksamhet.

Lärarxådet har vidare anfört, att vid ett genomförande av alternativ I det
vore lämpligt att, i likhet med vad utredningsmannen framhållit, det vid
högskolans egna institutioner bedrivna forsknings- och försöksarbetet begränsades
till mera vetenskapliga undersökningar inom ämnesområdena i
fråga, medan lösandet av olika försöksuppgifter direkt för det praktiska jordbrukets
behov, vilket arbete fordrade ett mångdubbelt större djurmateriel,
förbehölles försöksinstitutionen.

Lantbruksakademien bär instämt i lärarrådets sistnämnda uttalande
angående begränsningen till mera vetenskapliga undersökningar av
undervisningsinstitutionernas forsknings- och försöksuppgifter.

Avelsföreningen för fjäll ras har velat påpeka vikten av att
professorn i avels- och raslära vid lantbrukshögskolan bereddes tillfälle att
utföra erforderliga försök för undervisningens bedrivande.

Styrelsen för svenska betes- och v a 11föreningen
har framhållit behovet av samarbete mellan institutionen för husdjursförsök
och av styrelsen förutsatt institution för betes- och vallkultur. Styrelsen anför,
att det icke kunde vara lämpligt, att den institution, som hade vallodlingen
och därmed sammanhängande frågor till uppgift, också mera ingående
måste sysselsätta sig med sådana problem, som tillhörde utfodringsläran, och

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

lil

tvärtom. En för arbetets effekt gynnsam fördelning av uppgifterna med väl
ordnat samarbete för de sakkunniga krafternas rätta utnyttjande borde vara
till gagn för det gemensamma målet, något som också borde beaktas vid
fastställandet av de arbetsområden, för vilka de olika institutionerna närmast
borde ansvara.

Institutionen för husdjursförsök torde helt naturligt böra organiseras en- Departementsligt
samma grunder som institutionen för jordbruksförsök. Sålunda bör för- chefensöksverksamheten
ej såsom 1935 års utredningsman föreslagit uppdelas på
olika avdelningar. I stället böra av skäl, som jag angivit beträffande jordbruksförsöksinstitutionens
organisation, även till nu ifrågavarande institution
knytas arbetskrafter, vilka äro särskilt skickade för olika erforderliga
specialuppgifter, men vilka därjämte allt efter behov och personliga förutsättningar
kunna tagas i anspråk för andra uppgifter inom institutionens
verksamhetsområde. Såsom utredningsmannen föreslagit böra främst ifrågakomma
specialister för försök med nötkreatur, höns och svin, men även den
försöksverksamhet, som avser får, getter, hästar, andra fjäderfän än höns
samt kaniner och pälsdjur, bör vid valet av arbetskrafter ägnas tillbörlig
uppmärksamhet. Det uttalande jag i samband med frågan om organisationen
av institutionen för jordbruksförsök gjort rörande förhållandet mellan försöksverksamhetens
och den högre lantbruksundervisningens målsmän äger
giltighet även i avseende å institutionen för husdjursförsök.

d. Trädgdrdsförsökens allmänna organisation.

För försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område hava 1931 års
utredningsmän, på sätt tidigare nämnts, förordat inrättande av en till Alnarp
förlagd statens trädgårdsförsöksanstalt. Denna har ansetts
böra organiseras på tre avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning,
en fruktodlingsavdelning och en köksväxtavdelning. Såsom
förut anförts hava utredningsmännen föreslagit, att trädgårdsförsöksanstalten
skulle sortera under samma styrelse som den av dem för växtodlings-
och husdjursförsöken föreslagna statens lantbruksförsöksanstalt.

Om administrations- och upplysningsavdelningens
uppgifter hava utredningsmännen i huvudsak anfört följande.

Avdelningens verksamhet skulle omfatta ungefär samma arbetsuppgifter
som motsvarande avdelning vid lantbruksförsöksanstalten, d. v. s. administration
av landets hela trädgårdsförsöksverksamhet. redigering av anstaltens
publikationer, försöksberättelser och flygblad, bokföring icke blott för själva
anstalten utan även för försöksstationer och försöksfält, arkivering av försöksresultat,
skötseln av anstaltens bibliotek, upplysning örn vunna resultat
genom deltagande i utställningar m. m. Då det skulle kunna tänkas, att
lantbruksförsöksanstaltens administratitions- och upplysningsavdelning kunde
övertaga en del av dessa uppgifter, ville utredningsmännen häremot anföra,
att detta skulle till övervägande del medföra nackdelar, då de båda anstalterna
bleve belägna på så vitt skilda platser, och då lantbruksförsöksan -

1931 års

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

stalten ej komme att förfoga över någon befattningshavare med kvalifikationer
i trädgårdsskötsel.

I samband härmed hava de sakkunniga upptagit frågan om chefskapet
vid trädgårdsförsöksanstalten och därvid förordat, att föreståndaren
för trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
tjänstgjorde såsom anstaltens chef. De sakkunniga framhålla, att en
dylik anordning syntes mest ändamålsenlig icke blott för att ett önskvärt
samarbete mellan försöks- och undervisningsverksamheten skulle kunna
upprätthållas, utan också för att denne tjänsteman skulle kunna representera
försöksverksamhetens intressen i institutets styrelse, i vilken han vore
självskriven ledamot. Han borde tillika vara föreståndare för administrations-
och upplysningsavdelningen.

Bland föreslagen personal inom administrations- och upplysningsavdelningen
hava utredningsmännen upptagit en sekreterare, vilken jämte andra
åligganden skulle fungera såsom chefens ställföreträdare.

Av de föreslagna fackliga avdelningarna har föreslagits, att
fruktodlingsavdelningen skulle handhava försöksverksamhet rörande fruktträd
och bärbuskar samt köksväxtavdelningen motsvarande uppgift i fråga
om köksväxter. Den sistnämnda avdelningen skulle sålunda fortsätta den
med särskilt statsanslag bedrivna verksamheten vid Alnarps trädgårdar. För
var och en av dessa två avdelningar har beräknats en försöksledare såsom
föreståndare.

I de yttranden, som beröra förslaget om inrättande av en trädgårdsförsöksanstalt
med angiven organisation på tre avdelningar
för olika uppgifter, har erinran häremot ej framställts.

Däremot har förslaget örn gemensam styrelse för trädgårdsförsöksanstalt
och lantbruksförsöksanstalt mött motstånd. Icke någon av dem,
som yttrat sig i denna fråga, har uttryckligen biträtt förslaget. Lantbruksstyrelsen,
lantbruksakademien, styrelsen för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
samt lantbrukshögskolans lärarråd, hava förordat, att
trädgårdsförsöksanstalten ställdes under gemensam styrelse med Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut. Styrelsen för nämnda institut
har anfört, att frågan om huru ett samarbete mellan institutet och den
föreslagna trädgårdsförsöksanstalten skulle organiseras borde bliva föremål
för ytterligare utredning.

Styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares
förbund samt Stockholms läns och stads trädgårdsråd,
i yttrande till lantbruksstyrelsen, hava framhållit olämpligheten
av försöksverksamhetens anknytning till undervisningsverksamhet.

Beträffande frågan om utövande av chefskapet för anstalten hava
meningarna varit delade. Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt utredningsmännens
förslag. Styrelsen för centralanstalten för

Kungl. Majlis proposition nr 167-

113

försöksväsendet på jordbruksområdet har väl funnit den
föreslagna anordningen lämplig under en övergångstid, men ansett, att den
såsom chef föreslagne föreståndaren för trädgårdsavdelningen vid Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut med hänsyn till omfattningen av
övriga göromål icke lämpligen borde därjämte fungera såsom chef för den
föreslagna administrations- och upplysningsavdelningen. Styrelsen har i
stället föreslagit, att den å avdelningen upptagna sekreterarbefattningen omändrades
till befattning som föreståndare för avdelningen. Jämväl lantbruksakademien
har framfört betänkligheter mot förslaget om förenande
hos en och samma person av befattningarna som föreståndare för
trädgårdsavdelningen vid institutet, som chef för trädgårdsförsöksanstalten
och som föreståndare för anstaltens administrations- och upplysningsavdelning.
Styrelserna för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
samt för Sveriges konditionerande
trädgårdsmästares förbund hava betonat, att chefskapet för
försöksverksamheten icke borde vara förbundet med sysselsättning på annat
verksamhetsområde. Styrelsen för det sistnämnda förbundet har föreslagit,
att en av de föreslagna försöksledarna tilldelades tjänstgöring som anstaltschef
mot särskilt tilläggsarvode.

Betydelsen av ett rationellt ordnande genom anstalten av publikationsverksamheten
har understrukits av styrelsen för Sveriges
handelsträdgårdsmästareförbund samt av Stockholms
läns och stads trädgårdsråd.

Av huvudsakligen samma skäl, som legat till grund för mitt förslag, att Departementsjordbruks-
och husdjursförsöken skola inordnas såsom särskilda institutio- chefenner
i lantbrukshögskolan och därigenom sortera under lantbrukshögskolans
styrelse, förordar jag, att de med förläggning till Alnarp föreslagna trädgårdsförsöken
böra inorganiseras i Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
och sålunda underställas detta instituts styrelse. Med hänsyn
till vid nämnda institut för närvarande rådande förhållanden finner jag
lämpligast, att, tillsvidare, trädgårdsförsöken läggas under institutets trädgårdsavdelning.
Härav följer, att tillsvidare trädgårdsavdelningens föreståndare,
såsom även utredningsmännen med deras organisationsplan föreslagit,
blir chef för försöksverksamheten. Särskild avdelning för administration och
upplysning anser jag icke böra ifrågakomma. Den kamerala verksamhet, som
enligt uredningsmännens förslag skulle åvila denna avdelning, torde böra
fullgöras av institutets kamrerare. Likaledes torde för försöksverksamheten
knappast böra beräknas större biblioteksresurser, än att dessa kunna handhavas
i gemenskap med institutets bibliotek. Publikationsverksamheten bör
besörjas huvudsakligen genom de ledande fackliga befattningshavarna. Å
dessa torde jämväl tillsynen av såväl centrala som lokala försöksanordningar
böra vila. För administrationen bör likväl i någon utsträckning särskild arbetskraft
beräknas.

Någon organisatorisk uppdelning av trädgårdsförsöken på fackliga under niliang

till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 167. 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

avdelningar lärer lika litet erfordras som beträffande jordbruks- och husdjursförsöken.
Däremot böra försökens ledare vara specialister särskilt i
avseende å vart och ett av de två huvudområden, försöken omfatta, nämligen
fruktodlingen och köksväxtodlingen.

I likhet med vad jag angivit i samband med förslaget till allmän organisation
av jordbruks- och husdjursförsöken torde det få förutsättas, att närmare
föreskrifter om trädgårdsförsökens anordning lämnas av Kungl. Majit inom
ramen av den huvudplan, som fastställes av statsmakterna.

4. För söksgårdar, försöksstationer och lokala försök.

a. Jordbruksområdet.

1931 års 1931 års utredningsmän hava erinrat, att i ett år 1925 avgivet betänkande
Utremån9S'' (stat- off- utr- 1925:32) föreslagits upprättande av 14 försöksgårdar,
tänkta att förläggas med hänsyn till olikartade jordbruksområden inom
landet. De anföra härom vidare:

Detta förslag avsåge huvudsakligast försöksgårdar på fastmarksjord, och
någon hänsyn foges ej till de statsunderstödda föreningarnas försöksgårdar,
enär dessa föreningar tänktes skola fortsätta sin verksamhet såsom fristående
institutioner. Även om ifrågavarande förslag till ordnandet av landets
försöksgårdsfråga tvivelsutan erbjöde vissa fördelar, ansåge utredningsmännen,
att, då nämnda förslag på grund av statsfinansiella skäl svårligen inom
rimlig tid kunde komma att slutgiltigt genomföras, denna fråga dock borde
kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt, dels genom att ett mindre antal
nya försöksgårdar inrättades, dels genom att de statsunderstödda föreningarnas
försöksgårdar inordnades i systemet, dels genom att detta i
mån av behov kompletterades genom anordnande av fasta försöksfält i
första hand på därtill lämpliga lantmanna- och lantbruksskolor (s. k. fasta
försöksstationer).

För nämnda ändamål borde landet indelas i 7 distrikt, vartdera omfattande
ett visst antal hushållningssällskapsområden. Det kunde synas, som örn
det varit lämpligare, att dessa distrikt avgränsades efter s. k. naturliga jordbruksområden,
men en sådan distriktsindelning skulle med all säkerhet stöta
på stora svårigheter icke minst från administrativ och organisatorisk synpunkt.
Utredningsmännen holle före, att ifrågavarande försöksdistrikt borde
hava följande omfattning:

1. Södra försöksdistriktet: Malmöhus, Kristianstads, Hallands och Blekinge
län;

2. Sydöstra försöksdistriktet: Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, Östergötlands
och Gotlands län;

3. Sydvästra försöksdistriktet: Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och
Bohus län;

4. Målar- och Hjälmar o mrådets försöksdistrikt: örebro, Södermanlands
Stockholms, Uppsala och Västmanlands län;

5. Bergslagsområdets försöksdistrikt: Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs
län;

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■ 115

6. Nedre Norrlands försöksdistrikt: Västernorrlands och Jämtlands län;
samt

7. övre Norrlands försöksdistrikt: Västerbottens och Norrbottens län.

Såsom ett synnerligen starkt skäl för denna distriktsindelning talade bland

annat den omständigheten, att indelnigen i huvudsak överensstämde såväl
med de s. k. lantbruksmötesdistrikten som med distrikten för Sveriges utsädesförenings
filialorganisation.

I särskild tabell, som finnes intagen i utredningsmännens betänkande, har
lämnats en sammanställning av åkerarealerna och antalet brukningsdelar
inom de föreslagna försöksdistrikten. Av sammanställningen inhämtas, att
åkerarealerna inom de södra, sydöstra och sydvästra samt Målar- och Hjälmarområdets
distrikt äro inbördes relativt jämna, att åkerarealen inom Bergslagsområdet
är väsentligt mindre än inom vart och ett av nämnda distrikt,
samt att de två norrlandsdistrikten innehålla de minsta åkerarealerna. Jämväl
antalet brukningsdelar är minst i norrlandsdistrikten. Målar- och Hjälmardistriktet
intar härutinnan en mellanställning, övriga föreslagna distrikt
äro enligt tabellen inbördes i stort sett jämna med hänsyn till brukningsdelarnas
antal. Utredningsmännen framhålla, att landets fasta försöksverksamhet
borde ordnas så, att genom försöksgårdar, fasta försöksstationer
och fasta försöksfält våra viktigaste klimat- och jordmånstyper bleve företrädda.
I överensstämmelse härmed skulle till buds stående försöksarealer
i första hand representera: inom södra distriktet: ler- och sandjordar; inom
sydöstra distriktet: sand-, torv- och lerjordar; inom sydvästra distriktet: leroch
sandjordar; inom Målar- och Hjälmardistriktet: ler-, sand-, svärn- och
torvjordar; inom Bergslagsdistriktet och inom de båda Norrlandsdistrikten:
mjäl-, sand- och torvjordar. För att erhålla en dylik representativ samling
försöksplatser måste en del nya försöksgårdar inrättas och dessutom större
delen av landets lantmanna- och lantbruksskolor tagas i anspråk såsom försöksstationer
samt därjämte vissa fasta försöksfält anordnas, där behovet
så påkallade.

Utredningsmännen hava härefter skisserat en plan för ordnande
av den fasta försöksverksamheten inom de olika distrikten.
Härvid har särskilt framhållits, att till försöksstationer föreslagna lantbrukseller
lantmannaskolor borde utnyttjas därtill, allenast i den mån de vid
närmare granskning befunnes lämpliga för det avsedda ändamålet. Beträffande
innehållet i berörda plan, där utförliga upplysningar lämnas om de
försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält, som föreslagits skola
ingå i distrikten, samt om de olika försöksändamål ifrågavarande försöksanläggningar
skulle tjäna, torde jag få i huvudsak hänvisa till betänkandet.
Här må emellertid återgivas en sammanfattande uppställning av det försöksgårdssystem,
utredningsmännen föreslagit.

Södra fö rs ö k sdistriktet.

1. Råby försöksgård, Malmöhus län, moränlera;

2. Åsums försöksgård, Kristianstads län, sandjord.

Sydöstra försöksdistriktet.

3. Flahults försöksgård, Jönköpings län, torv- och sandjord;

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

4. Köpetorps försöksgård, Östergötlands län, mullrik, styv lera (dungjord); 5.

Roma försöksgård, Gotlands län, kalkrik moränlera och torvjord.
Sydvästra försöksdistriktet.

6. Lanna försöksgård, Skaraborgs län, mullhaltig mellanlera.

Målar- och Hjälmarområdets försöksdistrikt.

7. Ultuna försöksgård, Uppsala län, styv lera, lättlera och svämlera; denna
försöksgård skall jämväl utgöra en husdjursförsöksgård.

Berg slag sområdets försöksdistrikt.

8. Uddeholms försöksgård, Värmlands län, sand och molera;

9. Kungsgårdens försöksgård, Gävleborgs län, lerjord.

Nedre Norrlands försöksdistrikt.

10. Offers försöksgård. Västernorrlands län, mjällera;

11. Gisselås försöksgård, Jämtlands län, torvjord.
övre Norrlands försöksdistrikt.

12. Brattby försöksgård, Västerbottens län, mullrik finmo och mjäla;

13. Sunderbyns försöksgård med Alträsk, Norrbottens län, sand- och
mulljord samt torvjord.

Av de angivna försöksgårderna äro, enligt vad utredningsmännen erinrat,
följande i bruk, nämligen statens försöksgårdar Lanna och Offer, mosskulturföreningens
försöksgårdar Flahult och Gisselås samt kemisk-växtbiologiska
anstaltens försöksgård Sunderbyn med Alträsk.

Utredningsmännen anföra vidare:

Den vid Ultuna föreslagna försöksgården utgjorde endast en nödvändig
ersättning för centralanstaltens nu vid Experimentalfältet bedrivna försöksverksamhet,
och för övrigt funnes därstädes också betes- och vallföreningens
försöksgård Lilla Sunnersta. Av övriga föreslagna gårdar skulle de vid Roma,
Uddeholm och Kungsgården vara en enklare typ och endast fordra relativt
obetydliga engångskostnader. Det skulle alltså gälla att inrätta 3 nya försöksgårdar
av ungefär samma typ som statens nuvarande, nämligen Råby,
Åsum och Köpetorp, samt en mindre dylik gård, Brattby.

Utredningsmännen hava härjämte framställt följande förslag om komplettering
av de fasta försöksgårdarnas verksamhet inom de olika distrikten.

1. Södra försöksdistriktet.

a) Försöksstationer.

Vilans lantmannaskola (Malmöhus län), Fridhems lantmannaskola, Svalöv
(Malmöhus län), Bollerups lantbruksskola (Kristianstads län), Önnestads
lantmannaskola (Kristianstads län), Osby lantmannaskola (Kristianstads
län), Katrinebergs lantmannaskola (Hallands län) samt Bräkne-Hoby lantmannaskola
(Blekinge län).

b) Försöksfält.

Vid Norra Vram (Malmöhus län) å styv lera, i mellersta Halland och i
västra Blekinge å sandjord.

2. Sydöstra försöksdistriktet.

a) Försöksstationer.

Grimslövs lantmannaskola (Kronobergs län), St. Segerstads lantmannaskola
(Jönköpings län), Högsby lantmannaskola (Kalmar län), Bjärka-Säby
lantbruksskola (Östergötlands län), Lunnevads lantmannaskola (Östergötlands
län) samt Hemse lantmannaskola (Gotlands län).

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

117

b) Försöksfält.

Vid Mörbylånga å Öland, å Vadstenaslätten å moränlera, å Vikbolandet å
styv lera samt vid Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län.

3. Sydvästra försöksdistriktet.

Försöksstationer.

Klagstorps lantbruksskola (Skaraborgs län), Fristads lantmannaskola
(Älvsborgs län), Sätila lantmannaskola (Älvsborgs län) samt Dingle lantmannaskola
(Göteborgs och Bohus län).

4. Målar- och Hjälmarområdets försöksdistrikt.

Försöksstationer.

Fellingsbro lantmannaskola (örebro län), Kävesta lantmannaskola (Örebro
län), Ulvhälls lantbruksskola (Södermanlands län), Berga lantbruksskola
(Stockholms län), Tomta lantbruksskola (Västmanlands län) samt Sala
lantmannaskola (Västmanlands län).

5. Bergslagsområdets försöksdistrikt.

Försöksstationer.

Varpnäs lantbruksskola (Värmlands län), Västra Värmlands lant- och
skogsmannaskola, Kyrkerud (Värmlands län), Vassbo lantbruksskola (Kopparbergs
län) samt Mora lantmannaskola (Kopparbergs län).

6. Nedre Norrlands försöksdistrikt.

a) Försöksstationer.

Hussborgs lantmannaskola (Västernorrlands län), Nordviks lantbruksskola
(Västernorrlands län), Själevads lantmannaskola (Västernorrlands län) samt
Torsta lantmannaskola (Jämtlands län).

b) Försöksfält.

Vid Medstugan (Jämtlands län).

7. Övre Norrlands försöksdistrikt.

Degerfors lantmannaskola (Västerbottens län), Umeå lantbruksskola (Västerbottens
län), Grans lantmannaskola (Norrbottens län) samt Matarengi
lantmannaskola (Norrbottens län).

Utredningsmännen hava uttalat, att den föreslagna försöksorganisationen
torde, särskilt om den i vissa fall kompletterades med fasta försöksfält, komme
att fylla rätt högt ställda anspråk på möjligheter till fast försöksverksamhet
inom landets samtliga jordbruksområden.

För lösande av vissa lokalbetonade försöksfrågor, såsom t. ex. sortprövning,
växtföljdsfrågor, jämförelse emellan olika slag av gödselmedel m. m.,
erbjödes därjämte möjlighet att vid de inom försöksdistrikten befintliga lantmanna-
och lantbruksskolorna komplettera försöksgårdarnas verksamhet.

Visserligen kunde omständigheter så foga, att ej alla angivna skolor komme
till användning såsom försöksstationer, men utredningsmännen ville dock
framhålla nödvändigheten av, att försöksverksamheten vid skolorna betydligt
utökades och förbättrades. Särskilt finge betonas, att den försöksverksamhet,
som anordnades vid skolorna, borde främst hava till uppgift att framskaffa
fullt tillförlitliga försöksresultat och först i andra hand att tjäna demonstrations-
och undervisningsändamål. Av denna anledning vore det nödvändigt,
att försöksstationerna vid skolorna ställdes under den strängaste
kontroll, vilken borde utövas av närmaste försöksgård.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Under erinran att tidigare ställts till centralanstaltens för försöksväsendet
på jordbruksområdet förfogande statsanslag å 8,000 kronor att användas till
fast försöksverksamhet vid lantmanna- och lantbruksskolor, vilket belopp sedermera
sänkts till 6,000 kronor, samt att av anslaget ett antal skolor erhållit
500 kronor vardera med skyldighet att för centralanstaltens räkning och
under dess direkta kontroll utföra upp till fem försök under ett år, hava utredningsmännen
nu föreslagit en i viss mån förändrad anordning i avseende
å organisationen av de till nämnda skolor förlagda försöken. De anföra härom
följande.

Sedan landet indelats i 7 försöksdistrikt, och varje dylikt distrikt erhållit
minst en statlig försöksgård, vore det ur flera synpunkter lämpligast, att
skolornas försöksverksamhet närmast ställdes under försöksgårdarnas ledning
och kontroll. Härigenom borde kontrollen bliva effektivare och kostnaderna
för densamma mindre. Vidare borde ersättningen till skolorna ej
utgå såsom en fast summa per skola utan efter en beräknad kostnad per försök.
Den, som ledde och kontrollerade ifrågavarande försöksverksamhet,
kunde därigenom bättra utnyttja de för ändamålet mest lämpliga skolorna.
Vidare borde ovillkorligen föreskrivas, att skola, som önskade anslag till utförande
av sådana försök, skulle förbinda sig att ej samtidigt för annans
räkning åtaga sig försöks- eller demonstrationsverksamhet, såvida ej särskilt
tillstånd därtill erhållits. Ej heller borde resultaten från de statliga försöken
utan vidare få av skolan direkt publiceras.

I enlighet med förslag, som framförts av svenska lantmannaskolornas lärarförening
hava utredningsmännen ansett det lämpligast, att skolorna själva
finge svara för nödig försöksteknisk utrustning. Likaså har förordats, att
någon av skolans lärarråd, helst läraren i jordbrukslära, fungerade som ledare
för försöksstationens försök. Denne borde vara i sådan egenskap godkänd
av lantbruksförsöksanstalten. Ytterligare anföra utredningsmännen:

Vad anginge anslaget till denna försöksverksamhet, så utginge detta, såsom
tidigare nämnts, för närvarande med 100 kronor per försök. Från förutnämnda
förenings sida hade påyrkats, att anslaget måtte höjas till 200 kronor
per försök. Även om man ej borde lämna samma ersättning för olika
slag av försök, ansåge dock utredningsmännen, att man förslagsvis kunde i
medeltal räkna med 150 kronor per försök såsom skälig ersättning. Anslagen
till försöksstationerna borde från lantbruksförsöksanstalten utbetalas till
respektive skolors styrelser, vilka hade att efter lämpliga grunder fördela anslaget
mellan skolan, markägaren och försöksledaren. Under förutsättning
att c:a 30 skolor utvaldes till försöksstationer och på varje dylik årligen
utlades i medeltal 6 försök, skulle alltså den direkta kostnaden för denna
försöksverksamhet uppgå till c:a 30,000 kronor per år.

Utredningsmännen hava vidare såsom sitt eget upptagit ett förslag i förut
åberopad av särskilda utredningsmän år 1933 avgiven promemoria med
vissa synpunkter beträffande statens understöds- och låneverksamhet för
jordbruksnäringens förkovran, vilket förslag avsåge, att såsom ett led vid
spridanet av kännedom örn försöksresultaten borde ingå jämväl anordnande
av studieresor för jordbrukare till lämpliga försöksgårdar o. s. v. med därtill
knuten demonstration av försöken. Utredningsmännen hava framhållit,
att en sådan anordning vore i hög grad önskvärd, och att den borde kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

119

anses som en lämplig utvidgning av den upplysningsverksamhet, som i form
av mosskurser anordnades av mosskulturföreningen vid dess försöksgårdar
och försöksfält.

I det föregående hava under avdelningen 1 lämnats kortfattade uppgifter
om de försöksgårdar, som äro anslutna till svenska mosskulturföreningen
nämligen Flahults och Gisselås försöksgårdar och de till kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå anslutna Sunderbyn och Alträsk, den sistnämnda
av utredningsmännen rubricerad som substation under Sunderbyn försöksgård.
Utöver de sålunda lämnade uppgifterna må ur utredningsmännens
betänkande anföras följande rörande försöksgårdarna Flahult, Gisselås och
Alträsk, vilka enligt vad jag tidigare anfört torde böra inordnas i den statliga
försöksverksamheten.

Flahults forsö k sgård vore i full drift och försedd med erforderliga
byggnader, inventarier och dylikt, varför i fråga om denna blott gällde
att utreda under vilka villkor mosskulturföreningen vore villig att överlåta
densamma till staten. Flahult vore taxeringsvärderad till 47,100 kronor
men i föreningens räkenskaper upptagen till ett värde av 40,000 kronor.
Gårdens levande inventarier (4 hästar, 4 oxar, 1 tjur, 35 kor, 4 kvigor, 11
kalvar och 26 svin) vore värderade till 14,640 kronor och de döda inventarierna
till 7,662 kronor. De anförda siffrorna hänförde sig till tiden den 30
juni 1933. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, syntes föreningen vara
villig att överlämna gården efter verkställd värdering, men borde ifråga härom
framhållas, att åtminstone i någon utsträckning statsmedel hade använts
vid uppförandet av byggnader och vid inköp av inventarier, vilket vid värdering
borde beaktas. Kostnaderna för gårdens förvärvande torde säkerligen
ej komma att överstiga 70,000 kronor.

I fråga om det tillsammans med Flahult brukade kärrjordsområdet, Svartekärr,
vilket mosskulturföreningen för en tid av 49 år, räknat från den 14
mars 1925, arrenderat av Norrahammars bruk för ett årligt belopp av 600
kronor, erfordrades ju endast, att arrendekontraktet överlätes på staten.

Då det säkerligen torde vara erforderligt, att denna försöksgård kunde
förfoga över någon areal av den för småländska höglandet typiska fastmarksjorden,
torde det böra påpekas, att enligt inhämtade upplysningar
skulle Norrahammars bruk vara villigt att utarrendera viss areal dylik jord
på den närbelägna Flahultsgården; eventuellt kunde måhända försök få utläggas
i nämnda gårds olika skiften.

Gisselås försöksgård, som vore i full drift och väl bebyggd, kun
de lätt förvärvas av staten, enär på gården vilade dels ett ränte- och amorteringsfritt
statslån, som ju i så fall finge avskrivas, dels en skuld till mosskulturföreningen,
som den 30 juni 1933 uppgått till 32,761 kronor 30 öre,
vilken skuld staten redan åtagit sig att betala. Då gården iordningställts
huvudsakligen medelst statsmedel, torde engångskostnaderna för dess övertagande
inskränka sig till betalning av nämnda skuld, vilken den 1 juli
1937 beräknas belöpa sig till omkring 20,000 kronor. Gisselås försöksgård
vore taxeringsvärderad till 50.000 kronor. För den 30 juni 1933 voro de levande
inventarierna (1 häst, 1 tjur, 28 kor, 11 kvigor och 1 kalv) upptagna
till ett värde av 7,950 kronor och de döda till 5,436 kronor.

För denna 1''örsöksgårds ledning och försöksverksamhet erfordrades endast
en föreståndare, under det att eventuellt behov av assistent under sommarmånaderna
kunde tillgodoses från lantbrukslörsöksanstalten.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida ej försöksgårdens ladugård i fram -

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

tiden borde tillbyggas, enär den nuvarande kreatursbesättningen, c:a 40
djur, vore för liten för att kunna omsätta gårdens normala foderproduktion.
Genom en större besättning skulle möjligheterna också ökas att fullfölja
en utsträckt beteskontroll med djur av fjällras.

Det borde vidare påpekas, att på gården ej funnes någon föreståndarbostad,
men att den nuvarande föreståndaren på närbeläget, honom tillhörigt jordområde
uppfört en bostad, som vid eventuellt behov i framtiden möjligen
skulle kunna förvärvas av staten.

Beträffande Alträsks försöksgård må ur betänkandet anföras,
att den taxeringsvärderats till 34,500 kronor. Utredningsmännen, som förutsatt,
att både Sunderbyn och Alträsk överlätes till staten, hava anfört, att
det vid en överlåtelse torde ankomma på staten att ersätta å gårdarna belöpande
skulder, vilka uppginge till ett sammanlagt belopp av 34,668 kronor,
däri dock inräknats ett statslån å 14,000 kronor.

Av det föregående framgår, att utredningsmännens betänkande innefattar
förslag om inrättande av åtta försöksgårdar utöver de i statens, svenska mosskulturföreningens
samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå ägo befintliga.
Av dessa åtta försöksgårdar hava fyra större gårdar, nämligen
Råby i Malmöhus län, Åsum i Kristianstads län och Köpetorp i Östergötlands
län ävensom försöksgård vid Ultuna samt en mindre gård,
Brattby i Västerbottens län, föreslagits att anordnas på stadigvarande sätt,
under det att de tre återstående gårdarna, nämligen de med förläggning till
Gotlands, Värmlands och Gävleborgs län, ansetts böra erhålla provisorisk
karaktär. Beträffande de avsedda större försöksgårdarna innehåller betänkandet
utförliga detaljförslag. Till dessa liksom till förslaget örn inrättande
av de provisoriska försöksgårdarna torde jag få i huvudsak hänvisa
till betänkandet. Här må dock närmare få återgivas utredningsmännens
förslag, i vad detsamma avser inrättande av försöksgård å den till lantbrukshögskolan
hörande Ultuna egendom.

Ultuna försöksgård borde organiseras icke blott såsom en jordbruksförsöksgård,
utan även såsom en liusdjursförsöksgård, i sistnämnda
avseende närmast avsedd till försök för lantbruksförsöksanstaltens husdjursavdelning.
Av denna anledning komme denna gård att erhålla en delvis
annan karaktär än övriga försöksgårdar.

Utredningsmännen ansåge sig i detta sammanhang böra framhålla, att
det vore nödvändigt, att en till Ultuna förlagd försöksgård helt avskildes
från Ultuna egendom. Försöksgården komme nämligen då ej att göra något
intrång i egendomens jordbruksdrift, vilken i stor utsträckning torde komma
att belastas med såväl lantbrukshögskolans som Sveriges utsädesförenings
filials försöksverksamhet. Föröksgården skulle alltså komma att helt förfoga
över sitt bestämda område, vilket naturligtvis ej behövde hindra annan
institution att efter överenskommelse kunna erhålla rätt att å densamma
utlägga vissa försök.

Utredningsmännen ansåge, att denna försöksgård borde förläggas till de
av Ultuna egendom disponerade Hovstallängarna, som hade en areal av 103
hektar. Av dessa avskildes för de egentliga jordbruksförsöken all öster om
järnvägen belägen jord med en areal av c:a 50 hektar, eventuellt kompletterad
genom inköp av ett mindre skifte styvare lerjord från den invid liggande,
i privat ägo befintliga gården Fyrislund. Förutom nämnda arealer erfor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

121

drades för anläggande av permanenta betesvallar för husdjursförsök enligt
uppgift en så småningom till c:a 35 å 40 hektar utökad areal, och skulle
ifrågavarande betesdrift kunna förläggas till övriga delen av Hovstallängarna
eller eventuellt också till någon del av Kungsängen.

På lämplig plats av den för jordbruksförsöken avsedda delen av försöksgården
och samtidigt i närheten av betesarealerna borde gården bebyggas.
För jordbruksförsöksverksamheten erfordrades uppförandet av en bostadsbyggnad
för gårdens driftsledare, en arbetarbostad med rum för elever, en
ekonomibyggnad inrymmande stall, försökslada, magasin, redskaps- och maskinrum
samt slutligen ett vagnslider. I ekonomibyggnaden vore visserligen
ej utrymme beräknat för gårdens samtliga grödor, men då vid gården även
måste uppföras för husdjursförsöksverksamheten erforderliga byggnader, så
borde åtminstone höskörden kunna inrymmas i dessa. Då utredningsmännen
förutsatte, att särskild utredning komme att föranstaltas rörande den
inre organisationen av lantbruksförsöksanstaltens husdjursavdelning, och i
samband därmed också huru försöksverksamheten på detta område vid
föreliggande försöksgård borde ordnas, ville utredningsmännen ej yttra sig
rörande omfattningen och kostnaderna för de byggnader, som för ifrågavarande
ändamål kunde behöva uppföras. Utredningsmännen ansåge sig dock
redan nu böra framhålla, att en jämförelsevis stor nötkreatursbesättning
vore erforderlig för att tillförlitliga försök såväl i fråga om stallutfodring
som beträffande betesdrift skulle kunna anställas och genomföras. I detta
sammanhang kunde också erinras, att de danska statens egna gårdar, Faurholm
och Trollesminde, å vilka utfodringsförsök med nötkreatur utfördes,
hade besättningar om 230, respektive 150 djur.

Kostnaderna för försöksgårdens inrättande kunde, evad de anginge jord -

bruksförsök, beräknas till följande belopp:

bostadsbyggnad för driftsledare, kontor m. m............. kronor 22,000

arbetarbostad med elevrum ............................ » 19,000

ekonomibyggnad .................................... » 35,000

vagnslider .......................................... * 2,000

anläggning av vägar m. m............................. » 5,000

Summa kronor 83,000.

I detta sammanhang borde påpekas, att i proposition nr 143 till 1931 års
riksdag upptagits bland andra kostnader vid centralanstaltens förläggning
till Ultuna uppförandet av försökslada och försöksstall till ett sammanlagt
belopp av 55,000 kronor.

Till det nyss beräknade beloppet komme kostnader för inköp av levande
och döda inventarier till ett beräknat belopp av 25,000 kronor, men då
vid centralanstaltens jordbruksavdelning redan funnes en hel del såväl döda
som levande inventarier, torde nämnda belopp kunna sänkas till 15,000
kronor.

Verksamheten vid försöksgården borde ledas direkt från lantbruksförsöksanstalten,
men för den egentliga jordbruksdriften borde anställas en särskild
inspektor.

Driftkostnaderna för försöksgården vid Ultuna komme med all säkerhet
att ställa sig högre iin vid övriga försöksgårdar; försöksverksamheten måste
nämligen därstädes bliva av större omfattning, alldenstund lantbruksförsöksanstaltens
jordbruksavdelning skulle använda denna gård för specialförsök
av olika slag.

För komplettering av försöksverksamheten vid Ultuna jordbruks- och
husdjursförsöksgård torde det vara till fördel, att man fortfarande kunde

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

få disponera över den av betes- och vallföreningen under en tid av 20
år från den 14 mars 1934 för ett årligt belopp av 500 kronor arrenderade,
Uppsala akademi tillhöriga egendomen Sunnersta. Denna gård, som omfattade
c:a 21 hektar åkerjord, varav ungefär halva arealen inlagts till betesvallar,
hade av nyssnämnda förening dränerats och för övrigt iordningställts,
varför densamma nu torde lämpa sig för vissa betesförsök samt i fråga om
den återstående öppna jorden, som utgjordes av styv lerjord, även för en
del andra försök. Övertagandet av denna gård behövde ej medföra några
större kostnader, och driften av densamma kunde ledas direkt från den närbelägna
lantbruksförsöksanstalten.

Ur betänkandet må vidare anföras, att försöksgårdarnas lönestat, då det
föreslagna systemet blivit fullt utbyggt skulle, förutom utgående dyrtidstillägg,
uppgå till 114,426 kronor, vilket belopp beräknats fördela sig på följande
sätt:

a) redan befintliga statens försöksgårder (inklusive Ultuna

försöksgård) ...................................... kronor 30,564

b) redan befintliga statsunderstödda försöksgårder ...... » 29,220

c) föreslagna fasta försöksgårdar ...................... » 39,864

d) föreslagna provisoriska försöksgårdar ................ » 14,778.

Vid uppgörandet av försöksgårdarnas omkostnadsstater
hava utredningsmännen räknat med genomsnittliga driftunderskott av 8,000
—10,000 kronor örn året. Underskottet för Ultuna försöksgård har dock beräknats
högre eller till 16,500 kronor om året. Sammanlagda driftunderskotten
för de föreslagna försöksgårdarna hava upptagits till 117,000 kronor
örn året.

För resor av befattningshavare vid försöksgårdarna hava utredningsmännen
beräknat ett sammanlagt årligt belopp av 9,000 kronor.

Enligt de gjorde beräkningarna skulle alltså årliga kostnaderna för upprätthållande
av ett försöksgårdssystem i den av utredningsmännen föreslag -

na omfattningen utgöra

för avlöningar åt befattningshavare .................... kronor 114,426

» täckande av driftsunderskott o. d................... » 117,000

» befattningshavarnas resor ........................ » 9,000

Summa kronor 240,426.

Beträffande engångskostnaderna för försöksgårdarnas
inrättande hava utredningsmännen framhållit, att dessa kostnader ej
kunnat exakt beräknas. De anföra i anslutning härtill följande.

Man syntes kunna förvänta, att för inrättandet av försöksgårdarna Råby,
Åsum och Köpetorp torde för uppförande av byggnader, för inköp av levande
och döda inventarier samt eventuellt avträdesersättning till arrendator och
dylikt erfordras ett belopp av 80,000—100,000 kronor till varje gård. Försöksgården
vid Ultuna krävde ungefär samma belopp, men härtill komme
kostnaderna för byggnader, erforderliga för husdjursförsöksverksamheten.
För försöksgården Brattby erfordrades endast inköp av inventarier till ett
belopp av c:a 12,000 kronor. För försöksgårdarna Roma, Uddeholm och

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

123

Kungsgården torde knappast erfordras mer än anskaffandet av försöksteknisk
utrustning för ett belopp av c:a 2,000 kronor per gård.

I en av utredningsmännen uppgjord sammanställning hava engångskostnaderna
för försöksgårdarnas inrättande beräknats till sammanlagt 476,000
kronor.

Såsom jag tidigare omförmält har Sunne församlingsbostäUsstgrelse i inkommen
skrivelse hembjudit staten ett jordområde i Sunne socken för anläggande
därstädes av en försöksgård för Värmland. I förslaget
härom, som blivit tillstyrkt av, bland andra, länsstyrelsen i Värmlands län
samt domkapitlet i Karlstads stift, har framhållits att för det av 1931 års
utredningsmän föreslagna Bergslagsområdets försöksdistrikt, dit Värmlands
län hänförts, ej förordats inrättande av stadigvarande försöksgård utan allenast
av två provisoriska försöksgårdar. Boställsstyrelsen anför vidare:

Då boställsstyrelsen till fullo insåge, vilken utomordentlig betydelse en fast
försöksgård skulle komma att få för länets jordbruk, ville boställsstyrelsen
för att underlätta försöksgårdsfrågans lösning erbjuda svenska staten att
av lönebostället 11U mantal Sunne prästgård nr 1 eller Hasselbol i Sunne
socken av Värmlands län inköpa så stor åkerareal, som kunde anses lämplig
till fast försöksgård, förslagsvis 65 hektar, till det lägsta pris, för vilket
de ecklesiastika myndigheterna medgiva försäljning. Arrendekontraktet för
egendomen hade utlöpt 1935 och förnyelsen av detsamma hade skett sålunda,
att staten omedelbart skulle kunna få tillträda egendomen. Det föreslagna
området vore beläget i löneboställets norra del invid Sunne köping
och gränsade i norr till hemmanet Brårud och till Sunne prästgård hörande
mosse, i öster till Södra Borgeby och i väster till sjön Fryken. Jordmånen
utgjordes av lättlera, mjäla, sand- och mulljord, varjämte till egendomen
även hörde vitmosse. Praktiskt taget alla för Värmland karakteristiska jordarter
vore sålunda representerade. Inom Värmland arbetande försöksmän
vore eniga om, att lämpligare egendom för berörda ändamål ej stöde att
uppbringa inom länet.

Beträffande den lokala fältförsöksverksamhetens nuvarande
anordning har i det föregående hänvisats till utredningsmännens betänkande.
Här må dock i korthet erinras, att inom landet förekomma två särskilda
typer av sådan verksamhet nämligen hushållningssällskapens och
försöksringarnas. Den äldsta av dessa försökstyper är hushållningssällskapens
lokala fältförsöksverksamhet, vilken omhänderhaves av sällskapens
tjänstemän och är organiserad i form av ett frivilligt samarbete mellan sällskapen
och nuvarande centralanstalten för jordbruksförsök. Utredningsmännen
anföra härom:

Genom denna försöksverksamhets försorg utfördes till övervägande del allmänna
gödslingsförsök och sortförsök. I försöksplanerna för hushållningssällskapens
fältförsök funnes dock intagna planer för en stor mängd specialförsök
i såväl gödslings- som växtodlingsfrågor.

Den ledande tanken för denna försöksverksamhets organisation vore, att
försöken, speciellt gödslingsförsöken, i första hand skulle lämna resultat till
ledning för den, hos vilken försöken utlades, d. v. s. för försöksvärden. I
andra hand räknades med alt sammanställningar av dylika försöksresultat

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

skulle kunna bliva av värde för jordbruket i gemen och alltså gagna även
sådana jordbrukare, hos vilka försök ej varit utlagda.

Utredningsmännen hava anfört, att, med hänsyn till olikhet i försökens
anordning och ändamål, försöksvärden själv bestrede viss del av kostnaderna
för gödslingsförsöken, under det att vid de lokala sortförsöken försöksvärden
erhölle viss ersättning, cirka 30 kronor per försök. Ersättningen utbetalades
av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Beträffande omfattningen av hushållningssällskapens berörda verksamhet
och deras kostnader därför hava utredningsmännen införskaffat uppgifter,
vilka sammanställts i en i betänkandet intagen tabell. Härav inhämtas,
bland annat, att hushållningssällskapens totala kostnader för försöken beräknats
uppgå till något över 100,000 kronor om året, motsvarande en genomsnittlig
kostnad av 39 kronor per försök med växlingar från 20 kronor
i Kalmar läns norra del till 64 kronor i Stockholms län, samt att genomsnittskostnaderna
varierat ej blott med hänsyn till försökens fördelning inom
olika delar av landet utan även efter olika slag av försök.

Utredningsmännen hava beträffande försöksringarnas verksamhet, anfört
följande.

Försöksringarna vore organiserade som föreningar, vilka genom försöksledare
läte utföra försök, huvudsakligen gödslingsförsök hos ringarnas medlemmar.
Dessa erlade viss avgift för den nytta de kunde draga av försöken.
Försöksavgifterna utgjorde i allmänhet 10 kronor per försök. Ringarna erhölle
årliga bidrag av hushållningssällskapen. Bidragen ansåges dock för
små, för att ringarna skulle kunna fortsätta sin gagnande verksamhet. Understöd
av statsmedel för verksamhetens tryggande hade därför ifrågasatts.

Med hänvisning till nu i korthet angivna former för den lokala
försöksverksamhetens utövande hava utredningsmännen anfört,
att man med hänsyn till vårt lands växlande jordbruksförhållanden ej kunde
framhålla en särskild organisationsform såsom den ur alla synpunkter
bästa.

I vissa delar av landet, framför allt i de större jordbruksdistrikten, syntes
det vara lämpligt med försöksringar, i andra, t. ex. i Norrland, Bergslagen
och annorstädes, torde en dylik organisation knappast med fördel kunna
genomföras. Därför borde det lämnas varje hushållningssällskap fritt att
själv avgöra vilken organisationsform, som inom respektive områden vore
den ändamålsenligaste. För att hushållningssällskapen med tillräcklig saklighet
skulle kunna avgöra denna fråga, borde av varje hushållningssällskap
utses en kommitté, där sådan icke förut funnes. En dylik kommitté borde
framlägga förslag om de närmare detaljerna för den lokala försöksverksamhetens
organisation inom sällskapets område, ävensom om i vilken utsträckning
s. k. demonstrationsförsök (beträffande beteskultur, mosskultur, ogräsbekämpning
m. m.) borde anordnas.

Utredningsmännen ingå därefter närmare på förslag om anordnande av
olika lokala försök. De betona därvid vikten av att lokala gödslingsförsök
dels utföras i större utsträckning och dels erhålla en jämnare
fördelning över hela landet, än vad hittills varit fallet. Då man ej kun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

125

de förständiga hushållningssällskapen att inom ramen av sina dittillsvarande
anslag bekosta ett större antal lokala gödslingsförsök, hade utredningsmännen
tänkt sig, att varje sällskap skulle för varje försök erhålla en ersättning
av förslagsvis 20 kronor, dock med den begränsning att inom varje
hushållningssällskaps område statsbidrag endast lämnades för ett visst maximiantal
försök. Hushållningssällskapen skulle alltså komma att själva få
bidraga med minst halva kostnaden för den lokala gödslingsförsöksverksamheten.

Utredningsmännen hava beräknat antalet gödslingsförsök, för vilka ersättning
borde utgå, till 3,755 eller i runt tal ett försök per 1,000 hektar åkerjord.
De anföra i anslutning härtill:

Till utbetalande av ersättning för dessa försök skulle erfordras ett statsanslag
av c:a 75,000 kronor. Utredningsmännen ville dock framhålla, att,
för att hushållningssällskap skulle kunna erhålla anslag för anordnande
av lokala gödslingsförsök, borde villkoret vara, dels att försöken utfördes efter
av lantbruksförsöksanstalten godkänd plan, dels att försöksverksamheten
vid inspektion av nämnda anstalt eller av försöksgård befunnes vara
handhavd på ett fullt tillfredsställande sätt.

Inom de län, där försöksverksamheten helt eller delvis handhades av försöksringar,
borde varje dylik genom hushållningssällskapets förmedling erhålla
statsbidrag till sådant belopp, som motsvarade verksamhetens omfattning,
dock med det villkor att hushållningssällskap eller landsting eller båda
gemensamt lämnade anslag av samma storlek som statsbidraget. Härigenom
ansåge utredningsmännen, att alla behöriga intressen i fråga om den lokala
gödslingsverksamheten borde bliva tillgodosedda.

I fråga om de lokala gödslingsförsöken borde vidare framhållas, att försöksresultaten
från varje försök skulle insändas till lantbruksförsöksanstaltens
jordbruksavdelning i och för kontrollering och registrering. I de fall, då
så önskades,° skulle nämnda avdelning bearbeta och bedöma dessa resultat,
varefter de återsändas till respektive hushållningssällskap för att tillställas
vederbörande försöksvärd. Lantbruksförsöksanstalten skulle årligen låta
sammanställa försöksresultaten för varje försöksdistrikt samt offentliggöra
desamma på lämpligt sätt. För längre tidrymder, t. ex. för 5-årsperioder,
borde dessutom överskådliga sammanställningar publiceras över de viktigaste
resultaten i fråga om olika jordar, olika grödor m. m. Det torde i detta sammanhang
vara anledning påpeka, att då av den årliga försöksberättelsen
separatupplagor för olika distrikt eller även för ännu mindre områden kunde
tagas, bolde det härigenom bliva överflödigt för respektive hushållningssällskap
att i sina tidskrifter införa redogörelser för ifrågavarande försök.

Utredningsmännen ingå i fortsättningen på frågan örn sättet för anskaffande
av konstgödsel för försöksverksamheten. De anföra
härom följande.

Hittills hade landets konstgödselfirmor ställt avsevärda mängder konstgödsel
till olika försöksinstitutioners förfogande. Enligt från konsortiet Äger,
Chilesaloeter A.-B. och Kalksalpeter 1. G. och vissa försöksorganisationer inhämtade
upplysningar utlämnades sålunda under år 1932 kostnadsfritt konstgödsel
till följande mängder och beräknade belopp:

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

av kvävehaltiga konstgödselmedel ..... » forsforsyrehaltiga » ..... » kalihaltiga » .....	kg ........... 92,847 ........... 109,615 ........... 69,697	kronor 15,962 8,404 9,300
	Summa 272,159	33,666.
Dessa mängder fördelade sig på olika försöksinstitutioner sålunda:
	kg	kronor
Centralanstalten och lokala försöken . ..	........... 148,513	18,133
Svenska mosskulturföreningen .........	........... 62,971	7,789
Svenska betes- och vallföreningen .....	........... 41,560	5,101
Kemisk-växtbiologiska anstalten .......	........... 19,115	2,643
	Summa 272,159	33,666.

