Kungl. Majlis proposition Nr llfl.
1
Nr 147.
Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag till
universitetsstatistik; given Stockholms slott den 6
mars 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Majits,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 6 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Engberg, följande:
Under punkten 97 i 1936 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition angående inrättande av
en yrkesorienteringsnämnd m. m., som kunde varda riksdagen förelagd,
för budgetåret 1936/1937 beräkna till Gemensamma universitetsändamål:
Yrkesorienteringsnämnd och universitetsstatistik ett reservationsanslag av
23,000 kronor.
Sedan numera förevarande frågor inom ecklesiastikdepartementet ytterligare
beretts, tillåter jag mig ånyo anmäla desamma för Kungl. Majit.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr l/tT.
1
2
Kungl. Majlis proposition Nr !Jj7.
Inledning.
Genom beslut den 20 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Majit chefen för
ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst två sakkunniga för att inom
departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande åtgärder
i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena och därmed sammanhängande
frågor.
I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed jag anmälde berörda
ärende, anförde jag bland annat,
att en av de angelägnaste uppgifterna för ifrågavarande sakkunnigutredning
torde bliva att söka fastslå riktlinjer för bedömandet av rekryteringsbehovet
och framtidsutsikterna inom de intellektuella yrkena. I sådant
syfte torde undersökning böra verkställas i följande avseenden.
I främsta rummet borde man undersöka antalet av de inom skilda områden
verksamma befattningshavare, respektive yrkesutövare med akademisk
eller motsvarande utbildning eller, om och i den mån så för ändamålet
befunnes erforderligt, med lägre utbildning, varvid även deras fördelning
efter framförallt kön och ålder borde angivas. Löne- och inkomstförhållanden
samt anställningsvillkor borde i samband härmed beaktas. I den mån så
kunde ske, borde jämväl behovet av nyanställningar samt utsikterna till
befordringar uppmärksammas. Vidare borde verkställas undersökning angående
antalet personer med ifrågavarande utbildning, som ginge utan anställning
eller vore otillräckligt sysselsatta ävensom beträffande de befattningshavare
och yrkesutövare, som arbetade mot uppenbarligen otillräcklig
lön eller helt utan ersättning eller vore sysselsatta i verksamhet, för
vilken deras utbildning ej vore direkt avsedd. Av betydelse torde ytterligare
vara att konstatera antalet av dem, som under senare år blivit slutligt utexaminerade
från respektive undervisningsanstalter samt beräkna antalet
av dem, som inom den närmare framtiden kunde förväntas komma att
avlägga sina slutliga examina. De studerandes ekonomiska förhållanden,
särskilt deras skuldsättning, torde tillika böra göras till föremål för undersökning.
Då en utredning i hithörande ämne borde givas en viss form av
permanens, syntes vidare de sakkunniga böra taga under särskilt övervägande,
huru den en gång verkställda grundläggande undersökningen för
framtiden borde fullföljas. Riktlinjer borde sålunda angivas för anskaffandet
och bearbetningen av härför erforderligt fortlöpande material. Frågan
örn upprättande av en universitets- och högskolestatistik torde även böra
upptagas till prövning. Slutligen borde de sakkunniga ock framlägga förslag
till organiserande av en permanent eller periodisk upplysningsverksamhet
rörande här ifrågavarande förhållanden ävensom de övriga förslag,
de sakkunniga funne utredningen motivera. Vid fullgörandet av sitt uppdrag
borde de sakkunniga i lämplig utsträckning uppmärksamma de motsvarande
åtgärder och undersökningar, som företagits i utlandet.
Den 25 oktober 1933 tillkallade jag såsom sakkunniga för berörda ändamål
professorn vid universitetet i Lund S. D. Wicksell och numera byrådirektören
i socialstyrelsen T. G. Jerneman, varjämte uppdrogs åt Wicksell
att leda utredningsarbetet.
3
Kungl. May.ts proposition Nr Ulft.
Nämnda sakkunniga hava med skrivelse den 1 september 1935 överlämnat
betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen
till de intellektuella yrkena (statens offentliga utredningar
1935: 52).
Över betänkandet hava utlåtanden avgivits den 4 februari 1936 av
kanslersämbetet för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitets-
och högskolemyndigheter, den 31 december 1935 av kommerskollegiet,
den 30 januari 1936 av medicinalstyrelsen, den 4 januari 1936 av
socialstyrelsen, den 25 februari 1936 av styrelsen för tekniska högskolan
efter hörande av högskolans lärarkollegium, den 17 december 1935 av styrelsen
för Chalmers tekniska institut efter hörande av institutets lärarkollegium,
den 17 januari 1936 av styrelsen för veterinärhögskolan efter hörande
av högskolans lärarkollegium, den 7 januari 1936 av styrelsen för skogshögskolan
och statens skogsförsöksanstalt efter hörande av högskolans
lärarråd, den 15 januari 1936 av styrelsen för farmaceutiska institutet efter
hörande av institutets lärarkollegium, den 23 december 1935 av direktionen
för handelshögskolan i Stockholm efter hörande av högskolans lärarråd,
den 31 december 1935 av styrelsen för handelshögskolan i Göteborg
efter hörande av högskolans lärarråd, den 27 januari 1936 av styrelsen för
lantbrukshögskolan efter hörande av högskolans lärarråd, den 14 januari
1936 av skolöverstyrelsen, den 28 december 1935 av statistiska centralbyrån,
den 11 december 1935 av direktionen över gymnastiska centralinstitutet
samt den 31 december 1935 av inspektören för militärläroverken
och statskontoret. Vidare hava yttranden i ärendet avgivits av de centrala
ämbetsverkens icke-ordinarie befattningshavares förening, styrelsen för
Sveriges förenade studentkårer, läroverkslärarnas riksförbund, styrelsen för
svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska teknologföreningen, svenska
tandläkarsällskapet och Sveriges tandläkareförbund gemensamt, svenska
försäkri?igsföreningen, centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening,
styrelsen för Sverges folkskollärarförbund, institutet för socialpolitisk
och kommunal utbildning och forskning i Stockholm, centralstyrelsen
för Sveriges läkarförbund, kommunala mellanskolornas lärarförening,
städernas folkskoleinspektörsförbund, centralstyrelsen för Sveriges extralärarförening,
svenska veterinärläkareföreningen, centralstyrelserna för
Sveriges apotekarförbund och Sveriges farmaceutförbund gemensamt,
Chalmersska ingeniörsföreningen, svenska ekonomföreningen, föreningen
jägmästare i enskild tjänst, de extra jägmästarnas förbund, svenska industritjänstemannaförbundet,
de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd
samt Sveriges yngre läkares förening.
Tillströmningen till de intellektuella yrkena.
I sitt betänkande hava de sakkunniga inledningsvis lämnat en allmän
översikt rörande tillströmningen till de intellektuella yrkena och därmed
sammanhängande problem. De sakkunniga hava härvid konstaterat, att den
4
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 147.
allmänna ungdomsarbetslösheten varit en betydande orsaksfaktor beträffande
den hastiga tillströmningen till gymnasier och högre läroanstalter.
