Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
1
Nr 154.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd
till Hidinge—Spångakärrens torrläggningsföretag
i Örebro lån; given Stockholms slott den 6 mars
1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet för jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 6 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Den 11 november 1921 anvisade Kungl. Majit till torrläggning av viss mark
— de s. k. Hidinge—Spångakärren — tillhörande Hesselkulla m. fl. hemman i
Vintrosa, Hidinge och Knista socknar av Örebro län dels statsbidrag från allmänna
avdikningsanslaget med 277,380 kronor och dels lån från odlingslånefonden
med 554,770 kronor samt faststiillde arbetsplan för företaget. Genom
beslut den 15 februari 1923 medgav lantbruksstyrelsen viss ändring i arbetsplanen,
i samband varmed de till företaget beviljade statsunderstöden minskades,
statsbidraget till 266,180 kronor och lånet till 532,360 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 154.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
Den 11 juli 1924 beviljade Kungl. Majit till företaget för täckande av vid
detsamma uppkommen merkostnad ytterligare lån från odlingslånefonden
med 33,610 kronor.
Vidare har Kungl. Majit till nytillkomna sökandes andelar i företaget beviljat
dels den 19 december 1924 statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
med 600 kronor och lån från odlingslånefonden med 1,760 kronor, dels
ock den 25 november 1927 statsbidrag från statens avdikningsanslag med
1,630 kronor och lån från statens avdikningslånefond med 2,110 kronor.
Sedan riksdagen i skrivelse den 29 maj 1929, nr 224, anmält sitt bifall till
Kungl. Maj:ts i proposition den 15 februari 1929, nr 169, därom framlagda
förslag, har Kungl. Maj:t genom beslut den 27 juni 1929 till företaget beviljat
ytterligare statsbidrag från statens avdikningsanslag med 300,000 kronor och
därvid, bland annat, anbefallt statskontoret att av nämnda statsbidrag till
odlingslånefonden, såsom inbetalning å till företaget från fonden tidigare
beviljade lån, överföra följande belopp, tillhopa 120,370 kronor, nämligen
86,680 kronor å lånet av den 11 november 1921, hela lånet av den 11 juli
1924 å 33,610 kronor samt 80 kronor å lånet av den 19 december 1924, ävensom
att å fondens fordran avskriva kapitaliserade räntor å nämnda belopp,
120,370 kronor, med 11,380 kronor 52 öre.
Slutligen har Kungl. Majit den 4 november 1932 till två delägare i företaget,
vilka icke ägde del i tidigare beviljade låne- och bidragsbelopp, beviljat
bidrag från statens avdikningsanslag med 1,450 kronor och lån från statens
avdikningslånefond med 1,460 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den 21 april 1933 medgivit uppskov
under tre år med erläggande av en var av de annuiteter, som från och
med år 1933 förfölle till betalning å lånet av den 11 november 1921, samt
räntefrihet under uppskovstiden å oguldna kapitalskulden å samma lån ävensom
anstånd till år 1934 med under år 1931 och till år 1935 med under år 1932
förfallna oguldna annuitetsandelar å lånet.
Vidare har Kungl. Maj :t dels genom beslut den 22 juni 1934 medgivit uppskov
under tre år med erläggande av en var av de annuiteter, som från och med år
1933 förfallit eller förfölle till betalning å lånet av den 19 december 1924 ävensom
räntefrihet under uppskovstiden å oguldna kapitalskulden å samma lån,
dels ock genom beslut den 30 augusti 1935 medgivit beträffande vissa i företaget
ingående fastigheter uppskov under ytterligare ett år med erläggande av en
var av de annuiteter, som från och med år 1933 förfallit eller förfölle till betalning
å lånet av den 11 november 1921, samt räntefrihet under uppskovstiden
å oguldna kapitalskulden ävensom ytterligare anstånd till år 1936 med
erläggande av under år 1932 för samma fastigheter förfallna, oguldna annuitetsandelar
å nämnda lån.