Oaktat de lämnade uppgifterna i vissa fall vore approximativa och sannolikt
något för låga, torde de dock giva en rätt god bild av förhållandena.
Hela denna konstgödselmängd åtginge dock ej enbart till försöksverksamhet;
åtminstone någon del torde även hava använts för jordbruksdriften på de
statsunderstödda försöksinstitutionernas försöksgårdar. Utredningsmännen
holle emellertid före, att om försöksverksamheten utvidgades på sätt, som i
det föregående föreslagits, torde även för direkt försöksverksamhet avsevärt
större mängder än för närvarande vara erforderliga. Det vore ej osannolikt,
att härför skulle krävas en sammanlagd konstgödselmängd av c:a 400,000
kg, vilken kunde beräknas motsvara ett värde av c:a 45,000 kronor.

Även örn konstgödselfirmorna i regel med största beredvillighet kostnadsfritt
ställt erforderliga mängder konstgödsel till såväl statlig som statsunderstödd
försöksverksamhets förfogande, och även om nämnda firmor med säkerhet
vore villiga att också för en avsevärt utökad försöksverksamhet lämna
kostnadsfri konstgödsel, holle dock utredningsmännen före, att det vore
riktigast, att staten inköpte all för försöksverksamhet erforderlig konstgödsel.
Då emellertid ett dylikt förslag måste innebära en rätt avsevärd kostnad för
statsverket, ville utredningsmännen ifrågasätta införandet av en accis på
försåld konstgödsel, om möjligt företrädesvis på importerad vara. En dylik
anordning torde ej vara svår att genomföra. Enligt av centralanstaltens
jordbruksavdelning inhämtade uppgifter skulle den årliga, inhemska förbrukningen
av konstgödsel för närvarande kunna uppskattas till följande un -

gefärliga mängder:

av kvävehaltiga konstgödselmedel ........ 1,300,000 deciton

» fosforsyrehaltiga » ........ 1,950,000 »

» kalihaltiga » ........ 550,000 »

Summa 3,800,000 deciton.

Om nu en accis infördes av 2 öre på kväve- och kalihaltiga och 1 öre på
fosforsyrehaltiga konstgödselmedel, allt per deciton, skulle på sådant sätt erhållas
ett belopp av c:a 56,000 kronor, vilket mer än väl skulle täcka kostnaderna
för inköp av konstgödsel. Det vore föga troligt, att en dylik åtgärd
skulle behöva stegra konstgödselprisen, ty redan nu torde de firmor, som
försålde konstgödsel, kalkylera med de kostnader, som de åsamkades genom
ifrågavarande och andra bidrag till försöksverksamheten. Höjdes accisen
till respektive 6 och 3 öre per deciton, kunde staten därigenom skaffa en
inkomst av ungefär samma storlek, som det anslag konstgödselförsöksverksamheten
föresloges skola erhålla. Utredningsmännen ville för sin del tillstyrka
en sådan utväg till försöksverksamhetens finansiering, därest statsfinansiella
skäl skulle nödvändiggöra detta.

Kungl. Maj.ts proposition nr loi -

I avseende åde lokala sortförsöken hava utredningsmännen velat
understryka betydelsen därav, att en fullt tillfredsställande organisation
gåves åt den försöksverksamhet, som skulle hava till ändamål att under
skilda jordmåns- och klimatförhållanden fastställa odlingsvärdet av de sorter
och stammar, som tillfördes landets växtodling. De framhålla vidare,
att det från jordbrukets synpunkter vore ett önskemål, att icke någon sort
eller stam finge utföras i marknaden, förr än dess odlingsvärde blivit fastställt
genom officiella försök, samt att växtförädlarna finge anses hava berättigade
anspråk på, att deras förädlingsprodukter bleve underkastade en
allsidig och tillförlitlig bedömning. Utredningsmännen anföra vidare.

Sortprövningsverksamheten inom landet kunde bedrivas efter förenklade
riktlinjer, örn denna verksamhet intimt samarbetade med landets växtförädlingsanstalter,
företrädesvis med Sveriges utsädesförening. Det borde nämligen
uppställas som ett önskemål, att de förädlingsprodukter, som från förädlingsanstalterna
överlämnades till sortprövning, åtföljdes av noggranna,
specificerade uppgifter örn respektive sorters egenskaper. Vidare borde i
första hand Sveriges utsädesförening med dess filialer hava på sin lott att
pröva de utländska sorter, vilka kunde tänkas få betydelse för jordbruket.
De resultat, som härvid uppnåddes, borde snarast bringas till lantbruksförsöksanstaltens
kännedom. Genom en sådan arbetsfördelning besparades anstalten
en hel del onödigt försöks- och analysarbete. Då det emellertid läge
i sakens natur, att marknaden alltjämt komme att tillföras ett stort sortiment
av olika växtslag, bleve det närmast försöksverksamhetens uppgift att fastställa,
vilken eller vilka av dessa sorter, som med största ekonomiska fördel
kunde odlas inom olika områden.

Utredningsmännen hava slutligen framställt följande förslag till sortförsöksverksamhetens
organisation.

I fråga örn försöken med strå- och trindsäd skulle förekomma två olika
storleksklasser, större och mindre försök. De förra skulle omfatta ett större
antal sorter och jämväl sådana, som visserligen vore avsedda att utföras i
praktiken, men ännu ej blivit saluförda; den, som önskade få en sort av sistnämnda
kategori prövad, borde dock framlägga försöksresultat, som visade
att sorten inom distriktet i fråga torde kunna få viss betydelse, ty utan en
dylik inskränkning skulle försöken komma att bliva alltför omfattande, och
växtförädlarna skulle kunna tänkas komma att använda dessa försök i och
för urval bland ett flertal närstående linjer, en sak, som vore förädlarens
egen uppgift att ombesörja.

De större sortförsöken skulle förläggas till fasta försöksgårdar och fasta
försöksstationer, där de kunde göras till föremål för fortlöpande iakttagelser
under hela vegetationsperioden. Innan samtliga försöksgårdar blivit inrättade,
torde dock för nämnda ändamål ett eller annat fast försöksfält få anskaffas.

De mindre sortförsöken skulle däremot endast omfatta ett mycket begränsat
antal av de för vederbörande område viktigaste sorterna, förslagsvis
högst 5; i dessa försök skulle en nyutkommen lovande sort prövas i jämförelse
med en eller ett par av de förutvarande bästa. De mindre sortförsöken
skulle förläggas till lämpliga gårdar och där göras stationära för minst 3 år
i följd. För dessa sistnämnda försök skulle vederbörande försöksvärd liksom
för närvarande åtnjuta ersättning, som förslagsvis kunde sättas till 30
kronor. Antalet dylika försök torde för landet i dess helhet böra uppgå till
c:a 400, vartill alltså skulle åtgå ett statsanslag av 12,000 kronor.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Yttranden.

Sort- och stamförsöken med val lbaljväxter och vallgräs borde däremot endast
förläggas till fasta försöksgårdar och fasta försöksfält men e.j till enskilda
gårdar, enär dessa försök krävde mera omsorg och för övrigt ofta vöre
till stort hinder i en vanlig jordbruksdrift.

Stamförsöken med rotfruktsväxter borde ombesörjas genom Råby försöksgård
och förläggas dels till denna, dels till en del andra försöksgårdar ävensom
till vissa fasta försöksstationer samt i mån av behov även till en eller
annan lämplig enskild gård.

Resultaten från sortförsöksverksamheten borde ej årligen offentliggöras,
utan först efter det vederbörande sort eller stam ingått i försöken i minst
3 å 4 år.

Beträffande lokala ogräsförsök hava utredningsmännen erinrat,
att för anordnande av sådana försök redan tidigare utgått statsanslag å
4,000 kronor. Med vitsordande av den stora betydelsen av dessa försök hava
utredningsmännen föreslagit, att anslag å nämnda belopp ställdes till den
centrala försöksorganisationens förfogande för angivet ändamål.

Inkomna yttranden, som här komma i betraktande, gruppera sig huvudsakligen
kring frågorna om antal och förläggning av försöksgårdar, fasta
försöksfält och försöksstationer vid skolor för den lägre lantbruksundervisningen
sami de i utredningsmännens betänkande under den lokala försöksverksamheten
rubricerade spörsmålen. I samband med försöksanordningarnas
förläggning har jämväl berörts utredningsmännens förslag om indelning
av landet i försöksdistrikt.

Mot lämpligheten av den föreslagna indelningen i försöksdistrikt
hava vissa anmärkningar framställts av lantbruksstyrelsen och åtskilliga
hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Ur de inkomna yttrandena må anföras följande.

Lanbruksstyrelsen har ifrågasatt, huruvida tillräckligt bärande
skäl för den föreslagna indelningen kunde anses föreligga, samt vidare anfört: Förslagets

lämplighet i fråga örn sättet för indelningens genomförande
kunde jämväl diskuteras.

Särskilt syntes det styrelsen, som om södra och sydöstra distrikten bleve
något heterogent sammansatta. Då lantbruksstyrelsen emellertid icke heller
för egen del vore i tillfälle att avgiva ett förslag till en bestående fast indelning
av landet i förevarande syfte, ville styrelsen inskränka sig till att
framhålla önskvärdheten av att, om också den av utredningsmännen föreslagna
distriktsindelningen foges till utgångspunkt för systemets anordnande,
denna dock icke bundes, utan att möjlighet lämnades till överflyttande
av områden från det ena distriktet till det andra. Önskvärt syntes vara, att
hushållningssällskapens egna synpunkter på frågan om deras anslutning till
visst distrikt bleve så vitt möjligt beaktade.

Styrelsen för centralanstalten för försöks väsendet
på jordbruksområdet har anfört, att försöksdistrikten i landet
borde bestämmas med hänsyn till försöksgårdarnas antal och belägenhet, så
att varje distrikt finge en försöksgård som centralpunkt.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvalt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

129

ningsutskott bär ansett, att Blekinge län borde utbrytas ur södra försöksdistriktet
och föras till det sydöstra, då det tillhörde samma jordartsgrupp
som södra och mellersta delen av Kalmar län, vidare att sydöstra försöksdistriktet
borde uppdelas antingen på två distrikt eller så, att lämpliga områden,
exempelvis Östergötland och eventuellt Gotland, hänfördes till annat närliggande
distrikt.

Kronobergs, Blekinge och Kristianstads läns hushållningssällskaps
förvaltni n g sutskott hava framhållit,
att utredningsmännen bort i förslaget om landets indelning i försöksdistrikt
taga mera hänsyn till likformigheten i fråga om jordmån och klimat än som
skett. Utskotten anföra härom, att Kronobergs och Jönköpings län torde
beträffande yttre jordbruksbetingelser hava betydligt större likhet med Älvsborgs
och delar av Kristianstads län än med Kalmar, Östergötlands och Gotlands
län.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har funnit det anmärkningsvärt, att länet i fråga örn jordbruksförsök
hänförts till södra distriktet tillsammans med Skåne, men i fråga om
trädgårdsförsök till västra distriktet tillsammans med Göteborgs och
Bohus län.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har påpekat, att sällskapets område, vad jordmån
och klimatiska förhållanden anginge, närmast överensstämde med Kronobergs
och Jönköpings län och därför rätteligen borde höra till samma distrikt
som dessa.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott
har med framhållande av de båda nordligaste länens stora ytvidd ifrågasatt
lämpligheten av deras sammanförande i ett försöksdistrikt.

Beträffande försöksgårdarnas, försöksfältens samt
försöksstationernas antal och förläggning hava lantbruksstyrelsen,
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
styrelsen för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid
Alnarp och vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttryckt särskilda
önskemål.

Ur de inkomna yttrandena må härom återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att en utvidgning av den fasta
försöksverksamheten i den omfattning utredningsmännen föreslagit, vöre
önskvärd.

Lantbruksstyrelsen ville sålunda förorda, att planen i detta avseende fullföljdes
i den mån medel för ändamålet kunde ställas till förfogande.

Endast på en punkt ansåge sig lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta en utvidgning
av utredningsmännens förslag. Detta hade nämligen icke, så vitt
lantbruksstyrelsen kunnat finna, tagit Alnarp i anspråk. Det torde ligga i
sakens natur, att Alnarp för sin undervisningsverksamhet vore i behov av en
viss icke allt för snävt tillmätt försöksverksamhet. Denna verksamhet, som
bedreves på statens egen skolegendom, syntes böra utnyttjas i ett planmässigt
ordnande av den statliga försöksverksamheten. Huruvida försöksverk Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

samheten bär borde få form av mindre, fast försöksgård eller en utvidgad
försöksstation, syntes böra bliva beroende av vidare övervägande.

Vad särskilt anginge försöksverksamheten vid lantbruks- och lantmannaskolor,
delade lantbruksstyrelsen utredningsmännens uppfattning, att de
möjligheter till försöksverksamhet, som särskilt lantbruksskolorna men
jämväl vissa lantmannaskolor kunde bereda, borde utnyttjas. Ur undervisningens
synpunkt vore det önskvärt, att skolorna och dessas lärare hölles
i så intim kontakt som möjligt med vad som försigginge på bland annat jordbruksforskningens
och därtill hörande försöksverksamhets område. I allmänhet
torde de skolor, som hade tillgång till lämplig jord, redan nu i någon
form bedriva försök på området.

En naturlig förutsättning för att en försöksverksamhet skulle kunna förläggas
till en skola vore, att denna förfogade över lämplig jord för försöken
antingen i form av eget skoljordbruk eller i skolans omedelbar a närhet för
ändamålet upplåten jord. Försöks anordnande genom skolan med uppoffringar
från dennas sida å annan jord, syntes lantbruksstyrelsen icke lämpligen
böra påfordras. Sådana försök syntes hellre böra få formen av fasta
försöksfält, vid vilkas skötsel eventuellt härför lämplig lärare vid lantmanna -

skola skulle kunna utnyttjas.

Lantbruksstyrelsen, som alltså principiellt anslote sig till utredningsmannens
förslag om inordnande i viss utsträckning av de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
i deri planerade statliga försöksverksamheten, »mage
sig knappast kunna förutsätta, att detta åtminstone tillsvidare kunde e ler
lämpligen borde ske i så stor utsträckning, som forslaget avsage. Enligt
lantbruksstyrelsens förmenande borde jämväl denna fråga ia utveckla sig
successivt och i den ordning, som omständigheterna möjliggjorde. Att icke
förhållandena på detta område på något sätt bundes och att vid starten stor
försiktighet från ledningens sida tillämpades, syntes lantbruksstyrelsen nödvändigt
jämväl av det skälet, att på den lägre undervisningens område en viss
utveckling, bland annat genom inrättande av nya skolor eliel förflyttande
av redan befintliga sådana, torde vara att förvänta Härigenom kunde förhållandena
ändras så, att lämpliga försöksstationer kunde komma till stand
på ställen varom i planen intet förslag upptagits. Da det givetvis ur iorsökssynpunkt
vore av den allra största betydelse, ali försöksstationer bleve
fasta — varuti lantbruksstyrelsen särskilt såge kravet pa att forsoken kunde
ostört fortgå en avsevärd tid framåt — syntes det nödvändigt, att forhallandena
noga prövades i varje särskilt fall, innan en sådan försöksstation komme
till stånd, och att bindande atval härom upprättades med vederbörande skolstyrelse
och i fråga om lantbruksskola jämväl med vederbörande jordinnehavare.
I sådant avtal borde försöksstationsinnehavarens saval skyldigheter
som rättigheter preciseras.

I senare inkommet yttrande över de av 1935 års utredningsman verkställda
utredningarna har lantbruksstyrelsen kompletterat sina uttalanden rörande
den fasta försöksverksamheten. Styrelsen har härvid understrukit, att Hagan
i vilken ordning och i vilken takt anordnandet av nya försöksgårdar kunde
ske ej syntes böra bliva föremål för övervägande innan den föreslagna jordbruksförsöksanstalten
kommit i gång och förhållandena närmare kunde ö\eiblickas.
I detta sammanhang har lantbruksstyrelsen jämväl framhållit, att
därest ett utbyggande av försöksorganisationen skedde successivt en distriktsindelning
enligt utredningsmännens förslag knappast torde kunna genomföras
under den närmaste tiden. Lantbruksstyrelsen har vidare ansett sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

131

böra ingå på frågan om den föreslagna försöksgården vid Ultuna. Ur styrelsens
yttrande härom må anföras följande.

Det torde icke utan vidare vara klart, att försöksgården borde få just den
förläggning, som föreslagits. På denna punkt syntes det lämpligast, att
högskolans styrelse finge fria händer.

Då 1935 års utredning utginge från att husdjursförsöken skulle på något
sätt kunna kombineras med denna försöksgård, ville lantbruksstyrelsen erinra,
att styrelsen funnit denna gren av försöksverksamheten böra ordnas i
direkt förbindelse med den under Ultuna lydande Kungsängen. Försöksgården
borde därför endast utrustas för drivande av jordbruksförsök och förses
med byggnader för arbetspersonal, häststall samt försökslada. För söksgårdens
foderskörd torde mot skälig ersättning böra överlåtas på Ultuna egendom
för att utnyttjas i ladugården vid Kungsängen. Under sådana förhållanden
syntes de för försöksgårdens utbyggande erforderliga kostnaderna, vilka
av utredningen beräknats till 83,000 kronor, kunna något nedbringas.

Styrelsen för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet
vid Alnarp har förslagit anordnande av en fast försöksgård vid
Alnarp. Dylikt förslag har jämväl framförts av styrelsen för centralanstalten
för forsö k sväsendet på jordbruksområdet,
som härutöver anfört i huvudsak följande.

Att som utredningsmännen föreslagit förlägga en försöksgård till Östergötlands
slättbygd funne styrelsen välbetänkt. Ett upprätthållande av försöksverksamheten
vid Flahult funne styrelsen ävenledes vara lämpligt, men
denna verksamhet syntes icke kunna tillgodose hela det småländska höglandets
behov i sådant hänseende, även örn försöksgården utökades med någon
areal fastmarksjord. Styrelsen ville i stället förorda, att en särskild försöksgård
upprättades på urbergsmorän för småländska höglandet, samt att
Flahult finge tjänstgöra som filialstation för denna med — såsom nu — en
inspektor såsom närmaste ledare. Den för Gotland avsedda försöksgården
torde närmast motsvara vad utredningsmännen betecknat såsom fast försöksfält,
ehuru det skulle få en jämförelsevis stor omfattning. Styrelsen hade
intet att erinra mot förslaget i denna del.

Sydvästra försöksdistriktets behov av försöksgårdar skulle tillgodoses genom
den redan upprättade Lanna försöksgård. Styrelsen tillstyrkte detta
förslag.

Inom Målar- och Hjälmarområdets försöksdistrikt skulle den centrala försöksverksamheten
anordnas vid Ultuna. Till Närkeslätten skulle förläggas
ett fast försöksfält. Styrelsen ansåge, att Hjälmarområdets jordbruksförhållanden
så skilde sig från Uppsalaslättens, att en särskild försöksgård kunde
vara motiverad. Skulle i stället tills vidare ett fast försöksfält anordnas,
torde detta böra erhålla betydligt större omfattning än vad utredningsmännen
föreslagit.

I nedre Norrlands försöksdistrikt funnes redan en försöksgård för fastmarksjord
vid Offer i Västernorrlands län och en dylik, mosskulturföreningen
tillhörig gård för torvjord vid Gisselås, Jämtlands län. Styrelsen tillstyrkte
utredningsmännens förslag, att dessa försöksgårdar finge bilda centraler
för försöksverksamheten i respektive län, men ansåge, att Gisselås försöksgård
borde kompletteras med ett större försöksfält å fastmarksjord på lämplig
plats i Jämtlands län.

Enär styrelsen icke varit i tillfälle alt taga närmare kännedom örn de av
utredningsmännen föreslagna försöksgårdarna, saknade styrelsen möjlighet

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

att uttala sig över förslagets olika tekniska och ekonomiska detaljer rörande
dessa gårdar. Styrelsen förutsatte också, att innan beslut fattades om upprättandet
av viss försöksgård en särskild specialutredning verkställdes i ämnet.

I fråga om organisationen av den till Ultuna förlagda försöksgården vore
en utväg, att denna gård likställdes med andra försöksgårdar och erhölle
särskild föreståndare. Emellertid syntes avgörande skäl tala för att verksamheten
vid denna försöksgård i stället leddes direkt från lantbruksförsöksanstalten.
Styrelsen hyste nämligen den uppfattningen, att de personer
som skulle hava till uppgift att utöva den fackliga ledningen av hela landets
försöksverksamhet på växtodlingens område, nödvändigt måste äga
tillgång till egna resurser för praktisk försöksverksamhet, ty endast därigenom
kunde de upprätthålla levande kontakt med försöksverksamheten och
föra denna framåt. Men det borde då vara klart utsagt, vem som hade att
bära det närmaste ansvaret för försöksgårdens drift. Om jordbruksförsöken
på sätt styrelsen föreslagit uppdelades på tre avdelningar, nämligen för
jordbruk, växtodling och beteskultur, syntes det vara lämpligast, att var och
en av dem erhölle sitt särskilda område och sina egna resurser för försöksverksamhet.
All erfarenhet från andra länder syntes nämligen bestyrka,
att sammanblandning på detta område vore till nackdel för verksamheten.
Styrelsen ansåge det därför vara nödvändigt, att frågan örn anordnande av
särskilda försöksgårdar vid Ultuna gjordes till föremål för ytterligare utredning,
innan beslut fattades örn åtgärder i ämnet.

Vad anginge frågan örn fasta försöksstationer förutsatte styrelsen, att anordnandet
av försök vid sådana stationer bleve beroende av omständigheterna,
och att omfattningen av dylik försöksverksamhet kunde komma att
växla från tid till annan. Styrelsen ansåge sig därför icke böra ingå på detaljer
i denna del av förslaget, men funne sig kunna tillstyrka det av utredningsmännen
föreslagna årsanslaget till försöksstationer å 30,000 kronor.

Beträffande anordnandet av fasta försöksfält hyste styrelsen den uppfattningen,
att denna form för den statliga försöksverksamheten borde tillmätas
särskild betydelse under en tid, då systemet med statliga försöksgårdar ännu
icke hunnit fullt utbyggas. Men även senare borde dylika försöksfält kunna
utgöra ett värdefullt komplement till försöksgårdarna. Ur dessa synpunkter
förefölle det styrelsen, som örn utredningsmännen beräknat kostnaderna
för anordnandet av fasta försöksfält väl knappa.

Ur övriga yttranden rörande försöksverksamhetens anordnande må i detta
sammanhang anföras följande.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har framhållit vikten av, att de inom Målar- och Hjälmarområdet
mycket vanliga gyttjejordarna bleve föremål för fast försöksverksamhet,
och att därför åtminstone ett fast försöksfält inrättades på dylik
jord.

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
som funnit försöksintressena inom dess område mindre väl tillgodosedda,
har föreslagit fasta försöks anordnande dels i trakten av Gamleby
för lerjordsförsök, dels i Sävedebygden, avseende moränjorden och torvoch
kärrjorden. Skulle lantmannaskolan i Gamleby bliva försedd med skoljordbruk,
har en fast försöksstation ansetts böra anordnas därstädes.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har framhållit, att ytterligare en försöksgård borde upprättas och
placeras så, att den på bästa sätt representerade södra och mellersta Kalmar
län samt Blekinge. I stället för den gård, Slakmöre, som utredningsmän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

133

nen avsett till fast försöksstation och som vore belägen 45 kilometer söder
örn Högsby, har utskottet ansett Emådalen, närmare angivet Högsbyorten,
vara rätta platsen för en dylik station. Vidare har påpekats, att en fast försöksstation
vid Gamleby lantmannaskola skulle hava stor betydelse för den
betydande jordbruksbygden i Gamlebyvikens dalgång.

Kronobergs, Blekinge och Kristianstads läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hava föreslagit, att en försöksgård
anlades på den för sydsvenska höglandet särskilt utmärkande jordarten
urbergsrnorän och å en plats med typiskt höglandsklimat. Älvsborgs
läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har uttalat sig för förläggande av en försöksstation till sydsvenska
höglandet.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har framhållit, att Alnarp sedan lång tid utgjort och fortfarande
utgör centrum inom jordbruket och jordbruksvetenskapen, varför försöksverksamheten
inom landets sydliga delar om möjligt borde förläggas dit.
Om det efter förnyad undersökning skulle visa sig omöjligt att dit förlägga
skott har föreslagit, att en fast försöksgård i stället för endast ett fast försöksfält
ovillkorligen upprättas där.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har föreslagit att en fast försöksgård i stället för endast ett fast försöksfält
måtte, med hänsyn till den stora klimatskillnaden mellan Halland
och försöksgården vid Lund, förläggas till Halland.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har funnit det betänkligt, att utredningsmännen ansett bergslagsområdets
försöksdistrikt, i vilket Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns
hushållningssällskap inginge, tillgodosett med två provisoriska försöksgårdar,
medan för övriga distrikt föreslagits minst en och för de flesta två fasta
försöksgårdar. Utskottet har ansett, att utredningsmännen icke ägnat
dessa tre län samma uppmärksamhet genom förundersökningar som landet
i övrigt och hemställer, att länets behov beaktas genom upprättandet av en
fast försöksgård. Om man för förläggning av en sådan vill tillgodose alla
tre länens behov, har Fryksdalen förmenats vara bättre exponent för rådande
naturförhållanden än den mera karga Klarälvsdalen, där det av utredningsmännen
föreslagna Uddeholm är beläget.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har gjort gällande, att vissa delar av landet blivit vanlottade vid fördelningen
av försöksgårdar. Därför har utskottet förordat, att utom de av utredningsmännen
föreslagna nya försöksgårdarna ytterligare två försöksgårdar
beräknas, nämligen en i Örebro län och en i Kalmar län.

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har ansett, att om den nya organisationen skulle helt kunna fylla
sin uppgift, antalet försöksgårdar borde något ökas, då stora delar av landet
blivit vanlottade vid den föreslagna tilldelningen av försöksgårdar. Det
vöre av vikt, att omorganisationen genomfördes så, att varje viktigare jordbruksområde
bleve delaktigt av direkta försöksresultat, även örn kostnaden
härför något ökades. Utskottet har därför framhållit, att utöver det antal
försöksgårdar, utredningsmännen föreslagit, ytterligare två måtte upprättas.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har anfört, att länet icke blivit tillräckligt tillgodosett genom den
föreslagna försöksverksamheten vid Vassbo lantbruksskola och Mora lantmannaskola,
samt hemställt, att två fasta försöksfält måtte förläggas dit, det
ena inom silurområdet och det andra inom Västerdalarnas sandstensområde.

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
framhåller, att Gävleborgs läns jordbruk kunde sägas stå på övergången
mellan norrländskt och mellansvenskt jordbruk och därmed ur
många synpunkter hade flera problem att brottas med. Detta anses motivera,
att åtminstone en fast försöksgård inrättades inom länet. Utskottet
föreslår därför, att en fast försöksgård redan från början förlädes till Gävleborgs
län, och att densamma kompletterades med ett fast försöksfält.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
framhåller vikten av, att ett fast försöksfält, direkt sorterande
under Offers försöksgård, komme till stånd för innerbygden av länet.
Detta försöksfält skulle särskilt representera sandjord samt den invid marina
gränsen i Ångermanland befintliga, lerfattiga mjunjorden.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har beklagat, att försöksverksamheten syntes få mindre omfattning
vid Brattby än vid övriga statens försöksgårdar i Norrland. Utskottet
har vidare förklarat sig påräkna, att fast försöksstation upprättades vid Anderstorps
blivande lantmanna- och lanthushållsskolas skoljordbruk. Jorden
där vore nämligen typisk för Skellefteådalens stora jordbruksbygd. Därest
också en föreslagen lantmannaskola upprättades i Västerbottens lappmark,
borde även där en fast försöksstation upprättas.

Bjärka-Säby lantbruksskolas styrelse har framhållit, att
lantbruksskolornas huvuduppgift vore att utbilda dugliga arbetsledare inom
jordbruket. För den skull borde försöken vid en lantbruksskola ej givas
större omfattning än som visade sig erforderligt, för att eleverna skulle bliva
insatta i försöksarbetet och för att klarlägga skolegendomens skötsel. Styrelsen
funne därför tveksamt, huruvida lantbruksskolorna skulle anses lämpliga
såsom fasta försöksstationer. Beträffande egendomen Bjärka-Säby ansåge
styrelsen, att den på grund av sin mångsidighet beträffande jordmånsförhållandena
vore särskilt lämpad som skolegendom, men ej som försöksstation.

Klagstorps lantbruksskolas styrelse har ansett, att den, som
bure ansvaret för förvaltningen av skolegendomen respektive skoljordbruk,
dit fast försöksstation förlädes, borde beredas tillräckligt inflytande på planläggningen
av de försök, som skulle utföras vid försöksstationen. Den föreslagna
ersättningen, 150 kronor per försök, kunde icke anses tillräcklig, med
mindre försöksverksamheten bleve till verklig nytta för försöksvärden genom
att avgöra även sådana frågor, vilkas besvarande hade särskild betydelse
för jordbruksdriften vid skolan. Vidare förordade skolstyrelsen, att
fördelningen av ersättningen till försöksstationerna bleve föremål för klara
stadganden.

Nordviks lantbruksskolas styrelse har anfört, att för erhållande
av största enhetlighet vid försökens utförande de lärare, som skulle
fungera såsom försöksledare, borde erhålla någon särskild försöksteknisk
utbildning, t. ex. genom kurs vid försöksgård. Aven denna styrelse har funnit
den föreslagna ersättningen, 150 kronor per försök, för lågt räknad och
ansett 200 kronor per försök vara erforderligt. Då den försökstekniska utrustningen
beräknats medföra en utgift av minst 2,000 kronor, har styrelsen
ansett, att minst sistnämnda summa borde tilldelas varje skola såsom engångsanslag
till försöksteknisk utrustning.

Önnestads lantmannaskolas styrelse har likaledes funnit
150 kronor per försök för litet för att bekosta den försökstekniska utrustningen
och därför föreslagit, att en del av denna utrustning såsom vågar,
säckar för torkning och förvaring av skörden samt tröskverk anskaffades

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

av den centrala ledningen och utlånades till försöksstationen. Vidare borde
förbudet att åtaga sig försök och demonstrationsverksamhet icke gälla demonstrationsförsök,
behövliga för undervisningen eller sådana försök, som
behövdes för skoljordbrukets rätta skötsel eller eventuellt påfordrades av
länets hushållningssällskap.

Vilans lantmannaskolas styrelse har ansett, att plan till lorsöken
borde uppgöras på grundval av var och en av de olika skolornas möjlighet
att utlägga och genomföra visst antal försök. Vidare har skolstyrelsen
beträffande ersättningen till skolorna för försöken framhållit, att denna
borde utgå med visst belopp per parcell och ej per försök, enär de sistnämnda
kunde vara mycket olika till sin storlek och kostbarhet. Efter 150 kronor
per försök med 25 parceller skulle ett belopp av sex. kronor erhallas, vilket
finge anses skäligt, örn behövlig konstgödsel, utsäde, betningsmedel och
dylikt skulle kostnadsfritt ställas till förfogande.

Beträffande den lokala försöksverksamheten behandlas i de
inkomna yttrandena dels sådana försök, som förutsätta samverkan mellan
den statliga försöksorganisationen och hushållningssällskap eller försöksringar
och som avse huvudsakligen gödslingsförsök men även sortförsök och
ogräsförsök, dels den genom fasta försöksanordningar under den statliga
försöksorganisationens direkta ledning bedrivna sortprövningen. I samband
med frågan om gödslingsförsöken har i vissa yttranden upptagits till skärskådande
det av utredningsmännen framställda förslaget om konstgödselaccis.

Lantbruksstyrelsen samt lantbrukslärarförbundets styrelse hava, bland
andra, framhållit vissa allmänna synpunkter på frågan om den lokala
försöksverksamhetens organisation. Ur dessa yttranden må anföras
följande.

Lantbruksstyrelsen har till en början betonat, att den lokala försöksverksamheten
till sin natur och till sina syften skilde sig från forskningsverksamheten
och den försöksverksamhet, som tjänade till stöd för
forskningen. Styrelsen anför vidare:

Försöken torde, örn också fullt användbara såsom vägledande, icke vara
lämpade såsom underlag för mera vetenskapliga och allmängiltiga slutledningar.
De hade dock stora uppgifter att fylla i upplysningsverksamhetens
tjänst. Sin största betydelse hade emellertid denna försöksverksamhet, särskilt
vad anginge gödslingsförsöken, för respektive jordägare, som i dessa
försök hade en god vägledning för sin egen jordbruksdrift. Sortförsöken
och ogräsförsöken torde hava övervägande betydelse i upplysningsverksamhetens
tjänst. Verksamheten vöre av den vikt, att den förutom ekonomiskt
stöd borde lämnas stöd bestående uti en viss ledning av försöken och hjälp
vid dessas planläggning. De lokala gödslingsförsökens betydelse för den enskilde
jordbrukaren torde emellertid berättiga till att något bidrag lämnades
jämväl från hans sida till täckande av kostnaderna för försöken.

Lantbrukslärarförbundets styrelse har ansett det överflödigt
med en begränsning för varje hushållningssällskaps område av de försök,
för vilka anslag av statsmedel skulle utgå, enär det knappast kunde antagas,
att intresset för försöksverksamheten bland jordbrukarna bleve så

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

stort, att en begränsning av ekonomiska skäl skulle behöva tillgripas. Förbundet
anför vidare:

Anslag till försöksverksamheten från staten och hushållningssällskap torde
endast böra lämnas under villkor, att vederbörande ej mottoge bidrag i någon
form från konstgödselfirmor. Vidare borde såsom villkor för erhållande
av statsbidrag till de lokala försöken uppställas, att vederbörande försöksledare
vore fullt kvalificerad och hans kompetens prövad och godkänd
av lantbruksförsöksanstalten. Dessa försöksledare borde hava en mot deras
utförda arbete svarande inkomst, så att de kunde bibehållas vid sina befattningar.
Likaledes borde de få utarbeta redogörelse över av dem utförda försök,
ty endast den, som deltagit i eller under vars uppsikt allt arbete med
försöken utförts, och som följt deras utveckling under hela vegetationsperioden,
ägde förutsättning att rätt tolka resultaten.

Beträffande gödslingsförsöken hava i yttrandena huvudsakligen
berörts frågor örn storleken av ifrågasatta statsbidrag samt föreslagna antal
understödda försök inom olika hushållningssällskap.

Styrelsen för centralanstalten har ansett de föreslagna statsbidragen
av 20 kronor per försök låga.

Denna uppfattning har delats av förvaltningsutskotten i vissa
hushållningssällskap såsom Kalmar läns norra, Kalmar läns södra,
Skaraborgs läns, Västernorrlands läns och Norrbottens läns hushållningssällskap,
vilka i alllmänhet föreslagit en höjning av bidragen till 30 kronor.
Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,
att kostnader för försöken intill föreslagna maximiantal försök helt bestredes
av statsmedel. Förvaltningsutskotten i andra hushållningssällskap, såsom
i Södermanlands län, Kronobergs län och Älvsborgs läns norra hushållningssällskap
hava ansett maximiantalet föreslagna gödslingsförsök inom
respektive sällskaps område för lågt.

Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Hallands samt Göteborgs och
Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava uttalat, att bidrag
till försöksring borde fastställas till ett visst belopp per försök, oberoende
av om bidrag från hushållningssällskap eller landsting lämnades för ändamålet.

Malmöhus läns för söksringars centralstyrelse har
framhållit att, därest antalet statsunderstödda lokala gödslingsförsök skulle
begränsas, antalet sådana försök för Malmöhus läns vidkommande ej borde
sättas lägre än till 700.

Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till de lokala gödslingsförsökens
betydelse och syfte förmenat, att den begränsning, som av utredningsmännen
blivit ifrågasatt, knappast vöre lämplig att genomföra. Alla jordbrukare
borde på detta område hava samma rätt. Lantbruksstyrelsen
anför vidare:

Verksamheten syntes dock kunna komma att vålla hushållningssällskapen,
med dessas begränsade tillgångar, ekonomiska svårigheter. Det torde därför
böra stå vederbörande hushållningssällskap öppet, att såsom villkor för
försöks anordnande hos viss jordbrukare bestämma en avgift, som helt eller
delvis skulle täcka den kostnad för försöken, som skulle komma på hus -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 137

hållningssällskapets del. Härigenom skulle även rörelsens omfattning kunna
regleras.

I yttrande över 1935 års utredning anför lantbruksstyrelsen beträffande
denna fråga ytterligare:

Mot förslaget att medelsbehovet för understödjande av de lokala gödslingsförsöken
tillsvidare skulle beräknas till 75,000 kronor årligen, hade lantbruksstyrelsen
intet att erinra. Då kraven på bidrag kunde komma att överstiga
detta belopp och den statsunderstödda försöksverksamheten på området
måhända borde underkastas viss begränsning, syntes det lämpligast, att
ifrågavarande verksamhetsgren understöddes under samma former, som
gällde för annan sällskapens verksamhet. Sällskapen syntes således varje
år böra med angivande av det antal försök, som avsåges skola komma till
utförande, göra ansökan om bidrag för ändamålet. Fördelningen av tillgängliga
medel torde därefter böra verkställas av Kungl. Majit, sedan yttrande
i ärendet avgivits av styrelsen för jordbruksförsöksanstalten, det vill säga
lantbrukshögskolans styrelse. Uppdraget att granska dylika framställningar
vore visserligen av administrativ natur, men då för dylik granskning och för
avgivande av förslag till fördelning av anslaget krävdes den speciella fackkunskap,
som anstaltens jordbruksavdelning borde besitta, torde skäl föreligga
för en sådan anordning. Om anslaget skulle fördelas av Kungl. Maj:t
syntes detsamma icke böra inräknas i anslaget till jordbruksförsöksanstalten,
utan upptagas såsom ett särskilt anslag.

I fråga om försöksverksamhetens frigörande från beroendet av gåvor
från konstgödselfirmor synes utredningsmännens förslag därom
icke hava blivit motsagt. Däremot har tveksamhet yppat sig i avseende å
förslaget att införa accis å konstgödselmedel för täckande av
de kostnader för dylika gödselmedels anskaffande, vilka förutsatts skola bestridas
av statsverket. Härjämte hava vissa av dem, som yttrat sig, behandlat
frågan om storleken av en eventuell accis. Ur inkomna yttranden härom
må återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att en närmare undersökning
borde göras angående formerna för uttagandet av denna accis och de eventuella
kostnaderna härför samt för kontrollen över accisens rätta erläggande.
Det syntes enligt lantbruksstyrelsens mening icke uteslutet, att de med uttagandet
förenade svårigheterna komme att visa sig så stora i förhållande till
den lilla accis, varom här vore fråga, att det kunde befinnas skäligt att i
stället anvisa särskilda statsmedel för ändamålet.

I sitt yttrande över 1935 års utredning har lantbruksstyrelsen ytterligare
anfört i huvudsak följande.

Skulle avgifter å konstgödselmedel behöva upptagas till täckande av kostnaderna
för försöksverksamhetens förseende med konstgödselmedel, syntes det
lämpligt, att avgifterna utginge med det högre av de ifrågasatta beloppen, eller
0 öre per 100 kilogram kali- och kvävehaltiga gödselmedel och 3 öre per 100
kilogram fosforsyrehaltiga sådana. Nämnda avgifter syntes icke vara så
höga, att de borde behöva medföra någon egentlig förhöjning i prisläget för
konstgödselmedlen, särskilt i betraktande därav att konstgödselproduktionen
och konstgödselhandcln genom dylika avgifters uttagande skulle befrias
från det kostnadsfria tillhandahållandet av gödselmedel för ändamålet. Örn

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 ■

också någon obetydlig förhöjning av gödselmedelprisen skulle komma till
stånd, syntes den dock ur jordbrukets synpunkt knappast kunna anses oskäligt
tyngande, örn de genom ifrågavarande avgifter inflytande medlen utnyttjades
till stödjande av den för jordbrukets ekonomi betydelsefulla försöksverksamheten.

Enklast torde upptagandet av dessa avgifter ske, om de uttoges dels vid
import av gödselmedel i form av importavgifter, i vilket fall uppbörden
skedde genom tullverket, dels i fråga om gödselmedel, som producerades inom
landet, i form av accis, som uttoges å tillverkningsorten. Då i Sverige
endast tillverkades fosforsyrehaltiga och kvävehaltiga gödselmedel och tillverkningen
därav vore starkt centraliserad, syntes kostnaden för uppbärande
av och kontroll över accisen icke behöva bliva mera besvärande.

Ett upptagande av ifrågasatta avgifter enligt lantbruksstyrelsens förslag
torde kunna beräknas inbringa minst 150,000 kronor årligen. Avgifterna
borde tillföras en särskild fond, från vilken Kungl. Maj:t skulle äga befogenhet
att anvisa medel dels till anskaffande av gödselmedel för jordbruksförsöksverksamheten
i allmänhet, dels ock till direkt stödjande av den lokala
gödslingsförsöksverksamheten. Med den utvidgning av jordbruksförsöksverksamheten,
som väntades bliva en följd av verksamhetens omorganisation,
torde den årliga kostnaden för anskaffande av konstgödselmedel kunna
beräknas uppgå till 45,000 å 50,000 kronor, fördelade på dels den statliga
centrala verksamheten, dels den av statsunderstödda sammanslutningar bedrivna
verksamheten, dels ock den lokala gödslingsförsöksverksamheten. Ansökan
om bidrag för anskaffande av gödselmedel, syntes, om lantbruksstyrelsens
förslag vunne beaktande, böra göras hos Kungl. Maj:t av respektive
försöksorgans ledning. Hushållningssällskapens ansökningar syntes lämpligen
kunna avlåtas i samband med ansökningar om bidrag till de lokala
gödslingsförsöken.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har funnit det motbjudande att belägga en för jordbruket
så oundgängligt förbrukningsartikel som konstgödsel med accis, enär åtgärden
sannolikt komme att föranleda höjning av konstgödselpriserna. Därtill
komme, att upptagandet av den jämförelsevis låga accisen förmodligen skulle
bliva alltför kostsam och besvärlig för att egentligen löna sig.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har anfört, att, därest accis å konstgödsel skulle komma till stånd,
denna borde tilltagas så stor, att inkomsterna därav täckte jämväl utgående
ersättningar för sortförsök till såväl hushållningssällskap som försöksvärdar.

Centralstyrelsen för Malmöhus läns försöksringar
har förordat, att accisen utginge med lägst 6 öre per deciton kväve- och kalihaltiga
gödselmedel samt 3 öre per deciton av fosforsyrehaltiga konstgödselmedel.

Beträffande frågan om lokala sortförsök har lantbruksstyrelsen
anfört, att styrelsen icke funne den begränsning av antalet
sorter, vilka skulle få intagas i ett försök, som av utredningsmännen föreslagits,
behövlig eller lämplig. Föreskreves blott såsom villkor för statsbidrags
utgående för sådana försök, att planen för dessa skulle vara godkänd av försöksanstalten,
läge däri tillräcklig garanti för att icke sorter medtoges, om

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

vilka man redan på förhand kunde avgöra, att de saknade ortligt intresse.

Vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava
anmärkt, att de beräknade statliga bidragen för försök hos enskilda försöksgårdar
vore för låga, och att antalet föreslagna försök vore för ringa.

Några hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava därjämte anfört, att
antalet av de i försök ingående sorterna begränsats alltför starkt. Styrelsen
för centralanstalten för försökväsendet på jordbruksområdet,
som även ansett antalet försök för lågt, har vidare anmärkt,
att, vid sidan av föreslagen ersättning till försöksvärdarna, hushållningssällskapen
och försöksringarna borde erhålla viss ersättning för deras
kostnader för försökens handhavande, förslagsvis 20 kronor för varje försök.

Den av utredningsmännen berörda frågan om sortprövning har i
vissa yttranden ingående behandlats. Redogörelse för innehållet i dessa yttranden
torde emellertid ej behöva lämnas i förevarande sammanhang.

Särskilda erinringar mot föreslagen anordning av lokala ogräsförsök
hava ej framställts i yttrandena.

Behovet av försöksgårdar på olika platser för utförande av sådana efter DepartemenUsärskilda
ortsförhållanden avpassade försök, på vilka fordringarna i avseen- ^fade
å försöksmetodernas tillförlitlighet måste ställas särskilt höga och vilka
därför böra i detalj övervakas av sakkunnig personal, har länge varit erkänt.
Såsom framgår av det föregående hava under åren 1928 och 1930 upprättats
två försöksgårder, Lanna Borregården i Skaraborgs län och Offers
gård i Västernorrlands län, vilka inordnats i den av centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet utövade försöksverksamheten. Jag har
förut i samband med fråga örn statens övertagande av försöksverksamhet,
som nu bedrives av vissa statsunderstödda organisationer, föreslagit införlivande
med statens försöksverksamhet av de svenska mosskulturföreningen
tillhörande försöksgårdarna, nämligen Flahult i Jönköpings län och Gisselås
i Jämtlands län, samt av den till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå
hörande Alträsks försöksgård. Såsom jag anfört förutsätter ett övertagande
av dessa tre gårdar avtal därom med deras nuvarande ägare. För åvägabringande
av förslag till sådana avtal torde åtgärder böra vidtagas av lantbrukshögskolans
ledning. Innan dylika förslag föreligga, lära särskilda
kostnader för försöksgårdarnas förvärvande ej böra beräknas. Jämväl
frågan örn anvisande av medel till vissa byggnader samt till maskinell utrustning
och inköp av nötkreatur vid Alträsks försöksgård torde böra upptagas
först i samband med eventuellt avtal om försöksgårdens förvärvande
av staten.

Örn ifrågasatta avtal komma till stånd, skulle fem redan färdiga försöksgårdar
komma att ingå i den statliga försöksverksamheten samt underställas
lantbrukshögskolan och dess institution för jordbruksförsök. Det synes
härutöver nödvändigt, att försöksverksamhet i motsvarande omfattning, som

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

förekommer vid en försöksgård, bedrives å jordbruksförsöksinstitutionens
förläggningsplats Ultuna. I denna del överensstämmer min mening med utredningsmännens.
Dessa, som förutsatt en från lantbrukshögskolan skild försöksorganisation,
hava emellertid ansett, att de fasta fältanordningarna vid Ultuna
lämpligast skulle åstadkommas genom en från Ultuna avskild försöksgård.
Då enligt den plan, jag förordat, jordbruksförsöken skola handhavas av den
i lantbrukshögskolan ingående institutionen för jordbruksförsök, blir därav
en följd, att den högskolan tillhörande Ultuna egendom kan med dess resurser
ställas direkt till försöksverksamhetens förfogande, utan att någon del av
egendomens areal för beständigt avskiljes till försöksgård. Det torde böra
ankomma på försöksverksamhetens och egendomsdriftens ledning att efter
viss plan bestämma fältförsökens förläggning å egendomen. Därvid torde
böra iakttagas, att olika jordtyper beräknas för försöken efter dessas behov
och efter möjligheterna att vid egendomen tillgodose behoven. Jag finner
det å andra sidan självfallet, att egendomen ej bör onödigtvis splittras i ett
stort antal försöksplatser; ett gott driftsresultat av egendomen torde nämligen
böra eftersträvas, så långt det kan ske utan undanskjutande av försöksverksamhetens
berättigade intressen. Den areal av egendomen, som med den
föreslagna anordningen erfordras för försöken, torde betydligt understiga
försöksgårdarnas för ett normalt skiftesbruk avpassade arealer.

Det torde få förutsättas, att egendomens förvaltning tillhandahåller arbetskraft
och redskap för försöksarealens iordningställande och sådan rent driftmässig
skötsel, som må kunna ifrågakomma. De skördeprodukter, som återstå,
sedan nödiga prov uttagits för försökens tolkning, böra givetvis tillföras
egendomen. Av bokföringsskäl torde därutöver egendomsförvaltningen böra
tillgodoföras viss ersättning i penningar, så beräknad att denna jämte skördeprodukternas
värde täcker egendomsförvaltningens kostnad för dess medverkan
vid försöken. För fältförsökens speciella skötsel bör beräknas särskild
arbetskraft och inventarieutrustning. Vissa lokalbehov måste jämväl
tillgodoses. Jag torde i senare avdelningar få lämna förslag om medelsanvisning
för nu angivna kostnadsbehov.

Ehuru efter avtal om förvärvande av försöksgårdarna Flahult, Gisselås och
Alträsk antalet försöksgårdar inom landet ej skulle ökas i vidare mån än
genom tillkomsten av den med försöksgård jämställda försöksarealen vid
Ultuna, måste de sålunda föreslagna försöksanordningarna anses medföra en
betydande utbyggnad av den statliga försöksgårdsverksamheten. Jag har
förut, med hänvisning till den korta erfarenhet, som hittills föreligger i avseende
å handhavandet av statliga försöksgårdar, anfört, att en utbyggnad
av försöksgårdssystemet bör ske successivt och med stor försiktighet. Enligt
min mening böra nu ej inrättas försöksgårdar utöver de av mig här föreslagna.
Det torde sedermera få ankomma på lantbrukshögskolans styrelse
att efter noggrann prövning av behovet av försöksgårdssystemets utvidgning
efter hand framställa förslag därom.

Mot den av utredningsmännen gjorda beräkningen av kostnader för försök
vid de såsom fasta försöksstationer föreslagna lantmanna- och lantbruks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 •

141

skolorna har jag icke något att erinra liksom ej heller mot det antal försök,
som ansetts böra i medeltal ifrågakomma vid varje försöksstation. Emellertid
torde, såsom framgår av utredningen och vissa däröver avgivna yttranden,
det knappast kunna antagas, att för närvarande så många skolor, som av utredningsmännen
angivits, eller trettio, äro lämpade för handhavande av försöksverksamhet
i den omfattning, de beräknade kostnaderna förutsätta. I
likhet med vad jag anfört beträffande inrättande av försöksgårdar, tolde
jämväl anordnandet av föreslagen försöksverksamhet vid lantmanna- och
lantbruksskolor böra ske successivt och efter noggrann prövning i varje fall
av betingelserna för en resultatrik försöksverksamhet. Jag föreslår därför,
att medel enligt de av utredningsmännen angivna grunderna anvisas för försöksverksamhet
vid omkring femton skolor. Härför skulle erfordras ett till
15,000 kronor avrundat belopp.