Detta förhållande vore emellertid icke något för vårt land egendomligt utan
kännetecknade i ungefär lika grad eller i än högre grad utvecklingen i
övriga europeiska länder och andra statsbildningar, tillhörande den västerländska
kulturkretsen. Även om vårt land kunde sägas vara lyckligare lottat,
förefunnes dock även här ansatser till en överbelastning på de intellektuella
utbildningsbanorna. De sakkunniga hava vid sina undersökningar
kommit till bland annat det resultatet, att icke blott inom de intellektuella
yrkena utan överhuvudtaget tillgången på arbetssökande för närvarande
vore större än den efterfrågan, som skapades av det med hänsyn till avgången
av yrkesutövare rådande ersättningsbehovet. De sakkunniga hava
sålunda uppvisat, att mera än 40 procent av hela vår manliga ungdom stöde
utan sysselsättning annat än i den mån en utvidgning av samhällets verksamhet
komme till stånd och ett utvidgningsbehov sålunda skapades.
Emellertid hava de sakkunniga framhållit, att åldersfördelningen i vårt land
snart nog komme att förskjuta sig så, att bättre balans uppnåddes mellan
äldre och yngre årgångar.
De sakkunniga hava vidare uppvisat, att i Sverige för närvarande funnes
i runt tal omkring 65,000 personer, som avlagt studentexamen. En närmare
granskning utvisade, att omkring 3 procent av den manliga, arbetsföra
befolkningen utgjordes av personer med studentexamen och att hälften
av dessa eller omkring 1 V2 procent torde vara akademiskt och högskolebildade.
Med den nuvarande examensfrekvensen finge man räkna med
att för framtiden omkring 4 procent av den manliga befolkningen avlade
studentexamen och omkring 2 procent akademisk eller likvärdig högskoleexamen,
vilka siffror de sakkunniga dock icke ansåge verka direkt skrämmande.
Det förefölle de sakkunniga, som om man knappast kunde tala om
någon orimlig överfyllnad i och för sig i samhällets förseende med högre
utbildade krafter, även om svårigheter skapades dels på grund av förryckningen
av åldersfördelningen i de bildade klasserna, dels ock på grund av
den icke alltigenom lämpliga fördelningen av tillströmningen på olika ifrågakommande
levnadsbanor.
De sakkunniga hava vidare verkställt en ingående utredning rörande
omfattningen av tillströnmingen till de högre läroanstalterna, lämnat en
historik över behandlingen av frågan örn tillströmningen till de intellektuella
yrkena och en överblick över och kritik av hittills företagna och
föreslagna åtgärder samt slutligen redogjort för av dem utförda omfattande
undersökningar rörande tillgången på och behov av arbetskraft inom de
olika intellektuella yrkesområdena. Av utrymmesskäl kan jag ej här närmare
redogöra för denna utredning utan tillåter mig att hänvisa till de sakkunnigas
betänkande. De sakkunniga hava sammanfattat resultatet av
utredningen rörande tillgången på och behovet av arbetskraft i följande
tablå, som avser förhållandena inom de närmaste åren.
Kungl. Majlis proposition Nr 147. 5
Utbildnings- och yrkesområden |
Beräknat |
Årligt |
Årligt ersätt-ningsbehov |
Utvidgnings-behov (allmänt |
Teologer.............. |
130 |
65 |
85 |
Litet |
Jurister............... |
170 |
110 |
150 |
Relativt stort |
Medicinare (med. lic.)...... |
150 |
50 |
85 |
Avsevärt |
Filosofer (fil. kand. och fil. mag.) |
385 |
100 |
215 |
Måttligt |
därav: Lärare vid högre skolor . |
200 |
50 |
80 |
Begränsat |
Ingenjörer ............. |
270 |
100 |
170 |
Stort |
Lantmätare (lantmäteriexamen) . |
20 |
10 |
10 |
Begränsat |
Veterinärer............. |
15 |
10 |
15 |
Obetydligt |
Tandläkare............. |
140 |
20 |
55 |
Avsevärt |
Apotekare (farm. kand.)..... |
40 |
40 |
45 |
Begränsat |
Jägmästare............. |
15 |
10 |
20 |
Litet |
Ekonomer............. |
110 |
10 |
45 |
Stort |
De sakkunniga fastslå, att disproportionen mellan produktionen och avsättningsmöjligheterna
vore särskilt stor för filosofer och teologer.
De sakkunnigas förslag.
Då de sakkunniga vid sina utredningar och överväganden funnit det vara
hart när ogörligt att i praktiken anordna en rättvist verkande samt ur samhällets
och vetenskapens synpunkt från betydande olägenheter någorlunda
fri s. k. universitetsspärr, hade de icke funnit det påkallat att framställa
yrkanden örn åtgärder för reglerande av tillträdet till våra universitet och
högskolor utöver dem, som, i regel av utrymmesskäl, redan funnes vid vissa
högre utbildningsanstalter. I varje fall synes enligt de sakkunniga dylika
åtgärder icke tillrådliga, förrän man konstaterat, att andra åtgärder till
neutraliserande och fördelande av den starka tillströmningen till de intellektuella
yrkena visat sig resultatlösa och att situationen på denna del av
arbetsmarknaden fortfarande vore svår. De sakkunniga förorda i stället
försök att neutralisera och på lämpligt sätt fördela den starka tillströmningen
till de intellektuella utbildningsbanorna genom en på upplysningsverksamhet
om framtidsutsikterna för de intellektuellt utbildade av olika
kategorier byggd reglering av tillströmningen (yrkesorientering); genom
skol- och universitets- samt examensreformer, avsedda att verka avledande
och avlastande från vissa nu överbefolkade utbildningsbanor; genom vissa
samhälleliga åtgärder, syftande till att öka användningen av intellektuellt
utbildad arbetskraft samt att begränsa verkningarna av de förändringar hos
vårt lands folkmängd och dess åldersfördelning, som i vissa fall kunna föranleda
en minskning i behovet av intellektuellt utbildade personer.
De sakkunniga hava sålunda föreslagit,
att vårt skol- och examensväsende, bland annat för att samstämma den
lägre undervisningen med den högre och för att bereda möjlighet till och
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr lift.
befordra undervisningens vidgande till mera praktiskt orienterade studielinjer,
underkastades en utredning; att statsmakterna med försiktighet prövade
förslag örn indragningar av tjänster, särskilt lärartjänster, samt i tid
inrättade erforderliga nya befattningar; att yrkesorientering anordnades;
att en yrkesorienteringsnänmd tillsattes; att frågan örn vilken myndighet,
som skulle handhava de nuvarande spärranordningarna, utreddes; och att
yrkesorienteringsnämnden gjordes till remissinstans vid hithörande ärendens
behandling; att en rationell universitetsstatistik organiserades; samt
att socialstyrelsen erhölle i uppdrag att inom ramen för den offentliga
arbetsförmedlingen anordna en arbetsförmedling för intellektuellt utbildade.
I det följande kommer jag att beröra allenast de sakkunnigas förslag
angående yrkesorientering och universitetsstatistik.
Yrkesorientering.
