Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
1
Nr 141.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående förändring i
avseende å löneställning och antal beträffande vissa
ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m.;
given Stockholms slott den 28 februari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 28 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
Till Kungl. Maj :ts prövning föreligga dels av vederbörande verksstyrelser
framlagda förslag om ändringar i klassindelningen av trafikanstalterna vid
post- och telegrafverken samt statens järnvägar, dels ock åtskilliga av samtliga
styrelser för kommunikationsverken eller från personalhåll gjorda framställningar,
som huvudsakligen avse ändring i löneställning eller antal be
Bihang
till riksdanens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
träffande vissa ordinarie befattningar eller grupper av befattningar vid de
skilda verken.
Beträffande frågan örn förändrad klassindelning av trafikanstalterna vid
post- och telegrafverken samt statens järnvägar är det min mening att inom
kort föreslå Kungl. Maj:t att låta verkställa en utredning rörande ändrade
grunder för klassificering av berörda trafikanstalter. Emellertid har jag med
hänsyn till omständigheter, som av den följande redogörelsen torde framgå,
ansett mig böra tillstyrka, att de av verksstyrelserna framlagda förslagen
till ändringar i klassindelningen redan nu upptagas till prövning.
Vidkommande övriga förslag och framställningar har, enligt vad jag inhämtat,
chefen för finansdepartementet för avsikt att inom den närmaste
framtiden anmäla frågan om en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna
och lönegradsplaceringen för statens befattningshavare. Med hänsyn
härtill har jag i regel icke funnit mig kunna tillstyrka framläggande till innevarande
års riksdag av sådana förslag och framställningar, som gå ut
på införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning av nya befattningskategorier
eller inrättande inom redan befintliga befattningsgrupper av ytterligare
ett antal befattningar i syfte endast att bereda förbättrad löneställning
för vissa ordinarie befattningshavare, utan har med prövningen av dylika
lönespörsmal ansetts böra ansta till nyssnämnda allmännna översyn. I de
fall åter, där den äskade höjningen i lönegrad av en ordinarie befattning motiverats
med att befattningen under årens lopp tillförts nya eller vidgade arbetsuppgifter,
eller där med inrättandet av ny ordinarie befattning avsetts
att bereda ordinarie anställning åt icke-ordinarie personal med motsvarande
löneställning eller där behov föreligger att inrätta en helt ny ordinarie
befattning, ävensom i några enstaka fall, där särskilda skäl för en förhöjd
lönegradsplacering förebragts, har jag i huvudsak ansett de framställda
yrkandena nu böra komma under bedömande.
Jag övergår nu till de skilda framställningarna och gör därvid början med
dem, som avse
Förändrad klassindelning av vissa trafikanstalter vid postoch
telegrafverken saint statens järnvägar.
Gällande klassindelning m. in. Innan jag ingår på föreliggande förslag till
förändrad klassindelning av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken
samt statens järnvägar, torde jag i korthet få redogöra för gällande klassindelning
av sagda trafikanstalter samt för vad som efter densammas genomförande
ur hithörande synpunkter inträffat.
Nu gällande klassindelning av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken
samt statens järnvägar grundar sig på den allmänna omklassificering
av dessa trafikanstalter, som genomfördes genom beslut av riksdagen år
1926 (proposition nr 184 och riksdagens skrivelse nr 213). Genom berörda
klassificering, som grundade sig på ett av kommunikationsverkens lönenämnd
den 26 september 1925 avgivet förslag och som var baserad på 1923
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
3
års trafiksiffror, ernåddes, i olikhet mot vad tidigare varit fallet, enhetlighet
i huvudgrunderna för klassindelningen såtillvida, som en för alla verken
gemensam princip lades till grund för särskiljandet i klasser av de olika anstalterna,
sedan dessa ordnats i löpande följd med tillämpning av poängskalor
med olika byggnad för olika verk men med den gemensamma uppgiften
att för varje ökning i poängtalet angiva en för samma skala likformig
stegring av stationsföreståndarens arbete och ansvar. Däremot var det av
naturliga skäl icke möjligt att sinsemellan enhetligt värdesätta de trafikfaktorer,
som inom de särskilda verken ansetts vara av betydelse för klassindelningen.
I fråga om beräknandet av det poängtal, som skall angiva stationsföreståndarnas
arbete och ansvar, förfares olika vid olika verk.
Vid statens järnvägar och postverket utgår man från ett för varje station
ur de olika trafikfaktorerna med tillämpning av vissa konstanta reduktionstal
beräknat trafiktal, angivande den stationen åvilande sammanlagda arbets-
och ansvarsbördan. Poängvärdet av föreståndarens andel i berörda
arbete och ansvar erhålles därigenom, att trafiktalet divideras med ett s. k.
ledningstal, motsvarande det på visst sätt beräknade matematiska värdet av
å stationen placerade, i arbetsledningen deltagande arbetskrafter. Härtill
kommer beträffande statens järnvägar visst poängtillägg för allmän inspektion
och nattjänst.
I fråga om telegrafverket åter bestämmes föreståndarens poängtal på det
sätt, att varje i poängberäkningen ingående trafikfaktor medräknas till sitt
grundvärde upp till den gräns, vid vilken stationsföreståndaren normalt
ansetts vara i behov av kvalificerad medhjälpare inom det ifrågavarande arbetsområdet
(»brytpunkten»). Ovanför denna gräns ingår vederbörande faktor
med reducerat värde i förhållande till beskaffenheten av den hjälp, som
ansetts normalt böra stå föreståndaren till buds.
De trafikfaktorer, som inom de särskilda verken ansetts vara av betydelse
för klassindelningen, äro för närvarande följande:
Vid postverket:
1) Antalet avgångna oassurerade brevpostförsändelser samt nummerexemplar
av abonnerade tidningar vid postkontoret.
2) Antalet avgångna oassurerade postsaksförsändelser och postanvisningar
vid postkontoret och underlydande postanstalter.
3) Antalet avgångna rekommenderade försändelser och oassurerade paket
vid postkontoret.
4) Antalet avgångna assurerade försändelser vid postkontoret.
5) Avgångna assurerade försändelsers angivna värde vid postkontoret.
6) Antalet ankomna värdeförsändelser vid postkontoret.
7) Antalet utbetalade postanvisningar vid postkontoret och underlydande
postanstalter.
8) Inbetalade postanvisnings- och prenumerationsmedel vid postkontoret
och underlydande postanstalter.
9) Utbetalade postanvisnings- och tidningsmedel vid postkontoret och underlydande
postanstalter.
10) Bestridda omkostnader (såsom avlöningar, hyror etc.).
11) Postkontorets egen uppbörd av frankotecken och avgifter för utgivarekorsband,
7, av underlydande postanstalters frankoteckensuppbörd, 7„
av influtna befordrings- m. fl. avgifter för tidningar.
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
12) Underlydande personal vid postkontoret och inom det underlydande
postområdet.
13) Influtna stämpelmedel.
14) Antalet inbetalade skattepostanvisningar.
15) Inbetalade skattepostanvisningsmedel.
16) Antalet utbetalade skattepostanvisningar.
17) Antalet folkpensionsutbetalningar.
18) Utbetalade folkpensionsmedel.
19) Antalet omsättningar i postsparbanken.
20) Omsatta medel i postsparbanken.
Vid telegrafverket:
1) Underlydande personal.
2) Telegraf trafiken.
3) Rikstrafiken.
4) Trafiken inom lokal- och landsnäten.
5) Abonnemangsrörelsen.
6) Understationerna.
7) Antalet taxeområden inom redovisningsområdet.
8) Uppbörds- och räkenskapsväsendet.
9) Antalet utfärdade arbetsorder.
10) Anläggnings- och underhållsarbetet.
11) Nattjänst.
Vid statens järnvägar:
1) Antalet personal i medeltal per dag.
2) Antalet tåg i medeltal per dag.
3) Antalet avvikande linjer.
4) Antalet utgångståg i medeltal per dag.
5) Antalet till- och avkopplade godsvagnar i medeltal per dag.
6) Antalet biljetter per år.
7) Antalet expeditioner per år.
8) Antalet telegram (även transito-) per år.
9) Antalet resgodskolli (även omlastade) per år.
10) Antalet omlastade styckegodsvagnar per år.
11) Totaluppbörd per år.
12) Efterkrav, såväl avsända som mottagna, per år.
De poänglatituder, som vid de olika klasserna tillämpas, äro följande:
Vid postverket. Vid telegrafverket Vid statens järnvägar
Klass 1 B............ 200 och däröver 340—425 240 och däröver
> 2 160—199 272-339 192-239
> 3 120—159 204—271 '' 144—191
> 4 70—119 140-203 84—143
> 5 ............ 35—69 98—139 42—83
> 6 ............ lägre än 35 lägre än 98 23—41.
De av statsmakterna år 1926 godkända klassificeringsgrunderna hava vid
flera tillfällen blivit föremål för erinringar.
Redan mot lönenämndens förslag av år 1925 framställdes åtskilliga anmärkningar
av verksstyrelserna. Sålunda fann generalpoststyrelsen införandet
av ledningstalet innebära en icke nödvändig komplicering av metoden
för klassificeringen. Järnvägsstyrelsen riktade såg huvudsakligen mot en
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
5
av förslagets grundtankar, nämligen att stationsföreståndarens andel i stationsledningsarbetet
skulle stå i omvänt förhållande till antalet honom underställda
befälspersoner, samt anförde, att enligt styrelsens mening det förliölle
sig så, att stationsföreståndare!! å en station, där man ansett sig böra
placera en större uppsättning av befälspersonal, utförde ett mera kvalificerat
arbete än å en station, där befälsuppsättningen vore mindre. Även telegrafstyrelsen
fann mycket vägande erinringar kunna göras mot grundtankarna
i lönenämndens förslag.
I det vid berörda proposition nr 18b fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 20 februari 1926 anförde departementschefen,
bland annat, att frågan huruvida de av lönenämnden använda beräkningsmetoderna
innebure den riktigaste värdesättningen av stationsföreståndarens arbete
och ansvar givetvis kunde vara föremål för delade meningar. Särskilt syntes
användningen av det enligt nämndens metod beräknade ledningstalet under
vissa förhållanden kunna bliva missvisande. Under alla omständigheter
hade det varit önskvärt, örn man kunnat finna en klassificeringsmetod, som
med större lätthanterlighet förenat möjlighet till smidigare anpassning efter
de olika verkens egenart. Oavsett huruvida sålunda nämndens förslag i vissa
delar kunde giva anledning till erinran, innebure detsamma dock enligt departementschefens
mening ett beaktansvärt steg för uppnående av ett enhetligt
klassificeringssystem vid ifrågavarande verk. Med hänsyn till vad sålunda
och i övrigt anförts fann departementschefen förslaget kunna utan ytterligare
utredning i huvudsak läggas till grund för en ändrad klassindelning
av ifrågavarande trafikanstalter men förutsatte därvid, att de till grund för
förslaget liggande beräkningsgrunderna icke fastsloges såsom för framtiden
bindande. När på grund av ändrade trafikförhållanden eller eljest en omklassificering
framdeles påkallades, syntes därför utredning böra ske, huruvida
och i vad mån jämkning av berörda grunder kunde vara behövlig. I
fråga örn anstalter av sådan klass, att föreståndarbefattningarnas antal icke
underställdes riksdagen, syntes det därjämte böra tillkomma Kungl. Majit
att i samband med prövningen av personalstaterna vidtaga de smärre jämkningar
i klassindelningen, som kunde finnas påkallade.
Jämväl riksdagen fann de av verksstyrelserna gjorda erinringarna mot lönenämndens
förslag icke kunna frånkännas berättigande men framhöll såsom
en förtjänst hos förslaget, att en enhetlig metod kunnat utfinnas och
tillämpas för bestämmande av gränserna mellan de olika klasserna vid de
särskilda verken och detta utan mera väsentliga rubbningar i de vid varje
särskilt verk förefintliga trafikfaktorerna inbördes. Att märka vore ock,
att vid den föreslagna klassindelningen ett försök blivit gjort att avväga varje
särskild anstalts placering i klass, icke såsom förut efter det samlade trafikarbetet
å anstalten utan i förhållande till den del av samma arbete, som åvilade
anstaltens föreståndare. Riksdagen fann sålunda övervägande skäl tala
för att de föreslagna nya grunderna av riksdagen godtoges såsom grund för
den förestående omklassificeringen samt uttalade, att, därest framdeles efter
vunnen erfarenhet de nya klassificeringsgrunderna skulle visa sig i viisent
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
liga delar vara i behov av jämkningar eller omarbetning, det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att därutinnan föranstalta om utredning och för
riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas.
I skrivelse den 4 februari 1927 hemställde järnvägsstyrelsen, att det till
grund för 1926 års klassificering liggande systemet icke vidare måtte tillämpas
vid statens järnvägar utan att i stället det tidigare vid verket använda
systemet med vissa angivna jämkningar måtte komma till användning. Till
stöd härför anfördes huvudsakligen, att 1926 års system vore behäftat med
sådana brister, att allt för stora variationer uppkomme från år till år, beroende
på att andra faktorer än den, som enligt styrelsens mening därvid borde
vara utslagsgivande, nämligen trafikens omfattning, tillåtits utöva ett obehörigt
inflytande.
Lönenämnden avstyrkte framställningen under uttalande, att tillräcklig
erfarenhet borde avvaktas, innan en revision av klassificeringsgrunderna
vidtoges, varjämte lönenämnden framhöll önskvärdheten av att det nya
systemet under någon tid finge förvärva erforderlig stadga och fasthet.
Genom beslut den 14 april 1927 fann Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsens berörda
framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I skrivelser respektive den 22 september, den 10 november och den 20 november
1931 framlade generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen
förslag till omklassificering av trafikanstalterna vid respektive verk.
Generalpoststyrelsen framhöll därvid, att postverkets rörelse sedan 1923 i avsevärd
grad stegrats dels genom en allmän uppgång och dels genom att verket
tillförts nya arbetsuppgifter. I de förhållanden, på vilka gällande klassindelning
vilade, hade så betydande förändringar skett, att en grundligare
översyn av denna framstode såsom ett trängande behov. Även telegrafstyrelsen
uttalade, att styrelsen med hänsyn till den starka utveckling, som karakteriserat
telegrafverkets rörelse under de senare åren, funnit det önskligt, att
en ny klassificering av telegrafstationerna komme till stånd, samt framhöll,
att behovet härav gjorde sig så mycket starkare gällande, som gällande klassindelning
grundade sig på trafiksiffror för ett så tidigt år som 1923. Jämväl
järnvägsstyrelsen ansåg tiden vara inne att genomföra en ny klassificering,
därvid styrelsen bland annat framhöll, att gällande system för klassificeringen
för statens järnvägars vidkommande vore till sina verkningar mindre
tillfredsställande.
Förslagen, vilka särskilt beträffande postverket och statens järnvägar
byggde på principer avvikande från grunderna för 1926 års klassificering,
inneburo, att vissa trafikanstalter skulle uppflyttas och vissa andra nedflyttas
i klass.
I häröver den 19 december 1931 respektive den 18 januari 1932 avgivna
utlåtanden förordade kommunikationsverkens lönenämnd och statens organisationsnämnd
ett uppskov med den föreslagna omklassificeringen.
Lönenämnden, som vitsordade utvecklingen av rörelsen sedan år 1923 särskilt
vid post- och telegrafverken samt tillkomsten av nya rörelsegrenar vid
postverket, framhöll, att tvekan syntes kunna råda, huruvida under dåvarande
statsfinansiella förhållanden en anordning borde vidtagas, som medförde
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
7
ökade utgifter för verken, även om dessa relativt sett icke kunde sägas vara
av större betydenhet. Vidare vore att märka, att de framlagda förslagen till
omklassificering såsom tillkomna under beaktande av tidslägets krav på
största möjliga sparsamhet i förvaltningen icke kunnat i allo tillgodose de
från personalhåll gjorda yrkandena på en mot förändringarna i trafikrörelsens
omfattning svarande klassindelning. Därjämte förtjänade att tagas i
beaktande, att såväl generalpoststyrelsen som järnvägsstyrelsen i sina respektive
förslag på betydelsefulla punkter frångått de till grund för 1926 års
klassificering liggande principerna.
För den händelse Kungl. Maj:t funne tillräckliga skäl föreligga att på
grundval av de av verksstyrelserna avgivna klassificeringsförslagen förelägga
1932 års riksdag proposition angående ny klassindelning av ifrågavarande
verks trafikanstalter ansåg sig lönenämnden böra ingå på en detaljgranskning
av sagda förslag, och förordade lönenämnden desamma till genomförande,
dock med vissa smärre jämkningar beträffande postverket och statens
järnvägar.
Statens organisationsnämnd anförde, att enligt nämndens uppfattning de
föreslagna omklassificeringarna av post- och telegrafverkens trafikanstalter
skulle, därest de då genomfördes, kunna föregripa inom nämnden pågående
utredning rörande möjligheten att i ökad omfattning använda gemensamma
lokaler och gemensam personal för post- och telegrafverken m. m., vartill
komme, att den ifrågasatta omklassificeringen i stort sett innebure en lönereglering
uppåt för vissa befattningshavare men att under rådande statsfinansiella
läge dylika löneregleringar inom andra grenar av statsförvaltningen
icke ansetts böra äga rum.
I samband med anmälan inför Kungl. Maj:t den 19 februari 1932 av vissa
kommunikationsverken berörande lönefrågor m. m., som borde föreläggas
samma års riksdag, anförde min företrädare i ämbetet bland annat (proposition
nr 146), att även om ett visst behov av en allmän omklassificering förelåge,
det med hänsyn till vissa omständigheter, som av lönenämnden och organisationsnämnden
i deras utlåtanden angivits, icke syntes vara lämpligt att
för det dåvarande vidtaga en dylik omklassificering, vilken vad post- och
telegrafverken beträffade skulle kunna föregripa pågående utredning om
ökat samarbete mellan dessa verk. Departementschefen förordade därför,
att med klassificeringsfrågans lösning finge anstå någon tid. Ett sådant uppskov
och avvaktande av mera normala förhållanden syntes vara ägnat att
möjliggöra ett bättre utgångsläge för en enhetlig och rättvist verkande klassindelning
av trafikanstalterna i fråga. Emellertid, framhöll departementschefen
tillika, borde ett uppskov icke hindra att, där särskilda skäl gjorde
förändring i klassindelningen beträffande viss eller vissa befattningar oundgängligen
nödvändig, fråga om sådan förändring upptoges till prövning i
varje särskilt fall.
Vad departementschefen sålunda anfört föranledde icke något uttalande
från riksdagens sida (skrivelse nr 166).
Sedermera fann Kungl. Maj:t genom beslut den 27 januari 1933 ifrågavarande
förslag jämte vissa i anslutning därtill gjorda framställningar icke föranleda
någon Kungl. Majlis vidare åtgärd.
Föreliggande förslag. 1 skrivelser den 28 augusti respektive 11 september
1935 hava generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen framlagt förslag till om
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken. Med anledning
härav hava posttjänstemånnens förening och postmåstareföreningen
i särskilda till Kungl. Majit ingivna skrifter hemställt, att utöver vad generalpoststyrelsen
föreslagit ett antal postkontor måtte uppflyttas i klass.
Vidare har järnvägsstyrelsen i skrivelser den 30 september 1935 med förslag
till personalstat vid statens järnvägar för år 1936 samt den 30 oktober
1935 angående inrättande av vissa befattningar inom 21 :a och högre lönegrader
vid nämnda järnvägar framlagt förslag till vissa ändringar i klassindelningen
av statens järnvägars stationer. Med anledning härav har centralstyrelsen
för statens järnvågars befälsförbund i en till Kungl. Majit ingiven
skrift hemställt om uppfattning i klass av, utöver de av järnvägsstyrelsen
föreslagna stationerna, ett antal stationer, som enligt förbundets uppfattning
på grund av sitt poängtal vore därtill berättigade, och har järnvägsstyrelsen
avgivit utlåtande över sistnämnda framställning den 14 november 1935.
över samtliga nu avgivna förslag och framställningar har lönenämnden
avgivit utlåtande den 3 december 1935.
Vad till en början beträffar behovet av en allmän omklassificering
anför generalpoststyrelsen, att sedan år 1931 rörelsen och förhållandena
inom postverket ytterligare utvecklats och att ett vidare uppskov
med en grundlig revision av klassificeringen icke läte sig längre försvara.
Alltså och då frågan örn ökat samarbete mellan post- och telegrafverken —
örn den än icke finge betraktas såsom avförd från dagordningen — dock numera
finge anses vara i ett sådant läge, att den icke kunde få utgöra giltigt
skäl för ytterligare uppskov med en allmän omklassificering av postverkets
trafikanstalter, hade styrelsen ånyo upptagit denna fråga till utredning. Styrelsen
anför vidare, att en allmän bild av utvecklingen inom postverket under
tiden sedan 1923 erhölles genom följande sammanställningar:
Inkomster och penningförmedling1.
1923 |
1934 |
Skillnad |
|
Miljoner kronor |
% |
||
Inkomster: |
|||
frankoteckensuppbörd (+ frankostämpling)........ |
50.1 |
56.5 |
+ 12.8 |
postavgifter för tjänsteförsändelser................ |
3.9 |
4.9 |
+ 25.6 |
befordringsavgifter för masskorsband.............. |
0.4 |
1.2 |
+ 200. o |
» » postabonnerade tidningar .. |
3.9 |
4.5 |
+ 15.4 |
* » utgivarkorsband............ |
1.6 |
2.6 |
+ 73.3 |
övriga inkomster................................ |
6.1 |
15.6 |
+ 155.7 |
Summa |
65.9 |
85.3 |
+ 29.4 |
In- och utbetalade medel: |
|||
vid postkontor (med underlydande postanstalter) |
|||
omsatta medel i postanvisnings- och postgiro- |
|||
rörelsen (girerade belopp ej medräknade)........ |
1,038.1 |
6,304.8 |
+ 507.3 |
abonnemangsavgifter för tidningar och tidskrifter .. |
15.4 |
13.9 |
- 9.7 |
postsparbanksmedel.............................. |
83.5 |
426.0 |
+ 410.2 |
utbetalade folkpensionsmedel .................... |
35.8 |
74.8 |
+ 108.9 |
inbetalade kronoskattemedel...................... |
92.7 |
116.3 |
+ 25.5 |
influtna medel för försålda radiolicenser.......... |
— |
5.6 |
|
Summa |
1,265.5 |
6,941.4 |
+ 448.5 |
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Antal postförsändelser in. m.
1923 |
1934 |
Skillnad |
|
Miljoner kronor |
% |
||
Antal inlämnade postförsändelser: |
374.8 |
556.9 |
+ 48.6 |
9.5 |
9.6 |
+ 1.1 |
|
18.0 |
12.61 |
||
23.2/ |
+ yö.9 |
||
exemplar av postabonnerade tidningar............ |
242.2 0.9 |
234.5 5.7 |
- 3.2 + 533.8 |
1.6 |
2.7 |
+ 68.8 |
|
2.6 |
2.5 |
- 3.8 |
|
0.6 |
— |
||
Postanstalter och landsvä |
^postlin jer. |
||
1923 |
1934 |
Skillnad % |
|
244 |
237 |
— 2.9 |
|
» övriga fasta postanstalter (postombud inräknade) |
3,45(5 677 |
3,999 715 |
+ 15.7 + 5.6 |
linjernas längd, kilometer ............ |
14,523 5,813,500 2,646 39,621 |
20,633 12,268,429 |
+ 42.1 |
lantbrevbäring: antal linjer...................... |
3,149 55,975 |
+ 19.0 |
|
postförda kilometer................ |
9,864,500 |
15,595,959 |
+ 58.1 |
Generalpoststyrelsen anför härefter:
Inkomsterna hava ökats från omkring 65.9 miljoner till omkring 85.3
miljoner eller med drygt 29 °/o, men denna ökning är dock obetydlig vid
jämförelse med ökningen av de förmedlade kontantbeloppen. Dessa hava
stigit från 1,265 miljoner till 6,941 miljoner eller med omkring 450 °/o. Hela
penningomsättningen uppgår sålunda till omkring 7 miljarder, in- och utbetalade
i otaliga småposter. För kontrollen över dessa oerhörda belopps
riktiga redovisning svara i första hand postmästarna, och detta innebär en
stor ökning av deras ansvar på denna punkt. Det förtjänar observeras, att
antalet postkontor icke ökats under perioden, men väl något minskats, under
det att antalet poststationer, postombud och lantbrevbärare, d. v. s. antalet
av dem, som postmästarna hava att övervaka och kontrollera, ökats avsevärt.
På grund av dessa förhållanden har en ökad inspektionsskyldighet
måst påläggas postmästarna. Dessa hava vidare numera, på grund av ändrade
organisatoriska förhållanden och därmed ökade skyldigheter, att sluta
avtal om handhavandet av underlydande poststationsföreståndarbefattningar
av klasserna 1—8 ävensom om lantbrevbäringar, postföringar och syssla
som postombud. Linjernas ökade antal, ökade längd, ökning av antalet turer,
men framför allt landsvägstrafikens motorisering hava ställt icke blott större
utan också delvis helt nya krav på postmästarna, som hava att följa utvecklingen
på dessa områden med ständig uppmärksamhet för postföringsanslagens
bästa utnyttjande till allmänhetens tjänst. Generalpoststyrelsen tror
sig icke behöva ytterligare utveckla detta, utan är övertygad om att de framlagda
siffrorna och nyss gjorda korta text till dem må tillräckligt belysa de
förhållanden, som grunda styrelsens bestämda åsikt, att en allmän klassificering
av postkontoren nu är en ofrånkomlig nödvändighet.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
Telegrafstyrelsen anför, att de av departementschefen i propositionen nr
146 år 1932 anförda skälen för ett uppskov numera icke torde utgöra hinder
för en allmän omklassificering av telegrafverkets stationer. Med hänsyn
härtill och då verkets rörelse under de senaste åren karakteriserats av en
oavbruten och snabb utveckling, funne styrelsen det starkt av behovet påkallat,
att en dylik klassificering nu komme till stånd, att tillämpas från och
med den 1 juli 1936. Den nuvarande klassindelningen grundade sig på trafik-
och personalsiffror för år 1923 och återspeglade sålunda förhållanden,
som vore helt olika de nuvarande.
För att belysa stegringen i verkets rörelse under åren 1923—1934 har styrelsen
lämnat följande uppgifter:
Skillnad |
||||
År 1923 |
År 1934 |
|||
absolut |
% |
|||
Centralstationer.................... |
146 |
129 |
- 17 |
- 11.65 |
Understationer ..................... |
4,179 |
5,731 |
+ 1,552 |
+ 37.13 |
Samtalsapparater .................. |
390.98a |
602,205 |
+ 211,216 |
+ 54.02 |
Lokal- och landssamtal ............ |
538,417,242 |
830,194,271 |
+ 291,777,029 |
+ 54.19 |
Rikssamtal: |
||||
inländska........................ |
33,064,349 |
45,702,577 |
+ 12,638,228 |
+ 38.22 |
utländska........................ |
550,565 |
893,375 |
+ 342,810 |
+ 62.26 |
Summa |
33,614,914 |
46,595,952 |
+ 12,981,038 |
+ 38.61 |
Taxerade telegram: |
||||
inländska........................ |
2,755,005 |
2,456,018 |
298,987 |
- 10.85 |
utländska........................ |
3,504,520 |
2,527,907 |
- 976,613 |
- 27.86 |
Summa |
6,259,525 |
4,983,925 |
- 1,275,600 |
- 20.37 |
Radiolicenser ...................... |
_ |
733,190 |
733,190 |
_ |
Kilometer lokal- och landsledningar |
530,184 |
864,634 |
+ 334,450 |
+ 63-08 |
Kilometer riksledningar ............ |
204,712 |
477,252 |
+ 272,540 |
+ 133.13 |
Telegrafverkets totala inkomst, kronor |
82,049,361 |
107,979,718 |
+ 25,930,357 |
+ 31.6 |
Personal vid de stationer, som före- |
||||
stås av telegrafkommissarier...... |
5,005 |
5,514 |
+ 509 |
+ 10.16 |
Vad beträffar statens järnvägar, har järnvägsstyrelsen, i motsats till vad
fallet var år 1931, icke nu funnit skäl att framlägga förslag till någon mera
allmän omreglering av järnvägsstationernas klassificering utan inskränkt
sig att föreslå allenast ett mindre antal förändringar i klassindelningen, nämligen
höjning i klass på grund av stegring i trafiken ävensom tillkomsten i
vissa fall av nya och för stationsföreståndaren krävande arbetsuppgifter samt
sänkning i klass på grund av fortsatt nedgång, av icke tillfällig natur, i trafiken
eller, tillfölje genomförandet av vissa tekniska anordningar (såsom
t. ex. införandet av obevakad körning), minskad betydelse såsom station i
säkerhetshänseende. Denna styrelsens inställning torde till en del hava sin
grund däri, att sedan 1926 års klassificering genomfördes tämligen omfattande
förändringar i järnvägsstationernas klassificering efter hand ägt rum,
i det att årligen, och särskilt under de senaste åren, ett betydande antal järnvägsstationer
blivit upp- eller nedflyttade i klass, i vissa fall även helt indragna
och lagda under annan station. Till följd av den översyn över klass
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
indelningen vid statens järnvägar, som sålunda år för år verkställts och som
närmast gått ut på att tillgodose de på grund av växlingarna i stationernas
trafikrörelse m. m. uppkommande, mest trängande önskemålen om jämkningar
i klassindelningen, har givetvis för statens järnvägars vidkommande
behovet av en mera allmän omklassificering icke gjort sig märkbart i samma
grad som vid de båda övriga verken. Emellertid torde det förnämsta
skälet till att ett förhållandevis stort antal järnvägsstationer, som till följd
av trafikstegring eller andra orsaker numera uppvisa poängsiffror, vilka med
tillämpning av gällande klassificeringsgrunder skulle berättiga dem till uppfattning
i högre klass, icke upptagits i järnvägsstyrelsens föreliggande förslag,
vara att söka i den omständigheten, att ifrågavarande grunder enligt
styrelsens mening icke giva möjlighet till en rättvis och riktig värdering av
stationsföreståndarnas arbetsuppgifter. I sitt förenämnda utlåtande den 14
november 1935 över statens järnvägars befälsförbunds framställning framhåller
järnvägsstyrelsen detta såsom orsaken till den återhållsamhet, styrelsen
i sitt förslag iakttagit, samt tillägger, att styrelsen fördenskull måst —
sedan poängtalen uträknats — verkställa en gallring, så att stationsklassificeringen
icke komme att verka förryckande på det inbördes förhållandet
mellan stationerna. Styrelsen ansåge sig nämligen icke kunna medverka
till att stationer med alldeles uppenbar olikhet i arbetsbörda för stationsföreståndarna
inrymdes inom samma klasser endast av det skälet, att ett i flera
avseenden otillfredsställande klassificeringssystem gåve de ifrågavarande
stationerna likvärdiga poängtal. Styrelsen erinrar om de anmärkningar,
styrelsen tidigare riktat mot det år 1926 godtagna klassificeringssystemet,
men framhåller samtidigt, att med den erfarenhet, de senare åren givit, styrelsen
icke längre ansåge sig böra helt vidbliva sitt ar 1931 framlagda nya
system för stationsklassificeringen, enär detsamma innebure vissa bristfälligheter.
