Kungl. Maj.ts proposition nr 149.

1

Nr 149.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning till
skatte av lägenheterna Gungsebro med Moholm nr 1,
Hässlefallet nr 1 och Hassledalsängen nr 1 i Finnerödja
socken av Skaraborgs län; given Stockholms
slott den 6 mars 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för jordbruksdepartementet:

I skrivelse den 17 augusti 1931 har domänstyrelsen hemställt om Kungl.
Maj:ts godkännande av ett mellan styrelsen och Laxå bruks aktiebolag ingånget
avtal av följande lydelse, undertecknat av bolaget den 22 december
1930 och av styrelsen den 2 februari 1931:

»Mellan Kungl. Domänstyrelsen, å kronans vägnar, samt Laxå Bruks Aktiebolag
har följande avtal träffats rörande reglering av parternas fastighetsförhållanden
i Finnerödja socken av Skaraborgs län.

Hihanq till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 149.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 149-

1) Bolaget överlåter härmed till Kronan 2/S0 mantal Finneskog nr 1, den
del av Finnerödja nr 3, en kvarntomt, som vid en den 17 november
1923 fastställd ägostyckning betecknats såsom V4-del och åsatts jordregisternummer
33, lägenheten Tjuvstigs- eller Tifvermanskärr nr 1
samt den del av lägenheten Brinkens hage, som ligger öster om västra
stambanan.

2) Kronan avstår å andra sidan härmed från alla anspråk på andel i soldattorpet
Lund.

3) Kungl. Domänstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra mot att
Brinkens hage i jordeboken blir redovisad såsom särskild fastighet samt
att lägenheterna Gungsebro med Moholm, Hasslefallet och Hassledalsängen
bliva i jordeboken omförda från krono till skatte.

4) Parterna bekräfta, att kronans fastighetsinnehav utgör ett komplex
inom bestämda gränser samt att bolagets innehav omfattar de till kronan
ej försålda fastigheterna, som tidigare hävdats av det äldre Laxåbolaget.

5) Slutligen förbinder sig Styrelsen och Bolaget att tillsammans söka ordna
de jordeförhållanden, beträffande vilka framdeles behov av reglering
kan yppas, på sådant sätt, att kontrahenternas innehav kommer att
motsvaras av lagfartsförhållandena».

I memorial den 29 januari 1931 hade domänfiskalen tillstyrkt antagande av
det av bolaget redan undertecknade avtalsförslaget och därvid anfört, bland
annat, följande:

Genom köpeavhandling den 31 december 1892 försålde Aktiebolaget BoforsGullspång
till Kungl. Maj:t och kronan av Skagersholms bruks egendom dels
vissa uppräknade hemman och dels de delar av vissa angivna hemman, »vilka
falla inom den gräns, som med svartgrå kantfärg finnes utmärkt på en åren
1889—1890 av extra jägmästaren J. B. Hultin uppgjord karta över skogsoch
hagmarken till Skagersholm med underlydande». Å förevarande fastigheter
beviljades kronan lagfart den 16 januari 1893.

Genom dels vissa förbiseenden vid köpets avslutande och dels vissa felaktigheter
vid en av länsstyrelsen i Skaraborgs län den 1 oktober 1894 fastställd
mantalssättning har numera uppstått ovisshet i fråga om de i köpet
ingående fastigheterna.

Genom brev den 10 maj 1901 har Kungl. Majit medgivit, att å Skagersholms
kronopark finge, efter i vederbörlig ordning verkställd avsöndring, åt
enskilda med äganderätt upplåtas tomtplatser, vilka å en av jägmästaren
Gust. Barthelson år 1889 uppgjord plankarta över dessa tomtplatser betecknats
med nr 1—9.

Dessa nio tomter hava i enlighet härmed blivit försålda. Samtliga tomterna
synas enligt vad utredningen givit vid handen vara belägna å 7I0 mantal
Finneskog nr 1 litt B.

Sistnämnda hemman finnes väl i köpehandlingarna 1892 icke särskilt angivet,
men synes till en del falla inom det område, som avsågs att försäljas
till kronan.