Delägarna i torrläggningsföretaget hava nu i en till Kungl. Maj :t ställd, till
länsstyrelsen i Örebro län den 18 september 1935 inkommen skrivelse — under
åberopande av, bland annat, en av lantbruksingenjören Gösta Kindblom
åren 1933—1935 verkställd utredning angående företaget —■ hemställt, dels
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
3
att förberörda lån måtte nedskrivas till belopp, motsvarande 70 procent av
den utav Kindblom vid utredningen beräknade båtnaden genom torrläggningen,
285,536 kronor 55 öre, eller till 199,875 kronor 59 öre, dels att för samtliga
låntagare, vilka hade att erlägga annuitet å lånen, annuiteten från och
med år 1936 måtte beräknas å de sålunda nedskrivna lånen, dels ock att
Kungl. Majit ville anvisa medel till bestridande av kostnaderna för den av
Kindblom verkställda utredningen med 1,614 kronor.
Länsstyrelsen har den 24 september 1935 inkommit till jordbruksdepartementet
med förenämnda skrivelse, åtföljd av länsstyrelsens yttrande däröver.
över framställningen hava efter remiss utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen
den 18 januari 1936 och av statskontoret den 15 februari 1936.
Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.
Förslag till ifrågavarande företag upprättades vid en av lantbruksingenjören
Axel Palm åren 1917—1919 hållen syneförrättning enligt lagen den 20
juni 1879 om dikning m. m.
Företaget omfattar:
Åker .................................................... 225.358 hektar
Äng och odlingsmark..................................... 630.7 5 o »
Annan duglig mark....................................... 94.oso »
Summa 950.188 hektar.
Företaget är slutfört. Arbetena hava godkänts av lantbruksstyrelsen den
12 oktober 1925.
Kostnaderna för företaget beräknades vid arbetsplanens fastställande år
1921 till 948,899 kronor 67 öre men nedsattes i samband med den år 1923
medgivna ändringen i arbetsplanen samt beviljandet år 1924 av ytterligare
lån till företaget till 919,189 kronor 67 öre. Den verkliga kostnaden har enligt
av arbetsstyrelsen för företaget år 1928 företedda räkenskaper uppgått till
sammanlagt 923,382 kronor 61 öre. Emellertid hava intressenterna, enligt
vad jämväl framgår av nämnda räkenskaper, haft att intill år 1928 vidkännas
ytterligare kostnader för företaget å sammanlagt 86,577 kronor 39 öre
i form av ränta å på privat väg anskaffade lånemedel för arbetets bedrivande
i väntan på att statsunderstöd skulle beviljas. Fördelade å den areal, företaget
omfattar, utgöra kostnaderna sålunda över 1,000 kronor för hektar.
Den genom torrläggningen uppkommande markförbättringen beräknades
år 1921 — efter det synemännen i samband med sökandet av statsunderstödet
förklarat, att den vid syneförrättningen uppskattade båtnaden borde höjas
med 10 procent — till omkring 840,000 kronor.
Såsom förut nämnts har staten för företagets utförande sammanlagt be -
viljat:
i statsbidrag utan återbetalningsskyldighet ......... kronor 569,860: —
i lån .......................................... » 450,930: —
i form av ränteavskrivning ...................... » 11,380: 52
Summa kronor 1,032,170
52.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Det till företaget beviljade statsbidraget har utgjort omkring 56 procent av
företagets samtliga kostnader.
De beviljade odlings- och avdikningslånen motsvara i genomsnittt ett belopp
av omkring 475 kronor för hektar. Annuiteterna å lånen utgöra genomsnittligt
cirka 31 kronor för hektar.
Länsstyrelsen i Örebro län har genom utslag den 1 oktober 1929 och den
6 mars 1933 fastställt fördelningen av förenämnda, åren 1921, 1924 (den 19
december) och 1927 beviljade lån. Enligt utslaget skall 1921 års lån amorteras
under åren 1929—1954, 1924 års lån under åren 1932—1957 och 1927
års lån under åren 1935—1960. Ordningen för återbetalningen av 1932 års
lån har ännu icke fastställts av länsstyrelsen.