Då det av utredningsmännen tänkta systemet av försöksgårdar och försöksstationer
ej tillstyrkes erhålla av dem beräknad omfattning, torde det
böra anstå tillsvidare med indelning av riket i försöksdistrikt.

I likhet med utredningsmännen anser jag, att den av staten kontrollerade
försöksverksamheten bör frigöras från det beroende av enskilda konstgödselfirmor,
som uppstått därigenom, att vissa sådana firmor ställt konstgödselmedel
till kostnadsfri disposition för försök av olika slag. Det torde böra
ankomma på statsmakterna att genom erforderlig medelsanvisning möjliggöra
av gåvomedel obunden valfrihet vid försökens planläggning för olika
ändamål och för olika orter.

Såsom ett medel att tillföra statsverket inkomster, motsvarande värdet av
den genom gåvor av gödselfirmorna erhållna konstgödseln, hava utredningsmännen
föreslagit införande av accis å konstgödsel. Då det emellertid torde
kunna befaras, att en dylik accis skulle medföra en allmän höjning av priserna
å ifrågavarande gödselmedel samt därigenom i sin mån bidraga till
ökade produktionskostnader för jordbruket, kan jag ej biträda utredningsmännens
förslag i detta hänseende.

Till den lokala försöksverksamheten hava i betänkandet hänförts dels lokala
gödslingsförsök, vilka hittills utan särskilt anslag av statsmedel ombesörjts
av hushållningssällskapen under medverkan av centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet, dels lokala sortförsök, för vilka å
centralanstaltens stat äro anvisade 9,500 kronor, dels slutligen lokala ogräsförsök,
för vilka tidigare varit å riksstaten uppfört ett reservationsanslag, beräknat
efter ett årligt medelsbehov av 4,000 kronor, under det att för närvarande
förutsättes, att erforderlig medelsanvisning kan utgå ur anslaget till befrämjande
i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

Enligt min mening hava de lokala försöken visat sig äga ej blott stor betydelse
för de enskilda försöksvärdarna och därigenom indirekt för utbredande
av kännedom om metoderna för vinnande av högre avkastning av den
brukade jorden, utan även värde såsom material för mera allmängiltiga slutsatser
om olika sätt för produktionens höjande inom skilda jordbruksområden.
Det torde därför få anses vara ett viktigt jordbruksintresse, att ifråga -

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års
utredningsmän.

varande försöksverksamhet erhåller ett effektivt stöd. Ehuru, vad angår
gödslings- och sortförsök, från åtskilliga håll invänts, att de av utredningsmännen
föreslagna statsbidragen per försök blivit för lågt beräknade, torde
med hänsyn till det intresse de olika försöksvärdarna måste anses äga av
försöken och dessa värdars otvivelaktigt förefintliga villighet att själva vidkännas
uppoffringar för försökens möjliggörande, de föreslagna statsbidragen,
20 kronor för gödslingsförsök och 30 kronor för sortförsök, i genomsnitt
icke få anses för små. Då emellertid försökskostnaderna, enligt vad
yttrandena giva vid handen, variera avsevärt för olika delar av landet samt
härtill kommer, att utredningsmännen i sitt förslag ej torde hava räknat
med den merutgift, som uppstår därigenom, att kostnadsfritt tillhandahållande
av konstgödsel bortfaller, torde nu ej böra fixeras bestämda statsbidrag
per försök. I stället lärer kunna överlämnas åt Kungl. Majit att efter utredning
meddela närmare bestämmelser örn statsbidragens storlek inom bestämd
kostnadsram dels för lokala gödslingsförsök, dels för lokala sortförsök. Då
särskilda statsbidrag för gödslingsförsöken ej tidigare utgått, torde en avsevärd
lättnad i hushållningssällskapens utgiftsbörda för ifrågavarande försök
erhållas, därest till förfogande för denna försöksverksamhet ställes ett
årsanslag av 50,000 kronor. Jag anser mig böra förorda en sålunda begränsad
medelsanvisning för ändamålet. Beträffande sortförsöken biträder jag
utredningsmännens förslag om en årlig anslagsanvisning av 12,000 kronor.

För ogräsförsök torde det av utredningsmännen förordade årsanslaget av
4,000 kronor få anses skäligt.

Vad angår den av utredningsmännen i samband med de lokala sortförsöken
berörda sortprövningen är det uppenbart, att landets jordbruksnäring
har ett starkt behov av, att de för skilda odlingsområden värdefullaste sorterna
och stammarna komma i allmänt bruk inom samma områden. Särskilt genom
den planlagda utvidgningen av de fasta försöksanordningarna torde en
effektivare sortprövning än den hittills verkställda kunna möjliggöras. Denna
prövning ingår helt naturligt i den verksamhet, som ledes av statens centrala
försöksorganisation. Beträffande sortprövningsverksamheten torde liksom
i fråga örn all annan här avsedd försöksverksamhet gälla, att verksamhetens
planläggning och kontroll bör äga rum enligt närmare bestämmelser,
som det torde få ankomma på Kungl. Majit att fastställa i samverkan med
sagda organisations ledning.

b. Trådgårdsområdet.

Till de fasta försöksanordningar, som av 1931 års utredningsmän ifråga•
satts för försöksverksamheten på trådgårdsområdet, hänföras i första hand
sådana med förläggning till Alnarp. Utredningsmännen erinra härvid beträffande
fruktodlingen, att ehuru försök avseende sådan odling bedrivits
vid Alnarp, verksamheten ej förfogat över egen areal, utan förlagts
till de delar av ekonomiträdgårdarna, som därtill kunnat upplåtas. Vidare
anföres i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

143

För fruktodlingsavdelningen borde anslås visst markområde. Utredningsmännen
hade tänkt sig, att denna avdelnings försök borde förläggas till den
del av det norr och nordväst om parken vid Alnarp befintliga skiftet I, som
vore beläget öster om järnvägen Malmö—Lomma. Det vore naturligtvis
viktigt, att den nya försöksfruktträdgården förlädes i omedelbar närhet
till institutets undervisningslokaler, så att den med fördel även kunde tjäna
som förevisningsfält vid undervisningen i fruktodling vid såväl trädgårdsskolan
som den högre trädgårdskursen. Det vore också viktigt, att den nya
institutionsbyggnaden uppfördes i närheten av trädgårdsavdelningens lokaler,
då, enligt utredningsmännens förslag, föreståndaren för institutets trädgårdsavdelning
även skulle tjänstgöra som chef för trädgårdsförsöksanstalten,
något som svårligen läte sig göra, örn denna anstalts tjänstelokaler
komme att förläggas på längre avstånd från institutet. Genom förläggning
på den föreslagna platsen vunnes även, att vatten- och elektriska ledningar
lätt kunde framdragas till den nya institutionen. Då utredningsmännen
tänkt sig, att produkterna från frukt- och bärodlingsförsöken skulle
kunna försäljas genom institutets trädgårdsavdelning, skulle denna försäljning
i hög grad underlättas, örn försöksträdgården förlädes till nu föreslagen
plats.

Det vöre fördelaktigt, att det för fruktodlingsförsöken avsedda området
från början ej avgränsades, utan att areal i mån av behov ställdes till förfogande.
Man torde dock kunna beräkna, att inom de närmaste 5 å 6 åren
c:a 8 hektar bleve erforderliga för plantering av fruktträd och bärbuskar.

Köksväxtförsöken hava av utredningsmännen föreslagits att förläggas
till den av Alnarps trädgårdars nuvarande avdelning för köksväxter -sök disponerade utgården Mellangård, omfattande 17.5 hektar. Viss utökning
av denna areal har emellertid blivit ifrågasatt. Utredningsmännen
anföra härom i huvudsak:

Den för köksväxtförsök avsedda Mellangården, vilken delvis upptoges av
plantskolor, vore icke tillräcklig för avdelningen för köksväxtförsök. Utredningsmännen
ville därför förorda, att för nämnda ändamål i viss utsträckning
toges i anspråk en Alnarps egendom tillhörig arrendegård, Östergård,
vilken gränsade intill Mellangårdens södra gräns och läge alldeles i närheten
av nämnda gårds byggnader. Det vore icke blott önskvärt utan nödvändigt,
att köksväxtavdelningen efter hand erhölle dispositionsrätten över
hela Östergårds areal örn c:a 15 hektar, enär härigenom arbetena i hög grad
skulle underlättas. Bortre delen av Mellangårds ägor vore nämligen belägna
på betydligt större avstånd än Östergårds ägor från institutionsbyggnaden
räknat, och till denna måste ju alltid skördeprodukterna i och för
undersökning fraktas. Så snart erforderlig areal av Östergård överlämnats
till köksväxtavdelningen, kunde denna avstå dc mest avlägset belägna delarna
av Mellangård till institutets trädskoleavdclning, vilken under alla förhållanden
måste erhålla tillgång till ytterligare arealer för att kunna bedriva
uppdragning av vissa träd och buskar på ett ekonomiskt sätt. En betydande
fördel innebure övertagandet av östergård även i sådant avseende,
att bostadshuset å nämnda gård kunde användas till bostad för avdelningens
trädgårdsmästare, för vilken eljest bostad måste uppföras.

Till de fasta försöksanordningarna hänföras vidare föreslagna fasta försöksstationer
samt försöksträdgårdar i olika delar av landet. Såsom förut
i korthet angivits hava 1931 års utredningsmän ansett, att tillsvidare borde

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

för trädgårdsförsöken inrättas tre fasta försöksstationer, en för
Stockholmstrakten, en för Göteborgstrakten och en för Norrland. Utredningsmännen
framhålla, att de vid val av platser för försöksstationer sökt
finna i statens ägo befintliga smärre egendomar, då därigenom betydande
kontanta utlägg kunde undvikas. Till försöksstation för Göteborgstrakten
föreslås kronoegendomen Lilla Ryr i Lycke socken och för Norrland den staten
tillhöriga gården vid Söråkers trädgårdsskola. Angående beskaffenheten
av dessa egendomar och i övrigt där förefintliga betingelser för försöksverksamhet
torde jag få hänvisa till betänkandet.

Utredningsmännen upplysa vidare, att det icke visat sig möjligt att såsom
försöksstation för Stockholmstrakten föreslå någon statens egendom.
De föreslå i stället, att för ändamålet åtgärder måtte vidtagas för förvärvande
av den Stockholms stad tillhöriga egendomen Nibbla i Ekerö socken
samt anföra härom vidare:

Egendomen vore belägen omkring 20 kilometer från Stockholm. Dess
sammanlagda areal utgjorde 109.4 hektar, varav blott cirka 25 hektar åkerjord
och 3 hektar tomter och äng. Åkerjorden, som till största delen utgjordes
av godartad, sandblandad lättlera på lerbotten, vore belägen i ett
sammanhängande, mot söder sluttande skifte samt vore väl hävdad och
täckdikad. En fruktträdgård, omfattande c:a 4 hektar vore belägen i den
övre delen av åkerskiftet och visade oförtydbart, att marken vore synnerligen
lämplig för fruktodling. Man hade också anledning att betrakta stora
delar av den lägre liggande jorden som karakteristisk för de jordar, som på
Mälaröarna användes till odling av köksväxter.

Gården vore väl bebyggd med mangårdsbyggnad av timmer under tegeltak
om 8 rum och kök, 3 statbyggnader om tillsammans 5 rum jämte kök, ladugård
med stall och loge, magasin, svinhus, smedja m. m.

Denna gård skulle synnerligen väl lämpa sig till trädgårdsförsöksstation,
och kostnaderna för dess inrättande torde bliva jämförelsevis små, då bostäder
för stationens personal kunde beredas genom reparation och tillbyggnad
av redan befintliga byggnader. Enligt inhämtade upplysningar vöre
det emellertid föga sannolikt, att Stockholms stad vore villig att sälja denna
gård, men däremot syntes staden vara benägen att utbyta den del av egendomen,
c:a 35 å 40 hektar, som skulle erfordras till försöksstation, mot annan
fastighet, som nu befunne sig i statens ägo. Om överenskommelse därom
ej skulle kunna träffas, vore antagligen ej omöjligt att förvärva annan
med Nibbla jämförlig egendom.

Avståndet från Nibbla till Svartsjö kungsgård vore ej större än att vissa
försök, anlagda på den senare platsen, skulle kunna ledas av föreståndaren
för försöksstationen vid Nibbla. Det vore nämligen önskvärt, att parallellserier
av vissa försök anordnades dels vid Nibbla, dels vid Svartsjö, då
den förra platsen med avseende på klimat och jordmån torde överensstämma
med de bästa trädgårdslägena i Mälardalen, medan Svartsjö i nämnda
avseenden snarare företedde likhet med det inre av Uppland, stora
delar av Södermanland o. s. v. Utredningsmännen ansåge det därför
önskvärt, att årligen omkring ett hektar av därtill lämplig åkerjord vid
Svartsjö upplätes till nyssnämnda parallellförsök. Vidare borde tillstånd utverkas
att utföra vissa försök i fruktträdgården vid Svartsjö.

Beträffande lönekostnaderna för de föreslagna försöksstationerna
Nibbla och Lilla Ryr hava utredningsmännen uppgjort följande sammanställning.

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Nibbla försöksstation (ortsgrupp C):

1 försöksledare (B 24) ..........

1 trädgårdsmästare (arvode) ......

1 assistent (arvode) ..............

Lilla Ryrs försöksstation (ortsgrupp B):

1 försöksledare (B 24) ............

1 trädgårdsmästare (arvode) ......

1 assistent (arvode) ..............

Utredningsmännen anföra vidare, att för försöksstationen vid Söråker
avlöning åt personal icke ansetts böra beräknas, då avlöningskostnaderna
tänktes ingå i ett belopp, för vilket Söråkers trädgårdsskola enligt avtal med
skolans styrelse åtoge sig att sköta igångsatta försök.

Beträffande omkostnaderna framhålles i betänkandet att det vore
ytterst svårt att innan driften kommit i gång fastställa dessa för Nibbla och
Lilla Ryr. Utredningsmännen hava emellertid ansett, att ehuru trädgårdsförsök
krävde större arbetskostnader än jordbruksförsök, försöksstationer
för trädgårdsförsök ej borde visa mera betydande driftsunderskott än försöksgårdar
för jordbruksförsök. Med utgångspunkt därifrån hava utredningsmännen
beräknat driftsunderskottet för var och en av sistnämnda försöksstationer
till omkring 11,000 kronor. Härutöver föreslås, att bland
omkostnaderna för dessa försöksstationer upptoges ett belopp av 800 kronor
för resor.

Såsom nyss nämnts hava utredningsmännen avsett, att försöksverksamheten
vid Söråkers försöksstation skulle ombesörjas genom därvarande trädgårdsskola
efter avtal med skolstyrelsen. Årliga kostnaderna hava beräknats
till 6,000 kronor. Därutöver borde för resor beräknas ett årsbelopp av 1,000
kronor.

Årliga utgifterna för de föreslagna tre försöksgårdarna hava alltså beräknas
utgöra:

till löner åt befattningshavare vid Nibbla och Lilla Ryr____ kronor 28,200

» omkostnader (11,800 + 11,800 + 7,000 =) .......... » 30,600

Summa kronor 58,800.

Även engångskostnaderna för försöksstationernas inrättande äro,
enligt vad utredningsmännen framhålla, svåra att annat än approximativt
beräkna. De anföra härom i huvudsak följande.

I fråga om Nibbla, vars förvärvande såsom förut anförts förutsatte byte
medelst annan staten tillhörig fastighet, måste reparation och tillbyggnad av
mangardsbyggnaden verkställas och fruktkällare med kylanordning uppföras.
Vidare måste inköp ske av erforderliga levande och döda inventarier.
Vad anninge Lilla Ryr, fordrades uppförande av en byggnad innehållande
bostad för föreståndaren samt kontors- och laboratorielokaler, vidare ersättning
till arrendatorn för av honom ägda byggnader samt, liksom i föregående
fall, inköp av inventarier m. m. Ifrågavarande kostnader kunde beräknas
på följande sätt:

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167.

kronor 7,620
» 3,000

_* 3,600 kronor 14,220

kronor 7,380
» 3,000

_* 3,600 , 13,980

Summa kronor 28,200.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Nibbla Lilla Ryr
kronor kronor

Byggnadskostnader ................................. 22,000 52,000

Ersättning till arrendator ............................ — 6,000

Inre inventarier .................................... 3,500 3,500

Yttre, levande och döda inventarier .................. 11,000 9,000

Motorspruta ....................................... 1,200 1,200

200 drivbänksfönster ............................... 3,000 3,000

Fruktträd och bärbuskar ............................ 1,500 1,500

Stängsel ............................■ ...... • • 1,500___1,500

Summa kronor 43,700 77,700.

Engångskostnaderna för inrättande av Söråkers försöksstation hava förslagsvis
upptagits till 10,000 kronor.

Totala engångskostnaderna för samtliga föreslagna försöksgårdar
hava sålunda approximativt beräknats till (43,700 + 77,700 + 10,000 =)
131,400 kronor.

Förutom angivna försöksstationer hava utredningsmännen föreslagit anordnande
av fasta försöksträdgårdar samt av lokala försök.

I samband med förslaget örn försöksträdgårdar har erinrats, att,
örn än förläggningsplatserna för trädgårdsförsöksanstalten och försöksstationerna
föreslagits med hänsyn därtill, att den viktigaste delen av landets
trädgårdsodling vore koncentrerad omkring dessa, trädgårdsodling påginge i
ej ringa omfattning även inom andra områden, för vilka på platsen rationellt
bedrivna trädgårdsförsök skulle hava mycket stor ekonomisk betydelse. Utredningsmännen
anföra vidare:

Även om, med hänsyn till de kostnader en utökad försöksverksamhet skulle
medföra för statsverket, skäl tillsvidare ej förefunnes att förorda anläggande
av fasta försöksstationer utöver de föreslagna, måste dock framhållas att
behov av ytterligare en sådan station förelåge, speciellt för fruktodlingsförsök,
med förläggning exempelvis till Östergötland. I anledning härav kunde
ifrågasättas om icke en trädgård för fruktförsök borde förläggas till någon
lämplig statsegendom i Östergötland exempelvis Alvastra Kungsgård. För
anläggandet och skötseln av en sådan fruktträdgård behövde ej anställas
försökspersonal i vanlig mening utan blott en trädgårdsmästare, som under
ledning av en försöksman från trädgårdsförsöksanstalten anlade trädgården
och därefter skötte denna efter givna anvisningar. Kostnaderna för inköp
av inventarier och anläggning samt för skötsel under den tid, som förginge
intill dess träden komme i bördighetsåldern, bleve föga betungande
och skulle dessutom kunna nedbringas, genom att trädgårdsmästaren delvis
sysselsattes med skötseln av vissa bär- och grönsaksodlingar, som gåve
en del inkomster. Sedan fruktträden kommit i bördighetsåldern, torde de
kunna giva så stor avkastning, att odlingen icke borde kräva annat understöd
av statsmedel än trädgårdsmästarens avlöning, och försöksdriften
komme antagligen att vissa år giva ett kontant överskott. Värdet av de i
en sådan trädgård utförda försöken bestode i att man, bland annat, erhölle en
mera pålitlig kännedom om vissa mindre vanliga, men antagligen odlingsvärda
fruktsorters betydelse för odling i trakter med likartade klimatiska förhållanden
som de på försöksplatsen rådande. Åtskilliga andra problem
skulle kunna lösas, och trädgården bleve ett värdefullt demonstrationsfält för
traktens fruktodlare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

147

Det vöre utan tvivel önskvärt, att även möjligheterna för rationell odling
av vissa trädgårdsväxter på Öland bleve föremål för särskild undersökning,
och att ett, om också blott provisoriskt, försöksfält upprättades på lämplig
plats, exempelvis i trakten av Mörbylånga. Man hade anledning förmoda,
att Öland genom sin solrika om också torra sommar skulle kunna erbjuda
gynnsamma betingelser för odling av dels gurkor och tomater, dels
även tobak, och det vore ej osannolikt, att öns fruktodling skulle kunna
giva en helt annan och värdefullare avkastning genom att rationella metoder
för trädens skötsel prövades och gjordes allmänt kända. I viss mån, åtminstone
vad anginge köksväxtförsök, skulle detta behov kunna tillgodoses i
samband med det fasta försöksfält för jordbruksförsök, som utredningsmännen
i annat sammanhang föreslagit att förläggas till Öland.

I fråga om lokala försök framhålla utredningsmännen, att sådana
jämförelsevis lätt kunde organiseras vid skolor och andra statsunderstödda
eller statliga institutioner av olika slag. De anföra härom vidare:

^ Lokala trädgårdsförsök borde förekomma vid varje statsunderstödd trädgårdsskola,
och det borde i fråga örn dylik skola för åtnjutande av statsbidrag
vara föreskrivet, att skolan efter anvisning av trädgårdsförsöksanstalten och
under dennas ledning vore skyldig att i viss omfattning utföra trädgårdsförsök.
Av lätt insedda skäl vore det nämligen högst önskvärt, att utbildning
av trädgårdsmästare försigginge vid landets trädgårdsskolor under sådana
former, att eleverna finge tillfälle att se efter moderna principer anlagda trädgårdsförsök.

Utredningsmännen hava vidare anfört, att enklare försök borde kunna förläggas
till folkhögskolor, lantmannaskolor, seminarier och i vissa fall även
privata trädgårdar, där personal funnes, som efter försöksanstaltens anvisning
kunde sköta försöken. Härvid har förutsatts, att försöksvärden icke
samtidigt finge utföra försök för enskild persons eller firmas räkning, samt
att uppgifter om försöksresultat m. m. ställdes till direkt förfogande för försöksanstalten.
Utredningsmännen föreslå, att ersättning för dylika försök
lämnas efter viss av trädgårdsförsöksanstalten uppgjord, för olika landsdelar
anpassad taxa, samt att för ändamålet beräknats anslag med 4,000 kronor om
året.

För vinnande av lokalt samarbete mellan trädgårdsodlarna hava
utredningsmännen föreslagit indelning av landet i försöksdistrikt, till antalet
fyra nämligen:

1. Södra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Malmöhus, Kristianstads,

Blekinge, Kronobergs och Jönköpings län samt Kalmar läns södra del;

2. östra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Kalmar läns norra del samt

Östergötlands, Gotlands, Södermanlands, Stockholms, Uppsala och

Västmanlands län;

3. Västra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande Hallands, Älvsborgs, Ska raborgs,

Värmlands, örebro och Kopparbergs län; samt

4. Norra trädgårdsförsöksdistriktet omfattande hela Norrland.

Utredningsmännen anföra till stöd för den föreslagna distriktsindelningen,
att inom det första distriktet trädgårdsförsöksanstalten och inom vart och
ett av de övriga distrikten en trädgårdsförsöksstation föreslagits skola förläggas.

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

Departements

chefen.

I inkomna yttranden över utredningsmännens förslag har detta i vad det
avser förläggningen vid Alnarp av olika försök mött invändning
av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
som huvudsakligen påtalat, att genom försökens förläggning till olika
delar av egendomen behov skulle uppstå av skilda institutionsbyggnader för
försöksanstaltens avdelningar. Vidare hava förvaltningsutskotten inom vissa
hushållningssällskap förordat ökning av försöksstationernas
antal. Sålunda föreslå förvaltningsutskotten i Kronobergs, Värmlands
och örebro läns hushållningssällskap inrättande av försöksstationer i respektive
Urshults socken, Sunnetrakten samt Karlskogatrakten. Alternativt har
förvaltningsutskottet i Örebro läns hushållningssällskap föreslagit förläggning
av en försöksstation till Karlskogatrakten i stället för Göteborgstrakten.
Förvaltningsutskottet i Skaraborgs läns hushållningssällskap har funnit det
anmärkningsvärt, att inrättande av försöksstation i de inre delarna av landet
ej föreslagits. Även pomologiska föreningen har framhållit önskvärdheten
av att en försöksstation förlädes till en trakt med mera utpräglat inlandsklimat,
exempelvis till Karlskogatrakten eller plats invid Vänerns norra ände.

Lämpligheten av de föreslagna försöksstationerna
för deras ändamål har ej blivit bestridd. Styrelsen för centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet har dock framhållit, att ytterligare
uppmärksamhet borde ägnas frågan därom, innan särskilda beslut fattades
om upprättande av försöksstationer.

Till förmån för en ökning av antalet försöksgårdar hava
Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat sig och
därvid föreslagit anordnande av sådan trädgård i trakten av Luleå.

Beträffande engångskostnaderna för upprättande av
försöksstationer har lantbruksstyrelsen anfört, att beräknad byggnadskostnad
för Lilla Ryrs försöksstation, 52,000 kronor, syntes för låg och
borde höjas till omkring 70,000 kronor.

Mot utredningsmännens förslag rörande anordnande av lokala försök
hava invändningar ej framställts i vidare mån, än att styrelsen för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet framhållit, att för
verksamheten beräknad kostnad syntes för låg. Styrelsen har vidare anfört,
att den delade utredningsmännens uppfattning, att statsunderstödd trädgårdsskola
borde vara skyldig att efter trädgårdsförsöksanstaltens anvisningar
i viss omfattning utföra trädgårdsförsök. Styrelsen har dock förmenat,
att, i konsekvens med utredningsmännens förslag angående anordnande
av försöksverksamhet vid statsunderstödda lantmanna- och lantbruksskolor,
ersättning borde beräknas även vid trädgårdsskolornas medverkan
vid trädgårdsförsöksverksamheten.

Då en central organisation för försöksverksamhet på trädgårdsområdet av
mig förordats med förläggning till Alnarp, torde det utan vidare vara klart,
att denna organisation bör hava tillgång till fasta försöksanordningar på
fältet vid själva förläggningsplatsen. I anledning av utredningsmännens för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

149

slag om utmätande av vissa arealer för ändamålet å Alnarp nied underlydande
gårdar anser jag mig här allenast böra uttala, att det torde ankomma
på försöksverksamhetens ledning att efter närmare prövning av betingelserna
för olika försök och nied hänsyn till egendomens användning för
skilda ändamål i detalj lämna föreskrifter om försökens utläggande, därvid
försöksledningens befogenheter dock givetvis begränsas av den medelstilldelning
för olika ändamål, som bestämmes av statsmakterna.

Vad i övrigt angår frågan örn fast försöksverksamhet i olika delar av
landet ävensom annan lokal sådan verksamhet för kompletterande av den
centralt bedrivna försöksverksamheten har inom trädgårdsområdet hittills
allenast i ringa omfattning stadigvarande försök nied understöd av statsmedel
bedrivits på vissa platser. Vid en del trädgårdsskolor och skolor för
lantbruksundervisning m. fl. hava trädgårdsförsök tillika utförts utan att
särskilda medel varit anvisade av staten för ändamålet. Då emellertid nu
frågan om försöksverksamhetens framtida ordnande är föremål för prövning
och en central organisation för denna verksamhet föreslagits, torde
ställning även böra tagas till utredningsmännens förslag örn fasta trädgårdsförsöksstationer,
fasta försöksträdgårdar och lokala trädgårdsförsök.

Beträffande först försöksstationer och försöksträdgårdar inom olika odlingsområden
finner jag nyttan därav oomtvistlig, därest försöken bedrivas
på rationellt sätt. Men vad jag framhållit rörande nödvändigheten att framgå
med försiktighet vid inorganiserande i försöksväsendet av fasta försöksanordningar
inom jordbruksområdet torde äga skärpt giltighet beträffande
trädgårdsförsöken, i fråga om vilka det förslag, som nu framlägges, åsyftar
en nydaning. Förutom de fasta försöksanordningar, som enligt vad jag anfört
torde böra komma till stånd å Alnarp, anser jag därför, att tillsvidare
bör anordnas allenast en försöksstation på trädgårdsområdet. Det synes
mig vara angelägnast, att denna förlägges till Mälardalen. Jag biträder utredningsmännens
förslag örn åtgärder i syfte att förvärva den Stockholms stad
tillhöriga egendomen Nibbla i Ekerö socken eller annan i samma trakt belägen
med den nämnda i avseende å storlek och lämplighet i huvudsak jämställd
egendom. Det torde få ankomma på försöksverksamhetens ledning
att inkomma med närmare förslag i berörda hänseende. I avvaktan därpå
torde ej för närvarande böra beräknas medel för förvärvande av försöksstation.

Då de av utredningsmännen avsedda fasta försöksanordningarna ej av
mig tillstyrkas erhålla av utredningsmännen beräknad omfattning, torde det,
i överensstämmelse med den ståndpunkt som intagits beträffande jordbruksförsöken,
böra anstå tillsvidare med indelning av riket i trädgårdsdr -söksdistrikt.

Utredningsmännens förslag örn anvisande av 4,000 kronor örn året för
lokala trädgårdsförsök vill jag biträda.

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

1931 års
utredningsmän.

5. Befattningshavare och administration.

a. Personalbehov för jordbruksförsöken.

I förslag till lönestat för den av 1931 års utredningsmän planlagda lantbruksförsöksanstalten
har beträffande däri ingående jordbruksavdelning avsetts,
att de ordinarie befattningshavarna å avdelningen skulle utgöras av 1
föreståndare (B 30), 3 förste försöksledare (B 28), 2 andre försöksledare
(B 24), av vilka en för lokala gödslingsförsök och en för ogräsbekämpning,
4 förste assistenter (B 21) och 1 kontorsbiträde (B 24). Lönebeloppen för nu
nämnda befattningshavare hava angivits till sammanlagt 86,796 kronor och
beräknats för dyrortsgrupp D enligt näst högsta löneklassen i respektive lönegrader.
Såsom befattningshavare inom den av utredningsmännen föreslagna
förut omförmälda administrations- och upplysningsavdelningen har, bland
andra, beräknats en försöksmatematiker (B 26) samt för den avsedda lantbruksförsöksanstalten
gemensamma vaktmästare.

Utredningsmännen hava vidare anfört, att behov därutöver förelåge av dels
året örn anställda extra assistenter, dels mera tillfällig arbetskraft. Då behovet
av extra arbetskrafter liksom avlöningarnas storlek kunde växla, hava
utredningsmännen föreslagit, att bestämt antal extra befattningshavare med
fastställda arvoden ej måtte angivas i lönestaten, utan att i stället ett belopp
för ändamålet borde uppföras bland omkostnaderna. Enligt förslaget
till omkostnadsstat för lantbruksförsöksanstalten hava utredningsmännen
beräknat kostnaderna för extra arbetskraft å den av dem föreslagna jordbruksavdelningen
till 20,000 kronor. De hava anfört, att kostnaderna för
extra arbetskraft å avdelningen för jordbruksförsök vid centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet utgjorde omkring 22,000 kronor, men
ansett, att, då den i föreslagna lantbruksförsöksanstalten ingående jordbruksavdelningen
enligt planen skulle komma att förfoga över flera ordinarie befattningshavare
än förut, beloppet 20,000 kronor finge anses bliva tillräckligt
för avdelningens behov av extra arbetskrafter.

Utredningsmännen hava beräknat, att hittills av kostnaderna för avlöning
åt extra arbetskraft konsortiet Ager m. fl. tillskjutit ett belopp av 20,705
kronor, under det att för ändamålet av statsmedel utgått allenast omkring

2,000 kronor. De hålla nu före, att staten ensam borde svara för de kostnader,
som föranleddes av dess försöksverksamhet.

För den av utredningsmännen till förläggning vid Ultuna föreslagna försöksgården
hava de beräknat behov av en inspektor med årsarvode av 3,600
kronor. Kostnader för annan personal å försöksgården hava ansetts böra
ingå bland omkostnaderna. Härvid har hänvisning skett till de för statens
försöksgårdar Lanna och Offer fastställda staterna, enligt vilka för rättare,
ladugårdsskötare och annan arbetskraft beräknats 9,700 kronor beträffande
Lanna och 9,800 kronor beträffande Offer.

I samband med förslaget om inrättande av nya försöksgårdar hava utredningsmännen
upptagit till skärskådande frågan om avlöning av förestån -

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

dare och assistenter vid försöksgårdar. De anföra, att även om vissa skäl
kunde åberopas för högre tjänsteställning åt försöksgårdsföreståndare, förändring
därutinnan ej syntes böra föreslås, samt att förste assistent syntes
genomgående böra erhålla samma tjänsteställning som den vid Lanna försöksgård
anställde förste assistenten. I förslag till lönestat för, bland andra,
försöksgårdarna Lanna och Offer hava emellertid utredningsmännen beräknat
löneställningen för föreståndare efter lönegraden B 24 och för assistent
efter lönegraden B 21, allt enligt gällande avlöningsreglemente för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila
statsförvaltningen.

I avgivna yttranden över 1931 års utredningsmäns betänkande, såvitt däri
avses anställning av personal för den föreslagna jordbruksavdelningen, har
det ifrågasatta statsanslaget för anställande av extra arbetskraft ej
rönt gensaga. Beträffande föreslagna ordinarie tjänster hava vissa invändningar
framställts i yttranden av statskontoret, allmänna civilförvaltningens
lönenämnd samt styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet. Ur dessa yttranden må anföras följande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har erinrat,
att för jordbruksavdelningen beräknats, bland annat, tre förste försöksledare
i lönegrad B 28 såsom föreståndare för tre av avdelningens fyra underavdelningar
samt anfört, att, ehuru nämnden icke med ledning av de i betänk
kandet lämnade uppgifterna rörande verksamheten å berörda underavdelningar
kunde göra något bestämt uttalande, nämnden dock funne det vara
förtjänt av övervägande, huruvida icke ifrågavarande befattningar kunde givas
en lägre lönegrad än den föreslagna. Lönenämnden har därvid framhållit,
att överassistenterna vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
åtnjöte lön i lönegrad B 26. Vidare har lönenämnden ingått
på frågan om löneplacering av befattningshavare å de i betänkandet upptagna
försöksgårdarna. Härom anföres:

Å vissa av försöksgårdarna skulle såsom föreståndarens närmaste man
placeras en förste assistent med ordinarie anställning och med placering i
lönegraden B 21. Det kunde enligt lönenämndens mening starkt ifrågasättas,
huruvida dessa tjänster lämpligen borde uppföras å ordinarie stat. Närmast
syntes de med hänsyn till sina arbetsuppgifter kunna jämföras med de
befattningshavare, vilka inom olika verk, exempelvis inom lantbruksstyrelsen,
innehade ställning som förste amanuens eller därmed jämförlig tjänst.
De nämnda befattningshavarna syntes lämpligen böra såsom extra ordinarie
befattningshavare hänföras till 18 :e eller högst 20 :e lönegraden, varigenom
ock en naturlig befordringsgång skulle erhållas till ordinarie befattning såsom
förste assistent vid lantbruksförsöksanstalten.

Slutligen syntes det lönenämnden lämpligt, att de befattningshavare med
arvode enligt stat, som avsetts för försöksgårdarna, inplacerades å löneplanen
för extra ordinarie tjänstemän.

Statskontoret har tillkiinnagivit samma uppfattning som lönenämnden
beträffande de föreslagna försöksledarnas placering i lönegrad.

Yttranden.

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 167■

1935 års
utredningsman.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, som, enligt vad förut angivits, förordat
inrättande av, bland andra, följande sidoställda avdelningar inom en
lantbruksförsöksanstalt, nämligen en jordbruksavdelning, en växtodlingsavdelning
samt en betes- och vallavdelning, har föreslagit tillskapande av följande
ordinarie tjänster vid var och en av dessa avdelningar, nämligen 1
föreståndare (B 30), 1 försöksledare (B 26), 1 förste assistent (B 21) och 1
kontorsbiträde (B 4).

I fråga örn avlöning åt befattningshavare vid försöksgårdar har styrelsen
föreslagit, att föreståndare borde placeras i lönegraden B 26 för ordinarie
befattningshavare och assistent i 21 :a lönegraden för icke ordinarie
befattningshavare.

1935 års utredningsman, vilken, på sätt förut nämnts, förutsatt, att den
av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen bedrivna
försöksverksamheten skulle bibehållas hos dessa föreningar, har med
hänvisning härtill anfört, att personalbehovet för den av honom föreslagna
institutionen för jordbruksförsök bleve mindre än det av 1931 års utredningsmän
ifrågasatta, samt uttalat, att enligt hans mening följande ordinarie
befattningshavare borde finnas anställda vid institutionen, nämligen 1 föreståndare
(B 30) i professors ställning, 2 förste försöksledare (B 26), 1 andre
försöksledare (B 24), 4 assistenter (B 21), 1 kassör (B 11), 1 förste expeditionsvakt
(B 7) samt 3 skriv- och räknebiträden (B 4). Utredningsmannen
har anfört, att den härför erforderliga anslagssumman utgjorde i runt tal

80,000 kronor.

För icke-ordinarie befattningshavare, vilka till stor del ansetts bliva sysselsatta
med de lokala försöken, har av utredningsmannen beräknats ett belopp
av 15,000 kronor.

I tidigare sammanhang har angivits den verksamhet, som enligt utredningsmannens
förslag borde åvila föreståndaren och de två förste försöksledarna.
Beträffande övriga nu nämnda befattningshavares uppgifter har
utredningsmannen anfört följande.

Den andre försöksledaren torde böra handhava arbetena med de lokala
gödslingsförsöken. Av de fyra ordinarie assistenterna torde, under tillsyn
av föreståndaren eller av en förste försöksledare, en böra syssla huvudsakligen
med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna torde
böra biträda med övriga förekommande försöksarbeten inom institutionen.

Kassören torde böra syssla med institutionens räkenskaper m. fl. kontorsgöromål
samt handhava sammanställning av räkenskaperna för försöksgårdarna.

Det förutsattes såsom självfallet, att nuvarande innehavare av ordinarie
befattningar å centralanstaltens jordbruksavdelning utan vidare överginge
till motsvarande befattningar å jordbruksförsöksinstitutionen.

Utredningsmannen har uppskattat jordbruksförsöksinstitutionens totala
lönekostnader till i runt tal 95,000 kronor samt uttalat, att detta belopp
som med ungefär 35,000 kronor beräknats överstiga motsvarande lönebelopp

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

153

vid centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning,
i sin helhet borde utgå av statsmedel.

Vissa allmänna synpunkter i avseende å anställning av personal
för försöksverksamheten hava i yttranden över 1935 års utredningsmans
promemoria framförts av lantbruksstyrelsen och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd.

Lantbruksstyrelsen har sålunda framhållit, att försöksverksamhetens
lyckliga resultat och dess betydelse för jordbruksproduktionen måste
anses sammanhänga med lämpligheten hos deni, som hade att leda och utföra
verksamheten. Styrelsen anför vidare:

Tillskapandet av nya försöksresurser och inrättandet av nya befattningar
på området vöre av jämförelsevis ringa betydelse, om icke lämpliga personliga
krafter funnes att tillgå. Ihågkommas måste också, att utvecklingen av
undervisnings-, forsknings- och försöksverksamheten på lanthushållningens
område under senare tiden gått framåt med stormsteg. Det kunde möjligen
ifrågasättas, om icke tempot redan varit något starkare än som motsvarade
tillgången på för ändamålet utbildade personer. Att nu, innan den nyinrättade
högre undervisningen hunnit skapa nya krafter och dessa vunnit
erfarenhet och ådagalagt lämplighet inom respektive arbetsområden, driva
utvecklingen för hastigt framåt, kunde lätt hämna sig, i det att avsedda resultat
icke nåddes.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört, att
det ställde sig mycket vanskligt för nämnden att bilda sig en bestämd uppfattning
om framkomna lönetekniska spörsmål, enär tillräckliga hållpunkter
saknades för bedömande av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,
som kunde komma att åvila befattningshavarna. Lönenämnden har med
hänvisning därtill ansett sig böra framhålla önskvärdheten därav, att i avvaktan
på närmare erfarenhet rörande den nya organisationen erforderliga
befattningar icke uppfördes å ordinarie stat i nämnvärt större antal, än som
hittills funnits tillgängligt för motsvarande arbetsuppgifter. Även lönenämnden
har betonat angelägenheten av, att vid den nya organisationens genomförande
lediga befattningar bleve tillsatta med ordinarie innehavare allenast
i den mån fullt kvalificerade och tillräckligt prövade arbetskrafter stöde
till förfogande.

Vad angår personalanställningen vid jordbruksar söksinstitution
en har lantbruksstyrelsen ifrågasatt, huruvida det
icke kunde få anstå under den närmaste framtiden med inrättande av 1
förste försöksledare, 1 andre försöksledare och 2 assistenter jämte 1 skrivoch
räknebiträde. En sådan anordning bar emellertid av lantbruksstyrelsen
ansetts böra hava till följd, att det i utredningsmannens promemoria till

15,000 kronor beräknade anslaget till extra arbetskraft höjdes förslagsvis
till 28,000 kronor. Allmänna civilförvaltningens lönell
ä m n d har ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke de av utredningsmannen
föreslagna fyra förste assistentbefattningarna å jordbruksinstitutionen
borde tillsvidare inordnas i den nya organisationen som extra

Yttranden.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

ordinarie tjänster. Nämnden har därvid erinrat, att de förste assistenter,
som tillkommit vid nyorganiserandet av statens växtskyddsanstalt och av
lantbrukshögskolan, erhållit anställning som extra ordinarie tjänstemän.
Lönenämnden har slutligen anmärkt, att i promemorian förekommande beteckningen
räkne- och skrivbiträde icke funnes upptagen i den till avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen, samt att nämnda beteckning
borde utbytas mot kontorsbiträde.

Beträffande särskilt föreslagen befattningshavare för försöksmatematiska
uppgifter har lantbruks högskolans lärarråd
erinrat, att 1931 års utredningsmän föreslagit en befattningshavare i löneställningen
B 20 för sådana uppgifter samt framhållit, att enligt 1935 års utredningsmans
förslag en försämring skulle inträda i avseende å försöksmatematikerns
ställning. Lärarrådet har ansett, att det vöre lämpligast, örn lantbrukshögskolans
speciallärarbefattning i matematik omändrades till en professur,
vars innehavare vid sidan av undervisningen skulle kunna ägna sig åt
försöksstatistisk forskning och stå övriga institutioners personal till tjänst
med råd och upplysningar i statistiska frågor.

Departements- Varken 1931 års utredningsmäns eller 1935 års utredningsmans plan motchefen.
svarar fullt i organisatoriskt avseende den institution för jordbruksförsök,
vilken jag i det föregående föreslagit. 1931 års utredningsmäns förslag förutsätter
en i särskild lantbruksförsöksanstalt ingående jordbruksavdelning,
vilken i sin tur uppdelats på tre olika underavdelningar med avgränsade uppgifter,
varje underavdelning med sin föreståndare, under det att jag
räknat med allenast en föreståndare, nämligen för institutionen i dess
helhet. Vidare skulle enligt nämnda utredningsmäns förslag inrättas
en med fackavdelningarna sidoställd administrations- och upplysningsavdelning,
däri vissa för lantbruksförsöksanstalten och sålunda även för dess fackavdelningar
gemensamma befattningshavare tänkas ingå. Detta förslag har
jag ej biträtt. Enligt 1935 års utredningsmans förslag hava inom försöksinstitutionen
arbetskrafter ej beräknats för den av vissa föreningar bedrivna
försöksverksamheten, enär denna enligt hans mening fortfarande borde åvila
föreningarna. Det av mig förordade förslaget förutsätter åter, att föreningarnas
försöksuppgifter handhavas av den statliga försöksverksamhetens organ.
I följd av dessa skiljaktigheter i fråga om planläggning och
organisation av försöksverksamheten torde de olika utredningsmännens beräkningar
icke utan vidare kunna läggas till grund vid bestämmandet av personalbehovet
för den av mig föreslagna institutionen för jordbruksförsök.

Vid den prövning av nämnda behov, som måste ske med hänsyn till institutionens
uppgifter enligt de huvudlinjer, jag förut angivit, torde det stå
klart, att institutionens föreståndare skall innehava lika hög kompetens inom
sitt område och följaktligen samma ställning som lantbrukshögskolans
nuvarande professorer. Han bör alltså hänföras till lönegraden B 30. Då
Ultuna tillhör ortsgrupp F, beräknas föreståndarens lön, efter minskning
med fastställt pensionsavdrag, till 11,280 kronor, vilket belopp här avrundas

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

155

till 11,300 kronor. Till institutionen torde böra överflyttas såsom dess förste
föreståndare den nuvarande föreståndaren för jordbruksavdelningen vid
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, vilken där innehar
motsvarande ställning som den nyss angivna. 1931 års utredningsmän
hava föreslagit, att föreståndarna för omnämnda 3 underavdelningar av
jordbruksavdelningen skulle hänföras till lönegraden B 28 och benämnas
förste försöksledare. Å andra sidan har 1935 års utredningsman med sin
uppfattning om jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter föreslagit inrättande
där av allenast 2 befattningar som förste försöksledare. Dessa hava i
hans förslag placerats i lönegraden B 26. Efter min mening torde erforderlig
specialisering för jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter enligt det av
mig förordade förslaget kunna vinnas genom anställande vid densamma av,
förutom föreståndaren, 3 befattningshavare med kompetens jämförlig med
laborators vid lantbrukshögskolan. Dessa böra, i likhet med vad nu gäller
beträffande nämnde laborator samt Överassistent vid centralanstaltens jordbruksavdelning
och i enlighet med 1935 års utredningsmans förslag, hänföras
till lönegraden B 26 för ordinarie befattningshavare. De torde lämpligen
kunna benämnas statsagronomer. Enligt den för Ultuna gällande ortsgruppen
och efter minskning med pensionsavdrag beräknas avlöningen för varje
befattning till 9,450 kronor och summan av avlöningarna för de tre föreslagna
statsagronombefattningarna till 28,350 kronor. Det torde få ankomma på
Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser om de uppgifter, som skola
åvila innehavare av olika statsagronombefattningar samt om formen för deras
anställande m. m.

I 1931 års utredningsmäns betänkande har räknats med 2 andre försöksledare,
och 1935 års utredningsman har upptagit 1 andre försöksledare å jordbruksavdelningen
respektive jordbruksförsöksinstitutionen. Enligt båda förslagen
skola dessa tjänstemän placeras i lönegraden B 24. 1935 års utredningsman
har angivit, att andre försöksledaren borde handhava arbetena
med de lokala gödslingsförsöken. Då jag delar statskontorets och lönenämndens
mening om behovet att iakttaga stor försiktighet vid nyinrättandet av
ordinarie tjänster, kan jag icke för närvarande tillstyrka inrättande av föreslagna
befattningar. Den av 1935 års utredningsman angivna uppgiften bör
kunna under föreståndarens överinseende handhavas av en förste assistent
i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. Nämnda uppgift har
på motsvarande sätt under en följd av år handhafts vid centralanstaltens
jordbruksavdelning av en assistent mot ett arvode av 6,300 kronor. Denne
assistent torde böra beredas tillfälle att överflyttas till jordbruksförsöksinstitulionen.
Med hänsyn till bland annat längden av den nuvarande befattningshavarens
tjiinstetid torde han få omedelbart placeras i högsta löneklassen
av förevarande lönegrad. Utöver grundavlöningen, 5,298 kronor, torde
alltså böra beräknas avlöningsförhöjning med visst belopp, förslagsvis 1,500
kronor.

Av såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utredningsman har föreslagits
anvisande av medel för 4 ordinarie assistentbefattningar i lönegraden

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

B 21. Enligt 1935 års utredningsmans förslag skulle en av dessa assistenter
syssla huvudsakligen med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna
hava ansetts böra biträda med andra förekommande försöksarbeten
å institutionen. Det torde i detta sammanhang böra erinras, att 1931
års utredningsmän föreslagit inrättande av en ordinarie befattning i lönegraden
B 26 för en försöksmatematiker. Liksom jag ej ansett mig kunna
förorda inrättande av ordinarie befattning för den tjänsteman, som föreslagits
att handhava de lokala gödslingsförsöken, kan jag ej heller förorda ordinarie
anställning av annan assistent vid jordbruksförsöksinstitutionen. Enligt
min mening bör jämväl den förste assistent, som torde erfordras för biträde
vid försöksmatematiska uppgifter, hänföras till 21 :a lönegraden för
extra ordinarie befattningshavare. I samma lönegrad bör placeras sådan
förste assistent, som torde hava att under föreståndarens överinseende svara
för bland annat lokala sort- och ogräsförsök. För avlönande av tre förste
assistenter skulle sålunda, förutom det för avlöningsförhöjning åt en assistent
förslagsvis angivna beloppet 1,500 kronor, beräknas 15,894 kronor, vilket belopp
här avrundas till 15,900 kronor.

Med hänsyn, bland annat, till den utvidgning i jordbruksförsöksinstitutionens
verksamhet, som i jämförelse med 1935 års utredningsmans förslag av
mig förordats, torde det bliva nödigt att anvisa ett avsevärt belopp till avlöning
åt andra assistenter än de förut nämnda förste assistenterna. Jag tillstyrker,
att medel beräknas för 7 assistenter med en genomsnittlig avlöning
av 3,600 kronor. Sammanlagt skulle sålunda för dessa assistenters avlöning
krävas ett belopp av 25,200 kronor om året.

Härutöver torde erfordras för tillfälliga biträden, huvudsakligen vid bearbetning
av lokala försök, ett årsbelopp av 20,000 kronor.

Någon kassör, såsom av 1935 års utredningsman föreslagits, torde ej erfordras,
då egen kassarörelse för jordbruksförsöksinstitutionen ej förutsättes.
Däremot lärer den vidlyftiga korrespondens, som försöksarbetet å denna institution
otvivelaktigt medför, böra så långt som möjligt besörjas av lägre
kvalificerad personal än den, som erfordras för själva försöksarbetet och
försökens tolkning. För sådan korrespondens lärer i allmänhet ej kunna
beräknas att skriv- och kontorsbiträden kunna användas. Jag vill därför
föreslå, att med samma lönegrad som den föreslagna kassörsbefattningen
(B 11) inrättas en ordinarie kansliskrivarbefattning. Årsavlöningen för innehavare
av sådan befattning beräknas, under förutsättning att befattningshavaren
är kvinna, till 3,876 kronor, vilket belopp här avrundas till 3,900
kronor.