Då den kronan meddelade lagfarten icke tydligen omfattar nämnda hemman,
hava vissa tomtköpare vägrats lagfart å sina tomter. Dessa personer
hava gjort hänvändelse till domänstyrelsen att genom ordnande av styrelsens

Kungl. Maj:ts proposition nr 149■ 3

egen lagfart å hemmanet bereda dem möjlighet att även erhålla lagfart å sina
tomter.

Den 4 december 1924 har styrelsen uppdragit åt mig att förhandla med
Laxå bruks aktiebolag, vilket förvärvat intilliggande fastigheter i Finnerödja
socken, angående bättre rätt till vissa delar av Vie mantal Finneskog nr 1 och
lägenheten Finnerödja nr 3, en kvarntomt, i nämnda socken.

Med anledning härav har jag trätt i underhandling med bolaget, därvid
en allmän reglering av kronans och bolagets sins emellan t vistiga jordförhållanden
ansetts böra äga rum.

Underhandlingarna hava resulterat i ett förslag till avtal mellan kronan
och bolaget rörande dessa jordförhållanden.

Avtalet innebär reellt sett icke någon fastighetsöverlåtelse från någon sida
utan avser allenast att rätta till det vid 1892 års köp begångna felet.

Det torde knappast vara tvivel underkastat att icke det resultat, som nu
skulle uppnås med detta avtal, även kunde vinnas genom en rättegång.

De medgivanden kronan skulle komma att göra beträffande medverkan
att ordna parternas jordförhållanden torde i lika mån anses vara av intresse
för kronan.

På grund av avtalet beviljade därefter häradsrätten i Vadsbo norra tingslag
den 10 mars 1931 lagfart för Kungl. Majit och kronan å V40 mantal Finneskog
nr 1 (l8), 1/t av frälselägenheten Finnerydja nr 3 (33) samt kronoskattelägenheten
Tjuvstigs- eller Tivermanskärr nr 1 (l1), varemot ansökan örn
lagfart å andel av lägenheten »Brinkens hage» av anförda skäl förklarades
vilande.

Sedan Kungl. Majit den 14 september 1931 infordrat kammarkollegiets utlåtande
i ärendet, har Laxå bruks aktiebolag till kollegiet inkommit med åtskillig
utredning rörande de i avtalet omförmälda fastigheterna. Av dessa
handlingar ävensom av den inom kammarkollegium förebragta utredningen
må följande anföras.

Samtliga de i tredje punkten av avtalet omförmälda lägenheter, vilkas omförande
från krono till skatte ifrågasatts, redovisas i gällande jordebok såsom
jordlägenheter bland kronoegendomar under enskild disposition. Enligt
jordregistret hava lägenheterna följande ägovidd, nämligen Gungsebro med
Moholm nr 1 (l1) 18.8912 hektar, därav 7 .6026 hektar inrösningsjord och återstoden
impediment, Hasslefallet nr 1 (l1) 21.3349 hektar, därav 6.8031 hektar inrösningsjord
och återstoden avrösningsjord, samt Hassledalsängen nr 1 (l1)
9.3177 hektar, därav 3.3368 hektar inrösningsjord och återstoden avrösningsjord.

Beträffande lägenheternas tillkomst har från kammarkollegiets arkiv meddelats
bland annat följande:

Gungsebro nr 1 med Moholm är liksom de två andra kronojordlägenheterna
beläget på de skogstrakter av kronoallmänningen Tiveden, som under
senare hälften av 1600-talet tilldelades Stora Lassåna och Lilla Lassåna eller
Laxå bruk.

Vid en den 2 juni 1821 hållen undersökning angående hemman och lägenheter
å de Lilla Lassåna bruk tilldelade rekognitionsskogar i Finnerödja
socken uppgavs angående torpen Gungsebro och Moholm, att de voro upptagna
av Lilla Lassåna bruksägare på rekognitionsskogen och nyttjades under
bruket. De skattlades den 26 augusti 1823, då de beskrevos som två

4: Kungl. Maj:ts proposition nr 149-

torp under Lilla Lassåna bruk på den s. k. Vestansjökilen av kronoallmänningen
Tiveden.