Företaget finnes upptaget i den förteckning över i ekonomiskt trångmål
varande torrläggningsföretag, som intagits i lantbruksstyrelsen till Kungl.
Majit den 24 januari 1934 avgivna utlåtande, vilket utlåtande såsom bilaga
A fogats till Kungl. Majits den 16 februari 1934 till riksdagen avlåtna proposition,
nr 144, angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag.
Delägarna i torrläggningsföretaget hava anfört i huvudsak följande.
Redan erläggandet av den första annuiteten år 1929 hade visat sig oöverkomligt
för åtskilliga delägare, vilkas fastigheter till följd därav måst exekutivt
försäljas och därvid inropats av statskontoret; dittills hade 9 fastigheter
inom företaget på dylikt sätt övergått i statskontorets ägo. Andra delägare
kunde med anlitande av alla sina ekonomiska tillgångar något år erlägga
fastställd annuitet, men uppenbart vore, att dessa annuiteter inom en
mycket nära framtid skulle leda till ekonomisk ruin.
Med anledning av att den ekonomiska situationen i anledning av företaget
för många delägare vore med nuvarande avdikningslån fullkomligt hopplös
och lånebördan för övriga delägare vore synnerligen betungande, såge delägarna
sig nödsakade att anhålla om ytterligare statsbidrag för nedskrivning
av lånen.
Länsstgrelsen i örebro län har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen följande.
Det ifrågavarande torrläggningsföretaget hade igångsatts med det då fungerande
odlingsrådets medverkan å en tid, då det för höjande av landets livsmedelsproduktion
vore av den allra största betydelse, att den till odling lämpliga
marken i möjligaste mån utnyttjades.
Kostnaderna för företagets genomförande hade blivit onormalt höga i förhållande
till båtnaden, vilken vore beräknad efter de under kristiden rådande
höga livsmedelspriserna. Redan vid första annuitetens erläggande år 1929
visade det sig också, att flera delägare i företaget icke förmådde betala sina
annuiteter.
Då för varje år svårigheterna för delägarna att erlägga annuiteterna ökades,
lät länsstyrelsen år 1932 verkställa en ingående utredning angående förutsättningarna
för företagets ekonomiska bärighet. Av denna utredning framginge,
bland annat, att beträffande icke mindre än 55 av de i företaget deltagande
fastigheterna värdet av då (år 1932) återstående annuiteter överstege
taxeringsvärdet å fastigheterna och att samma värde i vissa fall med nära
fem gånger överstege taxeringsvärdet. Därtill komme, att flera av fastighe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
5
terna, förutom av annuiteterna å odlingslånet, betungades av egnahemslån,
nyodlingslån och dylikt.
Med hänsyn till att den vid den ursprungliga syneförrättningen beräknade
båtnaden av företaget på grund av de vid tiden för densamma rådande förhållanden
och måhända jämväl av andra skäl beräknats alltför hög, vöre en
helt ny uppskattning av en var delägare tillkommande båtnad av företaget
ägnad att bäst bidraga till rättvisa och nödig lindring i de för delägarna rådande
ekonomiska svårigheter. Det vore en sådan ny uppskattning, verkställd
av sakkunniga personer, som nu förelåge och som av sökandena åberopades
till stöd för ansökningen om nedskrivning av lånen.
Av Kungl. Majit givna anstånd med annuiteternas erläggande hade givetvis
varit till en utomordentlig hjälp för de många i trångmål varande låntagarna.