Mot 1935 års utredningsmans beräkning av 3 ordinarie skriv- och räknebiträden
i lönegraden B 4 har jag icke något annat att invända, än att dessa
befattningshavare böra, såsom lönenämnden påpekat, benämnas kontorsbiträden.
För var och en av dessa torde beräknas avlöning efter 2,685 kronor
om året eller sålunda ett sammanlagt belopp av 8,055 kronor, vilket kan avrundas
nedåt till 8,050 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

157

Å centralanstaltens jordbruksavdelning finnes för närvarande anställd en
vaktmästare i lönegraden B 7. Motsvarande befattning, till vilken den nuvarande
vaktmästaren vid avdelningen torde böra överföras, bör avses jämväl
för jordbruksinstitutionen. Årsavlöningen beräknas till 3,303 kronor eller
i runt tal 3,300 kronor.

Jag har tidigare förordat, att areal av Ultuna egendom ställes till förfogande
för jordbruksförsöksinstitutionens försöksverksamhet, och därvid förutsatt,
att egendomens förvaltning tillhandahåller, bland annat, arbetskraft
för försöksarealens iordningställande och sådan rent driftmässig skötsel, som
må kunna ifrågakomma. För fältförsökens speciella skötsel bör däremot beräknas
särskild arbetskraft vid jordbruksförsöksinstitutionen. Jag föreslår,
att för den närmaste ledningen av arbetet med fältförsöken enligt givna anvisningar
inrättas en befattning som fältassistent med årsarvode av 3,600
kronor. Härutöver torde för specialarbeten å fältet böra beräknas anslag
för tillfälliga arbetskrafter nied förslagsvis 6,000 kronor om året.

En sammanfattning av vad jag nu anfört utvisar, att enligt mitt förslag
årsavlöningarna vid jordbruksförsöksinstitutionen böra beräknas för ordinarie
befattningshavare till (11,300 + 28,350 + 3,900 + 8,050 +
+ 3,300 =) 54,900 kronor, för extra ordinarie befattningshavare
till (15,900 + 1,500=) 17,400 kronor, för assistenter till
(25,200 + 3,600 =) 28,800 samt för tillfälliga arbetskrafter till
(20,000 + 6,000 =) 26,000 kronor eller tillhopa sålunda till (54,900 +
+17,400 + 28,800 + 26,000=) 127,100 kronor.

b. Personalbehov för husdjursförsöken.

1935 års utredningsman har i betänkandet angående husdjursförsöksverksamhetens
organisation avhandlat frågan om personalbehovet för nämnda och
därmed sammanhängande verksamhet allt efter de olika alternativ, som av
honom uppställts för organisationens anordning. Vid beräkningen av lönekostnaderna
för det av mig i princip förordade alternativet I, innefattande,
bland annat, förslag örn inrättande av en institution vid lantbrukshögskolan
för husdjursförsök, har utredningsmannen anfört, att enligt detta alternativ
institutionen borde förestås av en professor i husdjursförsök (lönegrad B 30),
vilken även borde närmast svara för en av institutionens fackavdelningar,
exempelvis den, där försök handhades rörande nötkreatur och andra Risslare
m. fl., samt att såsom föreståndare för var och en av de övriga av ut
redningsmannen föreslagna fackavdelningarna, den ena för försök med svin,
den andra för försök nied fjäderfä, borde knytas en specialist inom avdelningens
fackområde. Utredningsmannen har föreslagit, att de två sistnämnda
avdelningsföreståndarna borde hava laborators ställning och placeras
i lönegraden B 26. Beträffande dessa tjänster har utredningsmannen särskilt
betonat vikten därav, att de ej tillsattes förr än verkligt kompetenta
krafter för tjänsterna funnes att tillgå. Utredningsmannen har i avseende
å försöksinstitutioncns personalbehov ytterligare anfört följande.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 167

Å avdelningen för nötkreatur och andra idisslare samt hästar torde såsom
föreståndarens närmaste män böra anställas två ganska kvalificerade
arbetskrafter, varav den ene förslagsvis borde specialisera sig på bearbetning
av problem rörande vinterutfodringen och den andre rörande sommarutfodringen
och betesförsök. Dessa personer torde böra få ställning av förste
assistenter å ordinarie stat med placering i lönegraden B 21. Till avdelningen
torde böra knytas ytterligare en förste assistent i lönegraden B 21,
vilken företrädesvis borde syssla med laboratoriearbeten. Nämnda tre lörste
assistenter borde alltså vara vetenskapligt utbildade. De bleve till stor del
sysselsatta med forskningsarbete i institutionslokalerna. Vidare erfordrades
ett antal försöksassistenter med uppgift närmast att i stallarna utföra de
egentliga bestämningarna och alltså svara för de fortlöpande försökens praktiska
handhavande. Starka skäl talade för, att man såsom dylika försöksassistenter
anställde för uppgiften skolade personer med enklare utbildning
och mindre pretentioner och vilka kunde tänkas i flertalet fall kvarbliva i
mottagen syssla. Här vore det närmast fråga om ett intresserat precisionsarbete
med tillsyn rörande utfodring, mjölkning, vägningar m. m. samt noggrant
förande av anteckningar. Med hänsyn därtill torde ifrågavarande försöksassistenter,
vilka givetvis borde bo på platsen för sitt arbete, kunna sättas
i en lägre löneställning. Skötseln av nötkreaturen och svinen i försöksstallarna
torde böra omhänderhavas av vederbörande egendoms arbetsfolk,
som även borde biträda försöksassistenterna med uppvägningar av foder o. d.
Försöksassistenternas kontanta lön borde kunna växla, alltefter deras kvalifikationer
och ålder, förutvarande anställningsvillkor m. m., men det syntes
rimligt alt räkna med en genomsnittlig lön för dem av ungefär 3,600 kronor.
Högre arvode än 4,300 kronor torde dock ej böra förekomma. Å nötkreatursavdelningen
torde 5 dylika försöksassistenter behöva anställas, nämligen
förslagsvis 1 för försöksladugården vid Ultuna, 1 för försöksarbetet
i den nya nötkreatursladugården vid Kungsängen, 1 för nötkreatursförsöken
vid Alnarp och 2 för försök å andra platser inom landet. Vidare torde böra
finnas en förste vaktmästare (B 7), gemensam för hela husdjursförsöksinstitutionen,
ävensom ett ordinarie skriv- och räknebiträde (B 4) samt vissa
extra arbetskrafter och biträden. För extra personal torde för nötkreatursavdelningen
böra beräknas ett belopp av ungefär 5,000 kronor.

Utredningsmannen, som förutsatt, att svinstamkontrollen skulle som en
bestående uppgift handhavas av institutionen för husdjursförsök, har vidare
föreslagit, att å institutionens avdelning för svin skulle anställas en förste
assistent (B 21) med uppgift, bland annat, att leda nämnda kontroll och i
övrigt medverka i avdelningens försöksarbete. Ytterligare anför utredningsmannen: Utöver

nu angivna assistenter erfordrades 4 försöksassistenter av tidigare
angiven typ, därav förslagsvis 1 vid svinhuset å Ultuna, 1 vid svinförsöken
i Skåne (vid Alnarp eller Norra Åsum) samt 2 vid de båda stationerna för
svinstamkontrollen. Å denna avdelning borde vidare finnas ett ordinarie
skriv- och räknebiträde (B 4), varjämte för extra personal torde böra beräknas
ett belopp av ungefär 3,500 kronor.

Vid avdelningen för fjäderfä torde böra finnas dels en försöksassistent av
angivna typ (och alltså med praktisk-ekonomisk inriktning) i hönseriet å
Ultuna, dels ock — för ett sammanlagt lönebelopp av ungefär 4,000 kronor —
ett extra skriv- och räknebiträde samt annan extra personal.

Den vid driftsledarkursen vid Alnarp fast anställde ämnesläraren i hus -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

159

djurslära torde böra inför husdjursförsöksinstitutionen vid Ultuna ansvara
för ledningen av husdjursförsöken vid Alnarp. Härför torde denne ämneslärare
böra erhålla ett särskilt arvode av 500 kronor per år räknat.

Utredningsmannen har slutligen uppgjort följande sammanställning av personalbehovet
vid ifrågavarande försöksinstitution, därvid han anmärkt, att
han bortsåge från de egentliga djurskötarna, vilkas avlöning ansetts böra
hänföras till driftkostnaderna.

Lönegrad Lönebelopp

Ordinarie befattningar:

1 föreståndare (professorn i husdjursförsök)____ B 30 10,980

2 laboratorer............................... B 26 18,120

4 förste assistenter .......................... B 21 27,072

1 förste vaktmästare ........................ B 7 2,940

2 räkne- och skrivbiträden.................... B 4 4,968 64 080

Icke-ordinarie befattningar:

10 extra försöksassistenter, arvoden tillhopa............ 36,000

Tilläggsarvode för försöksledaren vid Alnarp............ 500

Extra arbetskraft och biträden........................ 12,420 48 920

Summa kronor 113,000.

Utredningsmannen har anfört att nämnda lönebelopp i jämförelse med
nuvarande lönekostnader för centralanstaltens hus djursavdelning innebure en
ökning med (113,000 — 70,000 =) 43,000 kronor.

Mot 1935 års utredningsmans förslag rörande personalbehovet hava
i allmänhet ej framställts invändningar i de avgivna yttrandena. Lantbruksstyrelsen
har dock anmärkt, att styrelsen förutsatte, att förslaget i berörda
hänseende vore avsett att utgöra en slutgiltig ram, inom vilken verksamheten
successivt skulle växa ut. I överensstämmelse härmed har styrelsen, uttalat,
att medel till anställande av två laboratorer, förste assistent samt en extra
assistent tillsvidare icke syntes behöva anvisas. Allmänna civilförvaltningens
lönenämnd har i anslutning till dess tidigare återgivna allmänna uttalande
om anställningsformen vid försöksorganisationen anfört, att föreslagna fyra
förste assistenter tillsvidare borde anställas såsom extra ordinarie tjänstemän.
Statskontoret har funnit föreslagen placering i lönegraden B 26 väl hög för
den befattningshavare, vilken såsom specialist å höns skulle förestå en fjäderfäavdelning.

Beträffande de avsedda husdjursförsöken vid Alnarp har styrelsen
för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut ansett sig böra bestämt
avstyrka utredningsmannens förslag att ämnesläraren i husdjurslära
och mjölkhushållning vid institutet skulle utöva tillsyn över de försök, som
komine att utföras vid Alnarp. Såsom skäl härför har anförts, att ämneslärarens
hela tid och arbetsförmåga, foges i anspråk av undervisningen vid
institutet. Styrelsen har föreslagit, att i stället en ordinarie tjänsteman anställdes
vid institutionen för husdjursförsök och odelat ägnade sig åt verksamheten
såsom försöksledare vid Alnarp. Styrelsen har överlämnat en till

Yttranden.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departements chefen.

styrelsen ställd skrivelse från ämnesläraren i nämnda ämne vid institutet J.
Lundbladh, däri denne förklarat, att han icke mot sin vilja kunde eller borde
tvingas att tjänstgöra såsom försöksledare, samt vidare anfört:

Emedan ämnesläraren hade en ganska krävande undervisning och dessutom
måste såväl upprätthålla kontakt med den praktiska husdjursskötsel
som bedriva omfattande litteraturstudier, borde hans tjänst icke förenas med
en försöksledarbefattning. Ur undervisningssynpunkt medförde den i utredningen
föreslagna anordningen icke någon som helst fördel, ty ämnesläraren
kunde utan att taga aktiv del i eller ansvara för försöken med lätthet följa
dessa. Vissa av försöken torde för övrigt bliva av sådan art, att först en
bearbetning av siffermaterialet visade resultatet. Resurser för denna bearbetning
komme enligt utredningens förslag att finnas endast å Ultuna. Först
när bearbetningen skedde, vore försöksledaren säker på utgången av verkställt
försök.

I den avdelning, där försöksverksamhetens allmänna planläggning behandlats,
har jag anfört, att i avvaktan på närmare undersökning om lämpligaste
sättet för svinstamkontrollens utövande denna kontrollverksamhet icke, såsom
föreslagits av 1935 års utredningsman, syntes böra upptagas bland husdjursförsökens
bestående uppgifter, utan att, såsom hittills, tillsvidare särskilt anslag
borde utgå för berörda ändamål. Med hänsyn härtill torde i detta sammanhang
ej behöva beräknas avlöningsmedel för 1 förste assistent och 2
assistenter, som av utredningsmannen föreslagits såsom biträden vid nämnda
kontroll.

Beträffande övriga föreslagna befattningshavare biträder jag utredningsmannens
förslag om anställande för husdjursförsöksinstitutionen på ordinarie
stat av en föreståndare i professors ställning med placering i
lönegraden B 30 och av 2 befattningshavare i lönegraden B 26. Av
dessa bör nuvarande föreståndaren för husdjursavdelningen vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet överföras till husdjursförsöksinstitutionen
såsom denna institutions föreståndare. De med placering
i lönegraden B 26 föreslagna befattningshavarna torde i likhet med vad
jag föreslagit beträffande motsvarande befattningshavare vid jordbruksförsöksinstitutionen
lämpligen böra benämnas statsagronomer. I avseende å
närmare bestämmelser om dessa statsagronomers arbetsuppgifter och om
formen för deras anställande torde jämväl böra gälla vad jag förut anfört
rörande motsvarande befattningshavare vid institutionen för jordbruksförsök.
För nu ifrågavarande tre befattningshavare torde beräknas i årsavlöningar
(11,280 + 9,450 + 9,450 =) 30,180 kronor, vilket belopp torde avrundas
till 30,200 kronor.

Av de utav utredningsmannen föreslagna förste assistenterna bör, såsom
jag nyss anfört, den för ledning av svinstamkontrollen avsedda ej här tagas
i beräkning. Enligt min mening bör antalet av de föreslagna förste assistenterna
kunna utan större olägenhet minskas med ytterligare en. Jag föreslår
alltså, att för husdjursförsöksinstitutionen beräknas 2 förste assistenter.
De böra, såsom föreslagits beträffande motsvarande befattningshavare vid in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

161

stitutionen för jordbruksförsök, placeras i 21 :a lönegraden för extra ordinarie
befattningshavare. Vid centralanstaltens avdelning för husdjursförsök nu
anställda 2 assistenter med årsarvoden av 6,576 kronor, respektive 6,300 kronor
böra beredas tillfälle att överföras till husdjursförsöksinstitutionen. Om
så sker, bör, i likhet med vad jag föreslagit beträffande en assistent vid centralanstaltens
jordbruksavdelning, för var och en av dem beräknas avlöningsförhöjning
efter förslagsvis 1,500 kronor om året. Då avlöning, sedan
pensionsavdrag frånräknats, för extra ordinarie tjänsteman i 21 :a lönegraden
med den för Ultuna gällande ortsgrupperingen utgör 5,298 kronor, skulle de
sammanlagda avlöningsbeloppen för nämnda förste assistenter uppgå till
(5,298 + 5,298 + 1,500 + 1,500 =) 13,596 kronor, eller i runt tal 13,600
kronor. , j ! *j$j

Det av utredningsmannen föreslagna antalet assistenter med genomsnittliga
arvoden av 3,600 kronor torde, på sätt nämnts, böra minskas från 10
till 8 genom borträknande från försöksinstitutionens personal av de assistenter,
som närmast avsetts skola handhava den lokala verksamheten med
svinstamkontrollen. Det kunde ifrågasättas, örn ej sagda antal skulle utan
men för försöksverksamheten kunna än ytterligare nedbringas. Att jag ej
anser mig böra föreslå detta sammanhänger med den ståndpunkt, jag intagit
i fråga örn statens övertagande av förut berörda föreningars försöksuppgifter.
Då de försök, vilka nu bedrivas av svenska betes- och vallföreningen,
beröra ej blott jordbruksområdet utan även husdjursområdet, torde
nämligen vid den statliga försöksinstitution, som av mig förordats —
utöver vad utredningsmannen enligt sitt förslag räknat med — erfordras
biträden jämväl för sådana husdjursförsök, som äga samband med försöksverksamheten
på betes- och vallområdet. Jag tillstyrker alltså, att vid husdjursförsöksinstitutionen
må anställas 8 assistenter med årsarvode av i genomsnitt
3,600 kronor. I enlighet härmed torde sålunda böra för dessa
assistenter vid institutionen beräknas 28,800 kronor.

För tillfälliga arbetskrafter, särskilt vid olika gårdar i landet, där försök
anordnas, torde böra beräknas ett årligt belopp av 10,000 kronor.

Förutom facklig personal erfordras även vaktmästare vid försöksinstitutionen
samt kontorsbiträden. I anslutning till utredningsmannens förslag
torde böra anställas en ordinarie vaktmästare i samma lönegrad som den
för vaktmästaren vid institutionen för jordbruksförsök föreslagna eller B 7,
och 2 kontorsbiträden i lönegraden B 4. För avlöning till dessa erfordras, för
vaktmästaren 3,303 kronor och för var och en av kontorsbiträdena 2,685 kronor
eller sålunda för samtliga nu nämnda tre befattningshavare (3,303 +
2,685 + 2,685 =) 8,673 kronor, vilket belopp avrundas till 8,700 kronor.

Utredningsmannen har föreslagit, att den vid Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut anställde ämnesläraren i husdjurslära m. m. borde ansvara
för ledningen av husdjursförsöken vid Alnarp och för därmed förenat
arbete erhålla en särskild ersättning av 500 kronor örn året. Den försöksledning,
som av utredningsmannen angivits, torde kunna inskränka sig till
en allmän tillsyn därå att från försöksinstitutionen lill Alnarp avdelad per I

ti hany lill riksdagens protokoll 10.30. 1 sami. Nr 107.

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års
utredningsmän.

Yttranden.

sonal fullgör sitt uppdrag enligt given instruktion. Ämneslärarens befattning
med försöken borde sålunda ej bliva över hövan betungande för denne
befattningshavare. Emellertid lärer formen för ett eventuellt samarbete mellan
försöksinstitutionen och lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
ej nu behöva prövas. För den särskilda avlöning, som möjligen
kan komma att erfordras för ifrågakommen verksamhet vid Alnarp, torde
emellertid här kunna beräknas angivet belopp 500 kronor.

En sammanfattning av de avlöningsbelopp, som sålunda skulle erfordras
för husdjursförsöksinstitutionen, utvisar, att härför torde beräknas för
ordinarie befattningshavare (30,200 + 8,700 =) 38,900 kronor,
för extra ordinarie befattningshavare 13,600 kronor, för assistenter
28,800 kronor, för ämnesläraren vid Alnarp 500 kronor
och för tillfälliga arbetskrafter 10,000 kronor eller tillhopa
91,800 kronor.

c. Personalbehov för administrationen och vissa institutioner vid lantbruks högskolan.

1931 års utredningsmän hava, såsom förut angivits, vid den av dem föreslagna
fristående lantbruksförsöksanstalten avsett skola för den allmänna
förvaltningen inrättas en särskild administrations- och upplysningsavdelning.
Om de för avdelningen föreslagna befattningshavarna och om de uppgifter,
som enligt utredningsmännens plan skulle åvila desamma hänvisas i huvudsak
till den föregående redogörelsen. Här må emellertid erinras, att
följande ordinarie befattningshavare avsetts skola ingå i avdelningen, nämligen
1 överdirektör och chef (A 2), 1 sekreterare (B 28), 1 försöksmatematiker
(B 26), 1 betesinspektör (B 26), 1 kulturingenjör (B 24), 1 kamrer (B 21),
1 kansliskrivare (B 11), 1 förste vaktmästare (B 7), 1 vaktmästare (B 5) och 1
kontorsbiträde (B 4).

Vidare må erinras, att enligt planen för lantbruksförsöksanstalten skulle
inrättas ett kemiskt driftslaboratorium. För laboratoriet hava utredningsmännen
föreslagit följande ordinarie befattningshavare, nämligen 1 laborator
(B 26), 1 förste assistent (B 21) och 1 laboratoriebiträde (B 5). För
extra arbetskraft å driftslaboratoriet har av utredningsmännen beräknats ett
belopp av 15,000 kronor örn året.

Avgivna yttranden i anledning av 1931 års utredningsmäns betänkande i
nu förevarande avseende hava väsentligen berört föreslagna befattningars
löneställning. Härvid har, såsom tidigare nämnts, förslaget om anställande
av befattningshavare i löneställningen A 2 icke från något håll mötts av gillande.
I vissa yttranden har föreslagits, att en av anstaltens avdelningsföreståndare
med löneställning B 30 skulle fungera såsom chef mot särskilt
arvode.

Beträffande övriga i förslaget upptagna befattningshavare har allmänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

163

civilförvaltningens lönenämnd ansett, att arbetsuppgifterna för sekreteraren
icke motiverade annan löneställning än B 26, samt att betesinspektör och
kulturingenjör syntes båda böra placeras i lönegraden B 24. Styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har likaledes
föreslagit placering i lönegraden B 24 av sistnämnda två befattningshavare.
Till samma lönegrad har styrelsen velat hänföra sekreteraren. Kamrerarens
löneställning har styrelsen föreslagit till B 22. Utöver den av utredningsmännen
föreslagna personalen har centralanstaltens styrelse förordat anställande
å avdelningen av 1 försöksledare i lönegraden B 26 med uppgift att
närmast leda den statsunderstödda lokala gödslings- och sortförsöksverksamheten
samt av 1 maskinist i lönegrad B 8.

Vad angår det föreslagna kemiska driftslaboratoriet har styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet förordat anställande
av följande ordinarie befattningshavare, nämligen 1 laborator (B 26), 1 geolog
och torvbiolog (B 24), 2 förste assistenter (B 21) samt 1 laboratoriebiträde
(B 5).

1935 års utredningsman har såväl i betänkandet angående husdjursförsöksverksamhetens
organisation som i promemorian rörande vissa frågor inom
jordbruksförsöksverksamhetens område berört de av honom förordade försöksinstitutionernas
behov av kemiska analyser. Han har därvid
förutsatt, att dessa institutioners analyser skulle utföras å lantbrukshögskolans
kemiska laboratorium samt beräknat erforderlig förstärkning av arbetskrafterna
för ändamålet medföra en ökning i lönekostnader för laboratoriet
med sammanlagt 15,000 kronor.

Vid beräkning av lönekostnader i övrigt enligt alternativ I i betänkandet
har utredningsmannen erinrat, att enligt detta alternativ lantbrukshögskolans
institutioner för husdjurens avels- och raslära samt
för husdjurens utfodring och skötsel i huvudsak avsåges
skola bibehållas vid sina tidigare uppgifter, men givas möjlighet att utföra
vissa självständiga försök. För denna försöksverksamhet har utredningsmannen
ansett, att nu nämnda institutioner borde utrustas med något ökade arbetskrafter.
Utredningsmannen anför härom i huvudsak följande.

För berörda institutioner borde anställas en extra försöksassistent för hönseriet.
Denne, som jämväl borde omhänderhava hönseriets ekonomiska drift,
torde böra erhålla ett kontant årsarvode av förslagsvis ungefär 2,400 kronor.
Därjämte torde till utfodringsinstitutionen böra knytas ytterligare en
extra försöksassistent, vilken skall hava att biträda vid de försök, som denna
institution utförde med andra djur än höns. För honom torde böra beräknas
ett arvodesbelopp av 3,600 kronor. Vidare syntes det av behovet påkallat,
att amanuensbefattningen å avelsinstitutionen omändrades till en tjänst för
en assistent med ett årsarvode av 3,600 kronor. Denne borde biträda med
förekommande försöks- och undervisningsarbete. Ytterligare torde för extra
personal (skriv- och räknebiträde och annan arbetskraft, särskilt för försöksarbetet)
böra beräknas belopp av 2,720 kronor beträffande avels- och rasläreinstitutionen
samt 2,120 kronor för utfodringsinstitutionen. Personalförteckningen
samt lönekostnaderna vid alternativ 1 torde bliva följande.

1935 års
utredningsman■ -

Yttranden.

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

De två institutionerna för avels- och raslära samt för husdjurens utfodring
och skötsel:

Lönegrad

1. Avels- och rasläreinstitutionen:

Ordinarie befattningshavare:

1 professor.............................. B 30

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent.............................. 3,600

Skriv- och räknebiträde samt tillfällig
arbetskraft............................ 2,720

2. Utfodringsinstitutionen:

Ordinarie befattningshavare:

1 professor.............................. B 30

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent .............................. 3,600

1 extra försöksassistent................I

Skriv- och räknebiträde samt tillfällig !■ 5,720
arbetskraft............................)

3. Gemensamt:

Icke-ordinarie befattningshavare:
1 extra försöksassistent i hönseriet ..

Lönebelopp

kronor

10,980

6.320 17,300

10,980

9-320 20,300

2,400 2,400

Summa kronor 40,000.

Utredningsmannen har anfört, att dessa kostnader i jämförelse med nuvarande
förhållanden innebure en ökning i avlöningsstaten för sagda båda
institutioner tillhopa med i runt tal (40,000 — 31,860 =) 8,000 kronor, vilket
möjliggjorde en fylligare egen försöks- och forskningsverksamhet vid institutionerna
än den, som för närvarande kunde bedrivas.

I yttrande över 1935 års utredningsmans betänkande och promemoria
har fråga om förstärkning av administrativa arbetskrafter
vid lantbrukshögskolan i händelse av försöksverksamhetens
inorganiserande i högskolan väckts av högskolans styrelse. Denna
har därvid uttalat, att den väntade ökningen i de kamerala göromålen
skulle kunna bestridas av högskolans kamrerare, under förutsättning att
denne bereddes tillgång till nödig arbetshjälp, lämpligen genom anställning
å kamrerarexpeditionen av ett ordinarie kameralbiträde. Styrelsen
har vidare funnit nödigt, att kamreraren, som nu ej vore ordinarie
tjänsteman, bereddes ordinarie anställning i åtminstone lönegraden B 22.
Beträffande biblioteksgöromålen har högskolestyrelsen åberopat yttrande av
lantbrukshögskolans lärarråd, däri framhållits, att bibliotekets arbetskrafter
vore otillräckliga, samt att en tillfredsställande lösning i avseende å bibliotekets
personalfråga ej kunde erhållas med mindre vid högskolan finge anställas
ordinarie bibliotekarie i lägst lönegraden B 24, 2 biträden, det ena i huvudsak
för registrering och katalogisering och det andra för skötseln av
utlåningsverksamheten samt slutligen 1 biblioteksvaktmästare i lönegraden

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

165

B 7. Högskolestyrelsen har med hänvisning till lärarrådets förslag framhållit,
att, under förutsättning att den av lärarrådet förordade förbättrade organisationen
av biblioteket komme till stånd, medverkan av bibliotekarien
kunde påräknas vid den arkiv- och publikationsverksamhet, som enligt
1931 års utredningsmäns förslag skulle åvila sekreteraren vid administrationsoch
upplysningsavdelningen.

För förvaltningen av och tillsynen öv er försök sgårdar
och försöksfält har lantbrukshögskolans styrelse föreslagit
anställande av befattningshavare i B 30. Denne befattningshavare har
ansetts böra tilldelas såsom arbetsbiträden 1 kansliskrivare (Bil) samt dessutom
vaktmästarhjälp och tillfälliga arbetskrafter.

Beträffande befattningshavarna vid det kemiska driftslaboratoriet
framhåller lärarrådet, att utredningsmannen ej uppdragit riktlinjer
för laboratoriets organisation. Lärarrådet har därför ansett lämpligt
framlägga en detaljerad plan för driftslaboratoriets organisation, upptagande
bland annat personalbehovet. För fastställande av detta behov har lärarrådet
funnit erforderligt att sammanställa olika institutioners analysbehov.
Härom innehåller planen i huvudsak följande.

Institutionen för Jordbrukssförsök.

A. 150 konstgödsel och jordförbättringsmedel (i medeltal 2 bestämningar per

prov).

B. 100 dräneringsvatten och dylikt (nitrat, ammoniak, kali, kalk).

C. 20,000 jordprov (preparering, klassifikation, volym vikt, hygroskopicitet, glödg ningsförlust,

reaktionstal, elektrisk ledningsförmåga, laktatlöslig
fosforsyra).

D. 1,600 rotfrukter och potatis (endera torrsubstans, socker eller stärkelse).

E. 300 skördeprodukter (totalkväve, aska, fukt, kiselsyra, kalk, fosfor, kali,

magnesia).

F. 50 stallgödsel (fukt, totalkväve, ammoniak, kali, fosforsyra, kol).

Institutionen för husdjursförsök.

G. 600 foder och träck (»fullständig» fodermedelsanalys, omfattande fukt,

aska, råfett, totalkväve, äggvitekväve, smältbart kväve, växttråd).

H. 100 ensilage (som föregående plus reaktionstal, totala flyktiga syror, smör syra,

mjölksyra).

I. 150 diverse (t. ex. askanalys i foder som E, mineralfoder).

Institutionen för allmän jordhruksiära.

J. 60 stallgödsel (som F.)

K. 60 urin (totalkväve, ammoniakkväve, kali).

L. 50 jordprov (delvis enkla, delvis silikatanalys).

M. 50 konstgödsel (som A.)

N. 60 skördeprodukter (som E).

O. 150 diverse (enkla bestämningar).

Institutionen för växtodlingslära.

P. 100 skördeprodukter (som G).

Q. 50 skördeprodukter (sorn E).

R. 200 diverse (som O).

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Institutionen för utfodringslära.

S. 100 foder och träck (som G).

Institutionen för växtfysiologi.

T. 1,000 skördeprodukter (fukt, aska, kiselsyra, extraktberedning).

U. 1,000 jordprov (fukt, glödgningsförlust, citronsyreextraktion, inaskning,

kiselsyra, extraktberedning).

Vidare framhåller lärarrådet önskvärdheten av en årlig inventering av
den svenska fodermedelsproduktionen. Härför skulle erfordras omkring

1,000 fodermedelsanalyser av samma slag, som de vid G i planen anförda.

Med ledning av anförda analysbehov har lärarrådet uppgjort personallista
för laboratoriet, därvid lärarrådet dock betonat, att den föreslagna personalen
vore tillräcklig endast vid rationell organisation av arbetet och under
förutsättning att befattningshavarna vore skickliga och i avseende å ifrågavarande
slag av analyser väl övade kemister samt att förstklassig utrustning
stöde till förfogande. Lärarrådet har beräknat behov av följande befattningshavare
vid analyslaboratoriet:

1 laborator............................. B 26 (= lantbrukshögskolans labo rator

i kemi).

1 förste kemist......................... B 24

3 andre kemister........................ B 21 (en övertages från mosskul turföreningen,

en biträder i
stället för amanuens vid laborationsövningarna
under
c:a tre månader).

1 kontorsbiträde........................................... B 4

2 assistenter, arvode....................................... 4,800 kronor.

2 assistenter, » ....................................... 3,600 »

4 årsanställda tekniska biträden............... arvoden 1,200—1,800 kronor.

12 månadsanställda tekniska biträden........... arvoden c:a 100 kronor per

månad, anställningstid vardera
c:a 4 månader om
året, huvudsakligen för
jordanalyserna.

Beträffande personalbehovet vid lantbrukshögskolans institutioner
för husdjurens avels- och raslära samt husdjurens
utfodring och skötsel har lärarrådet framställt förslag
enligt följande uppställning.

Institutionen för avels- och raslära.

T .. , Löne Lonegrad

be,opp

Ordinarie befattningshavare:

1 föreståndare........................................... B 30 10,980

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent till biträde vid undervisning och försöksarbete. . . 3,600

1 assistent för försök med höns och kaniner................ 2,400

Skriv- och räknebiträde................................... 2,000

Tillfällig arbetskraft...................................... 720 8,720

Summa kronor 19,700

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

167

Institutionen för utfodringslära.

Lönegrad

Ordinarie befattningshavare: Deiopp

1 föreståndare........................................... B 30 10,980

Icke-ordinarie befattningshavare:

1 assistent............................................... 3,600

1 extra försöksassistent................................... 3,600

1 skriv- och räknebiträde................................. 2,000

Tillfällig arbetskraft...................................... 1,820 11,020

Summa kronor 22,000.

Lönekostnaderna för de två institutionerna skulle alltså bliva tillhopa
(19,700 + 22,000 =) 41,700 kronor, eller 1,700 kronor mer än i utredningsmannens
förslag.

Det behov av arbetskrafter för försöksverksamhetens administration m. m.,
vilket 1931 års utredningsmän velat tillgodose genom inrättande av en särskild
administrations- och upplysningsavdelning, har givetvis ej helt kunnat
undanskjutas i och med det av mig förordade förslaget om försöksverksamhetens
inorganiserande i lantbrukshögskolan. Såsom1 jag tidigare anfört
måste det anses naturligt, att förstärkta arbetskrafter på vissa områden tillföras
högskolan. Då rektor enligt förslaget skulle komma att utöva det administrativa
chefskapet för såväl undervisningsverksamheten som försöksverksamheten
vid högskolan, lärer arbetsbördan å rektorsexpeditionen växa
i så hög grad, att rektor bör erhålla stödet av en ordinarie sekreterare. Denne
torde böra enligt närmare instruktion, som bör fastställas av lantbrukshögskolans
styrelse, bereda och befordra till expeditionen ärenden, som avgöras
av rektor, styrelsen eller annat organ för undervisning eller för försöksverksamhet
vid högskolan. Han bör föra protokollet vid sammanträden
med styrelsen, lärarrådet och vederbörande försöksorganisationer inom högskolan
samt i den utsträckning, hans övriga göromål det medgiver, deltaga
i utskotts- och kommittéarbeten. Sekreteraren torde böra, därest Kungl.
Maj:t ej för särskilt fall medgiver undantag, hava fullgjort de kunskapsprov,
som författningarna föreskriva om dem, som må nyttjas i domarvärv. Jag
föreslår, att han placeras i lönegraden B 26. Lönen för sekreteraren beräknas
alltså till 9,450 kronor. Vid befattningens tillsättande indrages naturligtvis
den nu befintliga extra befattningen såsom sekreterare hos styrelsen
och lärarrådet, för vilken utgår arvode med 1,800 kronor örn året.

Försöksinstitutionens införlivande med lantbrukshögskolan torde komma
att i hög grad öka kamrerarens vid högskolan ansvar och arbetsbörda ej
blott genom hans uppgift att handhava medelsredovisningen för själva försöksinstitutionerna,
utan även genom hans motsvarande åliggande beträffande
de till jordbruksförsöksverksamheten anknutna försöksgårdarna, vilkas
bokföring torde böra centraliseras till högskolan och dess kamrerarkontor.
Den nuvarande kamreraren avlönas medelst arvode å 6,000 kronor
om året. Jag föreslår nu, att vid högskolan inrättas en kamrerartjänst i lönegraden
B 22, för vilken alltså kan beräknas elt avlöningsbelopp av 7,656
kronor. Det torde jämväl vara erforderligt att för kamrerarkontoret anställa

Departements chefen.

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

ett kontorsbiträde i lönegraden B 4. För detta biträde torde beräknas 2,685
kronor.

1931 års utredningsmän hava framhållit som en av de viktigaste uppgifterna
för den föreslagna administrations- och upplysningsavdelningen att
utöva tillsyn och driftkontroll över försöksgårdarna. I åtskilliga av de avgivna
yttrandena har framförts behovet av en högt kvalificerad befattningshavare,
i allmänhet i lönegraden B 30, för handhavande, bland annat, av
denna verksamhet. Med det av mig tillsvidare förutsatta relativt ringa antalet
försöksgårdar torde den tillsyn, varom här är fråga, kunna utövas av
Ultuna egendoms förvaltare, därest denne erhåller nödigt arbetsbiträde. För
detta ändamål föreslår jag, att medel anvisas för anställande av en assistent
med agronomutbildning. Därjämte torde denna assistent böra vara byggnadskunnig.
Han bör nämligen biträda jämväl vid tillsynen av lantbrukshögskolans
byggnader. För assistenten bör beräknas ett arvode av 4,800 kronor
om året. Befattningen torde icke böra tillsättas förr än försöksgårdar
förvärvats i ungefär den av mig förutsatta omfattningen.

Lantbrukshögskolans bibliotek har allt sedan högskolans tillkomst befunnit
sig i stark utveckling. Biblioteket har fått mottaga flera betydande bokdonationer,
vartill kommer att Uppsala universitets bibliotek hos högskolan
deponerat i stort sett all sin utländska jordbrukslitteratur. Genom högskolans
egen vetenskapliga publikationsverksamhet har den erhållit möjlighet
till byten av litteratur med jordbruksvetenskapliga institutioner i olika delar
av världen. Ytterligare sådana möjligheter torde tillkomma efter en förläggning
såsom jag förordat till högskolan av försöksinstitutionerna. Den biblioteksverksamhet,
varom här är fråga, kräver ett avsevärt arbete av en högt
kvalificerad yrkesman, och det torde vara klart, att med det ursprungligen
obetydliga bibliotekets utveckling till ett centralt riksbibliotek för jordbrukslitteratur
det nu utgående anslaget till bibliotekspersonal av 2,500 kronor
icke är tillräckligt, och att, efter försöksinstitutionernas införlivande med högskolan,
ej heller den av Kungl. Majit i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag (nionde huvudtiteln, punkt 27) föreslagna höjningen av
detta anslag till 4,500 kronor kan förslå för ändamålet. Den publikationsverksamhet,
som förutsättes från nämnda försöksinstitutioners sida, bör
givetvis närmast utövas av därtill skickade försöksmän. Det bör emellertid
ihågkommas, att sagda verksamhet icke bör vara avsedd allenast för vetenskapsmän
utan att försöksverksamhetens rön tillika böra i lättillgänglig
form tillhandahållas praktikens män inom lanthushållningen. För dessa
båda ändamål torde i allmänhet icke samma uttrycksmedel kunna komma
till användning. Det torde ankomma på försöksverksamhetens ledning att
härför finna de lämpligaste formerna. Lantbrukshögskolans bibliotekarie,
som enligt det anförda torde böra förmedla utbytet av litteratur mellan högskolan
med dess institutioner, å ena sidan, samt andra in- och utländska
institutioner för forsknings- och försöksverksamhet, å den andra sidan, bör
jämväl ägna ett energiskt arbete åt den publikationsverksamhet, som avser
på försöksverksamhet grundade upplysningar åt jordbrukets praktiska ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

169

övare. Materialet till denna verksamhet måste tillhandahållas av fackmännen,
men på bibliotekarien bör ankomma att i samarbete med dem verka
för effektivt offentliggörande i tryck av betydelsefullare försöksresultat och
för tryckalsters ändamålsenliga spridning bland därav intresserade. Det torde
icke kunna påräknas, att en för dessa uppgifter skickad bibliotekarie skall
kunna erhållas, med mindre befattningshavaren beredes en efter arbetets art
och betydelse anpassad löneställning. Jag tillstyrker, att bibliotekarietjänsten
uppföres å ordinarie stat i lönegraden B 24. Härför torde böra beräknas ett
årligt belopp av 8,541 kronor. För erforderliga biblioteksbiträden bör det
i årets statsverksproposition föreslagna beloppet 4,500 kronor bibehållas. Då
den i första hand för rektorsexpeditionen avsedde vaktmästaren i lönegraden
B 7 vid lantbrukshögskolan, vilken, enligt vad jag inhämtat, för närvarande
är verksam även såsom bokbindare vid biblioteket, torde kunna tillsvidare
fylla samma uppgifter som hittills, är jag ej benägen att nu föreslå inrättande
av särskild vaktmästarbefattning för biblioteket.

I likhet med 1935 års utredningsman anser jag, att den för 1''örsöksinstitutionerna
erforderliga kemiska analysverksamheten bör fullgöras vid lantbrukshögskolans
kemiska laboratorium. Detta förslag överensstämmer även
med de grunder för anordningen av denna verksamhet, som innefattas i statsmakternas
beslut år 1931 örn den högre lantbruksundervisningens ordnande
m. m. Såsom tidigare anförts har den del av lantbrukskemiska avdelningen
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, som erfordras
för utförande av analyser åt de vid centralanstalten kvarvarande försöksavdelningarna,
fått kvarstanna vid centralanstalten i avvaktan på försöksavdelningarnas
förflyttning. Vid centralanstaltens analyslaboratorium äro för
närvarande sysselsatta 3 assistenter och 1 vaktmästare samt tillfälliga biträden.
Kostnaderna för dessa befattningshavare hava för sistförflutna budgetåret
beräknats till i runt tal 20,000 kronor. Lantbrukshögskolans styrelse har
gång efter annan påpekat behovet för undervisningsinstitutionerna av tillgång
till personal för utförande av driftsanalyser för dessa institutioners forskningsarbete.
Då nu en avsevärt utvidgad försöksverksamhet torde påfordra
förstärkta arbetskrafter för analysverksamhet, synes i samband därmed undervisningsinstitutionernas
behov ävenledes kunna i någon mån tillgodoses.
Då det torde få förutsättas, att ifrågavarande laboratorieverksamhet ställes
under ledning av kemiska institutionens chef och direkt tillsyn av denna institutions
laborator, och då särskild vaktmästare utöver den vid kemiska institutionen
anställde ej torde böra ifrågakomma, lärer behovet av arbetskrafter
för analysverksamheten bliva tillräckligt beaktat genom anställande av 1 ordinarie
förste kemist i lönegraden B 24, för vilken alltså beräknas årsavlöning
med ett belopp av 8,541 kronor, 1 förste assistent i 21 :a lönegraden
för extra ordinarie befattningshavare, beträffande vilken årsavlöningen beräknas
till 5,298 kronor, 1 assistent med arvode av 4,800 kronor samt 1 assistent
med arvode av 3,600 kronor. För tillfälliga arbetsbiträden torde beräknas
förslagsvis 5,000 kronor.

1 det av 1935 års utredningsman förordade alternativet I i betänkandet an -

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års
viredningsmän.

gående husdjursförsöksverksamhetens organisation förutsattes viss personalökning
vid lantbrukshögskolans institutioner för husdjurens avels- och raslära
samt husdjurens utfodring och skötsel. Då ett ordnande av husdjursförsöksverksamheten
vid lantbrukshögskolan enligt det förslag, jag i det föregående
framställt, ej bygger på en uppdelning av försöksverksamheten mellan
institutionen för husdjursförsök och undervisningsinstitutionerna för avelsoch
raslära samt för utfodringslära, anser jag de sistnämnda institutionernas
personalbehov ej böra prövas i detta sammanhang. Det torde få ankomma
på lantbrukshögskolans styrelse att i vanlig ordning framställa de förslag
om undervisningens tillgodoseende, vartill anledning må förefinnas.

En sammanfattning av de avlöningsbelopp, jag föreslagit för rektorsexpeditionen,
biblioteket och kemiska institutionen vid lantbrukshögskolan utvisar
följande beräknade årliga avlöningsbehov, nämligen för ordinarie
befattningshavare (9,450 + 7,656 + 2,685 + 8,541 + 8,541 =) 36,873
kronor, vilket belopp här avrundas till 36,900 kronor, för extra ordinarie
befattningshavare 5,298 kronor, som avrundas till 5,300 kronor,
för assistenter (4,800 + 4,800 + 3,600 =) 13,200 kronor samt för extra
och tillfälliga biträden (4,500 + 5,000 =) 9,500 kronor eller tillhopa
sålunda (36,900 + 5,300 + 13,200 + 9,500 =) 64,900 kronor. Såsom förut
framhållits inbesparas, å andra sidan, belopp motsvarande arvoden till nuvarande
kamrerare och sekreterare vid lantbrukshögskolan, utgörande (6,000
+ 1,800 =) 7,800 kronor, varjämte erinras, att de angivna lönekostnaderna
inkludera avlöningar motsvarande de till assistenter och tillfälliga biträden
vid centralanstaltens driftslaboratorium utgående avlöningarna samt nuvarande
kostnader för lantbrukshögskolans bibliotekspersonal.

d. Personalbehov för trädgårdsförsöken.

1931 års utredningsmän, som enligt vad förut omförmälts förordat inrättande
av en särskild trädgårdsförsöksanstalt, indelad på tre avdelningar,
nämligen en administrations- och upplysningsavdelning, en fruktodlingsavdelning
och en köksväxtavdelning, hava föreslagit som chef för anstalten och
tillika för administrations- och upplysningsavdelningen föreståndaren för
trädgårdsavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
och som föreståndare för var och en av de fackliga avdelningarna en försöksledare.

Som arvode åt anstaltens samt administrations- och upplysningsavdelningens
chef har föreslagits ett belopp av 2,000 kronor.

Såsom biträden å administrations- och upplysningsavdelningen hava av
utredningsmännen beräknats dels en sekreterare (B 24), vilken förutom att,
såsom förut nämnts, tjänstgöra såsom chefens ställföreträdare, borde, bland
annat, redigera anstaltens publikationer, anordna utställningar och bedriva
upplysningsverksamhet, dels en kansliskrivare (B 11), tillika bokförare och
registrator, dels ett kontorsbiträde (B 4). Sammanlagda avlöningsbeloppen
för dessa befattningshavare angivas i betänkandet till 14,774 kronor örn året.

Föreståndarna för fackavdelningarna hava föreslagits till placering i löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

171

graden B 26 för ordinarie befattningshavare. Såsom biträde har för varje
avdelning beräknats en ordinarie förste assistent i lönegraden B 21. Avlöningskostnaderna
för var och en av dessa två fackavdelningar hava i betänkandet
angivits till 14,442 kronor.

Såsom extra personal har å trädgårdsförsöksanstaltens omkostnadsstat beräknats
en trädgårdsmästare, en assistent och ett skrivbiträde för varje avdelning.
För dessa befattningshavares avlöning har angivits ett sammanlagt
specificerat belopp av 16,000 kronor.

I avseende å kompetensfordringar för befattningshavare hava sådana ej
angivits för andra än försöksledare. På dem har ansetts böra uppställas
fordran örn avlagd akademisk examen med botanik som huvudämne samt
ingående kännedom om trädgårdsskötsel.

Beträffande biträdesbehovet hava utredningsmännen anfört, att det redan
vid den verksamhet för köksväxtförsök, som bedreves vid Alnarp visat sig
omöjligt för en försöksledare och en assistent att medhinna bearbetning av
försöken. Förste assistent vid fruktodlingsavdelningen har emellertid ej ansetts
behöva anställas förrän tillgång funnes till en något uppvuxen försöksträdgård.

Vad angår de föreslagna försöksstationerna för fruktodlingsförsök må här
erinras, att utredningsmännen såsom personal vid försöksstationerna Nibbla
och Lilla Ryr beräknat 1 föreståndare (B 24), 1 trädgårdsmästare med arvode
av 3,000 kronor samt en assistent med arvode av 3,600 kronor.

Av dem, som yttrat sig över betänkandet i nu förevarande avseende, hava
Stockholms läns och stads trädgårdsråd, styrelsen för Sveriges handelsträdgårdsmästarförbund
samt styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdmästares
förbund berört kompetensfordringarna för försöksledarna.
Härvid har uttalats, att även om det vore önskvärt, att försöksledarna hade
akademisk examen, det dock vore viktigare, att de besutte praktisk erfarenhet
inom trädgårdsodlingens område. Den sistnämnda styrelsen har särskilt
anfört, att andra försöksteoretiska och försökstekniska meriter än akademisk
examen borde kunna medföra kompetens för sådan befattning.

I avseende å föreslagna befattningshavares löneställning hava erinringar
framställts av statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd
samt styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund. Ur
dessa yttranden må anföras följande.

Statskontoret har ansett det kunna antagas, att sekreterarbefattningen
vid trädgårdsförsöksanstalten icke komme att bereda sin innehavare
full sysselsättning samt förordat, att sekreterargöromålen i stället anförtroddes
åt annan befattningshavare vid anstalten mot särskilt arvode.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har funnit det
föreslagna chefsarvodet vara väl högt, vilket särskilt bleve fallet örn trädgårdsavdelningens
föreståndare jämväl erhöllo uppdrag att vara rektor och
i den egenskapen komme i åtnjutande av särskilt arvode.

Även de föreslagna arvodena för försöksledare och föreståndare för försöksstationen
hava synts lönenämnden höga. Med hänsyn till svårigheten

Yttranden.

172

Kungl. Mcij.ts proposition nr 167-

att på grundval av föreliggande material bilda sig en bestämd uppfattning
om de krav, som kunde ställas på ifrågavarande befattningshavare, har lönenämnden
emellertid icke ansett sig kunna framställa något bestämt yrkande
i frågan.

Lönenämnden har slutligen ansett det böra tagas under övervägande i vad
mån de såsom arvodestjänster föreslagna befattningarna kunde utbytas mot.
extra ordinarie befattningar.

Styrelsen för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares
förbund har föreslagit, att trädgårdsmästarna skulle upptagas
i fast lönestat samt tillerkännas högre avlöning än enligt förslaget.

Departements- Behovet av arbetskrafter vid den av mig förordade avdelningen för trädchefen.
gårdsförsök torde i icke ringa mån vara beroende av omfattningen av de
fasta anordningar i olika delar av landet, som beräknas för ifrågavarande försök.
Då enligt vad jag föreslagit denna form av försöksverksamhet allenast
med största försiktighet torde böra tillsvidare begagnas, lärer därav följa,
att åtskilligt av utredningsmännen förutsatt arbete för planläggning och ledning
av sådana försök inbesparas.

Liksom utredningsmännen finner jag det nödigt, att för anstalten beräknas
arvode till en chef. Jag biträder ock deras förslag, att såsom chef för
verksamheten tillsvidare fungerar föreståndaren för trädgårdsavdelningen
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. I enlighet med vad
allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalat finner jag dock det föreslagna
arvodet väl högt. Jag förslår, att detsamma bestämmes till 1,000
kronor om året. Då trädgårdsavdelningens nuvarande föreståndare, vilken
är född år 1875, inom några få år inträder i pensionsåldern, torde frågan
om chefskapet för verksamheten och i samband därmed stående organisationsförhållanden
böra ånyo prövas. Det torde därvid böra övervägas, huruvida
befattningen som trädgårdsavdelningens föreståndare även i fortsättningen
bör vara knuten till försöksverksamheten eller huruvida denna verksamhet
bör erhålla föreståndare som helt ägnar sin arbetskraft däråt. Såsom
biträden åt försöksavdelningens chef torde få anställas en förste assistent
i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare samt ett ordinarie
kontorsbiträde i lönegraden B 4. På den föreslagna förste assistenten
torde böra ankomma att utföra erforderliga sekreterargöromål. Till avlöningar
torde alltså böra beräknas för förste assistenten 4,554 kronor och för
kontorsbiträdet 2,277 kronor.