Av skattläggningsinstrumentet inhämtas, att sedan skogstrakten Vestansjökilen
genom Kungl. Maj:ts dom den 13 mars 1822 upplåtits till begagnande
åt Göta kanalbolag, yrkade Laxå bruksägare, som ansåge sig hava äganderätt
till förevarande torp, att dessa måtte skattläggas till 1/s mantal samt tilldelas
nödigt skogsanslag. Genom utslag den 6 september 1822 yttrade Konungens
befallningshavande att, som ifrågavarande extra roterade lägenheter,
likmätigt 176 § i 1774 års jordrannsakningsprotokoll blivit beviljade
att i jordeboken införas, såsom lydande under Lilla Lassåna bruk, så ansåge
Konungens befallningshavande den sedermera till Göta kanalbolag
skedda upplåtelsen av Vestansjökilen icke äga någon inflytelse på brukets
rättighet att även därefter gagna besittningsrätten till berörda lägenhet, vilken
borde anses i likhet med sådana intäkter å kronoskog, vilka till sin
början utan tillåtelse tillkommit, men till bibehållande varav tillstånd sedermera
blivit meddelat. På grund härav förordnade Konungens befallningshavande,
att skattläggning skulle verkställas, varemot yrkandet om skogsanslag
avslogs. Vid den sedermera förrättade skattläggningen ansågs emellertid,
att något hemmantal icke kunde åsättas lägenheten, men genom utslag
den 25 september 1826 fastställde kammarkollegiet lägenheten till 1/8
mantal. Häröver besvärade sig ägaren av Laxå bruk och genom nådigt
beslut den 1 augusti 1827 förklarade Kungl. Majit, att lägenheten i anseende
till dess svaga beskaffenhet icke kunde draga mantal, varför den finge såsom
särskild lägenhet utan mantal stå och svara för viss närmare angiven
ränta.

Konungens befallningshavandes ovannämnda utslag, varigenom framställt
yrkande örn skogsanslag för Gungsebro och Moholm avslagits, överklagades
av ägaren till Laxå bruk, vilken i besvären åberopade, bland annat,
Kungl. Majits nådiga brev den 14 mars 1815, varigenom skogstrakten Vestansjökilen
upplåtits till Göta kanalbolag, med villkor att nödigt skogsanslag
därifrån skulle tilldelas de å samma skogstrakt med vederbörligt tillstånd
tillkomna hemman. Genom utslag den 25 september 1826 fastställde kammarkollegiet
Konungens befallningshavandes utslag i överklagade delen och
efter fullföljda besvär yttrade Kungl. Majit genom nådigt beslut den 1
augusti 1827, att som ifrågavarande torp redan på 1760-talet blivit av bruksägaren
uppodlat under en tid, då Vestansjökilen, varå det vore anlagt, ansågs
tillhöra Laxå bruks rekognitionsskog och under bruket begagnades
samt samma torp vid 1774 års jordransakning blivit i jordeboken såsom
lydande under Laxå bruk infört och under år 1811 extra roterat, alltså fann
Kungl. Majit, att lägenheten borde anses såsom lagligen tillkommen samt
sålunda vara berättigad att å nämnda skog erhålla skogsanslag för sitt behov.

På grund av detta beslut utbröts vid en den 23 oktober 1832 hållen förrättning
de andelar av Vestansjökilen, som ansågs tillkomma Gungsebro
med Moholm.

Fastigheten synes hava fått rågångarna genom skiftesförrättningar å angränsande
hemman fullt bestämda.

Hasslefallet nr 1, en utjord, är enligt anteckning i 1825 års jordebok »beläget
på rekognitionsskogen och lyder under Ramsnäs, som arbetstorp efter
1707 års jordrannsakningsprotokoll».

Lägenheten, som i handlingarna jämväl benämnes Hasslefallet, beviljades
av Konungens befallningshavande den 18 oktober 1715 och skattlades den
15 juli 1795 till Vig mantal. På grund av vad vid nämnda skattläggning
förevarit, instämde ägaren till Ramsnäs skattesäteri Kungl. Majit och kronan

