Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
1
Nr 156.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till fångvården
m. m.; given Stockholms slott den 28 februari
1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. Schlyter.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 28 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:
»I årets statsverksproposition har, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
dels till Avlöningar till befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen för budgetåret
1936/1937 beräknats ett förslagsanslag av 204,600 kronor, dels till Avlöningar
till befattningshavare å fångvårdsstaten för nämnda budgetår beräknats
ett förslagsanslag av 2,716,000 kronor, dels slutligen till Fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten: Omkostnader för samma budgetår beräknats
ett förslagsanslag av 1,202,300 kronor. Sedan den i statsverkspropositionen
omnämnda utredningen angående nedläggande av vissa kronohäkten numera
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 156. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
avslutats, torde frågan om dessa tre anslag få upptagas till förnyad behandling.
I sammanhang därmed torde jämväl få anmälas vissa närstående
frågor.
Innan redogörelse lämnas för resultatet av den verkställda utredningen rörande
sagda kronohäkten synes det lämpligt att något beröra det allmänna
spörsmålet örn fångvårdens anstaltsbehov och dettas
tillgodoseende under den närmaste framtiden.
De statliga fångvårdsanstalterna uppgå för närvarande till ett antal av
34 och äro spridda över hela landet. Med undantag för centralfängelserna
i Malmö och å Härlanda äro de uppförda i mitten av 1800-talet. Samtliga
anstalter äro anpassade för det system som då ansågs normgivande för fångbehandlingen
d. v. s. cellsystemet. Endast vid centralfängelserna å Långholmen,
i Malmö och å Härlanda samt vid ett fåtal andra fängelser finnas
anordnade särskilda verkstadslokaler. Övriga fängelser sakna egentliga verkstäder
med moderna tekniska anordningar. De tomter, varå fängelserna äro
uppförda, äro på de flesta håll allt för små för att fängelserna skola kunna
utvidgas, vartill kommer att flera av fängelserna, som tidigare legat ganska
isolerade, blivit kringbyggda av de växande städerna. Härigenom har den
isolering som är nödvändig för ett fängelse blivit bruten. Under årens lopp
ha visserligen en del ändrings- och förbättringsarbeten i fängelserna vidtagits,
men på grund av fängelsernas ålderdomliga byggnadssätt har det varit
omöjligt att åstadkomma ens sådana lokala anordningar, som erfordras för
den fångbehandling gällande verkställighetslag föreskriver. Än mindre har
det varit möjligt att genomföra en sådan differentiering i fångbehandlingen
som en modern fångvård anses kräva. Att åtskilliga fångar utan fara för
rymning skulle kunna förvaras under friare former, är en synpunkt som ej
kunnat vinna beaktande i större omfattning. En lämplig uppdelning av fångarna
i olika kategorier och grupper kan ej heller åstadkommas. Det låter
sig sålunda icke göra att effektivt åtskilja häktade, bötesförvandlings-, fängelse-
och straffångar, ehuru en sådan uppdelning är föreskriven i verkställighetslagen.
Ej heller kunna förstagångsförbrytare hållas åtskilda från återfallsförbrytare.
Enligt nu rådande uppfattning om fångbehandlingen bör en fortsatt utjämning
ske av den förut strängt genomförda skillnaden mellan straff i enrum
och i gemensamhet; det anses med andra ord lämpligt med ett s. k. modifierat
cellsystem, där behandling i cell och behandling i gemensamhet
komma till användning jämsides. Åsiktsförskjutningen har för övrigt kommit
till uttryck i den ändring i gällande verkställighetslag som antogs av
1934 års riksdag.
Vissa av straffängelserna och kronohäktena äro till följd av låg beläggning
i hög grad oekonomiska, vilket vid flera tillfällen varit föremål för
uppmärksamhet både från statsmyndigheternas sida och vid de utredningar
som härutinnan verkställts.
Den nya lagstiftningen på straffrättens område har påkallat inrättande av
specialanstalter för fångvården. När genom lagarna örn förvaring och internering
av förminskat tillräkneliga förbrytare och återfallsförbrytare infördes
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
3
specialbehandling för dessa kategorier, löstes det erforderliga lokalbehovet på
det sätt att äldre fångvårdsanstalter apterades till förvarings- och interneringsanstalter.
Det var från början klart att detta var ett provisorium som icke
för någon längre tid kunde fungera tillfredsställande. Under de år som gått
Sedan förvarings- och interneringsanstalterna togos i bruk har det också visat
sig, att de ej fylla de fordringar som måste uppställas på dylika anstalter.
Visserligen har förvaringsanstalten i Norrköping under senare år utvidgats,
men härigenom lia bristerna ej blivit tillfredsställande avhjälpta. Denna anstalt
är ej heller tillräcklig, varför en del av klientelet måst provisoriskt överflyttas
till kronohäktet i Ystad. Framför allt saknas vid ifrågavarande anstalter
möjlighet att genomföra en verklig differentiering med gradvis ökad
rörelsefrihet inom anstalterna, och dessa förfoga dessutom icke över några
sådana områden, som lämna tillgång till friluftsarbete under former vilka
kunna förbereda de förvarade och internerade för utskrivning. Sistnämnda
brist har visat sig allt mer kännbar ju längre tid förvaringen eller interneringen
varat.
För närvarande finnas inom fångvården särskilda sinnessjukavdelningar
vid centralfängelserna å Långholmen, å Härlanda, i Malmö, i Härnösand och
i Växjö, straffängelset i Jönköping samt kronohäktena i Ystad och Västervik.
Fångvårdens sinnessjukavdelningar utgöras med undantag för den vid Långholmsfängelset
av gamla fångvårdsanstalter, byggda efter cellsystemet och
nödtorftigt apterade för sitt nya ändamål. I fråga örn lokaler, tillfällen till arbete
och rörelse i det fria tåla dessa sinnessjukavdelningar icke jämförelse med
statens sinnessjukhus. Sinnessjukavdelningarnas belägenhet inom straffanstalter
medför, att de där intagna bliva underkastade frihetsinskränkningar
som verka irriterande på dem och även på andra sätt äro till men för
sjukvården. Ur ekonomisk och organisatorisk synpunkt samt jämväl med
hänsyn till vården skulle det vara lämpligt om sinnessjukavdelningarna
koncentrerades.
Slutligen är att anföra att genom lagen om ungdomsfängelse i lagstiftningen
införts en särbehandling för unga brottslingar över 18 år, vilken särbehandling
kräver inrättandet av en ny anstalt.
Ur ekonomisk och administrativ synpunkt är det givetvis önskvärt att
fångbehandlingen koncentreras till ett mindre antal anstalter. Den ifrågasatta
nedläggningen av kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn, Ängelholm
och Uddevalla utgör ett led i strävandena för en sådan koncentrering. Utredning
torde snarast böra verkställas angående möjligheten att nedlägga
jämväl andra fångvårdsanstalter än de nyssnämnda. Vissa förberedande
undersökningar i sådan riktning ha för övrigt redan blivit anställda.
Av det förut anförda torde emellertid framgå, att det för närvarande föreligger
ett stort behov av att få gamla och omoderna fångvårdsanstalter ersatta
med nya anstalter, som kunna möjliggöra en mera tidsenlig och effektiv
fångbehandling än som med nuvarande bristfälliga lokala anordningar kan
åstadkommas. Nybyggnadsbehovets omfaltning nödvändiggör upprättandet
av en plan som kan genomföras successivt.
4
Kungl. Majis proposition nr 156.
Det behov som först måste tillgodoses följer av den nya lagstiftningen
angående ungdomsfängelse. Senare i dag torde jag få återkomma till frågan
om anordnande av en anstalt för män som ådömts ungdomsfängelse, därom
särskild proposition torde böra avlåtas till riksdagen. Enligt det förslag som
föreligger skulle den nya anstalten förläggas till Skenäs kungsgård i Östra
Husby socken, Östergötlands län. Det är avsett att de särskilda mottagningsoch
isoleringsavdelningar som erfordras för den nya anstalten skola kunna
förläggas till någon av de närbelägna fångvårdsanstalterna. Därvid har i
första rummet ansetts böra ifrågakomma centralfängelset i Norrköping, vilket
dock ej kan komma till användning för detta ändamål förrän ny vårdanstalt
inrättats för förminskat tillräkneliga förbrytare. Å Norrköpingsanstalten
skulle då kunna mottagas även andra ungdomliga förbrytare än sådana som
ådömts ungdomsfängelse, varigenom straffängelserna i Uppsala och Gävle
skulle frigöras från ungdomliga förbrytare och kunna nedläggas eller tagas
i anspråk för annat fångvårdsändamål.
Såsom ett andra led i nybyggnadsplanen torde böra följa anordnandet
av en ny förvarings- och interneringsanstalt samt i samband därmed
en ny sinnessjukanstalt för fångvården. Då klientelet på förvaringsanstalten
och klientelet på interneringsanstalten förete flera likheter samt
det ur administrativ och organisatorisk synpunkt skulle vara fördelaktigt
att sammanföra dessa båda grupper till en gemensam anstalt — om ock
med särskilda avdelningar — torde möjligheten av en sådan åtgärd böra
undersökas. Det synes antagligt att i anslutning till denna anstalt jämväl
skall kunna förläggas det nya sinnessjukhus, som erfordras såsom ersättning
för de till vanliga fängelsebyggnader förlagda sinnessjukavdelningarna vid
fångvården. Till detta nya sinnessjukhus skulle för observation eller vård
hänvisas straffriförklarade samt sinnessjuka och abnorma fångar, varjämte
det borde fungera såsom undersökningsinstitution för tilltalade. Frågan
om anordnandet av en anstalt sådan som den nu angivna är redan föremål
för behandling. Sedan särskilda sakkunniga tillkallats för att bland annat
verkställa utredning rörande frågan örn revision av förvarings- och interneringslagarna,
har nämligen Kungl. Majit genom beslut den 25 oktober
1935 uppdragit åt fångvårdsstyrelsen att i samråd med de sakkunniga verkställa
förberedande utredning angående anordnandet och lämpliga förläggningen
av en anstalt avsedd att ersätta de nuvarande anstalterna för förvarade
och internerade ävensom angående möjligheten att i anslutning till en sadan
anstalt inrätta en sinnessjukavdelning för fångvården.
Såsom ett tredje led i nybyggnadsplanen återstår sedan uppförandet av
ett eller eventuellt två nya centralfängelser. Denna fråga tarvar uppenbarligen
särskild och ingående utredning, innan något uttalande kan göras angående
sättet och tidpunkten för dess lösande.
1. Nedläggande av vissa kronohäkten. Med stöd av Kungl. Majits bemyndigande
den 7 juni 1935 Ira ledamoten av riksdagens första kammare borgmästaren
G. A. Björkman samt ledamöterna av riksdagens andra kammare
C. R. Jansson och G. Strindlund tillkallats att såsom sakkuninga inom justi
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
5
tiedepartementet biträda vid utredning angående nedläggande av vissa fångvårdsanstalten
Åt Björkman har uppdragits att i egenskap av ordförande
leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga lia verkställt utredning angående
nedläggande av kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn, Ängelholm och
Uddevalla. Därvid lia de sakkunniga på ort och ställe förhandlat med representanter
för städerna och de tingshusbyggnadsskyldige angående häktenas
nedläggande och träffat vissa preliminära uppgörelser därom. Den
19 december 1935 lia de sakkunniga avlämnat berättelse rörande den verkställda
utredningen. Yttranden lia sedermera infordrats från de städer och
domsagor som beröras av nedläggandet.