Inför de allvarliga brister, som ovedersägligen vidlådde det nuvarande
klassificeringssystemet, och på grund av de olägenheter för tjänsten,
som detsamma i flera avseenden vållade, har styrelsen hemställt, att åtgärder
måtte av Kungl. Majit snarast vidtagas för åstadkommande av ett annat stationsklassificeringssystem,
mera ägnat än det nuvarande att motsvara fordringarna
på ett rättvist verkande och praktiskt användbart sådant. Örn en
utredning i sådant syfte beslutas, torde, framhåller styrelsen, vid densamma
böra framstå såsom en fråga i allra främsta planet, huruvida det överhuvud
taget kunde vara möjligt att åstadkomma och bibehålla ett för samtliga tre
trafikverk gemensamt och ur den praktiska tjänstens synpunkt riktigt och
i övrigt tillfredsställande system. Med hänsyn till järnvägstjänstens speciella
förhållanden, exempelvis den för järnvägen säregna och ansvarsfulla
säkerhetstjänsten, stöde styrelsen för sin del mycket tvivlande rörande möjligheten
och även lämpligheten av gemensamt klassificeringssystem.
Vidkommande frågan örn klassificeringens omfattning anför
generalpost styrelsen följande:
Före 1926 hade en allmän klassificering av postkontoren senast ägt rum
1915. Under 1920 hade emellertid införts postanstalter av en ny form mel
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
lan postkontor och poststationer, kallade postexpeditioner, nied stationsmästare
såsom föreståndare. Frågan om införande av dessa nya postanstalter
hade först framförts såsom ett led i en strävan att bereda bättre befordringsmöjligheter
för tjänstemän, tillhörande postiljonsgraderna. Härutöver hade
kommunikationsverkens lönekommitté på sin tid särskilt framhållit, att genom
poststationers utbytande mot postexpeditioner allmänheten skulle bliva
bättre betjänad. I sitt förslag den 26 september 1925 angående klassificering
av kommunikationsverkens trafikanstalter anförde lönenämnden beträffande
dessa postexpeditioner — då kallade postexpeditioner av klass 1 — att
några av dem nått en sådan utveckling, att deras föreståndare skäligen syntes
böra tillhöra en högre lönegrad än den de då tillhörde, den 12:e. Då
därtill kom, att vissa postkontor av klass 4 hade så låga poängtal, att de icke
längre borde tillhöra nämnda klass utan borde nedflyttas i en lägre sådan,
hade lönenämnden tagit under övervägande, huruvida då icke borde inrättas
en ny klass av postanstalter mellan postkontoren av klass 4 och postexpeditionerna
av klass 1. Lönenämnden föreslog, att i 16:e lönegraden vid postverket
skulle inrättas en ny befattningsgrupp med benämning stationsmästare
av klass 5, i samband varmed de dittills varande stationsmästarna av
klass 1 namnförändrades till stationsmästare av klass 6. I sitt då utarbetade
klassificeringsförslag hade lönenämnden såsom undre gräns för postkontoren
av klass 4 satt ett poängtal av 70, och eftersom 9 av de dåvarande postkontoren
av klass 4 icke nådde upp till detta poängtal, så föreslog lönenämnden,
att dessa 9 postkontor (de hade i allmänhet icke några underlydande
poststationer) måtte hänföras till gruppen postexpeditioner av klass 5. Till
denna grupp ansågos vidare höra hänföras de fem största av de dåvarande
postexpeditionerna av klass 1, och de därefter återstående postexpeditionerna
av denna klass (fem stycken) hänfördes till klass 6. Gränsen mellan
postexpeditionerna av klass 5 och 6 sattes vid 35 poäng. På så sätt kom
1926 års klassificering att omfatta förutom postkontoren jämväl postexpeditionerna
av klass 5 och 6.
Under år 1922 hade emellertid enligt beslut av riksdagen inrättats även
postexpeditioner av lägre klass än den dåvarande klass 1, nämligen postexpeditioner
av klass 2 och 3, av vilka de första inrättades för tiden från
och med den 1 juli 1923. Stationsmästarna vid dessa postexpeditioner rekryteras
huvudsakligen från poststationsföreståndarkåren, och genom inrättande
av dessa stationsmästartjänster hade förverkligats ett av 1920 års
postkommitté i betänkande den 10 oktober 1921 framlagt förslag i syfte att
bereda ett antal poststationsföreståndare en fastare ställning i verket. Kommittén
hade härvid närmast tänkt på föreståndare för de största poststationerna,
och som dessa i regel förestodos av kvinnor, upptogos stationsmästarbefattningarna
av klass 2 och 3 i lönestaten såsom avsedda uteslutande för
kvinnliga tjänstemän. Dessa postexpeditioner, vilka 1926 erhöllo benämningen
postexpeditioner av klass 7 och 8, lämnades emellertid utanför 1926 års
klassificering.
Det inbördes förhållandet mellan å ena sidan postexpeditioner av klass 5
och 6 och å andra sidan postexpeditioner av klass 7 och 8 är nu på grund
av utvecklingen detsamma, som det 1926 var mellan postkontoren av klass
4 och de dåvarande postexpeditionerna av klass 1 och vilket då påkallade
dessa senare postexpeditioners klassificering i sammanhang och fortsättning
med postkontorens klassificering. Åtskilliga av postexpeditionerna av
klass 7 och 8 hava alltså nu ett sådant poängtal, att de böra utbytas mot
postexpeditioner av klass 5 eller 6. Vidare hava åtskilliga poststationer en
så omfattande rörelse, att de nu rätteligen höra utbytas mot postexpeditioner.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
13
Vid utgången av år 1934 funnos 28 postexpeditioner av klass 5 och 13
utav klass 6. Utav stationsmästartjänsterna av klass 5 innehades 12 av
tjänstemän med postexpeditörs- eller postassistentsutbildning, och det torde
väl i fortsättningen befinnas lämpligt, att vissa av postexpeditionerna av
klass 5 förestås av tjänstemän med åtminstone postexpeditörsutbildning. Men
oavsett detta är det uppenbart, att det ovan omnämnda syftet med postexpeditionerna
av klass 6 och i viss mån även klass 5, att bereda tjänstemännen
i postiljonsgraderna ökade befordringsmöjligheter, icke i någon större grad
förverkligats.
När de första postexpeditionerna (de av klass 1) inrättades och sedan utökades
och uppdelades på två klasser, klass 5 och 6, skedde det, såsom redan
är sagt, dels genom att ett antal små postkontor av klass 4 förändrades
till postexpeditioner och dels genom att ett antal större poststationer förvandlades
till postexpeditioner. Eftersom alla postanstalter befinna sig i en
praktiskt taget oavbruten tillväxt, finns det självfallet snart icke ett postkontor
av den litenhet, att dess förändring till postexpedition kan sättas
ifråga. Denna väg att skapa postexpeditioner är snart icke vidare framkomlig.
Den andra vägen återigen (vilken lönekommittén hade i tankarna, då den
framhöll, att allmänheten bleve bättre betjänad genom poststationers utbyte
mot postexpeditioner) har blivit i viss mån spärrad genom de utanför klassificeringen
stående postexpeditionerna av klass 7 och 8. Redan med avseende
härå är det nödvändigt för att bringa reda och fasthet i hithörande förhållanden,
att postexpeditionerna av klass 7 och 8 tagas med i beräkning
vid den nu ifrågasatta klassificeringen. Det är vadare i hög grad önskvärt
ur en annan synpunkt. Stationsmästarnas av klass 7 och 8 löneställning
var på grund av enskild motion föremål för prövning av 1934 års riksdag.
Motionen innebar, att stationsmästare av klass 8 skulle uppflyttas från femte
till sjunde lönegraden och stationsmästare av klass 7 från sjunde till tionde.
Statsutskottet yttrade i sitt utlåtande i anledning av motionen endast, att enlig
vad utskottet inhämtat generalpoststyrelsen hade för avsikt att framkomma
med förslag örn en förbättrad löneställning för ifrågavarande befattningshavare,
vid vilket förhållande åtgärd från riksdagens sida icke syntes påkallad.
Detta blev också riksdagens beslut. Generalpoststyrelsen hyser den
bestämda uppfattningen, att de ifrågavarande stationsmästarna hava en för
låg lönegradsplacering. Förhållandet med dem är således alldeles detsamma
som det, vilket generalpoststyrelsen 1931 anmälde råda i fråga om postmästarna
av klass 1 A samt överpostmästarna. Deras placering å löneskalan
motsvarar icke vikten och ansvaret av dem åvilande arbetsuppgifter.
Detsamma gäller även vissa andra tjänster inom verket. Beträffande samtliga
nu nämnda eller avsedda tjänsters uppflyttning i lönegrad gäller, att
den är så trängande, att den snart icke längre kan undanhållas Kungl. Maj:ts
och riksdagens prövning. När det då kommer att gälla stationsmästarbefattningarnas
av klass 7 och 8 värdesättning, är det av betydelse att man
nu, genom att låta dem innefattas i klassificeringen, skapar en så fast grund
som möjligt att bygga ett riktigt omdöme på.
Generalpoststyrelsen kommer alltså till den slutsatsen, att den nu ifrågasatta
klassificeringen bör omfatta, förutom postkontoren och postexpeditionerna
av klass 5 och 6, jämväl postexpeditionerna av klass 7 och 8.
Vad slutligen angår grunderna för klassificeringen, anför
generalpoststyrelsen, att styrelsen, med hänsyn till vad lönenämnden i sitt
utlåtande över styrelsens år 1931 avgivna klassificeringsförslag yttrat, sär
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
skilt i fråga om beräkningsgrunderna, efter verkställd undersökning funnit
sig kunna till grund för den nu föreslagna klassificeringen lägga de vid 1926
års klassificering godtagna principerna, dock med vissa kompletteringar, innefattande
dels några smärre ändringar i enhetstalen för nuvarande trafikfaktorer,
dels ock tillägg av några nya trafikfaktorer, nämligen antalet försålda
eller förnyade radiolicenser, influtna radiolicensmedel, antalet ankomna vanliga
brevförsändelser, antalet ankomna exemplar av postabonnerade tidningar,
uppbörd av tjänsteförsändelser samt antalet postgirokonton. Däremot har styrelsen
icke ansett postdiligenstrafiken böra såsom trafikfaktor inverka på
klassificeringen. Då diligenslinjer lydde under endast 14 av de 239 postkontoren,
vore diligenstrafiken icke för närvarande och syntes väl heller aldrig
bliva en allmän postal företeelse, utan vore den i mycket en rörelse vid sidan
av och i viss mån främmande för den allmänna poströrelsen. Styrelsen, som
ansåge det dittills anlitade förfarandet att giva postmästarna vid diligenspostkontoren
ersättning för genom diligenstrafiken ökat arbete och ansvar i
form av gratifikation böra frångås, har i stället framlagt förslag örn sådan
ändring av 38 § avlöningsreglementet, att arvode av det slag, som där omnämnes,
skulle utgå till ifrågavarande postmästare. Med anledning härav
har Kungl. Maj:t genom brev den 18 oktober 1935 bemyndigat generalpoststyrelsen
att tills vidare, i den mån så prövas skäligt och så länge postdiligenslinje
icke ingår såsom faktor vid postkontorens klassificering, från den i
postverkets driftkostnadsstat upptagna anslagsposten till gratifikationer m. m.
till postmästare vid sådant postkontor, under vilket postdiligenslinje lyder,
utbetala särskild ersättning med högst 400 kronor för år.
Telegrafstyrelsens förslag till klassificering grundar sig på i stort sett samma
principer som 1926 års klassificering med tillägg av ytterligare en trafikfaktor,
nämligen rundradiorörelsen.
Såväl generalpoststyrelsen som telegrafstyrelsen hava, såsom i det använda
klassificeringssystemet förutsättes, genom uppskattning fastställt det poängtal,
som bör utgöra övre gränsen för trafikanstalt av klass 1 B, samt därefter
med användande av samma metoder som vid 1926 års klassificering uträknat
de övriga klassgränserna. Med höjning av vissa gränstal hava följande gränsbestämningar
erhållits för de olika klasserna:
Postverket Telegrafverket
Mass Poäng Poäng
IB.................................. 295-350 360—450
2 .................................... 240—294 288—359
3 .................................... 195—239 216-287
4 .................................... 135—194 149—215
5 .................................... 95—134 104—148
6 .................................... 55—94 lägre än 104
7 .................................... 45—54 —
8 .................................... 35—44 —
Därjämte framhålla de bägge verksstyrelserna, att liksom vid 1926 års och
även tidigare klassificeringar skett särskilt bedömande måste ske beträffande
vissa trafikanstalter, vid vilka särskilda förhållanden, vilka icke komme till
uttryck i poängberäkningen, vore rådande.
Kungl. l\Iaj:ts proposition nr 141.
15
Lönenämnden erinrar, att trafikrörelsen vid ifrågavarande verk redan år
1931 ansågs hava nått en sådan utveckling, att en revision av klassindelningen
var av behovet påkallad, ehuru densamma av särskilda anledningar
då befanns böra få anstå. Sedan dess hade, anför nämnden vidare, behovet
av en omklassificering ytterligare accentuerats. Att för post- och telegrafverkens
vidkommande en allmän omklassificering framstode såsom önskvärd
syntes nämnden icke kunna bestridas.
I anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört har lönenämnden berört grunderna
för gällande klassificering samt därvid anfört:
Lönenämnden torde härvid till en början få erinra, att nämnden vid avgivande
i förenämnda framställning till Kungl. Majit den 26 september 1925
av förslag till det klassificeringssystem, som ligger till grund för ifrågavarande
klassificering, framhöll, hurusom vid de förberedande undersökningar,
som inom nämnden gjorts i och för utarbetande av nämnda förslag
och som närmast avsett förhållandena vid statens järnvägar, vissa principiella
erinringar framkommit mot användandet av det vid statens järnvägar
dittills tillämpade klassificeringssystem, då det gällde att inordna stationsföreståndarna
för de olika stationerna uti de i avlöningsreglementet^ förekommande
särskilda stationsklasserna. Sålunda hade påpekats, att då sistnämnda
system icke toge hänsyn därtill, att en allt efter stationens storlek
mycket varierande del av arbetet utfördes av tjänstemän, som vore stationsföreståndarens
medhjälpare vid stationsledningsarbetets utförande, det icke
vore möjligt att med anlitande enbart av de i systemet ingående indexskalorna
omvärdera ett visst masstal för en trafikfaktor till ett tal, angivande vederbörande
stationsföreståndares arbete och ansvar. Exempelvis hade stationsföreståndaren
erhållit samma poängtal för ett visst antal till- och avkopplade
vagnar, vare sig det gällde arbete å en första klassens station eller å en
station av lägre klass, sålunda utan hänsyn till det biträde av andra tjänstemän
vid arbetets ledning och övervakande, som stöde stationsföreståndaren
till buds. Då samma förhållande rådde beträffande samtliga faktorer, hade
det synts uppenbart, att de erhållna summa-poängtalen icke kunde anses
såsom fullt riktiga uttryck för respektive stationsföreståndares arbete och
ansvar. Ett på rationella grunder uppbyggt klassificeringssystem borde vidare
möjliggöra angivandet, efter vissa bestämda normer, av gränserna mellan
de olika klasserna, så att dessa icke komme att, mer eller mindre godtyckligt,
fastställas allenast med ledning av praktisk erfarenhet. Huru viktig och
oumbärlig på området denna än vore, borde den icke ensam tillmätas utslagsgivande
betydelse på den väsentligaste punkten i ett system, grundat
på siffermässiga beräkningar. Det dåvarande klassificeringssystemet vid
statens järnvägar syntes ur dessa synpunkter närmast karaktäriseras såsom
ett med ledning av trafikfaktorernas masstal »på känn» verkställt sammanförande
av stationerna till de olika klasserna.
Vid utarbetandet av lönenämndens förslag lämnades de dittills använda
beräkningsgrunderna för fastställandet av en stations sammanlagda trahktal
_d v. s" bestämmandet av vissa faktorer för de arbets- och ansvarsområden,
som i allmänhet falla in under stationstjänsten och dessas avvagande i förhållande
till varandra — i huvudsak orubbade. Såsom en huvudsynpunkt
tillkom emellertid att för varje station finna relativt riktiga siffermässiga
uttryck för, å ena sidan, det på stationen förekommande totala stations edningsarbetet
och, å andra sidan, den därstädes för ändamalet tillgängliga
arbetskraften. Av förhållandet mellan dessa båda tal ansågs framgå den
på stationsföreståndaren fallande delen av det arbete och det ansvar, varom
bär är fråga. Det på dessa huvudprinciper uppbyggda klassificeringssy
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
stemet, för vars grundtankar och närmare utformande utförligt redogjorts
i förberörda framställning den 26 september 1925, ansågs av nämnden i princip
riktigt och användbart för en klassificering ej blott av järnvägsstationerna
utan även av postkontoren och — i vissa hänseenden — även av telegrafstationerna.
Efter att hava erinrat, att anmärkningar mot gällande klassificeringssystem
framförts såväl av järnvägsstyrelsen tidigare och i styrelsens förenämnda
utlåtande den 14 november 1935 som även inom lönenämnden vid behandlingen
av förevarande ärende, anför lönenämnden, att de gjorda anmärkningarna
i huvudsak kunde sammanfattas på följande sätt:
I främsta rummet bär befälsuppsättningen vid de olika trafikanstalterna
ansetts öva allt för stort inflytande på klassificeringen. Sålunda har framhållits,
att de faktorer, som äro bestämmande för poängtalen, alltför mycket
komme att variera med fluktuationerna i trafikrörelsen och de härav tid
efter annan påkallade och vidtagna ändringarna i personalförhållandena,
utan att i verkligheten stationsföreståndarens arbete och ansvar i motsvarande
mån förändrats. Särskilt har påpekats, att det s. k. ledningstalet, som
avser att utgöra det siffermässiga uttrycket för de i stationsledningsarbetet
deltagande arbetskrafterna, verkade alltför gynnsamt beträffande vissa mindre
stationers föreståndare, med få eller inga biträdande tjänstemän i ledningsarbetet.
Men även i fråga om stationsföreståndarna å större stationer
har ledningstalet ansetts verka otillfredsställande därigenom, att stationens
placering i klass ej sällan bleve väsentligen beroende av den högre eller
lägre tjänstegraden för en eller annan i stationens ledningstal ingående tjänsteman.
Även mot värderingen av de i klassificeringssystemet ingående särskilda
faktorerna hava erinringar framställts. Sålunda har ifrågasatts, huruvida
poängberäkningen av sådana faktorer som penninguppbörd och medelsomslutning
vore vid de olika verken riktigt avvägda. Därjämte har anmärkts,
att beräkningen av faktorn »personal» skedde efter skiftande grunder vid
de särskilda verken. Såsom en brist i systemet har ock betecknats den omständigheten,
att den ansvarsfulla säkerhetstjänsten vid statens järnvägar
lämnats strängt taget utanför de på klassificeringen inverkande faktorerna.
Slutligen har såsom en allmän olägenhet med de nuvarande klassificeringsmetoderna
framhållits, att desamma icke vore ägnade att åvägabringa den
stabilitet i klassificeringssystemet, som kunde anses önskvärd till undvikande
av altför täta sänkningar och höjningar i klass av olika trafikanstalter.
Lönenämnden anför vidare, att på grund av de allvarliga anmärkningar,
som sålunda till följd av vunnen erfarenhet rörande det nuvarande klassificeringssystemets
praktiska tillämpning riktats mot detsamma, lönenämnden
ansett sig böra understödja det av järnvägsstyrelsen väckta förslaget om en
allmän utredning för ernående av ett förbättrat system. Lönenämnden vågade
visserligen icke hysa den förhoppningen, att ett för samtliga verk fullt
lämpat, enhetligt klassificeringssystem stöde att utfinna. Genom den ifrågasatta
utredningen kunde det emellertid förväntas bliva klarlagt, huruvida
sådana modifikationer i det nuvarande gemensamma systemet läte sig genomföra,
att de påtalade bristfälligheterna och ojämnheterna i detsamma
bleve i huvudsak eliminerade, eller huruvida —- såsom järnvägsstyrelsen
närmast syntes åsyfta — en återgång borde ske till de före år 1926 rådande
förhållandena på området, med fristående klassificeringssystem vid de sär
-
Kungl. Muj:ts proposition nr 141.
17
skilda verken eller åtminstone vid statens järnvägar. I varje fall borde det
utredningsorgan, som tillsattes för ändamålet, erhålla sådan sammansättning,
att de tre verken däri bleve representerade.
På grund av vad sålunda anförts har lönenämnden förordat, att den ifrågasatta
utredningen måtte med det snaraste igångsättas.
Lönenämnden anför härefter, att med den ståndpunkt, nämnden sålunda
intagit till utredningsfrågan, nämnden övervägt, huruvida icke, i avvaktan på
utredningens resultat, med genomförande av de av verksstyrelserna nu föreslagna
ändringarna i trafikanstalternas klassindelning borde tillsvidare anstå,
men att nämnden därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att en sådan
ordning icke vore att förorda. Härom yttrar lönenämnden:
Såsom redan anförts i det föregående, har från såväl generalpoststyrelsen
som telegrafstyrelsen med styrka framhållits angelägenheten av en omedelbar
omklassificering av dessa verks trafikanstalter. Med den snabba utveckling,
som verken i fråga uppvisa, lärer ock ett nytt uppskov med omklassificeringen
icke kunna ske utan avsevärda olägenheter för dem. Jämväl vid ett flertal
av statens järnvägars stationer har en avsevärd ökning i trafikrörelsen gjort
sig märkbar, vilken rättvisligen påkallar en justering av klassindelningen.
De motiv, som år 1931 främst talade för klassificeringsfrågans ställande på
framtiden, nämligen hänsyn till de statsfinansiella förhållandena, synas vid
nu rådande relativt gynnsamma konjunkturer ej heller längre kunna åberopas
såsom tillfyllestgörande skäl för ett fortsatt uppskov med omklassificeringen.
De av generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen nu framlagda klassificeringsförslagen
innebära vissa ändringar i de vid den senaste klassificeringen
tillämpade poängskalorna. Såsom en provisorisk anordning har lönenämnden
ej velat förorda någon direkt ändring i dessa förslag. Uppenbart är emellertid,
att den omklassificering, vars omedelbara genomförande lönenämnden
vill förorda, icke bör ske på ett sätt, som skulle kunna föregripa en blivande,
på modifierade eller helt nya klassificeringsgrunder baserad reglering av
postkontorens samt telegraf- och järnvägsstationernas klassindelning. Med
hänsyn till den förestående klassificeringens i viss mån provisoriska karaktär
och då generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens klassificeringsförslag såsom
direkt anslutande sig till de utvunna poängtalen var för sig ga ut pa
en höjning i klass av ett relativt stort antal postanstalter respektive telegrafstationer,
har lönenämnden ansett sig icke utan vissa beskärningar kunna
förorda ifrågavarande förslag till genomförande. Vid dessa beskärningar
hava i regel anstalter med de lägsta poängsiffrorna enligt den av vederbörande
verksstyrelse tillämpade gränsdragningen mellan klasserna fått Qvarstanna
i de klasser, vilka de nu tillhöra. Endast i enstaka fall och där så pa grund
av från vederbörande verk inhämtade upplysningar ansetts skäligt och riktigt,
har avvikelse skett från denna princip.
Å andra sidan har nämnden beträffande järnvägsstyrelsens förslag tunni!
vissa förbättringar däri vara av omständigheterna motiverade.
Särskilda gttranden hava avgivits av ledamöterna J. E Lindblad och G.
Wold samt suppleanten V. Petrelius med instämmande av ledamoten G. Mattelin.
0
Lindblad och Petrelius hava förklarat sig biträda lönenämndens ståndpunkt
beträffande postverket respektive statens järnvägar ur synpunkten att
icke äventyra ett ytterligare uppskov nied frågans behandling.
Bihang lill riksdagens protokoll 10116. 1 sand. Nr 141.
2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
Ledamoten Wold har på anförda skäl uttalat som sin mening, att mot de av
lönenämnden förordade höjningarna i klass av trafikanstalterna vid postverket
och statens järnvägar svarade telegrafstyrelsens förslag obeskuret,
varför han yrkade bifall till sistnämnda förslag utan jämkningar.
Departe- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava åtskilliga anmärkningar
mentschefen. under årens lopp riktats mot det nu gällande, år 1926 godkända klassificeringssystemet.
Dessa anmärkningar gå främst ut på att befälsuppsättningen
vid de olika trafikanstalterna övat alltför stort inflytande på klassificeringen,
och hava i sådant hänseende särskilt framhållits de olika otillfredsställande
verkningar, som metoden med det s. k. ledningstalet haft. Vidare hava erinringar
framställts mot värderingen av de i klassificeringssystemet ingående
särskilda faktorerna, därvid bland annat framhållits, att säkerhetstjänsten
vid statens järnvägar knappast hade någon inverkan på klassificeringen.
Slutligen har påpekats, att med nuvarande klassificeringsmetoder erforderlig
stabilitet i klassificeringssystemet icke ernåtts, med påföljd att täta upp- och
nedflyttningar i klass av trafikanstalter icke kunnat undvikas, särskilt i fråga
om statens järnvägar.
Om alltså redan år 1926 vissa farhågor uttalades rörande det då godkända
klassificeringssystemets blivande verkningar, så synes med den erfarenhet,
som under de gångna tio åren vunnits av systemet, dessa farhågor hava
blivit i stort sett besannade. Då alltså nuvarande klassificeringssystem icke
kan anses fullt tillfredsställande, finner jag mig böra ansluta mig till de framställda
yrkandena om åtgärder för vinnande av förbättrade förhållanden på
ifrågavarande område. I sådant syfte är det, såsom inledningsvis antytts, min
avsikt att inom kort utverka Kungl. Majrts bemyndigande att tillkalla sakkunniga
för att verkställa utredning rörande ändrade grunder för klassificering
av trafikanstalterna vid ifrågavarande verk ävensom avgiva de förslag,
vartill utredningen må föranleda.
Vid sådant förhållande uppställer sig den frågan, huruvida i avbidan på
nyssnämnda utredning någon förändring i trafikanstalternas klassindelning
nu bör vidtagas. Lönenämnden har på anförda skäl ansett så böra ske. Härutöver
må framhållas, att en mera allmän omklassificering av post- och telegrafverkens
trafikanstalter trots verkens starka utveckling på grund av omständigheterna
icke kommit att vidtagas under tio år. Med hänsyn till vad
sålunda anförts har jag funnit mig kunna förorda, att en dylik åtgärd såsom
en anordning av mera provisorisk natur vidtages på grundval av nu gällande
klassificeringsprinciper, därvid jag lika med lönenämnden ansett mig
böra förorda verksstyrelsernas förslag med vissa jämkningar.
Jag övergår härefter till detaljerna i verkstyrelsernas förslag till ändringar
i klassindelningen av trafikanstalterna. Beträffande de delar av förslagen,
i vilka jämkningar påyrkats av personalorganisationer och lönenämnden,
skall här närmare redogöras; i övrigt torde få i huvudsak hänvisas till handlingarna
i ärendet.
Kungl. Maj.ts prooosition nr 141.
19
Postverket. Generalpoststyrelsens förslag innefattar uppfattning
i klass av tillhopa 79 postanstalter.
överpostmästarklass. Generalpoststyrelsen anför, att till denna
klass fortfarande skulle vara hänförda huvudpostkontoren i Göteborg och
Malmö, för vilka postkontor nu lika litet som år 1926 någon poängberäkning
verkställts. Med anledning härav hemställa posttjänstemännens förening
och postmåstarföreningen, att till överpostmästarklass måtte uppflyttas jämväl
Stockholms bangårdspostkontor och postkontoret Stockholm 1, varjämte
sistnämnda förening hemställer örn dylik uppflyttning i klass av postkontoren
Borås 1, örebro 1, Hälsingborg 1 och Uppsala 1. — Löne nämnden har
avstyrkt de av föreningarna gjorda framställningarna på denna punkt.
Klass 1 A. Bland de 12 postkontor, som generalpoststyrelsen föreslagit
till uppflyttning från klass 1 B till klass 1 A, äro postkontoren Stockholm 6,
5 och 4, vilka visserligen på grund av sina poängtal (338, 324 respektive 310)
icke skulle föras till högre klass än 1 B men med hänsyn till den omfattande
brevbäring, som utginge från dessa kontor, och till föreståndarnas krävande
arbetsuppgifter syntes böra höjas till klass 1 A. Däremot har styrelsen med
hänsyn till ovissheten om rörelsens storlek framdeles icke föreslagit uppflyttning
till klass 1 A av postkontoret Stockholm 7, oaktat dess poängtal uppgår
till 418. — Men anledning härav hemställa posttjänstemännens förening och
postmåstarföreningen, att sistnämnda postkontor måtte uppflyttas till klass
1 A. — Lönenämnden, som anser postkontoren Stockholm 4, 5 och 6 böra i
avvaktan på resultatet av utredningen om förändrat klassificeringssystem
bibehållas i klass 1 B, tillstyrker i övrigt icke uppflyttning i klass i vidare
mån än enligt generalpoststyrelsens förslag.
Klass 1 B. Generalpoststyrelsen har föreslagit uppflyttning från klass 2
till denna klass av tillhopa 21 postkontor. Lönenämnden har, med utgångspunkt
från att postkontor med poängsiffra av 299 och därunder lämpligen
syntes böra tills vidare bibehållas i klass 2, förordat sådan ändring i förslaget,
att postkontoret Stockholm 8 (298 poäng) samt postkontoren i Oskarshamn,
Sala, Västervik, Katrineholm och Skara (299, 299, 298, 295 respektive
295 poäng) skulle kvarbliva i klass 2. Däremot tillstyrker lönenämnden förslaget
örn uppflyttning trots poängtalet 297 till klass 1 B av postkontoret i
Borlänge, enär detsamma efter av den av generalpoststyrelsen i förevarande
sammanhang föreslagna indragningen av postkontoret i Säter syntes ur klassificeringssynpunkt
bliva fullt jämförbart med vissa postkontor av klass 1 B.