Kungl. Maj:ts proposition nr lid -

5

till Vadsbo häradsrätt med yrkande, alt nämnda skattläggning å lägenheten,
som vore belägen på Ramsnäs ägor, måtte upphävas och Ramsnäs ägare bibehållas
vid lägenheten utan att för samma lägenhet betungas med särskild
eller annan skatt än dem som blivit säteriet ålagt. Genom utslag den 7 september
1802, som fastställts genom Göta hovrätts laga kraftvunna dom den
12 juni 1812, förklarade häradsrätten att de 7 tunnland av ägorna, som voro
upptagna å en av lantmätaren Mårten Bosell år 1719 över Hasslefallet upprättad
karta, och vilka då utgjorde lägenhetens hela ägorymd, tillhörde
Kungl. Majit och kronan, men att alla övriga ägor örn tillhopa 31 tunnland
21 kappland, som år 1781 brukades till lägenheten och vörö upptagna på
en av lantmätaren M. Tidén samma år upprättad karta, tillhörde Ramsnäs,
utom vad å Laxå bruks rekognitionsskog vore beläget.

Sedan skattläggning å nämnda 7 tunnland förrättats den 23 augusti 1814,
förordnade kammarkollegiet genom beslut den 23 augusti 1815 att den år
1795 förrättade skattläggningen skulle till all kraft och verkan anses förfallen
samt åsatte lägenheten såsom en utjord den i 1825 års jordebok redovisade
räntan.

Den i jordeboken såsom Hasslefallet nr 1 redovisade utjorden utgöres alltså
av ovannämnda fastighet örn 7 tunnland.

I beskrivningen till ekonomiska kartverket redovisas utjorden med en
areal av 21.9 hektar, vilket utgör 44 tunnland 11 kappland. Härav synes
framgå att även det område, som ansågs tillhöra Ramsnäs säteri, felaktigt
blivit medräknat.

Hassledalsiingen nr 1.

I gällande jordebok redovisas bland kronoegendomar under enskild disposition,
jordlägenheter, dels Hassledalsängen nr 1, en äng med åsatt ränta
och med anteckning, att dess nuvarande namn fastställts av kammarkollegiet
den 1 augusti 1860 samt att den förut hetat »Hassledalen till Lilla
Lassåna», dels ock Hassledalsängen nr 2, ett torp, likaledes med åsatt ränta
och anteckning att den förut hetat »Hassledalen och Sandbäckefallet till
Stora Lassåna».

I 1825 års och tidigare jordeböcker redovisas Hassledalen med nr 4 och
Sandbäckefallet med nr 6 samt med gemensam anteckning, att de införts
efter 1755 års jordrannsakningsprotokoll och belägna på Stora Lassåna rekognitionsskog.
Berörda protokoll förmäler i nu förevarande avseende:
»Tvänne torp skola vara upodlade på recognitionsskogen, Rotebäcken och
Hässledalen, hvilka nyttias under Stora Lassåna. Böra afmätas, instenas
och skattläggas eller ock utrifwas».

Å en år 1757 upprättad karta över Hassledalen finnes följande anteckning
»Nyhemmanet Hassledalen kallat, på rekognitionsskogen Stora Tiveden
uptagit och försvaras under Lilla Lassåna bruk, är till följe af landshöfdingens
befallning den 27 juli 1756 blifvit för skattläggning på charta
aftagit. Detta hemman är till husen raserat och nu brukas till liöslog under
Lilla Lassåna bruk af smederna».

Fråga örn skattläggning å Hassledalsängen hade vid ett flertal tillfällen
varit på tal och genom utslag den 20 juli 1759 förordnade landshövdingen i
Skaraborgs län, att såvida Lassåna bruksägare ville bibehålla förevarande
på brukets rekognitionsskog belägna torp, borde detsamma skattläggas. Någon
skattläggning kom trots detta icke till stånd.

För reglering av de rekognitionsskogar, som blivit tilldelade Stora Lassåna
bruk och Lilla Lassåna eller Laxå bruk, förrättades bergmästarundersökning
åren 1811 och 1812 samt 1823. Vid den sistnämnda förrättningen upplystes,
bland annat, följande: »På Västgötatrakten har Stora Lassåna en

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 149-

inhägnad, kallad Hässledalsängen, som tillika med en dylik intillgränsande
på Laxå bruks Nyborgstrakt utgjorde vid 1812 års förrättning ett torp helt
tillhörande Laxå, men ej blifvit då upptagit å skogsbUdelningstabellen;
äskandes nu å båda brukens sida, af hvilka hvardera genom sedermera verkställt
jordabyte innehar den del af hela Hässledalsängen, som är belägen
på sin rekognitionstrakt, behörigt skogsanslag, hvilket godkändes och antogs
till 10 tunnland å hvardera».