Redan under år 1920 hade fångvårdsstyrelsen på grund av den ringa fångbeläggningen
vid kronohäktena i Karlshamn och Ängelholm föreslagit nedläggande
av dessa häkten. På grund av motstånd från de lokala myndigheternas
sida ledde emellertid förslaget ej till något resultat.
Nedläggande av nämnda kronohäkten samt de i Norrtälje och Uddevalla
föreslogs sedermera i det av landshövdingen Sven Hagströmer utarbetade,
den 16 juli 1931 avgivna betänkandet med »Riktlinjer för vinnande av viss
koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet» (statens off. utredn.
1931: 16).
Även organisationsnämnden uttalade sig i sin den 11 oktober 1931 avgivna
utredning med förslag angående fångvårdens framtida ordnande för nedläggande
av dessa kronohäkten. Nämnden anförde därvid, att dessa anstalter
hade synnerligen ringa betydelse för fångvården och numera så gott som
uteslutande användes för förvaring av rannsaknings- och bötesfångar. Ur
fångbehandlingens synpunkt åberopades dessutom, att så små anstalter som
dessa i allmänhet icke kunde komma till verklig effektiv användning. Möjligheterna
att bereda fångarna tillgång till nyttigt och produktivt arbete vore
mycket beskurna; någon verkstadsdrift kunde av naturliga skäl icke ifrågakomma.
Fångarna finge därför huvudsakligen sysselsättas med handräckningsgöromål
och tillfälliga småarbeten. Antalet befattningshavare vore i
förhållande till fångantalet oproportionerligt stort, något som svårligen kunde
undvikas vid småanstalter, vilka för sin drift krävde visst antal bevakningsman,
oavsett det antal fångar som där förvarades. Kostnaderna bleve därför
för fånge och dag avsevärt högre vid dessa kronohäkten än vid fångvårdsanstalterna
i allmänhet. Enligt gjorda beräkningar vore kostnaderna
för häktenas drift så stora, att ett nedläggande av dem skulle, oavsett att
utgifterna för fångtransporter skulle komma att genom nedläggandet avsevärt
ökas, medföra en minskning av fångvårdens totalkostnader med ej
mindre än omkring 50,000 kronor för år.
Fångvårdsstyrelsen förklarade i yttrande över organisationsnämndens förslag,
alt den icke hade något att erinra mot nedläggandet av de fyra häktena.
Styrelsen anmärkte emellertid att, innan detta kunde äga rum, de krav vederbörande
rättsägare kunde framställa i anledning av de föreslagna åtgärderna
måste undersökas.
över organisationsnämndens förslag inhämtades yttranden även från vederbörande
länsstyrelser. Länsstyrelsen i Stockholms län hade ej något att
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
erinra mot nedläggandet av kronohäktet i Norrtälje under antagande att
organisationsnämndens ekonomiska kalkyler visade sig riktiga och att ett
nedläggande av häktet således komme att bereda statsverket ekonomisk
vinst. Länsstyrelsen i Blekinge län ansåg att, med hänsyn till kronohäktets
i Karlshamn ytterst ringa beläggning och som följd därav synnerligen stora
dagskostnad i drift, bibehållande av häktet ej längre kunde anses försvarbart.
I fråga om kronohäktets i Ängelholm nedläggande uttalade länsstyrelsen
i Kristianstads län, att vissa svårigheter därigenom skulle uppstå samt
att, om med hänsyn till det allmännas intresse ett nedläggande likväl ansåges
böra komma till stånd, sådana åtgärder borde vidtagas att rannsakningarna
kunde hållas å respektive tingsställen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län avstyrkte indragning av kronohäktet i Uddevalla, enär en sådan åtgärd
skulle medföra olägenheter för länet ej minst på grund av att befintliga
härads- och stadshäkten i länet ej vore ägnade att mottaga den funktion
som rannsakningshäkte, vilken nu utövades av kronohäktet. En indragning
skulle, enligt vad länsstyrelsen uttalade, framtvinga byggande av nya häkteslokaler
i länet.
Det torde vara erforderligt för bedömande av spörsmålet örn häktenas
nedläggande att en kortfattad redogörelse lämnas för vart och ett av ifrågavarande
kronohäkten.
Kronohäktet i Norrtälje. Detta häkte uppfördes i slutet av
1850-talet för en kostnad av omkring 45,000 kronor. Staden och de tingshusbyggnadsskyldige
i Lyhundra härad samt Bro, Vätö, Frötuna och Länna
skeppslag ha enligt en av Kungl. Majit genom beslut den 23 februari 1858
fastställd överenskommelse vid uppförandet lämnat 3,669 riksdaler banko
såsom bidrag för att i kronohäktet inrymdes tingslokal med arkivrum. Enligt
samma överenskommelse skulle staden upplåta för kronohäktet erforderlig
tomt, varjämte staden och de tingshusbyggnadsskyldige skulle ansvara
för häktets framtida underhåll enligt viss beräkningsgrund.
Efter det under år 1910 i Norrtälje uppförts ett tingshus för Mellersta
Roslags domsaga samt de tingshusbyggnadsskyldige därefter förlagt sin tingslokal
och sitt arkiv till tingshuset, ha de tingshusbyggnadsskyldige till fångvårdsstyrelsen
uthyrt tingslokalen, arkivrummet samt två andra rum i kronohäktet
mot en årlig hyra av 320 kronor samt mot befrielse för de tingshusbyggnadsskyldige
att erlägga bidrag till underhåll av häktet men med rätt
för domsagan att hålla rannsakningar i kronohäktet.
Kronohäktesbyggnaden är uppförd av sten i två våningar och har 13 celler
för fångförvar samt inrymmer därjämte, förutom tingslokal, två bostadslägenheter
för personal, den ena om fyra rum och kök samt den andra örn
ett rum. Tomtens areal är 2,923 kvm, därav staden upplåtit till kronan
1,563.5 kvm. övriga delen av tomten har kronan förvärvat från enskilda
personer. Kronan har erhållit laga fasta och lagfart å hela tomten. Fastighetens
taxeringsvärde är 50,000 kronor.
Kronohäktet är rannsakningshäkte för staden samt Mellersta Roslags och
Norra Roslags domsagor. I häktets tingslokal hållas rannsakningar med häk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 156. ''I
tade, som skola rannsakas inför rådhusrätten och Mellersta Roslags domsagas
häradsrätt.
Till belysning i vilken utsträckning kronohäktet kommit till användning
må meddelas, att medeltalet fångar per dag var under åren 1931—1934 7
samt 1935 (t. o. m. den 1 september) 5. Högsta beläggningen var år 1933
17, 1934 15 samt 1935 (t. o. m. den 1 september) 11. Antalet rannsakningar
har varit år 1932 3, 1933 6, 1934 7 samt 1935 (t. o. m. den 1 september)
2.
Enligt det förslag till överenskommelse, som av de sakkunniga uppgjorts
angående häktets nedläggande och som underställts stadsfullmäktige i Norrtälje
samt de tingshusbyggnadsskyldige i Mellersta Roslags domsaga för godkännande,
skulle den överenskommelse, som fastställts genom Kungl. Maj:ts
brev den 23 februari 1858, från och med den 1 juli 1936 till alla delar upphöra
att gälla. Från och med sistnämnda dag skulle staden och de tingshusbyggnadsskyldige
svara för dem enligt lag och författning åvilande skyldighet
att hålla stads- respektive häradshäkte. Staden skulle förplikta sig
att från och med den 1 juli 1936 i avseende å häktade personer, som skulle
rannsakas inför Mellersta Roslags domsagas häradsrätt, kostnadsfritt upplåta
lokaler för de häktades förvaring i omedelbart sammanhang med rannsakningarna,
för vilket ändamål i stadens rådhus nu befintliga arrestlokaler
finge användas. Mellan rannsakningarna skulle häktade personer från
staden och domsagan förvaras i den fångvårdsanstalt, som fångvårdsstyrelsen
ägde bestämma. Kronohäktestomten med byggnader skulle överlåtas till
staden från och med den 1 juli 1936 med full äganderätt utan ersättning.
Staden skulle den 1 juli 1936 till de tingshusbyggnadsskyldige såsom ersättning
för deras andel i kronohäktet betala ett belopp av 5,400 kronor, varjämte
det kontrakt, som ingåtts mellan fångvårdsstyrelsen och de tingshusbyggnadsskyldige
om förhyrande av tingslokalen i kronohäktet m. m., skulle
till alla delar upphöra att gälla.
Stadsfullmäktige i Norrtälje och de tingshusbyggnadskgldige i Mellersta
Roslags domsaga lia sedermera godkänt förslaget till överenskommelse om
kronohäktets nedläggande.
Kronohäktet i Karlsham n. Nämnda häkte tillkom i början av
1850-talet och kostade i uppförande omkring 35,000 kronor. Enligt en av
Kungl. Maj:t den 17 juli 1850 fastställd överenskommelse skulle staden
lämna såväl tomt till fängelsebyggnaden som även rum i rådhuset för domstolssessioner,
för fängelseföreståndaren och för vad i övrigt för fängelsets
administration erfordrades, samt Rräkne härads tingshusbyggnadsskyldige
årligen till underhåll av fängelsebyggnaden betala en riksdaler banko för
mantal, mot det att staden och Bräkne härad frikallades från vidare skyldighet
att bygga och underhålla fängelse. Det nya fängelset skulle ej blott
utgöra fängelse för Karlshamns stad och Bräkne härad utan även tjäna lill
förvaringsrum för de fångar som underginge rannsakning inför Listers häradsrätt.
Bräkne härads bidrag utgår numera med 285 kronor per år.
Kronohäktet, som är beläget å stadens mark å rådhusets gård, är upp -
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
fört av sten i tre våningar. I detsamma finnas 25 celler för fångförvar
samt en lägenhet om ett rum. En särskild mindre byggnad innehåller kök.
Fängelsebyggnaderna äro åsätta ett taxeringsvärde av 25,000 kronor.
Någon tingslokal finnes ej i kronohäktet utan rannsakningar med häktade
från Bräkne och Listers härad hållas — mot viss ersättning till staden — i
rådhusets sessionssal.
Till belysning i vilken utsträckning kronohäktet kommit till användning
må anföras, att medeltalet fångar per dag var under åren 1931—1934 2
och 1935 (t. o. m. den 1 september) 3 samt högsta beläggningen år 1933
10, 1934 6 och 1935 (t. o. m. den 1 september) likaledes 6. Antalet rannsakningar
var år 1931 14, 1932 7, 1933 9, 1934 15 och 1935 (t. o. m. den 1
september) 12.
De sakkunnigas förslag till överenskommelse, som underställts stadsfullmäktige
i Karlshamn och de tingshusbyggnadsskyldige i Bräkne och Listers
härad, innehåller bland annat följande: De överenskommelser angående
anordnande av gemensamt häkte, vilka fastställts genom brev den 17 juli
1850 skulle från och med den 1 juli 1936 upphöra att gälla i vad Kungl.