Då enligt de sakkunniga en allmän vetskap om att vissa studiebanor vore
överbefolkade eller ledde fram till överbefolkade levnadsbanor i stor utsträckning
komme att avhålla från val av sådan bana, borde lämnandet
av uppgifter om dylika förhållanden kunna verka reglerande på tillströmningen
till de intellektuella yrkena. Då lämnandet av dylika uppgifter borde
hava endast en rent orienterande karaktär, hava de sakkunniga velat kalla
en sådan verksamhet för yx-kesorientering. De sakkunniga hålla före, att,
därest man ville, att allmänheten skulle hysa sådant förtroende till yrkesorienteringen,
att den kunde verka reglerande på tillströmningen, det vore
nödvändigt, att den lades i statens händer. De sakkunniga tänka sig, att
ansvaret för yrkesorienteringen skulle läggas i händerna på en församling
av sakkunniga, förslagsvis benämnd yrkesorienteringsnämnden.
Denna nämnd skulle enligt de sakkunniga bestå dels av ett mindre antal
permanenta ledamöter, dels av ett för varje tillfälle bestämt antal tillfälliga
ledamöter. De permanenta ledamöternas antal torde icke böra överstiga
fern. Dessa liksom de tillfälliga ledamöterna borde utses av Kungl. Majit.
Nämnden torde icke behöva avhålla mer än ett mycket begränsat antal
(4 å 5) sammanträden per år med sammanlagt högst 10 sammanträdesdagar.
Detta förutsatte emellertid, att nämnden hade till sitt förfogande en
sekreterare, som vore kvalificerad att pä egen hand förbereda de ärenden,
som skulle komma under nämndens handläggning.
Nämndens huvudsakliga uppgift skulle enligt de sakkunniga bliva att
publicera dels statistiska upplysningar angående tillströmningen till olika
yrkesbanor, sammanställda med uppgifter om samhällets behov av yrkesutbildade,
dels sin uppfattning örn utvecklingstendenserna på olika områden,
i den mån dessa icke vore möjliga att uttrycka i statistiska siffror.
Detta publicerande anse de sakkunniga böra ske exempelvis genom cirkulärskrivelser
till vederbörande rektorer att av dem föredragas vid föräldramöten,
klassmöten och dylikt; genom artiklar i kalendrar för skolungdom
och för studenter, i kårorgan och tidskrifter och dylikt; genom broschyrer,
som utdelades till ungdomen; genom artiklar, som ställdes till pressens förfogande;
genom rundradion o. s. v. De sakkunniga hava understrukit, att
7
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 147.
nämndens verksamhet borde vara objektivt upplysande och icke dirigerande.
Det allmännas uppgift borde vara att ställa all möjlig upplysning till
förfogande för den enskildes yrkesval, men icke att genom förespeglingar
örn vissa yrkens företräden framför andra överflytta ansvaret för den framtida
utkomsten från den enskilde till det allmänna.
Slutligen anse de sakkunniga, att nämnden skulle göras till remissinstans
vid behandling av ärenden rörande tillämpandet av de spärranordningar,
som redan finnas eller komma att införas vid de offentliga undervisningsanstalterna.
Kostnaderna för yrkesorienteringsnämndens verksamhet beräkna de sakkunniga
till i runt tal 13,000 kronor om året.
Universitetsstatistik.
De sakkunniga framhålla, att de under sina utredningsarbeten gång efter
annan haft anledning att konstatera den brist på översikt över förhållandena
vid våra högre läroanstalter, som på olika områden gjorde sig gällande,
därför att en rationellt ordnad universitetsstatistik saknades. Enligt de
sakkunniga utgjorde förefintligheten av en dylik statistik en av förutsättningarna
för att en verksamhet med yrkesorientering skulle kunna bedrivas.
Men de sakkunniga hava velat framhålla, att, även örn en sådan verksamhet
icke skulle komma till stånd, en universitetsstatistik ändå vore påkallad.
Man kunde nämligen enligt de sakkunniga icke lämna ett så viktigt
område av vårt samhällsliv utan den uppsikt över och belysning av förhållandena
där, som en statistik gåve möjlighet till. Organiserandet av en
universitetsstatistik vore sålunda i viss mån oberoende av frågan örn inrättandet
av en yrkesorientering.
Universitetsstatistiken borde i huvudsak omfatta uppgifter örn antalet
studerande vid landets högre läroanstalter, antalet för varje termin nyinskrivna,
antalet personer under varje termin, som avlagt mera betydelsefulla
tentamina eller som avlagt examina, studietidens längd för olika under
terminen avlagda examina, frekvensen av avbrott av studier, utdelade stipendier
samt vederbörande studerandes studieinriktning (t. ex. ämneskombinationer).
Dessa uppgifter borde givetvis lämnas med erforderlig uppdelning
på fakulteter, sektioner, avdelningar och dylikt. Även de studerandes
köns- och åldersfördelning borde statistiskt konstateras.
En av de grundläggande principerna för universitetsstatistikens anordnande
anse de sakkunniga vara, att man hänförde inskrivningar, tentamina,
examina o. s. v. till vederbörande personer. För att kunna förverkliga denna
grundtanke måste särskilda mått och steg vidtagas. Bland annat skulle
densamma nödvändiggöra en för samtliga universitet och högskolor gemensam
bearbetning av universitetsstatistiken. Denna komme därför att kräva
dels en lokal organisation, varmed avsåges det organ, som skulle handhava
de statistiska arbetsuppgifterna viii vederbörande universitet eller högskola,
dels en central organisation, som skulle handhava samarbetandet för hela
l iket och eventuellt publicerandet av universitetsstatistiken, i ilen mån densamma
kunde vara av mera allmänt intresse.
Då en person inskreve sig vid någon av rikets högre undervisningsanstalter,
borde flir honom i två exemplar utskrivas ett s. k. studiekort
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
enligt fastställt formulär. Det ena av dessa kort skulle behållas av universitetet
eller högskolan för att ingå i dess studeranderegister, det andra skulle
översändas till universitetsstatistikens centralorgan.
Studiekorten skulle av vederbörande universitet eller högskola minst en
gång om året revideras. Denna revision borde äga rum i början av varje
vårtermin. Den skulle utföras med ledning av bland annat en deklaration
över uppnådda studieresultat, förändringar i studieriktning o. s. v., som
varje studerande skulle vara skyldig att avgiva vid inskrivningen till varje
vårtermin.
För att få till stånd en allmän och fullständig deklaration föreslå de sakkunniga,
att endast den, som avlämnat vederbörlig deklaration, skulle
äga bevista föreläsningar, deltaga i kurser och övningar samt avlägga tentamina
eller examina.
Vid revisionens avslutande skulle studiekort för studerande, som lämnat
utbildningsanstalten, förses med påteckning örn detta förhållande och därefter
översändas till centralorganet.
Vidare skulle studiekorten efter revisionens avslutande läggas till grund
för uppgörande av erforderliga statistiska sammanställningar enligt anvisningar
av universitetsstatistikens centrala organ. Dessa sammanställningar
skulle insändas till och sammanföras för hela riket av centralorganet.
Arbetet med studeranderegistrets förande och sammanställandet av nyssnämnda
statistiska uppgifter borde åvila vederbörande universitets och
högskolas kansli eller expedition.
Då en person, som efter studiekortens införande lämnat universitetet eller
högskolan, återinträdde i studierna, skulle icke nytt studiekort utskrivas
för honom. I stället skulle hans gamla studiekort rekvireras från centralorganet.