Beträffande de med placering i lönegraden B 26 föreslagna försöksledarna
torde man kunna hysa tvekan huruvida personer med kompetens för så
hög lönegradsplacering för närvarande stå till förfogande för ifrågavarande
befattningar. Då jag det oaktat tillstyrker inrättandet av de föreslagna befattningarna
i nämnda lönegrad, sker det i förhoppning att även om befattningarna
ej genast må kunna besättas, likväl framstående försöksmän med
intresse för denna verksamhetsgren inom ej allt för lång tid må kunna påräknas
därför. Av organisatoriska skäl anser jag emellertid att befattningarna
böra uppföras å extra stat. I likhet med motsvarande befattnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

173

havare vid lantbrukshögskolans försöksinstitutioner torde de nu ifrågakomna
böra benämnas statsagronomer. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att även beträffande dessa befattningshavare meddela närmare bestämmelser
örn deras uppgifter samt om formen för deras anställande. För statsagronomerna
beräknas här avlöningar med (8,037 + 8,037 =) 16,074 kronor.

Utredningsmännen ifrågasätta tillsvidare anställande av allenast en förste
assistent för den fackliga verksamheten, huvudsakligen för biträde vid köksväxtförsöken.
Jag har icke något att erinra mot, att en sådan befattningshavare
avses för berörda ändamål, men föreslår, att denne i likhet med övriga
ifrågakomna förste assistenter placeras i 21 :a lönegraden för extra ordinarie
befattningshavare, för vilket ändamål alltså bör beräknas ett belopp av
4,554 kronor.

I övrigt torde för försöksavdelningen böra beräknas följande extra befattningshavare,
nämligen 2 trädgårdsmästare, 1 assistent och ett skrivbiträde.
Då utredningsmännen för extra personal allenast föreslagit anvisande å omkostnadsstat
av visst ej närmare specificerat belopp, men enligt nu tillämpade
bestämmelser avlöningar icke till någon del må beräknas under omkostnader,
torde styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, under
vilken trädgårdsavdelningen föreslagits skola sortera, böra i samband med
kommande anslagsäskanden lämna närmare förslag örn avlöningar åt ifrågavarande
befattningshavare. Här torde dock för sådant ändamål böra beräknas
ett belopp av förslagsvis 10,000 kronor.

Sammanfattningsvis skulle sålunda för trädgårdsavdelningens befattningshavare
erfordras för chefsarvode 1,000 kronor, för ordinarie befattningshavare
2,277 kronor, vilket belopp avrundas till 2,300 kronor,
för befattningshavare å extra stat i runt tal 16,000 kronor, för extra
ordinarie befattningshavare (4,554 + 4,554 =) i runt tal 9,100
kronor samt för e x t ra personal 10,000 kronor, eller tillhopa sålunda
(1,000 + 2,300 + 16,000 + 9,100 + 10,000=) 38,400 kronor.

e. Beredande organ samt styrelse för jordbruks- och husdjursförsöken.

För åvägabringande av samarbete inom försöksverksamheten hava utredningsmännen
föreslagit inrättande av lokala försöksnämnder för jordbruksförsöken
samt centrala försöksråd, ett för jordbruksförsöken och ett för husdjursförsöken.

De lokala försöksnämnderna hava ansetts böra, var och en
med verksamhet inom ett av de föreslagna distrikten för jordbruksförsök,
bestå av försöksgårdsföreståndare, ledare av lokala fältförsök, ledare av lantmanna-
och lantbruksskolornas fasta försöksstationer, föreståndare för Sveriges
utsädesförenings filialstationer samt representant för vart och ett av de
lill distriktet hörande hushållningssällskapen. Utredningsmännen hava föreslagit,
att sådan försöksnämnd skulle äga alt utse ombud för bevakande av
distriktets intressen i det centrala försöksrådet för jordbruksförsök. För
åstadkommande av förbindelse mellan de olika försöksdistrikten och för
främjande av planmässigheten i försöksarbetet bar vidare föreslagits att en
representant för lantbruksförsöksanstalten örn möjligt borde närvara vid
försöksnämndernas sammanträden.

1931 års
utredningsmän.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

De centrala försöksråden hava särskilt angivits höra verka för
främjandet av det fackliga samarbetet mellan lantbruksförsöksanstalten, dess
försöksgårdar och de lokala försöksnämnderna samt för upprätthållande av
kontakt med andra i försöksverksamheten intresserade institutioner. Örn
rådens avsedda sammansättning anföra utredningsmännen följande.

I jordbruksförsöksrddet borde, förutom lantbruksförsöksanstaltens avdelningsföreståndare,
försöksledare och vissa dess andra tjänstemän, ingå
professorerna i växtodlingslära, jordbrukslära och kulturteknik vid lantbrukshögskolan,
föreståndarna för statens försöksgårdar, chefen för den av
utredningsmännen föreslagna statens trädgårdsförsöksanstalt samt en representant
för var och en av de lokala försöksnämnderna, för lantbruksstyrelsen,
lantbruksakademien, statens centrala frökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt,
Sveriges utsädesförening, Sveriges geologiska undersökning, statens
maskin- och redskapsprovningsanstalter samt jordbrukstekniska föreningen.

I husdjursförsöksrådet borde, förutom lantbruksförsöksanstaltens nyss omnämnda
tjänstemän, ingå professorerna i utfodringslära, avelslära och fysiologi
vid lantbrukshögskolan, föreståndaren för mejeriförsöken och statskonsulenterna
samt en representant för var och en av landets olika avelsföreningar,
för lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, jordbrukstekniska föreningen
och institutet för husdjursförädling.

Såsom sammankallande och ordförande i försöksråden har föreslagits lantbruksförsöksanstaltens
chef.

Om föreslagen styrelse för lantbruksförsöksanstalten och dess avsedda
sammansättning har redogörelse lämnats i en föregående avdelning.

Utredningsmännen hava vidare redogjort för huru nu angivna organ skulle
utöva sin verksamhet. Härom må återgivas följande.

Inom lantbruksförsöksanstalten skulle utarbetas förslag till arbetsplaner
för de olika underavdelningarna av respektive försöksledare i samråd med
vederbörande avdelningsföreståndare. Underavdelningen för gödsling och
kalkning skulle därjämte uppgöra förslag till försöksplaner för den lokala
gödslingsförsöksverksamheten och underavdelningen för allmän växtodling
liknande förslag för den lokala sortförsöksverksamheten. Förslag till arbetsplaner
vid försöksgårdarna skulle utarbetas av respektive försöksgårdsföreståndare
i samråd med lantbruksförsöksanstaltens avdelningsföreståndare
Innan planerna definitivt fastställdes, skulle de föredragas inför de föreslagna
rådgivande organisationerna, nämligen de lokala försöksnämnderna och försöksråden.
Försöksnämnd skulle hava till uppgift dels att främja samarbetet
emellan försöksmännen inom respektive distrikt, dels att yttra sig beträffande
planerna för distriktets såväl fasta som lokala försöksverksamhet och
dels att framkomma med förslag i fråga örn försöksspörsmål som vore aktuella
för distriktet. Försöksråden skulle hava till uppgift att yttra sig över
och preliminärt fastställda planerna för hela landets försöksverksamhet samt
att i sådant syfte låta verkställa erfoderliga utredningar beträffande olika hithörande
spörsmål. Genom sin sammansättning bomme försöksråden att i sig
till gemensamt samarbete förena alla på jordbruksområdets forsknings- och
försöksverksamhet arbetande krafter. Då särskilt jordbruksförsöksrådet
bomme att bestå av ett flertal personer, borde det lämpligen uppdela sig på
sektioner för olika fackfrågor. Det slutliga fastställandet av försöksplanerna
borde ske av styrelsen för statens försöksverksamhet, vilken därvid företrädesvis
hade att taga hänsyn till dessa planers ekonomiska konsekvenser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

175

Mot förslaget om inrättande av lokala försöksnämnder hava i in- Yttranden.
komna yttranden icke andra invändningar framställts än att styrelsen för
kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå framhållit önskvärdheten av att de
båda nordligaste länens hushållningssällskap måtte beredas tillfälle att insätta
en fylligare representation för det praktiska jordbruket i angivna
nämnder.

Betydelsen av föreslagna centrala försöksråd har vunnit allmänt
erkännande i de inkomna yttrandena. De invändningar, som framställts mot
ifrågavarande organ avse deras sammansättning och uppgifter. Beträffande
försöksradens sammansättning hava Gotlands, Blekinge och Kristianstads
läns hushållningssällskaps förvaltningsutkott framhållit, att hushållningssällskapen,
som enligt förslaget alltjämt skulle handhava en betydande del
av försöksverksamheten, nämligen de lokala försöken, borde bliva representerade
i försöksråden. Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har anfört, att de lokala försöksnämnderna borde lämnas befogenhet att utse
vardera två representanter i jordbruksförsöksrådet. Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har däremot invänt, att antalet ledamöter
i försöksråden syntes bliva för stort och ansett, att det borde övervägas
huruvida icke representanterna för exempelvis statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
samt jordhrukstekniska föreningen kunde utgå såsom
ordinarie ledamöter och i stället inkallas såsom sakkunniga vid behandling
av speciella frågor, berörande deras verksamhetsfält. Lantbruksstyrelsen
har anfört, alt styrelsen funnit det av förvaltningsutskottet i Skaraborgs
läns hushållningssällskap gjorda uttalandet beaktansvärt. Lantbruksakademien
och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
hava jämväl påtalat, att försöksråden enligt förslaget komme att erhålla
alltför vid omfattning, och att de därigenom ej lämpade sig såsom organ
för försöksverksamhetens planläggning. I stället har av lantbruksakademien
föreslagits inrättande av ett fåtaligare centralt organ med uppgift närmast
att yttra sig över uppgjorda försöksprogram, innan dessa underställdes
den föreslagna försöksanstaltens styrelse. Ett sådant organ har lantbruksakademien
ansett kunna hildas av dels en särskild nämnd inom försöksanstalten,
vartill jag i det följande återkommer, dels lantbrukshögskolans vederbörande
professorer dels ock representanter för det centrala försöksrådet.
Lantbruksakademien har slutligen uttalat, att utredningsmännen genom de
föreslagna försöksråden väl sökt uppnå att andra försöksorganisationer erhold
inflytande på lantbruksförsöksanstaltens verksamhet, men att man icke
på motsvarande sätt sökt säkerställa lantbruksförsöksanstaltens inflytande
på de andra försöksorganisationernas verksamhet.

Rörande avgivna yttranden över utredningsmännens förslag örn särskild
styrelse för den föreslagna försöksanstalten har redogörelse lämnats i det
föregående. Här ina blott atergivas vissa yttranden, som avse styrelsens sammansättning
eller dess verksamhet. Sålunda har Göteborgs och Bohus läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhållit, att chefen för mejeriförsöken
borde vara självskriven ledamot av styrelsen för lantbruksförsöksverksamheten.
Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands och

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

1935 år3
utredningsman.

Kopparbergs läns hushållningssällskap hava anfört, att genom hushållningssällskapens
ombud en ledamot borde tillföras styrelsen. Västernorrlands läns
hushållningssällskap har uttalat, att flera representanter för jordbruket borde
ingå i styrelsen, samt att plats där särskilt borde beredas representant för
Norrland. Styrelsen för Torsta lantmannaskola har ansett att fyra jordbrukare
borde ingå i styrelsen, därav en som representant för föreslagna södra
försöksdistriktet, en för sydöstra och sydvästra försöksdistriktet, en för Mälarocli
Hjälmarområdets samt Bergslagsområdets försöksdistrikt och slutligen
en för nedre och övre Norrlands försöksdistrikt. Styrelsen för svenska betesoch
vallföreningen har anfört, att styrelsen för den föreslagna försöksanstalten
icke borde hava till uppgift att granska och fastställa försöksplanen,
enär det knappast kunde tänkas att styrelsen annat än undantagsvis varit i
tillfälle att så grundligt sätta sig in i de sakliga skälen för den ena eller den
andra försöksmetodens riktighet, att någon befogad rättelse i de av specialister
uppgjorda planerna därigenom vore att förvänta.

Såsom komplettering till den föreslagna centrala försöksorganisationen
hava lantbruksakademien och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet föreslagit inrättande av en särskild nämnd,
bestående av försöksanstaltens chef, samt anstaltens övriga avdelningsföreståndare
och försöksledare och med uppgift huvudsakligen att bereda ärenden,
som avsåge planläggning och organisation av anstaltens verksamhet.

Även 1935 års utredningsman har såväl i betänkandet angående husdjursförsöksverksamheten
som i promemorian rörande vissa frågor inom jordbruksförsökens
område upptagit spörsmål om centrala beredande och styrande
organ. Han har i likhet med 1931 års utredningsmän förutsatt särskilda
försöksråd för husdjursförsöken och för jordbruksförsöken. I
betänkandet har husdjursförsöksrådets sammansättning föreslagits
i viss mån olikartat vid vart och ett av de angivna alternativen för
försöksverksamhetens ordnande. Beträffande här avsedda anordningar enligt
alternativen II och III torde få hänvisas till betänkandet. Här må allenast
i huvudsak återgivas utredningsmannens förslag om försöksrådets uppgifter,
och sammansättning under förutsättning av tillämpning utav det förordade
alternativ I.

Vid detta alternativ har husdjursförsöksrådet ansetts böra bestå av de tre
avdelningsföreståndarna å institutionen för husdjursförsök, vidare de båda
professorerna i avels- och raslära och i utfodringslära, förvaltaren av Ultuna
egendom samt tre av Kungl. Majit utsedda representanter för den praktiska
husdjursskötsel. Utredningsmannen tillägger:

Av de sistnämnda borde en vara en ledamot av lantbrukshögskolans styrelse.
De båda övriga borde, för att det skulle markeras att de med fri
ställning gentemot själva högskolan representerade det praktiska jordbruket,
utses av Kungl. Maj:t. För de ledamöter, som sålunda utsåges att företräda
det praktiska jordbruket, torde suppleanter böra finnas. Inom försöksrådet,
sorn vid detta alternativ komme att bestå av nio personer, borde den ledamot,
som jämväl vore medlem av högskolans styrelse, vara rådets ordförande.
Vid försöksplanernas behandling inom lantbrukshögskolans styrelse borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

177

föreståndaren för försöksinstitutionen äga rätt närvara och föredraga ärenden
samt — utan rösträtt — deltaga i överläggningarna inför styrelsen.

Försöksrådets förnämsta uppgift har angivits vara att granska försöksplanerna.
Utredningsmannen anför härom i huvudsak följande.

Planerna borde upprättas för ett år åt gången. Inom ifrågavarande institutioner
borde av vederbörande befattningshavare utarbetas förslag till dessa
försöksplaner. Sålunda borde för det kommande försöksårets arbete uppgöras
ett program med angivande i stora drag av de försök, som ansåges
böra komma till utförande, samt med uppgift rörande erforderliga försöksresurser
(antalet försöksdjur o. d.) och ungefärliga tiden för de olika försökens
utförande. Det förutsattes, att avdelningsföreståndarna inbördes samarbetade
vid planernas upprättande. De sålunda upprättade förslagen skulle
därefter vid ett ordinarie sammanträde behandlas av försöksrådet, därvid —
såsom nyss antytts — det vore av särskild vikt, att man försökte att i samförstånd
ena sig örn användningen av tillgängliga resurser. Sedan försöksrådet
behandlat förslagen till försöksplaner, skulle rådet underställa veder -hörande styrelse en av rådet uttryckligen tillstyrkt plan, så upprättad att
dess genomförande kunde ske med anlitande av för ändamålet tillgängliga
anslag och försöksresurser och med tillgodoseende av olika av frågan berörda
intressen. Hade inom rådet förekommit skiljaktig mening, skulle denna
delgivas styrelsen. Sedan styrelsen beslutat i frågan, ankomme det på
vederbörande institutioner att ansvara för försökens utförande och materialets
bearbetning. Ytterligare borde det åligga försöksrådet att yttra sig i
viktigare frågor rörande försöksarbetet, bland annat i avseende å publicering
av försöksresultaten. Det borde vara rådet obetaget att till överläggningar
inkalla lämpliga utomstående personer, exempelvis representanter för
institutet för husdjursförädling m. fl. av frågan berörda organisationer. När
vederbörande styrelse eller minst två medlemmar av rådet påkallade dettas
sammankallande för viss frågas handläggning, skulle extra sammanträde
utlysas.

Den omständigheten att ett försöksråd inrättades med förenämnda uppgifter
behövde och borde icke få den verkan, att försöksinstitutionens föreståndares
ledarställning i avseende å försöksarbetet försvagades. Det borde
givetvis vara han, som svarade för arbetets gång å försöksinstitutionen, och
det förutsattes såsom självfallet, att försöksrådet så handhade sin uppgift,
att försöksverksamheten bedreves på det mest rationella och fruktbärande
sättet.

Särskild uppmärksamhet krävde frågan örn försöksrådets ställning gent
emot lärarrådet vid lantbrukshögskolan. Detta avsåge givetvis allenast de
båda första alternativen. Då försöksrådet i allt väsentligt endast vore ett
rådgivande organ, och den slutliga beslutanderätten läge hos styrelsen, torde
man ej behöva räkna med nämnvärda konfliktanledningar mellan de
båda råden. Skulle emellertid anledning finnas antaga, att intressekonflikt
dem emellan förelåge i viss fråga, eller innehölle ett försöksrådets förslag
något, som direkt berörde lärarrådets förhållanden, förutsattes såsom självfallet,
att styrelsen beredde lärarrådet tillfälle yttra sig i saken. I övrigt
torde lärarrådet böra vara befriat från att syssla med de frågor, som direkt
hörde till försöksrådets uppgifter.

Utredningsmannen har vidare anfört, att de ledamöter i försöksrådet, vilka
ej såsom befattningshavare vore knutna till lantbrukshögskolan respektive
försöksanstalten borde för uppdragets fullgörande åtnjuta ersättning
enligt samma grunder som för ersättning åt styrelseledamöter.

milano riksdagens protokoll todd. 1 sand. Nr 167. lii

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

I promemorian har utredningsmannen vad angår jordbruksförsöken understrukit,
att det praktiska jordbruket borde erhålla en fylligare representation
jämväl i det för dessa försök avsedda försöksrådet än 1931 års utredningsmän
föreslagit. Han har vidare med sin inställning till frågan om
bibehållandet av svenska mosskulturföreningen uttalat att han företrädesvis
sett jordbruksförsöksrådets uppgift i ett samarbete för
försöksfrågor mellan jordbruksförsöksinstitutionen och nämnda föreningar.
Vidare anför utredningsmannen:

Försöksrådet skulle hava att granska försöksplanerna och i övrigt verka
för planmässighet och enhetlighet i försöksarbetet. För samarbetet vid försöksplanernas
uppgörande vore det önksvärt, att de olika deltagande försöksinstitutionerna
bleve väl representerade i försöksrådet. Samtidigt vore det
av stor vikt, att det praktiska jordbruket finge en fullödig representation i
rådet. Emellertid finge rådet icke svälla ut till en alltför månghövdad korporation,
vilket skulle fördyra och försvåra dess arbete. Det torde därför
vara lämpligast, att själva försöksrådets verksamhet inskränktes till granskningen
av försöksplanerna och till uppgiften som medlare i tvistiga fall samt
eventuellt till handläggning av frågor om anslagsäskanden. För samarbetet
vid försöksplanernas uppgörande borde då i stället användas kommittéer,
inom vilka borde finnas ett begränsat antal försöksrådsmedlemmar, men till
vilkas arbeten även kunde kallas försöksmän utanför rådet, vilka enligt dettas
mening borde hava inflytande på planernas utformning. Någon bestämd
organisation av dylika kommittéer kunde ej lämpligen föreslås. För löpande
arbeten borde planerna för varje år kunna uppgöras per korrespondens, men
då nya uppgifter skulle upptagas, torde personliga konferenser vara önskvärda.
För vissa särskilt viktiga arbetsuppgifter, där flera institutioner
skulle samarbeta, torde mera permanenta kommittéer, i likhet med den nu
inom centralanstaltens förstärkta nämnd existerande kommittén för vall- och
hetesväxter, vara önskvärd. Det torde få ankomma på försöksrådet att, inom
härför tillgänglig anslagsram, besluta örn dylika kommittéers inrättande
och deras arbeten.

Beträffande jordbruksförsöksrådets sammansättning har utredningsmannen
föreslagit följande.

Tre ledamöter borde företräda det praktiska jordbruket, därav en (rådets
ordförande) borde vara ledamot av lantbrukshögskolans styrelse utsedd av
Kungl. Majit. Även de övriga två ledamöterna borde utses av Kungl. Majit.
I rådet borde vidare sitta: föreståndaren för jordbruksförsöksinstitutionen,
föreståndaren för betes- och vallföreningen, föreståndaren för mosskulturföreningen,
två av föreståndarna för de fasta försöksgårdarna (inkallade i
tur och ordning för två år i sänder) samt en av lantbrukshögskolans professorer
i allmän jordbrukslära och i växtodlingslära (utsedd av lärarrådet).
Ytterligare torde, för att tillföra försöksrådet förstärkt representation för
forskningsarbetet på växtodlingens områden, böra i försöksrådet inträda föreståndaren
för Sveriges utsädesförening. Försöksrådet skulle alltså bestå av
tio ledamöter. Det förutsattes — såsom redan antytts — att rådet kunde, för
särskilda frågors behandling, i lämplig ordning tillkalla experter, exempelvis
representanter för växtskyddsanstalten och kemisk-växtbiologiska anstalten
i Luleå samt i vissa fall centrala frökontrollanstalten och Sveriges geologiska
undersökning.

Kostnaderna för jordbruksförsöksrådet, däri inbegripna kostnader för tillkallandet
av experter och tillsättandet av i det föregående omnämnda kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

179

mittéer, hava av utredningsmannen uppskattats till cirka 4,000 kronor årligen.
Dessa hava huvudsakligen ansetts avse vederbörandes rese- och traktamentskostnader.

Enligt utredningsmannens mening borde försöksrådet sammanträda en
gång under vintern, i god tid för uppgörandet av arbetsplanerna för nästa
arbetsår. För att ömsesidigt samarbete och granskning av försöksplaner
skulle i önskvärd utsträckning kunna genomföras, har föreslagits, att envar
i rådet representerad försöksinstitution borde åläggas att, i god tid före rådets
berörda ordinarie sammanträde, insända arbetsplan för kommande år.

Utredningsmannen har i sitt betänkande föreslagit, att i lantbrukshögskolans
stadgar intagna bestämmelser därom, att föreståndaren för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet skall vara självskriven ledamot
av lantbrukshögskolans styrelse samt att en styrelseledamot
skall representera den utanför högskolan och centralanstalten stående
försöksverksamheten borde utgå. I stället har utredningsmannen föreslagit
sådana regler för styrelsens sammansättning, att förstärkt representation
för det praktiska jordbruket erhölles. Kravet därå har av utredningsmannen
ansetts erhålla ökad styrka, därest försöksverksamheten knötes till
lantbrukshögskolan.

Av dem, som yttrat sig över utredningsmannens förslag angående beredande
organ och styrelse för försöksväsendet, hava lantbruksstyrelsen,
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
samt lantbrukshögskolans styrelse angivit vissa för både husdjursförsöken
och jordbruksförsöken gemensamma synpunkter angående föreslagna
försöksråd. Ur nu berörda yttranden må anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har framhållit att, jämfört med 1931 års
utredningsmäns plan, försöksråden enligt 1935 års utredningsmans förslag
dels begränsats till sin numerär, dels tillämnas mera begränsad befogenhet
samt anfört, alt detta enligt styrelsens uppfattning vore ett steg i rätt riktning.
Styrelsen har emellertid ifrågasatt, örn det ej vore rationellt med än
längre gående begränsningar. Syreisen fortsätter:

Försöksverksamhetens högsta ledning borde enligt lantbruksstyrelsen förmenande
helt ligga hos styrelsen för den institution, dit verksamheten vore
förlagd. Själva försöksarbetet och dess ledning åter borde i högsta möjliga
grad tillkomma ledaren för vederbörande försöksavdelning. I detta sammanhang
måste hänsyn tagas därtill, att försöksverksamhetens hela resultat
ytterst vore beroende av ledarens kapacitet.

Örn också lantbruksstyrelsen sålunda funne den högsta ledningen av försöksverksamheten
böra utan inskränkning ligga hos vederbörande institutions
styrelse, syntes det styrelsen dock vara ändamålsenligt, att institutionsstyrelsen
åt en mindre delegation inom sig (eventuellt förstärkt från utomstående
håll), förslagsvis å tre personer, överlämnade liandhavandet och
avgörandet av samtliga under institutionen hörande direkta försöksfrågor.
Institutionsstyrelsen vore sammansatt i syfte att ändamålsenligt handhava
ett betydligt större arbetsområde. Att belasta styrelsen såsom sådan med
de med försöksverksamheten förenade detaljfrågorna syntes knappast vara
försvarligt. Ett ändamålsenligt samarbete mellan den under institutionen
stående försöksverksamheten av olika slag torde också bättre främjas ge -

Yttranden.

180

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

nom en dylik mindre delegation, som hade tillfälle att ägna mera tid och
intresse åt ifrågavarande uppgifter. Självskriven ledamot i delegationen syntes
höra vara den ledamot av institutionsstyrelsen, som enligt vad lantbruksstyrelsen
föresloge borde vara ledamot av och ordförande i försöksrådet.

Ett försöksråd torde emellertid med nödvändighet behövas för att vid försöksverksamhetens
planläggning söka säkerställa den nödiga kontakten mellan
dels den högre undervisningen och i samband därmed bedriven forsknings-
och försöksverksamhet, dels annan försöksverksamhet på området,
dels ock framförallt det praktiska jordbruket och den speciella sakkunskapen
inom detta. Försöksrådet syntes emellertid böra hava endast förslagsställande
och rådgivande befogenhet. Det borde medverka vid försöksplanernas uppgörande
i så måtto, att därvid i första hand upptoges de frågor, som ur
produktionens synpunkt måste tillmätas den största betydelsen, och att samarbete,
där så ske kunde, åstakommes mellan försöksverksamhet av närstående
innebörd ehuru arbetande på olika områden eller under olika ledning.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet har anfört, att ett försöksråd skulle utgöra
en värdefull tillgång för försöksverksamheten, även om utredningsmannen
måhända hade överskattat anordningens betydelse som ledande organ för
försöksverksamheten. Styrelsen har funnit vissa skäl tala för att ett gemensamt
försöksråd inrättades för växtodlings- och husdjursförsöken. I rådet
har ansetts böra ingå tillfredsställande representation icke blott för försöksverksamheten
— även på de områden som icke företrädas av lantbruksförsöksanstalten
— och det praktiska jordbruket, utan även för lantbrukshögskolan
och den lägre lantbruksundervisningen. Styrelsen har vidare understrukit
sitt i anledning av 1931 års utredningsmäns betänkande framförda
förslag att försöksanstaltens avdelningsföreståndare och försöksledare borde
bilda en nämnd med uppgift att främja samverkan i arbetet och att bereda
olika ärenden rörande försöksverksamhetens planläggning och utförande.

Lantbruks högskolans styrelse har framhållit, att de förslag
till försöksplaner, som förutsatts skola uppgöras av försöksråden tarvade
en noggrann beredning innan de framlades i de sällan sammanträdande
och med hänsyn till antalet ledamöter jämförelsevis stora försöksråden. Styrelsen
anför vidare:

Sådan beredning erfordrades jämväl vid framläggande av förslag till ordningsstadgar
och instruktioner m. m. och särskilt i anslagsfragor, som slutligt
skulle behandlas av Kungl. Maj:t. Det syntes styrelsen lämpligt, att denna
beredning anförtroddes åt en för både husdjursförsöken och jordbruksförsöken
gemensam nämnd, förslagsvis bestående av sju ledamöter, nämligen
en av Kungl. Majit gemensamt för båda försöksråden utsedd ordförande,
de fyra avdelningsföreståndarna inom huvudavdelningen för jordbruksförsök,
föreståndaren för husdjursförsöksaydelningen samt en av styrelsen utsedd
representant för högskolans lärarråd.

Styrelsen har vidare föreslagit, att denna nämnd borde lämnas bemyndigande
att till försöksrådens sammanträden såsom sakkunniga för särskilda
frågors handläggning kalla andra personer än försöksrådens ledamöter.

Örn de olika försöksrådens sammansättning hava lantbruksstyrelsen,
lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd, styrelsen för Alnarps lantbruks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

181

mejeri- och trädgårdsinstitut samt styrelsen för Sveriges fjäderfiiavelsförening
yttrat sig. Ur yttrandena, så vitt de avse sammansättningen av huscljursförsöksråden,
må återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har ansett sig i stort sett böra ansluta sig till
utredningsmannens förslag. Dock har styrelsen förmenat, att av befattningshavarna
inom den föreslagna institutionen för husdjursförsök endast föreståndaren
borde vara ledamot av försöksrådet. Vidare har styrelsen ansett,
att lantbruksstyrelsen borde vara representerad i rådet. Styrelsen har därom
anfört i huvudsak följande.

Det av 1931 års utredningsmän avgivna förslaget förutsatte, att särskilda
försöksråd tillskapades för de olika försöksområdena, nämligen husdjursskötsel,
jordbruk, trädgårdsskötsel och mejerihantering. Kärnan i försöksråden
borde därför enligt styrelsens förmenande utgöras av ledarna för den
statliga försöksverksamheten på respektive områden, vidare de inom samma
område verksamma professorerna vid respektive högre undervisningsanstalter
eller representanter för dem samt slutligen, såsom utredningsmannen föreslagit,
vissa av Kungl. Majit utsedda sakkunniga representanter för den
direkta produktionen, av vilka en borde vara medlem av den institutions
styrelse, som respektive försöksverksamhet vore underställd.

Det år 1933 avgivna förslaget förutsatte, att jämväl lantbruksstyrelsen
skulle vara representerad inom de då föreslagna avdelningarna av försöksområdet.
I de nu framlagda förslagen syntes utredningsmannen hava utgått
från, att detta icke vore av behovet påkallat. Då emellertid lantbruksstyrelsen
i och genom sin ställning i den statliga jordbruksadministrationen
torde i särskilt hög grad hava möjlighet att hålla sig underrättad om försöksverksamhetens
omfattning och resultat ävensom örn samma verksamhets
behov av ytterligare utbyggnad och fullkomning, kunde styrelsen icke dela
denna utredningsmannens uppfattning. Det torde också kunna förutsättas,
att lantbruksstyrelsen, vars författningsenliga skyldighet det vore att följa
och övervaka produktionsförhållandena inom olika delar av landet, skulle
kunna genom lämplig representation tillföra försöksråden sakkunskap ifråga
örn försöksbehovet. Lantbruksstyrelsen hade såsom bekant till sitt förfogande
befattningshavare, som företrädde olika verksamhetsgrenar. För styrelsens
egen verksamhet torde det vara av icke ringa betydelse att på detta
sätt få tillfälle att hålla sig i kontakt med vad som skedde på området. Därest,
såsom styrelsen för sin del funne påkallat, styrelsen skulle komma att
representeras i försöksråden, syntes det böra ankomma på styrelsen själv
att utse representanter inom respektive råd.

Lantbruks högskolans styrelse har erinrat, att, enligt utredningsmannens
förslag, lantbrukshögskolans lärarråd skulle vara företrätt i
försöksrådet genom professorerna i de två tillämpade husdjursämnena husdjurens
avels- och raslära samt husdjurens utfodring och skötsel, under det
att i det av 1931 års utredningsmän avgivna betänkandet föreslagits, att i
försöksrådet jämväl skulle ingå föreståndaren för lantbrukshögskolans institution
för husdjurens anatomi och fysiologi. Styrelsen, som funnit förslaget
därom förtjänt av det största beaktande, anför vidare.

Det hade visat sig icke vara möjligt eller önskvärt att uppdraga en skarp
gräns mellan försöksverksamhet och annan jordhruksvetenskaplig forskning.
Men det måste tillika fasthålla», att den mera teoretiskt betonade

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

forskning, på vilken en praktiskt inriktad försöksverksamhet byggde, alltjämt
måste under denna sistnämnda verksamhets fortgång äga den största
betydelse som livgivande och, icke minst, kontrollerande faktor. Med hänsyn
därtill skulle styrelsen vilja förorda det av 1931 års utredningsmän framförda
förslaget örn insättande i försöksrådet av professorn i husdjurens anatomi
och fysiologi vid högskolan. Emellertid torde väl kunna tänkas, att de
forskningar, som bedreves av föi''eståndaren för högskolans institution för
lantbrukskemi, kunde föra denne i nära förbindelse med försöksverksamheten
på husdjursområdet. Styrelsen ville därför stanna vid förslag, att en av
representanterna vid högskolan för nu nämnda två ämnen av styrelsen efter
förslag av lärarrådet utsåges att inträda som ledamot av försöksrådet.

Än vidare anför högskolestyrelsen:

Grunden till förläggandet till en och samma plats av ett flertal institutioner
för jordbruksforskning hade ofta angivits vara, att därigenom bereddes tillfälle
till en hög grad av samverkan mellan de krafter, som dreve denna forskning.
Det instrument för sådan samverkan, försöksrådet avsåges utgöra, torde
tillika böra tagas i anspråk för gemensamt tillgodogörande av vunna rön
inom utfodringsförsökens samt betes- och vallförsökens områden. Med hänvisning
härtill borde enligt styrelsens mening jämväl föreslagen avdelningsföreståndare
för betes- och vallföreningen ingå som ledamot av husdjursförsöksrådet.

Styrelsen har vidare påpekat, att, därest styrelsens förslag följdes, ifrågavarande
försöksråd, frånsett eventuellt adjungerade sakkunniga, skulle bestå
av elva ledamöter, men framhållit, att, då försöksrådet ej torde behöva sammanträda
i sin helhet mer än en gång om året, nämligen vid uppgörande av
försöksplaner, angivna antal ej kunde anses avskräckande stort.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
har framhållit, att styrelsen vore ekonomiskt ansvarig
för driften av Alnarps egendom. Styrelsen har med hänsyn till det intrång
i driften, som genom ifrågasatt försöksverksamhet kunde uppstå, velat förbehålla
sig rätt att utse en ledamot, i det föreslagna liusdjursförsöksrådet.
Styrelsen har i samband härmed jämväl anfört, att styrelsen borde hava rätt
att granska och i sista hand bestämma i vilken omfattning föreliggande försök
skulle genomföras vid Alnarp.

Styrelsen för Sveriges fjäderfäavelsförening har anfört,
att försöksrådets numerär borde ökas, så att däri kunde placeras repre
sentanter även för husdjurskonsulentkåren, avelsföreningarna m. fl.

Ur yttrandena i vad de avse jordbruksförsöksrådens sammansättning må
återgivas följande:

Lantbruksstyrelsen har funnit sig böra göra vissa erinringar mot
utredningsmannens förslag. Styrelsen anmärker sålunda mot förslaget, att
allenast en av lantbrukshögskolans professorer i allmän jordbrukslära och
i växtodlingslära skulle erhålla plats i försöksrådet samt framhåller, att båda
dessa professorer syntes företräda så skilda delar av växtodlingsområdet, att
den ene icke kunde företräda den andres fackområde. Båda hava därför
synts styrelsen böra beredas plats i rådet. Styrelsen anför vidare:

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

183

Med lantbruksstyrelsens uppfattning om försöksgårdarnas ställning eller
att dessa skulle vara organ, tillhörande den centrala verksamheten, syntes
det styrelsen knappast nödvändigt, att vissa av deras föreståndare upptoges
i den fasta kärnan av försöksrådet. Det föreslagna förfaringssättet, att två
av dem i viss ordning skulle tillhöra rådet, funne styrelsen för övrigt i hög
grad olämpligt. Skulle dessa föreståndare vara direkt representerade i rådet,
borde detta givetvis ske genom den eller dem, som högskolans styrelse lunne
bäst ägnade att tillföra rådet den största sakkunskapen. Samtliga försöksgårdsföreståndare
måste givetvis medverka vid det utarbetande av försöksplanerna,
som måste ske av den centrala ledningen och på initiativ av jordbruksavdelningens
föreståndare. Vidare syntes, därest, såsom lantbruksstyrelsen
ifrågasatt, betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen förenades
under en ledning, endast föreståndaren för den nya sammanslutningen
bör vara ledamot av försöksrådet. Huruvida föreståndaren för utsädesföreningen
nödvändigtvis behövde direkt tillhöra rådet, syntes lantbruksstyrelsen
tveksamt. Att hans medverkan i vissa frågor vore nödvändig, läge dock
i öppen dag.

Enligt de allmänna principer, lantbruksstyrelsen redan anfört, borde ledamöterna
i jordbruksförsöksrådet utgöras av 3 utav Kungl. Majit utsedda ledamöter,
representerande det praktiska jordbruket, därav 1 tillhörande lantbrukshögskolans
styrelse, som jämväl skulle vara rådets ordförande, 1 ombud
för lantbruksstyrelsen, jordbruksavdelningens föreståndare, de 2 professorerna
i allmän jordbrukslära och växtodlingslära samt, såsom representant
för den statligt understödda verksamheten, föreståndaren för en samorganiserad
betes- och vall- samt mosskulturförening. Utöver dessa fasta ledamöter
i rådet, borde det ankomma på dess ordförande att i undantagsfall till
rådets överläggningar kalla annan sakkunnig, där så ansåges av behovet påkallat.

Om jordbruksförsöken organiserades på sålunda föreslaget sätt, bleve försöksverksamheten
likväl enligt styrelsens mening komplicerad. Styrelsen funne
sig därför böra något närmare belysa, huru denna verksamhets planläggning
enligt dess förmenande skulle bedrivas. Jordbruksavdelningens föreståndare
måste inför styrelsen bära det yttersta ansvaret för försöksplanernas
uppgörande. Försöksrådet borde — i likhet med vad som föreslagits ifråga
om husdjursförsöken — dels medverka före planernas uppgörande i syfte
att klarlägga, vilka försöksspörsmål, som i första hand borde upptagas till
behandling, dels senare granska de uppgjorda planerna och däröver till styrelsen
avgiva utlåtande.

Samarbete såväl med representanter för olika institutioner som med försöksgårdarnas
föreståndare erfordrades och måste genomföras, i första hand
vid uppgörandet av själva försöksplanerna. Initiativet till ett sådant samarbete
syntes böra ankomma på den, som bure ansvaret för planernas uppgörande.
övervakandet av att detta samarbete i erforderlig utsträckning komme
till stånd, måste dock åligga högskolans styrelse, eller den delegation inom
denna, som eventuellt fått till uppgift att handhava den fackliga ledningen
av högskolans försöksverksamhet.

Varken i det av utredningsmannen i den av honom avgivna promemorian
framlagda förslaget till försöksgård eller i det ändringsförslag, lantbruksstyrelsen
framfört, förekomme någon representant för hushållningssällskapen.
Trots det stora intresse, hushållningssällskapen måste anses hava av försöksverksamheten
på lanthushållningens område, syntes det dock knappast erforderligt
all betunga försöksrådsinstitutionen med fasta representanter för
hushållningssällskapen. Skulle en sådan representation tillföra rådet ökad
sakkunskap beträffande förhållandena i orterna, torde den icke kunna in -

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

skrankas till ett eller annat ombud för sällskapen. Det borde emellertid givetvis
stå samtliga sällskap öppet att till försöksrådet framföra sina synpunkter
och särskilda önskemål ifråga örn försöksspörsmål och dessas upptagande
i försöksplanerna.

Lantbrukshögskolans styrelse har till en början erinrat, att enligt
dess förslag rörande husdjursförsöksrådets sammansättning samtliga befattningshavare
i ledande ställning ansetts böra ingå i detta råd. I likhet
härmed har högskolestyrelsen ansett, att samtliga av styrelsen förutsatta
avdelningsföreståndare å huvudavdelningen för jordbruksförsök borde upptagas
såsom ledamöter av försöksrådet för dessa försök. Styrelsen anför vidare: Vad

särskilt anginge den föreslagne föreståndaren för den administrativa
avdelningen, kunde, då denne avsåges komma att förestå den med förläggning
till Ultuna föreslagna försöksgården, möjligen ifrågasättas att begränsa
antalet representanter för försöksgårdarna till två, inberäknat sistnämnde
avdelningsföreståndare. Då det emellertid torde var av betydelse för försöksgårdsföreståndarna
att alternerande få deltaga i försöksrådets arbete,
hade styrelsen stannat vid förslag om insättande i försöksrådet av föreståndaren
för administrationsavdelningen, utan att därav horde följa inskränkning i
antalet representanter för andra föreståndare för försöksgårdar.

I anledning av föreslagen placering i försöksrådet av vissa föreståndare för
lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner har styrelsen anfört, att det
syntes naturligt, att både föreståndarna för institutionerna för allmän jordbrukslära
och för växtodlingslära bereddes plats i försöksrådet. Vidare
anför styrelsen i huvudsak följande.

Då den centrala försöksverksamhet, som i vårt land komme att bedrivas
på hydroteknikens område, väsentligen torde vara knuten till lantbrukshögskolans
institution i nämnda ämne, borde detta ämnes representant likaledes
tillhöra försöksrådet. På motsvarande grunder, som anförts rörande organisationen
av husdjursförsöksrådet, föresloge styrelsen, att jordbruksförsöksrådet
bereddes tillgång till representant för den vid lantbrukshögskolan bedrivna
grundläggande forskningen på hithörande område. Analogivis förordades
alltså, att styrelsen efter lärarrådets förslag utsåge en av föreståndarna
för institutionerna för systematisk botanik och ärftlighetslära, för
växtfysiologi eller för marklära till ledamot av försöksrådet. Styrelsens förslag
beträffande sammansättningen av försöksrådet för husdjursförsök avsåge
bland annat att åvägabringa förbindelse mellan utfodringsförsök samt
betes- och vallförsök genom insättande i detta försöksråd av föreståndaren
för betes- och vallförsöken. Nu föresloges ett reciprokt tillvägagångssätt genom
tilldelande av plats i jordbruksförsöksrådet av föreståndaren för huvudavdelningen
för husdjursförsök. Därjämte borde Ultuna egendoms förvaltare
ingå i försöksrådet.

Godkändes styrelsens förslag, skulle jordbruksförsöksrådet komma att bestå
av, frånsett eventuellt adjungerade sakkunniga, tre av Kungl. Maj:t utsedda
ledamöter, föreståndarna för de fyra föreslagna underavdelningarna
inom lantbruksförsöksanstaltens huvudavdelning för jordbruksförsök, föreståndaren
för anstaltens huvudavdelning för husdjursförsök, två representanter
för föreståndarna för försöksgårdar, lantbrukshögskolans professorer
i ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära och agronomisk hydroteknik
samt en representant för något av följande grundläggande ämnen vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

185

högskolan, nämligen systematisk botanik och ärftlighetslära, växtfysiologi
eller marklära, ävensom Ultuna egendoms förvaltare samt slutligen föreståndaren
för Sveriges utsädesförening. Härigenom skulle det av utredningsmannen
till tio föreslagna antalet ledamöter i försöksrådet ökas till sexton. Då
detta försöksråd beräknades för motsvarande uppgifter, som förut angivits
beträffande försöksrådet för husdjursförsök, sammanträda i sin helhet blott
en gång om året, kunde det föreslagna antalet ledamöter ej behöva betraktas
såsom alltför stort. Till jämförelse kunde nämnas, att lärarrådets ledamöter,
som sammanträdde en å två gånger i månaden, bestode av högskolans
tolv professorer såsom ordinarie ledamöter, samt att därutöver enligt föreskrift
i högskolans stadgar speciallärare eller laborator ägde deltaga i lärarrådets
överläggningar och beslut i frågor rörande hans läroämne.

Lantbruks högskolans lärarråd har ansett, att det för samarbetet
mellan de olika grenarna av försöksverksamheten vore lämpligast,
om båda råden sammansloges till ett. Lärarrådet anför vidare:

Av försöksrådets ledamöter borde fem utses av Kungl. Majit. En av dessa
borde samtidigt vara medlem av högskolans styrelse och fungera som ordförande
i rådet. Vidare borde i försöksrådet ingå högskolans professorer i
jordbruksförsök, husdjursförsök, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, lantbruksekonomi,
mosskultur, betes- och vallkultur, agronomisk hydroteknik,
husdjurens avels- och raslära, utfodringslära, Ultuna egendoms förvaltare
och samtliga försöksgårdsföreståndare. Detta råd borde inom sig utse två
arbetsutskott, ett för jordbruksförsöken, ett för husdjursförsöken. Rådets
ordförande borde även vara ordförande i båda arbetsutskotten och i högskolans
styrelse vara föredragande rörande försöksärendena.

Rådet skulle handlägga alla frågor rörande försöksverksamheten, men i administrativt
avseende, såsom vid tillsättandet av tjänstemän m. m. borde alla
de nya institutionerna sortera under lärarrådet, där följaktligen samtliga
institutionsföreståndare skulle äga säte och stämma.

Liksom hittills borde årligen hållas en konferens med hushållningssällskapens
representanter och övriga för försöksverksamheten intresserade parter.
Representanter för kemi, marklära, förädlingsverksamhet, växtskydd m. m.
torde böra inkallas till rådets sammanträden, då så befunnes erforderligt för
behandlingen av speciella försöksuppgifter. För den händelse utredningsmannens
förslag skulle komma att förverkligas i sina huvuddrag, borde lantbruksliögskolan
i varje fall bliva fylligare representerad i rådet. I stället för
endast en professor borde professorerna i allmän jordbrukslära, växtodlingslära
och agronomisk hydroteknik vara ledamöter av rådet.

Beträffande försöksverksamhetens styrelse hava yttranden i anledning
av utredningsmannens förslag rörande dithörande huvudfrågor huvudsakligen
återgivits i tidigare sammanhang. Vissa särskilda spörsmål hava
emellertid upptagits i yttranden av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet samt av lantbrukshögskolans styrelse.
Ur dessa yttranden må anföras följande.

Styrelsen för centralanstalten för för sök sväsendet på
jordbruksområdet har ifrågasatt, huruvida icke med hänsyn till styrelsens
vidgade funktioner dess numerär borde något utökas för möjliggörande
av ökad representation för det praktiska jordbruket liksom också för
den lägre lantbruksundervisningen.

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departements chefen.

Lantbruk shögskolans styrelse har med hänsyn till utredningsmannens
förslag örn fylligare representation inom lantbrukshögskolans styrelse
av det praktiska jordbrukets målsmän erinrat, att den enligt styrelsens
förslag gemensamme ordföranden för såväl husdjursförsöksrådet som jordbruksförsöksrådet
skulle fungera som ordförande jämväl i den av styrelsen
föreslagna beredningsnämnden. Det har synts styrelsen lämpligt, att denne
ordförande inträdde såsom ledamot i den för högskolan och försöksavdelningarna
avsedda gemensamma styrelsen. Styrelsen anför vidare:

Antalet ledamöter i denna styrelse skulle därigenom, om det nuvarande
antalet ledamöter i högskolans styrelse bibehölles och ökades med beredningsnämndens
ordförande bliva åtta. Såsom föredragande i styrelsen, en
var för sitt område, borde inträda för huvudavdelningen för husdjursförsök
dennas föreståndare samt för huvudavdelningen för jordbruksförsöken tili
föredragande i samtliga huvudavdelningen tillhörande ärenden avsedd avdelningsföreståndare.
Med hänsyn till det föreslagna relativt stora antalet
ledamöter i styrelsen syntes dessa föredragande ej böra beredas rösträtt i
styrelsen, men väl kunna till styrelsens protokoll anteckna särskilda meningar
i anledning av styrelsens beslut.

Då det av 1931 års utredningsmän väckta förslaget om landets indelning
i försöksdistrikt, på skäl jag förut angivit, ansetts icke böra tillsvidare komma
i betraktande, torde därav följa, att de till den föreslagna distriktsorganisationen
enligt utredningsmännens plan knutna lokala försöksnämnderna
ej heller nu inrättas.

De centrala försöksråden torde däremot böra komma till stånd och vara
verksamma för utarbetande av definitiva förslag till årsplaner för försöksverksamheten.
Fastställandet av försöksplaner bör ske av lantbrukshögskolans
styrelse. Såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utredningsman
hava förutsatt särskilda försöksråd för jordbruksförsöken och för husdjursförsöken.
I vissa av de avgivna yttrandena däremot hava framställts förslag
om gemensamt försöksråd. Ehuru även jag anser, att försökens planläggning
bör ske med nödig hänsyn till båda slagen av försöksverksamhet, i
den mån försöksområdena beröra varandra, torde ett sådant ändamål kunna
uppnås även med särskilda på lämpligt sätt sammansatta försöksråd. Med
hänsyn till den särskilda sakkunskap, som bör vara företrädd i de olika fallen,
förordar jag därför inrättande av dels ett försöksråd för jordbruksförsök,
dels ett för husdjursförsök.

I jordbruksförsöksrådet torde böra ingå såsom självskrivna ledamöter
lantbrukshögskolans rektor, som är föredragande ledamot av högskolans
styrelse, föreståndarna för de båda försöksinstitutionerna vid högskolan, de
tre vid institutionen för jordbruksförsök verksamma statsagronomerna, lantbrukshögskolans
professorer i ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära
och agronomisk hydroteknik samt Ultuna egendoms förvaltare. Vidare
torde böra av Kungl. Majit utses tre ledamöter, därav två företrädande det
praktiska jordbruket och en växtförädlingsverksamheten. Lantbrukshögskolans
styrelse torde böra utse en ledamot av styrelsen att, förutom rektor,
vara ledamot av försöksrådet. En representant för något av ämnena systematisk
botanik och ärftlighetslära, växtfysiologi och marklära bör yt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

187

terligare utses av lantbrukshögskolans lärarråd. För vinnande av nödig
kontinuitet i jordbruksförsöksrådets arbete torde lantbrukshögskolans rektor
böra vara rådets ordförande. I den mån särskilda sakkunniga erfordras
på någon punkt vid försöksplanernas beredande, torde det böra ankomma
på lantbrukshögskolans styrelse att, efter framställning av en försöksnämnd,
vars inrättande jag ämnar föreslå, inkalla sådana. Härigenom
torde exempelvis försöksgårdsföreståndare på given anledning kunna anmodas
tillstädeskomma vid försöksrådssammanträden. Enligt mitt förslag
skulle sålunda försöksrådet, frånsett eventuellt adjungerade sakkunniga,
bestå av sammanlagt femton ledamöter. Då rådet, på sätt framhållits i yttrandena,
kan beräknas sammanträda å Ultuna allenast vid ett tillfälle årligen
samt det övervägande antalet av de föreslagna ledamöterna därav har
sin verksamhet på sammanträdesorten, torde för ledamöternas resor uppkommande
kostnader, vilka böra ersättas efter samma grunder, som gälla
för styrelseledamöternas resor, icke bliva särskilt betungande för statsverket.