Majit och kronan åtagit sig att hålla kronohäkte i staden. Såväl staden som
de tingshusbyggnadsskyldige skulle från och med sistnämnda dag svara för
dem enligt lag och författningar åliggande skyldighet att hålla stads- respektive
liäradshäkte. Staden förpliktade sig att i avseende å häktade personer,
som skulle rannsakas inför Bräkne och Listers häradsrätter upplåta rannsakningslokal
i rådhuset ävensom lokaler för de häktades förvaring i omedelbart
sammanhang med rannsakningarna. Såsom ersättning härför skulle
staden årligen äga uppbära den ersättning som för nu nämnda ändamål hittills
av de tingshusbyggnadsskyldige utbetalats till fångvården. Mellan rannsakningarna
skulle från och med den 1 juli 1936 häktade personer från
staden och häradena förvaras i den fångvårdsanstalt fångvårdsstyrelsen ägde
bestämma. Kronohäktesbyggnaden skulle överlåtas till staden med full
äganderätt utan ersättning.
Stadsfullmäktige i Karlshamn ha utan meningsskiljaktighet beslutat godkänna
förslaget till överenskommelse.
De tingshusbyggnadsskyldige i Bräkne härad ha ej direkt motsatt sig nedläggandet
men ansett att, då staden erhölle kronohäktesbyggnaden till vars
underhåll de tingshusbyggnadsskyldige årligen bidragit med 285 kronor,
det vore med billighet överensstämmande, att de tingshusbyggnadsskyldige
befriades från att utgiva ersättning till staden med samma belopp.
De tingshusbyggnadsskyldige i Listers hårad ha genom tingshusstyrelsen
yrkat att bliva befriade från skyldighet att till staden erlägga hyra för användandet
av rådhusrättens sessionssal för rannsakningar.
Kronohäktet i Ängelholm. Detta häkte är det äldsta av de nu
ifrågavarande kronohäktena samt uppfördes redan på 1830-talet och drog då
i byggnadskostnader omkring 8,500 kronor. Enligt en den 14 juli 1835 av
Kungl. Majit fastställd överenskommelse upplät staden kostnadsfritt tomt,
mot det att staden framdeles ej ålades någon kostnad och onus för fångvård.
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
9
Häktesbyggnaden är uppförd av sten i två våningar. Kronan har ej lagfart
å tomten. Häktet har plats för 11 fångar samt inrymmer en bostadslägenhet
om tre rum och kök. Byggnaden har åsatts ett taxeringsvärde av
20,000 kronor. Stadens och häradenas rannsakningsfångar förvaras å häktet
men rannsakas icke därstädes. Stadens häktade rannsakas å rådhuset
och tingslagens å respektive tingsställen.
Hur ringa häktet kommit till användning framgår därav att medeltalet
fångar per dag var under åren 1931—1935 (sistnämnda år t. o. m. den
1 september) 1. Högsta beläggningen har varit år 1933 6, 1934 3 och 1935
(t. o. m. den 1 september) 3.
Det förslag till överenskommelse örn häktets nedläggande, som upprättats
av de sakkunniga och underställts staden ävensom de tingshusbyggnadsskyldige
i Norra och Södra Åsbo samt Bjäre härad innehåller bland annat
följande: Den överenskommelse angående anordnande av kronohäkte, som
fastställts genom Kungl. Maj:ts brev den 14 juli 1835, skulle från och med den
1 juli 1936 till alla delar upphöra att gälla. Såväl staden som de tingshusbyggnadsskyldige
skulle från och med sistnämnda dag svara för dem enligt
lag och författning åliggande skyldighet att hålla stads- respektive häradshäkte.
Staden skulle åtaga sig att från och med den 1 juli 1936 i avseende
å häktade personer, som skulle rannsakas inför Södra Åsbo och Bjäre häradsrätt,
kostnadsfritt upplåta lokaler för de häktades förvaring i omedelbart
samband med rannsakningarna, för vilket ändamål de i rådhuset nu
befintliga arrestlokalerna finge användas. Mellan rannsakningarna skulle
häktade personer från staden och Södra Åsbo och Bjäre härad förvaras i
den fångvårdsanstalt, som fångvårdsstyrelsen ägde bestämma. Kronohäktesbyggnaden
skulle från och med den 1 juli 1936 överlåtas till staden med full
äganderätt utan ersättning.
Stadsfullmäktige i Ängelholm ha enhälligt godkänt förslaget till överenskommelse.
De tingshusbgggnadsskgldige i Norra Åsbo härad ha förklarat att, då för
de häktades förvaring i omedelbart sammanhang med rannsakningarna erforderliga
lokaler funnes i häradshäktet i Klippan, de tingshusbyggnadsskyldige
saknade anledning till vidare yttrande beträffande det föreliggande förslaget.
De tingshusbgggnadsskgldige i Södra Åsbo och Bjäre härad ha, under
anförande att nedläggande av kronohäktet skulle ur flera synpunkter innebära
en försämring av rättsvården, uttalat att Kungl. Majit måtte låta med
indragning av kronohäktet tills vidare anstå.
Kronohäktet i Uddevall a. Ifrågavarande häkte uppfördes i början
av 1860-talet för en kostnad av omkring 80,000 kronor. Enligt en av
Kungl. Majit den 10 juli 1861 fastställd överenskommelse skulle staden
Uddevalla till inköp av tomt lämna ett bidrag av 500 kronor samt årligen
erlägga 135 kronor till häktets underhåll. De tingshusbyggnadsskyldige i
Sunnervikens domsaga, Orusts och Tjörns domsaga samt Nordre, Fräkne
och Torpe härad av nuvarande Inlands domsaga skulle bidraga till häktets
uppförande med cirka 7,800 kronor samt, med undantag dock för Torpe hä
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
råd, lämna visst årligt bidrag till häktets underhåll, mot det att de tingshusbvggnadsskyldige
befriades från att hålla häradshäkten.
Kronohäktesbyggnaden, som är uppförd av sten i tre våningar, har 25 celler
för fångförvar samt inrymmer två bostadslägenheter för personal, den
ena örn tre rum och kök samt den andra om ett rum. I ett likaledes av sten
uppfört uthus finnes tvättstuga m. m. Tomtens areal är omkring 2,860
kvadratmeter. Kronan har erhållit laga fasta å tomten. Anstalten är åsatt
ett taxeringsvärde av 75,000 kronor.
Häktet är rannsakningshäkte samt tingstad i brottmål för Uddevalla rådhusrätt
ävensom för Sunnervikens, Orusts och Tjörns samt Inlands norra
tingslags häradsrätter. Å häktet bruka vidare förvaras häktade, som skola
rannsakas inför rådhusrätten i Strömstad och Norrvikens domsagas häradsrätt.
Till belysning i vilken utsträckning kronohäktet kommit till användning
må anföras, att medeltalet fångar i häktet per dag var under åren 1931—
1934 9 och 1935 (t. o. m. den 1 september) 7. Högsta beläggningen var år
1933 21, 1934 15 och 1935 (t. o. m. den 1 september) 11. Antal rannsakningar
var år 1933 20, 1934 14 och 1935 (t. o. m. den 1 september) 21.
Det förslag till överenskommelse som utarbetats av de sakkunniga samt
underställts staden, Sunnervikens domsagas, Orusts och Tjörns domsagas
samt Inlands norra tingslags tingshusbyggnadsskyldige till godkännande innehåller
i huvudsak följande: Den överenskommelse angående anordnande
av kronohäkte i Uddevalla, som ursprungligen fastställts genom Kungl. Maj:ts
brev den 10 juli 1861, skulle från och med den 1 juli 1936 till alla delar upphöra
att gälla. Såväl staden som de tingshusbyggnadsskyldige skulle från
och med sistnämnda dag svara för dem enligt lag och författningar åliggande
skyldighet att hålla stads- respektive häradshäkte. Staden förpliktade sig
att från och med den 1 juli 1936 i avseende å häktade personer, som skulle
rannsakas inför ovannämnda domsagors häradsrätter, upplåta rannsakningslokal
ävensom lokal för de häktades förvaring i omedelbart sammanhang med
rannsakningarna, för vilket sistnämnda ändamål i stadens rådhus nu befintliga
arrestlokaler finge användas. Den avgift för underhåll av kronohäktet,
som de tingshusbyggnadsskyldige nu utgåve till fångvården, skulle från och
med den 1 juli 1936 i stället erläggas till staden såsom ersättning för stadens
åtagande. Mellan rannsakningarna skulle häktade personer från staden och
ifrågavarande domsagor förvaras i den fångvårdsanstalt, som fångvårdsstyrelsen
ägde bestämma. Kronohäktestomten med därå uppförda byggnader
skulle från och med den 1 juli 1936 med full äganderätt utan ersättning överlämnas
till staden.
Stadsfullmäktige i Uddevalla ha godkänt förslaget men genom sin drätselkammare
uttalat att häktet helst borde bibehållas.
De tingshusbgggnadsskgldige i Sunnervikens domsaga ha uttalat, att de
ansåge att kronohäktet borde bibehållas, men att, om det skulle nedläggas,
detta icke finge på något sätt medföra ökade kostnader för de tingshusbyggnadsskyldige
eller för de kommuner som tillhörde domsagan.
De tingshusbyggnadsskyldige i Orusts och Tjörns domsaga lia uttalat sig
Kungl. Målås proposition nr 156.
11
på enahanda sätt som de tingshusbyggnadsskyldige i nyssnämnda domsaga.
De tingshusbgggnadsskyldige i Inlands norra tingslag ha godkänt förslaget
till överenskommelse, under villkor att de tingshusbyggnadsskyldige icke ålades
gälda kostnaden för annat eller till högre belopp än dem hittills ålegat.
Fångvårdsstyrelsen har i infordrat yttrande över de sakkunnigas förslag
uttalat, att styrelsen redan tidigare tillstyrkt nedläggandet av kronohäktena,
samt att styrelsen alltjämt hade den uppfattning att de borde nedläggas. De
uppgjorda förslagen till överenskommelser hade ej givit anledning till erinringar.
De sakkunniga ha i sin utredning även framlagt en redogörelse för de
ekonomiska verkningarna av kronohäktenas nedläggande vid beräknandet av
anslag för fångvården.
Ifrågavarande fyra kronohäkten ha otvivelaktigt numera icke någon som Departementshelst
betydelse för den egentliga fångvården. Att de bibehållits så länge som chefen
skett
torde huvudsakligen ha berott därpå att de tillgodosett det lokala behovet
av rannsakningshäkten, varjämte beträffande kronohäktena i Norrtälje
och Uddevalla tillkommer att de inrymma lokaler för hållande av rannsakningar.