De genom berörda bergmästareundersökningar föreslagna skogsavräkningar
fastställdes av kammar- och bergskollegierna genom utslag den 19 maj
1824.

Särskilda skattläggningar å Lassåna bruks rekognitionsskogar ägde rum
år 1824. Sedan vid granskning inom kammarkollegiet av skattläggningsinstrumenten
anmärkts, att vissa lägenheter, bland andra Hässledalsängen,
uteslutits från skattläggningarna, meddelade vederbörande skattläggningsmän
beträffande förevarande lägenhet, att densamma »är en tillhörighet
under Lilla Lassåna eller Laxå hemman enligt en öfver berörda hemman år
1788 upprättad och år 1793 fastställd karta, hvarå denna äng skall vara
upptagen och beskrifven; varandes densamma till följd af träffad öfverenskommelse
den 20 september 1816 emellan Stora och Lilla Lassåna bruksägare
från den sistnämnde mot vederlag lämnad i utbyte till Stora Lassåna
bruk, hvars ägare protesterat mot vidare skattläggning; anseende skattläggningsmännen
på grund däraf att berörde karta utmärker äganderätten, någon
hvidare åtgärd med lägenheten öfverflödig».

Emellertid uppmärksammades inom kammarkollegiet att en del av de
skogsanslag, som genom förberörda utslag den 19 maj 1824 tilldelats vissa
hemman och lägenheter, icke blivit i vederbörlig ordning skattlagda. Sedan
Konungens befallningshavande i Skaraborgs län anmodats att verkställa
utredning i ärendet förklarade nämnda myndighet genom utslag den 30 december
1848, beträffande Hässledalsängen, att det måste anses styrkt att
det skogsanslag örn tillhopa 20 tunnland, som lägenheten erhållit, ingått
bland den areal av Stora Lassåna bruks rekognitionsskog, varå skattläggning
förrättats år 1838, varför någon vidare skattläggning å samma mark
icke kunde äga rum. Över detta utslag besvärade sig kammaradvokatfiskalsämbetet
och genom utslag den 7 oktober 1850, som synes icke hava överklagats,
förordnade kammarkollegiet, som fann lägenheten fortfarande vara
^skattlagd och uppgiften att lägenhetens skogsanslag ingått i 1838 års skattläggning
vara felaktig, att vid den skattläggning, som å lägenheten borde
verkställas till fullgörande av landshövdingens utslag den 20 juli 1759, borde
jämväl tagas i beräkning ifrågavarande skogsanslag.

Skattläggning verkställdes å lägenheten den 29 juli 1852 och fastställdes
med viss ändring av kammarkollegiet den 20 december nämnda år. Därvid
uppgavs att Lilla Lassåna eller Laxå bruk innehade 19 tunnland 16 kappland
av lägenhetens område samt Stora Lassåna 14 tunnland 20 3/io kappland.

Den till Laxå bruk hörande delen har sedermera i jordeboken upptagits
under benämningen LIassledalsängen nr 1 och den återstående till Stora Lassåna
bruk hörande delen som Hässledalsängen nr 2.

Av handlingarna inhämtas vidare, att enligt ett den 12 september 1872
dagtecknat köpebrev bruksägaren Wiktor Cassel och lians hustru Augusta
Cassel, född Strokirk, till Laxå Bruks Aktiebolag försålt Laxå bruks- och
lantegendom med därunder lydande, uppräknade hemman och lägenheter,
bland dem inom Finnerödja socken »skattlagda Torpen Gungsebron och Mo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

7

holm, Hasslefallet och Hässledalsängen», samt att ansökan örn lagfart för
bolaget å nämnda lägenheter avslagits av vederbörande häradsrätt, enär lägenheterna
endast innehades under åborätt och följaktligen icke kunde bliva
föremål för lagfart.

