Kungl. Maj.ts proposition nr 150.
1
Nr 150.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 126 § 2 mom. faxe ringsförordningen
den 28 september 1928; given Stockholms
slott den 6 mars 1936.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 § 2 mom.
laxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 150—151.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 150.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 126 § 2 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379)1.
Härigenom förordnas, att 126 § 2 mom. taxeringsförordningen den 28
september 1928 skall i nedan intagen del erhålla följande ändrade lydelse:
126 §.
2 mom. Kungl. Majit förordnar för högst fem år i sänder minst nio, högst
tolv i praktiska värv förfarna män med god kännedom om fastighetsförhållandena
i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten
vid handläggning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa personer skola
minst tre äga sakkunskap beträffande värdering av virke samt skogsmark
och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet,
minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två
beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under
den tid, för vilken han blivit utsedd, förordnar Kungl. Majit annan person i
hans ställe.
Vad i---i kammarrätten.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, da förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse se SFS 1930 : 50.
Kungl. Maj:ts proposition nr 150.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén,1 Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I 126 § 2 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379),
sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen den 21 mars 1930
(nr 50), föreskrives, att Kungl. Maj:t för högst fem år i sänder förordnar
minst sju, högst tio i praktiska värv förfarna män med god kännedom örn
fastighetsförhållandena i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter
i kammarrätten vid handläggning av mål angående fastighetstaxering eller
virkestaxering. Av dessa personer skola minst tre äga sakkunskap beträffande
värdering av virke samt skogsmark och växande skog, minst två beträffande
värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträffande
värdering av annan fastighet.
Enligt 1 mom. av samma paragraf skola vid handläggning i kammarrätten
av mål angående fastighetstaxering eller virkestaxering deltaga tre av rättens
ledamöter, därav minst två ordinarie, av vilka sistnämnda en skall vara
ordförande, samt beträffande fastighetstaxeringsmål två av de i 2 mom. omförmälda
särskilda ledamöterna och beträffande virkestaxeringsmål två av
de i samma mom. omförmälda särskilda ledamöter, vilka äga sakkunskap
beträffande värdering av virke samt skogsmark och växande skog; dock må
utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande, därest
tre äro örn slutet ense.
Rörande ersättning till de särskilda ledamöterna i kammarrätten är stadgat
1 145 § 11 mom. taxeringsförordningen. Dylik ledamot, som icke är befattningshavare
i statens tjänst, åtnjuter för tid, varunder han varit inkallad till
tjänstgöring, dagarvode enligt särskilda grunder. Är sådan ledamot befattningshavare
i statens tjänst, skall han för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning
för mistade avlöningsförmåner, arvode med belopp som bestämmes
av Kungl. Majit. Även arvoden av sistnämnda slag hava av Kungl. Majit
bestämts att utgå med vissa belopp för dag.
Enligt beslut den 8 december 1933 har Kungl. Majit med stöd av 126 §
2 mom. taxeringsförordningen förordnat tio personer för en tid av fem år,
räknat från den 1 januari 1934, att efter kallelse inträda såsom ledamöter i
4
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
kammarrätten vid handläggning av mål, som i 1 mom. av sagda paragraf
avses. Av de utsedda personerna hava tre uttryckligen angivits äga sakkunskap
beträffande värdering av virke samt skogsmark och växande skog.
Av de andra ledamöterna torde två ansetts hava särskild sakkunskap i fråga
om värdering av jordbruksfastighet i övrigt och återstående fem vara sakkunniga
speciellt beträffande värdering av annan fastighet. Bland sistnämnda
personer besitter en särskild sakkunskap rörande värdering av vattenfall
och vattenkraftverk.
I skrivelse den 16 januari 1936 har presidenten i kammarrätten efter samråd
med ledamöterna å kammarrättens avdelning för handläggning av mål
angående fastighetstaxering och virkestaxering hemställt örn vidtagande av
sådan ändring i 126 § 2 mom. taxeringsförordningen, att dels minst två av
de personer, vilka Kungl. Majit förordnar att efter kallelse inträda såsom
ledamöter i kammarrätten vid handläggning av dylika mål, förklaras skola
äga sakkunskap beträffande värdering av vattenfallsfastigheter, och dels antalet
särskilda ledamöter bestämmes till minst sju, högst tolv. Till stöd för
framställningen har anförts i huvudsak följande.
Vid tillkomsten av nu ifrågavarande stadganden torde behovet för kammarrätten
att äga tillgång till en på värdering av vattenfallsfastighet speciellt
inriktad sakkunskap ej varit så starkt framträdande, enär särskilda bestämmelser
i fråga om vattenfalls taxering, avvikande från de i allmänhet
för taxering av annan fastighet gällande föreskrifterna, då ej funnits. När det
emellertid sedermera visat sig, att värderingen av vattenfallsfastigheter måst
ske efter delvis andra grunder, hade Kungl. Majit, på därom av svenska vattenkraftföreningen
gjord framställning, den 2 oktober 1931 förordnat en beträffande
värdering av vattenfall och vattenkraftverk sakkunnig person att
vara ledamot i kammarrätten vid handläggning av mål angående fastighetstaxering.
Därefter hade ytterligare åtgärder vidtagits för att åt taxeringen av vattenfallsfastigheter
giva ökad stadga och tillförlitlighet, i det att genom lag den
22 juni 1932 (nr 291) under punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen
införts speciella, efter vattenkraftstekniska linjer utformade regler rörande
dylik taxering. Vid handläggningen i kammarrätten av mål angående
vattenfalls taxering hade till följd härav den tekniska kunskapen och erfarenheten
på vattenkraftsområdet fått större betydelse än förut. En icke ringa
ökning av såväl antalet som vikten av nämnda mål syntes också kunna konstateras.
Det vore vid sådant förhållande synnerligen önskvärt, att den på
taxering av vattenfallsfastigheter speciellt inriktade sakkunskapen bleve i
kammarrätten representerad av två ledamöter och att sålunda likställighet
skapades mellan vattenfallstaxeringsmålen och övriga fastighetstaxeringsmål.
Behovet av två särskilda ledamöter med sådan sakkunskap framträdde även
ur den synpunkten, att det vid förfall för en dylik sakkunnig vore av vikt,
att annan ledamot med enahanda kompetens funnes att tillgå. Då Kungl.
Majit för tiden intill utgången av år 1938 redan förordnat det i 126 § 2 mom.
taxeringsförordningen angivna maximiantalet särskilda ledamöter, erfordrades
i samband med införande av föreskrift om att två av dessa skulle vara sakkunniga
beträffande värdering av vattenfallsfastighet, jämväl ökning av
nämnda maximiantal; med hänsyn därtill, att möjligheten till förordnande av
ytterligare någon sakkunnig torde böra hållas öppen, torde antalet särskilda
ledamöter böra bestämmas till minst sju, högst tolv.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 150.
5
De önskemål om ändrade bestämmelser rörande de särskilda ledamöterna
i kammarrätten vid handläggning av fastighetstaxeringsmål, som framförts
av kammarrättens president efter samråd med ledamöterna å dess avdelning
för dylika mål, synas mig beaktansvärda. Jag vill erinra, att förslagets genomförande
icke kommer att medföra ökad utgift för statsverket, enär de särskilda
ledamöternas ersättning utgår i form av dagarvode. En konsekvens
av förslaget torde vara, att minimiantalet särskilda ledamöter höjes från sju
till nio.
Departements
chefen.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 §
2 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) förelägges
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Birger Brandt.