Ett par av häktena ha även på senare tid använts för avtjänande av
bötesförvandlingsstraff, men med de goda kommunikationer som nu finnas
kunna bötesfångar transporteras till andra fångvårdsanstalter utan att därigenom
någon större ökning i transportkostnaderna uppkommer. Kostnaderna
för häktenas drift äro i allt fall i förhållande till fångantalet så stora, att de
något ökade utgifter för fångtransporter och för rättegångsbiträdens resor,
som kunna uppkomma vid häktenas nedläggande, icke kunna motivera häktenas
bibehållande. Häktenas nedläggande på de villkor som föreslagits av de
sakkunniga medför ej annan rubbning i nu bestående förhållanden beträffande
rannsakningars hållande än att respektive städer ■— i stället för staten —-tillhandahålla arrestlokaler och i visst fall, där kronohäkte även inrymt rannsakningslokal,
sådan lokal. Jag anser mig alltså med hänsyn till den utredning
som förebragts böra förorda häktenas nedläggande enligt de sakkunnigas
förslag från och med den 1 juli 1936. Beträffande den föreslagna överlåtelsen
av kronohäktena — i förekommande fall med tillhörande tomt —
till städerna må framhållas, att samtliga häkten äro gamla och enligt vad
de sakkunniga meddelat knappast värda rivningskostnaden. På grund av
häktenas speciella byggnadssätt kunna de enligt vad som framgått vid de
sakkunnigas förhandlingar med de lokala myndigheterna knappast användas
för annat ändamål. I likhet med de sakkunniga finner jag således, att
alla skäl tala för att staten till förmån för städerna avstår sin äganderätt till
ifrågavarande kronohäkten. Genom att bliva befriad från skyldigheten att
hålla häktena kommer staten att göra en årlig besparing, som kapitaliserad
betydligt överstiger värdet av häktena. De reservationer beträffande nedläggandet,
som framkommit från vissa tingshusbyggnadsskyldige, torde icke
kunna tillmätas någon betydelse vid det förhållandet att, såvitt angår ifrågavarande
tingshusbyggnadsskyldige, nedläggandet ej medför någon ökad
12
Kungl. Majis proposition nr 156.
tunga eller någon olägenhet som kan av dem åberopas. Vad särskilt angår
de tingshusbyggnadsskyldige i Bräkne och Listers härad torde böra framhållas,
att staden Karlshamn enligt de sakkunnigas, av staden godkända förslag
till överenskommelse förbundit sig gentemot tingslagen att upplåta rannsakningslokal
i rådshuset och lokaler för de häktades förvaring i omedelbart
sammanhang med rannsakningarna utan annan ersättning än den som för
underhåll av dessa lokaler nu från de tingshusbyggnadsskyldige i Bräkne
härad utbetalas till fångvården.
Till frågan om nedläggandets inverkan på anslagen till avlöningar vid
fångvårdsstaten och till fångvårdens omkostnader återkommer jag senare.
Såsom skall framgå av vad jag därvid kommer att anföra uppkommer genom
häktenas nedläggande en besparing som uppskattas till omkring 44,000
kronor.
Under åberopande av det sagda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att medgiva, att kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn,
Ängelholm och Uddevalla må, i sammanhang med häktenas
nedläggande såsom fångvårdsanstalter i enlighet med det av
särskilda sakkunniga framlagda förslaget, från och med den
1 juli 1936 överlåtas, ett vart häkte till den stad i vilken häktet
är beläget.
2. Avlöningar till befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen, förslagsanslag.
Förevarande anslag är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med ett
belopp av 196,100 kronor. I enlighet med beslut av 1935 års riksdag har
Kungl. Majit den 15 juni samma år dels fastställt personalförteckning för
fångvårdsstyrelsen, att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1935/
1936, dels ock fastställt följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen, att tilllämpas
tills vidare från och med samma budgetår:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .... kronor 156,800
2. Avlöning till tjänsteman å extra stat, förslagsvis......... » 10,600
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit............................................... » 7,200
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar m. m................. kronor 15,900
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis.. » 600 » 16,500
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjän
stemän,
förslagsvis................................... » 5,000
Summa kronor 196,100.
Beträffande den å avlöningsstaten upptagna anslagsposten till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, har Kungl. Majit likaledes
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
13
den 15 juni 1935 förordnat, att densamma skulle tills vidare från och med
budgetåret 1935/1936 disponeras på följande sätt:
Arvoden till två fullmäktige å 500 kronor.....................kronor 1,000
Arvode till en biträdande arkitekt............................ » 5,000
Arvode till en biträdande läkare.............................. » 1,200
Summa kronor 7,200.
I skrivelse den 13 september 1935, däri fångvårdsstyrelsen framlagt sina
anslagsäskanden för budgetåret 1936/1937, har styrelsen anfört att styrelsen
ansåge sig böra föreslå höjningar av anslagsposterna 3, 4 och 5 i avlöningsstaten
för fångvårdsstyrelsen.
Beträffande anslagsposten 3 till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, anför styrelsen att hos styrelsen sedan lång tid tillbaka
varit anställt ett biträde i hälsovårdsärenden. Denne biträdande läkare hade
huvudsakligen företrätt fackområdena kroppssjukvård och allmän hygien.
Under styrelsens förvaltningsområde folie emellertid i ganska stor utsträckning
vård och behandling av sinnessjuka och psykiskt abnorma personer
(häktade, vilkas sinnesbeskaffenhet vore föremål för undersökning, samt sinnessjuka
och sinnesoroliga fångar, straffriförklarade och förminskat tillräkneliga).
För tillgodoseende av dessa personers vård och för handläggning
av det stora antal framställningar, som till styrelsen inkomme från ifrågavarande
mer eller mindre psykiskt sjuka personer, hade för styrelsen behovet
att kunna rådföra sig med en särskilt på detta specialområde sakkunnig
läkare framstått såsom alltmera trängande. Med hänsyn härtill har styrelsen
föreslagit, att för beredande av arvode å 1,200 kronor åt en inom det
psykiatriska området särskilt förfaren läkare ifrågavarande anslagspost måtte
höjas från 7,200 kronor till 8,400 kronor.
Med avseende å anslagsposten 4 till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
anför styrelsen, att det visat sig icke vara möjligt att vare sig hos
styrelsen anställa icke-ordinarie personal, varom nu vore fråga, i den utsträckning
arbetets omfattning inom olika avdelningar av styrelsen erfordrade eller
att i önskvärd utsträckning i och för arbetets kontinuitet bereda extra ordinarie
anställning åt hos styrelsen tjänstgörande extra tjänstemän. Styrelsen
har för den skull funnit sig böra föreslå en höjning av anslagsposten i fråga
med 5,000 kronor eller till 21,500 kronor, varav 20,800 kronor borde upptagas
för grundavlöningar m. m. och förslagsvis 700 kronor för avlöningsförhöjningar
m. m.
Styrelsen framhåller vidare att anslagsposten 5 särskilda löneförmåner till
ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, innefattande medel till provisoriskt
dyrortstillägg, bör — under förutsättning att de ändrade grunder för dylikt
tilläggs utgående som fastställts genom kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 407)
komma att gälla även under budgetåret 1936/1937 — ökas med i runt tal
3,500 kronor till 8,500 kronor, förslagsvis upptaget.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
Departements
chefen.
Medicinalstyrelsen har den 22 oktober 1935 avgivit infordrat utlåtande
över styrelsens framställning om arvode åt ett psykiatriskt biträde och har
därvid tillstyrkt bifall till framställningen.
Vidkommande fångvårdsstyrelsens framställning örn anvisande av medel
till arvode åt särskilt psykiatriskt biträde hos styrelsen må erinras, att styrelsen
äger möjlighet att inhämta yttrande från de vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
anställda läkarna samt, om så skulle anses erforderligt, jämväl
från medicinalstyrelsen. Med hänsyn till den sakkunskap som sålunda står
styrelsen till buds vid behandlingen av frågor rörande psykiskt defekta
fångar finner jag mig icke kunna tillstyrka styrelsens ifrågavarande framställning.
Däremot synas skäl föreligga att tillmötesgå styrelsens framställning om
ökade medel för avlönande av icke-ordinarie personal. Enligt vad jag inhämtat
har nämligen antalet ärenden avsevärt ökat å styrelsens samtliga avdelningar.
Om — såsom antagligt är — ett nu föreliggande förslag om inrättande
av ett centralt fångregister genomföres, kommer detta att medföra
ytterligare arbete för styrelsen. Att behov av ökat biträde av icke-ordinarie
personal föreligger för styrelsen torde alltså vara obestridligt. Mot det belopp
styrelsen äskat för tillgodoseende av detta behov, 5,000 kronor, synes icke
vara något att erinra. Av detta belopp torde 4,600 kronor böra tillföras delposten
till grundavlöningar och återstoden eller 400 kronor delposten till avlöningsförhöjningar
m. m. Den förra delposten skulle i följd härav upptagas
med 20,500 kronor och den senare med 1,000 kronor.
Till följd av ändrade grunder för provisoriskt dyrortstillägg bör slutligen
på sätt fångvårdsstyrelsen framhållit anslagsposten till särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän höjas. Höjningen torde kunna
bestämmas till det av styrelsen föreslagna beloppet 3,500 kronor, och bör
alltså anslagsposten upptagas till 8,500 kronor.
På grund av vad sålunda anförts skulle anslagsposten till Avlöningar
till övrig ick e-o rdinarie personal höjas från 16,500 kronor med
5,000 kronor till 21,500 kronor och anslagsposten till Särskilda löneförmåner
till ordinarie och ick e-o rdinarie tjänstemän från
5,000 kronor med 3,500 kronor till 8,500 kronor, medan övriga anslagsposter
å fångvårdsstyrelsens avlöningsstat skulle upptagas med oförändrade belopp.
Fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag skulle således ökas från 196,100 kronor
med (5,000+3,500) sammanlagt 8,500 kronor till 204,600 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,
att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1936/1937:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,
förslagsvis............................kronor 156,800
Kungl. Maj-.ts proposition nr 156.
15
2. Avlöning till tjänsteman å extra stat, för
slagsvis
..............................kronor 10,600
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm
da
av Kungl. Majit................... » 7,200
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar m. m.. kronor 20,500
b) Avlöningsförhöjningar m.
m., förslagsvis........ » _1,000 » 21,500
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis.... » 8,500
Summa kronor 204,600;
dels ock till Avlöningar till befattningshavare
hos fångvårdsstyrelsen för budgetåret
1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 204,600.
3. Avlöningar till befattningshavare å fångvårdsstaten, förslagsanslag.
Detta anslag är i riksstaten för budgetåret 1935/1936 uppfört med 2,692,000
kronor. Kungl. Majit har genom beslut den 15 juni 1935 i enlighet med riksdagens
beslut fastställt följande personalförteckning för fångvårdsstaten, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1935/1936.
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
Centralfängelset å Långholmen.
1 direktör av lia klass.............................................B 27
1 förste pastor och Överlärare.......................................B 26
1 pastor och förste lärare...........................................B 24
1 kamrerare.......................................................B 22
3 assistenter av lia klass...........................................B 20
2 assistenter av 2:a klass...........................................B 18
Centralfängelset i Malmö.
1 direktör av 2:a klass.............................................B 26
1 pastor och förste lärare...........................................B 24
2 assistenter av 2:a klass...........................................B 18
Centralfängelset å Härlanda.
1 direktör av 2:a klass.............................................B 26
1 pastor och förste lärare...........................................B 24
2 assistenter av 2:a klass..........................................B 18
Centralfängelset i Mariestad.
1 direktör av 2:a klass............................................. B 26
1 assistent av 2:a klass.............................................B 18
1 assistent av 3:e klass............................................B 16
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
Centralfängelset i Härnösand.
1 direktör av 2: a klass.............................................B 26
1 pastor och förste lärare...........................................B 24
2 assistenter av 2:a klass..........................................B 18
Centralfängelset i Växjö.
1 direktör av 3:e klass.............................................B 24
1 pastor och förste lärare...........................................B 24
2 assistenter av 4:e klass...........................................B 12
Centralfängelset i Norrköping jämte den därmed förenade vårdanstalten för förminskat
tillräkneliga förbrytare.
1 direktör av 3:e klass.............................................B 24
1 assistent av 3:e klass.............................................B 16
Straffängelset i Uppsala.
1 direktör av 3:e klass.............................................B 24
2 assistenter av 3:e klass...........................................B 16
Straffängelserna i Linköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Vänersborg,
Karlstad, Örebro, Västerås, Falun och Gävle.