Husdjursförsöksrådet torde böra bestå av lantbrukshögskolans rektor såsom
ordförande samt därutöver såsom självskrivna ledamöter, den av lantbrukshögskolans
styrelse valda ledamoten av jordbruksförsöksrådet, de båda
försöksinstitutionernas föreståndare, de två vid husdjursförsöksinstitutionen
verksamma statsagronomerna ävensom lantbrukshögskolans professorer
i ämnena husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel
samt husdjurens anatomi och fysiologi ävensom Ultuna egendoms förvaltare.
Vidare torde böra av Kungl. Maj:t utses tre ledamöter av försöksrådet,
därav två såsom representanter för det praktiska jordbruket samt en
för förädlingsverksamheten på husdjursområdet. Även husdjursförsöksrådet
bör beredas tillgång till särskilda sakkunniga i mån av behov. Om ledamöternas
resekostnader torde gälla vad jag i motsvarande avseende anfört
rörande jordbruksförsöksrådet.

Vad angår lantbrukshögskolans styrelse består denna enligt gällande bestämmelser
av sju ledamöter. Av dessa utser Kungl. Maj:t ordförande och
ytterligare tre ledamöter. Bland dessa böra finnas representanter för Uppsala
universitet, för den försöksverksamhet på jordbruksområdet, som bedrives
utanför högskolan och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
samt för det praktiska jordbruket. Självskrivna ledamöter
äro högskolans rektor, chefen för lantbruksstyrelsen och förutsatt föreståndare
för nämnda centralanstalt. Då den vid centralanstalten bedrivna försöksverksamheten
i och med genomförandet av förslaget om denna verksamhets
inordnande i lantbrukshögskolan kommer att upphöra, bör därav
följa att, såsom 1935 års utredningsman påpekat, representant för nämnda
anstalt icke vidare beräknas i högskolestyrelsen. Ej heller lärer i fortsättningen
principiellt kunna anses föreligga behov av särskild representant
för försöksverksamhet utanför högskolan. Därest högskolestyrelsen bibehålies
vid nuvarande numerär, skulle sålunda kunna tänkas antingen att
förstärkning ägde rum av representationen av verksamhetsområden, som
redan äro företrädda inom styrelsen, eller ock att nya verksamhetsområden

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

1931 års
utredningsmän.

bleve representerade. Jag förordar, att högskolestyrelsen bibehålies vid
nuvarande numerär, och att det överlämnas åt Kungl. Maj:t att med hänsyn
till framträdande intressen utse representanter även för andra verksamhetsgrenar
än universitetsundervisningen och jordbruket.

Såsom jag anfört torde försöksrådens egentliga verksamhet böra bestå i
uppgörandet av förslag till försöksplaner. Dessas beredande torde i första
hand böra ankomma på försöksinstitutionernas föreståndare. För vinnande
av allsidigare belysning vid denna beredning samt för handläggande av
försöksfrågor av löpande natur, beredning av anslagsäskanden för försöksverksamheten
och dylikt torde emellertid vid högskolan böra förefinnas en
nämnd för försöksfrågor. I denna för försöksverksamheten gemensamma
nämnd, vars ordförande bör vara lantbrukshögskolans rektor, torde därutöver
böra såsom ledamöter ingå den av lantbrukshögskolans stvrelse utsedde
ledamoten av försöksråden, försöksinstitutionernas föreståndare, föreståndarna
för lantbrukshögskolans institutioner för allmän jordbrukslära,
för växtodlingslära samt för husdjurens utfodring och skötsel ävensom
Ultuna egendoms förvaltare. Försöksinstitutionernas föreståndare böra ingå
såsom ledamöter av lärarrådet. Detta bör handlägga även sådana personalfrågor,
som beröra försöksinstitutionerna.

/. Beredande organ samt styrelse för trådgårdsförsöken.

För tillgodoseende av trädgårdsodlingen inom skilda delar av landet med
försök, anpassade efter olika odlingsförhållanden hava 1931 års utredningsmän,
såsom förut angivits, föreslagit indelning av landet i fyra trädgårdsdistrikt.
De hava förutsatt, att inom varje sådant distrikt bleve inrättad en
lokal trädgårdsförsöksnämnd med närmaste uppgift att planlägga
trädgårdsförsöksverksamheten i distriktet. Vidare har för främjande av
samarbetet inom den statliga försöksverksamheten, för gemensamma försöksplaners
genomförande samt för organiserande av samarbete mellan trädgårdsförsöksverksamhet
och annan närstående försöks- och forskningsverksamhet
föreslagits inrättande av ett trädgårdsförsöksråd. Såsom tidigare
nämnts har föreslagits, att högsta ledningen av trädgårdsförsöksverksamheten
skulle utövas av styrelsen för statens försöksverksamhet. Härvid har
förordats att trädgårdsförsöksanstaltens chef samt en praktisk trädgårdsodlare
skulle ingå som ledamöter av styrelsen.

Beträffande de lokala trädgårdsförsöksnämndernas organisation
hava utredningsmännen anfört, att, ehuru distrikten vore mycket
omfattande, det dock syntes lämpligt, att sådana nämnder inrättades i
likhet med vad som föreslagits rörande försöksdistrikten inom jordbruksområdet.
Utredningsmännen framhålla vidare:

Distriktsnämnd borde vara sammansatt av den inom distriktet belägna
trädgårdsförsöksstationens eller, beträffande södra distriktet, huvudanstaltens
tjänstemän, lärare vid trädgårdsskolor, hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter,
föreståndare för respektive distrikts jordbruksförsöksgårdar
m. fl. Varje nämnd skulle sammanträda vid lämpligt tillfälle, minst
en gång årligen, helst på den inom distriktet befintliga försöksstationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

189

(i södra distriktet på huvudanstalten) för att taga del av av vunna resultat och
diskutera spörsmålen om sådana försök, som syntes äga större intresse för distriktets
trädgårdsodling. Inbjudan till sammanträde borde utfärdas inom första
distriktet av chefen för trädgårdsförsöksanstalten, inom övriga distrikt av
vederbörande försöksstations föreståndare. Distriktsnämnd skulle äga att utse
ett ombud med uppgift att vid sammanträde med föreslaget trädgårdsförsöksråd
bevaka distriktets intressen. Distriktsombud borde uppbära ersättning för
resa till försöksrådets möte högst en gång årligen. För att åstadkomma förbindelse
mellan de olika distrikten borde en representant för huvudanstalten
deltaga i varje försöksnämnds sammanträde.

Beträffande trädgårdsförsöksrådets organisation hava
utredningsmännen anfört, att i detta råd borde ingå chefen för trädgårdsförsöksanstalten,
ordinarie ämneslärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
föreståndarna för de fasta trädgårdsförsöksstationerna, representanter
för lantbruksförsöksanstalten, lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,
statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt samt
ombud för trädgårdsdistriktsnämnderna. Därjämte borde vissa trädgårdsmannasammanslutningar,
omfattande hela landet, erhålla rätt att låta sig
representeras inom försöksrådet. Till underlättande av försöksrådets arbete
torde detta vid behov kunna uppdelas på sektioner, t. ex. för fruktodlingsförsök,
för köksväxtförsök, för växthusförsök m. m. Särskild reseersättning
till försöksrådets sammanträde borde utgå endast till distriktsombuden.

Försöksrådets viktigaste uppgift borde vara att årligen upprätta förslag till
försöksplaner, varjämte rådet borde äga befogenhet att behandla även andra
frågor, som syntes vara av betydelse för försöksverksamhetens upprätthållande
och utveckling. Av särskild vikt torde därvid vara att främja och organisera
samarbetet med andra institutioner. Om utredningsmännens plan för
åvägabringande av sådant samarbete får jag hänvisa till betänkandet.

Enligt förslaget skulle såsom förut nämnts ledningen av trädgårdsförsöksverksam
heten handhavas av styrelsen för statens
försöksverksamhet. I denna styrelse har chefen för trädgårdsförsöksverksamheten
föreslagits skola ingå såsom självskriven ledamot och föredragande i
fråga om alla trädgårdsförsöksanstaltens arbetsområde berörande ärenden.

Mot inrättande av ett trädgårdsförsöksråd hava invändningar
ej framställts i de yttranden, som avgivits i anledning av 1931 års utredningsmäns
betänkande. Beträffande den föreslagna sammansättningen
av trädgårdsförsöksrådet hava ej andra erinringar
gjorts mot förslaget än att Stockholms läns och stads trädgårdsråd, styrelsen
för Sveriges bandelsträdgårdsmästareförbund samt styrelsen för Sveriges konditionerande
trädgårdsmästares förbund framhållit, att de riksorganisationer
inom trädgårdsodlingen, som kunde anses företräda producenterna borde
bliva representerade i försöksrådet.

De yttranden, sorn avsett utredningsmännens förslag angående styrelse
för försöksverksa m b e t e n, hava i huvudsak återgivits i det föregående.
Här må blott anföras, att styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet hållit före, att särskilda åtgärder syntes böra
vidtagas för stärkande av styrelsens sakkunskap på ifrågavarande område.

Yttranden.

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Departementschefen.

1931 års utredningsmän.

I anslutning till den ståndpunkt jag intagit beträffande jordbruks- och
husdjursförsöken kan jag, då, på sätt förut angivits, jag icke ansett mig kunna
biträda den av 1931 års utredningsmän föreslagna indelningen av landet i
trädgårdsförsöksdistrikt, ej heller förorda inrättandet av lokala trädgårdsförsöksnämnder,
vilka förutsätta en sådan distriktsindelning.

Liksom för försöksverksamheten på jordbrukets och husdjursskötselns
områden är det min uppfattning, att ett försöksråd för trädgårdsförsöksverksamheten
har en nyttig uppgift att fylla. Jag förordar därför inrättandet av
ett sådant försöksråd med i huvudsak de uppgifter, som angivits av utredningsmännen.
I försöksrådet torde böra såsom självskrivna ledamöter ingå
rektor för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut såsom försöksrådets
ordförande, den av mig föreslagna försöksavdelningens föreståndare
samt vidare de vid försöksavdelningen verksamma två statsagronomerna.
Ytterligare tre ledamöter i trädgårdsförsöksrådet torde böra utses av Kungl.
Maj:t. Dessa torde böra företräda olika intressen inom trädgårdsodlingen
och växtförädlingen. Någon särskild försöksnämnd i likhet med den för
jordbruks- och husdjursförsöken föreslagna synes ej erforderlig med hänsyn
till den för trädgårdsförsöken avsedda organisationen.

På styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut torde det,
enligt angiven planläggning av trädgårdsförsöksverksamheten, böra ankomma
att fastställa försöksplaner och även i övrigt utöva beslutande myndighet
inom nämnda verksamhetsområde. På grund av de nya uppgifter, som tillföras
institutets styrelse, torde det bliva nödvändigt att utöka där förefintlig
sakkunskap inom trädgårdsodlingen. Institutsstyrelsen består för närvarande
av fem utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Därjämte äro föreståndarna
för institutets undervisningsavdelningar självskrivna ledamöter av styrelsen
vid behandling av ärenden, som beröra respektive föreståndares avdelningar.
Enligt min mening bör antalet av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter av
institutets styrelse ökas till sex för beredande av möjlighet att tillgodose de
ytterligare anspråk på styrelsens sakkunskap inom trädgårdsodlingens område,
som den föreslagna anordningen lärer ställa.

6. Lokaler och utrustning.

a. Institutionerna för jordbruksförsök och för husdjursförsök.

1931 års utredningsmän hava erinrat, att enligt propositionen nr 143 till
1931 års riksdag byggnadskostnaderna m. m. för anordnande vid Ultuna av
omorganiserad centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet be -

räknats till följande belopp:

Institutionsbvggnad....................................... kronor 278,000

Bostadsbyggnad för en vaktmästare........................ » 12,000

Försökslada............................................... * 15,000

Försöksstall............................................... » 40,000

Försöksanläggning med betongparceller...................... » 25,000

Yttre ledningar, vägarbeten m. m................... » 25,000

Summa kronor 395,000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

191

Vad särskilt angår lokalutrymmet i den därvid föreslagna institutionsbyggnaden
har detta beräknats på följande sätt:

Golvyta ma

Lokaler för jordbruksavdelningen................................... 225

» » husdj ursavdelningen.................................... 205

Gemensamma lokaler:

kemiskt driftslaboratorium.................................. 275

botaniskt » 60

bibliotek, fotografirum..................................... 95

verkstads-, pann- och kölrum............................... ISO

vaktmästarbostad ......................................... 60 670

Summa m2 1,100.

Utredningsmännen hava vidare framhållit, att försöksanläggningen med
betongparceller avsett en med nät inhägnad vegetationsgård å 600 m2, ett
växthus med en golvyta av 100 m2 och ett enkelt förrådshus likaledes med en
golvyta av 100 m2. De anföra vidare:

Då det nu gällde, att söka beräkna kostnaderna för lantbruksförsöksanstaltens
inrättande, kunde man i detta sammanhang bortse från kostnaderna
för försöksstall och försökslada, enär dessa kostnader komme att behandlas
i samband med den till Ultuna förlagda försöksgården. Beräkningarna
skulle alltså avse institutionsbyggnad, vegetationsgård och bostadsbyggnad
för vaktmästare.

Enär den lantbruksförsöksanstalt, till vilken utredningsmännen framlagt
förslag, skulle företräda en betydligt större försöksverksamhet och organiseras
efter i viss mån andra linjer, än vad som förut ifrågasatts, krävde densamma,
även om betes- och vallföreningens nuvarande byggnad skulle kunna
tagas i anspråk av staten, en betydligt större institutionsbyggnad än den för
den ombildade centralanstalten föreslagna, samt av samma anledning också
en större vegetationsgård och bostadsbyggnad för två vaktmästare.

Utredningsmännen, som låtit genom arkitekten A. V. Fagerström uppgöra
ritningar och kostnadsförslag till institutionsbyggnad för den av dem föreslagna
försöksanstalten, avsedd för samtliga däri enligt förslaget ingående
avdelningar, hava såsom förläggningsplats för byggnaden förordat åsen omedelbart
norr om svenska betes- och vallföreningens institutionsbyggnad vid
Ultuna. Anstaltsbyggnaden har föreslagits skola med fasad mot öster uppföras
i tre våningar med källarvåning på en basyta av 15.6 X 48 m.

Om byggnadens avsedda disposition lämnas av utredningsmännen upplysningar
enligt följande schema.

a. Källarvåningen: botaniskt laboratorium, vitaminlaboratorium, rum för

torrsubstansbestämningar i rotfrukter, arkiv för försöksrapporter,
fotografirum, lager- och förrådsrum, verkstadsrum, pann- och kölrum
m. m.;

b. bottenvåningen: kemiska driftslaboratorier;

c. våningen 1 tr. upp: tjänsterum för administrations- och upplysnings avdelningens

samt för jordbruksavdelningens befattningshavare;

d. våningen 2 tr. upp: tjänsterum för husdjursavdelningens befattnings havare,

samlingssal, bibliotek, rum för »Meddelanden», blankettförråd,
lunchrum m. m.

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Enligt beräkning har den effektiva golvytan i den föreslagna institutionsbyggnaden
avsetts att disponeras på ungefär följande sätt:

Tjänsterum: Golvyta m2

administrations- och upplysningsavdelningen.................. 210

jordbruksavdelningen....................................... 250

husdj ursavdelningen........................................ 160 620

Laboratorier:

kemiska................................................... 570

botaniskt................................................. 50 620

Bibliotek, sessionsrum, arkiv o. d................................... 240

Diverse:

lager- och förrådsrum...................................... 185

verkstads-, pann- och kölrum............................... 120

lunch- och kapprum samt toaletter.......................... 115 420

Summa m2 1,900.

För institutionsbyggnadens uppförande hava beräknats följande kostnader

Byggnadskostnader (inklusive målning)..................... kronor 370,500

Värme, ventilation, lågtrycksånga..............kronor 80,000

Vatten och avlopp, sanitära installationer m. m. » 40,000

Destillationsanläggning........................ » 5,000

Vattenavhärdningsfilter....................... » 3,000 » 128,000

Elektrisk installation (inklusive kabel)........... » 55,000

Fast inredning: skåp, hyllor, laboratoriebord................. » 40,000

Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter............ » 60,000

Summa kronor 653,000.

Till dessa egentliga byggnadskostnader hava dessutom angivits komma
följande kostnader för yttre ledningar inklusive schakt och återfyllning m. m.,
nämligen:

Gashuvudledning........................................... kronor 5,500

Omläggning delvis av befintlig kallvattenledning.............. » 2,200

Avloppsledning med rensbrunn.............................. » 3,000

Planering m. m. omkring byggnaden.................. » 5,800

Summa kronor 16,500.

Utredningsmännen anföra vidare:

Vegetationsgården hade enligt tidigare förslag beräknats kräva en kostnad
av 25,000 kronor. Ehuru densamma nu ansetts böra göras större, ansåges
dock kostnaden härför, bland annat, genom rådande materialkostnader
(t. ex. på cement) vid tiden för utredningen, ej behöva ökas mer än till 32,000
kronor.

Vaktmästarbostaden, som borde innehålla 2 lägenheter om 2 rum och kök,
skulle uppförd av trä betinga en till 25,000 kronor beräknad kostnad.

Härtill komme vissa kostnader för anskaffning av apparater, särskilt för
kemiska laboratoriet, samt andra inventarier, varvid beräknades, att en del
av dessa kunde förvärvas från de institutioner, som skulle ingå i den nya
anstalten. För nämnda ändamål ävensom för förflyttning av inventarier från
Experimentalfältet torde erfordras ett belopp av 50,000 kronor.

Kungl. l\laj:ts proposition nr 167. 193

Engångskostnaderna för lantbruksförsöksanstaltens inrättande på Ultuna
hava alltså ansetts kunna beräknas till följande belopp:

Institutionsbyggnaden..................................... kronor 653,500

Yttre ledningar, planering m. m............................ » 16,500

Vegetationsgård med lysimeteranläggning1.................... » 32,000

Bostadsbyggnad för vaktmästare........................... » 25,000

Inventarier............................................... » 50,000

Summa kronor 777,000.

Utredningsmännen framhålla, att de ej närmare berört frågan om dispositionen
av svenska betes- och vallföreningens till stor del med anvisade lotterimedel
uppförda institutionsbyggnad och detta närmast av den anledningen,
att detta spörsmål i viss mån vore beroende av den särskilda utredning rörande
husdjursavdelningens inre organisation, som utredningsmännen ifrågasatt.
De tillägga:

Skulle det därvid visa sig, att denna avdelnings verksamhet behövde utökas,
kunde avdelningen ej inrymmas i den institutionsbyggnad, till vilken
utredningsmännen i det föregående framlagt förslag. Ifrågavarande avdelning
borde i så fall överföras till betes- och vallföreningens institutionsbyggnad,
i vilken utredningsmännen tänkt sig, att dessutom bostäder skulle beredas
för anstaltens chef och en vaktmästare. I nyssnämnda byggnad torde
nämligen, bortsett från sagda bostadslägenheter, garage, pann- och kölrum,
tvättstuga m. m., finnas lokaler med en effektiv golvyta av minst 350 m2.
Vid en dylik disposition av denna byggnad bleve visserligen en del utrymmen
disponibla i den föreslagna institutionsbyggnaden, men dessa kunde användas
dels till bostäder för de båda vaktmästarna, i vilket fall särskild bostadsbyggnad
för dessa ej torde behöva uppföras, dels till hospitantrum för elever
vid lantbrukshögskolan.

Slutligen hava utredningsmännen påpekat, att, genom förflyttningen av
centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruks- och
husdjursavdelningar, av dem vid Experimentalfältet disponerade byggnader
bleve lediga. De anföra härom i huvudsak följande.

Den byggnad, vari bland annat husdjursavdelningen vöre inrymd, tillhörde
delvis lantbruksakademien och komme måhända att återgå till denna.
Vad åter beträffade jordbruksavdelningens nuvarande institutionsbyggnad
ville utredningsmännen ifrågasätta, om ej densamma ävensom en del uthus
skulle kunna upplåtas till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,
vilken institution för utredningsmännen uppgivit sig vara i stort behov av
att erhålla lämpligare lokaler och bättre arbetsmöjligheter, än vad som för
närvarande vore fallet. I fråga om de åkerarealer vid Experimentalfältet,
som disponerades av förutnämnda jordbruksavdelning, torde dessa kunna
överlåtas dels till statens växtskyddsanstalt, dels till lantbruksakademiens
trädgårdsavdelning, dels vid eventuellt behov i framtiden i någon utsträckning
lill statens centrala frökontrollanstalt.

Utredningsmännen hava, såsom närmare angivits i annat sammanhang,
för inrättande av försöksgård vid Ultuna beräknat byggnadskostnadcr med
sammanlagt 83,000 kronor samt kostnader för levande och döda inventarier
till 15,000 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167.

194

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Yttranden.

1935 års
utredningsman.

Över 1931 års utredningsmäns betänkande, så vitt däri beröres lokaler och
utrustning för försöksverksamheten, hava yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen
samt styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att ritningar till föreslagen institutionsbyggnad
endast förelåge som skisser, vilka icke slutgiltigt genomstuderats.
Byggnadsstyrelsen har emellertid förutsatt, att styrelsen komme
i tillfälle att medverka vid ett eventuellt utarbetande av fullständiga ritningar
och därför ansett sig icke behöva närmare uttala sig örn förslagets
detaljer utom i visst avseende, som här torde sakna intresse att beröra. Mot
de beräknade kostnaderna för institutionsbyggnaden, liksom för den föreslagna
bostadsbyggnaden för vaktmästare bar byggnadsstyrelsen icke haft
något att erinra.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet har framhållit, att, därest svenska betes- och
vallföreningens verksamhet skulle inordnas i den statliga försöksorganisationen,
det torde vara lämpligt, att föreningens institutionsbyggnad foges i
anspråk därför, samt att en utredning rörande husdjursförsökens organisation
kunde komma att resultera i ökade krav på institutionsutrymmen för
denna gren av försöksverksamheten.

1935 års utredningsman har i sitt betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens
organisation framhållit, att det mötte betydande svårigheter
att som ett isolerat problem behandla frågan örn de för husdjursförsöksverksamheten
erforderliga lokalerna. Lösningen av nämnda fråga vore enligt hans
mening i hög grad beroende av vissa andra lokalfrågor, vilka i sin tur sammanhängde
antingen med spörsmålet om växtförsökens organisation eller
med vissa lantbrukshögskolan direkt berörande byggnadsfrågor. Med hänsyn
bland annat till de fördelar, som anordnandet av större byggnader för
flera institutioner torde, även i ekonomiskt hänseende, innebära framför ett
system med ett flertal mindre byggnader, syntes hithörande olika byggnadsfrågor
knappast kunna lösas annat än i anslutning till försöksfrågekomplexet
i dess helhet.

Utredningsmannen framhåller i anslutning härtill, att allenast vissa vägledande
synpunkter på husdjursförsöksverksamhetens lokalfråga kunde av
honom framföras. Han har därvid ansett sig böra utgå från, att de i lantbrukshögskolans
nya institutionsbyggnads västra del i andra våningen befintliga
lokalerna för högskolans institutioner för husdjurens avels- och
raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel även i fortsättningen
finge disponeras för liknande ändamål. Vidare anför han, att inom lantbrukshögskolan
fråga torde föreligga, att dessa institutioners utrymmen
skulle utvidgas därigenom, att de i sagda flygel förlagda kårlokalerna, vilka
ansåges för små, skulle flyttas till högskolans restaurantbyggnad, vilken
då behövde utvidgas och omändras. I utredningsmannens förslag räknas
emellertid ej med dylik eventuell ändring.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 167.

195

Utredningsmannen angiver, huru under nämnd förutsättning lokaler i
lantbrukshögskolans nya institutionsbyggnad må kunna beredas för husdjursinstitutionerna
enligt de olika av honom framställda alternativen. Härom
torde i huvudsak få hänvisas till betänkandet. Beträffande den förordade
tillämpningen av alternativ I må emellertid nämnas, att nya lokaler
ansetts erforderliga för den föreslagna institutionen för husdjursförsök.
Med hänvisning till tidigare återgiven personalförteckning för nämnda försöksinstitution
har utredningsmannen angivit följande ungefärliga beräkningar
angående behovet av institutionslokaler enligt sistnämnda alternativ.

Golvyta m2

1 rum för föreståndaren (professorn) ........................ 27.5

2 lika stora rum för två laboratorer .......................... 45.0

4 rum för fyra förste assistenter .............................. 80.0

2 arbetsrum för övrig personal å nötkreatursavdelningen (därav ett

större och ett mindre rum) .................................. 50.0

1 arbetsrum för övrig personal beträffande svinförsöken ........ 30.0

1 arbetsrum för fjäderfäförsöken ............................ 20.0

1 kansli- och registreringsrum .............................. 20.0

1 samlingsrum för försöksrådet och rymmande handbibliotek .... 40.0

4 laboratorierum (därav ett Kjeldahlsrum) .................... 80.0

2 rum för hospiterande elever .............................. 30.0

1 vaktrum ................................................. 17.5

1 prepareringsrum m. m..................................... 20.0

Summa 460.0.

Ytterligare anför utredningsmannen följande.

Utöver angivna lokalutrymmen tillkomme behov av korridorer, trappor,
kapprum, toiletter, tvättrum och andra dylika utrymmen ävensom — lämpligen
i källarvåningen — lagerrum för fodermedel och annat material. Särskilt
örn lokalerna skulle inrymmas i egen byggnad, tillkomme vidare utrymmen
för bränsle, pannrum m. m.

Hela institutionen syntes alltså kunna inrymmas exempelvis i en tvåvåningsbyggnad,
ungefär 25 meter lång och 13 å 14 meter bred, eller ock
i ungefär en våning i en institutionsbyggnad av den storlek, som föreslagits
i 1931 års utredningsmäns betänkande, i vilket senare fall dock förutsattes,
att även vissa delar av källarvåningen finge utnyttjas för husdjursförsöksverksamheten.

Beträffande frågan örn förläggningen av de nya lokalerna kunna enligt
utredningsmannens åsikt olika förslag diskuteras. Han anför härom i huvudsak: Man

kunde tänka sig, att för husdjurs- och växtodlingsförsökens gemensamma
behov nyuppfördes en institutionsbyggnad, belägen antingen ungefär
på den plats, som föreslagits i 1931 års utredningsmäns betänkande, d.
v. s. rätt nära svenska betes- och vallföreningens institution, eller ock utefter
den nya vägen från landsvägen Uppsala—Flottsund fram till Ultuna,
t. ex. på dess norra sida strax väster om därvarande spårvägshållplats.
Möjligen kunde även diskuteras en sammanbyggnad av lantbrukshögskolans
nya institutionsbyggnads västra flygel med den gamla elevbyggnaden. Jämväl
bade undersökts möjligheten att förlägga en institution för husdjurs -

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

försök eller för utfodringslära i närheten av ladugården vid Ultuna, exempelvis
på platsen för det gamla, av lantbruksinstitutet tidigare disponerade häststallet.
Efter besök vid Ultuna hade utredningsmannen dock stannat för
att såsom den mest lämpliga platsen för en husdjursinstitution av här avsett
slag förorda en tomt antingen å norra sidan av nyssnämnda nya väg och
helst nära spårvägslinjen eller också omedelbart sydost om korsningen mellan
sagda nya väg och spårvägslinjen. Detta läge vore centralt i förhållande
till såväl lantbrukshögskolans institutioner som försöksladugården vid Ultuna
och de vid Bäcklösa ifrågasatta nya svin- och hönshusen, varjämte läget
ur allmän byggnads- och planeringssynpunkt förefölle tilltalande.

Utredningsmannens förslag avser jämväl uppförande av vissa nya bostadslägenheter,
nämligen:

Vid Ultuna:

1 lägenhet örn 2 rum och kök för föreslagen vaktmästare, 2 lägenheter
för två försöksassistenter, därav en för försöksinstitutionen och en för institutionen
för husdjurens utfodring och skötsel, samt slutligen 1 lägenhet
för en ladugårdsförman.

Vid Bäcklösa:

2 lägenheter för två försöksassistenter, 1 lägenhet för svinskötare och 1
lägenhet för en arbetsförman i hönseriet.

Vid Kungsängen:

1 lägenhet för en försöksassistent och 1 lägenhet för en förman.

Lägenheterna hava ansetts böra innehålla för gifta försöksassistenter 3
rum och kök och för gifta arbetsförmän 2 rum och kök.

Slutligen har utredningsmannen framhållit, att, därest Norra Åsums kronoegendom
skulle bliva tagen i anspråk för försöksverksamhet, där torde böra
uppföras en bostadslägenhet för en försöksassistent.

Här må anföras följande av utredningsmannen angivna uppskattade engångskostnader
vid tillämpning av alternativ I rörande
husdjursförsöken:

Ny- och ombyggnadsarbeten:

1. Institutionsbyggnad vid Ultuna med diverse anläggningar

och planeringar.................................. kronor 250,000

2. Bostadshus vid Ultuna, Bäcklösa och Kungsängen för 5 för söksassistenter

(varje lägenhet örn 3 rum och kök) samt
4 förmän eller vaktmästare (varje lägenhet örn 2 rum och
kök)............................................. » 92,000

3. Ny ladugård vid Kungsängen (under Ultuna) ......... » 182,000

4. Svinhus vid Bäcklösa (under Ultuna)................. » 65,000

5. Försöksanläggning för höns vid Bäcklösa (under Ultuna) » 74,000

6. Kaninhus vid Ultuna ............................... » 5,000

7. Omändring i ungdjursladugården vid Ultuna........... » 15,000

8. Omändring av ladugården vid Alnarp ................ » 6,000

9. För brunnar, planering, elektrifiering m. fl. behov vid

ovannämnda stallar............................... » 25,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 197

Anskaffning av inventarier m. m.:

10. Inventarier m. m. till institutionsbyggnaden vid Ultuna kronor 30,000

11. Inköp av svin...................................... » 5,000

12. Inköp av fjäderfän................................. » 3,000

13. Diverse döda inventarier för nötkreaturs- och svinförsöken » 16,000

14. Döda inventarier för hönseriet vid Bäcklösa........... » 19,000

15. Rörelsekapital för hönseriet.......................... » 5,000

16. Oförutsedda behov i samband med anskaffandet av före stående

försöksresurser............................ » 8,000

Summa kronor 800,000.

Beträffande tillkomsten av dessa beräkningar har utredningsmannen anfört,
att vissa skisser med kostnadsberäkningar utförts av arkitekten L. N.
Gramén till de ifrågasatta nya uthusbyggnaderna vid Ultuna, Bäcklösa och
Kungsängen. Av arkitekten Gramén utförda kostnadsberäkningar finnas intagna
i en till 1935 års utredningsmans betänkande hörande bilaga, till vilken
torde få hänvisas. Utredningsmannen anför härutöver följande om kostnadsbeloppens
framräknande.

Vid de av arkitekten Gramén utförda beräkningarna hade förutsatts, att
allt material inköptes samt att allt arbete utfördes med särskild arbetskraft,
avlönad enligt de för Uppsala gällande avtalsvillkoren. Förnekas kunde ej,
att de sålunda framräknade kostnadsbeloppen förefölle höga. Det vore emellertid
möjligt, att vid blivande entreprenad ett förbilligande kunde ske, vilket
givetvis borde eftersträvas. Sålunda borde Ultuna egendom kunna bidraga
med en del körslor och möjligen även grundgrävning samt med tillhandahållande
i viss utsträckning av byggnadsmaterial, främst virke. Beträffande
Ultuna egendoms möjlighet att tillhandahålla virke kunde anmärkas,
att det syntes vara ett önskemål, att till egendomen från domänfonden
måtte helt överföras den till gården gränsande kronoparken Lilla Djurgården,
varifrån Ultuna nu hade rätt att erhålla viss avverkning. För det nu
och framdeles förekommande behovet av virke vore detta av stort gagn.
Utredningsmannen upptoge emellertid, för säkerhets skull, de av arkitekten
Gramén framräknade kostnadsbeloppen. Beträffande den föreslagna ladugården
vid Kungsängen anmärktes, alt därest ladugården utfördes med betongbjälklag
kostnaderna för densamma ökades med omkring 25,000 kronor,
samt att vid anbringande av åskledare å nötkreaturs- och svinhusen kostnaderna
därigenom ökades med omkring 10,000 kronor.

Vad anginge anläggandet av betesvallar på Ultuna samt eventuell konstgjord
bevattning av betesmark vid Alnarp torde kostnaderna därför skäligen
böra bestridas av vederbörande egendom.

För ominredningen av den del av ladugården vid Alnarp, som skulle användas
till försök, hade utredningsmannen, i samråd med förvaltaren av
Alnarps egendom, gjort ett överslag rörande kostnaderna. Motsvarande gällde
i avseende å de till uppförande avsedda bostadshusen.

De angivna kostnadsuppgifterna för eventuella institutionslokaler samt
dessas inredning m. m. vöre grovt approximativa, enär det med hänsyn till
utredningsmannens begränsade uppdrag ej synts vara möjligt att närmare
klarlägga dithörande, med andra byggnadsfrågor nära sammanhängande
spörsmål. Det upptagna kostnadsbeloppet vore alltså en grov uppskattning,
gjord genom jämförelse i avseende å rymdinnehåll med kostnaderna för
andra institutioner vid Ultuna.

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Yttranden.

Rörande de i övrigt upptagna kostnadsbeloppen borde här blott nämnas,
att rörelsekapitalet för hönseriet tänkts vara ett engångsbelopp för inköp
vid starten av foder, diverse material m. m. Det förutsattes, att detta belopp
finge avskrivas. Framdeles eventuellt uppkommande vinster å driften
vid hönseriet torde givetvis böra redovisas till statsverket.

I den av 1935 års utredningsman avgivna promemorian rörande vissa frågår
i samband med jordbruksförsöksverksamhetens organisation har beträffande
lokaler och utrustning för jordbruksförsöken allenast
påpekats, dels att det finge förutsättas, att såväl den föreslagna jordbruksförsöksinstilutionen
som befintliga institutioner vid lantbrukshögskolan i allmän
jordbrukslära och växtodlingslära erhölle tillräckliga möjligheter att direkt
utföra försök vid Ultuna egendomskomplex, dels att, om det av utredningsmannen
framförda förslaget i avseende å jordbruksförsökens organisation
genomfördes, den för jordbruksförsöksinstitutionen erforderliga institutionsbyggnaden
kunde göras väsentligt mindre än vad av 1931 års utredningsmän
beräknats.

De i 1935 års utredningsmans betänkande och promemoria berörda frågorna
om lokaler och utrustning för försöksverksamheten hava föranlett yttranden
av lantbruksstyrelsen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen samt lantbrukshögskolans
styrelse och lärarråd. Ur dessa yttranden må återgivas
följande.

Lantbruksstyrelsen har funnit, att utredningen i byggnadsfrågan,
så vitt anginge lokaler för den centrala verksamheten vid ifrågavarande försök
vore så otillfredsställande, att den knappast utan vidare kunde läggas
till grund för ett ställningstagande från statsmakternas sida, åtminstone icke
till fragan i dess helhet. Icke ens frågan örn lokaler för husdjursavdelningen
har synts lantbruksstyrelsen tillräckligt klarlagd. Styrelsen anför vidare:

Någon övertygande motivering för uppförande av särskild byggnad för
husdjursavdelningen hade enligt lanlbruksstyrelsens mening icke anförts. Det
syntes antagligt, att vid ett sammanförande av de båda avdelningarna för
husdjursförsök och jordbruksförsök icke obetydliga fördelar i ekonomiskt
hänseende stöde att vinna. Vissa lokaler skulle nämligen kunna gemensamt
utnyttjas och värmeanordningar m. m. skulle, om de sammanfördes i en
större anläggning, bliva avsevärt billigare, än om de fördelades på två mindre
sådana.

De framlagda beräkningarna rörande lokaler och kostnader för den föreslagna
byggnaden för husdjursavdelningen syntes vara i hög grad preliminära.
De syntes emellertid medgiva en viss prutmån. Lantbruksstyrelsen,
som i brist av mera utarbetade förslag icke kunde företaga någon detaljgranskning
av byggnadsplanen, inskränkte sig därför till det alllmänna uttalandet,
att, även om en särskild byggnad skulle uppföras för husdjursavdelningen,
denna knappast syntes med nödvändighet behöva få den omfattning
eller medföra de kostnader, som ifrågasatts.

Mot utredningsmannens förslag örn uppförande av en särskild försöksladugård
vid Kungsängen och örn inredning av den s. k. ungdjursladugården
vid Ultuna för försöksändamål, ville lantbruksstyrelsen ifrågasätta, huruvida
det icke vore mest rationellt, att den praktiska försöksavdelningen
tillförsäkrades dispositionsrätten ur försökssynpunkt över ladugården och be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

199

sättningen vid Kungsängen, och att motsvarande dispositionsrätt över ladugård
och besättning vid Ultuna förbehölles de båda andra försöksinstitutionerna.
En sådan anordning skulle emellertid givetvis icke utesluta, vare sig
att den praktiska försöksavdelningen efter överenskommelse nied de båda
andra finge för sina ändamål utnyttja besättningen vid Ultuna, i den mån
denna icke behövde tagas i anspråk för försök i undervisningssyfte, eller att
i undantagsfall något djur flyttades från den ena ladugården till den andra,
där så för utfyllande av en försöksgrupp befunnes nödvändigt.

Förslaget örn anordnande av särskilda försöksbesättningar för svin och
fjäderfä vid Bäcklösa funne lantbruksstyrelsen ändamålsenligt, men styrelsen
ville ifrågasätta, huruvida icke dispositionsrätten över dessa försöksanläggningar
borde förbehållas den praktiska försöksverksamheten och utbyggas
efter dess behov. Till Bäcklösa borde jämväl förläggas försöksavdelningens
byggnad för försök med kaniner. Därigenom skulle nämnda avdelnings
verksamhet på lämpligt sätt koncentreras, och avdelningen komma i tillfälle
att på bästa sätt utnyttja sina arbetskrafter. Vidare skulle varje anledning
till slitning mellan olika försöksorgan därigenom undanröjas. En sådan anordning
som den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta, skulle emellertid medföra,
att institutionernas för avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och
skötsel vid behov av försöksresurser i fråga örn smådjur måste på annat sätt
tillgodoses. Detta bleve emellertid en fråga vars utredning finge anses ankomma
på lantbrukshögskolans styrelse.

Beträffande kostnaderna för ladugård och svinhus ansåge lantbruksstyrelsen,
att utöver de i kostnadstablån upptagna borde beräknas av utredningsmannen
angivna belopp för byggande av ladugården vid Kungsängen
med betongbjälkar omkring 25,000 kronor, och för anbringande av åskledare
å ladugård och svinhus omkring 10,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen anför vidare rörande beräknade kostnader för byggnader
och inventarier i huvudsak följande.

Med den kännedom, lantbruksstyrelsen ägde angående byggnadskostnaderna
för andra ladugårdar, måste styrelsen, ehuru fullt medveten örn att
en speciellt för försöksändamål anpassad ladugård krävde annan utrustning
än en vanlig modern bruksladugård och därför ökade anläggningskostnader,
finna en kostnad för ladugården vid Kungsängen (inklusive betongtak) av
mera än 200,000 kronor allt för hög. Genom lämpliga anordningar horde
denna kostnad, utan att ladugårdens verkliga värde för sitt ändamål därigenom
i avsevärd grad nedsattes, kunna i hög grad nedbringas. Vad lantbruksstyrelsen
här anfört gällde jämväl i fråga om de föreslagna nybyggena av
svinhus och hönseri vid Bäcklösa.

Hela byggnadsfrågan syntes därför kräva förnyad utredning. Därest skäl
skulle föreligga för ett omedelbart ställningstagande till försöksverksamhetens
organisation, syntes det emellertid icke vara nödvändigt att avvakta förnyad
bvggnadsutredning. Ståndpunkt torde nämligen i likhet med vad förut
i liknande fall skett redan nu kunna fattas beträffande behovet av byggnaderna.
Utredning, varom nyss nämnts, avsågc endast deras utförande och
slutliga kostnad. Slutgiltig utredning borde dock föreligga, innan statsmakterna
toge ställning till behovet av de belopp, som skulle slutligen anvisas
för ändamålet.

Vad lantbruksstyrelsen anfört angående de för försöksutrustningen avsedda
byggnaderna gällde jämväl rörande förslaget till kostnader för anskaffande
av inventarier lii. lii. till ett beräknat belopp av sammanlagt 4.3,000 kronor
eller, örn rörelsekapitalet och vissa oförutsedda utgifter (5,000 + 8,000=)

13,000 kronor medräknades, 56,000 kronor. Någon utredning, varpå dessa

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

beräkningar grundade sig, förekomme icke heller. Underlag för ett närmare
bedömande av beloppens skälighet saknades därför.

Det torde emellertid icke vara uteslutet, att jämväl här beloppen vore räknade
något i överkant. Givet vore att, därest hönseriet vid Bäcklösa såsom
lantbruksstyrelsen ifrågasatt anpassades efter endast den praktiska försöksavdelningens
behov, det för inventarier beräknade beloppet, vilket avsåge
ett för samtliga försöksorgans behov anpassat hönseri, kunde betydligt nedskrivas,
antagligen till cirka hälften.

Av vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört framginge, att styrelsen funne
de av utredningsmannen uppskattade engångskostnaderna av 800,000 kronor
för husdjursförsöksorganen höga, men att styrelsen i det skick, vari utredningen
för närvarande förelåge, icke kunde angiva det belopp, vartill nämnda
kostnader vid ett slutgiltigt ställningstagande till frågan skäligen borde
beräknas.

Byggnadsstyrelsen har erinrat, att det av utredningsmannen i betänkandet
angående husdjursförsöksverksamhetens organisation förordade
alternativ I innehölle vissa byggnadsplan^ men att dessa vore allenast löst
skisserade och grovt approximativt kostnadsberäknade. Styrelsen anför
vidare:

Utredningsmannen hade utgått ifrån, att de i lantbrukshögskolans nya institutionsbyggnads
västra del i byggnadens andra våning befintliga lokalerna
för högskolans nuvarande institutioner för avels- och raslära och för utfodringslära
även i fortsättningen finge disponeras för liknande ändamål. Under
denna förutsättning hade vid Ultuna beräknats en ny institutionsbyggnad för
liusdjurslära för en kostnad av 250,000 kronor. Byggnadsstyrelsen hade intet
att erinra mot denna kostnadssumma för uppförandet av en byggnad av
den här avsedda storleken med 25 X 14 meters planmått i två våningar med
inredd källare och laboratorieinredning av mindre omfattning, dock under
förutsättning att byggnaden förlädes intill redan befintliga institutionsbvggnader
och på sådant sätt, att befintligt ledningssystem kunde tjäna även denna
byggnad.

Däremot torde de till 92,000 kronor angivna byggnadskostnaderna för bostadshus
för fem försöksassistenter örn vartdera tre rum och kök samt för
fyra förmän och vaktmästare om vartdera två rum och kök vara för låga, då
de motsvarade en byggnadskostnad av icke fullt 3,000 kronor för eldstad.
Dessa kostnader borde höjas till åtminstone 144,000 kronor, motsvarande
4,500 kronor för eldstad.

Till grund för kostnadsuppgifterna för uthusbyggnaderna vid Ultuna,
Kungsängen och Bäcklösa läge skissförslag, varav styrelsen beretts tillfälle
taga del. De upptoge ny ladugård vid Kungsängen för 182,000 kronor, svinhus
vid Bäcklösa för 65,000 kronor, hönshus därstädes för 74,000 kronor
samt omändring av ungdjursladugården vid Ultuna för 15,000 kronor. Dessa
kostnadssiffror syntes byggnadsstyrelsen antagliga. Dock förelåge icke uppgifter
om utrustning.

Rörande de övriga i betänkandet upptagna byggnadsföretagen, som avsåge
uppförande av kaninhus vid Ultuna för 5,000 kronor, omändring av ladugården
vid Alnarp för 6,000 kronor samt brunnar, planeringar m. m. för

25,000 kronor, kunde byggnadsstyrelsen i avsaknad av varje utredning icke
göra annat uttalande, än att kostnaderna för dessa byggnadsföretag måste
betraktas såsom för låga.

De i betänkandet till 714,000 kronor beräknade sammanlagda byggnadskostnaderna
vore enligt byggnadsstyrelsens mening för låga. Därest vid den

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

201

fortsatta behandlingen av frågan örn försöksverksamhetens organisation det
skisserade lokalprogrammet för institutioner och inredning skulle följas, borde
enligt styrelsens mening byggnadskostnaderna beräknas till minst 825,000
kronor.

Domänstyrelsen, vars yttrande inhämtats i anledning av den av utredningsmannen
i samband med vissa beräkningar angående anskaffande av
byggnadsvirke vid Ultuna egendom framförda frågan om överförande till Ultuna
från domänverket av kronoparken Lilla Djurgården, har anfört, att då
hinder icke torde möta för lantbrukshögskolan att, till täckande av ett tillfälligt
större behov av virke, i förskott erhålla utsyning på en gång av virkesavkastningen
för flera år, i den mån en dylik åtgärd vore förenligt med
en god skogsvård, styrelsen ej funnit tillräckliga skäl föreligga för överflyttande
av kronoparken^ förvaltning från domänverket till lantbrukshögskolan.

Lantbruks högskolans styrelse har framhållit, att det vore
erforderligt för högskolans institutioner i ämnena husdjurens avels- och raslära
samt i husdjurens utfodring och skötsel att för sina försök i viss utsträckning
erhålla tillgång, förutom till smådjur, även till större djur och att
behovet därav borde beaktas i blivande byggnadsplan.

Lantbruks högskolans lärarråd, som i nu avhandlade frågor
yttrat sig dels rörande husdjursförsöken, dels rörande jordbruksförsöken, har
i avseende å husdjursförsöken ansett av vikt, att, inom ramen av de av utredningsmannen
beräknade kostnaderna, de för den praktiska försöksverksamheten
erforderliga försöksresurserna en gång för alla avgränsades från
dem, som vore nödiga för undervisningsinstitutionernas försöksverksamhet.
Lärarrådet anför vidare:

För lantbrukshögskolans institution för utfodringslära borde en mindre
försöksbyggnad, inrymmande samtliga djurslag, uppföras å en central plats
i omedelbar närhet av ladugård och loge vid Ultuna egendom. Denna byggnad
syntes förslagsvis böra hava utrymme för 2 hästar, 10 kor, 2 kvigor, 2
kalvar, 2 modersuggor, 10 gödsvin, 5 får och 100 höns, varjämte ett mindre
utrymme för kaniner och andra smådjur borde finnas. Vid planeringen borde
extra utrymmen beräknas för kontrollarbetets utförande, varjämte möjligheter
borde finnas att till försöksbyggnaden framdeles knyta en mindre respirationsanläggning.
Byggandet av en dylik syntes sålunda ej nu böra ske, enär
detta borde föregås av särskild, av utredningsmannen föreslagen utredning.
Berörda försöksstall borde, med undantag för hönseriet, ställas under Ultuna
egendoms förvaltning, enär det borde ingå i gårdens drift. Egendomens foder
utnyttjades därvid, och de erhållna produkterna överlämnades lill egendomen.
De till försöksstallet från egendomen överflyttade djuren borde i
regel av institutionen kunna disponeras enligt föreståndarens önskan, därvid
även utbyte av djur med egendomen borde möjliggöras. En särskild
djurskötare borde av egendomen hållas för detta försöksstall. Allt försöksarbete
i övrigt beräknades kunna utföras med hjälp av den försökspersonal,
som enligt alternativ I föreslagits.

Antingen helt skild från nämnda försöksstall eller sammanbyggd med detta,
men som en självständig avdelning därav, borde uppföras en mindre byggnad
för lantbrukshögskolans institution flir avels- och raslära, inrymmande
omkring 200 höns och 200 kaniner samt foder- och vägningsrum. Därmed
bleve den i utredningsmannens förslag upptagna byggnaden å Bäcklösa, som
skulle rymma 500 höns, överflödig.

202

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Utredning
inom departementet.

Lärarrådets yttrande i avseende å lokaler och utrustning för jordbruksförsöken
har väsentligen avsett frågor om anordnande av vegetationsgård vid Ultuna
samt örn utrustning för det kemiska analyslaboratoriet. Beträffande vegetationsgården
har anförts, att sådan erfordrades för, jämte jordbruksförsöksinstitutionen,
följande nu befintliga institutioner vid lantbrukshögskolan, nämligen
institutionerna för allmän jordbrukslära, växtodlingslära, lantbrukskemi,
marklära och mikrobiologi, ävensom för de av lärarrådet föreslagna institutionerna
för betes- och vallkultur samt mosskultur. Anläggningen har ansetts böra
bestå av en preparationshall, i vilken alla arbeten med gödseluppvägning, jordblandning,
preparering och sortering av skörden m. m. skulle kunna utföras,
vidare en ifrån denna utgående glastäckt hall och slutligen utanför den sistnämnda
en näthall. Kostnaderna för en vegetationsgård har av lärarrådet
ansetts avsevärt överstiga den av 1931 års utredningsmän beräknade. Lärarrådet
angiver, att en preliminär uppskattning givit till resultat, att för vegetationshallens
ordnande med plats för omkring 6,000 vegetationskärl skulle
erfordras omkring 50,000 kronor.

Beträffande analyslaboratoriet har lärarrådet beräknat ett behov av 30,000
kronor för laboratoriets utrustning.