Klass 2. Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle till denna klass uppflyttas
22 postkontor, varav 21 från klass 3 och ett, postkontoret i Stomman,
från klass 4. —- Lönenämnden anser postkontor med en poängsiffra av 249
och därunder eller alltså postkontoren i Köping, Malung, Åsele och Ronneby
(249, 245, 245 respektive 244 poäng) lämpligen böra bibehållas i klass 3 samt
postkontoret i Stomman (244 poäng) uppflyttas allenast till klass 3. Däremot
tillstyrker nämnden förslaget beträffande postkontoren i Kil och Alvesta
(246 respektive 244 poäng) med hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter,
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
som åvila postmästarna vid dessa kontor på grund av respektive orters betydelse
såsom i postalt hänseende viktiga järnvägsknutpunkter.
Klass 3. Generalpoststyrelsens förslag innebär uppfattning från klass
4 till klass 3 av tillhopa 20 postkontor. — Lönenämnden anser de tre i poäng
lägst stående postkontoren i Vadstena och Vimmerby (båda 202 poäng)
samt postkontoret Stockholm 10 (200 poäng) böra bibehållas i nuvarande
klass liksom jämväl postkontoret Stockholm 11 (207 poäng), med hänsyn
till att verkningarna av sistnämnda kontors flyttning från tidigare läge icke
ännu läte sig överblicka. Slutligen skulle, såsom förut omförmälts, enligt
lönenämndens mening postkontoret i Storuman inplaceras i klass 3.
Klass 5. Till denna klass skulle enligt generalpoststyrelsens av lönenämnden
tillstyrkta förslag från klass 6 uppflyttas 4 postexpeditioner.
Nedflyttning i klass. Generalpoststyrelsen har föreslagit nedsättning
i klass av tillhopa 15 postanstalter. Sålunda har bland annat ifrågasatts
nedflyttning av postkontoret i Säter (159 poäng) från klass 4 till
postexpedition av klass 5 samt av postexpeditionen i Gränna (72 poäng)
från klass 5 till klass 6. Beträffande postkontoret i Säter anför styrelsen,
att kontoret, i sig själv jämförelsevis litet, hittills försvarat sin plats såsom
postkontor på grund av att det hade underlydande poststationer. I samband
med postmästarens avgång med pension med utgången av år 1935
vore det avsett att förlägga dessa poststationer under annat postkontor, varvid
postkontoret i Säter kunde indragas i sådan egenskap. — Med anledning
härav hava stadsfullmäktige i Säter och Gränna på anförda skäl hemställt
om ifrågavarande postanstalters bibehållande i nuvarande klass. — Lönenämnden
har icke haft någon erinran att framställa mot generalpoststyrelsens
förslag på denna punkt.
Beträffande slutligen klasserna 6—8 anför generalpoststyrelsen följande:
I
och med omklassificeringen skulle fyra postexpeditioner av klass 6 (Hagfors,
Hagalund, Spånga och Ödeshög) uppflyttas till postexpeditioner av klass
5. Sju postexpeditioner av klass 5 (Vindeln, Marstrand, Fränsta, Gränna, Norberg,
Mariefred och Molkom) skulle nedflyttas till klass 6. Av postexpeditionerna
av klass 7 och 8 äro omkring 25 stycken så stora, att de böra anförtros
åt stationsmästare av klass 5 (3 stycken) eller 6 (22 stycken), och bland
poststationerna finnas flera än detta antal, vilka med hänsyn till rörelsens
omfattning böra utbytas mot postexpeditioner. För postexpeditionerna av
särskilt klass 6, 7 och 8 bliver den nu nödvändiga klassificeringen av så
genomgripande verkan, att det framstår såsom självklart, att den icke kan
i hela sin omfattning genomföras omedelbart. Såsom skett vid tidigare klassificeringar
torde vid den nu förestående klassificeringen ändringar, vilkas
omedelbara genomförande skulle — på grund av att anstaltens föreståndare
bleve nödsakad oförberedd flytta till annan ort — åsamka honom allt för
kännbara personliga olägenheter, böra genomföras successivt allteftersom möjligheter
erbjuda sig till en mjuk och sansad övergång. Följaktligen är det
icke nu möjligt att bestämt angiva det antal av stationsmästartjänster i de
skilda klasserna, vilka böra upptagas i postverkets stater för tiden från och
med den dag, den 1 juli 1936, då omklassificeringen skulle tillämpas. Detta
lärer heller icke vara oundgängligt. På riksdagens prövning är icke beroende
annat avgörande än i fråga örn antalet befattningar i lägst 21 :a lönegraden,
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
21
alltså, i vad angår den nu föreliggande frågan, beträffande lägst postmästarbefattningarna
av klass 2. Det torde icke desto mindre vara i sin ordning, att
klassificeringsförslaget i hela sin uppläggning framlägges för riksdagen, på
det att riksdagen må, då den skall fatta ställning till den del, vilken närmast
ankommer på dess godkännande, kunna överblicka och bedöma delen i sitt
större sammanhang. På liknande sätt skedde 1926 med postexpeditionerna
av klass 6, för vilka ett poängtal då var beräknat, samt beträffande postexpeditionerna
av klass 7 och 8, vilka då icke poängberäknats. Lönenämnden
yttrade, efter det den föreslagit, att de dåvarande stationsmästarna av
klass 1, 2 och 3 borde namnförändras till stationsmästare av klass 6, 7 och 8,
att frågan om antalet av de anstalter, som borde förestås av befattningshavare
i dessa grupper, icke upptagits till behandling i samband med den
då föreliggande frågan om enhetlig klassificering, utan finge den frågan
bliva föremål för särskild prövning. Kungl. Maj:t har också därefter allt
efter framträdande behov medgivit befattningar inom dessa grupper.
Då, såsom förut omförmälts, utredning rörande ändrade grunder för
klassificering av ifrågavarande tre affärsverks trafikanstalter är avsedd
att inom den närmaste tiden igångsättas, torde ändringar i klassindelningen
icke nu böra vidtagas i större omfattning än som kan ske utan att föregripa
en blivande, på andra principer grundad klassindelning. Med hänsyn härtill
har jag vid prövning av generalpoststyrelsens föreliggande förslag icke ansett
mig böra förorda dess genomförande i större utsträckning än lönenämnden
tillstyrkt.
Vad beträffar frågan om ändrad placering i klass av nuvarande postexpeditioner
av klass 7 och 8 samt utbyte av poststationer mot postexpeditioner,
torde av skäl, som generalpoststyrelsen anfört, spörsmålen om dylika
förändringar samt därav föranledda ändringar i antalet av vissa stationsmästarbefattningar
lämpligen böra, efter förslag av generalpoststyrelsen,
efter hand prövas av Kungl. Majit i samband med personalstaterna för
postverket eller eljest.
Telegrafverket. Telegrafstyrelsen har föreslagit uppfattning i klass av tillhopa
41 stationer samt nedflyttning i klass av 2 stationer.
Lönenämnden har tillstyrkt förslaget, dock med vissa jämkningar beträffande
uppflyttningarna i klass.
Skiljaktig mening har, såsom förut omförmälts, uttalats av ledamoten, byråchefen
G. Wold, som på anförda skäl ansett, att telegrafstyrelsens förslag
till höjning i klass bort obeskuret förordas till genomförande.
Klass 1 A. Telegrafstyrelsen bär föreslagit uppfattning från klass
1 B till denna klass av stationerna i Halmstad och Jönköping (484 respektive
460 poäng).
Lönenämnden har på denna punkt anfört följande:
Lönenämnden torde i anledning härav inledningsvis få erinra, hurusom
vid genomförande av gällande lönereglering för kommunikationsverken telegrafkommissarierna
av klass 1 A hänfördes till löte —- nuvarande 26:e -— lönegraden
eller till samma lönegrad som överpostmästarna samt överinspektörerna
vid statens järnvägar. Vid avgivande den 26 september 1925 av förslag
lill nu gällande klassificering framhöll lönenämnden, hurusom det vid
klassificeringsfrågans behandling inom nämnden gjorts gällande, att telegraf
-
Departe
mentschefen.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Departe
mentschefen.
kommissarierna av klass 1 A närmast vore jämförliga med föreståndare för
de större järnvägsstationerna och postkontoren av klass 1. Det hade därför
ifrågasatts, huruvida icke i samband med den tillämnade omklassificeringen
en jämkning nedåt borde vidtagas i löneställningen för telegrafkommissarierna
av klass 1 A, detta särskilt i betraktande av att från och med
den 1 juli 1925 mellan förutvarande 16:e och 15:e lönegraderna tillkommit en
ny lönegrad, den 25:e, vartill motsvarighet tidigare saknats och till vilken
nämnden funnit sig böra föreslå uppfattning av de mest betydande postmästar-
och stationsinspektorsbefattningarna av klass 1. Lönenämnden hade
dock icke funnit sig för det dåvarande böra föreslå en dylik jämkning, då denna
fråga närmast vore av lönereglerings natur, men förutsatte dock nämnden,
att densamma framdeles komme att upptagas till förnyat övervägande.
I anslutning till lönenämndens allmänna uppfattning rörande begränsning
av föreslagna uppflyttningar i klass av trafikanstalter får lönenämnden föreslå,
att telegrafstationen i Halmstad, som i avseende å poängtalet är fullt
jämförbar med vissa i nämnda klass nu placerade telegrafstationer och som
ingick i telegrafstyrelsens år 1931 avgivna, av nämnden tillstyrkta klassificeringsförslag,
nu uppflyttas till klass 1 A. Beträffande åter telegrafstationen
i Jönköping anser lönenämnden, att denna bör bibehållas i klass 1 B.
Klass 1 B. Telegrafstyrelsens förslag innefattar uppfattning till denna
klass från klass 2 av 5 stationer. Lönenämnden anser stationerna i Skövde,
Vänersborg och Filipstad, vilkas poängtal (365, 363 respektive 360) ligga
nära den undre gränsen för klass 1 B (360 poäng), böra tills vidare bibehållas
i klass 2.
Klass 2. Till denna klass föreslår telegrafstyrelsen skola från klass 3
uppflyttas 5 stationer. Lönenämnden tillstyrker förslaget utom beträffande
stationerna i Hultsfred och Klippan (båda 288 poäng), vilka tills vidare syntes
böra bibehållas i klass 3.
Klass 3. Enligt telegrafstyrelsens förslag skulle 8 stationer uppflyttas
från klass 4 till klass 3. Lönenämnden anser stationerna i Ljusdal och Värnamo
(238 respektive 233 poäng) fortfarande böra tillhöra klass 4.
Klass 4. Telegrafstyrelsen föreslår uppflyttning från klass 5 till denna
klass av tillhopa 15 stationer. Häremot har lönenämnden ingen annan erinran
att göra än att stationen i Vadstena (151 poäng), som ligger nära den
undre poänggränsen (149) för klass 4, enligt nämndens mening fortfarande
bör tillhöra klass 5.
Såsom av det föregående inhämtas, har lönenämnden avstyrkt telegrafstyrelsens
förslag i vad det avser uppflyttning i klass av, bland andra, telegrafstationerna
i Skövde och Ljusdal. Beträffande stationen i Skövde är
emellertid att märka, att densamma redan före 1926 års klassificering i
många år tillhört klass 2 samt att sedan sistnämnda år dess redovisningsområde
dels utökats genom att de självständiga stationerna i Hjo och Karlsborg
indragits och deras redovisningsområden lagts under Skövde station,
dels ock i övrigt undergått en stark utveckling. I fråga om stationen i Ljusdal
må nämnas, att densamma under en följd av år med sitt poängtal legat
över den undre gränsen för klass 3 samt att dess nuvarande poängsiffra
överstiger nämnda gräns med ej mindre än 22 poäng. Då i betraktande av
dessa omständigheter berörda stationers uppflyttning redan nu till högre
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
23
klass icke synes komma att föregripa den blivande utredningen rörande ändrade
klassificeringsgrunder, har jag ansett mig kunna, utöver vad lönenämnden
tillstyrkt, förorda telegrafstyrelsens förslag om uppflyttning i klass jämväl
av stationerna i Skövde och Ljusdal.
Statens järnvägar. Järnvägsstyrelsens förslag innefattar uppflyttning i klass
av tillhopa 25 stationer samt nedflyttning i klass av sammanlagt 13 stationer.
Sålunda skulle enligt förslaget uppflyttas från klass 1 B till klass 1 A 3
stationer, från klass 2 till klass 1 B 3 stationer, från klass 3 till klass 2 5 stationer,
från klass 4 A till klass 3 1 station, från klasserna 4 B och 5 till klass
4 A 6 stationer, från klass 6 till klass 5 3 stationer och från trafikplats till
station av klass 6 4 stationer.
Med anledning härav har centralstyrelsen för statens järnvågars befälsförbund
hemställt, att ytterligare ett antal stationer, som på grund av sina
poängtal syntes berättigade till placering i högre klass än den nuvarande,
måtte uppflyttas i klass, nämligen till klass 1 A 15 stationer, till klass 1 B 8
stationer, till klass 2 10 stationer, till klass 3 8 stationer samt till klass 4 A
5 stationer.
I sitt förut omförmälda utlåtande den 14 november 1935 över befälsförbundets
framställning har järnvägsstyrelsen på skäl, som förut angivits, avstyrkt
densamma.
Lönenämnden har anfört följande:
Lönenämnden har vid sin granskning icke kunnat undgå att finna det mindre
tillfredställande, att medan generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsens
förslag så gott som uteslutande grunda sig på de utvunna poängtalen, järnvägsstyrelsens
förslag i stor omfattning bortser från de utslag beträffande
höjningar i klass, som poängberäkningarna lämnat. Lönenämnden har emellertid
med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört i sitt utlåtande över förbundets
framställning icke ansett sig annat än i vissa enstaka fall kunna föreslå
förbättringar i styrelsens förslag. De uppflyttningar, som lönenämnden
sålunda vill ifrågasätta och som grunda sig på inhämtade upplysningar
rörande vederbörande stationsförståndares arbetsuppgifter, äro följande.
Till de järnvägsstationer, som skola uppflyttas till klass 1 A, bör enligt
lönenämndens mening även hänföras Uppsala Central (344 poäng). Trafikrörelsen
vid stationen har under senare år avsevärt ökats, vartill kommer, att
stationsföreståndaren erhållit ökade arbetsuppgifter genom att Uppsala Norra
station inordnats under stationen.
Laxå järnvägsstation (244 poäng), som för närvarande tillhör klass 2, har
ansetts bland de i denna klass placerade stationerna vara den, som med hänsyn
till graden av svårskötthet bör, utöver de av järnvägsstyrelsen föreslagna,
i första hand erhålla uppflyttning vid en mera omfattande omklassificering
av järnvägsstationerna. Lönenämnden föreslår fördenskull stationens placera
i klass 1 B.
Förutom de järnvägsstationer, som av järnvägsstyrelsen föreslås skola uppflyttas
till klass 2, anser lönenämnden, att även stationerna i Härnösand (208
poäng) och Långsele (196 poäng) böra hänföras till samma klass. Båda stationerna,
som nu tillhöra klass 3, anses ställa stora krav på stationsföreståndaren.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
Slutligen vill lönenämnden förorda, att den nu klass 6 tillhörande järnvägsstationen
i Ljungskile (46 poäng) höjes till klass 5. Denna station har att,
förutom den vid stationen normalt förekommande trafiken, sommartid ombesörja
en avsevärd turisttrafik.
Mot de av järnvägsstyrelsen föreslagna sänkningarna i klass av vissa järnvägsstationer
har lönenämnden icke funnit skäl att framställa erinran.
Departe- Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som synas föreligga för uppmentschefen.
flyttning i klass av de av lönenämnden härtill förordade ytterligare fem stationerna
vid statens järnvägar, och då en dylik åtgärd icke synes verka föregripande
på den blivande utredningen rörande ändrade klassificeringsgrunder,
har jag ansett mig böra tillstyrka, att, utöver vad järnvägsstyrelsen
föreslagit, jämväl berörda fem stationer nu uppflyttas i närmast högre
klass.
Fråga om förbättrad löneställning för vissa trafikanstaltsföreståndare. I
samband med frågan om förändrad klassindelning av trafikanstalterna vid
post- och telegrafverken samt statens järnvägar hava förenämnda personalorganisationer
framfört vissa spörsmål, som mera äro av lönereglerings
natur.
Så hava posttjänstemännens förening och postmästarföreningen hemställt
örn uppflyttning av överpostmästartjänsterna från 26:e till 27:e lönegraden
samt av postmästartjänsterna av klass 1 A från 25:e till 26:e lönegraden.
Centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund har hemställt, att
frågan om överinspektörernas löneställning (nu 26:e lönegraden), vilken syntes
för låg, upptoges till prövning. Järnvägsstyrelsen anser sig ej kunna tillstyrka
en dylik höjning annat än i större sammanhang.
Lönenämnden erinrar, att liknande framställningar, som av berörda personalorganisationer
inom postverket gjorts i anledning av 1931 års klassificeringsförslag,
av nämnden avstyrktes med hänsyn till den allmänna revision
av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet, som kunde förväntas
bliva verkställd i samband med den slutliga prövningen av 1928 års lönekommittés
förslag. Lönenämnden anför, att enligt nämndens mening föreliggande
frågor borde prövas först i samband med en blivande mera allmän
revision av tjänsteförteckningen, varför föreningarnas framställningar i förevarande
hänseende icke borde för närvarande föranleda någon Kungl.
Maj :ts åtgärd.
Departe- Då föreliggande, av omförmälda personalorganisationer väckta spörsmål
n pn t so h pf pn •• ^
aro av beskaffenhet att böra bedömas i samband med den blivande allmänna
översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare, torde
desamma icke nu böra föranleda någon Kungl. Majrts åtgärd.
Sammanfattning. Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle beträffande
antalet trafikanstalter inom de olika klasserna — bortsett från klasserna
7 och 8 vid postverket och trafikplatserna vid statens järnvägar —
vidtagas de ändringar, som framgå av följande sammanställning:
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
25
Postverket |
Telegrafverket |
Statens järnvägar |
|||||||
Klass |
Nuva- rande antal |
Bli- vande antal |
Skill- nad |
Nuva- rande antal |
Bli- vande antal |
Skill- nad |
Nuva- rande antal |
Bli- vande antal |
Skill- nad |
Överpostmästare, telegrafkom-missarie av klass 1A respek-tive överinspektör.......... |
2 |
2 |
11 |
12 |
+ 1 |
3 |
3 |
||
1 A.......................... |
10 |
19 |
+ 9 |
— |
— |
— |
6 |
10 |
+ 4 |
IB.......................... |
32 |
38 |
+ 6 |
18 |
19 |
+ 1 |
26 |
26 |
— |
2............................ |
53 |
53 |
— |
22 |
23 |
+ 1 |
14 |
17 |
+ 3 |
3............................ |
69 |
68 |
-1 |
19 |
23 |
+ 4 |
31 |
24 |
- 7 |
4 (4 A vid S. J.)............. |
73 |
55 |
-18 |
17 |
24 |
+ 7 |
60 |
63 |
+ 3 |
4 B (vid S. J.)................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12 |
10 |
- 2 |
5............................ |
31 |
30 |
- 1 |
23 |
14 |
-9 |
124 |
124 |
— |
6............................ |
12 |
16 |
-f 4 |
16 |
11 |
- 5 |
199 |
196 |
— 3 |
Summa |
282 |
2811 |
-i |
120 |
126 |
— |
475 |
4732 |
— 2 |
Antalet uppflyttningar och nedflyttningar i klass vid de olika verken skulle
vid bifall till vad jag förordat bliva följande, därvid motsvarande avvikande
siffror enligt verksstyrelsernas förslag angivas inom parentes:
Från klass |
Till klass |
Post- verket |
Telegraf- verket |
Statens järnvägar |
Uppflyt 1B..................... |
t n i n g a r 1A .................... |
9(12) 17 (21) 17 (21) 17 (21») |
1 (2) |
4(3) |
2 ...................... |
1 B .................... |
3(5) |
4(3) |
|
3 ...................... |
2 ...................... |
3(5) |
7(5) |
|
4 (4 A vid S. J.) ........ 4 B ... |
3 ...................... |
7(8) |
1 |
|
4 A .................... |
2 |
|||
5 ...................... |
4 (4 A vid S. J.)........ 5 ...................... |
_ |
14 (15) |
4 |
6 ...................... |
4 |
6 |
4(3) |
|
Trafikplats.............. |
6 ...................... |
— |
— |
4 |
Summa |
64 (79) |
34 (41) |
30 (25) |
|
N e d f l y IB .................... |
ttningar 2 ...................... |
1 |
||
2 ...................... |
3 ...................... |
2 |
_ |
_ |
3 ...................... |
4 (4 A vid S. J.)........ 6 ...................... |
2 |
_ |
1 |
3 ...................... |
1 |
_ |
_ |
|
4 (4 A vid S. J.)........ 4 ...................... |
5 ...................... |
2 |
_ |
3 |
Poststation.............. |
1 |
_ |
_ |
|
5 .................... |
6 ...................... |
7 |
1 |
3 |
6 ...................... |
Trafikplats.............. |
— |
6 |
|
Summa Nettoförbättringar |
15 40 (64) |
2 32 (39) |
13 17 (12) |
’ Skillnaden beror på att ett postkontor skulle sänkas till poststation.
2 Skillnaden beror på att till trafikplatser skulle nedflyttas 6 stationer av klass 6 men att
endast 4 trafikplatser skulle uppflyttas till stationer av klass 6.
8 Ett av dessa postkontor har av generalpoststyrelsen föreslagits uppflyttat till klass 2.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
Enligt inom vederbörande verk verkställda beräkningar skulle ett genomförande
av de av mig förordade ändringarna i klassindelningen av verkens
trafikanstalter medföra en årlig kostnadsökning, oberäknat dyrtidstillägg, av
i runda hundratal kronor:
vid postverket ........................................ kronor 26,000
» telegrafverket .................................... » 16,500
» statens järnvägar .................................. » 12,300
Summa kronor 54,800.
Postverket.
Inrättande av en särskild avdelning för postsparbanken och postgirorörelsen
samt av en befattning såsom postsparbanksclief m. m. I skrivelse
den 18 december 1935 har generalpoststyrelsen framlagt förslag till vissa organisatoriska
förändringar beträffande styrelsen samt till förändring i avseende
å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid
postverket. Styrelsen har därvid till en början uppehållit sig vid styrelsens
femte byrå, som handhar postsparbanken och postgirorörelsen, samt byråchefens
å nämnda byrå tjänste- och löneställning. Styrelsen anför, att frågan
om denne befattningshavares löneställning under senare år flera gånger
varit föremål för statsmakternas prövning samt att styrelsen ansett tiden för
ett närmare övervägande av denna fråga lämplig nu, då befattningen vore
vakant och en prövning således kunde företagas utan att någon viss tjänstemans
personliga intressen berördes.
Beträffande postsparbankens och postgirorörelsens utveckling anför styrelsen
till en början följande:
Under den tid, som förflutit, sedan postsparbanken genom beslut av 1922 års
riksdag med ingången av år 1923 införlivades med postverket såsom en
särskild byrå i generalpoststyrelsen, har postsparbankens rörelse företett en
mycket stark utveckling, vilken närmare belyses av nedanstående siffror.
1923
Antal motböcker.................................. 696,000
Insättningar, antal................................ 644,000
» belopp, kronor ...................... 47,479,000
Uttagningar, antal................................ 289,000
» belopp, kronor ...................... 35,971,000
Vid slutet av året innestående behållning, kronor____ 135,000,000
1934
1.809.000
2.859.000
223.904.000
2.803.000
202.117.000
473,000,000
Det ekonomiska resultatet av postsparbankens verksamhet har under dessa
år förbättrats, och postsparbanken uppvisar numera ett betydande överskott.
För år 1933 levererades till postverket icke mindre än 5 miljoner kronor och
för år 1934 3 miljoner kronor.
Postgirorörelsen, vilken infördes i Sverige med ingången av år 1925, förlädes
jämlikt statsmakternas beslut till samma byrå i generalpoststyrelsen,
som handhade postsparbanken. Postgirorörelsen vann mycket snart en stor
tillslutning. Antalet kontoinnehavare, vilket vid utgången av det första verksamhetsåret
utgjorde 5,000, uppgick vid utgången av år 1934 till cirka 73,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
27
Antalet omsättningar (insättningar och uttagningar) utgjorde sistnämnda år
inemot 40 miljoner och dessas belopp omkring llV2 miljarder kronor.
Med den starka ökningen av antalet bokförda poster i postsparbanken och
postgirorörelsen hava den med bokföringen sysselsatta personalen och även
tjänstemännen med arbetsuppgifter av kontrollerande och övervakande art
måst successivt ökas. Å femte byrån tjänstgöra för närvarande omkring
875 personer.
Generalpoststyrelsen anför, att utvecklingen av nämnda rörelsegrenar redan
för flera år sedan föranledde överväganden angående löneställningen för den
för dessa rörelsegrenar närmast ansvarige byråchefen.
Beträffande denna fråga torde här få erinras om följande.
I en vid 1930 års riksdag väckt motion (II: 221) hemställdes, att riksdagen
— under uttalande av önskvärdheten av att utredning, på sätt i motionen förordats,
rörande byråchefens å generalpoststyrelsens femte byrå löneställning
m. m. bomme till stånd — måtte besluta tillerkänna dåvarande innehavaren
av befattningen, byråchefen J. Döss, utöver lönen såsom byråchef, ett årligt
»personligt arvode» å 6,000 kronor, att tills vidare utgå, så länge Döss kvarstode
i sin befattning såsom närmaste chef för postsparbanken och postgirorörelsen
och annorlunda ej rörande nämnda befattning blivit beslutat.
I yttrande häröver den 10 mars 1930 anförde generalpoststyrelsen, att byråchefernas
i generalpoststyrelsen liksom i övriga statens affärsdrivande verk
löneställning vore i behov av en väsentlig förbättring samt att styrelsen förutsatte,
att en av cheferna för affärsverken i skrivelse den 8 mars 1930 begärd
utredning örn sagda byråchefers löneställning och anställningsform snarast
bomme till stånd. I avvaktan härpå syntes dock frågan om byråchefens å
generalpoststyrelsens femte byrå löneställning böra redan då prövas särskilt
för sig, och tillstyrkte styrelsen avlöningsförhöjning åt nämnde byråchef med
4,000 kronor. I fråga örn personlig ersättning åt byråchefen Döss erinrade
styrelsen, att Kungl. Majit den 20 juni 1924 såsom ersättning för organisationsarbete
i samband med postsparbankens inordnande i postverket tillerkänt
Döss en gratifikation av 3,000 kronor, samt framhöll, att därest Döss
ansåges böra tilldelas någon ytterligare ersättning, denna borde med lämpligt
belopp utgå såsom engångsersättning. Postsparbanksfullmäktige instämde
i styrelsens förslag om lönetillägg å 4,000 kronor, samt ansågo riktigt,
att den ifrågasatta engångsersättningen bestämdes till 10,000 kronor.
Kommunikationsverkens lönenämnd fann sig med hänsyn bland annat till
de konsekvenser, som ett bifall till förslaget örn årligt lönetillägg skulle medföra
beträffande andra byråchefsbefattningar inom statsförvaltningen,
icke kunna tillstyrka ett dylikt lönetillägg men ansåg^ vägande skäl föreligga
för engångsersättning i form av gratifikation åt byråchefen Döss. Lönenämndens
ordförande och en ledamot ifrågasatte en kombinerad lösning med
såväl årligt lönetillägg som en gratifikation.
Riksdagen (skrivelse nr 174) fann sig icke kunna tillstyrka årligt lönetilllägg
men anhöll hos Kungl. Majit, att Döss måtte för utfört organisationsarbete
inom generalpoststyrelsens postsparbanks- och postgirobyrå tillerkännas
en ytterligare gottgörelse med belopp, som Kungl. Majit skulle äga att
fastställa.
Genom brev den 3 juli 1930 tillerkände Kungl. Hajd Döss för utfört organisationsarbete
beträffande postgirorörelsen en särskild gottgörelse av 9,000
kronor.
I skrivelse den 16 mars 1931 hemställde byråchefen Döss, att Kungl. Majit
måtte till nämnda års riksdag avlåta proposition om förändring av hans hy
-
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
råchefsbefattning till en befattning med ett arvode av minst 17,000 kronor
eller, därest saken ansåges böra definitivt ordnas först vid 1932 års riksdag,
i avvaktan därpå för år 1931 tilldela honom en särskild gottgörelse av
5,000 kronor.
Generalpoststyrelsen anförde i utlåtande den 18 mars 1931, att sedan styrelsens
förenämnda yttrande den 10 mars 1930 intet inträffat, som kunde föranleda
styrelsen att intaga en annan ståndpunkt till frågan än den i sistnämnda
yttrande angivna, detta så mycket mindre som riksdagens beslut helt överensstämde
med styrelsens beslut i ämnet. Styrelsen kunde således för sin
del icke tillstyrka, att frågan om löneställning för Döss utbrötes ur sitt naturliga
sammanhang med frågan örn andra byråchefers löneställning. Därest
det emellertid ansåges lämpligt att i avvaktan på utredning och beslut i sistnämnda
fråga tilldela Döss en särskild gottgörelse för år 1931, hade styrelsen
intet att erinra mot att dylik gottgörelse med lämpligt belopp tillerkändes
honom.
Statskontoret och lönenämnden avstyrkte framställningen under framhållande
av att frågan om ifrågavarande byråchefs löneställning syntes böra
lösas först i samband med utredning örn löneställningen för andra byråchefsbefattningar
inom statsförvaltningen.
Döss’ framställning ledde icke under år 1931 till något Kungl. Maj:ts beslut.
I skrivelse den 5 mars 1932 hemställde postsparbanksfullmäktige, att förslag
måtte avlåtas till 1932 års riksdag om förbättrad tjänste- och löneställning
för byråchefen å femte byrån. Fullmäktige anförde därvid, att det syntes
böra övervägas, huruvida icke bemälde tjänsteman borde hava överdirektörs
tjänsteställning, varjämte fullmäktige framhöllo, att det för de intressen,
fullmäktige hade att tillvarataga, vore likgiltigt, om byråchefen Döss erhölle
personligt lönetillägg eller hans befattning uppflyttades i högre löneställning
men att huvudsaken vore, att han erhölle skälig lön.