11 direktörer av 3:e klass...........................................B 24
10 assistenter av 3:e klass..........................................B 16
Kronohäktena i Nyköping, Västervik, Ystad, Halmstad, Sundsvall, Östersund, Umeå
och Luleå.
8 kronohäktesföreståndare av l:a klass.....:.........................B 16
Kronohäktena i Norrtälje, Visby, Karlshamn, Varberg, Uddevalla, Hudiksvall och
Haparanda.
7 kronohäktesföreståndare av 2:a klass.............................. B 15
Bevakningspersonal.
12 uppsyningsmän................................................B 10
6 yrkesmästare av l:a klass.......................................B 10
45 överkonstaplar.................................................B 8
29 yrkesmästare av 2:a klass.......................................B 8
402 vaktkonstap^.................................................B 6
4 första vaktfruar................................................B 6
36 vaktfruar......................................................B 1.
Kungl. Majit har vidare genom samma brev den 15 juni 1935 i enlighet med
riksdagens beslut fastställt följande avlöningsstat för fårgvårdsstaten, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1935/1936:
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
Avlönin gustat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .. kronor 2,203,100
2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:
a) Lön och tjänstgöringspenningar eller
motsvarande......................... kronor 1,200
Avlöningsstat.
Lön eller |
Tjänstgö-ringspen-ningar eller |
Summa |
|
1 kokerska....... |
400 |
200 |
600 |
1 kokerska....... |
400 |
200 |
600 |
Anm. För envar av an-givna två kokerskor kan |
|||
Summa kronor |
— |
— |
1,200 |
b)Ålderstillägg, förslagsvis................ kronor 200 » 1,400
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis................................... » 154,200
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a) Grund avlöningar m. m., förslagsvis .. . kronor 247,300
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis.
............................... _»__62,900 » 310,200
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis.............................. »_23,100
Summa kronor 2,692,000.
Härjämte har Kungl. Maj:t i brevet den 15 juni 1935 meddelat bestämmelser
angående dispositionen av den å avlöningsstaten upptagna anslagsposten
å 154,200 kronor till arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl.
Maj:t. Enligt vad som därvid bestämts skall av nämnda belopp disponeras
till arvoden till läkare, predikanter och tillsyningsman vid fångvårdsanstalterna
tillhopa 109,768 kronor — därav 76,144 kronor till läkare, 30,060 kronor
till predikanter och 3,564 kronor till tillsyningsman — till arvoden åt vikarier
för läkare vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning förslagsvis
600 kronor samt till diverse andra arvoden och ersättningar tillhopa 43,800
kronor. I sistnämnda belopp ingå bland annat följande poster, nämligen
under f) ersättning åt fängelseläkare för undersökning av sinnesbeskaffenheten
hos för brott eller lösdriveri tilltalad person1 samt kostnad för renskriv
1
Sådan ersättning utgår enligt Kungl. Majas brev den 12 december 1919 och den 6 juni
1990 med 70 kronor för varje enligt vederbörligt uppdrag slutförd undersökning. Ersättning
utgår dock ej till läkaren å centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 156.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
ning av utlåtande däröver, förslagsvis 19,300 kronor, samt under j) ersättning
för orgelspelning och sångundervisning, högst 13,500 kronor.
I avseende å den under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinaric
personal upptagna delposten till grundavlöningar m. m. har Kungl. Maj:t
genom brevet den 15 juni 1935 förklarat att — med tillämpning tills vidare
under budgetåret 1935/1936 — vid fångvårdsanstalterna må vara anställda
högst följande antal extra ordinarie befattningshavare, nämligen:
1 assistent av 2:a klass (vid centralfängelset å Långholmen), 4 assistenter
av 3:e klass utan fast placeringsort, 5 uppsyningsman eller yrkesmästare av
lia klass, 14 överkonstaplar eller yrkesmästare av 2:a klass, 67 vaktkonstaplar,
1 första vaktfru, 11 vaktfruar samt 1 skrivbiträde (vid centralfängelset
i Norrköping).
Slutligen må erinras, att Kungl. Maj:t genom särskilt beslut den 15 juni
1935 dels tillåtit, att vid centralfängelset å Härlanda finge tills vidare under
budgetåret 1935/1936 anställas ett biträde åt sinnessjukläkaren därstädes med
ett arvode av 2,000 kronor, dels ock bestämt, att sistnämnda arvode skulle
utgå av anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t. Genom sistnämnda beslut har Kungl. Maj :t vidare medgivit dels
att vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen finge, i ändamål
att avdelningen skulle kunna tagas i bruk i full omfattning, tills vidare
under budgetåret 1935/1936 — utöver för det dåvarande anställd personal
— anställas ytterligare följande icke-ordinarie personal, nämligen 1 överkonstapel,
1 Översköterska (= första vaktfru), 6 vaktkonstap^, 1 kontorsbiträde
och 3 skrivbiträden, dels ock att tills vidare under budgetåret 1935/1936
finge — utöver det antal icke-ordinarie överkonstaplar eller yrkesmästare av
2:a klass, som styrelsen medgivits anställa — vid den till centralfängelset i
Norrköping förlagda vårdanstalten för förminskat tillräkneliga förbrytare anställas
ytterligare 1 icke-ordinarie yrkesmästare av 2:a klass. Beträffande
avlöningar till de befattninghavare, som sålunda skulle få anställas vid nämnda
sinnessjukavdelning och vårdanstalt, föreskrev Kungl. Maj:t, att de skulle
utgå av den å avlöningsstaten för fångvårdsstaten för budgetåret 1935/1936
uppförda anlagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Vid beräknandet för budgetåret 1936/1937 av anslaget till avlöningar till
befattningshavare å fångvårdsstaten är att beakta dels de ändringar i avseende
å de olika anslagsposterna som föranledas av bifall till förslaget om
nedläggande av vissa kronohäkten, dels ock de framställningar som gjorts av
fångvårdsstyrelsen i styrelsens omförmälda skrivelse av den 13 september
1935 med anslagsäskanden till 1936 års riksdag.
Nedläggandet av krono häktena i Norrtälje, Karlshamn,
Ängelholm och Uddevalla kommer såsom förut omnämnts
att öva inverkan vid bestämmandet av anslaget till avlöningar till
befattningshavare å fångvårdsstaten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 156. 19
För nämnda kronohäkten utgå för närvarande följande avlöningar och
ersättningar.1
Kronohäktet i Norrtälje (ortsgrupp C)
1 föreståndare av 2:a klass lönegrad B 15 (4,932—129).....kr. 4,803
2 vaktkonstaplar lönegrad B 6 (5,640—102)............... » 5,538
1 kokerska med tjänstgöring tillika i bevakningstjänst, arvode » 1,158
1 läkare, arvode........................................ » 264
1 predikant, arvode..................................... » 360
1 tillsyningsman, arvode................................. » 252
orgelspelningsersättning.................................. » 100
vikarie för kokerskan vid viss tillfällig ledighet........ c:a » 300 12,775
Kronohäktet i Karlshamn (ortsgrupp C)
1 föreståndare av 2:a klass lönegrad B 15 (4,932—129).....kr. 4,803
2 vaktkonstaplar lönegrad B 6 (5,640—102)............... » 5,538
1 kokerska med tjänstgöring tillika i bevakningstjänst, arvode » 1,338
1 läkare, arvode........................................ » 264
1 predikant, arvode.................................... » 360
1 tillsyningsman, arvode................................. » 252
orgelspelningsersättning.................................. » 100
vikarie för kokerskan vid viss tillfällig ledighet........ c:a » 300 12,955
Kronohäktet i Ängelholm (ortsgrupp C)
1 vaktkonstapel, lönegrad B 6, med vikariatsersättning som
uppsyningsman (2,820 + 182—51).......................kr. 2,951
1 kvinnligt biträde, arvode............................... » 300
1 läkare, arvode........................................ » 264
1 predikant, arvode..................................... » 360
1 tillsyningsman, arvode................................. » 252
vikarie för vaktkonstapeln vid viss tjänstefrihet........ c:a » 300 4,427
Kronohäktet i Uddevalla (ortsgrupp D)
1 föreståndare av 2:a klass lönegrad B 15 (5,118—129)......kr. 4,989
1 överkonstapel lönegrad B 8 (3,276—63) (tjänsten uppehälles
av en icke-ordinarie överkonstapel)..................... » 3,213
2 vaktkonstaplar lönegrad B 6 (5,880—102)............... » 5,778
1 vaktfru » Bl (2,112—36)................ » 2,076
1 läkare, arvode........................................ » 360
1 predikant, arvode..................................... » 480
1 tillsyningsman, arvode................................. » 348
orgelspelningsersättning.................................. » 100
vikarie för vaktfrun vid viss tillfällig ledighet......... c:a » 300 17,644
Summa kronor 47,801.
1 Avlöningarna ha beräknats efter högsta löneklass i vederbörande lönegrad och med hänsyn
till den ortsgrupp vari befattningshavarna äro placerade. Pensionsavdrag lia frändragits; dyrtidstillägg
och provisoriskt dyrortstillägg lia icke medräknats.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
De sakkunniga framhålla, att föreståndarbefattningarna vid kronohäktena
i Norrtälje, Karlshamn och Uddevalla äro vakanta och uppehållas på förordnande.
Vid kronohäktet i Ängelholm finnes ingen föreståndarbefattning,
utan är en icke-ordinarie uppsyningsmanstjänst förlagd dit. Denna ickeordinarie
uppsyningsmanstjänst har på förordnande uppehållits av en ordinarie
vaktkonstapel med uppsyningsmans befogenhet samt med vikariatsersättning
såsom icke-ordinarie uppsyningsman. Då överkonstapelstjänsten vid
kronohäktet i Uddevalla under år 1934 blivit ledig, överflyttades den till annan
anstalt, och en ordinarie vaktkonstapel från annan fångvårdsanstalt
förordnades att uppehålla en till kronohäktet i stället förlagd icke-ordinarie
överkonstapelsbefattning. Samtliga nu berörda tjänster eller sålunda tre
ordinarie kronohäktesföreståndarbefattningar av 2:a klass, en icke-ordinarie
uppsyningsmansbefattning och en icke-ordinarie överkonstapelsbefattning
kunde, enligt vad de sakkunniga uttalat, om de ej erfordrades vid annan fångvårdsanstalt,
såsom vakanta indragas. De sju vaktkonstapelsbefattningarna
samt en vaktfrutjänst i Uddevalla vore däremot besatta med ordinarie innehavare
och kunde därför ej utan vidare indragas.
Efter en redogörelse för den vid fångkolonien vid Singeshult inrättade uppsyningsmanstjänsten
—• vilkens nuvarande innehavare, Carl Johan Emil Lindén,
uppbär avlöning enligt 10:e lönegraden i avlöningsreglementet jämte ett
personligt lönetillägg å 500 kronor — anföra de sakkunniga, att det syntes
de sakkunniga lämpligt att överflytta en av de genom nu ifrågavarande
kronohäktens nedläggande frigjord kronohäktesföreståndarbefattning av 2:a
klass till fångkolonien å Singeshult. De åligganden, som ankomme på koloniens
ledare, vore enligt de sakkunniga i viss mån jämförliga med en kronoliäktesföreståndares,
varjämte en uppfattning av nämnda uppsyningsmansbefattning
till kronohäktesföreståndartjänst skulle öka utsikterna att, när ledighet
uppstode efter Lindén, för tjänsten kunna förvärva lika väl kvalificerad
och lämplig person.