Är 1936 skulle emellertid annuitetsbetalningarna åter taga sin början. För
flera låntagare vore annuiteten så stor, att erläggandet av en enda överstege
förmågan. Att från ekonomisk undergång rädda dessa strävsamma människor,
vilka under kraftig medverkan av det allmänna och i förlitande på dess
auktoritet dragits in i ett olyckligt företag, syntes länsstyrelsen i hög grad
vara ett statsintresse. Även från synpunkten av statens ekonomiska intresse
torde en nedskrivning av lånen i den utsträckning, som ansökningen avsåge,
icke kunna betraktas såsom ofördelaktig. Medgåves den begärda nedskrivningen,
vore det att antaga, att låntagarna, möjligen på något undantag när,
skulle för framtiden kunna erlägga sina annuiteter och därmed bibehållas
vid sina fastigheter. I motsatt fall torde staten icke undgå att nödgas övertaga
många av de i företaget ingående fastigheterna, vilka i statens hand
skulle komma att representera ett skäligen obetydligt värde. Den nu föreliggande
utredningen framvisade den verkliga båtnad, som genom företagt kommit
de olika låntagarna till del. Ett bifall till delägarnas på allsidig och sakkunnig
utredning grundade ansökning syntes länsstyrelsen erbjuda en rättvis
och tillika effektiv avveckling av den föreliggande frågan.
Länsstyrelsen ville därför på det kraftigaste tillstyrka, att Kungl. Majit
täcktes vidtaga de åtgärder, som för ett bifall till ansökningen funnes erforderliga.
I sin ansökning hade delägarna i företaget jämväl anhållit, att Kungl.
Majit ville anvisa medel till bestridande av kostnaderna för den i ärendet
företedda utredningen. Med hänsyn till ärendets säregna art och de omfattande
arbeten, som för denna utredning måst utföras, funne länsstyrelsen
ansökningen även i denna del befogad och ville sålunda biträda densamma.
Lantbruksstyrelsen — som innan styrelsen avgivit utlåtande i ärendet infordrat
viss ytterligare utredning från lantbruksingenjören Kindblom, i anledning
varav Kindblom till styrelsen inkommit med ett den 7 januari 1936
dagtecknat yttrande — har i sitt utlåtande anfört i huvudsak följande.
I fråga örn båtnaden av företaget framginge av de till framställningen fogade
utredningarna, bland annat, att densamma i relativt stor utsträckning
icke kunnat utvinnas lill följd av i utredningarna närmare relaterade förhållanden,
vilka inverkat på möjligheterna alt utnyttja vissa i företaget ingående
markområden.
Sålunda hade inom betydande delar av de områden, varå efter företagets
utförande nyodling varit avsedd att ske och i viss utsträckning jämväl kommit
till stånd, uppträtt en i trakten tidigare okänd växtsjukdom, som funnits
såväl praktiskt taget omöjliggöra odling av brödspannmål som även
avsevärt nedsätta möjligheterna för foderväxtodling. Enligt till föreliggande
utredning fogade yttranden från tjänstemän hos svenska mosskulturför
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
enmoen vore arten av denna marksjukdom, vilken benämndes slumkornssjuka
och företrädesvis uppträdde å torvjord, ännu föga känd av fackmännen,
och något effektivt medel för dess bekämpande hade icke kunnat anvisas.
De av sjukdomen orsakade skadorna hade tillika med vissa i övrigt
påvisade, oförutsedda odlingssvårigheter ansetts betinga en nedsättning av
den i 1921 års arbetsplan för företaget beräknade båtnaden å ifrågavarande
marker från omkring 276,970 kronor till omkring 57,500 kronor eller med
i runt tal 219,470 kronor. Vidare hade beträffande ett i företaget ingående
markområde, benämnt Östalöten, viss reducering av den vid arbetsplanens
fastställande beräknade båtnaden av företaget funnits böra vidtagas med
hänsyn till att torrläggningen av området på grund av i utredningen närmare
angivna omständigheter icke blivit av den effekt, som i arbetsplanen
beräknats. Av denna anledning hade båtnaden för sagda markområde reducerats
från omkring 72,520 kronor till omkring 24,260 kronor eller med
i runt tal 48,260 kronor.