Generalpoststyrelsen vidhöll sin år 1931 uttalade uppfattning. Lönenämnden
anförde bland annat, att en lösning av frågan örn den rätta löneställningen
för ifrågavarande byråchef enligt nämndens mening vore av sådan betydelse,
att spörsmålet åter snarast borde bliva föremål för särskild utredning,
och tillstyrkte lönenämnden i avvaktan på resultatet av en sådan utredning
en gratifikation åt Döss av 4,000 kronor.
Genom beslut den 22 april 1932 uppdrog Kungl. Maj:t åt generalpoststyrelsen
att verkställa utredning i fråga om ändring — utan rubbning i styrelsens
organisation i övrigt — av tjänste- och löneställningen för omförmälde byråchef
ävensom att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Med skrivelse den 7 oktober 1932 inkom generalpoststyrelsen med utredning
i ämnet. Styrelsen anförde därvid, att enligt styrelsens mening befattningen
såsom byråchef å styrelsens femte byrå vore av mycket stor vikt och
krävde stora kvalifikationer av befattningens innehavare. Styrelsen hade
emellertid icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning, huruvida denna
befattning kunde anses i kvalitativt hänseende intaga en särställning vid jämförelse
med motsvarande befattningar i styrelsen i övrigt och ännu mindre
givetvis huruvida den vore mera krävande än vissa andra befattningar i
samma lönegrad inom andra affärsdrivande verk eller inom andra grenar
av statsförvaltningen. Styrelsen funne vissa skäl tala för att frågan om löneställningen
lör byråchefen å femte byrån upptoges till prövning i sammanhang
med en mera omfattande prövning av lönerna för vissa befattningar i
ledande ställning inom statstjänsten och särskilt inom kommunikationsverken.
Skulle emellertid Kungl. Majit finna, att föreliggande lönefråga borde
Kungl. Maj:ts proposition nr lål.
29
utbrytas ur sitt sammanhang med övriga likartade frågor och i avvaktan på
en mera omfattande utredning i dessa frågor avgöras för sig, hade styrelsen
intet att erinra däremot. Vidkommande formen för förhöjd löneställning åt
denna tjänst syntes befattningen i avvaktan på dylik utredning lämpligen
böra bibehållas i 30 :e lönegraden men förenas med ett visst årligt arvode
därutöver, vilket syntes böra avvägas så, att det sammanlagda lönebeloppet
komme att stå i lämpligt förhållande till verkschefens och dennes ställföreträdares
löner.
Lönenämnden anförde i utlåtande den 23 november 1932, att enligt nämndens
mening en omändring av ifrågavarande byråchefstjäst till en genom förordnande
på viss tid tillsatt befattning visserligen skulle kunna anses motiverad
med hänsyn till de speciella krav, som måste ställas på befattningens
innehavare såsom närmaste ledare under verkschefen av postsparbanken och
postgirorörelsen. Med hänsyn emellertid till att generalpoststyrelsen uttalat
sig för en anordning med särskilt lönetillägg och att postsparbanksfullmäktige
ansåge formen för löneförbättring likgiltig, blott byråchefen Döss erhölle
skälig lön, hade lönenämnden ansett sig böra stanna för att förorda ett särskilt
personligt lönetillägg åt Döss å 3,000 kronor för år.
Statens organisationsnämnd fann frågan om ändrad löneställning för ifrågavarande
byråchef icke böra företagas till avgörande annat än i samband
med det av affärsverkens styrelser år 1930 väckta spörsmålet om en allmän
omprövning av löneställningen för byråcheferna i dessa verk.
Genom beslut den 16 mars 1934 fann Kungl. Majit vad sålunda förekommit
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Generalpoststyrelsen anför nu, att initiativen i frågan om byråchefens å
femte byrån löneställning tidigare tagits av andra för frågans lösning intresserade
än styrelsen samt att anledningen till att frågan på detta sätt så att
säga upptagits utifrån syntes ligga däri, att beträffande chefen för postsparbanken
en jämförelse med de löner, som i allmänhet utginge i det enskilda
förvärvslivet, läge nära till hands. Styrelsen ansåge sig därför böra först
undersöka, vilken löneställning som med denna utgångspunkt vore skälig
och vilken organisation som för ernående av denna löneställning vore lämplig.
Härom anför styrelsen:
Postsparbanken är Sveriges största sparbank. Någon uttömmande redogörelse
för lönenivån för direktörer i enskilda sparbanker kan givetvis icke
framläggas. Styrelsen har sig dock bekant, att i vissa sparbanker med en
större stad eller ett län som verksamhetsområde direktören åtnjuter lön med
20.000 å 25,000 kronor årligen. Den tjänsteman, vilkens löneställning nu är
i fråga, är emellertid närmaste chef icke blott för postsparbanken utan även
för postgirorörelsen. Den betalningsförmedling, som verkställes genom denna
rörelsegren, torde vara jämförlig nied den, som utövas av en affärsbank.
Örn dessa rörelsegrenar ombesörjdes av ett enskilt företag, skulle säkerligen
verkställande direktören i ett sådant företag åtnjuta en lön, som
överstege även den högsta lön, som staten betalar lill någon verkschef. Då
emellertid staten för tjänstemän i chefs- eller liknande ställningar alltid fastställer
väsentligt lägre avlöningar än dem, som för likartat arbete idgå i det
enskilda förvärvslivet — där en jämförelse är möjlig att verkställa, torde
man kunna uppskatta chefslönen i statsförvaltningen till högst 50 °/o av den,
som utgår i enskilda företag —- kan med denna utgångspunkt eli arvode av
18.000 kronor anses vara en skälig löneställning för ifrågavarande tjänsteman.
Då i statsförvaltningen i allmänhet löneställningen är ett uttryck för tjäll -
30
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
steställningen, lärer en avlöning av nyss nämnd storleksordning icke kunna
tillkomma den för postsparbanken och postgirorörelsen närmast ansvarige
tjänstemannen i oförändrad tjänsteställning såsom byråchef. I den förut
berörda framställningen från postsparbanksfullmäktige i förevarande ärende
ifrågasättes också, huruvida icke nämnda tjänsteman borde hava överdirektörs
tjänsteställning.
Generalpoststyrelsen anför, att styrelsen ansett sig böra överväga, huruvida
en förändring av byråchefsbefattningen å femte byrån till överdirektörsbefattning
skulle vara ändamålsenlig och vilka organisatoriska ändringar borde genomföras
i samband därmed. Av olika skäl, bland annat den omständigheten,
att man icke under alla förhållanden torde kunna räkna med att den,
som kunde anses äga förutsättningar att bedöma de frågor, som sammanhängde
med postsparbanken och postgirorörelsen, samtidigt ägde kunskaper
och erfarenhet i de många skiftande ärenden, med vilka styrelsen i övrigt
hade att taga befattning, har styrelsen emellertid funnit sig icke kunna tillstyrka,
att denna organisationsform genomföres.
Styrelsen övergår härefter att undersöka möjligheten av postsparbankens
och postgirorörelsens organiserande såsom
en från byråindelningen fristående avdelning inom
styrelsen samt anför därvid följande:
När frågan om löneställningen för byråchefen å generalpoststyrelsens femte
byrå hittills varit föremål för prövning, synes man hava utgått från den förutsättningen,
att postsparbanken och postgirorörelsen fortfarande skola ingå
som en byrå i styrelsen. Denna uppfattning har varit förklarlig, då ju postsparbanken
så sent som år 1922, efter att under ett årtionde hava utgjort
ett särskilt ämbetsverk, åter införlivades med generalpoststyrelsen och då
postgirorörelsen, vilken infördes med ingången av år 1925, enligt statsmakternas
beslut förlädes till samma byrå som postsparbanken. Då för dessa båda
rörelsegrenar valts denna organisationsform, förelåg säkerligen icke anledning
antaga, att de skulle komma att utvecklas så starkt, som fallet sedermera
blivit. Med den omfattning, denna verksamhet numera nått, synes den emellertid
icke lämpligen böra fortfarande kvarstå inom den under andra förutsättningar
givna ramen. Med hänsyn till dessa rörelsegrenars ställning i
postverket finnes icke heller något behov att bibehålla dem såsom en byrå i
styrelsen.
Vad först angår postsparbanken, så har denna enligt kungl, förordningen
angående postsparbanken den 21 juni 1922 till ändamål att befordra sparsamheten
genom att under statens garanti till förräntning mottaga penningar.
Insättningar och uttagningar förmedlas genom samtliga postanstalter, vilka
således tjäna som filialkontor till postsparbanken. Bokföringen å motboksägarnas
konton av insättningar och uttagningar måste enligt sakens natur
skötas av ett centralkontor.
Motboksägarnas förbindelser med postsparbanken ombesörjas således av
postanstalterna, där postsparbanksgöromålen ingå i det dagliga löpande postarbetet.
I postsparbanksrörelsen förekommande in- och utbetalningar av
medel redovisas i postanstalternas räkenskapshandlingar jämsides med andra
medel, som förekomma för in- och utbetalning i postverkets övriga rörelsegrenar,
och äro föremål för kontroll i enahanda ordning som dessa medel.
Medan vid lokalförvaltningen postsparbanksgöromålen handläggas gemensamt
med övriga med den egentliga poströrelsen sammanhängande uppgifter,
äro i centralförvaltningen de ärenden, som angå postsparbanken, till
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
31
huvudsaklig del skilda från övriga ärenden, med vilka styrelsen Ilar att taga
befattning. Vissa av postsparbanksrörelsen föranledda ärenden handläggas
dock i samma ordning som övriga ärenden, vilka avgöras av styrelsen. De
tjänsteföreskrifter, som postanstalterna följa vid handläggningen av postsparbanksgöromål,
utfärdas sålunda av styrelsen på föredragning av byråchefen
å tredje byrån, givetvis efter samråd med byråchefen å femte bvrån.
Dessa föreskrifter bliva sällan underkastade några ändringar. Andra ärenden,
som kräva samarbete mellan femte byrån och andra byråer, förekomma
relativt sparsamt.
I instruktionen för generalpoststyrelsen (svensk författningssamling nr 189/
1930) § 22 äro uppräknade vissa ärenden, vid vilkas handläggning samtliga
byråchefer såvitt möjligt skola vara närvarande. Medan flertalet av de ärenden
av förenämnda slag, som föredragas av chefen för en byrå, äro av direkt
intresse för övriga byråer och även ofta föranleda samråd med dessa, hava
dessa ärenden sällan någon beröring med postsparbankens intressen, liksom
dessa senare ligga vid sidan om de uppgifter, som övriga byråer hava att
fullgöra. De ärenden, som föredragas av byråcheferna å övriga byråer, hänföra
sig nämligen till de uppgifter, som åligga styrelsen i dess egenskap av för
postverkets ledning ansvarig myndighet, under det att tyngdpunkten i byråchefens
å femte byrån uppgifter ligger i ärenden angående placering av i
postsparbanken och postgirorörelsen innestående medel, med vilka ärenden
övriga byråer icke taga någon som helst befattning, samt i de speciella uppgifter,
som sammanhänga med ledningen av postsparbanken, såsom propaganda,
samarbete med andra sparbanker i frågor av gemensamt intresse för
sparverksamheten och liknande. Vid handläggningen av ärenden angående
medelsplaceringen består styrelsen av generaldirektören, postsparbanksfullmäktige
samt byråchefen å femte byrån, tillika föredragande. Då fråga är
om ändring i förordningarna angående postsparbanken eller angående postgirorörelsen,
skola i behandlingen ytterligare deltaga den eller de byråchefer,
som generaldirektören tillkallar.
Innan postsparbanken med ingången av år 1923 åter införlivades med postverket,
stod postsparbanken under en särskild styrelse, bestående av generaldirektören,
tre utanför verket stående ledamöter samt chefen för postsparbanken,
då benämnd postsparbanksdirektör. Den nuvarande organisationsformen
skiljer sig således föga från den förut tillämpade. Detta förhållande har sin
naturliga förklaring i beskaffenheten av de ärenden, i vilka beslut skola
fattas. I fråga örn postsparbanken äro finansfrågorna de avgjort viktigaste,
helt skilda från de uppgifter, som i övrigt åligga styrelsen. Handläggningen
av förstnämnda ärenden kräver sakkunskap på andra områden än handläggningen
av de sistnämnda, och styrelsen har också enligt instruktionen
i förra fallet en annan sammansättning än i det senare.
Mellan postsparbanksärendena å ena sidan och övriga på styrelsens handläggning
ankommande ärenden å andra sidan förefinnes sålunda icke någon
sådan samhörighet, att postsparbanken på grund därav bör ingå som en byrå
i styrelsen. Om hänsyn foges endast till olikheten i uppgifter och därav följande
olikheter i fråga örn ärendenas handläggning och avgörande, skulle
postsparbankens ledning kunna skiljas från postverket. Några praktiska fördelar
skulle emellertid icke vinnas härav. Den förening av postsparbanken
och postgirorörelsen, som nu består, utgör dessutom ett avgörande hinder för
en sådan åtgärd.
I motsats till postsparbanken är nämligen postgirorörelsen en postal rörelse,
som måste utövas i anslutning till postverkets övriga verksamhet, och
detta icke endast vid lokalförvaltningen utan liven vad beträffar ledningen.
Postgirorörelsens utveckling påverkar nämligen i så hög grad utvecklingen av
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
verkets rörelse i övrigt, att ledningen av postgirorörelsen icke lämpligen kan
utövas av ett annat organ än det för postverket i övrigt ansvariga. Med
postsparbanken har postgirorörelsen icke någon närmare samhörighet. Postgirorörelsen
är liksom postanvisningsrörelsen ett organ för verkställande av
likvider. Medan belopp, som likvideras genom postanvisning, i regel icke
innestå i postverket längre tid, än som motsvarar befordringen från avsändare
till adressat, kommer en del av de belopp, som omsättas i postgirorörelsen,
att under längre tid stå till postverkets förfogande. Ät dessa medel kan
givas en räntebärande placering. Frågor angående placeringen av dessa medel
kunna givetvis, såsom fallet för närvarande är, lämpligen handläggas av
samma organ, som handhar dessa frågor för postsparbankens vidkommande.
Detta förhållande betingar emellertid icke i och för sig, att ärenden angående
postgirorörelsen handläggas på samma byrå, som handhar postsparbanken.
Då emellertid dessa båda rörelsegrenar en gång förenats till samma
byrå, hava de efter hand vuxit samman, så att de icke nu skulle kunna skiljas
utan betydande organisatoriska förändringar och avsevärda kostnader.
Styrelsen anser sig således böra utgå ifrån att postsparbanken och postgirorörelsen
även framgent skola vara förenade under samma ledning.
På sätt här förut nämnts, sysselsättas för närvarande å femte byrån omkring
875 personer. En avsevärd del av denna personal —- över 400 arbetskrafter
— tages i anspråk enbart för bokföringen i postgirorörelsen. Detta
arbete, vilket till övervägande del utföres med hjälp av maskiner, är icke av
den beskaffenhet, att det nödvändigt behöver utföras å samma avdelning,
som utövar ledningen av verksamheten, eller ens hos styrelsen. I åtskilliga
främmande länder utföres kontobokföringen å särskilda, utanför centralförvaltningen
stående kontor. Denna organisationsform har såtillvida företräde
framför den i Sverige tillämpade, som i dessa länder verksamhetens
ledning icke behöver taga befattning med den löpande driften utan kan odelat
ägna sig åt de centrala uppgifterna i verksamheten. Styrelsen har därför
övervägt, huruvida kontobokföringen i postgirorörelsen lämpligen skulle
kunna förläggas till ett fristående kontor, som skulle ställas under ledning
av en för utförandet av detta arbete ansvarig föreståndare. Då emellertid
för närvarande personalen i avsevärd omfattning anlitas såväl för postsparbankens
som för postgirorörelsens bokföring, skulle en sådan anordning medföra
ökade kostnader för personal. Enligt styrelsens mening föreligga således
icke förutsättningar för att avskilja kontobokföringen i postgirorörelsen
från motsvarande arbete i postsparbanken. Då sistnämnda arbete icke
lämpligen kan avskiljas från den centrala ledningen av postsparbanken, torde
man böra räkna med att ledningen av postsparbanken och postgirorörelsen
samt bokföringen i dessa båda rörelsegrenar tills vidare skola vara förlagda
till en och samma avdelning hos styrelsen.
Styrelsens femte byrå skiljer sig, såsom i det föregående sagts, i viktiga
hänseenden från övriga byråer. Medan på sistnämnda byråer handläggas de
ärenden, som ankomma på styrelsen i dess egenskap av för postverket i dess
helhet ansvarig myndighet, och det i de olika rörelsegrenarna förekommande
löpande arbetet i allt väsentligt utföres av andra under styrelsens ledning
stående organ, är i vad angår postsparbanken och postgirorörelsen enbetydande
del av det löpande arbetet förlagd till själva byrån. Ifrågavarande
arbete sysselsätter för närvarande en personal av omkring 850 personer.
Med den ökning av postsparbankens och postgirorörelsens verksamhet, som
kännetecknat de senaste åren och som icke visar tecken till avmattning,
torde denna personal rätt snart komma att överstiga 1,000. Redan nu är
emellertid antalet tjänstemän väsentligt större än i två så stora ämbetsverk
som riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen tillsammans. Administra
-
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
33
tiva uppgifter, vilka intaga en central plats i övriga byråers åligganden,
förekomma å femte byrån i mindre omfattning, varemot denna byrå har att
svara för de betydelsefulla ärendena angående placeringen av i nämnda rörelsegrenar
innestående medel.
Generalpoststyrelsen anför, att den särställning, postsparbanken enligt sin
natur intoge i postverkets organisation och som jämväl postgirorörelsen erhållit,
syntes styrelsen föranleda, att åt den avdelning inom styrelsen, som
handhade dessa verksamhetsgrenar, gåves en annan ställning än den, som benämningen
byrå innebure. Efter prövning av olika alternativ hade styrelsen
funnit, att inrättandet av en särskild, inom styrelsens ram men utanför byråindelningen
stående avdelning, förslagsvis benämnd bankavdelning
e n, innebure den lämpligaste organisationen. Chefen för denna avdelning
borde lämpligen benämnas postsparbankschef. Då löneskalan för
ordinarie befattningshavare, som tillsattes medelst konstitutorial, icke sträckte
sig till ett för en sådan befattning skäligt belopp, syntes befattningen böra
tillsättas allenast på förordnande för viss tid, en anordning, som även ur
andra synpunkter kunde anses ändamålsenlig.
Beträffande postsparbankschefens löne- och tjänsteställning
yttrar styrelsen följande:
Frågan om lämpligt arvode för postsparbankschefen synes böra bedömas
med huvudvikten lagd på hans åligganden i fråga om medelsplaceringen.
Denna är av mycket stor omfattning. I postsparbanken och postgirorörelsen
innestå för närvarande mer än 600 miljoner kronor. Vid behandlingen av
frågor angående medelsplaceringen deltaga i generalpoststyrelsens sammanträden
de tre fullmäktige i postsparbanken. Ehuru styrelsen således har tillgång
till en framstående sakkunskap vid avgörandet av dylika ärenden, är
det givetvis av stor betydelse, att jämväl föredraganden äger förutsättningar
att bedöma frågor av finansiell natur.
Av särskild vikt är, att föredraganden själv vakar över att medelsplaceringarna
verkställas så, att postsparbanken kan utan svårighet och utan förlust
möta de krav, som på grund av inträdande förändringar i ränteläget eller
av annan anledning kunna komma att ställas på banken. Föredraganden,
vilken bättre än övriga i behandlingen av dessa frågor deltagande äger möjlighet
att kontinuerligt följa förhållandet mellan insättningar och uttagningar
och bedöma innebörden av förekommande förskjutningar i detta förhållande,
bör vara i stånd att bära huvudansvaret för medelsplaceringarna med
hänsyn till likviditeten.
Vidare måste det självfallet ankomma på föredraganden att taga initiativ
till lämpliga medelsplaceringar. Under de senaste åren med deras rikliga penningtillgång
och därav följande svårigheter att finna lämpliga föremål för
placeringar har denna uppgift ställt mycket stora krav på föredragandens insikter,
intresse och vaksamhet.
Föredraganden måste jämväl med uppmärksamhet följa det allmänna
ränteläget och taga initiativ till de förändringar beträffande inlåningsräntan i
postsparbanken, som härav påkallas.
Postsparbankschefen skulle vidare hava överinseendet över kontobokföringen.
Även med det kvalificerade biträde, han härvid skulle erhålla genom
inrättande av den kontorschefstjänst, varom styrelsen i det följande framlägger
förslag, komma givetvis de frågor, som sammanhänga med den talrika
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil.
3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
personalen och den omfattande och dyrbara maskinella utrustningen, att förorsaka
chefen för avdelningen ett avsevärt arbete.
Såsom här förut nämnts, hör ledningen av postgirorörelsen organisatoriskt
samman med postverkets ledning i övrigt. I viss mindre utsträckning äro
även postsparbanksärendena av denna natur. Postsparbankschefen bör i
enlighet härmed icke ställas utanför behandlingen av övriga på styrelsens
handläggning ankommande ärenden. Vid behandlingen av sådana ärenden
skulle han ingå som ledamot i styrelsen. I vilken omfattning han
skulle deltaga i handläggningen av sådana ärenden, torde böra i huvuddrag
bestämmas av Kungl. Majit i instruktionen för generalpoststyrelsen samt i detaljer
av generalpoststyrelsen i arbetsordningen eller, för det enskilda fallet,
av generaldirektören.
Ehuru, såsom i det föregående berörts, befattningen såsom chef för bankavdelningen
icke kan förutsättas i allmänhet kunna förenas med uppdraget
att vara generaldirektörens ställföreträdare, torde det icke kunna anses uteslutet,
att sistnämnda uppdrag kan anförtros åt postsparbankschefen lika väl
som åt annan ledamot i styrelsen. Där så icke skulle bliva fallet, skulle postsparbankschefen
komma att i vissa hänseenden bliva underställd nämnda
tjänsteman. Med hänsyn till behovet av överensstämmelse mellan tjänsteställning
och löneställning torde postsparbankschefen icke kunna placeras i högre löneställning
än byråchef, som är generaldirektörens ställföreträdare. Då sådan
byråchef, vilken uppbär ett särskilt arvode av 2,000 kronor för år, i regel torde
hava uppnått högsta avlöningen såsom byråchef och sålunda uppbära en
sammanlagd löneinkomst av omkring 14,000 kronor, synes för postsparbankschefen
ett arvode med sistnämnda belopp kunna komma i fråga. Visserligen
finner styrelsen detta arvode — lika väl som avlöningarna till övriga
tjänstemän i ledande ställning — väl blygsamt med hänsyn till det med befattningen
förenade ansvaret och till i det enskilda förvärvslivet utgående
löner till jämförliga tjänstemän. Av skäl, som förut berörts, lärer emellertid
en högre löneställning icke för närvarande kunna fastställas utan en genomgripande
omorganisation, vilken ur andra synpunkter icke kan anses tillfredsställande.
Generalpoststyrelsen anför slutligen, att styrelsen med förevarande förslag
icke velat taga ståndpunkt till frågan, huruvida den föreslagna anställningsformen
lämpade sig även för andra tjänstemän med ledande ställning i post
verket, eller till frågan om den avlöning, som lämpligen borde utgå till sådana
tjänstemän. Vid en reglering av lönerna för tjänstemän på ledande poster i
de affärsdrivande verken borde även frågan om löneställningen för postsparbankschefen
tagas under ny omprövning. Styrelsen ville därför för sin del
betrakta det föreslagna arvodet, 14,000 kronor, för nämnde tjänsteman såsom
provisoriskt och avsett att utgå, intill dess statsmakterna fattat beslut med anledning
av den utredning, som kunde komma att verkställas i övriga närliggande
lönefrågor.
Styrelsen övergår härefter till den personal i övrigt i 2 1 : a och
högre lönegrader, som skulle erfordras å bankavdelningen, samt
föreslår i sådant hänseende inrättandet av en ny befattning i 28:e lönegraden,
benämnd kontorschef, samt nedflvttning av den nuvarande sekreterarbefattningen
i 26 :e lönegraden å femte byrån till sekreterartjänst i 24 :e lönegraden
ävensom indragning av notariebefattning. Till stöd för dessa förslag yttrar
styrelsen följande:
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
35
På sätt i det föregående omnämnts, tiar femte byrån att verkställa kontobokföringen
i postsparbanken och postgirorörelsen, ett arbete, som, åtminstone
vad girorörelsen beträffar, icke i och för sig är av beskaffenhet att
behöva utföras hos styrelsen, övervakandet av detta arbete samt behandlingen
av de frågor, som uppkomma i samband med bokföringen, taga en
betydande del av byråchefens tid och krafter i anspråk. För en omsorgsfull
och betryggande handläggning av de kvalitativt mycket betydelsefulla
ärendena, avseende verksamhetens ledning samt medelsplaceringen, blir behandlingen
av förut nämnda frågor i hög grad hindrande. Den arbetsbörda,
byråchefen å femte byrån för närvarande har, är på grund härav alltför
betungande. Den förändrade ställning i gencralpoststyrelsens organisation,
som enligt föreliggande förslag chefen för nämnda verksamhetsgrenar skulle
komma att intaga, medför givetvis ingen ändring i detta förhållande.
Av skäl, som i det föregående anförts, finner sig styrelsen icke kunna förorda,
att bokföringen i postsparbanken och postgirorörelsen helt avskiljes
från ledningen av dessa verksamhetsgrenar. Däremot böra åtgärder vidtagas
för att befria chefen för avdelningen från de många frågor angående
kontobokföringen och dispositionen av den därmed sysselsatta personalen,
med vilka han för närvarande har att taga befattning.
Bokföringsposternas antal (insättningar och uttagningar) utgör för närvarande
i medeltal per dag i postsparbanken 20,000 och å postgirokontoret
150,000. Det omsatta beloppet uppgår till i postsparbanken omkring lVa
miljon kronor och å postgirokontoret 55 miljoner kronor, likaledes i medeltal
per dag. Med detta stora arbetsmaterial är det givetvis oundvikligt,
att fel och oregelbundenheter dagligen uppstå, beroende av åtgärder från
motboksägares respektive kontoinnehavares sida eller av felföringar av bokföringspersonalen.
I den mån dylika fel och oregelbundenheter beröra flera
olika underavdelningar av byrån, måste givetvis härav uppkommande
frågor handläggas av någon ovanför respektive avdelningar stående tjänsteman.
Då arbetsmaterialet inlöper ojämnt, användes viss del av personalen växelvis
å olika avdelningar inom byrån. Sjukdomsfall och andra tjänsteförhinder
för befattningshavare å dessa avdelningar föranleda jämväl dagligen
en viss omgruppering av personalen.
Bortsett från byråchefen finnes för närvarande icke någon tjänsteman,
som äger befogenhet att bestämma örn de frågor, som uppkomma i samband
med bokföringen, eller om dispositionen av personalen.
Den å byrån placerade sekreteraren har under de senaste åren till viss del
varit sysselsatt med nu nämnda ärenden och, då byråchefen varit upptagen
av sammanträden eller eljest varit förhindrad, stundom även avgjort
dem. Sekreteraren har således i praktiken varit den, som närmast övat
tillsyn över det dagliga, löpande arbetet. Tyngdpunkten i hans arbete har
kommit att ligga i de uppgifter, som på större kontor i allmänhet åligga
kontorschef, ehuru formellt sett ansvaret för hans åtgöranden vilat på
byråchefen. Med den utveckling, postsparbanken och postgirorörelsen numera
tagit, kan en sådan befattning icke undvaras, och .styrelsen har haft
för avsikt att, även örn nämnda verksamhetsgrenar skulle kvarstå som en
byrå i .styrelsen, föreslå inrättandet av en kontorschefstjänst.
Kontorschefen .skulle bära det närmaste ansvaret för kontobokföringen
och äga avgöra i samband med denna uppkommande frågor, sorn icke
äro av beskaffenhet att påkalla chefens för avdelningen eller styrelsens
prövning. Ilan skulle vidare äga besluta örn bokföringspersonalens placering
till tjänstgöring, örn kortare ledigheter för denna personal, om inkallande
av reservpersonal m. m. I fråga örn de för kontohokföringen nöd
-
36
Kungl. Majlis proposition nr 141.
vändiga maskinerna skulle kontorschefen ansvara för deras användning,
underhåll och vård. För bokföringen erforderliga blanketter, materialier
och förbrukningsartiklar skulle han äga an^affa. Vissa frågor skulle han
även förediuga i styrelsen.
Kostnaderna för postsparbanken och postgirorörelsen äro i hög grad beroende
av det sätt, på vilket personal och maskiner utnyttjas. För handhavandet
av den stora personalen krävas särskilda personliga förutsättningar.
Med hänsyn till det arbete och ansvar, som sålunda skulle åvila kontorschefen,
och till de krav, som måste ställas på befattningens innehavare,
synes denna befattning icke böra placeras i lägre tjänsteställning än 28 :e
lönegraden.
Inrättandet av kontorscliefsbefattningen skulle från chefen för avdelningen
avlyfta åtskilligt arbete. Såsom förut nämnts, har sekreteraren redan
nu till dels fullgjort uppgifter, likartade dem, som kontorschefen skulle
fullgöra. I viss utsträckning har han även biträtt byråchefen vid förhandlingar
med andra statliga institutioner ävensom kommunala organ örn användning
av postgirorörelsen, med utredningar i ärenden angående denna
rörelse och postsparbanken, i vilka styrelsen haft att avgiva yttranden eller
utlåtanden, med uppsättande av viktigare skrivelser och liknande. Med de
arbetsuppgifter, kontorschefen skulle erhålla, kan denne tjänsteman icke
beräknas medhinna nyssnämnda uppgifter, vilka jämväl organisatoriskt
skulle komma att ligga vid sidan av hans egentliga arbete. I den mån sekreteraren,
vilken har en alltför stor arbetsbörda, icke kunnat lämna byråchefen
erforderligt biträde med nämnda uppgifter, har den ene av de å byrån
placerade notarierna fått fullgöra dessa. Då chefen för avdelningen givetvis
bör äga tillgång till ett kvalificerat biträde för de viktigare ärenden,
som sammanhänga med verksamhetens ledning, kan den nuvarande sekreteraretjänsten
icke indragas. Med hänsyn till att dess innehavare framdeles
icke skulle taga någon befattning med frågor angående kontobokföringen
eller personalen och hans uppgifter således bliva begränsade till utrednings-
och liknande arbeten, torde emellertid tjänsten, vilken för närvarande
är placerad i 26:e lönegraden, kunna nedflyttas till 24 :e lönegraden.
Sekreteraren borde då övertaga vissa ärenden, som för närvarande beredas
av notarierna, samt i viss utsträckning även föredraga dem. Den ena
notarietjänsten skulle i samband härmed indragas. I den mån förstärkning
av arbetskrafterna för bestridande av dessa göromål skulle erfordras,
torde behovet kunna tillgodoses med befattningshavare i lägre tjänsteställning
än notarie.