Den ordinarie uppsyningsmanstjänsten vid Singeshult borde enligt de
sakkunniga överföras till centralfängelset å Långholmen. Innehavaren skulle
placeras såsom förrådsförvaltare vid huvudförrådet, en befattning som sedan
länge varit önskvärd vid ifrågavarande fängelse.
Den till kronohäktet i Uddevalla förlagda icke-ordinarie överkonstapelsbefattningen
borde enligt de sakkunniga bibehållas, då den befunnits erforderlig
vid någon av fångvårdens sinnessjukavdelningar eller vid fångkolonien å
Singeshult.
De sakkunniga anföra vidare, att efter nedläggande av ifrågavarande kronohäkten
de förut omnämnda sju ordinarie vaktkonstapelsbefattningarna visserligen
skulle bliva disponibla, men att tre av dessa måste anses erforderliga
på grund av den ökning av bevakningspersonalen, som efter kronohäktenas
nedläggande bleve erforderlig vid andra fångvårdsanstalten Med avseende å
de övriga fyra vaktkonstapelsbefattningarna vore, med hänsyn till att befordringsförhållandena
inom fångvården för närvarande vore ogynnsamma,
ur personal- och rekryteringssynpunkt välgrundat att bibehålla även dessa
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
21
fyra ordinarie vaktkonstapelstjänster och i stället låta indragningen drabba
icke-ordinarie vaktkonstapelstjänster.
Vaktfrutjänsten vid kronohäktet i Uddevalla bör enligt de sakkunnigas mening
ej indragas utan i stället överflyttas till centralfängelset i Växjö, eventuellt
till centralfängelset å Långholmen.
Slutligen framhålla de sakkunniga att efter nedläggandet av nu ifrågavarande
kronohäkten alla för dem avsedda arvodesbefattningar kunna indragas.
Ett nedläggande av kronohäktena samt överflyttande på sätt föreslagits av
vissa där placerade befattningar till andra fångvårdsanstalter skulle sålunda
kunna medföra indragning av följande tjänster och arvoden m. m.:
2 kronohäktesföreståndartjänster av 2:a klass.................c:a kr. 9.8001
1 icke-ordinarie uppsyningsmanstjänst........................ » » 3,100
4 icke-ordinarie vaktkonstapelstjänster....................... » » 10,000
2 kokerskebefattningar...................................... » » 2,500
1 biträdesbefattning (kvinnlig)............................... » » 300
4 läkararvoden............................................. » 1,152
4 predikantarvoden......................................... » 1,560
4 tillsyningsmansarvoden.................................... » 1,104
orgelspelningsersättning..................................... » 300
vikarier vid tillfällig ledighet................................c:a » 1,200
Summa besparing kronor 31,016.
Fångvårdsstyrelsen har i yttrande över de sakkunnigas förslag i fråga örn
personalen vid ifrågavarande kronohäkten anslutit sig till förslaget samt tilllika
beträffande överflyttandet av en kronohäktesföreståndarbefattning till
fångkolonien å Singeshult hemställt, att benämningen kronohäktesföreståndare
måtte utbytas mot föreståndare, då överflyttningen i fråga ej avsåges
innebära att fångkolonien skulle erhålla karaktären av kronohäkte.
I skrivelsen den 13 september 1935 med anslag säskanden
för nästkommande budgetår har fångvårdsstyrelsen
vidkommande anslaget till avlöningar till befattningshavare å fångvårdsstaten
till en början berört en väckt fråga om höjning av löneställningen
för vissa kvinnliga befattningshavare. I en till Kungl. Majit ställd, till fångvårdsstyrelsen
överlämnad skrift hade Fredrika Bremer Förbundet framställt
vissa reformkrav avseende fångvårdsarbetet vid det huvudsakligen för
kvinnor avsedda centralfängelset i Växjö. Framställningen avsåge förutom
annat höjning av lönerna för kvinnliga befattningshavare vid nämnda centralfängelse.
Styrelsen har därom uttalat, att styrelsen visserligen funnit de
skäl som anförts för en höjning av nämnda befattningshavares löneställning
beaktansvärda, men att detta spörsmål syntes vara av beskaffenhet att böra
1 Singeshult är A-ort och Karlshamn B-ort, varigenom överflyttning av föreståndarbefattningen
i sistnämnda stad till Singeshult skulle medföra en besparing på 5146 kronor per år.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
Departe
mentschefen.
upptagas i sammanhang med pågående utredning rörande fångvårdens framtida
organisation. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett sig icke böra nu
ingå på frågan.
I detta sammanhang får jag tillika anmäla, att kanslern för rikets universitet
med skrivelse den 1 november 1935 överlämnat och till bifall förordat en
av Karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium gjord framställning
att den med lärarbefattningen i psykiatri vid institutet förenade läkartjänsten
vid sinnessjukavdelningen å centralfängelset å Långholmen måtte
uppföras å ordinarie stat.
I fråga om anslaget till avlöningar till befattningshavare vid fångvårdsstaten
har fångvårdsstyrelsen ej ifrågasatt någon ändring av anslagsposten
Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Såsom tidigare
framhållits kan emellertid vid bifall till förslaget örn nedläggande av kronoliäktena
i Norrtälje, Karlshamn, Ängelholm och Uddevalla vissa ordinarie
befattningar i fångvårdsstaten indragas. I likhet med de sakkunniga och
fångvårdsstyrelsen finner jag det välbetänkt att ledaren för kolonien å Singeshult
beredes en bättre tjänsteställning. Då genom nedläggandet av nämnda
kronohäkten tre kronohäklesföreståndarbefattningar av 2:a klass bliva frigjorda,
synes därför en av dessa tjänster böra överflyttas till fångkolonien
under den ändrade benämningen föreståndare. De två andra kronohäktesföreståndarbefattningarna
av 2:a klass kunna däremot indragas. Vad angår
de genom nedläggandet frigjorda övriga ordinarie befattningarna finner jag
de skäl som av de sakkunniga åberopats för sitt förslag angående tjänsternas
bibehållande och placering övertygande, varför jag anser mig kunna
tillstyrka dessa befattningars bibehållande å ordinarie stat.
Enär sinnessjukläkarens å Långholmen avlöningsförmåner blivit reglerade
så sent som vid föregående års riksdag (se statsverksprop. andra huvudtiteln
sid. 83 c. f.), anser jag mig ej nu kunna föreslå någon förändrad löneställning
för denne befattningshavare.
Nu förevarande anslagspost skulle vid bifall till mitt förslag kunna nedsättas
med belopp, motsvarande lön till två kronohäktesföreståndare av 2:a
klass eller med 9,800 kronor. Anslagsposten skulle sålunda kunna för
budgetåret 1936/1937 upptagas med 2,193,300 kronor.
Anslagsposten till Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
avseende ersättning till två kokerskor, torde för budgetåret
1936/1937 upptagas med oförändrat belopp, 1,400 kronor.
I fråga om den tredje posten å fångvårdsstatens avlöningsstat Arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
nu upptagen till 154,200 kronor, påkallas för budgetåret 1936/1937 ändringar
på grund av nedläggandet av de fyra kronohäktena. Dessutom har fångvårdsstyrelsen
i sin skrivelse med anslagsäskanden påyrkat ändringar beträffande
denna post.
Nedläggandet av kronohäktena skulle enligt de sakkunnigas förslag med -
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
23
föra nedsättning av anslagsposten med ett belopp av 8,116 kronor motsvarande
följande för närvarande utgående arvoden nämligen till två kokerskor
2,500 kronor, till ett biträde 300 kronor, till fyra läkare 1,152 kronor,
till fyra predikanter 1,560 kronor och till fyra tillsyningsmän 1,104 kronor
ävensom ersättning för orgelspelning 300 kronor och ersättning till vikarier
vid tillfällig ledighet 1,200 kronor.
I sin berörda skrivelse har fångvårdsstyrelsen hemställt örn ökning av vissa
under denna anslagspost beräknade arvoden och ersättningar, i vilket avseende
fångvårdsstyrelsen anfört följande:
Till fängelseläkaren för kroppssjukvården vid centralfängelset å Långholmen
hade av Kungl. Majit bestämts ett arvode av 5,904 kronor för år. Ifrågavarande
arvode hade under ett tiotal år utgått med sagda belopp. Den
nuvarande innehavaren av befattningen hade till styrelsen gjort upprepade
framställningar örn beredande åt honom av förbättrade avlöningsförmåner.
Ifrågavarande läkare hade att utan medicinskt utbildat biträde ansvara för
kroppssjukvården vid fängelset beträffande där intagna fångar, dock med
undantag av dem som förvarades å sinnessjukavdelningen. Under de senaste
åren hade antalet fångar, som fängelseläkaren personligen undersökt, enligt
vederbörlig uppgift uppgått till cirka 6,700 om året. Därutöver hade
förekommit konsultationer med läkaren per telefon. Han förestode fängelsets
kroppssjukhus med särskild tuberkulosavdelning, omfattande tillhopa 50
platser. Kroppssjukhuset vid centralfängelset å Långholmen, som i viss män
användes såsom centralsjukhus för fångvården, vore större delen av året
fullbelagt. Denne läkare hade därjämte att bestrida sjukvård för därtill berättigad
befattningshavare vid fängelset jämväl i hans hem. Antalet dylika
befattningshavare uppginge till cirka 200. Läkaren ålåge tillika att övervaka
den allmänna hygienen inom fängelset.
Med hänsyn till det arbete och det ansvar, som påvilade denne läkare,
syntes det styrelsen skäligt att hans arvode, nu 5,904 kronor, höjdes till
7,200 kronor. Detta skulle medföra en kostnadsökning av 1,296 kronor.
Till vikariatsarvoden till läkarna vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning
under dem beviljad tjänstfrihet, för envar högst 24 dagar
för helt kalenderår, vore för närvarande beräknat ett belopp av 600 kronor.
Vid beräkningen av sagda belopp hade förutsatts, att ledigheterna för sinnessjukläkarna
skulle så ordnas att kostnader för vikarier såvitt möjligt undvekes.
Då det emellertid ansåges nödigt att vid ledighet för en var av ifrågavarande
läkare vikarie förordnades med ersättning, beräknad efter det för
befattningen bestämda årsarvodet, försloge icke det för sagda ändamål upptagna
beloppet. Vid sådant förhållande samt då även fängelsets kroppssjukläkare
med hänsyn till hans omfattande och påfrestande åligganden torde
böra i likhet med sinnessjukläkarna beredas kostnadsfri ledighet under högst
24 dagar, syntes för budgetåret 1936/1937 för omhandlade ändamål erfordras
ett belopp av förslagsvis 2,100 kronor.