Vid ärendets beredning inom jordbruksdepartementet har befunnits, att vid
inordnande i lantbrukshögskolan av försöksverksamheten på jordbrukets
och husdjursskötselns områden den byggnadsplan, som av 1931 års utredningsmän
framlagts för av dem föreslagen fristående försöksanstalt ej kunde
utan förändringar och kompletteringar tillämpas, helst som utredningsmännens
undersökningar enligt deras uppdrag i huvudsak varit begränsade till
frågor berörande försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens områden.
Då jämväl de uppdrag, som lämnats 1935 års utredningsman, varit
begränsade till specialuppgifter, har en sammanhängande byggnadsplan för
de till inorganiserande i lantbrukshögskolan nu förordade institutionerna
för jordbruksförsök och för liusdjursförsök ej heller lämnats av denne utredningsman.
Härtill kommer att vissa andra kostnadsbelopp för byggnader,
enligt vad som framgår av avgivna betänkanden, angivits utan att
vara beräknade av fackman.

Med hänsyn till nämnda omständigheter har jag ansett nödigt att genom
anlitande av arkitekt erhålla tillförlitliga skisser och kostnadsberäkningar
för följande lokaler, nämligen byggnad för institutionerna för jordbruks- och
liusdjursförsök, vegetationsgård, lada med loge för jordbruksförsöken, bostäder
för 2 vaktmästare vid försöksinstitutionerna, bostäder för 4 försöksassistenter,
därav 1 vid Ultuna, 1 vid Kungsängen och 2 vid Bäcklösa samt
bostad för 1 fältassistent ävensom bostäder för viss arbets- eller elevpersonal.
På min anmodan hava förslag jämte skisser och kostnadsberäkningar i ämnet
utarbetats av arkitekten G. Holmdahl. Jag torde här få angiva det väsentliga
i desamma.

Förslag till institutionsbyggnad för husdjurs- och jordbruksförsök föreligger
i två alternativ. Olikheten i dessa har framkommit genom olika mark -

203

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

förhållanden vid två möjliga förläggningar. I alternativ I tankes
institutionsbyggnaden förläggas i sluttande terräng väster om lantbrukshögskolans
förutvarande kemiska institution och i alternativ II i närheten
av och norr om svenska betes- och vallföreningens institution vid Ultuna.
Förläggningen enligt alternativ I förutsätter flyttning till annan plats
av bostadsbyggnad, förläggningen enligt alternativ II flyttning av en stolplada.

Institutionsbyggnaden, som föreslås skola uppföras av sten under plåttak,
tänkes hava rektangulär planform av 48 meters längd och 14 meters
bredd och vara uppförd i två våningar mellan jordvåning och låg vind.
Lokalerna äro enligt planen ordnade på båda sidor om en genom byggnaden
gående mittkorridor. Rumsdjupén på båda sidor örn korridoren är 5 meter
och avståndet mellan fönstrens mittaxlar 3.3 meter. Våningshöjden mellan
golv och tak i jordvåningen är 2.9 meter och för två överliggande våningar
3.4 meter. Höjden i vindsvåningens mittkorridor är 2.2 meter. Byggnaden
är planlagd med en centralt belägen huvudentré, tillgänglig från en tvåarmad
yttertrappa. Lokaluppdelningen mellan försöksavdelningarna är vertikal
med gränsytorna nära byggnadens tvärgående mittaxel. Kommunikationen
mellan våningarna inom de båda sinsemellan avskilda försöksavdelningarna
förmedlas genom innertrappor från jordvåningen till vinden. För båda avdelningarna
gemensamma lokaler äro förlagda till jordvåningens centrala
del. För laboratorierna behövliga fläktar äro avsedda att förläggas i vindsutrymmena.

Byggnadens utrymmen enligt planen redovisas i följande uppställning.

Institutionen för husdjursförsök. Golvareal

1 rum för föreståndare................................. 32 m2

2 » » 2 statsagronomer............................ 46 »

2 » »2 förste assistenter........................... 35 »

2 » » laborationer................................. 58 »

1 » » avrykning................................... 15 »

1 » » vågar....................................... 11 »

3 » » botaniskt laboratorium, prover och preparering . 46 »

2 » » hospitanter och extra personal................ 32 »

1 » » kanslipersonal............................... 22 »

1 » » personal vid nötkreatursförsök................ 29 »

1 » » vaktmästare................................. 14 »

1 » » tidskrifter (tillsammans med avdeln. för jordbruksförsök)
.................................... 27 »

1 » » laborationer i fysiologi.............. 32 »

1 » » förråd...................................... 34 »

1 » » arkiv....................................... 18 »

1 » » g!as........................................ 14 » 465 ma

Institutionen för jordbruksförsök.

1 rum för föreståndare................................. 32 m2

3 » »3 statsagronomer............................ 86 »

2 » » 2 förste assistenter........................... 42 »

6 » » assistenter m. fl.............................. 84 »

3 » » extra personal............................... 68 »

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Golvareal

1 rum för 1 kansliskrivare.............................. 22 m2

1 » » personal.................................... 15 »

1 » » personal vid lokala gödslingsförsök............. 22 »

1 » » vaktmästare................................. 14 »

1 » » kärlanalys................................... 35 »

1 » » vågar....................................... 12 »

1 » » botanisk analys.............................. 38 »

1 » » spannmål................................... 29 »

2 » » jordprover och uppackning................... 40 »

1 » » arkiv........................................ 15 » 554 m2

Lokaler gemensamma för institutionerna för husdjurs- och jordbruksförsök.

Golvareal

Pannrum.............................................. 32 m2

Bränslerum............................................ 30 »

Pumprum............................................. 10 »

Verkstadsrum......................................... 22 »

Fotografirum.......................................... 13 »

Transformatorrum..................................... 14 »

Varmkammare......................................... 12 » 133 m2

Summa golvarealer 1,152 m2.

I nämnda golvarealer äro ej inräknade ytor för entréer, kapprum, toaletter,
korridorer och trappor.

Vegetationsgården är avsedd att bestå av tre olikartade intill varandra fogade
byggnadskroppar nämligen: a) långsträckt hall och två större rum, allt
av trä under plåttak, där arbetena för växthusen såsom jord- och gödselberedning
samt skörden utföras, b) kallväxthus av glas och järn, näthallar
av järntråd och cementplaner invid och i förbindelse med nämnda hallar, där
vegetationsförsök utföras i kärl uppställda på vagnar, samt c) pann- och transformatorcentral
invid hallens ena kortsida. Sistnämnda byggnadsdel utföres
av brandsäkert material och innehåller dels pann- och cisternanläggning
för uppvärmning och destillering av bevattningsvatten, dels elektrisk transformator
för elektrisk belysning såväl av denna byggnad som av en angränsande
lada. Golven i samtliga lokaler utgöras av betong och stålslipad cement.

Ytorna av byggnadens olika delar framgå av följande uppställning.

Golvareal

Arbetshall............................................. 120 m2

1 rum för jordberedning................................ 26 »

1 » » gödselberedning.............................. 26 »

Rum för ångpanna och transformator................... 27 »

Kallväxthus........................................... 280 »

Näthallar............................................. 840 »

Cementplaner.......................................... 280 » 1,599 m2

Summa golvarealer 1,599 m*.

Minskas vardera av kallväxthusen, näthallarna och cementplanerna till hälften,
bliva totala golvarealerna (1,599 m2 — 700 m2 =) 899 m2.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167•

205

Ladan med tillhörande loge är avsedd att utföras av stolpvirke och bräder
med planmåtten 12 meter X 25 meter, i två bottnar över jordvåningen och
med en längsgående genomfart i mellan-botten. Jordvåningens ena halva
utnyttjas som skjul för maskiner och redskap och den andra indelas i 3 rum
för spannmålsprover, tröskning och konstgödsel, under vilket sistnämnda rum
utföres källare för rotfrukter. Ladans båda bottnar över jordvåningen utnyttjas
som magasin för otröskad försöksskörd.

Bostäder vid Ultuna för 1 försöksassistent, 1 fältassistent samt arbets- eller
elevpersonal, beräknade att utföras i 2 byggnader, den ena avsedd för försöksassistenten
och innehållande tre rum och kök, den andra för fältassistenten
jämte arbets- eller elevpersonal innehållande en lägenhet om två rum
och kök samt tre enkelrum. Byggnaderna äro planerade att utföras på grundmurar
och källarmurar av betong. Bostaden örn tre rum och kök avses innehålla
en golvareal av 75 m2, bostaden örn två rum och kök en golvareal av
60 m2, enkelrummen sammanlagt 50 m2.

Bostäder för tvä vaktmästare vid försöksinstitutionerna äro avsedda att förläggas
vid Ultuna i en byggnad, varje bostadslägenhet innehållande 2 rum
och kök om 60 m2 sammanlagd golvareal.

Bostäder vid Kungsängen för 1 försöksassistent samt vid Bäcklösa för 2
försöksassistenter äro avsedda att utföras med tre rum och kök för assistenten
vid Kungsängen samt vid Bäcklösa med tre rum och kök för en assistent,
ett enkelrum för 1 assistent samt två rum för elev- och arbetspersonal. Bostäderna
om tre rum och kök äro planerade att innehålla motsvarande golvyta
som den för försöksassistenten vid Ultuna angivna, enkelrummet för en
assistent 25 m2 och de två rummen för arbetspersonal sammanlagt 30 m2.

De beräknade kostnaderna för nu angivna byggnader utom inredning framgå
av följande uppställning.

1. Byggnaden för försöksinstitutionerna:

Enligt alternativ I................................... kronor 423,000

» » II......................kronor 421,000

2. Vegetationshallen;

b) » 2,500 » .......................... » 71,000

3. Lada med loge........................................ » 24,000

4. Byggnader vid Ultuna för 1 försöksassistent, 1 fältassistent

samt arbetspersonal ävensom utvändiga för byggnaderna
gemensamma ledningar (25,000 + 30,700 + 5,400 =).... » 61,100

5. Byggnad för försöksinstitutionernas vaktmästare.......... » 37,000

6. Omläggning av utvändig huvudavloppsledning från förut varande

elevbyggnaden till Fyrisån.................... » 5,000

7. Byggnad vid Kungsängen för 1 försöksassistent.......... » 29,300

8. Byggnad vid Bäcklösa för 2 försöksassistenter samt arbets personal

........................................ » 40,100

Summa kronor 690,500.

För fast och lös inredning av byggnaden för försöksinstitutionerna har
beräknats en kostnad av 50,000 kronor.

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Departementschefen.

1 infordrat yttrande tiar byggnadsstyrelsen lämnat förslagen och
beräkningarna utan anmärkning.

Det torde vara uppenbart, att det förslag till försöksverksamhetens rationella
organiserande, som av mig i det föregående tillstyrkts, förutsätter avsevärt
ökade byggnadskostnader, jämförda med dem, som beräknats för försöksverksamhet
i propositionen till 1931 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande m. m. Denna kostnadsökning hänför sig
ej blott till byggnader för det egentliga försöksarbetet utan även till bostadsbyggnader
för personal, som på grund av tjänstgöringens art måste bo på
platsen. Till denna personal höra vissa assistenter samt arbetspersonal för
husdjursförsöken, fältassistent och viss arbetspersonal för jordbrukförsöken
samt försöksinstitutionernas vaktmästare. Beträffande de genom departementets
direkta försorg utarbetade byggnadsförslag^! och kostnadsberäkningarna
må anföras följande.

Institutionsbyggnaden är tämligen noga avpassad efter de uppgifter, som
av mig föreslagits skola åvila institutionerna och efter den för dessa nu beräknade
personalen. Den föreslagna ramen medgiver sålunda icke någon
avsevärd utökning av denna personal, i den mån densamma är bunden vid
institutionsarbete. Å andra sidan torde förslaget få anses så väl tillgodose
förefintliga behov av institutionspersonal och resurser för dennas utnyttjande,
att befogade anspråk på personalökning eller dylikt, som icke må kunna
fyllas inom den föreslagna byggnadens omfång, kunna anses relativt avlägsna.
Jag anser mig icke böra framställa erinran mot byggnadsplanen eller
kostnadsberäkningen och förordar sålunda, i det jag ansluter mig till det såsom
alternativ I betecknade förslaget, att för byggnadsarbeten vid institutionsbyggnaden
avses ett belopp av 423,000 kronor, samt att till fast och lös
inredning för byggnaden beräknas 50,000 kronor. Ehuru kostnadsberäkningen
för byggnaden i enlighet med nämnda alternativ I uppgjorts med hänsyn
till viss tänkt byggnadsplats vid Ultuna, torde det likväl få ankomma på
Kungl. Majit att i samband med byggnadens utförande, inom tillmätt kostnadsram,
definitivt bestämma byggnadsplatsen.

Mot förslaget om uppförande av en lada med loge för försöksarealen för
jordbruksförsök vid Ultuna till en beräknad kostnad av 24,000 kronor har
jag icke något att erinra.

Kostnaden för den i 1931 års utredningsmäns betänkande föreslagna vegetationsgården
jämte lysimeteranläggning har av utredningsmännen uppskattats
till 32,000 kronor. Vid den inom departementet föranstaltade utredningen
har anordnande av vegetationsgård utan lysimeteranläggning kostnadsberäknats
till 86,000 kronor. Denna anordning lärer vara tillräcklig för
omkring 5,000 vegetationskärl. Vid en anläggning för halva detta kärlantal har
beräknats en kostnad av 71,000 kronor. I dessa belopp äro inräknade kostnader
för erforderliga vagnar för kärlens uppställning, men ej kostnader för
anskaffning av kärl. Det är min uppfattning, att försöken genom vegetationskärl
böra ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Emellertid torde för närvarande
behovet av sådana försök kunna tillgodoses med den mindre av de

207

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

ifrågasatta anläggningarna. Även med en anläggning av denna storlek synes
jämväl lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner beredas tillfredsställande
utrymme för sina kärlförsök. Frågan örn anordnande vid Ultuna av
lysimeteranläggning torde icke nu behöva aktualiseras. Jag föreslår alltså, att
för anläggning av vegetationsgård beräknas ett belopp av 71,000 kronor.

Bostäderna för försöksassistenterna vid husdjursförsöken äro avsedda för
tre gifta befattningshavare och en ogift. Härvid hava beräknats för de gifta
befattningshavarna lägenheter örn tre rum och kök i enlighet med 1035 års
utredningsmans förslag och för en ogift assistent ett större enkelrum, under
det att bostad för gift fältassistent upptagits till två rum och kök. Det är att
märka, att assistenterna lör husdjurslörsök enligt planen för deras verksamhet
behöva tillgång till arbetsplats i de egna bostadslägenheterna för antecknings-
och rapportarbeten, medan så icke behöver vara fallet beträffande
fältassistenten, vars verksamhet väsentligen avser arbetsledning. För försöksinstitutionernas
vaktmästare hava såsom förut anförts beräknats två bostadslägenheter
om två rum och kök i en för dem gemensam byggnad. Kostnaderna
för ifrågasatta byggnader åt assistenter och vaktmästare enligt de
inom departementet gjorda beräkningarna förefalla onekligen höga med tanke
på dessa byggnaders små bostadsinnehåll. I betraktande av de anspråk på
bostadsstandard, som numera i allmänhet ställas även på bostäder för lägre
befattningshavare i statens tjänst, torde kostnaderna dock ej kunna avsevärt
nedskäras. En besparing av omkring 10,000 kronor torde emellertid kunna
uppnås genom sammanförande i en byggnad av det i förslaget med förläggning
vid Ultuna angivna bostadshuset för fältassistent och arbets- eller elevpersonal
samt bostadshuset för försöksassistent. Med upptagande av kostnaderna
för denna byggnad till 50,000 kronor får jag alltså föreslå, att till
byggnader för assistenter jämte viss arbetspersonal samt för försöksinstitutionernas
vaktmästare beräknas (50,000 + 29,300 + 40,100 + 37,000 +

5,000 =) 161,400 kronor.

Såsom 1935 års utredningsman anmärkt torde för arbetsförman i hönseriet
vid Bäcklösa kunna avses där befintligt bostadshus. Ät en ogift svinskötare
vid Bäcklösa kan enligt arkitekten Holmdahls förslag bostad beredas
i ett av enkelrummen för arbetspersonal i den planerade nya byggnaden.
Då särskild försöksassistent enligt det föregående ej beräknas för institutionen
för husdjurens utfodring och skötsel vid lantbrukshögskolan, förfaller
1935 års utredningsmans förslag om anordnande av bostad för sådan assistent.
Ej heller lära bostäder för ladugårdsförmän vid Ultuna och Kungsängen
behöva beräknas i detta sammanhang, då enligt vad jag föreslagit de
arbetsuppgifter, som avsetts skola påvila dessa förmän, böra fullgöras genom
egendomsförvaltningens driftspersonal. Utredningsmannens förslag örn eventuellt
uppförande av bostad för försöksassistent vid Norra Åsums kronoegendom
torde jämväl förfalla, då frågan örn denna egendoms användning såsom
försöksgård enligt vad jag anfört icke nu synes böra prövas.

Jag förordar vidare, alt medel beräknas enligt förslag i 1935 års utredningsmans
betänkande för ny ladugård vid Kungsängen, svinhus vid Bäcklösa,
försöksanläggning för höns vid Bäcklösa, kaninhus vid Ultuna, örn -

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

ändring av ungdjursladugården vid Ultuna, omändring av ladugården vid
Alnarp samt för behov av brunnar, planering, elektrifiering m. m. vid olika
stallar med sammanlagt 372,000 kronor. Jag förutsätter, att för belopp,
som må anvisas till uppförande av byggnader vid Ultunakomplexet, anordningar
kunna vidtagas jämväl för den försöksverksamhet avseende rävar
och andra pälsdjur, som enligt vad jag förordat torde kunna omfattas av
husdjursförsöksverksamheten.

För anskaffande av inventarier till den föreslagna försöksgården vid Ultuna
har av 1931 års utredningsmän beräknats ett belopp av 15,000 kronor.
Då däri torde ingå anslag dels för levande inventarier, dels för viss materiel,
som torde kunna tillhandahållas av Ultuna egendoms förvaltning, finner jag
ett belopp för utrustning vid jordbruksinstitutionens fältförsök å Ultuna av

10.000 kronor böra räcka för komplettering av den vid Experimentalfältet
förefintliga materielen för sådana försök.

1 1935 års utredningsmans betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens
organisation har för anskaffning av inventarier m. m. föreslagits anvisande
av ett belopp av 86,000 kronor. Sedan ett däri ingående belopp av

30.000 kronor för inventarier till institutionsbyggnaden vid Ultuna fråndragits,
återstår en av mig i det föregående ej beräknad inventariekostnad av

56.000 kronor. Då i detta belopp torde ingå kostnader för inredning av försöksstallar,
lärer anmärkning mot beräkningen ej böra framställas. Jag föreslår
alltså, att för angivna ändamål avses 56,000 kronor.

Det torde ej vara uteslutet, att komplettering erfordras för institutionen för
jordbruksförsök av den utrustning, som till institutionen må överföras från
Experimentalfältet. Då särskild utredning härom ej nu föreligger, lärer det
få bero på prövning av senare framställning, huruvida särskilda medel för
utrustning vid institutionen böra anvisas utöver förut omförmälda belopp för
inredning av institutionslokalerna samt materiel för fältförsöken vid Ultuna.

Sammanfattningsvis torde sålunda för närvarande böra för byggnader samt
inventarier och utrustning vid den statliga försöksverksamheten på jordbruks-
och husdjursområdet beräknas följande engångskostnader, nämligen

för byggnader (423,000 -f- 24,000 + 71,000 + 161,400 + 372,000 =)
1,051,400 kronor, samt

för inventarier och utrustning (50,000 + 10,000 -j- 56,000 =) 116,000
kronor.

De resurser, som i enlighet med vad här föreslagits må ställas till förfogande
för försöksverksamheten, avse givetvis i första hand försöksinstitutionernas
behov. Det torde emellertid böra understrykas, att det ligger i den
föreslagna organisationens natur, att resurserna efter prövning av försöksverksamhetens
och högskoleundervisningens ledning kunna användas jämväl
för sådan forsknings- och försöksverksamhet, som är en nödvändig förutsättning
för berörda undervisning.

Det må slutligen framhållas, att här ifrågakomna förslag till byggnadsarbeten
allenast äro att betrakta som preliminära, och att vid deras slutliga
utformande jämkningar kunna komma att visa sig erforderliga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-b. Centrala administrationen, bibliotek m. m.

209

1931 års utredningsmän hava, såsom angivits i samband med frågan om
lokalbehov för jordbruksförsöks- och liusdjursförsöksinstitutionerna, i deras
förslag till institutionsbyggnad för statens lantbruksförsöksanstalt beräknat
utrymmen, bland annat, för administrations- och upplysningsavdelningens
befattningshavare samt för bibliotek, sammanträdesrum m. m.

1935 års utredningsman har ej ansett sig böra ingå på frågan örn de behov
av lokaler och utrustning, hans förslag skulle medföra för lantbrukshögskolans
centrala administration m. m.

Då det av 1931 års utredningsmän framlagda förslaget till lokaler för nu
angivna ändamål uppenbarligen ej kan begagnas vid den av mig förordade
organisationen av försöksverksamheten i anknytning till lantbrukshögskolan,
har inom departementet med biträde av arkitekten Holmdahl verkställts
en utredning angående lokalbehovet. Härvid hava ifrågasatts utvidgade
lokaler för den i administrationsbyggnaden belägna rektorsexpeditionen,
större utrymme för sammanträdesrum vid högskolan än det förefintliga
samt nya biblioteksutrymmen. Vidare har upptagits till övervägande
fråga om beredande av bostäder åt lantbrukshögskolans vaktmästare.

Lantbrukshögskolans administrationsbyggnad innehåller i våningen 1
trappa upp följande tjänstelokaler, nämligen 1 rum för rektor, 1 rum för
kamrerare samt 1 sammanträdesrum, det senare även nyttjat såsom arbetsrum
för rektorsexeditionens kansli- och skrivbiträden. I övrigt upptages
denna våning av rektorsbostad. Sammanträdesrummet, vilket tidigare använts
som kollegierum för det nedlagda lantbruksinstitutets relativt fåtaliga
lärarpersonal, har ansetts knappt vid sammanträden med lantbrukshögskolans
lärarråd redan med dess nuvarande medlemsantal. I det föregående
har föreslagits inrättande vid högskolan av en ordinarie sekreterarbefattning
och en ordinarie kontorsbiträdesbefattning samt en till den centrala
förvaltningen vid högskolan anknuten befattning såsom assistent vid tillsynen
av byggnader och försöksgårdar. För dessa befattningshavare saknas tjänstelokaler
i administrationsbyggnaden.

Våningen i nedra botten av administrationsbyggnaden upptages helt av
lantbrukshögskolans bibliotek med dess läsesal och bokmagasin. Källarvåningen
innehåller uppackningsrum för bibliotek m. m. samt utrymme för
arkivalier ävensom ekonomilokaler tillhörande rektors bostadsvåning.

Vid lantbrukshögskolans tillkomst innehöll den boksamling, som övertogs
av lantbruksinstitutet vid Ultuna ett bokbestånd av omkring 18,400 volymer,
upptagande 380 hyllmeter. Genom åtskilliga bokdonationer efter
högskolans tillkomst, genom deposition av jordbrukslitteratur från Uppsala
universitet, genom inköp av böcker i någon utsträckning samt genom den
bytesverksamhet, som kommit till stånd med jordbruksvetenskapliga institutioner
inom olika länder, bar bibliotekets omfång under högskolans

Bihang lill riksdagens protokoll l9ltG. i sami. Nr 167. 14

1931 års
utredningsmän.

1935 år8
utredningsman.

Utredning

inom

departementet.

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

korta tillvaro i det närmaste fördubblats. Efter överförande till lantbrukshögskolan
av de boksamlingar, som nu finnas vid centralanstaltens för försöksväsendet
på jordbruksområdet jordbruks- och husdjursavdelningar samt
dess växtfysiologiska avdelning, torde högskolans bibliotek komma kräva
ett antal hyllmeter, som beräknas icke obetydligt överstiga 1,000.

I detta sammanhang torde få behandlas fråga om bostäder för vaktmästare
m. fl. vid lantbrukshögskolan, frånsett i det föregående framställda förslag
om bostäder för de avsedda försöksinstitutionernas vaktmästare.

Vid lantbrukshögskolan finnas för närvarande anställda följande av denna
fråga berörda ordinarie befattningshavare, nämligen 3 vaktmästare och
1 ordinarie snickare, 1 trädgårdsmästare och 1 kusk, de två sistnämnda ickeordinarie
befattningshavare med avlöningar å 2,700 kronor och 1,900 kronor
jämte dyrtidstillägg. Därjämte finnes vid högskolan anställd en ordinarie
maskinist. Då till lantbrukshögskolan från centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet överföras anstaltens växtfysiologiska avdelning
samt driftslaboratorium, vilket sistnämnda är avsett att uppgå i
lantbrukshögskolans kemiska institution, tillkomma ytterligare 2 vaktmästare.

För maskinisten vid högskolan är bostad anordnad i den nyuppförda institutionsbyggnaden
för kemi, marklära m. m. Av övriga nu omförmälda
befattningshavare hava i personalbyggnaden norr örn administrationsbyggnaden
beretts bostäder i provisoriskt iordningställda lokaler åt 2 vaktmästare,
snickaren, trädgårdsmästaren och kusken. Den återstående av de vid
högskolan nu anställda 3 vaktmästarna har erhållit provisorisk bostad i
högskolans restaurangbyggnad. För personalbostadens färdigställande har
av riksdagen anvisats 29,000 kronor. Detta belopp har emellertid ännu icke
tagits i anspråk för ändamålet.

Enligt byggnadsplanen för lantbrukshögskolan skulle i berörda personalbyggnad
finnas bostäder för 5 befattningshavare. Därjämte skulle i gamla
elevbyggnaden, sedan denna omändrats till institutionsbyggnad för ämnena
lantbruksekonomi med handelslära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära
och ärftlighetslära m. m. inrymmas 2 vaktmästarbostäder om vardera 2 rum
och kök. Vid det närmare utförandet av byggnadsplanen har det emellertid
befunnits, att ett nöjaktigt anordnande av omförmälda institutioner icke
medgiver bibehållande i den för institutionerna avsedda byggnaden av de
två vaktmästarbostäderna.

Det biträde, som, enligt vad nyss nämnts, lämnats av arkitekten Holmdahl,
har bestått i utförande av skisser med tillhörande kostnadsberäkningar
för ändringar i lantbrukshögskolans administrationsbyggnad, för nybyggnad
av bibliotek samt alternativt för omändring till bibliotek av befintlig byggnad
ävensom för nybyggnad av två bostadshus för vaktmästare och viss
därmed jämställd personal vid lantbrukshögskolan. Skisserna och kostnadsberäkningarna
hava granskats av byggnadsstyrelsen och därvid lämnats
utan erinran. För skisserna och kostnadsberäkningarna må här lämnas
följande redogörelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1G7-

211

Föreslagna ändringsarbeten i administrationsbyggnaden beröra denna byggnads
bottenvåning, vilken såsom förut angivits nu upptages av lantbrukshögskolans
bibliotek. Våningen föreslås skola omändras till en sammanträdessal
med vidliggande mindre rum, kapprum och toaletter samt 3 tjänsterum
och 2 reservrum. Kostnaderna för ändringsarbetena hava beräknats till

8,500 kronor samt kostnader för inventarier till 1,500 kronor.

För biblioteksbyggnad föreligga två alternativa förslag. Enligt båda tänkes
byggnaden förläggas till platsen för nuvarande personalbyggnad. Det
ena alternativet, betecknat såsom alternativ I, förutsätter rivning av personalbyggnaden;
alternativ II avser ombyggnad av densamma. Här må lämnas
en närmare beskrivning allenast av byggnadsplanen vid alternativ I. Enligt
detta uppföres byggnaden av sten under plåttak samt erhåller rektangulär
planform med måtten 12 meter X 27 meter. Byggnaden är planerad för 3
våningar jämte källarvåning. Våningshöjderna från golv till tak äro i källarvåningen
2.1 meter, i bottenvåningen 3.0 meter och i de övre våningarna
2.1 meter. Våningarna avskiljas sinsemellan brandsäkert från varandra.
Kommunikationen mellan våningarna förmedlas från källaren till översta
våningen genom dels en trappa av sten, dels en spiraltrappa av järn samt en
mindre bokhiss. Byggnaden avses erhålla en centralt belägen huvudentré
tillgänglig medelst en tvåarmad yttertrappa av granit.

Källaren innehåller enligt planen rum för uppackning och emballage samt
för bokmagasin med 1,000 längdmeter bokhyllor, delvis avsedda för bibliotekets
dubblettförråd.

Bottenvåningen innehåller ett större läsrum med 19 studieplatser ävensom
lidskriftshyllor. Läsrummet står i öppen förbindelse med ett expeditionsrum
med disk och bokhiss. Våningen innehåller i övrigt ett bokmagasin för 600
längdmeter bokhyllor, 1 rum för bibliotekarie, kapprum och toaletter.

Våningen 1 trappa upp innehåller ett rum för bokbinderi samt tre större
bokmagasin för sammanlagt 1,100 längdmeter bokhyllor. En våning 2 trappor
upp avses kunna bereda plats för 1,200 längdmeter bokhyllor.

Samtliga bokhyllor tänkas utföras av järnplåt.

Biblioteksbyggnaden uppvärmes enligt planen från högskolans stora värmecentral.

Biblioteksbyggnad, uppförd enligt alternativ I har kostnadsberäknats till

176,000 kronor utan inredning. För fast och lös inredning har beräknats ett
belopp av 21,000 kronor.

Ombyggnad lill bibliotek av personalbyggnaden enligt alternativ II har beräknats
kosta 182,000 kronor utan inredning. Kostnaden för fast och lös
inredning beräknas enligt detta alternativ till samma belopp som enligt alternativ
I. Särskild beräkning har vidare gjorts av kostnaden för en biblioteksbyggnad
i enlighet med de angivna förslagen men minskad med översta våningen.
Enligt planen för en på detta sätt minskad biblioteksbyggnad erhålles,
efter avdrag från totalarealen av ytor för entré, kapprum och toaletter,
en nyttig areal av 710 m2, som redovisas på följande sätt:

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Departements chefen.

1 studiesal.................................... 89 m2

1 expeditionsrum.............................. 14 »

1 rum för bibliotekarie........................ 22 »

1 uppackningsrum ............................ 22 »

1 rum för emballage.......................... 8 »

1 » » bokbinderi.......................... 22 »

I källaren 2 större och 2 mindre bokmagasin.... 212 »

I bottenvåning, 1 större bokmagasin............ 95 »

I våningen 1 tr. upp 2 större och 1 mindre bokmagasin
............................. 226 »

Summa 710 m2.

Genom berörda byggnadsminskning har en kostnadsbesparing ansetts inträda
med 34,000 kronor i avseende å byggnadskostnader och 6,000 kronor
för inventarier. Kostnaden för biblioteksbyggnad enligt alternativ I, men
minskad med översta våningen har alltså beräknats utgöra 142,000 kronor
utan inredning. För inredning i den minskade byggnaden har beräknats

15,000 kronor. Vid alternativ II äro motsvarande siffror 148,000 kronor och

15,000 kronor. Även dessa beräkningar hava granskats och lämnats utan
erinran av byggnadsstyrelsen.

För 8 bostäder för vaktmästare och därmed likställd personal äro planerade
två byggnader, var och en innehållande 4 lägenheter med en golvareal
per lägenhet av 60 ms. Byggnaderna äro avsedda att uppföras av trä på
grundmurar och källarmurar av betong. De uppvärmas från en värmecentral
gemensam för dem och de för vaktmästarna vid försöksinstitutionerna
avsedda bostäderna. Ifrågavarande två byggnader hava kostnadsberäknats
till sammanlagt 135,000 kronor.

Försölcsinstitutionernas införlivande med lantbrukshögskolan förutsätter,
såsom jag i det föregående anfört, ökade arbetskrafter för högskolans centrala
förvaltning. För följande föreslagna nya befattningshavare, nämligen
sekreterare, kontorsbiträde och assistent vid tillsyn av byggnader och försöksgårdar
måste lokaler beräknas. Jag står ej heller främmande för det
utvidgade lärarrådets behov av större sammanträdeslokal än den nu förefintliga.
Ehuru administrationsbyggnaden med nuvarande användning av
byggnadens lokaler ej innehåller några reservutrymmen för personal och givetvis
ännu mindre kan tillgodose ett behov av större sammanträdesrum,
skulle jag likväl tveka att föreslå nybyggnad allenast för lösande av härigenom
uppkomna lokalfrågor. Emellertid synes det mig nödvändigt, att prövning
företages av högskolans behov av utvidgat bibliotek i samband med överförandet
dit av de bokförråd, som nu finnas vid centralanstaltens jordbruksoch
husdjursavdelningar samt avdelningen för växtfysiologi. Jag torde härvid
få erinra, att i den år 1929 avlämnade utredningen beträffande centralanstaltens
och en blivande högre lantbruksundervisnings inbördes ställning, vilken
utredning omförmälts i propositionen nr 143 tili 1931 års riksdag, föreslagits
uppförande av en särskild biblioteksbyggnad vid Ultuna. Utredningsmännens
förslag blev emellertid då ej förordat i propositionen och föranledde ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

213

heller särskilt uttalande av riksdagen. Med hänsyn till den snabba utvecklingen
av lantbrukshögskolans bibliotek synes frågan om uppförande av särskild
byggnad för biblioteket icke längre kunna undanskjutas. De lokaler,
som vid högskolans tillkomst avsetts för bibliotek, lära även med anlitande
av nödfallsutrymmen allenast en kort tid framåt kunna tillgodose det växande
behovet. Då den för bibliotek föreslagna platsen torde vara synnerligen
lämplig för detta ändamål, uppkommer fråga örn där befintlig personalbyggnad
i nuvarande skick må kunna anses äga det värde, att biblioteket med
hänsyn därtill hellre borde förläggas till annan plats. Personalbyggnaden,
som tidigare använts till mejeri, är gammal och saknar alla nutida anordningar
för de där boendes bekvämlighet. Den är nödtorftigt inredd för tillgodoseende
av de mest trängande bostadsbehoven vid lantbrukshögskolans
inrättande, men för dess definitiva iordningställande anvisade medel, 29,000
kronor, hava, såsom förut anförts, icke ännu tagits i anspråk. Byggnaden
torde i befintligt skick vara av ringa värde och ej böra i och för sig hindra
byggnadsplatsens användning för bibliotek.

Genom personalbostadens rivning eller ombyggnad till bibliotek, bortfallande
av två vaktmästarbostäder i institutionsbyggnaden för lantbruksekonomi,
allmän jordbrukslära m. m. samt ökningen av vaktmästarnas antal i
samband med överförandet till lantbrukshögskolan av centralanstaltens avdelning
för växtfysiologi och det kemiska driftslaboratoriet torde erfordras
bostäder för sammanlagt åtta vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

Sedan jag sålunda redogjort för de olika lokalbehoven för befattningshavare
vid högskolans centrala förvaltning, för högskolans bibliotek samt för
viss vaktmästar- och med denna jämförlig personal, torde jag få behandla
behoven i ett sammanhang, enär lokalfrågorna synas mig bero av varandra.
Den centrala frågan torde här anknyta sig till behovet av nytt bibliotek. Enligt
min mening bör detta behov tillgodoses i enlighet med det såsom alternativ
I betecknade förslaget, men minskat med den i förslaget ingående översta
våningen. För uppförande av biblioteksbyggnad i enlighet därmed torde
alltså böra beräknas 142,000 kronor utan inredning samt därutöver för fast
och lös inredning av byggnaden 15,000 kronor.

Genom bibliotekets överflyttande från administrationsbyggnaden till särskild
byggnad frigöras lokaler i administrationsbyggnadens bottenvåning för
större sammanträdesrum samt för tjänsterum åt nytillkommande befattningshavare.
Jag förordar, att för erforderliga ombyggnadsarbeten enligt förslaget
beräknas 8,500 kronor och för inventarier 1,500 kronor.

För bostäder åt 5 vaktmästare, 1 snickare, 1 trädgårdsmästare och 1 kusk
torde på föreslaget sätt böra uppföras två bostadshus, vartdera innehållande
fyra lägenheter örn två rum och kök. Det torde givetvis kunna diskuteras,
huruvida för ifrågakomna icke-ordinarie befattningshavare böra beräknas
bostäder av den standard, som bär, i likhet med tidigare beträffande försöksinstitutionernas
vaktmästare, förutsatts. Enligt min mening torde det
emellertid vara olämpligt, även med hänsyn till eventuella framtida behov,

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

att i de föreslagna byggnaderna införa en eller ett par lägenheter om ett runi
och kök. Jag förordar sålunda, att berörda två bostadshus för vaktmästare
och annan personal vid lantbrukshögskolan i huvudsak uppföras enligt förslaget
och att därför beräknas 135,000 kronor.

De olika förslag jag nu framfört, avseende byggnadsarbeten jämte inredning
och inventarier för lantbrukshögskolans centrala administration, bibliotek
samt bostäder för vaktmästare och viss annan personal vid högskolan, skulle
sammanlagt erfordra en medelsanvisning av för byggnadsarbeten (142,000 +

8,500 + 135,000 =) 285,500 kronor samt för inredning och inventarier (15,000
+ 1,500=) 16,500 kronor.

Liksom vid beräkningen av kostnaden för försöksinstitutionernas lokalbehov
torde jag även här få framhålla, att ifrågavarande förslag till byggnadsarbeten
allenast äro att betrakta såsom preliminära och att det sålunda
förutsattes, att jämkningar i förslagen kunna komma att visa sig erforderliga
vid deras slutliga utformande.

c. Trädgårdsförsöksavdelningen.

1931 års I en tidigare avdelning har lämnats redogörelse för 1931 års utredningsUl™mängS
mäns förslag örn förläggningen till olika områden vid Alnarp av den ifrågasatta
trädgårdsavdelningens fackavdelningar med de för dessa erforderliga
fältarealerna.

Å förutsatt plats för den avsedda fruktodlingsavdelningcn hava utredningsmännen
föreslagit uppförande av dels en institutionsbyggnad med lokaler icke
blott för fruktodlingsavdelningen utan även för den ifrågasatta administrations-
och upplysningsavdelningen, dels en trädgårdsmästarbostad, dels en
mindre uthusbyggnad för förvaring av maskiner och redskap, varjämte beräknats
att försöksområdet måste inhägnas och förses med erforderliga
skyddsplanteringar.

Beträffande köksväxtcivdclningen, vars förläggning, såsom förut nämnts,
föreslagits till utgården Mellangård och en därintill gränsande arrendegård
Östergård, har där befintlig institutionsbyggnad ansetts kunna efter grundlig
reparation fortfarande användas som institutionsbyggnad. Därjämte har
vid Mellangård befintlig bostadsbyggnad ansetts kunna tjäna till bostäder åt
en förste assistent samt en extra assistent. För olika försök och för stamprövningar
har emellertid ansetts erforderligt att nybygga två större växthus.
Utredningsmännen hava påpekat att Mellangård och Östergård ej äro elektrifierade.

För de föreslagna försöksavdelningarnas försöksledare samt för fruktodlingsavdelningens
förste assistent hava bostäder ej föreslagits till uppförande,
då nämnda befattningshavare med rådande goda kommunikationer med
Lund, Lomma, Åkarp eller Arlöv ansetts kunna åtminstone tillsvidare utan
olägenhet bo på någon av dessa platser.

Beträffande engångskostnaderna för försöksanstaltens inrättande anföra
utredningsmännen i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

215

För administrations- och upplysningsavdelningen samt för fruktodlingsavdelningen
måste uppföras en institutionsbyggnad, inrymmande bibliotek,
tillika sessionsrum, och 3 kontorsrum för den förstnämnda avdelningen samt
4 ruin för den senare avdelningen. I byggnadens källare måste finnas kylrum
samt rum för förvaring och packning av frukt, varjämte på vinden borde
inredas fotografi- och mörkrum samt bostadsrum för assistent och städerska.
Kostnaderna för ifrågavarande byggnad inklusive fast inredning hade
av arkitekten O. Hägg, Malmö, beräknats till 82,700 kronor. Ett annat, ej
fullt så ändamålsenligt förslag skulle betinga en lägre kostnad, 72,200 kronor.
Vidare borde vid fruktodlingsavdelningen uppföras en materialbod och ett bostadshus
för avdelningens trädgårdsmästare. Vid köksväxtavdelningen erfordrades
tillsvidare dels uppförande av ett växhus för en av arkitekten Hägg
till 28,600 kronor beräknad kostnad, dels reparation av befintliga byggnader
vid Mellangård och östergård.

Ytterligare anföra utredningsmännen:

Elektrifieringen av Mellangård och Östergård, som fordrade en ledning om
c:a 1,950 meters längd samt transformator, hade av södra Sveriges ångpanneförening
beräknats kräva en kostnad av 12,000 kronor. Inhägnad av fruktodlingsavdelningens
försöksfällt c:a 1,800 meter beräknades draga en kostnad
av 5 kronor per meter eller tillsammans 9,000 kronor. För inköp av
träd och buskar samt för planering och anläggning av vägar å fruktodlingsavdelningens
försöksfält erfordrades ett belopp av 10,000 kronor. Inköp
av inventarier (möbler, skriv- och räknemaskiner, redskap, apparater m. m.)
beräknades sammanlagt för de olika avdelningarna till 25,000 kronor.

Utredningsmännen hava sammanfattat gjorda beräkningar rörande engångskostnader
för trädgårdsförsöksanstalten i följande uppställning:

Institutionsbyggnad för administrations- och fruktodlings avdelningarna

..................................... kronor 82,700

Materialbod ......................................... » 6,800

Bostad för trädgårdsmästare........................... » 14,000

Växthus ............................................ » 28,600

Reparation av byggnader på Mellangård.................. » 5,000

Reparation av byggnader på Östergård.................. » 4,000

Elektrifiering av Mellangård och Östergård.............. » 12,000

Inhägnad av fruktodlingsavdelningens försöksfält........ » 9,000

Inköp av träd och buskar; planering och anläggning av vägar
m. m........................................... » 10,000

Inköp av inventarier och redskap................. »_25.000

Summa kronor 197,100.

Då, såsom utredningsmännen erinrat, kostnaden för institutionsbyggnad
för administrations- och fruktodlingsavdelningarna enligt ett alternativt förslag
beräknats till 72,200 kronor har kostnadssumman vid tillämpning av
sistnämnda förslag kunnat beräknas lill 186,600 kronor. Utredningsmännen
anföra vidare:

De föreslagna växthusen torde i framtiden komma att visa sig vara otillräckliga
för försöksverksamhetens behov. Utredningsmännen ansåge sig
dock ej nu vilja framlägga ytterligare gående förslag, då de vid överläggning
med lantbruksakademiens trädgårdskommitté erfarit, att denna kommitté
tänkt sig, att akademien under vissa förutsättningar skulle kunna uppföra
ett större växthuskomplex vid Experimentalfältet, lämpat flir försök rörande

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

Yttranden.

Departements chefen.

blomster- och köksväxtodling. Utredningsmännen kunde för sin del endast
uttala, att det vore mycket lyckligt om därtill lämpliga växthus kunde uppföras
och en försöksverksamhet av antydd art inrymmas i dem, utan att
statsverket betungades med de stora engångskostnader, som uppförandet
av ett större växthuskomplex skulle medföra. Då det emellertid ännu ej
kunde avgöras, huruvida dessa växthus komme att uppföras, än mindre
vilken omfattning ett sådant företag skulle få, kunde anslutningen av denna
akademiens tilltänkta verksamhet till den organisation, som nu föresloges,
icke bliva föremål för prövning.

I anledning av 1931 års utredningsmäns förslag, i den mån de beröra lokaler
och utrustning, hava byggnadsstyrelsen, styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet samt styrelsen för Sveriges
handelsträdgårdsmästareförbund och styrelsen för Sveriges konditionerande
trädgårdsmästares förbund yttrat sig. Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Byggnadsstyrelsen har anfört, att förslagen till byggnader vid trädgårdsförsöksanstalten
utgjordes av preliminära skisser, som erfordrade vidare
utarbetande för att kunna slutgiltigt bedömas. Beträffande de angivna kostnaderna
för institutionsbyggnad, trädgårdsmästarbostad och växthus hava
dessa ansetts för lågt beräknade och böra höjas för institutionsbyggnaden till

98,000 kronor, för trädgårdsmästarbostad till 18,000 kronor och för växthus
till 38,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har härvid förutsatt, att byggnaderna
höllos inom de i respektive byggnadsprogram angivna omfattningar, och att
någon mera omfattande kylanläggning än vad ritningarna utvisade ej ifrågakomme
vid institutionsbyggnaden.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet har anfört, att den förutsatta förläggningen till
olika delar av Alnarps egendom av fruktodlings- och köksväxtavdelningarna
vore olämplig, enär därigenom bleve nödvändigt att för de olika avdelningarna
tillhandahålla olika institutionsbyggnader. Styrelsen har därför ansett,
att möjligheterna för ett lokalt sammanförande av avdelningarna borde
övervägas, innan beslut fattades örn anläggande av fruktträdsplanteringar och
uppförande av institutionsbyggnader.

Styrelserna för Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
och för Sveriges konditionerande trädgårdsmästares
förbund hava båda framhållit, att vid uppförandet av växthus största
möjliga hänsyn borde tagas till sådana växthustyper, som för den handelsmässiga
odlingen vore att anse som de lämpligaste.

Mot utredningsmännens förslag angående uppförande och reparationer av
byggnader, elektrifieringsarbeten, inhägnader samt plantering och planering
har jag i huvudsak icke något att erinra. I anledning av byggnadsstyrelsens
erinringar rörande byggnadskostnaderna torde få framhållas, att beträffande
den föreslagna institutionsbyggnaden för administrations- och fruktodlingsavdelningarna
av mig beräknats fåtaligare personal än den av utrednings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

217

männen ifrågasatta och att den minskning av byggnadens storlek, som därav
må föranledas, torde motivera ett bibehållande av utredningsmännens kostnadsberäkning.
Det är likaledes min åsikt, att nöjaktiga växthus må kunna
uppföras för det av utredningsmännen beräknade kostnadsbeloppet. Beträffande
kostnaden för trädgårdsmästarbostad finner jag liksom byggnadsstyrelsen
utredningsmännens beräkning därav för låg. Jag anser mig därför
böra förorda, att för trädgårdsmästarbostad beräknas ett från 14,000 kronor
till 18,000 kronor höjt belopp.

Jag biträder utredningsmännens förslag om anvisande av 25,000 kronor för
inköp av inventarier och redskap för trädgårdsförsöksavdelningen.

Sammanfattningsvis torde sålunda böra för trädgårdsavdelningen beräknas
för byggnadsarbeten, elektriska anläggningar samt plantering och planering
176,100 kronor samt för inventarier och redskap 25,000 kronor.

Även i detta sammanhang torde jag få framhålla, att förslagen till byggnadsarbeten
böra betraktas som preliminära och att jämkningar i förslagen
kunna komma att visa sig erforderliga vid deras slutliga utformande.

7. Årliga driftkostnader för den statliga försöksverksamheten

(utom löner).

a. Jordbruks- och husdjursförsöken.

Då 1931 års utredningsmän ingå på frågan örn beräkning av driftkostnaderna
för av dem föreslagen lantbruksförsöksanstalt hava de funnit nödigt
taga hänsyn till huruvida staten ensam skulle gälda alla för försöksverksamheten
erforderliga kostnader eller huruvida, såsom under en följd av år varit
fallet vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, försöksverksamheten
skulle vara i viss utsträckning hänvisad till medelsanskaffning
på privat väg. Utredningsmännen, som, enligt vad tidigare anförts, föreslagit,
att försöksverksamheten borde frigöras från beroendet av gåvor i form
av konstgödselmedel, hava framhållit, att staten även i övrigt borde ensam
gälda de för dess försöksverksamhet erforderliga kostnaderna.

Av utredningsmännen uppgjort förslag till omkostnadsstat för den av dem
avsedda statens lantbruksförsöksanstalt torde i det följande få oförändrat
återgivas, ehuru vissa däri ingående belopp enligt nu tillämpade grunder
för statuppställning böra hänföras till lönestat.

Allmänna omkostnader:

Arvoden till assistenter och annan extra personal ..

Tjänsteresor......................................

Resor för styrelse, försöksråd och distriktsnämnder..
Tryckning av meddelanden, flygblad m. m.........

Expenser:

Bränsle, elektrisk kraft, gas, vatten,

renhållning och städning ........ kronor 14,000

Inköp och underhåll av möbler, skriv och

räknemaskiner m. m......... » 4,000

Skrivmatcrial, papper, blanketter .. » 5,000

Telefon och telegram.............. » 4,000

Bokinköp, inbindning av böcker o. d. » 3,000

kronor 55,000
» 24,000

»> 7,000

» 20,000

*___ 30,000 130,000

1931 års
utredningsmän.

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

Administrations- och upplysningsavdelningen:

Diverse material för bokföring, registrering, arkivering

o. d..................................... kronor 500

Fotografier, ljusbilder o. d......................... » 1,200

Anskaffande och komplettering av utställningsmaterial » 1,000

Diverse omkostnader.............................. » 300 3,000

Jordbruksavdelningen:

Vegetationsgården................................ kronor 3,500

Frökontrollanalyser, cereala undersökningar m. m. .. » 3,000

Diverse förbrukningsartiklar (påsar m. m.).......... » 2,500

Diverse omkostnader (frakter o. d.)................ » 3,000 12,000

Husdjursavdelningen:

Diverse förbrukningsartiklar....................... kronor 1,000

Diverse omkostnader (frakter o. d.)................ » 2,500 3,500

Kemiska laboratoriet:

Förbrukningsartiklar (kemikalier, glas m. m.)....... kronor 10,000

Underhåll och inköp av apparater................. » 2,500

Diverse omkostnader.............................. » 500 13,000

Summa kronor 167,500.

Från nämnda belopp har ansetts böra avdragas dels inkomst av hyror för
anstaltens chef och 3 vaktmästare med ett beräknat belopp av (2,500 + 3 X
500 =) 4,000 kronor, dels belopp motsvarande vissa förutsatta prenumerationsavgifter
2,500 kronor. Efter dessa avdrag har omkostnadsstaten beräknats
belöpa sig till 161,000 kronor.