Lönenåmnden har beträffande förslaget örn en särskild bankavdelning med
en postsparbankschef såsom föreståndare anfört följande:
Vid den prövning, lönenåmnden på grund av remissen ägnat generalpoststyrelsens
föreliggande framställning, har det synts nämnden, att postsparbanksrörelsen
och postgirorörelsen numera nått en sådan utveckling och rent
organisatoriskt kommit att intaga en sådan särställning, att bärande skäl
kunna anses föreligga för att lösgöra byrån för postsparbanks- och postgiroärenden
från den övriga byråorganisationen och ombilda densamma till en
mera fristående avdelning inom styrelsen. För en sådan anordning synas
framför allt tala de egenartade uppgifter, som åligga femte byrån såsom organ
för placeringen av de stora penningebelopp, vilka omsättas inom postsparbanken
och i postgirorörelsen, d. v. s. uppgifter i viss omfattning liknande
dem, som förekomma inom en enskild sparbank.
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
37
Vad angår anställnings- och avlöningsförhållandena för chefen å den nya
bankavdelningen, torde lönenämnden få erinra därom, att nämnden tidigare
uttalat sig för anordningen med en genom förordnande tillsatt chef för postsparbanks-
och postgirorörelsen. Sålunda anförde nämnden i utlåtande den
23 november 1932 över ett av generalpoststyrelsen avgivet förslag angående
förbättrad löneställning för byråchefen å styrelsens femte byrå, att en omändring
av ifrågavarande byråchefstjänst till en genom förordnande på viss
tid tillsatt befattning enligt nämndens mening kunde anses motiverad med
hänsyn till de speciella krav, som måste ställas på innehavaren av denna befattning
i hans egenskap av närmaste ledare under verkschefen av postsparbanksverksamheten
och postgirorörelsen. Att emellertid lönenämnden vid
sagda tillfälle stannade för att förorda ett alternativ, innebärande tilldelande
av ett personligt lönetillägg till den enligt löneplanen utgående lönen åt den
dåvarande innehavaren av tjänsten, berodde närmast på att generalpoststyrelsens
dåvarande förslag utmynnat i en sådan lösning av lönefrågan.
Lönenämnden har sålunda redan tidigare angivit sin uppfattning rörande
den anställningsform, som lämpligen bör komma till användning i fråga örn
chefen å den avdelning inom styrelsen, där postsparbanks- och postgiroärendena
handläggas. Nämnden anser sig icke hava anledning att nu frångå
denna uppfattning, särskilt som ifrågavarande tjänsteman i fortsättningen
avses skola utöva chefsskapet å en i jämförelse med övriga byråer mera fristående
avdelning inom styrelsen. Nämnden torde ock få erinra, hurusom
på andra håll inom statsförvaltningen en del innehavare av byråchefstjänster
ansetts intaga en sådan särställning, att förordnandesystemet å dem kommit
i tillämpning. Såsom exempel härpå må erinras örn förrådsdirektören
och verkstadsdirektören inom järnvägsstyrelsen, chefen för byggnadsbyrån
inom byggnadsstyrelsen m. fl.
Det skulle visserligen kunna göras gällande, att med ifrågavarande byråchefsbefattnings
ombildande till förordnandetjänst borde anstå i avvaktan på
den utredning av frågan örn byråchefernas i de af får sdrivande verken löneställning
och anställningsform, varom hemställan gjorts i förenämnda skrivelse
till Kungl. Majit från cheferna för dessa verk. Då emellertid byråchefsbefattningen
å femte byrån för närvarande är vakant och inom närmaste
tiden bör besättas med ordinarie innehavare, synas förhållandena kräva en
omedelbar omreglering av befattningen.
Vid avgivande av förslag till det arvode, som bör fastställas för chefen för
bankavdelningen inom generalpoststyrelsen, bär styrelsen utgått från att hans
löneinkomst icke hör överstiga den lön, som tillkommer byråchef, som tilllika
innehar uppdrag såsom generaldirektörens ställföreträdare, d. v. s. omkring
14,000 kronor. Emellertid har styrelsen icke ansett det uteslutet, att
sistnämnda uppdrag kunde komma att anförtros jämväl åt postsparbankschefen.
Dennes sammanlagda årliga löneinkomst skulle under nu angivna
förutsättning komma att uppgå lill omkring 16,000 kronor. Lönenämnden
vill såsom sin mening uttala, alt de tjänsteåligganden, som avila den för postsparbanken
och postgirorörelsen närmast under verkschefen ansvarige tjänstemannen,
äro av den betydelsefulla och från styrelsens övriga administrativa
verksamhet artskilda natur, att han bör mera odelat ägna sig at arbetet
inom sitl speciella verksamhetsområde. Uppdraget såsom generaldirektörens
ställföreträdare skulle nödga honom alt i betydande omfattning följa
handläggningen av ärendena jämväl inom styrelsens övriga avdelningar —
byråerna — och på så sätt föranleda en icke önskvärd splittring i hans arbetsuppgifter.
Också har generalpoststyrelsen i sin skrivelse bland annat
på nu anförda skäl avvisat tanken på att chefen för hankavdelningen erhölle
ställning såsom överdirektör och souschef i styrelsen, varigenom han skulle
38
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
bliva självskriven ersättare för verkschefen. Lönenämnden håller sålunda
före, att postsparbankschefen bör vara utesluten från möjligheten att erhålla
förordnande såsom generaldirektörens ställföreträdare. Med hänsyn till de
höga kvalifikationer, som måste krävas av chefen för bankavdelningen, för
att han skall kunna på ett insiktsfullt och förutseende sätt fullgöra sina åliggande
särskilt i vad de avse den för postverket så viktiga medelsplaceringen,
bör hans arvode sättas relativt högt. Under erinran, att lönenämnden i utlåtande
den 18 december 1935 över järnvägsstyrelsens den 30 oktober 1935
gjorda framställning angående inrättande av vissa högre tjänster förordat ett
arvode av 16,000 kronor för verkstadsdirektören i järnvägsstyrelsen, anser
sig nämnden böra föreslå, att arvodet till postsparbankschefen bestämmes
till enahanda belopp. Att vid bifall till detta nämndens förslag postsparbankschefens
arvode skulle — i motsats till vad generalpoststyrelsen
åsyftat — komma att överstiga löneförmånerna för sådan byråchef
i generalpoststyrelsen, som erhållit förordnande att vara generaldirektörens
ställföreträdare, synes nämnden icke vara av avgörande betydelse
för arvodesfrågans bedömande. Exempel på en dylik lönerelation finnes redan
nu inom statsförvaltningen. Därest arvodet bestämmes på nyss angivet
sätt, torde ej heller anledning förefinnas att, såsom styrelsen uttalat, betrakta
detsamma allenast såsom provisoriskt i avvaktan på resultatet av den ifrågasatta
utredningen angående anställnings- och löneförhållandena för de affärsdrivande
verkens byråchefer.
Vidkommande den föreslagna nya kontorschefsbefattningen anför lönenämnden,
att nämnden funne den ifrågasatta lönegradsplaceringen för denna
befattning väl hög i betraktande av den löneställning, som tillkomme befattningshavare
i närmast liknande ställning vid kommunikationsverken i övrigt.
Det kunde sålunda nämnas, att föreståndarna för vissa kontor inom
järnvägsstyrelsen vore placerade i 26 :e lönegraden. Lönenämnden föreställde
sig, att en placering av kontorschefstjänsten i 27 :e lönegraden skulle tills
vidare och i avvaktan på närmare erfarenhet rörande arbetsuppgifterna i
denna helt nya befattning bereda den blivande innehavaren skälig ersättning.
Mot förslaget örn sekreterarbefattningens nedflyttning till 24 :e lönegraden
och indragning av en notarietjänst i samband med omorganisationens genomförande
har lönenämnden förklarat sig intet hava att erinra.
Departe- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava övervägandena röranmentschefen.
de löneställningen för byråchefen å generalpoststyrelsens femte byrå, vilken
byrå handhar postsparbanken och postgirorörelsen, hittills resulterat i att
den förste innehavaren av berörda byråchefsbefattning vid ett par tillfällen
personligen tillerkänts en engångsersättning för arbetet med nämnda rörelsegrenars
organiserande inom postverket. Anledningen till att själva byråchefsbefattningen
icke givits en förbättrad löneställning torde huvudsakligen vara
den, att trots utvecklingen inom omförmälda rörelsegrenar denna fråga ansetts
icke böra prövas isolerat utan i samband med spörsmålet om löneställningen
för byråcheferna i allmänhet vid statens affärsdrivande verk och jämväl
inom statsförvaltningen i övrigt. Med hänsyn till den ytterligare utveckling,
postsparbanks- och postgirorörelserna företett, och då ifrågavarande byråchefsbefattning
genom den siste innehavarens avgång numera blivit vakant,
har generalpoststyrelsen emellertid ansett tiden vara inne att vidtaga en om
-
39
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
reglering av denna befattning och i samband därmed en organisatorisk ändring
av postsparbanks- och postgirorörelserna.
Postsparbanks- och postgirorörelserna hava, på sätt generalpoststyrelsen
framhållit, sedan åren 1923 och 1925, då postsparbanken införlivades med
postverket respektive postgirorörelsen infördes i Sverige, företett en utveckling,
som vid nämnda tidpunkter väl näppeligen kunnat förutses. Därtill
kommer, att dessa rörelsegrenar måste anses intaga en särskild ställning inom
postverket, bland annat därutinnan att inom desamma det löpande arbetet,
i motsats till vad förhållandet är inom övriga rörelsegrenar, till stor del fullgöres
å byrån och icke vid lokalförvaltningarna. Med hänsyn till nu anförda
omständigheter synes åt den centrala förvaltningen av postsparbanks- och
postgirorörelserna böra givas en i organisatoriskt avseende annan ställning
inom styrelsen än den nuvarande, och jag finner mig i sådant hänseende böra
förorda generalpoststyrelsens förslag, att ifrågavarande rörelsegrenar utbrytas
ur den vanliga byråindelningen och bilda en särskild avdelning inom styrelsen.
Vad beträffar befattningen såsom chef för den nya avdelningen synes det
i betraktande av de fordringar, som särskilt på grund av de viktiga ärendena
rörande medelsplaceringen måste ställas på befattningens innehavare,
vara motiverat, att anställningsform och löneställning skilja sig från de för
byråchefer nu gällande. Med hänsyn härtill och då det ej utan olägenhet
torde kunna anstå under längre tid med att med ordinarie innehavare besätta
den för närvarande vakanta chefsbefattningen, finner jag mig böra
utan avvaktan på den blivande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna
för statens befattningshavare tillstyrka, att den nuvarande byrachefsbefattningen
å femte byrån redan innevarande år utbytes mot en befattning
såsom postsparbankschef med förordnande på viss tid.
Vidkommande härefter den nya befattningens löneställning har generalpoststyrelsen
föreslagit ett arvode av 14,000 kronor, därvid styrelsen förutsatt,
att postsparbankschefen jämväl skulle kunna erhålla uppdrag såsom generaldirektörens
ställföreträdare samt att arvodet skulle utgå till dess statsmakterna
fattat beslut i anledning av den utredning, som kunde komma att
verkställas rörande lönerna för tjänstemän på ledande poster inom affärsverken.
Lönenämnden åter har ansett, att postsparbankschefen borde vara
utesluten från möjligheten att erhålla förordnande såsom verkschefens ställföreträdare,
samt med hänsyn till arbetsuppgifternas krävande art och under
erinran, att nämnden i anledning av framställning från järnvägsstyrelsen förordat
ett till 16,000 kronor förhöjt arvode för verkstadsdirektören vid statens
järnvägar, föreslagit, att jämväl arvodet för postsparbankschefen skulle bestämmas
till detta belopp, vilket arvode enligt nämndens mening icke borde
betraktas såsom provisoriskt i avvaktan på blivande löneutredning. Med anledning
härav vill jag framhålla, att generalpoststyrelsen icke torde böra betagas
möjligheten att undantagsvis, där omständigheterna så påkalla, kunna
lämna uppdraget såsom generaldirektörens ställföreträdare jämväl åt postsparbankschefen.
Vidare vill jag här förutskicka, att jag, såsom i det följande
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
närmare omförmäles, i avvaktan på den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna
ansett mig icke böra förorda någon höjning av arvodet
för verkstadsdirektören vid statens järnvägar. Även med hänsyn härtill
finner jag mig icke kunna tillstyrka, att detta arvode nu bestämmes till
högre belopp än 14,000 kronor.
Vad slutligen angår övriga befattningar å den nya bankavdelningen, synes
det.erforderligt, att postsparbankschefen för att kunna mera odelat ägna sig
åt de viktigare ärendena, särskilt medelsplaceringarna, erhåller biträde av en
kvalificerad kraft för överinseendet av kontobokföringen och personalen å
avdelningen m. m. Med hänsyn härtill och då i samband med inrättande för
sådant ändamål av en ny befattning den nuvarande, vakanta sekreterarbefattningen
i 26 :e lönegraden kan utbytas mot en sekreterartjänst i 24 :e lönegraden
samt en notariebefattning kan indragas, vill jag tillstyrka styrelsens förslag
om inrättande av en kontorschefstjänst. I fråga örn löneställning torde
emellertid i avvaktan på erfarenhet rörande befattningens arbetsuppgifter densamma
böra placeras i 27 :e lönegraden.
En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden m. lii. I sin skrivelse den
18 december 1935 har generalpoststyrelsen framlagt förslag till vissa ändringar
beträffande fördelningen mellan styrelsens andra och fjärde byråer
av därstädes förekommande ärenden samt dessa ärendens beredning och
föredragning ävensom i samband därmed inrättande av en sekreterarbefattning
å fjärde byrån.
Till andra byråns handläggning höra nu ärenden angående kapitalökningsanslag
och förnyelsefond för postverket, postverkets fastighetsförvaltning
ävensom anskaffande av för verket erforderliga lokaler i allmänhet
samt postlokalers uppvärmning, belysning och städning, postverkets fartyg,
postverkets industriella drift (verkstad, garage med automobilverkstad i
Stockholm, blankettryckeri med bokbinderi samt frimärkstryckeri), centralupphandlingen
av inventarier och förbrukningsartiklar, ävensom disposition,
underhåll, redovisning och avskrivning av dylika effekter, postverkets frimärks-,
persedel- och blankettförråd, anskaffande och tillhandahållande av
frankotecken, kvittens- och svarskuponger, ficksparbössor, diligensbiljetter
samt statsstämplar, anskaffande av uniformsbeklädnad, stämpelväsendet, telefonabonnemang,
postmuseum samt slutligen ärenden angående läkarvård,
tillämpning av resereglemente!, traktamenten vid tjänstgöring å annan ort
än stationsorten, flyttningskostnader, understöd åt f. d. poststationsföreståndare
och lantbrevbärare samt livräntor.
Å fjärde byrån handläggas ärenden angående inkomstberäkning
och driftkostnadsstater för postverket, upprättande av verkets huvudräkenskaper
jämte tillhörande bokslut, upprättande av ekonomiska uppgifter och
räkenskapssammandrag, postverkets medelsförvaltning och kassaväsen samt
kontroll däröver, revision av distrikts- och lokalförvaltningarnas räkenskaper
med undantag av postsparbanks- och postgirorörelserna, avräkningar avseende
postverkets ersättning för postsparbanksrörelsens handhavande samt
övriga kostnader för postsparbanken ävensom kostnaderna för postgirorörelsen,
avräkningar beträffande genom postverket försålda radiolicenser och inkasserade
tullavgifter, avräkningar och likvider med utländska postförvaltningar,
postverkets bestyr med skatteuppbörd, i den mån dessa ärenden icke
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
41
handläggas å tredje byrån, utbetalning av folkpensioner, ersättning för felaktigt
utbetalda postanvisnings- och postgiromedel m. m., avskrivning av
postverkets fordringar i vissa fall, postverkets pensionsfond och undcrstödskassa
m. m.
Beträffande ärendena å andra byrån anför generalpoststyrelsen, att
av desamma fastighetsärendena under senare år kommit att intaga en alltmer
framträdande plats. Härom yttrar styrelsen:
Postverket äger för närvarande, bortsett från områden avsedda till landningsfält
för flygplan, 78 fastigheter, representerande ett sammanlagt bokfört
värde av omkring 35 miljoner kronor. I verkets egna byggnader inrymmas
lokaler för generalpoststyrelsen, postverkets verkstad samt 58 postkontor
och 2 postexpeditioner. Antalet till uthyrning avsedda bostads-, kontors-
och butikslägenheter i verkets fastigheter uppgår till över 600.
Det är givet, att detta stora fastighetsbestånd föranleder ett avsevärt arbete.
Före den under år 1927 genomförda omorganisationen av generalpoststyrelsen
och postdirektionerna hade postdirektörerna att öva tillsyn
över fastigheternas i landsorten underhåll, att verkställa besiktning
av fastigheterna samt att besluta örn reparationsarbeten inom
en viss kostnadsram. För att åstadkomma en enhetlig och likformig
handläggning av härtill hörande ärenden blev fastighetsförvaltningen under
nämnda år helt centraliserad till styrelsen.
Jämsides med fastighetsärendena handläggas å andra byrån frågor om
förhyrande av för postverket erforderliga lokaler i allmänhet samt postlokalers
uppvärmning, belysning och städning. Antalet för postanstalterna
förhyrda lokaler uppgår för närvarande till 474. Även dessa ärenden äro
av betydande omfattning och vikt.
Med den förberedande behandlingen av ovan nämnda ärenden sysselsättas
för närvarande tre tjänstemän i respektive 20 :e, 17 :e och ll:e lönegraderna
med tjänstemannen i 20 :e lönegraden, en kontrollör, såsom närmast ansvarig
för ärendenas beredning, varefter de av byråchefen föredragas i styrelsen
i den mån han icke själv äger avgöra dem. På grund av det stora
antalet fastighetsärenden erfordras nu förstärkning av den därmed sysselsatta
personalen. Med hänsyn till ärendenas ekonomiska betydelse har styrelsen
övervägt inrättandet av en ny befattning i högre löneställning än 20 :e
lönegraden, vilkens innehavare skulle svara för beredningen av dessa ärenden
och för det dagliga arbetet inom fastighetsavdelningen.
Den nuvarande ordningen medför emellertid så till vida ett dubbelarbete,
sorn dessa ärenden beredas av nämnda avdelning och därefter föredragas
eller avgöras av byråchefen. I detta hänseende skulle inrättandet av en ny
befattning icke innebära någon ändring. Däremot skulle, örn dessa ärenden
överflyttades till handläggning av sekreteraren med biträde av annan
personal, sekreteraren kunna i styrelsen föredraga en betydande del av de
fastighets- och liknande ärenden, som byråchefen för närvarande har att
föredraga, varvid för handläggning av denne skulle av ärenden av detta
slag återstå sådana, som äro av större ekonomisk betydelse, såsom om förvärv
av fastighet, nybyggnader och större ombyggnader av fastighet och
liknande. Styrelsen har således för avsikt att låta sekreteraren övertaga
beredningen av nämnda ärenden samt, i viss omfattning, även föredragningen
av dessa.
Sekreteraren å andra byrån har emellertid för närvarande till åliggande
att bereda och i styrelsen föredraga ärenden angående läkarvård, tillämpning
av resereglementet, traktamenten vid tjänstgöring å annan ort än sta
-
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
tioneringsorten, flyttningskostnader samt angående understöd åt f. d. poststationsföreståndare
och lantbrevbärare m. fl. ävensom angående livräntor.
Dessa ärenden äro av den omfattning, att de taga sekreterarens tid nära
nog helt i anspråk. För vissa utredningsarbeten bär han dessutom biträde
av annan personal. Ifrågavarande ärenden äro emellertid icke av samma
natur som övriga till andra byråns handläggning hörande ärenden. Att
de likväl hittills behandlats å denna byrå, beror därpå, att andra byrån före
den under år 1927 genomförda omorganisationen handhade ekonomiska ärenden
i allmänhet, till vilka nämnda ärenden äro att hänföra. Då övriga
ekonomiärenden nämnda år överflyttades till fjärde byrån, medan nämnda
ärenden angående läkarvård m. m. kvarlämnades å andra byrån, var anledningen
härtill, att sekreteraren å andra byrån, som ägde goda förutsättningar
att fortfarande liksom förut handlägga sistnämnda frågor, icke ansågs
lämpligen kunna övertaga andra arbetsuppgifter, vilket skulle hava blivit
nödvändigt, därest dessa ärenden överflyttades till annan byrå. Skulle
jämväl sekreteraren hava överflyttats till fjärde byrån, hade det icke kunnat
undvikas, att han måst i viss utsträckning övertaga för honom nya arbetsuppgifter,
varför icke heller denna anordning ansågs lämpligen kunna genomföras.
Generalpoststyrelsen framhåller, att styrelsen med hänsyn till vikten av att
tillförsäkra ärendena angående förvaltningen av postverkets fastigheter, förhyrande
av postlokaler m. m. en mera rationell handläggning och samtidigt
bereda byråchefen erforderlig lättnad i hans för närvarande alltför omfattande
föredragningsskyldighet numera funne det ofrånkomligt att, därest
dyrare anordningar skulle kunna undvikas, låta sekreteraren övertaga beredningen
och, i viss omfattning, föredragningen av dessa och överflytta
ärendena angående läkarvård, ersättning för tjänsteresor, traktamenten vid
tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten, flyttningskostnader ävensom
angående livräntor till fjärde byrån, dit de på grund av såväl organisatoriska
skäl som lämplighetshänsyn borde vara förlagda. Vidare vore det
avsett att till den av styrelsen föreslagna nya trafikbyrån överflytta ärenden
angående understöd åt f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare
m. fl.
Styrelsen yttrar härefter:
Genom den här ovan berörda anordningen skulle därjämte vinnas den
fördelen, att sekreteraren vöre väl förtrogen med en viktig del av byråns
arbetsområde. Han skulle därjämte biträda byråchefen med handläggningen
av andra mera betydelsefulla ärenden och således vara skickad att
vid förfall för byråchefen fullgöra dennes åligganden.
Den nuvarande sekreteraren kan emellertid icke övertaga nu nämnda
fastighets- och liknande ärenden. Hans hälsotillstånd har under senare år
varit mindre tillfredsställande, och han har nödgats i betydande utsträckning
begagna sig av sjukledighet. Under åren 1933, 1934 och 1935 har
han sålunda varit sjukledig icke mindre än respektive 118, 68 och 244 dagar.
Någon annan utväg föreligger icke än att överflytta förenämnda sekreterare
till övergångsstat och att under hans återstående tjänstetid anvisa honom
annat lämpligt arbete.
På sätt förut nämnts, har sekreteraren för beredningen av de ärenden,
som föredragits av honom, haft hjälp av en biträdande tjänsteman. Denne,
en postassistent, kan vid ärendenas överflyttning till andra byråer indragas.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Vidkommande ärendena å fjärde byrån anför generalpoststyrelsen
följande:
Den omorganisation av generalpoststyrelsen, som på styrelsens förslag ar
1927 beslutades av Kungl. Majit och riksdagen, medförde, att fjärde byrån
fullständigt ändrade karaktär. Från byrån överflyttades nämligen ombudsmansexpeditionen
till första byrån och reklamationskontoret till tredje byrån.
I stället överfördes postverkets huvudkassa samt de bokförings- och revisionsavdelningar,
som tidigare tillhört andra byrån, till fjärde byrån, vilken därjämte,
likaledes från andra byrån, övertog upprättandet av inkomst- och utgiftsstater
samt handläggningen av övriga ärenden av allmänt ekonomisk
natur. På grund av denna genomgripande omläggning och då omorganisationen
icke skulle fullständigt genomföras förrän vid dåvarande chefens för
fjärde byrån avgång från tjänsten den 1 maj 1930 — intill vilken tidpunkt
en från andra byrån överflyttad byrådirektörstjänst skulle uppehållas å fjärde
byrån — förelågo givetvis stora svårigheter att avgöra, vilken personaluppsättning,
som framdeles kunde erfordras å fjärde byråns kansli. Med hänsyn
härtill ansåg generalpoststyrelsen sig vid omorganisationsförslagets upprättande
i förevarande hänseende allenast böra föreslå, att en förste kontrollör
placerades å kansliet.
Enär omfattningen av de arbetsuppgifter, som åvila chefen för fjärde byrån,
omöjliggjorde, att han personligen kunde utöva den omedelbara tillsynen
och kontrollen över kassa- och räkenskapsväsendet, måste emellertid detta
arbete uppdragas åt den förste kontrollör, som ursprungligen avsetts för fjärde
byråns kansli. Denna åtgärd ansågs desto mera lämplig, som å ifrågavarande
förste kontrollörsbefattning hade placerats en förste aktuarie å övergångsstat,
vilken ägde goda insikter i fråga om postverkets räkenskapsväsende,
men däremot icke var förtrogen med sådana utredningsarbeten,
uppsättandet av skrivelser och övriga expeditioner, som förekomma å
kansliet.
Förutom åliggandet att närmast under byråchefen utöva tillsyn över den
del av göromålen å fjärde byrån, som avser kassa- och räkenskapsväsendet,
har åt denne förste kontrollör uppdragits att förestå utrikes paketrevisionen
jämte revisionen av räkenskaper avseende tullavgifter för med post infört
gods samt att handlägga ärenden angående överskott och brister vid postanstalterna
samt beträffande familjepensionsavgifter för kvinnliga tjänstemän
m. m.
Å fjärde byråns kansli äro för närvarande placerade en kontrollör och en
förste postassistent. Förste postassistenten är huvudsakligen sysselsatt med
ärenden angående byråns personal, som uppgår till omkring 165 personer,
samt den förberedande handläggningen av ersättningsärenden avseende postanvisnings-,
postgiro- och postförskottsrörelserna. Å kansliet förekomma omfattande
utredningar i ekonomiska frågor, särskilt i samband med uppgörandet
av inkomstberäkningar och driftkostnadsstatförslag lör postverket samt
i och för fastställandet av postverkets ersättning för postsparbanks- och postgirogöromålen
m. m. Vidare kräva de från byråns revisionsavdelningar för
prövning överlämnade anmärkningsmålen ofta ingående utredningar och
undersökningar, innan desamma kunna upptagas till slutligt avgörande. Detta
gäller även i fråga örn sådana folkpensionsärenden, vilka på grund av att de
äro av principiell eller eljest mera invecklad art icke slutbehandlas a vederbörande
avdelning. För detta utredningsarbete jämte uppsättandet av beslut
och skrivelser i viktigare ärenden står för närvarande endast en tjänsteman
till byråchefens förfogande, nämligen den å byråns kansli placerade kontrollören.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Styrelsen anför, att omfattningen och betydelsen av det arbete, som utfördes
å fjärde byråns kansli, numera krävde, att en sekreterare anställdes
å denna byrå. Härigenom skulle även styrelsens önskemål att i högre
grad än vad som med nuvarande personalstyrka vore möjligt följa och övervaka
anslagsdispositioner och övriga ekonomiska angelägenheter kunna tillgodoses.
Beträffande den nye sekreterarens anställande och arbetsuppgifter anför
styrelsen slutligen följande:
Vid sina tidigare överväganden i denna fråga har generalpoststyrelsen beräknat,
att med anställandet av sekreterare å fjärde byrån skulle kunna anstå,
intill dess den nuvarande innehavaren av förste kontrollörstjänsten å kassa-
och räkenskapsavdelningen avgår ur tjänst, vilket inträffar den 1 maj
1938. Under tiden dessförinnan skulle då å fjärde byråns kansli i mån av
behov tjänstgöra tillfällig förstärkning av lämplig kvalificerad arbetskraft.
Styrelsens avsikt har nämligen varit, att sekreteraren skulle, förutom det viktigaste
kansliarbetet, övertaga vissa av de göromål, som för närvarande utföras
av nämnde förste kontrollör, samt att förste kontrollörens övriga arbetsuppgifter
skulle övertagas av annan personal å byrån. Medelst en sådan
omläggning har det ansetts möjligt att indraga förste kontrollörstjänsten i
samband med sekreterartjänstens inrättande.
Genom överflyttningen till fjärde byrån av en avsevärd del av de ärenden,
som sekreteraren å andra byrån för närvarande handlägger med biträde av
övrig kanslipersonal å sagda byrå, inträder emellertid en så stor arbetsökning
för fjärde byrån, att med sekreterartjänstens inrättande ej längre kan
anstå. Huruvida det på grund av de nytillkommande göromålen kan befinnas
nödvändigt med en ersättare — vid vederbörandes avgång — för den
förste aktuarie å övergångsstat, som för närvarande uppehåller förste kontrollörstjänsten
å kassa- och räkenskapsavdelningen, kan icke bedömas förrän
någon tids erfarenhet vunnits av den föreslagna göromålsöverflyftningen från
andra till fjärde byrån. Då i alla händelser den eventuellt behövliga arbetskraften
kan sättas i lägre grad än förste kontrollör, synes nämnda förste kontrollörstjänst
redan nu kunna avföras ur postverkets personalstat.
Sekreteraren å fjärde byrån skulle erhålla synnerligen omfattande och krävande
arbetsuppgifter. Han skulle nämligen hava att bereda ärenden av allmänt
ekonomisk natur såsom beträffande postverkets inkomstberäkningar
och driftkostnadsstater, avräkningar beträffande postsparbanks- och postgirogöromålens
handhavande, ärenden angående postverkets pensionsfond och
familjepensioneringen samt revisions- och folkpensionsärenden av större vikt
och betydelse. Vidare skulle han handlägga ärenden angående överskott och
brister vid postanstalterna samt beträffande läkarvård, tillämpning av resereglementet,
traktamenten vid tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten
och flyttningskostnader, vilka ärenden jämväl skulle av honom föredragas i
styrelsen. Därjämte skulle han fungera som byråchefens närmaste man och
ställföreträdare.
På innehavaren av denna sekreterartjänst måste ställas krav på god insikt
i postverkets ekonomiska förhållanden och räkenskapsväsende samt ingående
författningskännedom, särskilt beträffande avlönings- och pensionsbestämmelser
samt i fråga om den allmänna folkpensioneringen. Generalpoststyrelsen
har emellertid icke ansett sig böra föreslå högre lönegradsplacering än i
24 :e lönegraden.
Lönenämnden har med hänsyn till den kvalificerade arten av de göromål,
som skulle handläggas av den nye sekreteraren å fjärde byrån, för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
45
ordat bifall till generalpoststyrelsens förslag härutinnan. Styrelsens förslag
i övrigt på denna punkt har icke föranlett något uttalande från nämndens
sida.