Styrelsen har vidare erinrat örn förut omförmälda beslut av den 15 juni
1935, varigenom Kungl. Majit tillåtit, att vid centralfängelset å Härlanda
finge tills vidare under budgetåret 1935/1936 anställas ett biträde åt sinnessjukläkaren
därstädes med ett arvode av 2,000 kronor per år, att utgå av
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit. Då styrelsen förutsatte, att ifrågavarande biträde skulle bibehållas
jämväl under budgetåret 1936/1937, hade styrelsen vid beräkningen av nu
ifrågavarande anslagspost tagit hänsyn härtill.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
Styrelsen framhåller, att de av styrelsen sålunda föreslagna kostnadsökningarna
(1,296 + 1,500 + 2,000) uppginge till sammanlagt 4,796 kronor
samt anför därefter följande:
Vid beräkningen av nämnda anslagspost vore emellertid att uppmärksamma,
hurusom Kungl. Majit genom beslut den 15 juni 1935 medgivit anställande
under budgetåret 1935/1936 av viss icke-ordinarie personal vid centralfängelsets
å Långholmen sinnessjukavdelning, däribland tre skrivbiträden,
med avlöning från anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Då styrelsen utginge från att befattningarna i fråga, vilkas innehavare
skulle bland annat verkställa renskrivning av rättspsykiatriska utlåtanden,
vore behövliga jämväl under följande budgetår, hade styrelsen tagit hänsyn
härtill vid beräknande av anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal. I följd härav borde en minskning med förslagsvis 4,000 kronor
kunna ske av den under anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, upptagna specialposten f) ersättning åt fängelseläkare
för undersökning av sinnesbeskaffenheten hos för brott eller lösdriveri
tilltalad person samt kostnad för renskrivning av utlåtande däröver.
Den för budgetåret 1935/1936 med 154,200 kronor uppförda anslagsposten
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, skulle alltså
enligt styrelsens sålunda framlagda förslag för budgetåret 1936/1937 å ena
sidan ökas med 4,796 kronor och å andra sidan minskas med 4,000 kronor.
Anslagsposten skulle således böra beräknas till i avrundat tal 155,000 kronor.
Departe
mentschefen.
Vidkommande först den av fångvårdsstyrelsen föreslagna höjningen av
arvodet till läkaren för kroppssjukvården vid centralfängelset å Långholmen,
finner jag i likhet med fångvårdsstyrelsen att på grund av det ansvarsfulla
och mycket tidskrävande arbete som åvilar denne läkare en höjning av det
nuvarande årsarvodet 5,904 kronor med 1,296 kronor till 7,200 kronor är
fullt befogad. Sistnämnda belopp motsvarar vad som redan utgår till envar
av de båda biträdande läkarna å sinnessjukavdelningen vid samma centralfängelse.
De skäl som föranlett beviljandet av ett arvode å 2,000 kronor till ett biträde
åt sinnessjukläkaren vid centralfängelset å Härlanda göra sig alltjämt
gällande. Antalet undersökningsfall vid detta fängelse är otvivelaktigt så
stort, att arbetet icke rimligen kan påläggas en läkare ensam. Under förevarande
anslagspost bör därför, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, för
nästkommande budgetår beräknas 2,000 kronor.
Mot styrelsens framställningar och beräkningar i övrigt har jag icke något
att erinra.
Vid nedläggande av de fyra förut omnämnda kronohäktena kan emellertid
anslagsposten nedsättas med i runt tal 8,100 kronor, mot vilken sänkning
fångvårdsstyrelsen ej haft något att erinra.
På grund av vad sålunda anförts skulle anslagsposten till Arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
för nästa budgetår beräknas på följande sätt. Till följd av nedläggandet av
kronohäktena skulle anslaget minskas med 8,100 kronor. Å andra sidan in
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
25
nefatta fångvårdsstyrelsens anslagsäskanden på denna punkt dels en ökning
med 4,796 kronor och dels en minskning med 4,000 kronor, innebärande en
ökning med 796 kronor eller i runt tal 800 kronor. Minskas nyssnämnda
belopp 8,100 kronor med 800 kronor, erhålles en summa av 7,300 kronor,
med vilken summa anslagsposten skulle nedsättas. Anslagsposten skulle till
följd härav för nästa budgetår upptagas med (154,200 — 7,300) 146,900
kronor.
Jag övergår härefter till anslagsposten Avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal.
Innan jag ingår på granskning av förevarande anslagspost tillåter jag mig
att anmäla uppkommen fråga angående beredande av möjlighet för ickeordinarie
assistenter vid fångvårdsstaten att för sin utbildning tjänstgöra i
fångvårdsstyrelsen. I brevet den 15 juni 1935, varigenom bestämmelser
meddelades angående bland annat dispositionen av nu förevarande anslagspost,
förklarade Kungl. Maj:t att vid fångvårdsanstalterna finge vara anställda
bland andra högst fyra assistenter av 3:e klass utan fast placeringsort.
I skrivelse den 2 november 1935 har fångvårdsstyrelsen anfört, att för rekryteringen
av tjänstemän i högre grader inom fångvården det vore av största
vikt att personer, som för sådant ändamål antoges, redan såsom icke-ordinarie
befattningshavare finge inblick i de olika grenarna av det mångskiftande arbetet
inom fångvården. För sådant ändamål borde de unga befattningshavarna
få tjänstgöra icke blott vid fångvårdsstaten utan även inom fångvårdsstyrelsen,
där lämplig utbildning i administrativt hänseende kunde bibringas
vederbörande. För att möjliggöra någon tids tjänstgöring inom styrelsen för
berörda befattningshavare, hemställde styrelsen att Kungl. Majit måtte förklara
hinder ej möta mot att innehavare av icke-ordinarie assistentbefattning
vid fångvårdsstaten finge, med bibehållande av sådan befattning, för utbildning
tidvis tjänstgöra hos styrelsen.
Efter hörande av statskontoret medgav Kungl. Majit genom beslut den 20
december 1935 i anledning av berörda framställning, att innehavare av ickeordinarie
assistenttjänst av 3:e klass vid fångvårdsstaten finge tillsvidare
under innevarande budgetår, med bibehållande av sådan befattning, av fångvårdsstyrelsen
förordnas att för erhållande av fortsatt utbildning tjänstgöra
hos styrelsen för en tid av högst tre månader och i den omfattning styrelsen
bestämde.
Då den föreslagna anordningen synes lämplig, torde den även för framtiden
böra tillämpas med den tidsbegränsning beträffande varje förordnande
som angivits i Kungl. Majlis beslut.
De sakkunniga rörande nedläggande av vissa kronohäkte]! lia föreslagit,
att en icke-ordinarie uppsyningsmanstjänst (vid kronohäktet i Ängelholm)
och fyra icke-ordinarie vaktkonstapelstjänster skola indragas. Detta skulle
medföra nedsättning av anslagsposten avlöningar lill övrig icke-ordinarie personal
med belopp motsvarande lönen för nämnda uppsyningsmanstjänst,
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
Departe
mentschefen.
3,100 kronor, samt lönerna för de fyra icke-ordinarie vaktkonstapelstjänsterna,
10,000 kronor, eller med tillhopa 13,100 kronor. Uppdelat på de båda
delposterna skulle nedsättningen medföra att posten till grundavlöningar
m. m. sänktes från 247,300 kronor med 12,600 kronor till 234,700 kronor
och posten till avlöningsförhöjningar m. m. nedsattes från 62,900 kronor med
500 kronor till 62,400 kronor.
Fångvårdsstyrelsen har beträffande förevarande anslagspost i skrivelsen
den 13 september 1935 erinrat om Kungl. Maj:ts i det föregående omförmälda
beslut den 15 juni 1935, varigenom Kungl. Maj:t medgivit, dels att vid centralfängelsets
å Långholmen sinnessjukavdelning finge för att avdelningen
skulle kunna tagas i bruk i full omfattning anställas, tills vidare under budgetåret
1935/1936 -— utöver förut anställd personal — följande ytterligare
personal, nämligen en överkonstapel, en Översköterska (= första vaktfru),
sex vaktkonstap^, ett kontorsbiträde och tre skrivbiträden, dels ock att tills
vidare under budgetåret 1935/1936 finge — utöver det antal icke-ordinarie
överkonstaplar eller yrkesmästare av 2:a klass som styrelsen medgivits anställa
— vid den till centralfängelset i Norrköping förlagda vårdanstalten för
förminskat tillräkneliga förbrytare anställas ytterligare en icke-ordinarie
yrkesmästare av 2:a klass. Avlöningarna till samtliga dessa befattningshavare
skulle enligt Kungl. Maj :ts beslut utgå av förevarande anslagspost. Styrelsen
anför vidare:
Då även framgent förelåge bestämt behov av samtliga nu omförmälda befattningshavare,
borde enligt styrelsens uppfattning vid avvägande av storleken
av ifrågavarande anslagspost hänsyn tagas till kostnaderna för dessa befattningshavares
avlöning. Med iakttagande härav torde posten Grundavlöningar
m. m. -— för budgetåret 1935/1936 bestämd till förslagsvis 247,300 kronor
— böra för budgetåret 1936/1937 höjas med förslagsvis 28,800 kronor
till förslagsvis 276,100 kronor. Posten avlöningsförhöjningar m. m. -— för budgetåret
1935/1936 bestämd till förslagsvis 62,900 kronor — syntes böra för
budgetåret 1936/1937 höjas med beräkningsvis 1,500 kronor till förslagsvis
64,400 kronor. Anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
skulle sålunda enligt styrelsens förslag höjas från nu 310,200 kronor till
340,500 kronor.
Mot de sakkunnigas av fångvårdsstyrelsen tillstyrkta förslag om sänkning
av vissa under förevarande anslagspost beräknade medel på grund av nedläggande
av de fyra kronohäktena bär jag icke något att erinra. Såsom
fångvårdsstyrelsen framhållit torde det vara nödvändigt att de befattningshavare,
med vilka jämlikt Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 15 juni 1935
personalen vid centralfängelserna å Långholmen och i Norrköping blivit förstärkt,
tills vidare bibehållas. Detta skulle medföra, att grundavlöningsposten
skulle ökas från 247,300 kronor med (28,800 — 12,600) 16,200
kronor till 263,500 kronor och delposten till avlöningsförhöjningar från
62,900 kronor med (1,500 — 500) 1,000 kronor till 63,900 kronor. Anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal skulle alltså uppföras
med (263,500 + 63,900) 327,400 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
27
Vad slutligen angår anslagsposten Särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, nu å 23,100
kronor, framhåller fångvårdsstyrelsen i skrivelsen den 13 september 1935 att
i denna anslagspost inräknats provisoriskt dyrortstillägg med 22,000 kronor.
Med hänsyn till förut omförmälda ändrade bestämmelser angående dylikt
tillägg har styrelsen föreslagit, att anslagsposten för budgetåret 1936/1937
måtte bestämmas till förslagsvis 45,000 kronor, varemot något icke torde
vara att erinra.
Ett bifall till förslaget örn indragning av vissa kronohäkten föranleder den
ändringen i personalförteckningen för fångvårdsstaten, att antalet kronohäktesföreståndare
av 2:a klass nedsättes från sju till fyra samt att för fångkolonien
å Singeshult uppföres en föreståndarebefattning i lönegrad B 15.
Anslagsposterna i avlöningsstaten för fångvårdsstaten skulle, enligt vad i
det föregående anförts, för budgetåret 1936/1937 uppföras med följande belopp:
till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat 2,193,300 kronor, till avlöningar
till tjänstemän å övergångsstat 1,400 kronor, till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, 146,900 kronor, till avlöningar
till övrig icke- ordinarie personal 327,400 kronor samt till särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän 45,000 kronor. Anslaget
till avlöningar till befattningshavare å fångvårdsstaten skulle således uppföras
med 2,714,000 kronor eller med 2,000 kronor mindre än det belopp som
beräknats i statsverkspropositionen.
Jag får hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för fångvårdsstaten:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
Centralfängelset å Långholmen.