Samma regel skulle gälla för en person, som bytte universitet eller
högskola.
Genom att det centrala organet erliölle en dubblett av varje utskrivet
studiekort, finge detsamma möjlighet dels att fastställa och kontrollera
antalet studerande och nyinskrivna vid rikets universitet och högskolor,
dels att upplägga ett register över samtliga studerande vid de högre läroanstalterna.
Det förutsattes, att detta upplades på det viset, att korten ordnades
efter kön och ålder (födelsedatum). Vid sådan registreringsordning
skulle lätt konstateras — utan de misstag som namnbytena kunde leda till
— vilka studerande, som vore inskrivna vid två eller flera läroanstalter. Då
sådant förhållande upptäcktes, skulle upplysning härom lämnas det lokala
organet för att möjliggöra, att uppgifterna örn den studerande vid de statistiska
sammanställningarna behandlades under hänsynstagande härtill.
I riksregistret torde böra antecknas endast avgång från studiebana och
avlagda examina. För övrigt borde kort få kvarstå i registret minst 10 år
efter det sist å detsamma verkställd anteckning införts; detta för att det
.skulle kunna vara till hands vid vederbörandes eventuella återinträde på
studiebanan.
Riksregistret över de studerande torde under dessa förutsättningar komma
att omfatta omkring 30,000 kort och torde därför knappast bliva allt
för arbetskrävande.
De studiekort, som avsåge personer, vilka utan att hava avlagt examen
lämnat vederbörande ^bildningsanstalt, skulle, såsom förut framhållits,
insändas till det centrala organet. Där skulle de finnas till hands för att,
därest vederbörande fortsatte studierna vid annan eller samma läroanstalt,
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr lJt7.
översändas till det lokala organet därstädes. I övrigt skulle dessa kort
tjäna till beräkningar av frekvensen av studieavbrott.
De till det centrala organet insända studiekorten för dem, som avlagt
examen, skulle i första hand tjäna såsom underlag för en mera ingående
examensstatistik. Därefter skulle de tjäna såsom underlag för periodiska
undersökningar av hur vederbörande vunnit sin utkomst i samhället. Sådana
undersökningar, vilka kunde bliva mycket värdefulla för bedömandet
av eventuell överfyllnad å viss studie- eller levnadsbana, kunde med utgångspunkt
från ett dylikt material relativt lätt utföras med tillhjälp av
allmänt tillgängliga kalendrar och kataloger samt den registerföring, som
de sakkunniga föresloge för den offentliga arbetsförmedlingen för intellektuellt
utbildade.
Slutligen skulle det centrala organet, som förut nämnts, till riksomfattande
statistik sammanföra de statistiska sammanställningar, som de lokala
organen komme att leverera.
Vissa delar av den framställda statistiken borde offentliggöras i en mindre
publikation ingående i serien Sveriges officiella statistik. Sannolikt borde
en hel del statistik, som dock ej behövde medtagas i en dylik publikation,
uppgöras och ställas till yrkesorienteringsnämndens förfogande.
Såsom centralt organ för universitetsstatistiken kunde tänkas följande
ämbetsverk: skolöverstyrelsen (som handhade den övriga undervisningsstatistiken),
socialstyrelsen (sorn skulle komma att lia överinseendet över
den offentliga arbetsförmedlingen för de intellektuellt utbildade), universitetskanslersexpeditionen,
statistiska centralbyrån eller ecklesiastikdepartementet.
Enligt de sakkunnigas uppfattning borde valet stå mellan de två sistnämnda,
då de övriga av olika skäl knappast vore lämpade att omhänderliava
de arbetsuppgifter, som tillkomme det centrala organet. Statistiska
centralbyrån hade det företrädet framför ecklesiastikdepartementet, att
där redan funnes samlad statistisk sakkunskap och rutin. För ecklesiastikdepartementet
talade åter den omständigheten, att departementet hade
bättre förbindelser med rikets universitet och högskolor än statistiska centralbyrån.
Då det icke torde möta större svårigheter att i departementet
anställa en person med statistisk utbildning och rutin, ville de sakkunniga
därför uttala sig för att det centrala organet för universitetsstatistiken förlädes
till ecklesiastikdepartementet. Härmed ville de sakkunniga dock icke
hava sagt, att de skulle anse det mindre lämpligt, att förläggningen skedde
till statistiska centralbyrån. De sakkunniga hade blott vid det i någon mån
svåra valet stannat för det första alternativet.
Vad kostnaderna för universitetsstatistiken anginge ville de sakkunniga
anföra följande. För handhavande av ovan skildrade arbetsuppgifter, som
tillkomme det centrala organet, torde en tjänsteman i någon av sekreterargraderna
vara sysselsatt under högst halva tjänstgöringstiden. Vidare torde
för dem erfordras en hel arbetskraft i skrivbiträdesgraden.
Då det vore osannolikt, att universitetens eller högskolornas kanslier och
expeditioner skulle kunna utan utökning av där nu förefintlig personal omhänderhava
här ifrågasatta arbetsuppgifter, torde universitetsstatistiken
komma att öka dessa läroanstalters förvaltningskostnader med belopp, som
för statens vidkommande torde kunna uppskattas till omkring 3,000 kronor
för år räknat.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
Med stöd av dessa antaganden uppskattade de sakkunniga statens årliga
kostnader för universitetsstatistiken till följande belopp:
Det centrala organet:
Tjänsteman i 26:e lönegraden (V2 tjänstgöring)........ -4,500 kronor
Skrivbiträde ............................. 3,000 »
Tryckning av publikationer, trycksaker etc........... 1,500 »
9,000 kronor
De lokala organen:
Kostnader för utökning av förvaltningspersonal vid universitet
och högskolor .......................... 3,000 kronor
Trycksaker och diverse ............................ 1,000 »
4,000 kronor
Den årliga kostnaden för universitetsstatistiken skulle sålunda belöpa smtih
omkring 13,000 kronor.
Ovan angivna plan för universitets- och högskolestatistiken kunde sägas
innebära en ur administrativ och statistisk synpunkt önskvärd anordning
av denna betydelsefulla statistik. Skulle emellertid denna plan anses vara
för vidlyftig — enligt de sakkunnigas mening vore det beklagligt, örn så
skulle bliva fallet — måste beaktas, att verksamheten med en yrkesorientering
förutsatte, att ganska omfattande statistiska uppgifter stöde till förfogande
såsom grundval för en yrkesorienteringsnämnds överväganden.
Kunde dessa icke åvägabringas med tillhjälp av en universitetsstatistik
anordnad enligt ovan framlagda plan, mäste nämnden själv hopbringa
erforderliga statistiska data. Slutligen borde hänsyn tagas därtill, att även
om en yrkesorientering icke skulle komma till stånd och därjämte den föreslagna
universitetsstatistiken icke skulle vinna myndigheternas bifall, måste
i allt fall en bättre universitetsstatistik än den nuvarande åstadkommas.
Riktlinjer för ett minimiprogram för en dylik statistik syntes därför böra
i detta sammanhang uppdragas.
Därest de sakkunnigas i det ovanstående avgivna plan för en universitets-
och högskolestatistik i vårt land icke skulle anses vara genomförbar,
föresloges därför alternativt följande anordning.