Generalpoststyrelsens förslag i fråga om ärendena å andra byrån synes Departemig
ändamålsenligt, och vill jag med hänsyn härtill och i betraktande av mentschefenföreliggande
förhållanden tillstyrka, att den nuvarande sekreterarbefattningen
i 26:e lönegraden å sagda byrå avses för beredning och, i viss omfattning,
föredragning av ärenden rörande postverkets fastigheter och förhyrda lokaler
m. m. samt att den nuvarande innehavaren av befattningen uppföres
å övergångsstat och befattningen besättes med ny innehavare.
Vad beträffar fjärde byrån, äro de arbetsuppgifter, som numera ankomma
på byråns kansli, mångskiftande och jämväl krävande samt skulle genom
den ifrågasatta överflyttningen från andra byrån av ärenden rörande läkarvård
m. m. ytterligare utökas. Med hänsyn till såväl omfattningen som
arten av de ärenden, som sålunda skulle handläggas å kansliet, synes det
motiverat, att ifrågavarande byrå i likhet med styrelsens övriga byråer erhåller
en kvalificerad arbetskraft, som jämväl kan vara byråchefens närmaste
man och ställföreträdare. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att
för sådant ändamål inrättas en ny sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden.
Vid bifall härtill skulle en förste kontrollörsbefattning samt en postassistenttjänst
kunna indragas.
Två nya aktuariebefattningar. Generalpoststyrelsen har i skrivelse den
28 augusti 1935 samt i sin förut omförmälda skrivelse den 18 december 1935
framlagt förslag om inrättande av två nya befattningar, den ena i 22:a lönegraden
och den andra i 21:a lönegraden, samt avsedda såsom föreståndare,
den förra för postverkets expedition för försäljning av frankotecken till samlare
och den senare för postmuseum.
Beträffande expeditionen för frankoteckensf örsäljning
anför styrelsen följande:
Under januari 1928 öppnades i Stockholm en särskild expedition för försäljning
av frankotecken till samlare. Den är förlagd under postkontoret
Stockholm 1 samt förestås av en kontrollör. Redan från första början visade
allmänbeten livligt intresse för expeditionen och tog flitigt dess tjänster i
anspråk. Örn expeditionens arbetsuppgifter och verksamhet torde följande
närmare upplysningar böra lämnas. Såsom av själva namnet framgår är expeditionens
uppgift att försälja frankotecken till samlare. Försäljningen inskränker
sig givetvis icke till kontantförsäljning vid disken utan sker också
under form av effektuerande av ingångna skriftliga rekvisitioner, i stor omfattning
från utlandet. Expeditionen har i sammanhang därmed utvecklat
sig till en fullständig upplysningsbyrå uti filatelistiska frågor, som angå
svenska frankotecken överhuvud taget, och dit vända sig i sadant hänseende
i betydlig utsträckning filatelistiska sammanslutningar, enskilda samlare och
frimärkshandlande såväl inom som utom riket. Föreståndaren bär härvid
att föra en omfattande skriftväxling med kunder inom och utom riket. Genom
rundskrivelser till föreningar och enskilda samlare hållet han dem underrättade
örn de förändringar, som ske beträffande frimätkenas färge!,
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
papper, tryck o. s. v., förändringar, som gå den stora allmänheten förbi, men
som för samlare äro av stort intresse. Han måste genom uppsatser i in- och
utländska facktidskrifter väcka intresse för de svenska märkena och med
de stora utländska firmorna underhålla ständig skriftväxling, då det är av
vikt för dessa firmor att erhålla besked för sina specialsamlare om differenser
i de olika upplagorna, örn nya plåtar och så vidare. Dessutom har han att
genom de utländska tidskrifterna följa förändringar och nyheter inom filatelien.
Vid lämpliga tillfällen brukar han vidare, för att stimulera intresset,
hålla föredrag inom de svenska frimärksföreningarna; och han har att avgiva
förslag i frågor, som beröra expeditionens verksamhet, såsom ifråga om
frimärken, datumstämplar och liknande.
De göromål sålunda, som krävas av expeditionens föreståndare, äro icke
av allmän postal karaktär. De förutsätta särskilt förvärvade kunskaper utöver
eller vid sidan av de vanliga fackkunskaperna Föreståndaren måste
äga en grundlig kännedom om frimärkenas historia, framställning samt egenskaper.
Härutöver erfordras — såsom torde framgå av nyss lämnade meddelande
om arten av hans sysslor — särskilda personliga förutsättningar för
att rörelsen må lämna ett gott resultat. Av efterföljande siffror framgår
omfattningen av expeditionens verksamhet:
Å r |
Uppbörd kronor |
Inkomna skriftliga rekvisitioner |
1928 ................. |
112,455 |
2,475 |
1929 ...................... |
99,382 |
1,109 |
1930 .......................... |
128,734 |
2,997 |
1931 ..................... |
116,027 |
3,034 |
1932 ....................... |
118,786 |
3,746 |
1933 ................. |
109,932 |
3,292 |
1934 ........................... |
119,984 |
4,408 |
1935 ''/i—8% .................... |
103,523 |
4,414 |
Uppbörden är sålunda ganska betydande och är lika stor och större än
den lokala uppbörden vid åtskilliga postkontor av klass 2.
De ordinarie personalomkostnaderna för expeditionen uppgå till 10,770
kronor för år. Vid särskilda tillfällen kan någon personalförstärkning vara
erforderlig, detta dock undantagsvis. Under år 1934 anlitades sålunda icke
någon förstärkning. Som lokal åt expeditionen är upplåtet utrymme i anslutning
till postkontorets Stockholm 1 lokaler. Hyresvärdet av detta utrymme
beräknas till omkring 800 kronor per år.
Rörelsen lämnar sålunda ett förhållandevis stort överskott.
Expeditionens nuvarande föreståndare, en kontrollör, innehar 20 :e lönegraden.
Denna lönegrad anser generalpoststyrelsen emellertid vara för låg,
om skälig hänsyn tages till verksamhetens omfattning och säregna art. Ett
gott resultat är, såsom av det sagda torde framgå, i allra högsta grad beroende
på föreståndarens personliga förutsättningar, på hans intresse och energi
samt på hans kunskaper och erfarenhet inom rörelsens områden. För förvärvandet
av grundlig sådan erfarenhet och kunskap krävas år av intresserat
arbete. De rätta personliga förutsättningarna kunna svårligen förvärvas.
Den nuvarande föreståndaren fyller i hög grad de krav, som måste ställas
på befattningens innehavare, och det är till största delen tack vare hans
stora duglighet och intresse för uppgiften, som expeditionen vunnit det förtroende
den har och lämnar ett så gott ekonomiskt resultat. Bortsett från
de här nämnda rent sakliga förutsättningarna för befattningens höjande i
lönegrad, är en sådan uppfattning synnerligen önskvärd för att den nuva
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
47
rande föreståndaren, vilken det i förekommande fall skulle bliva mycket
svårt att ersätta, skall finna med sin egen fördel förenligt att kvarbliva vid
befattningen. Då expeditionen, som ovan sagts, är en avdelning av postkontoret
Stockholm 1, läge närmast till hands att höja kontrollörst jönsten till en
förste kontrollörstjänst (22:a lönegraden).
Emellertid hava expeditionens verksamhet och uppgifter intet gemensamt
med postkontorets Stockholm 1 verksamhet. Nästan alla ärenden, som ankomma
på expedition, dryftas och handläggas redan nu utan förmedling
av postmästaren i direkt samarbete mellan å ena sidan expeditionen samt a
andra sidan postdirektionen i Stockholms distrikt eller generalpoststyrelsen,
och expeditionen fungerar således redan nu som en i det stora hela självständig
expedition. Det är därför lämpligt, att den definitivt skiljes från
postkontoret Stockholm 1 och förvandlas till ett självständigt postkontor (på
detta sätt är denna sak ordnad i vissa främmande länder), att förestås av en
särskild postmästare. Den viktiga lösningen av frågan bör då bli den, att
den nuvarande kontrollörsbefattningen icke utbytes mot en förste kontrollörsbefattning
utan mot en postmästartjänst av klass 2.
Vidkommande postmuseum yttrar styrelsen följande:
De första åtgärderna för åstadkommande av ett svenskt postmuseum vidtogos
år 1893. Nämnda år fäste nämligen generalpoststyrelsen postförvaltarnas
uppmärksamhet på lämpligheten av att till postverkets persedelförråd
inleverera sådana vid postanstalterna obehövliga föremål, som ansågos vara
av något värde för ett blivande postmuseum. En i samband med det första
nordiska posttjänstemannamötet i Stockholm år 1903 anordnad postutställning
gav ökad näring åt tanken på inrättande av ett permanent postmuseum,
och år 1906 öppnades detta museum uti lokaler i posthuset vid Lilla Nygatan
i Stockholm, där det fortfarande är inrymt.
Under de nära 30 år, som förflutit sedan postmuseum öppnades, hava museets
samlingar ökats i mycket hög grad. Efter att ursprungligen hava varit
uppdelade i två avdelningar, den historiska avdelningen och modellsamlingen,
äro postmuesi samlingar numera fördelade på följande 14 avdelningar,
nämligen: posttransportmedel till lands; posttransportmedel till sjöss;
luftpost; fastigheter; uniformer; interiör från äldre postkontor; kassaförvaringsrum,
brevstämplingsmaskiner m. m.; brevlådor och skyltar; svensk post
i Finland, Östersjöprovinserna etc.; personhistoria; brev och postförordningar;
frankotecken och stämplar; brott och olyckor; utländska avdelningen.
Det nu använda utställningsutrymmet omfattar 23 större och mindre rum
med en sammanlagd golvyta av omkring 800 kvadratmeter. Beträffande
värdet av museets samlingar må nämnas, att enbart frankoteckenssamlingen
av filatelister värderats till inemot 1 miljon kronor.
Av det anförda torde framgå, att postmuseum numera är av betydande
omfattning. I själva verket kan museet i fråga örn de postala samlingarnas
storlek tävla med Reichspostmuseum i Berlin, och det överträffas icke av något
annat postmuseum i hela världen. På grund av samlingarnas art äga desamma
ett icke allenast postalt utan även mera allmänt kulturellt intresse.
Uppskattningen av museet från allmänhetens sida har också successivt ökats,
vilket torde i viss mån belysas därav, att antalet besökande stigit från 1,847
personer år 1915 till 0,340 personer år 1934 samt under första hälften av
år 1935 utgjort inemot 5,000 personer.
Den starka utveckling, som postmuseum företett, är givetvis i hög grad
beroende på den välvilja, som från både .statens och enskildas sida visats
museet i form av anslag respektive donationer och understödsverksamhet.
Vad anslagen beträffar, må anföras, att Kungl. Majit allt ifrån museets (ill
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
blivelse ställt visst årligt belopp — ursprungligen 1,000 kronor och numera
5,000 kronor — till generalpoststyrelsens förfogande för inköp av sådana
föremål och effekter, som kunna befinnas vara av värde för museet. I fråga
örn donationerna torde det vara tillfyllest att nämna de omfattande och
värdefulla frimärkssamlingar, som överlämnats till postmuseum av direktören
Hans Lagerlöf, New York, greve E. von Rosen, Rockelsta, ministern
Harald Bildt, Kairo, marindirektören F. Arsenius, Stockholm, professorn A.
Levin, Stockholm samt grosshandlaren Fredrik dorchimont, Göteborg. Understödsverksamheten
slutligen bedrives av den för nära tio är sedan bildade
föreningen »Postmusei vänner», som bland annat utverkat medgivande att
av lotterimedel disponera ett belopp av 15,000 kronor för inköp av föremål
för postmuseum.
Föreståndarskapet för postmuseum omhänderhades ursprungligen av den
notarie hos generalpoststyrelsen, som hade till huvuduppgift att förestå postverkets
undervisningsanstalt. För sin befattning med museet uppbar han
särskild ersättning av 900 kronor för år. Från och med den 1 maj
1913 genomfördes den ändringen i museets organisation, att åt sekreteraren
å generalpoststyrelsens andra byrå uppdrogs att utan särskild ersättning vara
föreståndare för postmuseum. Det den dåvarande innehavaren av sekreterartjänsten
sålunda meddelade uppdraget utövades sedermera av honom, även
sedan han utnämnts till förste intendent hos generalpoststyrelsen, ända till
hans i början av år 1935 timade frånfälle. Under framhållande av den betydelse,
som föreståndarens personliga insats haft för museets förkovran,
samt det avsevärda arbete, som föreståndaren måst ägna museet vid sidan
av sin tjänst, hemställde generalpoststyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit
den 14 mars 1924 om bemyndigande att lill museiföreståndaren utbetala ersättning
med 600 kronor per år. Sådant bemyndigande lämnades även genom
Kungl. Maj: ts beslut den 9 maj 1924.
Ehuru museets föreståndare i avsevärd utsträckning använt sin tjänstefria
tid — kvällstimmar, sön- och helgdagar samt delvis även semesterledigheter
— till de göromål, som äro förenade med skötseln av postmuseet, har det sedan
åtskilliga år varit nödvändigt att för detta ändamål anlita biträden. Så
har personalen å förste intendentens expedition i icke ringa utsträckning biträtt
med dylika göromål, varjämte en annan hos styrelsen placerad tjänsteman,
som äger stort intresse för museets angelägenheter och goda förutsättningar
att handhava dem, tid efter annan befriats från en del av honom
eljest åliggande göromål för att biträda med skötseln av museet. Här ifrågavarande
göromål hava således redan förut krävt en arbetstid, fullt ut motsvarande
en hel arbetskraft.
Att i fortsättningen överlåta åt någon tjänsteman att vid sidan av annan
tjänstgöring sköta postmuseet låter sig icke göra, därest museets omfattande
samlingar skola på ett betryggande sätt vårdas och vidmakthållas. Det kan
med en sådan anordning icke heller förväntas, att vederbörande tjänsteman
skall hava intresse och krafter till övers för de arbetsuppgifter, som äro
förenade med hans ordinarie tjänst. Det måste under sådana förhållanden
anses vara ur alla synpunkter mest ändamålsenligt att åt en ordinarie tjänsteman
anförtro ansvaret för skötseln av postmuseet och att härför inrätta
en särskild befattning.
På innehavaren av den föreslagna befattningen måste givetvis ställas krav
på kunskaper i även andra ämnen än dem, med vilka en tjänsteman i allmänhet
i sin tjänst kommer i beröring. Han måste således vara väl förtrogen
med postverkets historia och de allmänna villkor och förutsättningar,
under vilka posten arbetat under olika tidsperioder. Av stor vikt är jämväl,
att samlingarna icke endast vårdas utan även ordnas på ett ur museala
Kungl. Mcij:ts proposition nr 141.
49
synpunkter tillfredsställande sätt. Föreståndaren måste jämväl tillvarataga
alla möjliglieter att utöka samlingarna och fördenskull samarbeta med olika
organ inom postverket samt med likartade institutioner såväl inom Sverige
som i utlandet.
Med hänsyn till de krav, som ur olika synpunkter måste ställas på föreståndaren
för postmuseum, kunde det ligga nära till hands att för denna
befattning ifrågasätta en jämförelsevis hög placering på löneskalan. Då det
emellertid här är fråga om en ny befattning och styrelsen icke har någon
erfarenhet att åberopa för ett yrkande på befattningens placering i någon
viss lönegrad, finner sig styrelsen böra stanna vid att föreslå den lägsta
placering, som enligt styrelsens mening lämpligen kan ifrågakomma för en
dylik tjänst, nämligen i 21 :a lönegraden. Befattningen torde böra benämnas
arkivarie.
Vid anställande på sätt förut angivits av föreståndare med uteslutande
uppgift att handhava postmuseum skulle givetvis den förenämnda, genom
Kungl. Maj:ts beslut den 9 maj 1924 medgivna särskilda ersättningen till
föreståndaren för postmuseum upphöra att utgå.
Löneniimnclen har anfört följande:
Lönenämnden har i anledning av remissen avlagt besök å expeditionen för
försäljning av frankotecken till samlare i ändamål att erhålla närmare kännedom
om de arbetsuppgifter, som ankomma på expeditionens föres tändare.
Nämnden har därvid närmast kommit till den uppfattningen, att dessa knappast
kunna anses vara av så kvalificerad art, att de i och för sig motivera
någon egentlig förhöjning i den löneställning, han för närvarande intager.
Emellertid har generalpoststyrelsen i sin skrivelse framhållit, att ett gott ekonomiskt
resultat av den å här ifrågavarande expedition bedrivna försäljningsrörelsen
vore i högsta grad beroende av att föreståndaren besutte de för uppgiften
erforderliga personliga förutsättningarna. Den nuvarande föreståndaren
fyllde i hög grad de krav, som måste ställas på befattningens innehavare.
En uppflyttning i lönegrad av tjänsten vore synnerligen önskvärd för att den
nuvarande föreståndaren, vilken det i förekommande fall skulle bliva mycket
svårt att ersätta, måtte finna det med sin fördel förenligt att kvarbliva vid befattningen.
Med hänsyn till önskvärdheten av att ombyte av innehavare å ifrågavarande
tjänst ej sker alltför ofta, har lönenämnden icke velat ställa sig helt avvisande
till frågan om en förbättring i sagda föreståndares tjänste- och löneställning.
Nämnden håller emellertid före, att inrättandet för nämnda föreståndare
av en postmästartjänst icke kan anses erforderligt eller lämpligt,
helst som sagda tjänstetitel för närvarande är förbehållen föreståndare för
stora postanstalter med deras skilda grenar av poströrelsen omspännande
verksamhet. Enligt lönenämndens mening skulle genom utbyte av kontrollörstjänsten
mot en befattning i 21 :a lönegraden ifrågavarande föreståndares
löneförhållanden bliva på ett lämpligt och skäligt sätt ordnade. Erinras må
i detta sammanhang, att föreståndaren för postverkets frimärkstryckeri innehar
tjänste- och löneställning såsom aktuarie (21 :a lönegraden). Organisatoriskt
sett torde frimärksexpeditionen lämpligen kunna inordnas såsom en
särskild avdelning under någon byrå i generalpoststyrelsen, varvid expeditionens
föreståndare lämpligen torde kunna erhålla tjänstetiteln aktuarie.
Lönenämnden vill emellertid hava uttalat, att vid den nuvarande innehavarens
avgång från befattningen frågan om tjänstens lönegradsplacering bör
tagas under förnyad omprövning.
Lönenämnden får alltså förorda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
inrättande från och med den I juli 1936 av en ny aktuariebefattning vid post
Bihang
till riksdagens protokoll WIIG. 1 sami. Nr lil. 4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Departe mentschefen -
verket samt att Kungl. Majit, under förutsättning av riksdagens bifall till sådant
förslag, beslutar om indragning av en kontrollörsbefattning vid samma
verk.
Lönenämndens ledamöter hava jämväl avlagt besök å postmuseum och
sökt bilda sig ett omdöme rörande föreståndarens arbetsuppgifter. Om ock
vissa skäl kunna anföras för inrättande för museets föreståndare av en tjänst
i 21 :a lönegraden, torde dock enligt nämndens mening en kontrollörsbefattning
kunna åtminstone tillsvidare anses för ändamålet tillfyllest. Lönenämnden
får fördenskull på det sätt förorda bifall till styrelsens förslag angående
löneställning för postmuseets föreståndare, att för honom inrättas en befattning
såsom kontrollör i 20:e lönegraden. Därest emellertid skäl skulle anses
föreligga att hänföra befattningen till 21 :a lönegraden, vill lönenämnden framhålla,
att benämningen »aktuarie» enligt nämndens mening är att föredraga
framför »arkivarie», vilken sistnämnda benämning synes giva en felaktig
uppfattning om befattningens natur.
De goda resultat, som uppnåtts vid frankoteckensförsäljningen, synas vara
att tillskriva de personliga förutsättningarna hos den nuvarande föreståndaren
för denna rörelse. Med hänsyn härtill och till den av generalpoststyrelsen
understrukna angelägenheten av att ifrågavarande befattning alltjämt
kommer att vara besatt med en sålunda kvalificerad innehavare, vill jag
ej motsätta mig, att ifrågavarande tjänst utbytes mot en befattning med något
högre löneställning.
Vidkommande föreståndarskapet för postmuseum framgår det av styrelsens
utredning, att vården av museets numera omfattande samlingar icke
längre på ett tillfredsställande sätt kan utövas såsom bisyssla. Jag finner
mig därför böra tillstyrka, att för liandhavandet av denna uppgift inrättas
en särskild befattning vid postverket.
Beträffande lönegradsplaceringen för ifrågavarande två föreståndarbefattningar
vill jag framhålla, att deras innehavare måste besitta vissa insikter
vid sidan av de vanliga postala fackkunskaperna, särskilt inom filatelien.
Med hänsyn härtill och till de förutsättningar i övrigt, som måste fordras
av de båda specialavdelningarnas föreståndare, anser jag mig kunna förorda
de nya befattningarnas placering i 21 :a lönegraden, och torde deras innehavare
lämpligen böra benämnas aktuarie.
Vid bifall till vad sålunda förordats skulle dels en kontrollörsbefattning
kunna indragas, dels ock den särskilda ersättningen av 600 kronor årligen
till föreståndaren för postmuseum upphöra att utgå.
Fråga om inrättande av en särskild byrå för trafikärenden. I sin skrivelse
den 18 okober 1935 har generalpoststyrelsen framlagt förslag örn den nuvarande
första byråns uppdelning på två byråer, en personalbyrå och en
trafikbyrå. Innan jag ingår härpå, må här erinras om följande.
Första byrån är för närvarande organiserad på två avdelningar, personalavdelningen
med därtill hörande ombudsmansexpedition, undervisningsanstalt,
militärassistentsexpedition och en för hela styrelsen gemensam renskrivningsexpedition,
samt trafikavdelningen. Byråchefen har till åliggande,
förutom huvudansvaret för byrån i dess helhet, att förestå personalavdel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
51
ningen, varå finnes placerad bland andra en sekreterare i 26:e lönegraden,
medan trafikavdelningen förestås av en byrådirektör, som föredrager eller
i förekommande fall själv meddelar beslut i sagda avdelnings ärenden.
Före år 1910 funnos för handläggning av personal- och trafikärenden två
byråer, en kansli- (personal-) och en trafikbyrå. Vid 1909 års omorganisation
av postverket sammanslogos dessa båda byråer till en byrå, den nuvarande
första byrån, och i samband med omorganisation av distriktsförvaltningarna
genomfördes från och nied år 1910 en decentralisation av åtskilliga
ärenden från generalpoststyrelsen till postdirektionerna.
För att bereda minskning i byråchefens å första byrån arbetsuppgifter
framlades efter hemställan av generalpoststyrelsen för riksdagen 1918 förslag
örn inrättande av en byrå för trafikärenden (proposition nr 385). Förslaget
avslogs av riksdagen, som ifrågasatte, örn icke genom decentralisering
av åtskilliga mindre viktiga ärenden generalpoststyrelsens arbetsmängd
skulle kunna i ej ringa mån begränsas.
Med anledning av detta riksdagens uttalande genomfördes från och med
den 1 februari 1919 ytterligare decentralisation av ärenden från generalpoststyrelsen
till distriktsförvaltningarna samt från dessa till lokalförvaltningarna
(postmiistarna).
I syfte att bereda lättnad i byråchefens å första byrån arbetsbörda hemställde
generalpoststyrelsen i skrivelse den 23 september 1921, att dåvarande
sekreterartjänsten för trafikärenden å sagda byrå måtte utbytas mot en byrådirektörsbefattning,
åt vars innehavare skulle uppdragas att närmast bära
ansvaret för arbetet å byråns trafikavdelning samt att allt efter ärendenas
vikt antingen självständigt avgöra eller ock inför styrelsen föredraga trafikärendena
med undantag av en del större ärenden av principiell innebörd.
Lönenämnden avstyrkte framställningen under framhållande bland annat,
att berörda spörsmål syntes komma att upptagas till prövning av 1920 års
postkommitté vid dess utredning rörande förekomsten av överkvalificerad
arbetskraft inom postverkets olika förvaltningar. Vid anmälan inför Kungl.
Majit år 1922 (i propositionen nr 195) av ärendet anförde departementschefen,
att ehuru bärande skäl syntes hava framförts för ifrågavarande
framställning, han likväl med hänsyn till vad lönenämnden anfört ansett
förslag i ämnet ej då böra föreläggas riksdagen.
I skrivelse den 18 oktober 1926 återkom generalpoststyrelsen till frågan
samt föreslog, att handläggningen och föredragningen av de trafikärenden
å första byrån, som ej sammanhängde med personalärendena, skulle överlämnas
till byråchefens närmaste man å trafikavdelningen samt att för
sådant ändamål sekreterartjänsten å nämnda avdelning skulle höjas till byrådirektörsbefattning.
— Lönenämnden avstyrkte i utlåtande den 22 november
1926 förslaget. Lönenämnden framhöll därvid, att i betraktande av det
nära sambandet mellan personal- och trafikärendena —- vilket varit den
huvudsakliga anledningen till dessa ärendens sammanförande å en byrå —•
det ur administrativ synpunkt förefölle mindre riktigt att till väsentlig del
frånskilja den senare gruppen av ärenden från byråchefens handläggning.
En dylik anordning skulle icke utan fog kunna betraktas såsom ett första
steg till ett fullständigt särskiljande av ifrågavarande båda ärendesgrupper
genom uppdelning av första byrån i en personalbyrå och en trafikbyrå,
något sorn, åtminstone under dåvarande förhållanden, icke kunde anses förenligt
nied de statsekonomiska synpunkterna och liven av andra anledningar
torde befinnas olämpligt. Beskaffenheten och omfattningen av personaloch
trafikärendena syntes ej heller utgöra tillräcklig grund att frångå den
gällande organisationsformen med två tjänstemän i sekreterarstnllning såsom
föreståndare närmast under byråchefen för respektive avdelningar. Det
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
borde vidare icke förbises, att ett bifall till förslaget säkerligen skulle medföra
krav på liknande uppfattning av motsvarande befattningar vid andra
verk, därvid kunde erinras om att å telegrafstyrelsens trafikbyrå trafik- och
personalavdelningarna förestodes av sekreterare, den ene i 26:e och den andre
i 24:e lönegraden. — I propositionen nr 208 till 1927 års riksdag förordades
en försöksanordning med förordnande för sekreteraren å trafikavdelningen
att tills vidare såsom byrådirektör handlägga och föredraga ifrågavarande
trafikärenden, varvid berörda sekreterarbefattning icke skulle uppehållas.
Däremot uttalades ingen erinran från riksdagens sida.
I skrivelse den 15 april 1930 föreslog generalpoststyrelsen, att den genom
innehavarens befordran till högre tjänst då ledigblivna byrådirektörsbefattningen
å andra byrån, vilken befattning sedan år 1927 övergångsvis varit
överflyttad till fjärde byrån, måtte placeras å första byrån i och för föredragning
av trafikärenden samt att i samband härmed sekreterarbefattningen
för dessa ärenden skulle indragas. Lönenämnden anförde, att trafikärendenas
vikt och omfattning dåmera finge anses motivera berörda sekreterarbefattnings
utbytande mot en byrådirektörstjänst, varför förslaget av nämnden
tillstyrktes. I proposition nr 66 till 1931 års riksdag förordades jämväl förslaget,
och sedan riksdagen godkänt detsamma tillsattes ifrågavarande, å
trafikavdelningen placerade byrådirektörsbefattning från och med den 1 juli
1931 med ordinarie innehavare.
Generalpoststyrelsen anför nu, att byråchefen å första byrån sedan flera
år praktiskt taget icke haft någon lid övrig för trafikärenden, utan att de
egentliga personalärendena tagit hans lid helt och fullt i anspråk. Med de
ständigt ökade krav, som dessa ärenden ställde på personalavdelningen och
byråchefen, hade denne i verkligheten icke något initiativ över för trafikfrågornas
allmänna planerande och kunde ej heller medhinna att öva någon allmän
tillsyn över arbetet inom trafikavdelningen, utan hade allt detta måst
övertagas av byrådirektören, som således svarade för trafikavdelningen alldeles
såsom en byråchef för sin byrå. Med trafikärendena hade byråchefen
praktiskt sett ingen annan befattning än att han några timmar i veckan vore
närvarande vid byrådirektörens föredragningar. Förhållandena hade sålunda
tvungit fram en anordning, svarande mot ett system med en särskild personalbyrå
och en särskild trafikbyrå.
Styrelsen framhåller vidare, att man tidigare, då den nu upptagna frågan
varit under omprövning, allmänt varit ense om att första byrån varit för arbetstyngd
och att någon åtgärd i det syfte, som de vid skilda tillfällen framlagda
förslagen till lösning eftersträvat, vore erforderlig, men också varje
gång ställt den definitiva lösningen på framtiden och för stunden sökt bereda
byrån erforderlig liittnad genom ökad utflyttning till distrikts- och lokalförvaltningarna
av en del ärenden. På denna väg kunde man emellertid nu
icke komma längre. Varken personal- eller trafikavdelningen handlade
andra ärenden än sådana, som måste handläggas centralt antingen på grund
av ärendenas principiella innebörd eller stora ekonomiska räckvidd eller av
nödvändigheten att trygga en likformig behandling av ärendena inom postverket
i dess helhet. Styrelsen lämnar en redogörelse för några av de viktigaste
ärenden, som handläggas av trafikavdelningen, nämligen bestämmandet
av ersättningarna till poststationsföreståndare samt lant- och lådbrevbärare,
ordnandet av järnvägspostbefordringen och ansvaret för postvagnsparken,
postförbindelserna å landsbygden, postdiligenstrafiken samt postbefordringen
luftledes, samt framhåller, att dessa ärenden vore av sådan art,
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
53
att de icke kunde i vidare mån än som redan skett överflyttas till avgörande
av andra organ. Oaktat den decentralisation, som genomförts, vore antalet
ärenden å trafikavdelningen högst betydande. Sålunda utgjorde antalet avbyrådirektören
föredragna ärenden åren 1931 och 1934 samt under tiden 1
januari—10 december 1935, plenimål respektive 77, 92 och 88 samt byråmål
respektive 1,040, 1,272 och 1,291, vartill komme ett stort antal ärenden,
i vilka byrådirektören hade att utan föredragning å styrelsens vägnar meddela
beslut. Antalet å trafikavdelningen diarieförda ärenden utgjorde under
nyssnämnda tidsperioder respektive 2,236, 2,245 och 2,520, varvid vore att
märka, dels alt endast viktigare ärenden diariefördes, dels att ett stort antal
icke diarieförda ärenden påkallade handläggning från byrådirektörens sida,
dels ock att i många fall ett under samma nummer uppfört ärende kunde föranleda
ett flertal utgående skrivelser.