Vid nu omnämnda båtnadsreduceringar hade emellertid enligt vad framginge
av föreliggande utredningar hänsyn tagits jämväl till den allmänna
nedgång i jordbrukskonjunkturer och jordvärden, som inträffat efter det
arbetsplanen för företaget fastställdes år 1921. Med avseende därå finge
framhållas, att av sistberörda omständigheter framkallad båtnadsminskning
i nu förevarande sammanhang, då fråga vore örn ytterligare understödjande
av företaget med statsmedel, icke torde böra tagas i betraktande. Det skulle
nämligen leda till konsekvenser, som svårligen kunde överblickas, därest
bistånd från statens sida skulle kunna påkallas för täckande av ekonomiska
förluster, vilka till följd av inträffad konjunkturförsämring drabbat intressenter
i torrläggningsföretag. Ersättning av detta slag torde icke heller
liava hittills utgått i något av de fall, då ytterligare statsunderstöd i efterhand
beviljats till under kristiden utförda torrläggningsarbeten.
Med hänsyn därtill syntes beträffande nu ifrågavarande båtnadsreducering
å sammanlagt (219,470 + 48,260 =) 267.730 kronor den del därav böra
frånräknas, som hade samband med den inträffade konjunkturförsämringen.
Sagda andel torde med ledning av i utredningarna lämnade uppgifter kunna
uppskattas till ett belopp av sammanlagt omkring 210,000 kronor. Efter
avdrag av sistnämnda belopp skulle sålunda den enbart av slumkornssjukans
skadegörelse ävensom försvårade odlingsmöjligheter samt delvis otillfredsställande
torrläggning betingade båtnadsminskningen motsvara ett värde av
(267,730—210,000 = ) 57,730 kronor.
Därutöver hade emellertid en ytterligare skärpning i företagets svåra ekonomiska
läge föranletts därav, att vissa fastigheter blivit med tillämpning av
båtnadsvärdena enligt 1921 års uppskattning påförda oproportionerligt höga
andelar för hektar av de till företaget beviljade lånen. I föreliggande utredningar
hade därför lantbruksingenjören i de fall, då sagda andelar överstigit
350 å 500 kronor för hektar, beroende på jordartens beskaffenhet m. m.,
föreslagit en begränsning av desamma till nämnda belopp.
Uppenbarligen måste genom den reducering av företagets reella nytta, som
blivit en följd av här omnämnda förhållanden, stora svårigheter hava uppstått
för större delen av intressenterna i fråga örn återbetalningen av de till
företaget utlämnade statslånen. Dessa hade, enligt vad förut nämnts, utgått
med ett belopp av sammanlagt 450,930 kronor och torde för närvarande
efter inbetalningen av förfallna annuiteter representera en kapitalskuld av
omkring 448,900 kronor. Annuiteterna å de olika lånen torde kunna beräknas
till sammanlagt i genomsnitt 34 kronor för hektar, därvid bortsetts från
sådana markområden, vilka enligt vad nu konstaterats icke kunde åsättas
något värde. Med hänsyn till storleken av denna skuldbörda ävensom till
Kungl. Muj.ts proposition nr 1Ö4.
7
de alldeles särskilda förhållanden, som dels varit förknippade med företagets
tillkomst och dels i stor utsträckning försvårat eller omöjliggjort utvinnandet
av den påräknade båtnaden, torde för slutlig sanering av företagets
ekonomi ett ytterligare ingripande från statens sida få anses försvarligt.
I sådant avseende hade lantbruksingenjören i sin utredning av den 7 januari
1936 föreslagit nedskrivning av den nuvarande låneskulden till i runt
tal 257,000 kronor eller med omkring 191,000 kronor.
Vid bedömandet av frågan örn ett ytterligare understödjande av företaget
från statens sida torde emellertid såsom förut framhållits hänsyn icke kunna
tagas till den försämring i företagets ekonomiska läge, som uppstått till följd
av sedan arbetsplanens fastställande inträffad nedgång i jordbrukskonjunkturer,
jordvärden och dylikt. Därjämte borde framhållas, att vissa uti ifrågavarande
statslån delaktiga fastigheter, nämligen Hidinge l13, l20, l24, l25,
27, 32", 32r’, 529 och 532, under senare år på grund av ägarnas insolvens
inköpts av statskontoret för tryggande av statens fordran. Enär den på sagda
fastigheter vilande låneskulden, vilken torde hava uppgått till sammanlagt
i runt tal 24,700 kronor, sålunda finge anses hava numera avskrivits, borde
i berörda avseende hänsyn icke heller tagas till ifrågavarande fastigheter.