Besittningsrätten till lägenheterna torde —■ ehuru så ej uttryckligen angivits
-— lia innefattats i de överlåtelser, som sedermera ägt rum beträffande
Laxå bruksegendom. Sedan det äldre Laxå Bruks Aktiebolag år 1917 trätt
i likvidation under namnet Aktiebolaget Laxåverken, förvärvades dess tillgångar
samma år av Wargöns Aktiebolag. Sistnämnda bolag ändrade år

1925 sin firma till Hellefors Bruks Aktiebolag, varefter detta bolag på grund
av köpekontrakt den 20 juni 1925 och överlåtelsehandling den 20 augusti

1926 å det nybildade Laxå bruks aktiebolag såsom tillskott vid dess bildande
överlät bland annat all sin i Finnerödja socken belägna fasta egendom.

Laxå bruks aktiebolag har i ärendet framhållit, att ifrågavarande tre lägenheter
hävdats av bolaget och dess fångesmän sedan uråldriga tider och
att det tydligen berott på rent missförstånd, att skatteköp av lägenheterna
ej kommit till stånd i samband med förut skedda skatteköp, varjämte bolaget
upplyst, att lägenheten Gungsebro med Moholm användes såsom skogvaktarboställe
och de båda andra lägenheterna vore utarrenderade till skogsarbetare.

Genom beslut den 28 november 1934 har länsstyrelsen i Skaraborgs län
i anledning av bolagets begäran örn Grymning i åbo- och besittningsrätten
till kronolägenheterna Gungsebro med Moholm nr 1, Hasslefallet nr 1 och
Hassledalsängen nr 1, samtliga i Finnerödja socken — i betraktande därav,
att bolagets åtkomst blivit styrkt, att den gjorda ansökningen blivit kungjord
inom häradet och laga ståndstiden förflutit, utan att något klander
emot den begärda inrymningen hos länsstyrelsen anförts, samt att hinder
i övrigt mot bifall till framställningen icke försports — med stöd av kungl,
brevet den 5 och kammarkollegii kungörelse den 29 februari 1808 antagit
bolaget till ständig åbo å förenämnda tre kronolägenheter.

Enligt ett av bolaget till länsstyrelsen ingivet intyg av en nämndeman
och en skiftesgodman uppskattades av dem lägenheternas värde till följande
belopp, nämligen 4,546 kronor för Gungsebro med Moholm, därav för skogsmark
och växande skog 2,467 kronor, 3,430 kronor för Hasslefallet, därav
730 kronor för skogsmark och växande skog, och 702 kronor för Hassledalsängen
nr 1, hela beloppet för skogsmark, impediment och växande skog.

Kammarkollegiet har i avgivet yttrande tillstyrkt godkännande av det mellan
domänstyrelsen och Laxå bruks aktiebolag träffade avtalet, därvid kollegiet
i frågan om omföring i jordeboken av förevarande tre lägenheter särskilt
anfört följande:

Redan i .skrivelse till domänstyrelsen har kollegiet framhållit, att kronans
äganderätt till dessa lägenheter syntes sakna så gott som varje innehåll, och
att kollegiet i sak icke hade något att erinra mot skatteomföring. En omföring
till skatte synes emellertid icke kunna verkställas utan föregånget

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Departements chefen.

skatteköp. Enligt för kollegiet tillgängliga uppgifter uppgå skatteköpeskillingarna
till, för Gungsebro nied Moholm 7 kronor 38 öre, för Hasslefallet
1 krona 85 öre och för Hassledalsängen 4 kronor 10 öre eller tillhopa 13
kronor 33 öre, varjämte tillkommer avgift lill Vadstena krigsmanshuskassa
om tillhopa 80 öre. På grund av önskvärdheten för kronan av avtalets
genomförande och då bolaget redan före inrymningen i åborätten till lägenheterna
torde innehaft desamma med ständig nyttjanderätt, synes avtalet
i denna del böra på angivet sätt godkännas. Med hänsyn till att enligt kungörelsen
den 6 juni 1930 angående upphävande av förbud mot skatteköp
i vissa fall (nr 194) förbud kvarstå mot skatteköp av hemman och lägenheter,
som innehavas av bolag och övriga juridiska personer, torde emellertid
för genomförandet av avtalet härutinnan erfordras jämväl riksdagens
medverkan.