Samtliga högre undervisningsanstalter (universitet, högskolor och därmed
jämställda läroanstalter) skulle åläggas att för varje termin med vederbörlig
fördelning på fakultet, sektion eller avdelning lämna uppgifter om
antalet nyinskriyna studerande, antalet från fakulteten, sektionen eller
avdelningen avgångna studerande samt om antalet examina av olika slag,
som avlagts vid läroanstalten. Nominativa förteckningar å nyinskrivna
och utexaminerade borde dessutom lämnas — eventuellt i de tryckta katalogerna,
men i så fall i tillförlitligare form än för närvarande. Dessa förteckningar
vore nödvändiga för att yrkesorienteringsnämnden skulle bli
i stånd att upprätta en personstatistik vid sidan av inskrivnings- och examensstatistiken.
Antalet studerande vid slutet av varje termin borde uppgivas
nied fördelning på de studerandes kön och på den eller de examina
och dylikt, de studerande vid slutet av terminen innehade. Uppgifterna
borde vara avlämnade inom en månad efter terminens slut.
Det borde åligga yrkesorienteringsnämnden att med ledning av de från
de olika läroanstalterna inkomna uppgifterna upprätta erforderliga sam
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr lift. H
mandrag och utarbeta för publicering lämpliga statistiska sammanställ
111
För att läroanstalterna skulle kunna bliva i stånd att lämna ovan berörda
uppgifter torde en omläggning av deras och fakulteternas matrikeloch
journalföring bliva nödvändig. Huru än universitets- och hogskolestatistiken
organiserades, torde därför enligt de sakkunniga en utredning örn
reformerad matrikel- och journalföring vid de högre läroanstalterna vara
behövlig.
Myndigheterna.
De i ärendet hörda myndigheterna hava i allmänhet anslutit sig till de
sakkunnigas förslag angående yrkesorientering. En del av myndigheterna
hava emellertid uttalat sin tveksamhet mot förslaget.
Kanslern för rikets universitet ställer sig sålunda mycket tveksam mot
den av de sakkunniga föreslagna särskilda organisationen för yrkesorientering
och dennas verksamhet. ,, , ,.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet finner det icke vara erforderligt
med någon särskild yrkesorienteringsnämnd. ....
Kommerskollegium anser, att de för yrkesorientermgsnamnden föreslagna
arbetsuppgifterna borde kunna övertagas av skolöverstyrelsen.
Lärarrådet vid Göteborgs högskola hemställer, att förslaget örn yrkesorientering
underkastas ny utredning. ,
Socialstyrelsen anser, att — med hänsyn till att en rent statlig upp ysningsverksamhet
örn framtidsutsikterna på de olika studiebanorna kunde
komma att uppfattas som örn staten åtoge sig ett ansvar för den enskildes
yrkesval, som staten icke gärna kunde ikläda sig — man icke enbart till
behandling borde upptaga frågan om en statlig yrkesorienteringsnämnd
utan jämväl pröva andra vägar för ernående av det önskade syltet.
Statistiska centralbyrån understryker likaså vanskligheten av att statliga
organ ställa yrkesanställningsprognoser, vilka trots all försiktighet och
alf sakkunskap lätt av allmänheten kunde tillmätas ett mera avgörande
vitsord än som avsåges. ... , ,
Statskontoret anför, att statskontoret icke kan biträda de sakkunnigas
förslag till åtgärder för anordnande av en statlig yrkesorientering.
Lärarrådet vid tandläkarinstitutet avstyrker på det kraftigaste de sakkunnigas
förslag örn yrkesorientering.
Av de myndigheter, vilka yttrat sig över förslaget örn universitet
s s t a t i s t i k, hava samtliga utom en, nämligen lärarrådet vid tandläkarinstitutet,
som bestämt avstyrkt de sakkunnigas förslag, tillstyrkt
förslaget eller yttrat sig i tillstyrkande riktning. En del av myndigheterna
hava därvid förordat det av de sakkunniga föreslagna minimiprogrammet
för en dylik statistik. För myndigheternas utlåtanden lämnar jag här nedan
en sammanfattande redogörelse, som endast avser sådana yttranden, i
vilka anförts mer speciella synpunkter, av vikt för frågans bedömande.
Teologiska fakulteten i Uppsala har anfört:
Ett genomförande av det program, de sakkunniga föreslagit, syntes iakulteten
komma att medföra betydligt större arbete än de sakkunniga, att
döma av deras kostnadsberäkningar, torde hava förutsatt. — Vissa av
1- Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
de uppgifter, som de sakkunniga ansåge, att statistiken skulle omfatta,
syntes nästan omöjliga att anskaffa med sådan noggrannhet, som måste
fordras för att statistiken skulle hava något verkligt värde. Hit räknade
fakulteten exempelvis uppgifter örn studietidens längd och förekomsten
av avbrott i studier. Även vederbörande studerandes studieriktning vore
ej alltid lätt att konstatera förr än efter avlagd examen. — Alla dessa nu
nämnda uppgifter skulle närmast åligga de studerande att själva lämna,
men envar, som haft att göra med insamlande av dylika uppgifter, torde
veta, huru svårt för att ej säga omöjligt det vore att erhålla ens någorlunda
kompletta och riktiga uppgifter. — Vad beträffade de föreslagna
studiekorten, ansåge fakulteten att, om det skulle bliva något verkligt gagn
med dem, minst tre exemplar borde utfärdas: ett för universitetet, ett för
centralorganet och ett för vederbörande studerande själv". Fråga vore, örn
ej ytterligare^ ett kort borde utfärdas och utlämnas till den studerandes
nation. På så sätt skulle möjligen nationens medverkan kunna erhållas
lör uppgifternas införskaffande. — Tiden för revideringen av korten syntes
mindre lämpligt vald. Höstterminens början förefölle lämpligare. Allra
bäst vöre naturligen med revidering i början på både höstterminen och
vårterminen. De sakkunnigas förslag om skyldighet att lämna uppgifter
vid inskrivningen till varje vårtermin folie på det förhållandet, åtminstone
vad universiteten beträffade, att någon terminsinskrivning ej där vore föreskriven
och ej heller lämpligen borde införas. Likaledes vore de sakkunnigas
förslag, att särskild deklaration skulle fordras för rätt att bevista
föreläsningar och annan undervisning, omöjligt att genomföra, då föreläsningar
och aven annan undervisning vid universiteten vore offentlig och
tillträdet fritt för envar. Överhuvud syntes de sakkunnigas förslag gå ut
pä en reglementering av sådan art, att den föga överensstämde med universitetens
fria undervisningsformer. — Beträffande kostnaderna för den lokala
universitetsstatistiken förefölle de sakkunnigas beräkningar alltför
lägel. Arbetet nied statistiken komme att taga betydligt mer tid i anspråk,
än de sakkunniga syntes beräkna, och anställandet av extra arbetskraft
torde medföra betydligt högre kostnader än de 3,000 kronor, sakkunniga
bernklint. Som de sakkunniga syntes mena, skulle detta belopp räcka för
samtliga universitet och högskolor. Sannolikt torde varje universitet kräva
minst sagda belopp. — På grund av vad sålunda anförts, funne sig fakulteten,
som i och för sig icke ville motsätta sig ett förverkligande av förslagets
syfte då dess realiserande borde kunna ge statsmakterna en klarare
överblick av laget och törhända skulle kunna underlätta ett mera praktiskt
studie val, för närvarande dock böra tillstyrka allenast, att universitetsstatistiken
tillsvidare ordnades efter det minimiprogram, som av de sakkunniga
framlagts, örn nu överhuvud några åtgärder skulle vidtagas.