Utredningsmännen anföra, att de vid uppgörande av förslaget till omkostnadsstat
bortsett från driftkostnaderna för föreslagen försöksgård vid Ultuna.
De framhålla beträffande omkostnaderna för lantbruksförsöksanstalten, att
dessa helt naturligt vore svåra att beräkna innan anstalten någon tid bedrivit
sin verksamhet. I fråga om de olika posterna, frånsett posten till arvoden åt
assistenter, vilken ej torde påkalla intresse i detta sammanhang, hava utredningsmännen
anfört i huvudsak följande.

Kostnaderna för tjänsteresor, 24,000 kronor, tänktes fördelas med 8,000
kronor till administrations- och upplysningsavdelningen (för chef, betesinspektör
och kulturingenjör), 14,500 kronor till jordbruksavdelningen och

1.500 kronor till husdjursavdelningen. För sistnämnda båda avdelningar uppginge
ifrågavarande omkostnadspost för närvarande till c:a (9,000+ 1,500 = )

10.500 kronor, men därjämte förbrukades för samma ändamål avsevärda belopp,
c:a 25,000—30,000 kronor årligen, av mosskulturföreningen och betesoch
vallföreningen. Den nya anstaltens reseanslag borde ej vara för snävt
tilltaget, enär det vore av synnerlig vikt, att befattningshavarna komme i kontakt
med den lokala försöksverksamheten och det praktiska jordbrukets utövare.
Anstaltens resekostnader borde dock i någon mån kunna komma
att minskas, allteftersom nya försöksgårdar tillkomme och övertoge inspektionen
av försöksstationer och lokala försök.

Resekostnader för styrelse, försöksråd och distriktsnämnder beräknades till

7,000 kronor därav för styrelsen 2,000 kronor, för försöksråden 1,500 kronor
och för distriktsnämnder (7 X 500 =) 3,500 kronor. Reseersättning för del -

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

219

tagande i försöksrådens och distriktsniimndernas sammanträden borde efter
av styrelsen beslutade grunder endast utgå i förra fallet till det av varje
distriktsnämnd utsedda ombudet och i senare fallet till försöksstationernas
försöksledare. Reseersättning till övriga deltagande representanter borde betalas
av vederbörande institution.

För tryckning av meddelanden, flygblad och dylikt uppfört belopp av

20,000 kronor torde, om dessa publikationer utgåves såsom en tidskrift, vissa
inkomster i form av prenumerationsavgifter kunna påräknas, förslagsvis 2,500
kronor av 500 prenumeranter å 5 kronor. Mosskulturföreningen och betesoch
vallföreningen uppbure för närvarande i medlemsavgifter c:a 8,700 kronor
och det torde kunna förväntas, att om dessa föreningars tidskrifter upphörde,
en del av desammas förutvarande medlemmar önskade prenumerera
på den nya tidskriften. Meddelanden från centralanstaltens jordbruks- och
husdjursavdelningar, den förstnämnda avdelningens berättelse över lokala
gödslingsförsök, mosskulturföreningens tidskrift samt betes- och vallföreningens
årsskrift syntes kräva en sammanlagd årlig kostnad av minst 27,000
kronor.

Utredningsmännen anföra vidare:

För byggnaders underhåll hade något anslag ej upptagits, då desamma
borde ställas under byggnadsstyrelsens vård.

I fråga om expenserna vore posten bränsle, elektrisk kraft, gas, vatten,
renhållning och städning svår att fastställa, då dess storlek i ej ringa grad,
vore beroende av kemiska laboratoriets behov av elektrisk kraft och gas. Utgiften
för telefon och telegram kunde synas väl hög, men det uppförda beloppet,
4,000 kronor vöre erforderligt, då för anstalten erfordrades en telefonväxel
med åtminstone ett 15-tal anknytningar.

För administrationsavdelningen särskilt upptaget belopp av 3,000 kronor,
innefattade bland annat 1,000 kronor för nyanskaffning av utställningsmaterial
till de vart annat år återkommande distriktslantbruksmötena, i vilka
det vore av stor vikt, att anstalten på ett representativt sätt deltoge.

För jordbruksavdelningen uppfört belopp av 12,000 kronor innefattade,
bland annat, 3,500 kronor för vegetationsgårdens kärlförsök. Sistnämnda
belopp vore tillfyllest endast under förutsättning att anstaltens båda vaktmästare
biträdde vid skötseln av försöken.

För husdjursavdelningen upptoges blott 3,500 kronor eller samma belopp,
som vid tiden för utredningen vore erforderligt.

För kemiska driftslaboratoriet beräknade omkostnader, 13,000 kronor, utginge
till största delen för inköp av kemikalier och glasvaror.

över utredningsmännens förslag, i vad detsamma avser den föreslagna försöksanstaltens
omkostnadsstat, har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet anfört, att styrelsen delade utredningsmännens
uppfattning att kostnaderna för statlig försöksverksamhet borde gäldas av
staten ensam och icke med anlitande av privata medel.

Bland de årliga kostnaderna för lmsdjursförsöken, frånsett avlöningar, har
1935 års utredningsman beräknat ett belopp av 2,000 kronor för ökade utgifter
vid lantbrukshögskolans bibliotek samt 2,000 kronor för husdjursförsöksrådet
och till delta råd tillkallade sakkunniga. Härutöver hava de egentliga
omkostnaderna för lmsdjursförsöken med tillämpning av alternativ I
beräknats enligt följande uppställning.

Yttrande.

1935 års
utredningsman.

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

De båda institutionerna
för Institu avels-

och ras- tionen för
lära och för ut- husdjursfodringslära
försök

tillhopa

kronor kronor

Expenser:

Bränsle, lyse, renhållning, städning m. m........... — 4,000

Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. d........... 700 1,300

Telegram, telefon och annonsering.................. 400 1,100

Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner
m. fl. inventarier......................... 500 1,300

Bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl.
ändamål........................................ 400 600

Summa expenser 2,050 8,300

Svinstamkontrollen (de centrala omkostnaderna härför
äro intagna bland expenser) sammanlagt 20,000
kronor, varav 10,000 kronor beräknas bliva täckta av
deltagareavgifter efter förslagsvis 9 å 10 kronor per

gris (c:a 1,200 grisar).............................. — 10,000

Förbrukningsartiklar................................. 800 1,500

Resor för befattningshavarna......................... 800 2,200

Tryckningskostnader................................. — 2,500

Försökskostna der:

Ersättning åt Ultuna egendom..................... 1,000 10,000

Tillskott till hönseriet vid Ultuna.................. 1,000 2,500

Ersättning åt Alnarps egendom .................... — 3,000

Övriga försökskostnader (vid andra egendomar m. m.) . 500 4,000

Oförutsedda utgifter......................... 1,900_3,000

Summa kronor 8,000 47,000

5543ÖÖ

Beträffande försökens utförande vid Ultuna och Alnarps egendomar har
utredningsmannen föreslagit, att egendomsförvaltningarna skulle svara för
driften i försöksstallarna och tillhandahålla nödiga arbetsbiträden åt försöksassistenterna,
samt att de, såsom framgår av omkostnadsuppställningen,
skulle erhålla ersättning för det intrång försöken förorsakade.

Utredningsmannen har förutsatt, att anslagen fördelades ej blott å de olika
institutionerna, utan även å de olika avdelningarna inom en och samma institution.

I sin promemoria angående vissa frågor rörande jordbruksförsöksverksamheten
har utredningsmannen beträffande jordbruksförsöksinstitutionens omkostnader
anfört i huvudsak följande.

De för centralanstaltens jordbruksavdelning utgående anslagen till expenser,
resor, tryckning av redogörelser m. m. samt till direkt försöksarbete utgjorde
för närvarande sammanlagt i runt tal 53,000 kronor, därav cirka

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

221

42.000 kronor vore statsmedel. Därav torde ungefär 12,000 kronor hänföra
sig till de lokala försöken, från vilka kunde bortses i detta sammanhang,
enär på sätt 1931 års utredningsmän föreslagit, särskilda anslag borde utgå
därför. Omkostnadsbeloppet, vid tiden för utredningen cirka 41,000 kronor,
torde efter omorganisationen sannolikt behöva höjas ganska avsevärt. Att
härutinnan i förväg göra en uppskattning av medelsbehovet mötte svårigheter.
Ett omkostnadsanslag av sammanlagt 55,000 kronor syntes emellertid
böra beräknas för ändamålet för det första året.

Utredningsmannen har vidare förordat, att för mera omfattande bokinköp
för lantbrukshögskolans bibliotek inom jordbruksförsökens område beräknades
ett årligt anslagstillägg av 2,000 kronor.

I anledning av 1935 års utredningsmans förslag rörande omkostnader för Yttranden.
husdjursförsöksverksamheten hava lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans
lärarråd yttrat sig. Lantbruksstyrelsen har uttalat, att de föreslagna
beloppen icke syntes för högt beräknade. Lärarrådet har framställt
särskilt förslag till omkostnadsstat för lantbrukshögskolans institutioner
för husdjurens avels- och raslära samt för husdjurens utfodring och skötsel.

Detta förslag torde ej här behöva återgivas.

Med anledning av vad utredningsmannen anfört rörande omkostnader för
jordbruksförsöksinstitutionen har lärarrådet framhållit vikten av att tillräckligt
anslag anvisades för publikationsverksamheten, samt yrkat höjning till

4.000 kronor av det i promemorian till 2,000 kronor beräknade anslagstilllägget
för bokinköp.

Såsom anförts av såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utrednings- Departementsman
möta svårigheter att beräkna åtskilliga av de poster, som böra ingå i chelenen
omkostnadsstat för försöksverksamheten. Den ledning för sådana beräkningar
rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet, vilken torde innehållas
i 1931 års utredningsmäns betänkande och 1935 års utredningsmans
promemoria, minskas till sitt värde därav, att vid ett genomförande av den
organisationsplan, jag förordat, förutsättningarna för omkostnadsberäkningarna
äro helt andra än enligt nämnda utredningsmäns även sinsemellan olika
förslag. Beträffande förslaget till omkostnadsstat för husdjursförsöken
enligt 1935 års utredningsmans betänkande är detta visserligen mera vägledande.
Det torde emellertid få gälla örn såväl jordbruksförsöken som husdjursförsöken,
att det knappast låter sig göra att nu taga någon bestämd
ståndpunkt till beräknandet av ifrågavarande omkostnader. Ej heller torde
detta vara i stort sett nödvändigt för närvarande, utan lärer därmed lämpligen
kunna anstå till dess anslag för ändamålen behöva äskas av riksdagen.

Till vissa frågor torde dock ställning böra tagas redan i detta sammanhang.

Härvid torde först få beröras det av 1931 års utredningsmän uppgjorda
förslaget till omkostnadsstat. Min mening överensstämmer med nämnda utredningsmäns
därutinnan, att driften av försöksverksamheten i dess nu föreslagna
organisationsform bör i sin helhet bekostas av statsmedel. Då distriktsnämnder
ej förutsättas skola tillsvidare inrättas, behöva medel för

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

resor av ledamöter i sådana nämnder ej beräknas. Befattningshavarnas resekostnader,
vilka av utredningsmännen beräknats även för sådan upplysnings-
och konsulterande verksamhet, som bedrives av svenska mosskulturföreningen
samt av svenska betes- och vallföreningen, och vilka jämväl torde
hava avsett tillsyn av försöksgårdar och andra fasta försöksanordningar i
en avsevärt större utsträckning än som kan ifrågakomma enligt det förslag,
jag framställt, lära ej kunna i blivande omkostnadsstat upptagas i den storleksordning,
som av utredningsmännen ifrågasatts. Detsamma torde i stort
sett gälla om beräknade kostnader för publikationsverksamhet.

Beträffande 1935 års utredningsmans förslag till omkostnadsstat erinras,
att jag i det föregående förutsatt, att svinstamkontrollen ej beräknas tillhöra
de bestående uppgifterna för husdjursförsöksinstitutionen, och att sålunda
omkostnader därför ej böra beräknas för institutionen liksom givetvis ej
heller utjämnande inkomster genom de av utredningsmannen föreslagna deltagaravgifterna.
Därest min uppfattning att försöksinstitutionerna ej böra
indelas i underavdelningar godkännes, torde utredningsmannens förslag örn
anslagsfördelning inom olika avdelningar av en och samma institution förfalla.

Slutligen må nämnas, att jämväl andra kostnader än de av utredningsmännen
berörda synas kunna ifrågakomma. Erinras må i detta sammanhang
att, på sätt framgår av årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln,
punkt 16, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
gjort framställning örn medelsanvisning för anordnande av fortbildningskurser
för medhjälpare vid den lokala försöksverksamheten. För tillgodoseende
av särskilda behov, som i dylikt eller annat hänseende kunna finnas
föreligga, torde det, sedan försöksverksamheten på jordbruksområdet, såsom
jag föreslagit, övertagits av försöksinstitution vid lantbrukshögskolan,
få ankomma på högskolans styrelse att i vederbörlig ordning göra framställning.

b. Trädgårds försöken.

1931 års 1931 års utredningsmän hava avgivit följande förslag till omkostnadsstat

utrednings- f(jr den föreslagna trädgårdsförsöksanstalten. Ehuru i statförslaget ingå
man.

belopp, som enligt nu tillämpade grunder för statuppställnmg böra upptagas
i lönestat, återgives förslaget oförändrat sålunda:

Allmänna omkostnader:

Arvoden till assistenter, trädgårdsmästare och

skrivbiträden............................. kronor 16,000

Tjänsteresor................. » 4,000

Resor för försöksrådet....................... » 1,000

Tryckning av meddelanden, flygblad o. d..... » 3,800

Underhåll av byggnader, bänkgård, stängsel o. d. » 2,000

Underhåll och nyanskaffning av yttre inventarier » 1,500

Skatter o. d................................ » 1,400

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

223

Expenser:

Bränsle, elektrisk kraft, städning kronor 3,000

Inköp och underhåll av möbler
skriv- och räknemaskiner o. d. » 1,000

Skrivmaterialer, papper, blanketter

o. d......................... » 1,000

Telefon, telegram och annonser.. » 800

Inköp och inbindning av böcker,
tidskrifter o. d............... » 2,000 kronor 7(80o

Administrations- och upplysningsavdelningen:

Utställningsmaterial........................ kronor 1,000

Fotografier, ljusbilder o. d................... » 500

Diverse omkostnader........................ » 500

Fruktodlingsavdelningen:

Diverse arbetskostnader..................... kronor 3,200

Förbrukningsartiklar........................ » 1,500

Gödselmedel............................... » 2,000

Inköp av plantskolealster.................... » 800

Diverse omkostnader........................ » 500

Köksvåxtavdelningen:

Diverse arbetskostnader (inkl. dragare).......kronor 12,000

Förbrukningsartiklar................. » 2,700

Gödselmedel (inkl. naturlig gödsel............ » 4,500

Inköp av frö............................... » 600

Diverse omkostnader.......■.............. » 700

kronor 37,500

» 2,000

8,000

» 20,500

Försök med prydnadsväxter .............................. » 2,000

Summa kronor 70,000.

Utredningsmännen framhålla, att de till fullo insett svårigheterna att för
en nybildad anstalt som den nu ifrågakomna med säkerhet angiva vissa
poster. Det oaktat hava utredningsmännen ansett det föreslagna anslagsbeloppet
som helhet betraktat vara tillfyllest för anstaltens drift. De beräkna
vidare, att från den angivna kosnadssumman 70,000 kronor komme
att avgå hyresinkomster med omkring 1,000 kronor och inkomster av
försålda produkter med omkring 4,000 kronor. Slutligen framhålles, att efter
ett visst antal år inkomster kunde inflyta genom försäljning av frukt och bär.

Förslaget till omkostnadsstat för trädgårdsförsöksanstalten har lämnats utan Yttrande.
annan erinran än att lantbruksstyrelsen, som ansett att ifrågasatt
behov av försök med prydnadsväxter tillsvidare kunde anses tillgodosett genom
den i samband med trädgårdsundervisningen bedrivna försöksverksamheten,
föreslagit, att i statförslaget upptagen post för sådana försök måtte
utgå.

Vad jag anfört rörande driftkostnaderna för jordbruks- och husdjursförsö- Departementa.
keil torde i tillämpliga delar få anses äga giltighet även beträffande trädgårds- chelen•

224

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

försöken. I anledning av lantbruksstyrelsen förslag, att kostnad för försök
med prydnadsväxter tillsvidare ej måtte beräknas, torde jag emellertid
få erinra att enligt vad jag tidigare föreslagit även försök med sådana växter
böra ingå i den ifrågasatta försöksverksamheten, i den mån arbetskrafter
och övriga resurser lämna möjlighet därtill.

8. Årliga understöd till de av omorganisationen berörda icke
statliga försöksorganen.

I det föregående har lämnats närmare redogörelse för statsanslag, som
utgå till icke statliga organ, vilka i viss omfattning bedriva försöksverksamhet
men därjämte handhava andra uppgifter, bland annat upplysningsverksamhet.
Av de organ, som här åsyftas, beröras följande av den nu framlagda
planen för försöksverksamhetens organisation, nämligen svenska
mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen, kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå samt Sveriges pomologiska förening. Det torde
här i korthet få erinras, att statsanslagen för innevarande budgetår till
nämnda organ utgöra för svenska mosskulturföreningen 110,000 kronor,
för svenska betes- och vallföreningen 89,400 kronor samt för kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå 36,500 kronor, därav 8,700 kronor till driftkostnader
för anstaltens försöksgård Alträsk. Till Sveriges pomologiska
förening utgår för budgetåret ett statsbidrag av 14,000 kronor.

Ur senast tillgängliga räkenskaper för svenska mosskulturföreningen, nämligen
för budgetåret 1 juli 1933—30 juni 1934, må återgivas följande kassakonto
avseende huvudanstaltens inkomster och utgifter.

Inkomster.

Medlemsavgifter....................................... kronor

Anslag från hushållningssällskap och landsting............ »

» av allm. medel för särskilda ändamål............. »

Annonser i tidskriften.................................. *

Analysavgifter.....................................• • ■ ■ *

Räntor: premiefonderna................ kronor 1,300:

å lån till Gisselås.............. » 1,474:26

övriga räntor.................. * 253:83

Statsanslag............................................

Gåvor till verksamheten................................ !>

Hyresersättning från vaktmästaren...................... »

J. V. Smitts donationsfond............................. ’>

Avräkningar...........................................

Utgifter över inkomster................................ ,}

3,025:	25
5,050:	—
750:	—
1,719:	65
530:	50
3,028	09
95,000	—
1,600	—
150	—

—:02
211:83

Summa kronor 111,065:34.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.
Utgifter.

225

Avlöningar............................................ kronor 49,400: —

Dyrtidstillägg.......................................... » 7,761: —

Extra försöksassistent.................................. » _

Extra biträde till bearbetning av försök................. » 1,908:

Vegetationsförsöken.................................... » ’g55:60

Kulturförsöken......................................... » 79g; 80

Flahults andel i statsanslaget........................... » 11,358:47

Resor: Kulturingenjörerna.............. kronor 10,869: 35

Styrelsens resor................. »> 1,894:50 » 18.126:35

Pensionsavgifter........................................ » 1219:02

Tidskriften...................................." ” ” ” » ö!66li 78

Smärre trycksaker...................................... » 468:04

Porto- och skrivmaterial................................ » 1 128:47

Byggnaders och inventariers underhåll................... » ''559; 83

Telefon............................................... » 743:55

Diverse förbrukningsartiklar............................. » 2,154:42

Inventarier och litteratur............................... » 731:57

Skatter och onera...................................... » 1,063:38

Årsmöten och mosskurser............................... » 649:50

Räntor................................................ » 3,533:54

Premier............................................... » 1,300: —

Fastighetens renhållning................................ » 314.75

Diverse omkostnader................................... ,, 1,529:27

inkomster över utgifter................................. » ’

Summa kronor 111,065:34.

Vidare må här ur senast tillgängliga revisionsberättelse vid granskning av
räkenskaperna hos svenska betes- och vallföreningen för år 1934 återgivas
följande vinst- och förlustkonto.

Debet.

Löner och arvoden..................................... kronor 57,708: —

Pensionsavgifter....................................... » 352; 01

Riksförsäkringsanstalten................................ » 98:29

Fastigheten...........................................,> 435'' oi

Inventarier............................................ » 5,217:29

Bibliotek.............................................. » 727:73

Laboratoriet........................................... » 1 390; 71

Administration......................................... » 8031:46

Upplysningsverksamheten............................... » 8,105:24

Rekvirerade förrättningar............................... » 2,060:40

Försökskostnader...................................... » 6777: 15

Specialverksamheten i Norrland......................... » 934:80

Avkastningskontroll.................................... » 1,023:67

Kärlförsök............................................. » 263^06

Stamförsök............................................ » 210:86

Kvalitetsförsök........................................ » iqo:_

Allmänna omkostnader.................................. » 242:41

Summa kronor 94,248:09.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 15

226

Kungl. Mcij.ts proposition nr 167.
Kredit.

Statskontoret...........

Räntor.................

Årsledamöter...........

Laboratoriet............

Administration..........

Upplysningsverksamhet. .
Särskilda Bokförlaget....

Verktygsf Örtaget........

Rekvirerade förrättningar
Kapital................

....... kronor 73,500: —

....... » 2,364:84

....... » 4,445: —

....... » 1,315: —

....... » 2,900: —

....... » 1,751:81

....... » 113:65

....... » 27:10

....... »> 1,525:15

....... » 6,305:54

Summa kronor 94,248:09.

Slutligen må meddelas följande ur senast tillgängliga revisionsberättelse
över förvaltningen av Sveriges pomologiska förening hämtade sammanställning
av föreningens räkenskaper för år 1934.

Ingående behållning.

Föreningskassan........

Inkomster.

kronor 211: 81.

Statsanslag till

föreningsverksamheten.......10,000: —

frukthandelns befrämjande.... 4,000: —

Årsavgifter............................

Annonser..............................

Tidskriften »Fruktodlaren»...............

Årsskrift och broschyrer................

Utdebiterat porto .......................

Räntor...............................

Diverse.......i.......................

Utgifter.

Frukthandelns befrämjande...........

Försöksverksamheten ................

Tidskriften »Fruktodlaren».........

Löner: Sekreteraren .... kronor 4,000:
Skrivbiträdet ... »__600:

Broschyrer..........................

Telefon och porto...................

Sammanträden......................

Annonsprovision.....................

Hyra, ljus, städning.................

Skrivmaterial........................

Örtengrenska biblioteket.............

Exkursion ..........................

Diverse.............................

kronor 14,000: — » 8,515: — » 5,179:22 » 4,736:85 » 4,521:46 »> 604:74 » 309: — » 28:07 kronor
	Summa kronor
kronor	7,954: 37
»	4,200:	47
»	6,000:	—
	5,482: 02
»	4,600	_
»	3,423	76
»	1,882	69
»	1,293	20
»	1,000	—
»	900	—
»	406	67
»	168	—
»	70	—
»	693	60 kronor

37,894: 34

38,106: 15.

38,074:78

Utgående behållning.
Föreningskassan.........

31:37

Summa kronor 38,106:15.

Kungl. Majlis proposition m 167.

227

Jag har i det föregående principiellt uttalat mig för att den av svenska DepaHemetUsmosskulturföreningen
och svenska betes- och vallföreningen bedrivna för- CÄC^en''
söksverksamheten borde överflyttas till statens försöksorgan, samt att för
föreningarna borde beräknas anslag för den del av deras nuvarande verksamhet,
som avsåge upplysning och propaganda. Därvid har jag utgått
från att föreningarnas personal, särskilt kulturingenjörer och konsulenter,
genom egen observation av den statliga försöksverksamhetens förlopp och
genom informationer av denna verksamhets fackliga ledning i full utsträckning
erhölle det material för sin uppgift, som skäligen må kunna ifrågakomma,
samt att för demonstrationsändamål jämväl de statliga försöksgårdarna
och försöksfälten i viss utsträckning ställdes till föreningarnas
disposition. Jag har vidare förutsatt, att föreningarna skulle begagna sig
av den möjlighet att få under deras verksamhet uppkomna frågor prövade
genom sådana å statlig institution utförda försök, för vilkas utförande jag
ansett särskilda medel böra utgå.

För beräknande av anslag till föreningarna med deras på angivet sätt begränsade
uppgifter är det nödvändigt att klargöra för vilka särskilda ändamål
medel erfordras och i vilken utsträckning det må kunna beräknas, att
medelsbehovet täckes annorledes än genom statsanslag. De schematiska
uppställningar över föreningarnas utgifter och inkomster, som förut återgivits,
lämna helt naturligt ej fullständig ledning vid beräknandet av nämnda
behov. Föreningarnas personalbehov minskar givetvis avsevärt vid den
inskränkning i deras verksamhet jag förutsatt. Likväl torde vardera föreningens
lönekostnader kunna beräknas till drygt 30,000 kronor.

För kulturingenjörers och beteskonsulenters resor åtgå avsevärda belopp.

Vidare böra kostnader beräknas för beteskurser och mosskurser, för ett
antal demonstrationsfält, för kemiska eller botaniska analyser, för publikationsverksamhet,
administration m. m. Dessa omkostnader torde kunna
uppskattas till 20,000 å 25,000 kronor.

Å andra sidan lära föreningarna även efter genomförandet av den ifrågasatta
organisationsförändringen kunna påräkna inkomster i form av medlemsavgifter,
ersättning i viss utsträckning för förrättningar m. m. Inkomsterna
torde, lågt räknat, kunna uppskattas till omkring 5,000 kronor för
varje förening. Enligt min mening torde föreningarna kunna driva den
av mig avsedda verksamheten, om ett årsanslag av 50,000 kronor ställes till
förfogande av statsmedel för var och en av föreningarna. Jag förordar alltså,
att angivna belopp må utgå till föreningarna, sedan staten övertagit
deras försöksverksamhet och, beträffande svenska mosskulturföreningen, de
till föreningen hörande för söksgårdar na Flahult och Gisselås. Då effekten
av föreningarnas verksamhet torde avsevärt ökas, därest de ombildades
till en enda förening för upplysning och propagandaverksamhet inom
mosskulturens samt betes- och vallkulturens områden, vilken förening därvid
skulle komma alt äga tillgång lill elt statsbidrag å 100,000 kronor för
det gemensamma ändamålet, vöre det ett önskemål, att en sådan samman -

228

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

1931 års
1utredningsmän.

slagning av föreningarna komme till stånd. Det torde emellertid få bero
på föreningarna själva att härutinnan fritt besluta.

Då jag förutsatt, att den till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå hörande
försöksgården Alträsk övertages av den statliga försöksorganisationen,
torde därefter för nämnda anstalt böra beräknas statsanslag allenast
för anstalten jämte dess huvudförsöksgård Sunderbyn.

Beträffande Sveriges pomologiska förening inhämtas av dess räkenskaper,
att ett belopp av 6,000 kronor använts till försöksverksamhet. Då det
till föreningen utgående anslaget i dess helhet utgör 14,000 kronor, föreslår
jag, att efter omorganisationens genomförande föreningens anslag av statsmedel
minskas till 8,000 kronor.

9. Övergången till den föreslagna organisationen.

Jordbruks- och husdjursförsöken m. m.

1931 års utredningsmän hava, under förutsättning att av dem utarbetat organisationsförslag
komme under prövning vid 1935 års riksdag, framställt
följande plan för förslagets genomförande beträffande jordbruks- och husdjursförsök.

Budgetåret 1935136: Från och med den 1 juli borde styrelse för statens försöksverksamhet
förordnas och lantbruksförsöksanstaltens chef tillsättas.
Uppförandet av nämnda anstalts institutionsbyggnad och vaktmästarbostad
ävensom för jordbruksförsöksverksamheten vid Ultuna försöksgård erforderliga
byggnader borde påbörjas.

Budgetåret 1936137: Försöksanstaltens och Ultuna försöksgårds byggnader
borde fullbordas. Från och med den 1 januari 1937 borde centralanstaltens
jordbruks- och husdjursavdelningar överflyttas till Ultuna och därvid
anställas för lantbruksförsöksanstaltens verksamhet erforderlig personal i
mån :liv behov. Vidare borde från den 14 mars 1937 Råby, Åsums och Brattby
gårdar övertagas och för desamma avsedd personal anställas. Den nya
organisationen av försöksstationer vid lantbruks- och lantmannaskolor samt
av lokal försöksverksamhet borde under budgetåret genomföras.

Budgetåret 1937/38: Från och med den 1 juli 1937 borde mosskulturföreningens
verksamhet överföras till lantbruksförsöksanstalten och denna förenings
försöksgårdar övertagas av anstalten samt därför avsedd personal anställas.
Vid Råby och Åsums försöksgårdar erforderliga byggnadsarbeten
borde utföras.

Budgetåret 1938/39: Från och med den 1 juli 1938 borde betes- och vallföreningens
verksamhet överföras till lantbruksförsöksanstalten och därför
avsedd personal anställas. Från och med den 14 mars 1939 borde Köpetorps
gård övertagas och personal vid densamma anställas.

Budgetåret 1939/40: Vid Espetorps försöksgård borde utföras erforderliga
byggnadsarbeten. Kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgårdar borde övertagas
eller eventuellt ställas under lantbruksförsöksanstaltens ledning och
provisoriska försöksgårdar i Gotlands, Värmlands och Gävleborgs län inrättas
samt personal för verksamheten vid sagda gårdar anställas.

Utredningsmännen hava vidare framhållit, att det vid omorganisationens
genomförande borde tillses, att samtliga tjänstemän, som under minst 10 år

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

•229

haft fast anställning vid de institutioner, som skulle inordnas i den nya lantbruksförsöksanstalten,
bereddes plats i den nya försöksorganisationen. Detta
syntes också låta sig göra, varför ett överförande av någon dylik tjänsteman
på indragningsstat sålunda knappast syntes bliva erforderligt. Då samtliga
ifrågavarande befattningshavare torde vara delaktiga i statens pensionsanstalt,
borde det tillåtas dem, som så önskade, att fortfarande få kvarstå i
densamma.

1935 års utredningsman har i den av honom avgivna promemorian rörande
vissa med jordbruksförsöken sammanhängande frågor icke särskilt yttrat
sig angående övergången till där föreslagen försöksorgansation. I betänkandet
angående husdjursförsöksverksamhetens organisation har utredningsmannen
beträffande de däri utvecklade förslagen anfört, att omorganisationen
borde företagas på kortast möjliga tid. Han tillägger:

Samtliga erforderliga byggnadsföretag, avseende såväl djurstallar som institutions-
och bostadsbyggnader, borde omedelbart igångsättas, sedan anslag
därför anvisats och slutliga förslag upprättats. Dessa arbeten torde böra ske
efter planläggning och under ledning av den styrelse och de ledande befattningshavare,
som skulle hava verksamheten om hand, varför åtgärder för
dessas tillsättande likaledes torde böra vidtagas, så snart anslag för ändamålet
beviljats. Övriga befattningshavare, d. v. s. andra än institutionseller
avdelningsföreståndarna, borde tillsättas i den mån så erfordrades för
arbetets gång. Flyttning från Experimentalfältet till Ultuna borde företagas,
så snart detta läte sig göra.

T rådgårds försöken.

Under samma förutsättning som den av 1931 års utredningsmän anförda
beträffande genomförande av föreslagen organisation av försöksverksamheten
på jordbruksområdet eller att frågan om försöksverksamheten prövades
av 1935 års riksdag hava utredningsmännen framställt förslag rörande genomförandet
av den avsedda organisationen av försöksverksamheten på trädgårdsområdet.

Utredningsmännen hava därvid anfört följande.

Ehuru det vore av stor vikt, att hela den föreslagna trädgårdsförsöksverksamheten
snarast trädde i verksamhet, vore det utan tvivel mest brådskande,
att den planerade försöksfruktträdgården vid Alnarp eller i varje fall
viss del av densamma genast anlades. Det egentliga arbetet med fruktträdsförsök
kunde nämligen i allmänhet icke sättas i gång, förrän träden nått en
viss ålder, i många fall först sedan de kommit in i hördighetsåldern. Skulle
man vänta med att plantera träden intill dess att institutionsbyggnaden
uppförts, personalen anställts o. s. v., finge den senare knappast full sysselsättning
under den första tiden, och det droge örn så mycket längre, innan
de första resultaten av försöken förelåge. Utredningsmännen hade så
mycket mindre anledning att betvivla lämpligheten av att man i god tid började
plantera vissa fruktträdskvarter, som de ansåge, att alla förutsättningar
funnes för att detta arbete skulle kunna utföras på det sätt, som bäst gagnade
de avsedda försöken. Det område, sorn föreslagits för fruktodlingsavdelningen,
kunde när som helst göras tillgängligt. Vidare funnes i plantskolorna
vid Alnarp dels ett betydande antal fruktträd, tillhörande för än -

1035 års
utredningsman.

1931 års
utredningsmän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Departements chefen.

damålet värdefulla sorter och uppdragna på sådana grundstammar, sorn
gjorde träden särskilt lämpliga för jämförande försök, dels andra träd, uppdragna
ur kärnsådd efter planmässigt utförda korsningar. Slutligen borde
framhållas, att det för undervisningen i fruktodling vid institutets högre
kurs i trädgårdsodling vore av eminent betydelse, att fruktodlingsförsöken
påbörjades så snart som möjligt ej blott för att de vunna resultaten skulle
utgöra ett värdefullt stöd för undervisningen, utan även därför att den nyanlagda
fruktträdgården, som sådan, skulle komma att utgöra ett synnerligen
viktigt undervisnings- och demonstrationsobjekt.

I anslutning härtill hava utredningsmännen framställt följande plan för
organisationens genomförande.

Budgetåret 1935/36: Chef för trädgårdsförsöksanstalten borde förordnas
från den 1 juli 1935. För anstaltens administrations- och fruktodlingsavdelning
föreslagna byggnader borde uppföras och ytterligare fruktträdsodlingar
anläggas och inhägnas. Den 1 januari 1936 borde anstaltens samtliga avdelningar
träda i verksamhet och därför erforderlig personal anställas. Samtidigt
borde försöksstationen vid Söråker börja sin verksamhet.

Budgetåret 1936)37: För trädgårdsförsöksanstaltens köksväxtavdelning

föreslagna byggnader borde uppföras eller repareras och i samband därmed
Mellangård elektrifieras. Byggnad vid Söråker borde vidare iordningställas.
Den 14 mars 1937 borde Lilla Ryr övertagas och för denna försöksstation
erforderlig personal anställas. Lokal försöksverksamhet borde påbörjas.

Budgetåret 1937)38: Föreslagna byggnadsarbeten vid Lilla Ryr borde utföras.
Den 14 mars 1938 borde Nibbla gård övertagas och för denna försöksgård
erforderlig personal anställas.

Budgetåret 1938/39: Föreslagna byggnadsarbeten vid Nibbla borde utföras.

Budgetåret 1939140: Försöksverksamhet med prydnadsväxter borde påbörjas.

Budgetåret 1940)41: Försöksträdgård borde anläggas eventuellt vid Alvastra
och försöksfält anordnas eventuellt vid Mörbylånga.

Såsom jag förut erinrat har i avvaktan på resultatet av verkställd utredning
rörande försöksväsendets planläggning och de beslut, som på grundval av
utredningen må kunna fattas av statsmakterna, en viss stagnation av försöksverksamheten
icke kunnat undvikas. Det torde därför vara av vikt, att övergången
till föreslagen ny organisation av verksamheten icke förlänges mera,
än omständigheterna oundgängligen kräva. För överförandet från centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet till Ultuna och införlivandet
i de föreslagna försöksinstitutionerna vid lantbrukshögskolan av centralanstaltens
ifrågavarande verksamhet samt den av svenska mosskulturföreningen
och svenska betes- och vallföreningen idkade försöksverksamheten
erfordras givetvis i första hand, att lokaler för försöksinstitutionernas verksamhet
blivit uppförda. Därest beslut örn uppförande av föreslagna byggnader
kommer till stånd under innevarande år, torde desamma kunna beräknas
vara färdiga till den 1 januari 1939. Vid denna tidpunkt torde alltså böra
beräknas, att lantbrukshögskolan övertager ledningen av den statliga
försöksverksamheten på jordbrukets och husdjursskötselns område. Centralanstaltens
motsvarande verksamhet torde därvid upphöra. Statsanslag till
svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

231

från nämnda tidpunkt beräknas allenast med föreslagna belopp för understödjande
av föreningarnas upplysnings- och propagandaverksamhet. För
kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå torde från samma tidpunkt anslag
icke böra avses för driften av Alträsks försöksgård. Nya befattningar vid
lantbrukshögskolan böra beräknas från samma tidpunkt.

Jag har i det föregående anfört, att föreståndarna för jordbruksavdelningen
och husdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
torde i samma ställning som den de innehava vid centralanstalten
överflyttas till befattningar som föreståndare för jordbruksförsöksinstitutionen
respektive husdjursförsöksinstitutionen vid lantbrukshögskolan.
Vid institutionerna skola enligt förslaget anställas ett antal statsagronomer
såsom specialister inom olika fack av försöksverksamheten. Tillika har jag
framhållit, att det torde ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser
om statsagronomernas uppgifter samt om formen för deras anställande
m. m. Dylika bestämmelser för dessa liksom för andra föreslagna
nya befattningshavare vid lantbrukshögskolan torde lämnas i samband med
de förändringar i lantbrukshögskolans av Kungl. Majit fastställda stadgar,
som ett genomförande av den föreslagna organisationen lärer nödvändiggöra.

Ledningen av byggnadsverksamheten för försöksinstitutionerna torde ankomma
på lantbrukshögskolans styrelse i samråd med byggnadsstyrelsen och
efter närmare anvisningar av Kungl. Majit. Under arbetets gång lärer det
vara erforderligt, att föreståndarna för centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar
biträda vid planläggning m. m. av byggnader och andra
försöksanordningar. För de resor de av sådan anledning behöva företaga
torde ersättning böra utgå av lantbrukshögskolans anslag för reseersättningar.
I samband härmed torde böra anmärkas, att försök, exempelvis med
ungdjursuppfödning, torde böra redan innan nya byggnader för försöksverksamheten
blivit färdigställda få komma till stånd vid Ultuna egendom i
den utsträckning lantbrukshögskolans styrelse kan finna skälig.

Framställda förslag rörande medelsanvisning för lokala gödslingsförsök,
sortförsök och ogräsförsök samt för försöksverksamhet vid lantbruks- och
lantmannaskolor synas böra träda i tillämpning redan innan lantbrukshögskolan
övertagit ledningen av försöksverksamheten. Enligt min åsikt böra
anslag för berörda ändamål upptagas redan i riksstaten för budgetåret 1937/
1938.

Även beträffande trädgårdsförsöken torde det vara av vikt, att åtgärder
vidtagas för ett relativt snabbt genomförande av förslagen. Då för verksamheten
föreslagna byggnader och andra anordningar äro av avsevärt mindre
omfattning än de för jordbruks- och husdjursförsöken erforderliga, torde
försöksavdelningen lämpligen böra beräknas träda i verksamhet den 1 januari
1938, från vilken tidpunkt föreslagna befattningar för verksamheten torde
böra beräknas. Dock torde föreståndare för försöken med hänsyn lill behovet
av dessas planläggning höra förordnas redan från och med den 1 juli
1937.

232

Kungl. Majlis proposition nr 167.

Förutsatt minskning i statsbidraget till Sveriges pomologiska förening torde
böra räknas från och med den 1 januari 1938.

Det torde här få erinras, att ett genomförande av föreslagen organisation
av försöksverksamheten på trädgårdsområdet nödvändiggör förändringar
i de för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut gällande, av Kungl.
Maj:t fastställda stadgarna.

Liksom i avseende å lokala försök på jordbruksområdet förutsätter jag, att
föreslaget belopp för lokala trädgårdsförsök upptages i riksstaten för budgetåret
1937/1938.

I fråga om planen för trädgårdsförsöksorganisationens genomförande hyser
jag samma uppfattning som utredningsmännen, att i första hand anläggning
av fruktträdgård vid Alnarp bör komma till stånd. Vidare bör institutionsbyggnad
för bland annat fruktodlingsförsök utan dröjsmål uppföras.
Byggnader för köksväxtodlingen torde såsom utredningsmännen föreslagit
böra först därefter uppföras eller iståndsättas. Ledningen av byggnadsverksamheten
för försöken torde ankomma på styrelsen för Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut i samråd med byggnadsstyrelsen enligt närmare
anvisningar av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för byggnader avseende jordbruks- och husdjursförsöken
samt lantbrukshögskolans centrala administration, bibliotek m. m. hava beräknats
till (1,051,400 + 285,500 =) 1,336,900 kronor. Motsvarande kostnader
för inventarier och utrustning hava beräknats utgöra (116,000 +

16,500 =) 132,500 kronor.

Kostnaderna avseende trädgårdsförsöksverksamheten hava beräknats för
byggnadsarbeten till 176,100 kronor samt för inventarier och redskap till

25,000 kronor.

Kostnaderna synas lämpligen kunna fördelas på de tre närmaste budgetåren
med följande belopp:

Byggnader och fasta anläggningar:

Försöksinstitutionerna vid lantbrukshögskolan
m. m.......................

Trädgårdsavdelningen................

Inredning och inventarier:

Försöksinstitutionema vid lantbrukshögskolan
m. m.......................

Trädgårdsavdelningen................

Den sålunda gjorda fördelningen måste emellertid betraktas såsom blott
preliminär. Det torde under arbetenas fortgång kunna visa sig att förändringar
i denna plan bliva behövliga. För budgetåret 1936/1937 förordar

Budgetår
1936/1937	1937/1938	1938/1939	Summa kronor
300.000 100.000	600,000 76,100	436,900	1,336,900 176,100
	75.000 25.000	57,500	132,500 25,000
400,000	776,100	494,400	1,670,500

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

233

jag enligt planen en medelsanvisning av 300,000 kronor såsom engångskostnader
avseende försöksinstitutionerna vid lantbrukshögskolan m. m.
samt 100,000 kronor för trädgårdsförsöksavdelningen vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut eller tillhopa för berörda ändamål

400,000 kronor. Anslagen böra hava reservationsanslags natur.

Slutligen torde få lämnas följande jämförande sammanställning av årliga
avlöningsbelopp i avrundade tal för den genom statliga institutioner bedrivna
försöksverksamheten m. m. dels enligt nuvarande anordning, dels enligt
förslaget.

Jordbruks- och husdjursförsök m. m.

	Nuvarande anordning	Förslaget kronor
	kronor
Jordbruksförsöken ....................	59,200	127,100
Husdj ursförsöken......................	50,500	91,800
Kemiska analyslaboratoriet............	. 20,000	27,300
Administration och bibliotek..........	10,300	37,600
Summa kronor	140,000	283,800.

Erinras må att i de under »nuvarande anordning» angivna beloppen ej
ingå dels för jordbruksförsöken och husdjursförsöken avlöningar för rättare
och ladugårdsföreståndare, enär nämnda avlöningar beräknats utgå
av vissa i vederbörande omkostnadsstater upptagna poster, dels ock för administration
och bibliotek rektorsarvode och avlöning at kanslibiträde a
rektorsexpeditionen.

Trädgårdsförsök.

Nuvarande Förslaget

anordning

kronor kronor

12,500 38,400.

Här torde få anmärkas, att det under »nuvarande anordning» angivna
beloppet utgör för avlöningar beräknad del av det statsanslag, som utgår
till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut för försöksverksamhet
med köksväxter vid Alnarps trädgårdar, vilket anslag i sin helhet utgör

18.000 kronor.

En sammanfattande jämförelse mellan avlöningskostnaderna för den genom
statliga institutioner bedrivna försöksverksamheten m. m. enligt nuvarande
anordning och enligt förslaget utvisar, att förslaget skulle medföra
en höjning av avlöningskostnaderna för jordbruks- och husdjursförsök
m. m. av i runt tal 144,000 kronor och för trädgårdsförsök av i runt tal

26.000 kronor eller av tillhopa 170,000 kronor.

Någon beräkning av omkostnader för de föreslagna försöksinstitutionerna
hava av skäl som av mig tidigare berörts ej nu ansetts böra ske. Man

Bihang tili riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 16

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

lärer kunna antaga, att sagda kostnader, därest det föreliggande förslaget
bifalles, stiga i ungefär samma proportion som avlöningskostnaderna.

Beträffande de statliga för söksgårdarna har enligt förslaget ej ifrågasatts
någon ändring i avseende å löner eller omkostnader.

Kostnaderna för lokala försök torde framgå av följande jämförelse:

Nuvarande

anordning

kronor

Förslaget

kronor

Lokala gödslingsförsök genom hushållningssällskapen ...... — 50,000

» sortförsök.......................................... 9,500 12,000

)> ogräsförsök ........................................ — 4,000

» trädgårdsförsök .................................... — 4,000

Summa kronor 9,500 70,000.

Kostnaderna för de lokala försöken skulle alltså enligt förslaget ökas med

60,500 kronor. Härvid är emellertid att märka, dels att kostnader för lokala
gödslingsförsök enligt nuvarande anordning med ett mindre belopp bestridas
av medel för fältförsöksverksamheten vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, frånsett de avsevärda lönekostnaderna för
försökens bearbetning, dels att för närvarande förutsättes, att för ogräsförsök
medel kunna utgå ur anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk
och lantmannanäringar.

Beträffande de av förslaget berörda icke statliga organ, som bedrivit
försöksverksamhet på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden, hava
svårigheter mött att framräkna var för sig belopp, som avsett försöksverksamhet
i egentlig mening samt upplysnings- och propagandaverksamhet.
Den sammanställning, som i det följande lämnas, avser därför allenast en
jämförelse av anslagen i deras helhet enligt nuvarande anordning och enligt
förslaget.

Nuvarande
anordning
kronor

Svenska mosskulturföreningen............ 110,000

Svenska betes- och vallföreningen........ 89,400

Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.. 36,500

Sveriges pomologiska förening............ 14,000

Summa kronor 249,900 135,800.

De totala anslagen till nu angivna organisationer skulle enligt denna jämförelse,
om förslaget genomföres, minska med i runt tal 114,000 kronor. I
jämförelsen har emellertid ej tagits hänsyn till statens eventuella kostnader
för drivande av svenska mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och
Gisselås samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk,

Förslaget

kronor

50,000

27,800

8,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 167-

235

vilka försöksgårdar visserligen förutsättas skola ingå i ett blivande statligt
system av försöksgårdar, men beträffande vilka erfordras särskilda avtal
för deras förvärvande. Antager man med ledning av kostnaderna för de
staten nu tillhöriga försöksgårdarna Lanna Borregård och Offers gård, att
kostnaderna för de nytillkommande gårdarna komma alt uppgå till i runt
tal 60,000 kronor, skulle besparingen å anslagen för nyssnämnda organisationer
nedgå till (114,000 — 60,000 =) 54,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

1) besluta, att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig
i det föregående tillstyrkta förslag skall anordnas försöksverksamhet
på jordbrukets, husdjursskötselns och trädgårdsodlingens
områden;

2) för budgetåret 1936/1937 under nionde huvudtiteln anvisa a)

till Lantbrukshögskolan: Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet
ett reservationsanslag av . . kronor 300,000;

b) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet ett reservationsanslag
av.......................... kronor 100,000;

3) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordade grunder vidtaga förberedande
åtgärder för tillsättande av befattningar vid lantbrukshögskolan
samt Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
ävensom utfärda de övergångsbestämmelser i övrigt, vilka
vid genomförande av den föreslagna organisationen må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.

236

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning.......................................................... 1

1. Behovet av förbättrad organisation av försöksverksamheten....... 10

a. Växtodlingen sid. 10 — Departementschefen sid. 23.

b. Husdjursskötseln sid. 24. — Departementschefen sid. 29.

c. Trädgårdsodlingen sid. 29. — Departementschefen sid. 33.

2. Försöksverksamhetens allmänna planläggning..................... 34

a. Växtodlingen sid. 34. — Departementschefen sid. 64.

b. Husdjursskötseln sid. 70. — Departementschefen sid. 78.

c. Trädgårdsodlingen sid. 79. — Departementschefen sid. 81.

3. Den centrala statliga försöksverksamheten........................

a. Jordbruks- och husdjursförsökens allmänna organisation sid. 82. — Departementschefen
sid. 100.

b. Huvudlinjer för organisation av institutionen för jordbruksförsök sid. 103. —
Departementschefen sid. 108.

c. Huvudlinjer för organisation av institutionen för husdjursförsök sid. 109. —
Departementschefen sid. lil.

d. Trädgårdsförsökens allmänna organisation sid. lil. •— Departementschefen sid. 113.

4. Försöksgårdar, försöksstationer och lokala försök................

a. Jordbruksområdet sid. 114. — Departementschefen sid. 139.

b. Trädgårdsområdet sid. 142. — Departementschefen sid. 148.

5. Befattningshavare och administration.............................

a. Personalbehov för jordbruksförsöken sid. 150. — Departementschefen sid. 154.

b. Personalbehov för husdjursförsöken sid. 157. — Departementschefen sid. 160.

c. Personalbehov för administrationen och vissa institutioner vid lantbrukshögskolan
sid. 162. — Departementschefen sid. 167.

d. Personalbehov för trädgårdsförsöken sid. 170. — Departementschefen sid. 172.

e. Beredande organ samt styrelse för jordbruks- och husdjursförsöken sid. 173. —
Departementschefen sid. 186.

f. Beredande organ samt styrelse för trädgårdsförsöken sid. 188. — Departementschefen
sid. 190.

Lokaler och utrustning..........................................

a. Institutionerna för jordbruksförsök och för husdjursförsök sid. 190. — Departementschefen
sid. 206. ,

b. Centrala administrationen, bibliotek m. m. sid. 209. — Departementschefen sid. 212.

c. Trädgårdsförsöksavdelningen sid. 214. — Departementschefen sid. 216.

Kungl. Maj.ts proposition nr 167-

7. Årliga driftkostnader för den statliga försöksverksamheten (utom

löner).......................................................... 217

a. Jordbruks- och husdjursförsöken sid. 217. — Departementschefen sid. 221.

b. Trädgårdsförsöken sid. 222. — Departementschefen sid. 223.

8. Årliga understöd till de av omorganisationen berörda icke statliga

försöksorganen ................................................. 224

Departementschefen sid. 227.

9. Övergången till den föreslagna organisationen.................... 228

Jordbruks- och husdjursförsöken m. m. sid. 228. — Trädgårdsförsöken sid 229. —
Departementschefen sid. 230.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 167. 17