Under erinran, att de anslag, med vilkas handhavande trafikavdelningen
närmast hade att taga befattning, i 1935 års driftkostnadsstat vore upptagna
med ej mindre än cirka 24.5 miljoner kronor, anför styrelsen, att trafikärendenas
betydelse liksom även dessa ärendens antal och omfattning vore av
den storleksordning, att den väl försvarade en ställning i organisationen jämförlig
med den, som andra byråer inom styrelsen intoge på grund av sina
verksamhetsområdens vikt och storlek. Det kunde slutligen i detta sammanhang,
gentemot det i detta ämne mot ett särskiljande av personal- och
trafikärendenas handläggning understundom framförda skälet, att dessa
båda ärendesgrupper ägde ett visst inbördes sammanhang, framhållas att,
på något enstaka undantag när, personalärenden och trafikärenden inom
postverket icke sammanhängde med varandra i högre grad än en mångfald
andra ärenden, som folie inom olika byråers verksamhetsområden och vilka
sålunda krävde samråd mellan två eller flera byråchefer.
Det borde fördenskull, enligt generalpoststyrelsens uppfattning, icke kunna
råda delade meningar om lämpligheten av att vart och ett av de båda stora
inom första byrån nu sammanförda versamhetsområdena borde hava en chef,
som helt finge bära ansvaret för arbetets behöriga gång och som innehade
den tjänstegrad och ställning inom postverkets organisation, vartill hans arbetes
vikt och omfattning berättigade honom.
Generalpoststyrelsen hemställer fördenskull, att förevarande, sedan mera
än 18 år på dagordningen stående organisationsfråga nu måtte bringas till
slutlig lösning och att sålunda en byrå med uppgift att handlägga trafikärenden
måtte inrättas inom styrelsen.
Beträffande de ärenden, som skulle handläggas å den nya trafikbyrån, anför
styrelsen följande:
Inom den föreslagna byråns verksamhetsområde skulle falla de ärenden,
som nu handlades av byrådirektören leir trafikärenden, d. v. s. ärenden
rörande inrättande av fasta postanstalter, diligenstrafik, postföring å landsväg
och sjöledes, postbefordran luftledes, lantbrevbäring, postombud och
ångbåtspostexpedition, postbefordran å järnväg och i sjöpostexpedition —
därvid frågor örn postkupéers och sjöpostexpeditioners personalbestånd fortfarande
skulle behandlas såsom personalärenden — samt anställning- och avlöningsvillkor
för poststationsföreståndare, lantbrevbärare, lådbrevbärare
och postombud samt med dessa jämförlig, tillfälligt anlitad personal.
Ärenden angående lådbrevbärarnas anställnings- och avlöningsvillkor
handlades å trafikavdelningen, medan frågor örn anordnande av lådbrevbäring
för närvarande ankomma på personalavdelningen. Å personalbyrån
skulle framdeles icke handläggas andra ärenden av detta slag än sådana,
54
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
som anginge lådbrevbäring i sammanhang med vanlig lokalbrevbäring. I
övrigt skulle dessa ärenden handläggas å trafikbyrån.
Slutligen skulle från andra byrån till den nya trafikbyrån överflyttas
ärenden rörande understöd åt avgående poststationsföreståndare samt lantoch
lådbrevbärare, varigenom samtliga ärenden rörande denna personals
förhållande till postverket koinme att tillhöra samma byrå.
Vad beträffar personaluppsättningen å den nya trafikbyrån, skulle enligt
styrelsens förslag byrådirektörstjänsten utbytas mot en byråchefsbefattning.
Då redan nu byrådirektören icke medhunne att handlägga och föredraga
samtliga trafikärenden och då han tid efter annan måste företaga
tjänsteresor för inspektion m. m., erfordrades en särskild befattningshavare
såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare, för vilket ändamål
syntes böra inrättas en sekreterartjänst i 24 :e lönegraden. Vid bifall härtill
kunde av de båda å trafikavdelningen placerade notariebefattningarna
den ena helt indragas och den andra utbytas mot en kontrollörstjänst, varvid
dock tills vidare berörda två befattningars innehavare syntes böra uppföras
å övergångsstat. Fullt genomförda skulle de föreslagna förändringarna
medföra en kostnadsökning av omkring 1,900 kronor, oberäknat dyrortsoch
dyrtidstillägg. Däremot skulle desamma icke inverka på personalbeståndet
å personalbyrån, vilket alltjämt skulle utgöras av, förutom byråchefen
å nuvarande första byrån, följande tjänstemän i högre lönegrad än
den 20:e å personalavdelningen, nämligen en byrådirektör och ombudsman,
en sekreterare i 26:e lönegraden (å kansliet), en sekreterare i 24:e lönegraden
(för undervisningsväsendet) samt 2 notarier (en å kansliet och en å ombudsmansexpeditionen).
Löne nämnden har anfört följande:
Det förslag till organisationsförändringar inom första byrån, generalpoststyrelsen
nu framlagt, avser att genomföra den uppdelning av ifrågavarande
byrå på tvenne byråer, vilken nämnden vid avgivande av sitt förberörda utlåtande
den 22 november 1926 förutsåg skola bliva följden av den då ifrågasatta
åtgärden att inrätta en särskild byrådirektörsbefattning för trafikärenden.
De betänkligheter mot att skilja trafikärendena från byråchefens å
första byrån handläggning, åt vilka lönenämnden vid sagda tillfälle gav
uttryck, göra sig enligt nämndens mening gällande även då fråga nu är
före att genomföra en definitiv skilsmässa mellan första byråns tvenne avdelningar,
personalavdelningen och trafikavdelningen, genom deras ombildande
till självständiga byråer.
Även örn en hel del trafikärenden äro av natur att kunna beredas och handläggas
för sig, synas dock trafikärendena i väsentliga delar äga ett sådant samband
med personalärendena, att betydande fördelar måste anses vara förenade
med att beredningen av båda dessa ärendesgrupper ledes av och sammanhålles
under en byråchef.
Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle å trafikbyrån beredas frågor
örn anställnings- och avlöningsvillkor för poststationsföreståndare, lantbrevbärare,
lådbrevbärare och postombud samt med dessa jämförlig, tillfälligt
anställd personal, var för sig utgörande betydande grupper av i postverkets
tjänst anlitad personal. Dessa ärenden stå emellertid nära ett flertal av de
å personalavdelningen handlagda ärendena rörande personaluppsättning och
avlöningsförhållanden m. m. för de personalgrupper, som tjänstgöra å de
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
55
under sistnämnda avdelning lydande postanstalterna. Övergång mellan anstalter
av olika slag förekommer ju ock stundom, och även i övrigt synas
förhållandena å över- och underordnade postanstalter delvis löpa parallellt
med varandra. Till följd härav skulle en viss dualism i personalärendenas
behandling kvarstå även efter den föreslagna omorganisationens genomförande.
Det förut av lönenämnden anförda exemplet från telegrafstyrelsen giver
vid handen, att en koncentrering till en och samma byrå av trafikärenden
och personalärenden låter sig väl förena med en ändamålsenligt fungerande
administration. Inom nyssnämnda styrelse handläggas såväl trafikärenden
som personalärenden å en och samma byrå, trafikbyrån, ehuru å särskilda
avdelningar, med sekreterare såsom närmast ansvariga under byråchefen för
arbetets behöriga bedrivande. Under chefen för trafikbyrån lyda ytterligare
tre avdelningar, med sekreterare eller kontrollör såsom föreståndare, ävensom
en militäravdelning och en undervisningsanstalt. Uppenbart är emellertid, att
byråchefen, för att han skall kunna överblicka och följa arbetet inom en sådan
byrås olika avdelningar, måste i betydande omfattning frigöras från sådana
löpande ärenden, som utan olägenhet kunna mera självständigt handläggas
av underlydande befattningshavare.
Det synes lönenämnden icke vara uteslutet, att byråchefens å generalpoststyrelsens
första byrå för närvarande utan tvivel stora arbetsbörda i icke
oväsentlig mån skulle kunna lättas genom att personalärendenas handläggning
i ökad omfattning anförtroddes åt underordnad personal, främst åt
innehavaren av den sekreterarbefattning i 26:e lönegraden, som är tilldelad
byrån. Genom en dylik lättnad skulle byråchefen beredas möjlighet att även
ägna sin uppmärksamhet åt behandlingen av de viktigare trafikärendena.
Såsom styrelsen framhållit, är byråchefen för närvarande i allt fall i tillfälle
att några timmar i veckan vara närvarande vid byrådirektörens föredragning.
Med den av lönenämnden antydda omläggningen av arbetsfördelningen
borde byråchefens befattning med trafikavdelningens viktigare
ärenden kunna icke oväsentligt utvidgas.
Mot generalpoststyrelsens förslag kan slutligen göras den erinran, att de
nya förvaltningsenheter, som skulle uppkomma genom den föreslagna tudelningen
av första byrån, knappast skulle i storleksordning kunna mäta
sig med en byrå av normal omfattning vid kommunikationsverken i allmänhet.
Att märka är, att styrelsens förslag icke innebär någon egentlig personalökning
i jämförelse med nuvarande förhållanden för utförande av de administrativa
uppgifter, som ligga inom ramen för den nuvarande första byrån.
När det gäller verk av kommunikationsverkens struktur, torde det närmast
få anses såsom en fördel, att icke alltför små förvaltningsenheter tillskapas.
Lönenämnden anför, att om lönenämnden sålunda ansett sig av skilda
anledningar icke kunna underlåta att framföra vissa erinringar mot styrelsens
förevarande förslag, nämnden å andra sidan icke förbisett, att den
alltjämt fortgående utvecklingen inom postverkets olika rörelsegrenar kunde
påkalla ändringar av organisatorisk art inom den avdelning av styrelsen,
som hade ledningen av verkets trafikrörelse örn hand. Lönenämnden hade
med det anförda allenast velat uttala, att en så långt gående organisatorisk
åtgärd som den av styrelsen för första byråns vidkommande föreslagna enligt
nämndens mening icke innebure den naturligaste och närmast till hands
liggande åtgärden för ordnandet av byråns arbetsförhållanden och organisation.
Örn emellertid av annan anledning än rådande personalförhållanden
56
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Departe mentschefen -
den av nämnden antydda utvägen icke befunnes framkomlig och den nuvarade
ordningen icke ansåges möjlig bibehålla, ville nämnden icke motsätta
sig styrelsens förslag. Därest en trafikbyrå ansåges böra komma till stånd,
hade lönenämnden ingen erinran att framställa mot att en sekreterarbefattning
i 24 :e lönegraden inrättades å byrån.
Såsom av det föregående inhämtas, hava genom postverkets fortgående
utveckling arbetsuppgifterna å generalpoststyrelsens första byrå under årens
lopp såväl kvantitativt som kvalitativt ökats, så att det slutligen blivit nödvändigt
att överlämna beredningen och föredragningen av trafikärendena till
en särskild tjänsteman å byrån, nämligen byrådirektören å dess trafikavdelning.
Då härigenom byråchefens befattning med trafikärendena efter
hand inskränkts, hava möjligheterna för honom att kunna överblicka dessa
med tiden allt viktigare ärenden mer och mer minskats.
I syfte att åstadkomma ändring i nu angivna mindre tillfredsställande
förhållande har generalpoststyrelsen framlagt förslag örn inrättande av en
särskild byrå för trafikärenden. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida
i betraktande av det samband, som onekligen förefinnes mellan åtskilliga
trafikärenden och personalärendena, dessa grupper av ärenden lämpligen
böra handläggas å skilda byråer. Vid övervägande av såväl denna som
övriga på frågan inverkande omständigheter har jag ej funnit mig kunna
nu förorda en så vittgående organisationsändring, som styrelsens förslag
innebär. I stället har det synts mig böra undersökas, huruvida icke
den av styrelsen beträffande andra byrån ifrågasatta anordningen att överflytta
vissa ärendens beredning och föredragning på en under byråchefen
stående tjänsteman skulle kunna i större utsträckning än nu synes vara
fallet tillämpas jämväl beträffande personalärendena å första byrån,
varigenom trafikärenden av antytt slag skulle kunna återföras till byråchefens
handläggning. Därest det på grund härav skulle befinnas erforderligt
att vidtaga någon mindre jämkning beträffande personalen å byrån, torde
en dylik åtgärd kunna, örn så erfordras, efter förslag av generalpoststyrelsen
vidtagas av Kungl. Majit. Först om det visar sig, att den av mig nu
antydda utvägen icke leder till önskat resultat, synes efter förnyad utredning
böra övervägas, huruvida andra åtgärder av mera ingripande natur böra vidtagas
för vinnande av bästa möjliga behandling av trafikärendena.
Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat beträffande
postverket skulle 1 § 1 moni. samt 5 § 1 mom. avlöningsreglementet
för tjänstemän vid kommunikationsverken införas en befattning såsom
postsparbankschef med ett arvode av 14,000 kronor samt i den vid avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen vid postverket i 27 :e lönegraden
upptagas befattningen kontorschef. Vidare skulle i fråga om antalet
ordinarie befattningar i lönegrader över den 20 :e vidtagas de ändringar, som
framgå av följande sammanställning:
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
57
Arvode eller lönegrad |
Befattning |
Nuva- rande antal |
Föreslagen |
Bli- vande antal |
|
Ökning |
Minsk- ning |
||||
14,000 kr. |
Postsparbankschef........................ |
— |
1 |
— |
1 |
30 :e |
Byråchef] ................................ |
5 |
— |
1 |
4 |
27 :e |
Kontorschef.............................. |
— |
1 |
— |
1 |
26 :e |
Sekreterare .............................. |
6 |
— |
1 |
5 |
i 24 :e |
Sekreterare .............................. |
1 |
2 |
3 |
|
22: a |
Förste kontrollör ........................ |
14 |
— |
1 |
13 |
21:a |
Aktuarie ................................ |
2 |
2 |
— |
4 |
» |
Notarie.................................. |
9 |
— |
1 |
8 |
Slutligen skulle antalet kontrollörs- och postassistentsbefattningar vardera
minskas med 1; härom torde Kungl. Maj:t i sinom tid meddela beslut.
Telegrafverket.
Två nya byrådirektörsbefattningar. I skrivelse den 30 augusti 1935 har
telegrafstyrelsen gjort framställning örn inrättande av två nya byrådirektörsbefattningar
(28:e lönegraden), avsedda för föreståndarna för radiobyråns
båda avdelningar, fartygsstationsavdelningen och landstationsavdelningen.
Till stöd härför yttrar styrelsen följande:
Omfattningen av radiobyråns verksamhet och betydelsen av dess arbete
hava med radioteknikens utveckling allt mera ökats. Då byrån år 1916
organiserades, var dess huvudsakliga uppgift att fullborda och sedan omhänderhava
telegrafverkets kuststationer samt att organisera den uthyrningsrörelse
av fartygsradiostationer, som då planerades. Sedan dess hava uppgifterna
allt mera vidgats. Radiotelegrafförbindelsen med Amerika och
europeiska länder hava tillkommit. Rundradiorörelsen har blivit ett arbetsområde
av utomordentlig omfattning och betydelse, och med denna har följt
det betydelsefulla arbetet med radiostömingarnas undertryckande, varjämte
radiobyrån fått att ombesörja flygtrafikens radiobehov.
Radiobyråns arbete, som till övervägande del är av teknisk art, har från
början varit uppdelat på två avdelningar, fartygsstationsavdelningen och
landstationsavdelningen, vilkas verksamhetsområden namnen rätt noggrant
angiva. Fartygsstationsavdelningen har emellertid numera tillförts även arbetet
med mark- och pejlstationerna för flygtrafiken, och till dess arbetsuppgifter
komma att överföras kuststationerna samt deras komplettering och
utökning för radiotelefonändamål.
Landstationsavdelningen handlägger ärenden rörande bland annat de fasta
radiotelegrafförbindelserna, nya rundradiostationers planering och byggande,
befintliga rundradiostationers drift och underhåll samt övriga tekniska
frågor i sammanhang med rundradiorörelsen i Sverige, såsom störningsfrågor
m. m.
I organisatoriskt hänseende utgör radiobyrån icke endast en del av telegrafstyrelsen
ulan har jämväl funktionen som linje- och trafikdistriktsmyndighet
för radionätet.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Sedan år 1920 har fartygsstationsavdelningen föreståtts av en förste byråingenjör
och landstationsavdelningen av en byråingenjör, vilken senare år
1928 erhöll förste byråingenjörs tjänsteställning. Avdelningarnas övriga tekniska
personal, som år 1920 bestod av 2 biträdande ingenjörer, uppgår nu
till 6 linjeingenjörer, 3 ingenjörsassistenter och 6 biträdande, högskolebildade
ingenjörer. Radiodistriktets disponerade kapital, som vid utgången av
1920 utgjorde 2.58 miljoner kronor, vartill kom Karlsborgs radiostations å
telegrafgrenen bokförda kapital av 0.87 miljoner kronor, uppgick vid utgången
av år 1934 till 5.SI miljoner kronor, vartill kommer å telegrafnätet
bokförda 3.61 miljoner kronor för telegrafstationerna i Karlsborg och Varberg.
Inkomsterna voro år 1920 0.51 miljoner kronor och 1934 8.07 miljoner
kronor.
Med hänsyn till den nuvarande omfattningen av radiobyråns verksamhet
och inför väntade nya arbetsuppgifter — bland annat, såsom tidigare
nämnts, den trådlösa telefonens nystartade användning för sjöfarten, den nu
ordnade lufttrafikens ökade krav på radioförbindelser, som enligt statsmakternas
beslut skola omhänderhavas av telegrafverket, rundradions allt mer
växande vikt och betydelse, det alltmer krävande störningsarbetet, televisionen
m. m. — finner styrelsen det ofrånkomligt, att de båda avdelningsföreståndarna
givas en tjänsteställning, som bättre skulle svara mot deras krävande
arbete.
Att styrelsen ej tidigare, trots arbetets ökade omfattning, framkommit
med krav härutinnan beror därpå, att styrelsen velat avvakta resultatet av
rundradiokommitténs arbete. Den organisation av rundradioverksamheten,
som statsmakterna numera beslutat och varigenom verksamhetens fortsatta
bedrivande skall ske å två linjer — den tekniska och programverksamheten
-— kräver med hänsyn till det nödvändiga samarbetet dem emellan en höjning
av den tekniska ledningens inom telegrafverket tjänsteställning, utan
vilken hela denna för statsverket ekonomiskt så gynnsamma verksamhet
skulle lida skada.
Styrelsen föreslår därför, att befattningarna såsom föreståndare för fartygsstationsavdelningen
och landstationsavdelningen å telegrafstyrelsens radiobyrå
höjas från förste byråingenjör i 27:e lönegraden till byrådirektör i 28:e
lönegraden.
Av de två förste byråingenjörstjänster, som vid bifall till detta förslag
skulle bliva lediga, blir den ena erforderlig för den linjeningenjör å landstationsavdelningen,
som närmast skall handha detaljutformningen och byggandet
samt underhållet av de större radiostationerna. Den andra tjänsten
kommer att återgå till förrådsbyrån, från vilken den togs år 1928 och där
den nu icke längre kan avvaras.
De därefter ledigblivande ingenjörstjänsterna — en linjeingenjörstjänst
och en byråingenjörstjänst — äro för radiobyrån behövliga för befordran
av byråns biträdande ingenjörspersonal, utan vilken befordringsmöjlighet
styrelsen icke ser sig i stånd att på tillfredsställande sätt rekrytera ingenjörspersonalen
för radioavdelningen med dess i övrigt begränsade befordringsmöjligheter.
I detta sammanhang vill styrelsen anmäla sin avsikt att överflytta en byråingenjörstjänst
å telegrafstyrelsens trafikbyrå till styrelsens linjebyrå.
Lönenämnden har i utlåtande den 9 december 1935 anfört följande:
Vad först angår frågan örn uppfattning i byrådirektörsgraden av radiobyråns
tvenne förste byråingenjörer får lönenämnden anföra, att den starka utveckling,
som kännetecknar telegrafverkets radiorörelse, och de nya framsteg,
som ständigt göras inom radiotekniken, givetvis pålägga särskilt den på om
-
Kungl. Majlis proposition nr lil.
59
rådet ledande ingenjörspersonalen nya krävande arbetsuppgifter och ställa
ökade krav på densamma i avseende å kompetens och kvalifikationer. Såsom
närmare framgår av telegrafstyrelsens skrivelse har den verksamhet, som
ledes från radiobyråns tvenne avdelningar, landstationsavdelningen och fartygsstationsavdelningen,
till följd av nämnda utveckling vidgats i flera hänseenden,
och nya uppgifter förutses skola inom den närmare framtiden tillkomma.
I betraktande härav finner lönenämnden skäligt, att föreståndarna
för ifrågavarande avdelningar givas byrådirektörs tjänsteställning, med placering
i 28:elönegraden.
Beträffande förslaget att överflytta den ena av de ledigblivande förste byraingenjörshefattningarna
å telegrafstyrelsens radiobyrå till styrelsens förrådsbyrå
vill lönenämnden erinra, hurusom i det förslag angående styrelsens organisation,
som i proposition nr 394 förelädes 1919 ars riksdag och av riksdagen
godkändes, fanns bland annat upptagen en för för rådsbyrån avsedd förste
byråingenjörstjänst. Enligt vad som framgår av propositionen hade det synts
nödvändigt att på denna post hava tillgång till en ingenjör, helst med merkantil
fallenhet, för att biträda byråchefen särskilt vid de tekniska upphandlingsärendenas
bedömande samt för inspektion av distriktsförråden, på det att
byråchefen, som måste hava överblick över hela den vidlyftiga förradsrörelsen,
icke skulle nödgas allt för mycket fördjupa sig i detaljer. Att emellertid
befattningen då icke blev besatt med ordinarie innehavare utan under en
följd av år hölls vakant, torde hava sammanhängt med rådande befordringsförhållanden
inom verket. Sedan 1928 års riksdag medgivit (skrivelse nr 99),
att sagda vakanta förste byråingenjörstjänst finge disponeras för radiobyran
och en byråingenjörsbefattning i utbyte överflyttas till förrådsbyrån, har sedan
år 1929 en byråingenjör tjänstgjort å sistnämnda byrå såsom byråchefens
ställföreträdare och föreståndare för byråns tekniska avdelning.
Då de motiv, som redan år 1919 ansågos tala för inrättande av en föiste
byråingenjörstjänst å förrådsbyrån, torde kunna sägas på grund av den allmänna
uppgången i telegrafverkets rörelse sedan dess hava vunnit i betydelse,
saknar lönenämnden anledning till erinran mot att förenämnda förste byraingenjörsbefattning
återföres till förrådsbyrån.
Beträffande styrelsens förslag, i vad det avser ianspraktagande av den
andra å radiobyrån ledigblivande förste byråingenjör stjänsten for beredande
av förhöjd löneställning åt en å samma byrås landstationsavdelning tjänstgörande
linjeingenjör ävensom disponerande av linjeingenjörstjänsten och den
å förrådsbvrån ledigblivande byråingenjörsbefattningen i och för åstadkommande
av ökade befordringsmöjligheter åt radiobyråns biträdande ingenjorspersonal,
har lönenämnden med hänsyn till radiobyråns såväl kvantitativt som
kvalitativt starkt ökade arbetsbörda ej heller ansett sig böra framställa någon
erinran.
Då genom statsmakternas nästlidet år fattade besial rundradioverksamheten
skall i huvudsak tills vidare bedrivas på samma sätt som förut, torde
hinder ej längre föreligga att till prövning upptaga frågan örn löneställningen
för den högre ingenjörspersonalen å telegrafstyrelsens radiobyrå. Av den
av styrelsen nu förebragta utredningen torde framgå, att den snabba utvecklingen
av radiorörelsen och de alltjämt fortgående framstegen inom radiotekniken
i förening med nya och vidgade arbetsuppgifter kommit och jämväl
framdeles ytterligare torde komma att medföra allt mera ökat arbete och ansvar
för radiobyrån samt ställa allt större fordringar på särskilt de därstädes
ledande ingenjörernas skicklighet och arbetsförmåga. Med hänsyn till
Departe
mentschefen.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
vad sålunda anförts anser jag mig böra tillstyrka, att de för förståndarna å
radiobyråns båda avdelningar disponerade förste byråingenjörstjänsterna
höjas till byrådirektörsbefattningar.
Vad telegrafstyrelsen föreslagit rörande disposition av vid bifall härtill ledigblivande
förste byråingenjörs-, byråingenjörs- och linjeingenjörsbefattningar
i succession ävensom i fråga om en byråingenjörstjänst å trafikbyrån
har ej heller givit mig anledning till erinran.
En ny linjeingenjörsbefattning. I sin skrivelse den 30 augusti 1935 har
telegrafstyrelsen hemställt om inrättande av en ny linjeingenjörsbefattning
(26:e lönegraden) med placering såsom föreståndare för anläggnings- och
underhållsarbeten vid telefonstationerna i Malmö och Limhamn. Rörande
behovet av denna befattning anför styrelsen följande:
Inom Malmö underhållsområde finnas sedan 1934 tvenne automatiska telefonstationer,
av vilka den ena är belägen i Malmö och nu monterad för
20,200 abonnentnummer, medan den andra är belägen i Limhamn och monterad
för 1,900 nummer. De vid dessa två stationer förekommande anläggnings-
och underhållsarbetena hava före automatiseringen handhafts av den
linjeingenjör, som är föreståndare för den till första linjedistriktet hörande
Malmö stadssektion, vilken omfattar Malmö och Trälleborgs underhållsområden.
Automatstationernas uppförande har delvis skett under direkt ledning
av styrelsens linjebyrå, som för ändamålet ställt arbetskraft till förfogande
och senare, i den mån stationerna färdigställts, medverkat till deras
skötsel och underhåll.
De framtida anläggnings- och underhållsarbetena å nämnda automatiska
telefonstationer, i vilka investerats över 3 miljoner kronor och vilka på grund
av abonnentstockens successiva tillväxt komma att kräva ytterligare kapitalinvestering,
bliva emellertid av sådan vikt och betydelse, att det ansetts
nödvändigt avdela en särskild befattningshavare att förestå desamma. Enär
ifrågavarande stationer i tekniskt avseende samarbeta med riks- och landsstationerna
i Malmö, vilka för närvarande omfatta tillsammans omkring 100
expeditionsplatser, representerande en kapitalinvestering på närmare en miljon
kronor, vore det meningen, att denne befattningshavare även skulle svara
för arbetena å dessa stationer.
Vidare må anföras, att för de automatiska växelstationer och abonnentväxlar,
som anläggas inom linjedistriktet, föreligga åtskilliga ärenden, som
ovillkorligen erfordra specialsakkunnig arbetskraft. Redan nu finnas inom
första linjedistriktet färdiga och under byggnad 10 anläggningar av detta
slag, och deras antal kan med skäl förväntas komma att snabbt tillväxa.
Den ovan angivna i automatisk stationsteknik särskilt sakkunnige befattningshavaren
skulle tills vidare även biträda linjedirektören vid handläggandet
av ärenden av detta slag.
Med hänsyn till de nu anförda förhållandena finner styrelsen det nödvändigt,
att en befattning i linjeingenjörs tjänstegrad (26:e lönegraden) inrättas
för en föreståndare för anläggnings- och underhållsarbetena vid telefonstationerna
i Malmö och Limhamn.
Lönenämnden har anfört, att det betydande arbetsområde, varom här vore
fråga, och de speciella tekniska arbetsuppgifter, som följde av telefonautomatiseringen,
syntes nämnden motivera, att den befattningshavare, som finge
sig anförtrodd ledningen av ifrågavarande anläggnings- och underliållsarbe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
61
ten, erhölle tjänsteställning såsom linjeingenjör. Under erinran, att befattningshavare
med motsvarande tjänstegöromål i Stockholm och Göteborg
innehade förste linjeingenjörs tjänsteställning, har lönenämnden förklarat
sig tillstyrka bifall till telegrafstyrelsens förevarande förslag.
Även enligt min mening synas de med ifrågavarande föreståndarskap för- Detpajrtcj''
enade arbetsuppgifterna vara av den art och omfattning, att placering i 26 :e
lönegraden av den för ledningen avsedda befattningen är skälig. Jag anser
mig därför böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas en linjeingenjörsbefattning.
En ny överkontrollörsbefattning. Telegrafstyrelsen har vidare föreslagit
inrättande av en ny överkontrollörsbefattning (24:e lönegraden), avsedd såsom
föreståndare för rikstelefonbyrån i Stockholm. Till stöd för förslaget
anför styrelsen följande:
Föreståndaren för rikstelefonbyrån i Stockholm innehar för närvarande
förste kontrollörs tjänstegrad (22:a lönegraden). Under denne tjänsteman
äro såsom chefer för byråns olika avdelningar anställda en förste kontrollör
och två kontrollörer, varjämte, för utförande av vissa kvalificerade göromål,
å byrån är placerad en från aktiebolaget Stockholmstelefon övertagen
icke-ordinarie tjänsteman, vars tjänsteställning är närmast jämförlig med
kontrollörs. Den biträdande personalen å byrån utgöres av 181 tjänstemän,
tillhörande lönegraderna 4—17.
Lönegradsplaceringen för ifrågavarande föreståndartjänst fastställdes år
1914. Antalet befattningshavare å rikstelefonbyrån var då 30, och den å
byrån handlagda uppbörden utgjorde omkring 2.5 miljoner kronor per år.
Antalet abonnenter inom redovisningsområdet utgjorde samtidigt omkring
25.000 med 34,000 apparater. Uppbörden å byrån överstiger numera 31 miljoner
kronor per år, och antalet abonnenter inom området uppgår till cirka
158.000 med 190,000 apparater. Den starka ökningen beror till väsentlig del
på införlivandet av aktiebolaget Stockholmstelefons nät med rikstelefonnätet.
Sedan några år tillbaka är redigeringen av rikstelefonkatalogens Stockholmsdel
överflyttad från den centrala katalogredaktionen till rikstelefonbyrån.
Med hänsyn till vikten och omfattningen av det arbete, som påvilar föreståndaren
för rikstelefonbyrån, anser sig styrelsen böra föreslå, att befattningen
ifråga höjes till överkontrollörs tjänstegrad (24:e lönegraden).
