Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
1
Nr 163.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
kommunala pensionstillskott m. m.; given Stockholms
slott den 28 februari 1936.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om kommunala pensionstillskott m. m.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Mildrig till riksdagens protokoll 1936.
1 sami.
Nr 163.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Förslag
till
Lag
om kommunala pensionstillskott m. ni.
Härigenom förordnas som följer:
Till beredande dels av understöd (kommunala pensionstillskott), i penningar
eller naturaförmåner, åt personer, vilka uppbära folkpension enligt lagen
den 28 juni 1935 om folkpensionering och icke jämlikt 9 § 1—3 styckena
samma lag äro uteslutna från tilläggspension, men ändock finnas vara i behov
av fattigvård, dels av understöd (kommunala tillskott till invalidunderstöd
eller till blindhetsersättning) av enahanda slag åt personer, vilka finnas
vara i behov av fattigvård, oaktat de uppbära understöd enligt förordningen
den 28 juni 1935 om invalidunderstöd eller ersättning enligt förordningen den
20 april 1934 örn blindhetsersättning, dels ock av bidrag (kommunala
sjukvårdsbidrag) till bestridande, gemensamt med pensionsstyrelsen, av kostnader
för åtgärder till förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga, må fattigvårdssamhälle
ställa medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande med föreskrift,
att tillskott och bidrag, som utdelas av dessa medel, icke skola vara att
anse såsom fattigvård. Sådana tillskott och bidrag må icke tilldelas andra
personer än dem, som äro mantalsskrivna inom fattigvårdssamhället och där
äga hemortsrätt i fråga om fattigvård. I övrigt äger samhället bestämma de
grunder, som för beviljande av tillskott och bidrag böra av fattigvårdsstyrelsen
iakttagas. Har sådant bestämmande ej skett, ankommer på styrelsen att bevilja
tillskott och bidrag i den mån styrelsen prövar nödigt. Tillskott må
efter omständigheterna jämkas eller indragas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937, då lagen den 20 april 1934
(nr 106) om kommunala pensionstillskott m. m. skall upphöra att gälla.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 28 februari 1936.
Närvaran de:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:
Kungl. Maj:t anbefallde den 28 juni 1935 pensionsstyrelsen att avgiva förslag
beträffande de nya eller ändrade författningsföreskrifter, som kunde
böra meddelas i anledning av lagen samma dag (nr 434) örn folkpensionering.
Till fullgörande av detta uppdrag har styrelsen den 14 februari
1936 — under förmälan att lagen om folkpensionering påkallade vissa jämkningar
i lydelsen av lagen den 20 april 1934 (nr 106) örn kommunala pensionstillskott
m. m. — överlämnat förslag till ny lag i sistnämnda ämne. Jag
anhåller nu att få anmäla denna fråga.
Jämlikt den nu gällande lagen om kommunala pensionstillskott m. m. må
fattigvårdssamhälle till beredande av understöd (kommunala pensionstillskott)
åt personer, vilka äga uppbära pension eller understöd enligt lagen
den 30 juni 1913 (nr 120) örn allmän pensionsförsäkring och icke blivit berövade
pensionstillägg eller understöd på grund av stadgandet i 9 § nämnda
lag men ändock finnas vara i behov av fattigvård, ställa medel till fattigvårdsstyrelsens
förfogande med föreskrift, att pensionstillskott, som utdelas
av dessa medel, icke skola vara att anse såsom fattigvård.
Enligt lagen örn folkpensionering gälla, bland andra, följande bestämmelser.
Lagen skall träda i kraft den 1 januari 1937. Samma dag skall lagen
om allmän pensionsförsäkring upphöra att gälla (39 §). Den, som fått pension
enligt 2 § sistnämnda lag för sig fastställd, skall efter utgången av år
1936 anses därigenom hava fått folkpension sig tillerkänd, därvid i stället
för rätt till pensionstillägg enligt 6 § andra stycket samma lag träder rätt
till tilläggspension enligt lagen örn folkpensionering (40 §). Pension, som
utgår på grund av avgifter enligt 4 § lagen om allmän pensionsförsäkring,
skall anses som folkpension och förty innesluta rätt till tilläggspension enligt
reglerna i lagen örn folkpensionering (41 §). Utan hinder av att lagen
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
om allmän pensionsförsäkring upphör att gälla, skola pensionstillägg enligt
6 § fjärde stycket nämnda lag fortsätta att utgå och nya sådana pensionstillägg
beviljas enligt de vid utgången av år 1936 gällande bestämmelserna
(43 §). Vad i lag eller särskild författning må vara föreskrivet med
avseende å lagen om allmän pensionsförsäkring eller pension enligt denna,
skall efter utgången av år 1936 i stället gälla lagen örn folkpensionering
eller folkpension (47 §).
I förordningen den 28 juni 1935 (nr 435) om invalidunderstöd stadgas
bland annat, att bestämmelserna om tilläggspension enligt lagen örn folkpensionering
i tillämpliga delar skola gälla invalidunderstöd. Förordningen
träder i kraft den 1 januari 1937. Understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
skola, utan hinder av att nämnda lag upphör att gälla, bestå
och omräknas att i fortsättningen utgå såsom invalidunderstöd.
Pensionsstyrelsens lagförslag innebär den ändringen i förhållande till gällande
lag, att kommunala pensionstillskott skulle kunna beredas personer,
vilka ägde uppbära folkpension enligt lagen om folkpensionering eller invalidunderstöd
enligt förordningen om invalidunderstöd och icke blivit berövade
tilläggspension eller invalidunderstöd på grund av bestämmelserna i 9 §
1—3 styckena lagen om folkpensionering, men ändock funnes vara i behov
av fattigvård. Den föreslagna nya lagen skulle träda i kraft den 1 januari
1937, då nu gällande lag i ämnet skulle upphöra att gälla.
Departements- Såsom pensionsstyrelsen framhållit synes anledning föreligga att vidtaga
c*e^en‘ sådan ändring av bestämmelserna i lagen örn kommunala pensionstillskott
m. m., att desamma bringas i överensstämmelse med 1935 års pensionsförsäkringsreform.
Vid denna lagändring torde man, i likhet med styrelsen,
kunna utgå från, att såvitt nu är i fråga 9 § lagen örn allmän pensionsförsäkring
motsvaras av 9 § 1—3 styckena lagen om folkpensionering. Ej heller i
övrigt har jag funnit något att i sak erinra mot styrelsens förslag. Emellertid
torde vissa jämkningar av huvudsakligen formell natur lämpligen böra vidtagas
i detsamma.
Enligt 43 § lagen om folkpensionering skola, utan hinder av att lagen om
allmän pensionsförsäkring upphör att gälla, pensionstillägg enligt 6 § fjärde
stycket nämnda lag, s. k. barntillägg, fortsätta att utgå och nya sådana tillägg
beviljas enligt de vid utgången av år 1936 gällande bestämmelserna. Då
emellertid barntillägg utgår endast såsom en ökning av pensionsberättigad
eljest tillkommande pension, och sådan pension efter utgången av år 1936
alltid skall anses som folkpension, synes vid den nu ifrågasatta lagändringen
hänsyn icke behöva tagas till att allt fortfarande pension i form av barntilllägg
kan komma att utgå enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.
Departementschefen hemställer härefter, att det inom socialdepartementet
överarbetade förslaget till lag om kommunala pensionstillskott m. m. måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Kungl. Majlis proposition nr 163.
5
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Å. Nordwall.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 163.
2