1 direktör av lia klass..............................B 27
1 förste pastor och Överlärare.......................B 26
1 pastor och förste lärare...........................B 24
1 kamrerare........................................B 22
3 assistenter av lia klass............................B 20
2 assistenter av 2:a klass............................B 18
Centralfängelset i Malmö.
1 direktör av 2:a klass..............................B 26
1 pastor och förste lärare...........................B 24
2 assistenter av 2:a klass............................B 18
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
Befattning Lönegrad
Centralfängelset å Härlanda.
1 direktör av 2:a klass..............................B 26
1 pastor och förste lärare...........................B 24
2 assistenter av 2:a klass............................B 18
Centralfängelset i Mariestad.
1 direktör av 2:a klass..............................B 26
1 assistent av 2:a klass.............................B 18
1 assistent av 3:e klass.............................B 16
Centralfängelset i Härnösand.
1 direktör av 2:a klass..............................B 26
1 pastor och förste lärare...........................B 24
2 assistenter av 2:a klass............................B 18
Centralfängelset i Växjö.
1 direktör av 3:e klass..............................B 24
1 pastor och förste lärare...........................B 24
2 assistenter av 4:e klass............................B 12
Centralfängelset i Norrköping jämte den därmed förenade vårdanstalten
för förminskat tillräkneliga förbrytare.
1 direktör av 3:e klass..............................B 24
1 assistent av 3:e klass.............................B 16
Straffängelset i Uppsala.
1 direktör av 3:e klass..............................B 24
2 assistenter av 3:e klass............................B 16
Straffängelserna i Linköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona,
Kristianstad, Vänersborg, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun och
Gävle.
11 direktörer av 3:e klass...........................B 24
10 assistenter av 3:e klass...........................B 16
Kronohäktena i Nyköping, Västervik, Ystad, Halmstad, Sundsvall,
Östersund, Umeå och Luleå.
8 kronohäktesföreståndare av l:a klass...............B 16
Kronohäktena i Visby, Varberg, Hudiksvall och Haparanda.
4 kronohäktesföreståndare av 2:a klass..........■.....B 15
Fångkolonien å Singeshult.
1 föreståndare......................................B 15
Kungl. Maj.ts proposition nr 156. 29
Befattning Lönegrad
Bevakningspersonal.
12 uppsyningsmän.................................B 10
6 yrkesmästare av l:a klass .......................B 10
45 överkonstaplar..................................B 8
29 yrkesmästare av 2:a klass.......................B 8
402 vaktkonstaplar.................................B 6
4 första vaktfruar................................B 6
36 vaktfruar......................................B 1;
dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstaten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1936/1937:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,
förslagsvis...........................kronor 2,193,300
2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:
a) Lön och tjänstgöringspen
ningar
eller motsvarande kronor 1,200
Avlöningsstat.
Lön eller mot-svarande |
Tjänstgö-ringspen-ningar eller |
Summa |
|
1 kokerska.............. |
400 |
200 |
600 |
1 kokerska.............. |
400 |
200 |
600 |
Anm. För envar av an-givna två kokerskor kan |
|||
Summa |
— |
— |
1,200 |
b) Ålderstillägg, förslagsvis kronor 200 » 1,400
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm
da
av Kungl. Majit, förslagsvis......... » 146,900
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar
m. m., förslagsvis .... kronor 263,500
b) Avlöningsförhöjningar
m. m., förslagsvis .... » 63,900 » 327,400
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. » 45,000
Summa kronor 2,714,000;
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
dels ock till Avlöningar till befattningshavare
å fångvårdsstaten för budgetåret 1936/
1937 anvisa ett förslagsanslag av........
kronor 2,714,000.
4. Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten: Omkostnader, förslagsanslag.
Detta anslag är i riksstaten för budgetåret 1935/1936 upptaget med 1,215,000
kronor. Genom beslut den 15 juni 1935 har Kungl. Majit fastställt omkostnadsstat
för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten, alt tillämpas tillsvidare
under budgetåret 1935/1936.
Förut omförmälda sakkunniga ha anfört att efter nedläggande av kronoliäktena
i Norrtälje, Karlshamn, Ängelholm och Uddevalla besparingar kunna
göras på utgiftsposter, som beröra dessa häkten, till belopp av sammanlagt
12,700 kronor, varjämte vissa andra besparingar kunna vinnas genom den
koncentration som nedläggandet medför. Sistnämnda besparingar kunde,
enligt vad de sakkunniga uttalat, beräknas till omkring 1,300 kronor. En
sammanlagd besparing på omkring 14,000 kronor skulle således uppkomma.
Genom kronohäktenas nedläggande komme emellertid de på förevarande anslag
belöpande transportkostnaderna för rannsakningsfångar till och från
rannsakningsplatserna samt för bötesfångar att ökas, men denna ökning syntes
ej böra beräknas högre än till 1,000 kronor för år. Det vore härvid att
märka, att i vissa fall städerna skulle betala transporter av sina rannsakningsfångar.
Anslaget till omkostnader borde således kunna nedsättas från
1,215,000 kronor nied 13,000 kronor till 1,202,000 kronor.
Fångvårdsstyrelsen har i sin skrivelse den 13 september 1935 med anslagsäskanden
till 1936 års riksdag framhållit att, då den av Kungl. Majit den 15
juni 1935 fastställda omkostnadsstaten, som innebure en väsentlig omläggning
i jämförelse med omkostnadsstaterna för föregående budgetår, varit 1 tillämpning
allenast från den 1 juli 1935, styrelsen saknade möjlighet att närmare
bedöma verkningarna av densamma. Med hänsyn härtill har styrelsen föreslagit,
att förslagsanslaget Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten: Omkostnader
för budgetåret 1936/1937 upptages med oförändrat belopp 1,215,000
kronor.
På grund av vad sålunda anförts torde ingen annan ändring vara att vidtaga
beträffande förevarande anslag för budgetåret 1936/1937 än att detsamma
med hänsyn till nedläggande av de fyra kronohäktena sänkes från 1,215,000
kronor med 13,000 kronor till 1,202,000 kronor. Detta belopp understiger
med 300 kronor det i statsverkspropositionen beräknade beloppet.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
5. Ersättande av visst förskott för fångvårdens övertagande av Singeshult.
Genom beslut den 3 maj 1918 bemyndigade Kungl. Majit fångvårdsstyrelsen
att vid Singeshult försöksvis anordna en arbetskoloni för straffångar, och an
-
tili Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten:
Omkostnader för budgetåret 1936/
1937 anvisa ett förslagsanslag av........
kronor 1,202,000.
Kungl. Maj.ts proposition nr 156.
31
visades för ändamålet visst belopp att bestridas från förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll. Till jordinköp för fångkolonien vid Skageshult
samt för vissa ombyggnadsarbeten därstädes anvisade 1919 års lagtima riksdag
på tilläggsstat för samma år visst anslag.
Efter framställning av Kungl. Majit i en den 18 mars 1921 dagtecknad proposition,
nr 219, medgav riksdagen dels att till uppförande vid fångkolonien
å Singeshult av en logementsbyggnad och en byggnad inrymmande bostad för
uppsyningsman m. m. ett belopp av högst 60,000 kronor finge efter Kungl.
Maj :ts prövning av fångvårdsstyrelsen av tillgängliga medel tills vidare förskotteras
för att sedermera återbetalas av den från jordbruket vid kolonien
inflytande avkastning eller köpeskillingar för områden, vilka kunde komma
att från de till kolonien hörande fastigheter för försäljning avskiljas, dels
ock att till dess återbetalning skett medlen i fångvårdsstyrelsens huvudbok redovisades
å konto »Förskott för fångvårdens övertagande av Singeshult».
Därefter hemställde Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1930 års riksdag
(andra huvudtiteln s. 86) örn särskilt anslag för inköp av vissa fastigheter
för fångkolonien, därvid framhölls att, enär tidigare medgivna förskott
då ännu ej blivit ersatta samt dessa ej heller, så vitt då kunde bedömas, torde
förrän efter åtskilliga år kunna ersättas, det syntes lämpligast att särskilt anslag
för ändamålet beviljades. Skulle i framtiden en försäljning av det till
inköp ifrågasatta området komma i fråga, kunde statsverket i varje fall bliva
gottgjort för utgiften. Även detta förslag vann riksdagens bifall.
Å nu förevarande förskottskonto har i fångvårdsstyrelsens huvudbok för
budgetåret 1934/1935 utbalanserats ett belopp av 51,046 kronor 93 öre.
Statens organisationsnämnd har i sitt den 11 oktober 1933 avgivna betänkande
angående fångvårdens framtida ordnande föreslagit, bland annat, att
erforderligt belopp anvisades för avskrivning av — förutom ett lämnat förskott
för anordnande av ett jordbruksfängelse vid centralfängelset i Mariestad
— förskotten för inrättandet av fångkolonien å Singeshult.
I underdånig skrivelse den 12 september 1934 angående anslagsäskanden
till 1935 års riksdag bar fångvårdsstyrelsen föreslagit, att för täckande av det
å förskottskontot kvarstående beloppet 51,046 kronor 93 öre anslag äskades
för budgetåret 1935/1936.
Riksräkenskapsverket har, sedan Kungl. Majit genom remiss den 6 juni
1935 anbefallt ämbetsverket att avgiva förslag örn avskrivning av ifrågavarande
förskott, i utlåtande den 21 juni 1935 anfört, att något nämnvärt överskott
av jordbruksdriften vid Singeshult ej syntes tillsvidare vara att påräkna,
vadan förskottet icke torde kunna amorteras på sätt Kungl. Majit från början
avsett. Ämbetsverket hade tidigare i likhet med fångvårdsstyrelsen tillstyrkt,
att anslag äskades för avskrivning av förskott, varav nu ifrågavarande belopp
utgjorde en rest. Kungl. Majit hade emellertid ej biträtt de i ärendet föreliggande
förslagen. Därest anslag icke ansåges böra äskas av riksdagen, syntes
avskrivning kunna ske därigenom att beloppet såsom avseende förlust å jordbruksdriften
vid upprättande av bokslutet för budgetåret 1934/1935 avfördes
å inkomsttitel »överskott för fångvårdens arbetsdrift».
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 156.
Departements
chefen.
Såsom riksräkenskapsverket framhållit torde nämnvärt överskott av jordbruksdriften
vid Singeshult ej kunna förväntas. De tidigare planerade åtgärderna
att genom upparbetande av särskilda brukningsdelar och genom försäljning
av dessa förvärva inkomster ha ej kunnat genomföras, varför ej heller
härigenom några medel torde kunna inflyta till förskottens täckande.
Då det nu gäller att finna en annan utväg för täckande av förskotten i fråga,
synes det icke erforderligt att för ändamålet äskas särskilt anslag. I stället
torde förskotten böra avföras å inkomsttiteln »Inkomster vid fångvården».
Som emellertid vid förskottens beviljande uttryckligen förutsatts, att dessa
skulle återbetalas av avkastningen vid kolonien eller av köpeskillingar för därifrån
avskilda områden, synes mig riksdagens medgivande böra inhämtas för
vidtagande av sådan åtgärd.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att ännu ej ersatta förskott för fångvårdens övertagande av
fångkolonien å Singeshult eller 51,046 kronor 93 öre må vid
upprättande av bokslut för budgetåret 1935/1936 avföras å
den i riksstaten för samma budgetår under uppbörd i statens
verksamhet uppförda inkomsttiteln »Inkomster vid fångvården».
Vad föredragande departementschefen under förenämnda
punkter, med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
361"99