Humanistiska sektionen i Uppsala holle före, att universitetsstatistiken
till en början borde inskränkas till de viktigaste av sådana läroanstalter,
\id vilka studentexamen obligatoriskt eller i regel utgjorde förutsättning
tor msknvnmg. Universitetsstatistiken syntes sålunda i första hand böra
omfatta universiteten i Uppsala och Lund, karolinska institutet, Stockholms
högskola, Göteborgs högskola, tandläkarinstitutet, farmaceutiska
institutet, gymnastiska centralinstitutet, lantbrukshögskolan, skogshögskoan>
^teriHärhögskoian, tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut
samt handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. Sektionen funne det
dock önskvärt att i framtiden, när erfarenhet vunnits, universitetsstati
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr lirf.
stiken utsträckes till andra läroanstalter för högre utbildning. — Beträffande
universitetsstatistikens centrala organisation framhåller sektionen, att
uppläggningen av universitetsstatistiken, dess rationella handhavande och
tidsenliga utveckling krävde av ledaren en betydande statistisk sakkunskap
och rutin. Även om ledaren skulle få blott halv tjänstgöring, mäste
han vara en grundligt fackutbildad statistiker. Ur flera synpunkter vöre
det därför oekonomiskt, att ledaren under sin från universitetsstatistik
lediga tid skulle sysselsättas med förvaltningsgöromål, vilket skulle bliva
fallet inom ecklesiastikdepartementet, som numera icke utarbetade någon
officiell statistik. Härtill konnne, att vid förläggning inom ecklesiastikdepartementet
befattningen som ledare av universitetsstatistiken lätteligen
bleve en slutpost på en statistisk ämbetsmannabana, då erfarenheten visat,
att en statistiker inom ett ämbetsverk endast i undantagsfall kunde vinna
befordran till en högre statistisk tjänst utanför ämbetsverket eller till en
högre förvaltningstjänst. Under sådana omständigheter kunde befaras, att
en fristående statistisk tjänst, praktiskt taget utan befordringsmöjligheter,
inom ecklesiastikdepartementet icke kunde besättas med en person med
större statistisk skicklighet, eller åtminstone, att kontinuiteten i ledningen
äventyrades. Sektionen funne därför att starka skäl kunde anföras för att
ledningen av universitetsstatistiken förlädes till statistiska centralbyrån.
Juridiska fakulteten i Lund har anfört, att den föreslagna universitetsstatistiken
syntes hava en betydande uppgift att fylla även bortsett från
de synpunkter, som de sakkunniga närmast haft att företräda. Den torde
böra organiseras enligt det mera omfattande programmet. Emellertid torde
för detta genomförande krävas större kostnader än de sakkunniga förutsatt,
särskilt med hänsyn till att universitetets och fakulteternas förvaltningsgöromål
till stor del måste handhavas av innehavare av underbetalda
bisysslor, vilkas göromål ej rimligen kunde utan vederlag ökas.
Lärarrådet vid Stockholms högskola ansåge, att det av de sakkunniga
uppgjorda minimiprogrammet för en universitetsstatistik lämpligen först
borde försökas, varvid lärarrådet erinrade om det faktum, att den i svensk
studentkalender förekommande universitetsstatistiken, byggd på en med
minimiprogrammet överensstämmande statistisk grund, otvivelaktigt varit
de studerande till stor nytta.
Lärarrådet vid Göteborgs högskola funne, att de för yrkesorienteringen
nödiga statistiska utredningarna av olika skäl hellre borde förläggas till
statistiska centralbyrån än till ecklesiastikdepartementet samt att organisationen
av den nya yrkesstatistiken icke torde behöva vara så omfattande
och dyrbar, som de sakkunniga tänkt sig.
Kanslern för rikets universitet har anfört bland annat följande.
För att möjliggöra en yrkesorientering under de enklare former, som
skulle kunna anses vara för ändamålet tillräckliga, erfordrades visserligen
en förbättrad universitetsstatistik, men denna behövde ej anordnas enligt
det jämförelsevis vidlyftiga program, som de sakkunniga i fÖrsta hand
stannat för. Särskilt ville kanslern, vad universiteten och de fria högskolorna
beträffade, bestämt avstyrka de föreslagna studentdeklarationerna, vilka
skulle innebära cn reglementering av sådan art, som icke kunde anses överensstämma
med dessa lärosätens fria undervisningsformer. En statistik av
ungefär den omfattning, som de sakkunniga angivit i sitt minimiprogram,
syntes däremot böra komma till stånd. Vid den närmare utformningen av
14
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 147.
programmet för denna statistik och beräkningen av kostnaderna för densamma
torde någon med universitetens administrativa arbete förtrogen
tjänsteman böra medverka. Såsom centralt organ för universitetsstatistiken
passade enligt kanslerns mening statistiska centralbyrån bättre än
ecklesiastikdepartementet. Det torde icke möta några svårigheter att åvägabringa
nödig förbindelse mellan centralbyrån och vederbörande läroanstalter.
Socialstyrelsen har anfört bland annat.
Enligt socialstyrelsens uppfattning talade starka skäl för att den förefintliga
bristen på en mera systematisk universitetsstatistik med det snaraste
avhjälptes. Vid ett bedömande av de olika förslagen till denna statistiks
ordnande ville det av de sakkunnigas framställning synas, som örn
man vid genomförande av det alternativa programmet för universitet sstatistiken
skulle uppnå i stort sett samma möjligheter som i fråga örn
huvudförslaget till bedömning av tillströmningen och dess fördelning. Möjlighet
skulle visserligen icke förefinnas att följa under examensarbetet avlagda
tentamina, förändringar i studieriktning o. s. v., vilka uppgifter eljest
skulle framgått av de personliga deklarationerna av de studerande vid
varje vårtermins början. Å andra sidan torde man få räkna med, att de
nämnda personliga deklarationerna kunde komma att bliva ofullständiga
och därför behöva underkastas en tidsödande granskning och korrigering
av de lokala organen. I vissa fall torde man icke kunna undgå, att deklarationerna
utebleve, enär personer på grund av studieresor, värnplikt, förvärvsarbete
o. d. uppsköte inställelsen vid universitetet utan att dock underlåta
fullgöra inbetalning av terminsavgiften. Det kunde vidare sägas vara
något för svenskt universitetsliv främmande att, som de sakkunniga föresloge,
avstänga en studerande från tillträde till undervisningen, därest han
skulle vägra skriftligen deklarera uppnådda eller icke uppnådda studieresultat.