I den 7 januari 1936 till länsstyrelsen i Skaraborgs län ingiven, till Kungl.
Majit ställd ansökan har därefter Laxå bruks aktiebolag under åberopande
av det med domänstyrelsen träffade avtalet anhållit, bland annat, att bolaget
måtte utan hinder av bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse få till
skatte köpa ifrågavarande tre kronolägenheter samt att tillstånd jämlikt 4 §
lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och
stiftelse att förvärva fast egendom måtte meddelas bolaget att förvärva, jämte
andra, nämnda lägenheter.

Länsstyrelsen har låtit över ansökningen höra landsfiskalen i Hova distrikt,
kommunalnämnden i Finnerödja socken och Skaraborgs läns hushållningsällskaps
egnahemsnämnd, vilka samtliga förklarat sig icke hava något
att erinra mot bifall till bolagets anhållan.

Jämväl för egen del har länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrkt bifall till
ansökningen.

Såsom kammarkollegiet framhållit, kan enligt gällande bestämmelser försäljning
till skatte icke äga rum av kronolägenheter, som innehavas av bolag.

Jag får härvidlag erinra, att Kungl. Majit i proposition (nr 246) till 1930
års riksdag föreslog upphävande av det genom kungörelsen den 17 oktober
1919 (nr 660) utfärdade, tills vidare gällande förbudet mot skatteköp. I sitt
i ärendet avgivna utlåtande (nr 38) anförde andra lagutskottet, bland annat,
att det syntes utskottet principiellt riktigast, att förbudet mot skatteköp upprätthölles
beträffande bolag och med dem likställda rättsägare. Utskottet
holle för antagligt, att bolagen skulle finna det med sina intressen förenligt
att, i de fall där det läte sig göra, avyttra åborätten till arrendatorer och
andra enskilda personer och att ifrågavarande hemman och lägenheter således
skulle komma i den jordbruksidkande befolkningens ägo. På grund
av vad sålunda anförts föreslog utskottet, att vid upphävandet av skatteköpsförbudet
undantag skulle göras för sådana hemman och lägenheter, som innehades
av bolag och övriga juridiska personer. Med godkännande av utlåtandet
beslöt riksdagen (skrivelse nr 316) i överensstämmelse med andra
lagutskottets förslag, varefter Kungl. Majit den 6 juni 1930 utfärdade kungörelse
i ämnet (nr 194).

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

9

Den nu föreliggande ansökningen om medgivande för Laxå bruks aktiebolag
att skatteköpa de av bolaget med åborätt innehavda kronolägenheterna
Gungsebro med Moholm nr 1, Hasslefallet nr 1 och Hassledalsängen nr 1
är, såsom av utredningen i ärendet framgår, att betrakta som ett led i den
med avtalet mellan domänstyrelsen och bolaget avsedda regleringen av parternas
fastighetsförhållanden i Finnerödja socken, och bifall till ansökningen
torde för bolaget ha varit en förutsättning för biträdande av avtalet. Såsom
domänstyrelsen och kammarkollegiet anfört måste ock ett genomförande av
avtalet anses vara av stor betydelse för kronan, och avtalet har för övrigt redan
av kronan begagnats för sökande av lagfart å de av bolaget till kronan
överlåtna fastigheterna, vilka till vissa delar av kronan långt dessförinnan
försålts till enskilda personer. Kronans rätt till nyss angivna lägenheter synes
såsom framgår av vad kammarkollegiet yttrat vara utan praktiskt värde.
Vid nu upplysta förhållanden och då ansökningen tillstyrkts av samtliga hörda
myndigheter anser jag starka skäl tala för medgivande av undantag i
detta fall från det för bolag gällande förbudet mot skatteköp. Jag finner
mig därför böra tillstyrka, att riksdagens medgivande utverkas till skatteförsäljning
av ifrågavarande lägenheter.

Frågorna om godkännande av berörda avtal samt medgivande för bolaget
jämlikt 1925 års lag att förvärva fastigheterna lära sedermera få upptagas
av Kungl. Majit på anmälan av chefen för jordbruksdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte genom proposition föreslå riksdagen medgiva,

att lägenheterna Gungsebro med Moholm nr 1, Hasslefallet
nr 1 och Hassledalsängen nr 1 i Finnerödja socken av
Skaraborgs län må, utan hinder därav att de innehavas av
bolag, försäljas till skatte.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Birger Brandt.

Bihang lill riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 149.

2