Dessas andel i den av slumkornssjuka m. m. föranledda båtnadsminskningen
å 57,730 kronor utgjorde i runt tal 1,950 kronor.
Ehuru vissa betänkligheter måste anses föreligga i fråga örn den prejudicerande
betydelsen av att staten på sätt här ifrågasatts från den enskilde i
viss utsträckning avlyfte den företagarrisk, som i likhet med vad förhållandet
torde vara med företag i allmänhet närmast torde påvila företagaren ensam,
syntes i betraktande av med nu föreliggande företag sammanhängande säregna
omständigheter en viss ytterligare ekonomisk hjälp från statens sida
kunna anses försvarlig.
Omfattningen av en sådan ytterligare hjälp syntes böra avvägas på sådant
sätt, att med frånräkning av den båtnadsminskning å 1,950 kronor, som drabbat
de av statskontoret inköpta fastigheterna, kompensation bereddes för en
till följd av förut angivna orsaker uppkommen båtnadsminskning å sammanlagt
(57,730—1,950 = ) 55,780 kronor. Därjämte syntes, på sätt i utredningarna
föreslagits, en nedsättning böra vidtagas av den låneskuld, som åvilade
vissa i särskilt hög grad lånebelastade fastigheter. Förstnämnda kompensation
syntes böra ske genom nedskrivning med motsvarande belopp av företagets
skuld till avdikningslånefonden. Beträffande för sistberörda särskilt
lånebelastade fastigheter ifrågasatt lånereducering hade densamma, under
iakttagande av att lånets storlek, beroende på omständigheterna i de olika
fallen, begränsats till 350 å 500 kronor för hektar, i föreliggande utredningar
beräknats till i runt tal 56,630 kronor. Därav komine på av statskontoret inköpta
fastigheter ett belopp av i runt tal 4,100 kronor. Efter frånräkning av
sistnämnda belopp skulle nu ifrågasatt begränsning av låneskulden betinga
en nedskrivning med (56,630—4,100 = ) 52,530 kronor av den ifrågavarande
fastigheter åvilande låneskulden.
Nedskrivning av till företaget beviljade lån torde sålunda böra medgivas
med sammanlagt (55,780 + 52,530 =) 108,310 kronor, varigenom den nuvarande
kapitalskulden å sagda lån skulle komma alt minskas till i ruut tal
(448,900 — 108,310 =) 340,590 kronor eller — därest för av statskontoret inköpta
fastigheter avskrivet lån å 24,700 kronor medräknades — lill i runt tal
315,890 kronor. För ändamålet erforderligt belopp torde höra anvisas ur statens
avdikningsanslag.
Med inräkning av tidigare lill företaget beviljade statsbidrag å 569,860
kronor skulle, för den händelse nu ifrågasatt ytterligare statsbidrag bleve
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 1Ö4.
anvisat, företaget komma i åtnjutande av dylikt bidrag till ett belopp av
sammanlagt (569,860+108,310 = ) 678,170 kronor. Företagets samtliga kostnader,
uppgående till i runt tal 1,010,000 kronor, komme sålunda att till
ungefär två tredjedelar täckas av statsbidrag, varjämte återstående tredjedelen
av kostnaderna kunde bestridas med anlitande av statslånen. Med avseende
därå finge jämväl framhållas, att, örn man bortsåge från de efter år
1929 till betalning förfallna annuiteterna å dessa senare, intressenterna dittills
icke haft några som helst eller i varje fall endast obetydliga direkta utgifter
för företaget. Vid nu angivna förhållanden torde, för den händelse
önskvärd lättnad i företagets ekonomiska läge åvägabragtes på sätt lantbruksstyrelsen
här velat föreslå, någon ytterligare mellankomst från statens sida
i samma syfte icke vidare böra sättas i fråga.