Då det alternativt föreslagna minimiprogrammet skulle bygga på uppgifter
från universitetsmyndigheterna och trots sin större enkelhet och
lägre kostnad i stort sett syntes giva alla behövliga uppgifter för en ordnad
universitetsstatistik och för upplysningsverksamheten rörande yrkesorienteringen,
finge socialstyrelsen för sin del förorda, att minimiprogrammet
nu genomfördes. Skulle de därvid erhållna resultaten visa sig otillräckliga,
torde frågan örn huvudprogrammets genomförande böra upptagas till
omprövning.
Skolöverstyrelsen har påpekat vikten av att en universitetsstatistik i
någon form komme till stånd, då en vrkesorienteringsnämnd givetvis
vore för sitt arbete helt beroende av tillgång till specificerade och fortlöpande
statistiska uppgifter från de olika högskolorna och fackutbildningsanstalterna
rörande studerande av olika kategorier och deras examina
m. m. I detta sammanhang ville överstyrelsen även rikta uppmärksamheten
på ett annat förhållande, som det visserligen vore mycket
svårt att få statistiskt klarlagt men som det vore av betydelse att kunna
överblicka. Överstyrelsen åsyftade de många fallen av avbrott i studierna
å olika stadier samt av övergång till »praktiska» levnadsbanor. Det syntes
nämligen vara av intresse och betydelse att få fastslaget, på vad sätt personer,
vilka lämnade de intellektuella utbildningsbanorna utan att övergå
till intellektuella levnadsbanor absorberades av det praktiska arbetslivet
och jämväl, örn möjligt, på vad sätt de där kunde utnyttja sin högre utbildning.
Det vore önskvärt, om vederbörande myndigheter bemödade sig
15
Kungl. Maj:ts ''proposition AV 147.
om att på detta område införskaffa tillförlitliga primäruppgifter. Därest
en universitetsstatistik komme till stånd, torde även hithörande förhållanden
komma att bliva föremål för noggrannare uppmärksamhet och registrering,
åtminstone i vad beträffade avgång från universitetsstudier, då
en sådan statistik måste bli ett led i det ifrågavarande organets verksamhet.
Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm funne det av de sakkunniga
framlagda stora programmet för en universitetsstatistik innebära en
alldeles oproportionerlig apparat för att nå ett resultat, som hade ganska
obetydliga fördelar i jämförelse med det enkla minimiprogrammet.
Lärarrådet vid handelshögskolan i Göteborg har anfört bland annat.
Det f bref olle lärarrådet, som skulle uppgifterna till examensregistren och
övriga förda liggare utgöra tjänligare material för statistiken än de av de
sakkunniga förordade deklarationerna om uppnådda studieresultat. Förslaget
att endast den, som avlämnat vederbörlig deklaration, skulle äga
bevista föreläsningar, deltaga i kurser och övningar samt avlägga tentamina
eller examina funne lärarrådet föga tilltalande. Så bryska åtgärder
skulle kunna vara motiverade, om det gällde att få fram viktiga, eljes
oåtkomliga uppgifter; det som här i första rummet vore fråga om, vore väl
emellertid uppgifter om avlagda tentamina, vilka efter vederbörlig anmälan
från examinator redan funnes tillgängliga å respektive kanslier. Med
hänsyn till att statistiska centralbyrån ägde kvalificerad arbetskraft och
erforderliga maskinella hjälpmedel för det arbete, som ankomme på universitetsstatistikens
centralorgan, funne lärarrådet sig böra förorda, att
detta arbete förlädes till statistiska centralbyrån.
Statskontoret har anfört, att därest det skulle anses påkallat med fortlöpande
och centralt tillgänglig statistik i förevarande avseenden, densamma
torde — såvitt statskontoret kunde bedöma — utan nämnvärda
kostnader för statsverket på ett fullt tillfredsställande sätt kunna utarbetas
av statistiska centralbyrån på grundval av uppgifter från vederbörande
läroanstalter. Sådana uppgifter torde av dessa kunna lämnas, utan
att särskilda kostnader därför behövde uppkomma för statsverket.
Statistiska centralbyrån ifrågasatte, örn ej inskrivning i tentamensbok
omedelbart borde införas å studiekortet, eller eventuellt de studerandes deklarationer
över uppnådda studieresultat m. m. borde äga rum varje termin.
Studiekort för studerande, som lämnat högskolan, borde omedelbart sedan
detta anmälts och antecknats, eller i varje fall en gång varje termin, översändas
till centralorganet. Orsaken till studieavbrottet torde också så vitt
möjligt uppgivas, t. ex. dödsfall eller, för minst en termin, sjukdom, övergång
till avlönat arbete, samt övergång till annan högskola. Ämbetsverket
funné naturligast, att centralorganet för universitetsstatistiken förlädes till
det ämbetsverk, som handhade den övriga undervisningsstatistiken, vilket
för närvarande vore skolöverstyrelsen.
Det är allmänt bekant, att tillströmningen till de intellektuella utbildningsbanorna
under senare tider varit i stark tillväxt. Denna företeelse, som
för övrigt framträder även i åtskilliga andra länder, har flerahanda förklaringsgrunder.
Dels hava statsmakterna själva vidtagit åtgärder, som öppnat
större möjligheter för ungdomen att vinna en högre utbildning, dels
hava ekonomiska förhållanden övat inverkan. Även andra faktorer, såsom
ett allmänt stegrat bildningsintressc, av arbetslivets fortgående intensific
-
Departe
mentschefen.
16
Ku?igl. Maj:ts ''proposition Nr 147.
ring föranledda ökade kompetenskrav o. s. v. kunna åberopas såsom orsaker
till det påpekade förhållandet. Det är ju ställt utom tvivel, att ifrågavarande
utvecklingstendens ur vissa synpunkter måste hälsas med tillfredsställelse
och betraktas såsom ett tecken på framåtskridande. Men lika
säkert är, att det av andra skäl kan ligga en fara häri, i den mån nämligen
som arbetsmarknaden icke förmår konsumera de från de högre läroanstalterna
utbildade, utan det uppstår ett större överskott av icke sysselsatta,
som nedlagt stora kostnader på en långvarig utbildning men efter utbildningens
slut icke finna möjlighet till arbete och utkomst på den bana, de
valt, alltså vad man i dess svåraste form plägar kalla ett intellektuellt proletariat.
Riskerna för att vi här i landet skulle råka i en dylik situation
torde, såsom de sakkunniga påpekat, icke vara alltför stora, men det föreligger
all anledning, synes det mig, att statsmakterna hava sin uppmärksamhet
riktad på dessa förhållanden. I främsta rummet därför, att det
måste vara statens plikt att visa landets ungdom en sådan omsorg, att icke
staten genom några sina åtgärder direkt bidrager till att skapa ett missförhållande
mellan tillgång på arbetskraft och behovet därav inom olika
intellektuella yrkesgrenar, men även med hänsyn till att det ju utgör ett
slöseri med det allmännas medel, om utbildningsorganisationen göres vidare,
än behovet kräver.
Genom den av de sakkunniga utförda utredningen — den första i sitt
slag — hava möjligheter beretts till en allmän överblick över förhållandena
på förevarande område. De rön, som därvid gjorts, synas mig giva anledning
att, såsom ett första steg i syfte att giva statsmakterna medel att följa
utvecklingen, ifrågasätta skapandet av en fortlöpande statistik rörande tillströmningen,
examinationen och avgången vid universiteten och de därmed
jämförliga utbildningsanstalterna. Men en statistisk belysning av
ifrågavarande slag bör vidare, såsom de sakkunnigas utredning ger vid
handen, vara till betydande gagn för den studerande ungdomen, vars val
av levnadsbana härigenom kan underlättas. För sistnämnda syfte är visserligen
en dylik statistik ensam för sig icke tillfyllest. Det gäller, att den skall
begagnas med omdöme. Därför håller jag före, att det torde bliva erforderligt
att i en eller annan form förbinda den statistiska verksamheten med
yrkesrådgivning. Men en sådan anordning bör enligt den uppfattning, jag
kommit till vid ett närmare inträngande i föreliggande fråga, bliva en efterföljande
åtgärd, sedan universitetsstatistiken väl blivit organiserad samt
det första grundläggande statistiska primärmaterialet insamlats och bearbetats.
Vad beträffar universitetsstatistikens uppgifter, hava de sakkunniga i
första hand föreslagit ett mera omfattande program, enligt vilket den statistiska
undersökningen skulle avse antalet studerande vid de högre läroanstalterna,
antalet för varje termin nyinskrivna, antalet personer under
varje termin, som avlagt mera betydelsefulla tentamina eller som avlagt
17
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 147.
examina, studietidens längd för olika under terminen avlagda examina,
frekvensen av avbrott i studier, utdelade stipendier samt vederbörandes
studieinriktning m. fl. omständigheter. Kostnaderna för en universitetsstatistik,
anordnad i enlighet med detta förslag, skulle uppgå till omkring
13,000 kronor årligen. Därest detta program skulle anses för vidlyftigt,
hava de sakkunniga i andra hand ifrågasatt ett minimiprogram för universitetsstatistiken,
innebärande att samtliga högre undervisningsanstalter
skulle för varje termin lämna uppgifter om antalet nyinskrivna studerande,
antalet fran fakulteten, sektionen eller avdelningen avgångna studerande
samt örn antalet examina av olika slag, som avlagts vid vederbörande läroanstalt.
Ett genomförande av de sakkunnigas minimiprogram för universitetsstatistiken
skulle givetvis ställa sig billigare än en dylik statistik enligt det
mera omfattande programmet. Skillnaden i kostnader torde dock ej bliva
så avsevärd, att denna synpunkt bör få bli avgörande för ett ställningstagande
i frågan. Det synes icke vara tillrådligt att från början lägga den
statistiska undersökningen på en så snäv basis, att behov efter ganska kort
tid kan uppstå av att vidga ramen för undersökningen. Värdet av en sådan
undersökning beror till ej ringa del av de möjligheter, den erbjuder till jämförelser
med tidigare förhållanden. Med hänsyn härtill anser jag, att universitetsstatistiken
redan från begynnelsen bör anordnas på en bred
grundval, och tillstyrker därför, att den utformas, i stort sett, enligt det av
de sakkunniga föreslagna mer omfattande programmet, dock med de begränsningar,
som vid en ytterligare prövning må befinnas motiverade.
Vissa av de sakkunniga föreslagna anordningar förefalla mindre lämpliga,
särskilt de s. k. studentdeklarationerna, gentemot vilka gensagor också
framkommit från universitetshåll. Under alla förhållanden anser jag det
uteslutet, att avgivande av sådan deklaration skulle göras till ett villkor
för rätt att deltaga i kurser m. m. Det torde emellertid böra tillkomma
Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser rörande de statistiska
uppgifternas omfattning och beskaffenhet, uppgiftsskyldigheten o. s. v. Jag
förutsätter härvid, att uppgifter skola infordras jämväl från vissa högre
läroanstalter, vilka icke äro statliga eller statsunderstödda.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle bearbetningen av de från universiteten
och högskolorna (de lokala organen) insamlade uppgifterna skötas av
ett centralt organ. Mot detta förslag torde några erinringar ej kunna framställas.
Av de enligt det ovanstående till 13,000 kronor beräknade kostnaderna
skulle 9,000 kronor belöpa på den centrala och 4,000 kronor på den
lokala organisationen. Vad beträffar förstnämnda kostnader, anser jag i
likhet med de sakkunniga, att för handhavandet av de arbetsuppgifter,
som skulle tillkomma universitetsstatistikens centrala organ, bör anställas
en särskild statistiker, för vilken beräknas halvtidstjänstgöring. Jag har
ingenting att invända mot det för denne föreslagna årliga arvodet av 4,500
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 1//7. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.
kronor eller mot de i övrigt för det centrala organet beräknade kostnaderna.
Däremot håller jag före, att kostnaderna för de lokala organen — närmast
universiteten och de största högskolorna — visserligen torde kunna under
det första verksamhetsåret, av vilket en del lärer åtgå för den närmare
planläggningen av universitetsstatistiken, begränsas till 8,000 kronor, men
att i fortsättningen härtill måste räknas med ett större belopp än 1,000
kronor. Jag skulle förmoda, att med hänsyn till det icke ringa arbete, åstadkommandet
av de lokala primäruppgifterna kommer att åsamka vederbörande,
till vilka jag härvid även hänför de icke statliga läroanstalter, från
vilka uppgifter jämväl komma att påfordras, sistberörda kostnader icke
komma att understiga 6,000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för universitetsstatistiken
skulle emellertid för nästa budgetår kunna uppskattas
till (9,000 + 3,000 =) 12,000 kronor, vartill komma utgifter för vederbörliga
dyrtidstillägg.
Centralt organ för universitetsstatistiken skulle enligt de sakkunnigas
förslag bliva ecklesiastikdepartementet. Såsom motiv härför hava de åberopat
departementets goda förbindelser med rikets universitet och högskolor.
Från en del håll har såsom centralorgan förordats statistiska centralbyrån
på grund av den inom detta ämbetsverk förefintliga statistiska
sakkunskapen. Vidare har skolöverstyrelsen föreslagits med hänsyn till att
överstyrelsen handhar den övriga undervisningsstatistiken. För egen del
vill jag framhålla, att frågan om universitetsstatistikens administrativa anknytning
knappast torde behöva avgöras i detta sammanhang utan lämpligen
bör kunna av Kungl. Maj:t senare företagas till prövning. Valet synes
närmast böra stå mellan statistiska centralbyrån och universitetskanslersexpeditionen.
För anknytning till sistnämnda myndighet kunde tala bland
annat det förhållandet, att under kanslersämbetet sorterar större delen av
de högre läroanstalter, från vilka det statistiska materialet skulle insamlas.
Vad angår de återstående läroanstalterna, torde det icke möta några större
svårigheter att åvägabringa nödig förbindelse mellan desamma och nämnda
expedition.
Under nästa budgetår torde de ovannämnda anslagsmedlen böra utgå
från ett särskilt för ändamålet i riksstaten uppfört anslag till Gemensamma
universitetsändamål: Universitetsstatistik, vilket lämpligen bör givas karaktären
av obetecknat anslag. Anslaget bör, såsom av det föregående
framgår, bestämmas till 12,000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att fastställa stat för anslagets användning.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maja mätte föreslå riksdagen
att till Gemensamma universitetsändamål: Universitetsstatistik
för budgetåret 1936/1937 anvisa ett anslag av
kronor 12,000.
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1^7.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. A. Charpentier.