I den mån här föreslagna nedskrivning av lånen vidtoges, torde det bliva
nödvändigt att verkställa ny fördelning på låntagarna av den därefter återstående
låneskulden.
I vad ansökningen avsåge beräkning av låneannuiteterna från och med
år 1936 å allenast de belopp, vartill lånen kunde komma att nedskrivas, finge
lantbruksstyrelsen med hänsyn till i detta fall föreliggande omständigheter
tillstyrka bifall till ansökningen.
Däremot funne styrelsen för sin del skäl icke föreligga, varför sökandena
skulle tillerkännas ersättning av statsmedel för deras kostnader med anledning
av den föreliggande ansökningen och därtill hörande utredningar m. m.
Nämnda kostnader torde det enligt lantbruksstyrelsen uppfattning böra ankomma
på sökandena att själva bestrida.
Lantbruksstyrelsen har alltså hemställt, att Kungl. Majit ville dels föreslå
riksdagen medgiva, att till företaget måtte från statens avdikningsanslag
ytterligare anvisas statsbidrag med högst 108,310 kronor att användas för
nedskrivning med motsvarande belopp av till företaget från odlingslånefonden
och statens avdikningslånefond beviljade lån, dels ock föreskriva, att vad
av sagda lån efter dylik nedskrivning komme att återstå skulle på delägarna
i företaget fördelas i enlighet med vad nu föreliggande utredningar
i sådant avseende innehölle.
Lantbruksingenjören Kindbloms yttrande den 7 januari 1936 innehåller
angående den ifrågasatta nedskrivningen av lånen till visst maximibelopp
för hektar jord följande.
Lån belöpande å »oberörd» mark d. v. s. mark, för vilken särskild anledning
till nedskrivning icke ansetts föreligga, hade begränsats för hektar till
högst 500 kronor för lerjordar och kärrtorvjordar i bättre läge, 450 kronor
för kärrtorvjordar i något sämre läge och 400 kronor för avlägset från fastighetens
åbyggnader belägen kärrtorvjord ävensom i några få fall med hänsyn
till områdets mindre lämpliga brukningsform till 350 kronor.
Lån till 500, 450, 400 och 350 kronor för hektar motsvarade vid 6 procents
annuitet, d. v. s. vid 26 års amortering enligt gällande grunder, en årsavgift
för hektar av respektive 30, 27, 24 och 21 kronor. Bibehölles nuvarande
amorteringsplan med återstående 22 år för amortering, komme annuiteten
att utgöra omkring 6.7 procent, vadan årsavgiften för hektar bleve större än
nyss beräknades.
Statskontoret har — i anledning av vad i ärendet blivit upplyst örn delägarnas
i företaget svåra ekonomiska läge och med hänsyn jämväl till de örn
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
9
ständigheter, under vilka företaget igångsattes, och de opåräknat stora kostnaderna
därför ävensom till den båtnadsminskning, som drabbat vissa i företaget
ingående marker — icke velat göra erinran mot att i enlighet med lantbruksstyrelsen
förslag riksdagens medgivande utverkades till att ytterligare
statsbidrag från statens avdikningsanslag å 108,310 kronor beviljades företaget
för nedskrivning av lånen från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond.
I anslutning därtill har statskontoret framhållit, att det torde
ankomma på Kungl. Majit att efter lantbruksstyrelsen hörande fastställa
fördelningen å de i företaget ingående fastigheterna av det ytterligare statsbidrag,
som sålunda kunde komma att beviljas. Beträffande framställningen
om ersättning av statsmedel för bestridande av kostnaderna för den i ärendet
förebragta utredningen har statskontoret i likhet med lantbruksstyrelsen
ansett, att sökandena borde själva svara för nämnda kostnader.
Av utredningen torde framgå, att båtnaden av ifrågavarande torrläggningsföretag
blivit avsevärt mindre än vad vid företagets påbörjande beräknats. Denna
båtnadsminskning lärer, såsom i ärendet framhållits, bero dels på den allmänna
nedgång i jordbrukskonjunkturer och jordvärden, som inträffat efter
det arbetsplanen för företaget år 1921 fastställdes, dels ock därpå att vissa av
företaget berörda marker drabbats av slumkornssjuka och andra oförutsedda
odlingsvårigheter. Till den del båtnadsminskningen hänför sig till
sistberörda omständigheter torde med hänsyn till det tryckta ekonomiska
läge, vari åtskilliga delägare till följd av torrläggningsföretaget befinna sig,
staten böra av billighetsskäl träda hjälpande emellan. Såsom lantbruksstyrelsen
funnit torde den del av båtnadsminskningen, som är att hänföra
enbart till omständigheter av nu ifrågavarande art, kunna skattas till i runt tal
57,730 kronor, därav för fastigheter, som numera blivit å exekutiv auktion
av statskontoret inropade, 1,950 kronor. Båtnadsminskningen för övriga
fastigheter utgör således i runt tal 55,780 kronor, med vilket belopp lånen
följaktligen torde böra nedskrivas. Vad därefter angår den båtnadsminskning,
som beror på den allmänna nedgången i jordbrukskonjunkturer och
jordvärden, delar jag lantbruksstyrelsen uppfattning angående det principiellt
betänkliga i att av statsmedel lämna delägarna ersättning för sådan
minskning. Emellertid torde i förevarande fall, såsom lantbruksstyrelsen
även framhållit, speciella omständigheter få anses föreligga, vilka göra en
viss ytterligare ekonomisk hjälp från statens sida försvarlig. Denna hjälp
torde, i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag, böra givas i den formen
att för de i särskilt hög grad skuldbelastade fastigheterna lånesumman reduceras
till belopp, motsvarande 350 å 500 kronor för hektar, allt efter jordens
beskaffenhet och läge. Den lånenedskrivning, som för sådant ändamål erfordras,
uppgår enligt lantbruksstyrelsens utlåtande till i runt tal 56,630
kronor. Av nämnda summa belöper 4,100 kronor på de av statskontoret
inropade fastigheterna och återstående 52,530 kronor på övriga fastigheter
inom företaget. Sammanlagda beloppet av det statsbidrag, som nu torde
böra lämnas till företaget för ifrågavarande ändamål, uppgår alltså till
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 154.
Departements
chefen.
2
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
108,310 kronor. För beloppets utlämnande fordras riksdagens medgivande.
Beloppet torde böra utgå ur statens avdikningsanslag och bör icke inräknas
i det belopp, som Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande äger för visst
år bevilja jämlikt gällande bestämmelser för anslagets användning. Såsom
statskontoret uttalat torde det ankomma på Kungl. Majit att efter lantbruksstyrelsens
hörande fastställa fördelningen av bidraget å de i företaget ingående
fastigheterna. Annuiteterna å lånen torde böra från och med år 1936
beräknas å de belopp, vartill lånen komma att nedskrivas.
Vad slutligen angår kostnaderna för de utredningar, som föranletts av
ifrågavarande framställning, anser jag skäl tala för, att desamma bestridas
av statsmedel. Även detta belopp, 1,614 kronor, torde under enahanda förutsättning
som statsbidraget få utgå ur avdikningsanslaget. Sammanlagda
medelanvisningen från detta anslag skulle alltså uppgå till 109,924 kronor.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till nedskrivning av de till torrläggning av Hidinge—
Spångakärren i örebro län den 11 november 1921 och den
19 december 1924 från odlingslånefonden samt den 25 november
1927 och den 4 november 1932 från statens avdikningslånefond
beviljade lån ävensom till gäldande av vissa
med utredning rörande företaget förenade kostnader må från
statens avdikningsanslag anvisas ett statsbidrag av 109,924
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
8G6555.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.