Lönenämnden har anfört, att i betraktande av den omfattande arbetsbörda,
rikstelefonbyrån enligt vad telegrafstyrelsen påvisat hade att avverka,
lönenämnden funne giltiga skäl föreligga för att byråns föreståndare erhölle
den förbättring i löneförmånerna, som skulle följa av hans uppflyttning till
överkontrollörsgraden, varför nämnden finge förorda, att åtgärd i sådant
syfte vidtoges.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har sedan ifrågavarande Departeföreståndarbefattnings
nuvarande löneställning bestämdes rikstelefonbyrånsmentschefcn
arbetsbörda starkt ökats, vartill på senare år kommit en ny arbetsuppgift,
nämligen redigeringen av rikstelefonkatalogens Stockholmsdel. Med hänsyn
till det ökade arbete och ansvar, som härigenom kommit alt åvila före
-
62
Kungl. Majlis proposition nr lil.
ståndaren för byrån, synes skäligt, att han erhåller en förbättrad löneställning.
Jag vill därför tillstyrka, att för ändamålet inrättas en överkontrollörsbefattning.
Vid bifall härtill torde en förste kontrollörstjänst kunna indragas.
Två nya avdelningsingenjörsbefattningar. I sin skrivelse den 30 augusti
1935 har telegrafstyrelsen framlagt förslag om inrättande av två nya avdelningsingenjörsbefattningar
(22:a lönegraden) å linjebyråns konstruktionsavdelning.
Till grund för sitt förslag anför styrelsen följande:
Å styrelsens konstruktionsavdelning handläggas numera ett mycket stort
antal arbetsuppgifter i samband med utexperimenterandet och projekteringen
av utrustningar för automatiska telefonanläggningar. Efter att från
början hava för stationerna i Stockholm och Göteborg inköpt automatisk
utrustning från utomstående företag har styrelsen nämligen alltmera övergått
till att för övriga anläggningar i största möjliga utsträckning använda
egna konstruktioner och tillverkningar, vilket medför avsevärda fördelar,
icke minst därför, att man därigenom på bästa sätt kan taga hänsyn till för
telegrafverkets anläggningar säregna omständigheter och krav.
På grund av de automatiska telefonanläggningarnas synnerligen komplicerade
natur och även till följd av den utomordentligt snabba tekniska utveckling
denna anläggningstyp under de senaste åren undergått har det visat
sig, att ett fullföljande av telefonnätets automatisering med användande av
egna konstruktioner kräver avsevärt utökad ritarpersonal ävensom kvalificerade
och specialutbildade konstruktörer och ledare för detaljarbetet.
Visserligen kunna den automatiska telefonins grundläggande principer nu
anses i stort sett klarlagda, men arbetet med de automatiska anordningarnas
anpassning för olika anläggningsfall ävensom med konstruktionernas modernisering
under iakttagande av de ständigt framkommande tekniska förbättringarna
kräva för överskådlig framtid ett oavlåtligt och omfattande utvecklingsarbete.
Bland konstruktionsavdelningens sålunda berörda arbetsuppgifter hava
under de senaste åren tvenne relativt fristående kategorier kunnat avskiljas,
nämligen dels de, som avse automatiska ahonnentväxlar, och
dels de, som avse automatiska telefonstationer för landsbygden.
För att tillmötesgå de allt oftare framställda önskemålen örn till telegrafverkets
nät anslutbara automatiska abonnentväxlar har sedan omkring år
1930 ett omfattande arbete nedlagts på framskapandet av lämpliga växeltyper
av detta slag. För dessa uppgifters lösande avskildes av konstruktionsavdelningens
personal en underavdelning, och förmanskapet för denna har anförtrotts
åt en ingenjörsassistent. I denna befattningshavares åligganden ingår
bland annat även att vid behov övervaka uppmontering och utprovning
av automatiska abonnentväxlar.
I samband med och efter de utredningar, som verkställts av den med Kungl.
Maj:ts bemyndigande i november 1930 tillsatta kommittén för landsbygdens
automatisering, har ett intensivt arbete nedlagts på utarbetandet av lämpliga
automatiska stationsutrustningar för mindre stationstyper ävensom på projektering
av dylika stationer, såväl i anslutning till manuella stationer som
till automatiska nätgrupper. Dessa stationstyper hava befunnits fylla ett
stort praktiskt behov, icke minst genom att de möjliggöra anläggandet av telefonstationer
även på platser, där växelstationsföreståndare icke kunna erhållas.
Från och med år 1931 har på konstruktionsavdelningen funnits avskild
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
63
en underavdelning, som handlagt arbetsuppgifter av hithörande slag. Förmanskapet
för denna specialavdelning har anförtrotts åt en ingenjörsassistent.
Denna befattningshavare har även ålagts att i mån av behov utöva
teknisk tillsyn över uppmonteringen av automatiska växelstationer.
De vunna erfarenheterna giva vid handen, att såväl abonnentanläggningar
som växelstationer i allt större utsträckning komma att automatiseras.
Man måste därför räkna med ett bibehållande för framtiden av de ovan
nämnda underavdelningarna vid konstruktionsavdelningen. Med hänsyn till
vikten av det dem ålagda arbetet och de stora krav, som måste uppställas å
de tjänstemän, som utöva det närmaste förmanskapet, bär det ansetts nödvändigt
att nu bereda dem en mot deras ansvarsfulla arbete svarande högre
tjänsteställning.
Styrelsen föreslår därför, att å linjebyråns konstruktionsavdelning inrättas
två nya avdelningsingenjörstjänster (22:a lönegraden).
Lönenämnden har förklarat sig intet hava att erinra mot bifall till förslaget.
Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter av teknisk art, som uppenbarligen
ankomma på föreståndarna för ifrågavarande två specialavdelningar
inom linjebyrån, vill jag tillstyrka, att för dessa befattningshavare inrättas
två avdelningsingenjörstjänster.
Inrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist.
I sin skrivelse den 30 augusti 1935 har telegrafstyrelsen hemställt
örn inrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist.
Till stöd härför yttrar styrelsen följande:
Växelbordstjänsten vid telefonstationernas lokal- och landsavdelningar har
sedan gammalt bestritts uteslutande av extra tjänstemän, benämnda lokalrespektive
landstelefonister. Dessa befattnigshavares anställnings- och avlöningsvillkor
äro reglerade genom ett mellan telegrafstyrelsen och vederbörande
personalorganisation träffat kollektivt avtal. Den ordinarie anställningsformen
har icke förekommit inom ifrågavarande arbetsområden. Endast
i den mån där anställd tjänsteman nått fram till stadigvarande anställning
vid riksavdelningen och antagits till extra rikstelefonist, har hon kunnat
ifrågakomma till ordinarie anställning och då såsom rikstelefonist i 6:e lönegraden.
Av skilda anledningar och särskilt med hänsyn till den oundgängligen nödvändiga
automatiseringen av lokal- och landsnäten har telegrafstyrelsen tidigare
icke velat ifrågasätta överförande av lokal- och landsavdelningarnas
personal till en fastare anställningsform. Man har nämligen förutsett, att huvudparten
av den vid manuell expedition sysselsatta personalen skulle vid
automatiseringstillfällena bliva övertalig, och erfarenheten har visat, att entledigande
av övertaliga tjänstemän vid dessa tillfällen måst äga rum i betydande
omfattning, särskilt vid de större stationerna.
Automatiseringen av lokalnäten är emellertid nu praktiskt taget fullbordad
i Göteborg och Malmö, och i Stockholm återstår endast en stadsdelsstation
att överföra till automatisk drift. De till nämnda städer hörande landsnätens
automatisering har påbörjats men kommer att pågå i relativt långsamt
tempo, varför några särskilda åtgärder för nedbringande av personalantalet
vid respektive stationers landsavdelningar icke torde behöva vidtagas. Tele
-
Departe
mentscliefen.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
grafstyrelsen anser sig under sådana förhållanden nu kunna med tillräcklig
grad av säkerhet beräkna det för framtiden behövliga antalet tjänstemän
i lokaltelefonists och landstelefonists tjänsteställning vid ifrågavarande stationer.
Härmed har vad beträffar dessa stationer den förnämsta anledningen till
bibehållandet av lokal- och landsavdelningarnas hela personal vid den extra
anställningsformen bortfallit. Styrelsen har för den skull under år 1935
överfört ett tämligen betydande antal av dessa avdelningars extra befattningshavare
till extra ordinarie anställning med benämning extra ordinarie lokaltelefonist
respektive extra ordinarie landstelefonist. I samband härmed hava
även de extra rikstelefonisterna vid samma stationer antagits till extra ordinarie
rikstelefonister. De nyinrättade extra ordinarie befattningarna hava
hänförts till respektive 2:a, 4:e och 6:e lönegraderna.
Styrelsen har för avsikt att även å övriga stationer i riket bereda extra
ordinarie anställning åt de där tjänstgörande extra telefonisterna i den mån
dessa beräknas bliva för framtiden behövliga efter fullt genomförd automatisering.
Då de här ifrågakommande extra ordinarie tjänstemännen vid lokal- och
landsavdelningarna äro avsedda att bibehållas i telegrafverkets tjänst till uppnådd
pensionsålder, anser styrelsen rättvisan kräva, att dem i likhet med annan
fast anställd personal i statstjänst beredes möjlighet att erhålla ordinarie anställning
inom sina respektive arbetsområden. För detta ändamål föreslår
styrelsen nyinrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist respektive
landstelefonist med placering, den förra i 2:a och den senare i 4:e lönegraden.
Vid bifall till denna hemställan kommer styrelsen att senare till Kungl.
Majit inkomma med förslag rörande antalet behövliga ordinarie tjänster i de
nya befattningsgrupperna.
Sedermera har telegrafstyrelsen i skrivelse den 28 december 1935 framlagt
förslag om vissa övergångsbestämmelser beträffande de blivande ordinarie
lokal- och landstelefonisterna. Styrelsen anför härom följande:
Såsom nämnts i styrelsens skrivelse den 30 augusti 1935, har styrelsen
överfört ett tämligen betydande antal extra telefonister vid de automatiserade
stationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö till extra ordinarie anställning.
Från början inrättades extra ordinarie befattningar endast i lokaltelefonistgraden
(2:a lönegraden), men det befanns snart nödvändigt att uppflytta
en del av de sålunda antagna extra ordinarie lokaltelefonisterna till anställning
såsom extra ordinarie landstelefonister (4:e lönegraden).
För närvarande finnas vid de nämnda stationerna 147 extra ordinarie
lands- och 873 extra ordinarie lokaltelefonister.
Vid bifall till styrelsens i förenämnda skrivelse framställda förslag om inrättande
av ordinarie lands- och lokaltelefonistbefattningar synes det därför
bliva nödvändigt att bereda åtminstone de äldsta extra ordinarie landstelefonisterna
ordinarie landstelefonisttjänster utan att de förut innehaft ordinarie
lokaltelefonisttjänst.
Såsom framgår av bilagd sammanställning äro av de extra ordinarie landstelefonisterna
68 placerade i löneklass 6 och 30 i löneklass 5. Vid en tillämpning
beträffande dem av bestämmelserna i 11 § avlöningsreglementet för kommunikationsverken
skulle de för löneklassplacering få tillgodoräkna sig endast
den tid utöver tre år, varunder de innehaft landstelefonists tjänsteställning,
medan deras mångåriga lokaltelefonisttid skulle i lönehänseende lämnas
utan avseende. Härigenom skulle de vid ordinariebefordringen få en lön,
Kungl. Majlis proposition nr 141.
65
som vore lägre än deras nuvarande och mindre än den, som deras jämnåriga
och yngre kamrater skulle erhålla vid befordran till ordinarie lokaltelefonister.
De sistnämnda skulle nämligen för löneklassplacering få tillgodoräkna
sig hela sin anställningstid utöver tre år i lokaltelefonistgraden.
För att undvika sådant missförhållande synes det bliva nödvändigt att
under en viss övergångstid medgiva extra ordinarie landstelefonist, som erhåller
ordinarie landstelefonisttjänst, att i viss omfattning få för placering
i löneklass tillgodoräkna sig även anställningstid såsom lokaltelefonist.
Detta synes lämpligen kunna ske i den form, att telegrafstyrelsen bemyndigas
att i sådana fall, som här avses, tillgodoräkna vederbörande så stor del
av anställningstiden utöver tre år i lokaltelefonistgraden, som erfordras för
att giva den utnämnda en löneställning, som med högst en löneklass överstiger
den lön, hon skulle hava erhållit, därest hon i stället konstituerats till
lokaltelefonist.
I den mån ordinarie lokaltelefonisttjänster bliva inrättade och landsavdelningens
personalbehov rekryteras från de ordinarie lokaltelefonisternas grupp,
blir ett dylikt medgivande obehövligt, emedan det erforderliga tillgodoräknandet
av lokaltelefonisttid då kommer att ske vid vederbörandes utnämning
till lokaltelefonist och löneställningen vid därpå följande befordringar regleras
genom avlöningsreglementets allmänna bestämmelser angående sneddning
och tillgodoräknande.
Lönenämnden har beträffande förslaget om inrättande av lokal- och landstelefonistbefattningar
anfört följande:
Även lönenämnden anser bärande skäl tala för att den icke-ordinarie telefonistpersonalen
i lands- och lokaltelefonists grad beredes möjlighet till fastare
anställning vid verket än som hittills varit fallet, i den mån densamma
kan förutses bliva behövlig vid verket för framtiden. Såsom telegrafstyrelsen
framhållit, har ock genom den numera genomförda automatiseringen
av telefonstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö den förnämsta anledningen
till bibehållande av lokal- och landsavdelningarnas telefonistpersonal
vid dessa stationer vid den extra anställningsformen bortfallit, i det att
behovet för framtiden av dylik personal nu kan med tillräcklig grad av säkerhet
beräknas. Under år 1935 har styrelsen överfört ett betydande antal av
den extra lokal- och landstelefonistpersonalen vid nämnda stationer till extra
ordinarie tjänstemän under benämningen extra ordinarie lokaltelefonister respektive
extra ordinarie landstclefonister. Då dessa extra ordinarie tjänstemän
äro avsedda att bibehållas i verkets tjänst till uppnådd pensionsålder, synes
någon olägenhet icke vara förenad med att dylika befattningshavare i viss
omfattning fastare bindas vid verket genom att de uppföras å ordinarie stat.
Enligt vad som för nämnden blivit upplyst, är det styrelsens avsikt att allenast
successivt och i den man sa finnes lämpligt och ändamålsenligt föreslå
överförande på ordinarie stat av befattningshavare tillhörande här ifrågavarande
personalgrupper.
I betraktande av det anförda finner sig lönenämnden kunna understödja
styrelsens förslag om införande i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet
av befattningarna lokaltelefonist och landstelefonist.
Vad härefter angar de lönegrader, i vilka dessa befattningar lämpligen böra
placeras, får lönenämnden erinra, att nämnden i viss män tagit ställning till
denna fråga redan i samband med avgivande den 8 juni 1925 av utlåtade med
förslag till avlöningsbestämmelscr leir extra ordinarie tjänstemän och aspiranter
vid kommunikationsverken. Beträffande sättet för tillämpning av de i
förslaget intagna nya bestämmelserna angående tillgodoräknande för löne
Ilihang
till riksdagens protokoll llkSC*. I sand. Nr lil. •>
66
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
klassplacering såsom extra ordinarie tjänsteman av föregående extra anställningstid
anförde lönenämnden, att nämnden i dåvarande sammanhang allenast
torde böra beröra den vid telegrafverket i stor utsträckning förekommande
anordningen att till extra ordinarie befattningshavare med tjänstgöring
i olika grenar av kontorsarbetet förflytta personer inom de såsom extra
tjänstemän anställda och avlönade telefonistgrupperna, såväl lokal- som landsoch
rikstelefonister. Lönenämnden uttalade vidare, att i regel tjänstgöring såsom
lokaltelefonist syntes böra anses likvärdig med befattning såsom extra
ordinarie skrivbiträde samt tjänstgöring såsom landstelefonist likvärdig med
extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Till följd härav borde vid sådan
övergång till extra ordinarie anställning, varom fråga vore, dessa befattningshavare,
med tillämpning av de föreslagna bestämmelserna, för placering i löneklass
tillgodoföras tidigare telefonisttjänstgöring enligt de i bestämmelserna
angivna grunder.
I anslutning till vad nämnden sålunda tidigare yttrat i fi''åga om likvärdighet
mellan lokaltelefonisttjänst och landstelefonisttjänst, å ena, samt skrivbiträdesbefattning
(2:a lönegraden) respektive kontorsbiträdesbefattning (4:e
lönegraden), å andra sidan, får lönenämnden förorda styrelsens förslag, att
ordinarie befattning såsom lokaltelefonist hänföres till 2:a lönegraden och
ordinarie befattning som landstelefonist till 4:e lönegraden.
I fråga om de föreslagna övergångsbestämmelserna yttrar lönenämnden:
Såsom styrelsen i sin motivering till förslaget framhållit och lönenämnden
i övrigt i ärendet inhämtat, hava under år 1935 ett betydande antal extra
lokaltelefonister vid de automatiserade stationerna i Stockholm, Göteborg och
Malmö överförts till extra ordinarie lokaltelefonistanställning, varvid de fått
för löneklassplacering i viss omfattning tillgodoräkna sig sin tjänstetid i extra
anställning. Vissa av dessa extra ordinarie lokaltelefonister hava sedermera
befordrats till extra ordinarie landstelefonister och därvid jämlikt bestämmelserna
i 12 § av kungörelsen 1935: 398 kommit i åtnjutande av s. k. suddning.
Till följd härav hava de till extra ordinarie landstelefonist befordrade
blivit placerade i högre löneklass än den för extra ordinarie landstelefonist
gällande lägsta löneklassen. Därest nu styrelsens förslag örn inrättande av
ordinarie landstelefonist- och lokaltelefonisttjänster skulle vinna bifall, skulle
ifrågavarande extra ordinarie landstelefonister, i den mån de bleve befordrade
till ordinarie landstelefonister, komma att — till följd av den begränsade möjligheten
för dem att för placering i löneklass tillgodoräkna föregående tjänstetid
— i de flesta fall få vidkännas löneminskning och i varje fall erhålla
lägre löneklassplacering, än som skulle tillkomma de til! tjänståren jämställda
kamrater, som kvarstannat i den extra ordinarie lokaltelefonistgraden och
inom denna grad vunne ordinarie anställning. Styrelsens förslag åsyftar fördenskull
att åstadkomma en utjämning i löneförhållandena de olika telefonistgrupperna
emellan.
Lönenämnden torde i anledning av remissen till en början få framhålla,
att givetvis även andra möjligheter till undvikande av löneminskning vid
ordinarieblivandet än den av styrelsen ifrågasatta stå de på ordinarie landstelefonistbefattningar
aspirerande extra ordinarie landstelefonisterna öppna.
En sådan möjlighet ligger däri, att vederbörande extra ordinarie landstelefonist
söker och vinner befordran till ordinarie landstelefonisttjänst via den
ordinarie lokaltelefonistgraden. En dylik utväg synes dock omständig och
opraktisk, när det, såsom här är fallet, gäller att bereda ordinarie anställning
åt stora grupper av befattningshavare, vilka förut saknat möjlighet att övergå
till ordinarie tjänst. En annan utväg vore. att Kungl. Majit med stöd av riksdagens
i skrivelse den 3 maj 1932 (nr 172) givna bemyndigande såsom en över
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
G7
gångsanordning medgåve extra ordinarie landstelefonist rätt att efter övergång
till ordinarie anställning bibehållas vid den placering i löneklass, hon
omedelbart dessförinnan innehaft, samt för ytterligare löneklassuppflyttning
tillgodoräkna den tjänstetid intill tre år, hon innehaft denna löneklass. Ett
sådant medgivande skulle emellertid medföra ojämnheter i förhållande till en
annan grupp bland telefonistpersonalen. Såsom för lönenämnden framhållits,
hava nämligen en del förutvarande extra ordinarie landstelefonister blivit befordrade
till ordinarie rikstelefonister och därvid i regel placerats i den för
rikstelefonist gällande lägsta iöneklassen. Det skulle på så sätt kunna inträffa,
att ifrågavarande rikstelefonister, ehuru jämställda i avseende å tjänstår
och tillhörande högre lönegrad än landstelefonists, komme att uppbära
lägre lön än som utginge till de till ordinarie landstelefonisttjänst befordrade.
Då de utvägar, som sålunda närmast erbjuda sig för en utjämning av löneförhållandena
för ifrågavarande telefonistgrupper, icke synas vara att förorda
och styrelsens förslag i varje fall skulle på ett enhetligt sätt ordna de berörda
befattningshavarnas övergång till ordinarie anställning, har lönenämnden,
även om förslaget måste i och för sig sägas innebära ett avsteg från gällande
avlöningsprinciper, ansett sig kunna tillstyrka detsamma.
Såsom av utredningen i ärendet inhämtas, har automatiseringen av landets
tre största telefonstationer nära nog slutförts, varför man numera kan beräkna,
att stadigvarande behov av såväl lokal- som landstelefonistpersonal i viss omfattning
kommer att förefinnas för framtiden. På grund härav komma ej
alla bland denna personal att såsom hittills avgå efter tjänstgöring ett visst
antal år, utan åtskilliga sådana tjänstemän komma att kvarbliva i verkets
tjänst tills de uppnå den för ordinarie rikstelefonist stadgade pensionsåldern,
55 år. Dessa hava också av styrelsen överförts till extra ordinarie tjänstemän.
Då det synes skäligt, att åt ifrågavarande extra ordinarie lokal- och
landstelefonister i viss utsträckning liksom åt de icke ordinarie rikstelefonisterna
beredes möjlighet till ordinarie anställning, anser jag mig böra utan att
avvakta den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna förorda,
att för sådant ändamål ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist
och landstelefonist nu inrättas med placering i 2:a respektive 4:e lönegraden
och att alltså avlöningsreglementets tjänsteförteckning i anledning härav
kompletteras. Beträffande antalet dylika befattningar torde det få ankomma
på Kungl. Majit att framdeles, efter därom av telegrafstyrelsen avgivet förslag,
meddela beslut.
Vad beträffar telegrafstyrelsens förslag i fråga örn rätt för extra ordinarie
landstelefonist att vid befordran direkt till ordinarie landstelefonist på angivet
sätt få tillgodoräkna sig jämväl viss tjänstgöringstid såsom icke-ordinarie
lokaltelefonist, synes detta förslag innebära det lämpligaste sättet att åvägabringa
en erforderlig utjämning mellan de olika grupperna av telefonister,
varför jag vill biträda detsamma. Därest riksdagen icke däremot uttalar någon
erinran, bär jag därför för avsikt att framdeles tillstyrka Kungl. Kl a j. t att
i förevarande hänseende meddela beslut av den innebörd, som telegrafstyrelsens
förslag avser.
Indragning av två radiokommissariebefattningar. I skrivelse den 19
oktober 1935 med förslag i fråga örn antalet ordinarie befattningar av högst
Departe
mentschefen.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
20 :e lönegraden under år 1936 har telegrafstyrelsen hemställt, att befattningarna
såsom föreståndare för Härnösands radiostation samt för Bodens
rundradiostation jämte kuststationen därstädes, å vilka befattningar tjänstgjorde,
å den förra en radiotelegrafist (12:e lönegraden) och å den senare
en telegrafassistent (15:e lönegraden), måtte höjas i lönegrad, befattningen
i Härnösand till telegrafkommissarietjänst av klass 6 (15:e lönegraden) samt
befattningen i Boden till kontrollörstjänst (20:e lönegraden). Vid bifall härtill
kunde två vakanta radiokommissariebefattningar, vilkas innehavare tidigare
tjänstgjort såsom föreståndare för Härnösands radiostation och Bodens
kuststation, indragas, och har styrelsen hemställt, att antalet radiokommissarietjänster
måtte minskas från 7 till 5.
Lönenämnden hade förklarat sig intet hava att erinra mot den föreslagna
lönegradsplaceringen av ifrågavarande föreståndarbefattningar.
Genom brev den 15 november 1935 har Kungl. Maj:t fastställt personalstat
för telegrafverket för år 1936, därvid telegrafstyrelsens förslag rörande omförmälda
föreståndarbefattningars höjning i lönegrad bifallits.
Departe- I anslutning härtill får jag förorda, att ifrågavarande två radiokommismentschefen.
sariebefattningar såsom numera obehövliga indragas och att sålunda antalet
dylika befattningar minskas från 7 till 5.
Fråga om inrättande av en förste kontrollörsbefattning. I sin skrivelse
den 30 augusti 1935 har telegrafstyrelsen hemställt om inrättande av en
förste kontrollörsbefattning (22:a lönegraden). Avsikten härmed är att bereda
förbättrad löneställning åt den kontrollör, som tjänstgör såsom närmaste
man och ställföreträdare åt överkontrollören och föreståndaren för
Stockholms telefonstations landsavdelning. Styrelsen anför, att denne Överkontrollör
för att kunna utöva en fullt effektiv kontroll över de under
Stockholm lydande växelstationernas skötsel måste i mycket stor utsträckning
företaga resor inom redovisningsområdet, att under överkontrollörens
frånvaro hans normala arbetsuppgifter handlades av ifrågavarande kontrollör
samt att denne alltså ständigt måste vara fullt insatt i överkontrollörens
åligganden och kunna självständigt förrätta hans göromål ävensom avgöra
de frågor, som krävde omedelbar åtgärd. Med hänsyn till de krav, som
sålunda måste ställas på denne kontrollör, funne styrelsen det rättvist, att
förste kontrollörs tjänsteställning tilldelades honom.
Lönenämnden anför, att nämnden, som haft tillfälle att inhämta närmare
upplysningar örn ifrågavarande kontrollörs arbetsuppgifter i tjänsten,
i likhet med telegrafstyrelsen funne skäligt, att befattningen förändrades till
förste kontrollörstjänst.
Departe- Även örn kvalificerade arbetsuppgifter i en viss omfattnig kommit att åvila
mentschefen. inneiiavaren av ifrågavarande kontrollörsbefattning, synas dock tillräckliga
skäl icke föreligga att i avvaktan på den stundande allmänna översynen av
69
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
avlöningsförfattningarna uppflytta befattningen i lönegrad. Med åtgärd i
sådan riktning torde därför böra tillsvidare anstå.
Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat skulle i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning vid telegrafverket upptagas två nya befattningar,
nämligen i 2:a lönegraden lokaltelefonist och i 4:e lönegraden landstelefonist.
Vidare skulle beträffande antalet ordinarie befattningar i lönegrader
över den 20 :e vid telegrafverket vidtagas de ändringar, som framgå
av följande sammanställning:
Lönegrad |
Befattning |
Nuva- rande antal |
Föreslagen |
Blivande antal |
|
Ökning |
Minsk- ning |
||||
28 :e |
Byrådirektör ............................ |
5 |
2 |
— |
7 |
26 :e |
Linjeingenjör ............................ |
24 |
1 |
— |
25 |
24 :e |
Överkontrollör........................... |
5 |
1 |
— |
6 |
22: a |
Avdelningsingenjör........................ |
8 |
2 |
— |
10 |
> |
Förste kontrollör ........................ |
21 |
— |
1 |
20 |
> |
Radiokommissarie........................ |
7 |
— |
2 |
5 |
Statens järnvägar.
Indragning av byggnadsbyrån m. m. I skrivelse den 30’ oktober 1935 har
järnvägsstyrelsen framlagt förslag rörande ändring i löneställning och antal
beträffande ett antal ordinarie befattningar i 21 :a och högre lönegrader vid
statens järnvägar m. m. Styrelsen har därvid till en början behandlat dylika
förändringar, som skulle föranledas av utav styrelsen ifrågasatt indragning
av styrelsens byggnadsbyrå. I detta ämne anför styrelsen följande:
För handläggning av ärenden rörande statens järnvägsbyggnader finnes
inom styrelsen en särskild byrå, byggnadsbyrån. Då emellertid tidpunkten
för färdigställandet av beslutade nya statsbanor nu icke är avlägsen, har styrelsen
redan nu i samband med framläggandet av förslag till inrättande av
vissa nya befattningar velat framlägga förslag till avveckling av byrån och
de befattningar inom 21: a och högre lönegrader, som äro anvisade för densamma.
Byggnadsbyrån anses kunna helt indragas från och med den 1 januari 1938,
vid vilken tidpunkt alla arbeten å linjerna kunna väntas vara avslutade. De
järnvägsbyggnaderna berörande ärenden, som då icke hunnit avslutas, anser
styrelsen kunna överflyttas till andra tjänsteställen inom styrelsen. Styrelsen
hemställer alltså, att beslut redan nu måtte meddelas därom, att styrelsens
byggnadsbyrå skall indragas från och med den 1 januari 1938.
De för byggnadsbyrån anvisade befattningarna i 21 :a och högre lönegrader
hava efter hand kunnat minskas, senast genom beslut av 1935 års riksdag,
då en sekreterarbefattning i 24:e lönegraden indrogs, och utgöra för närvarande
en överingenjör, en ombudsman och en byråingenjör. Av dessa
är överingenjörsbefattningen vakant och byrån förestås tillsvidare, såsom ock
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
tidigare för Kungl. Majit anmälts, av en extra byråchef. Överingenjörsbefattningen
kan nu definitivt indragas, och styrelsen hemställer, att så sker. Vad
beträffar ombudsmansbefattningen, vilkens nuvarande innehavare kommer
att avgå med ålderspension i slutet av år 1937, kan även denna då indragas.
Emellertid torde vid nämnda tidpunkt komma att återstå ett antal ärenden
av juridisk natur, berörande järnvägsbyggnaderna, vilka ärenden dock anses
kunna överflyttas till handläggning av den andre ombudsmannen i styrelse,
om denne utrustas med ett biträde i notaries tjänsteställning. Ombudsmansbefattningen
å byggnadsbyrån bör därför från och med den 1 januari
1938 utbytas mot en notariebefattning. Beträffande slutligen byråingenjörsbefattningen
uppehåller dess innehavare redan nu en befattning å
annan byrå. Han anses därför böra överföras på övergångsstat och befattningen
å byggnadsbyrån indragas.
På grund av det anförda har styrelsen hemställt, dels att överingenjörsbefattningen
ävensom byråingenjörsbefattningen å byggnadsbyrån måtte nu
indragas samt innehavaren av sistnämnda befattning uppföras på övergångsstat,
dels ock att, räknat från och med den 1 januari 1938, ombudsmansbefattningen
å samma byrå måtte indragas samt i stället inrättas en notariebefattning.
witschefen Då den enda På§ående statsbanebyggnaden, sträckan Arvidsjaur—JokkD
mokk av inlandsbanan, beräknas bliva fullbordad i slutet av år 1937 samt
någon ny statsbana icke är ifrågasatt, torde byggnadsbyrån inom järnvägsstyrelsen
kunna nedläggas från och med den 1 januari 1938. Jag vill därför
tillstyrka styrelsens förslag om indragning av för statens järnvägsbyggnader
obehövliga befattningar samt örn inrättande i stället av en notariebefattning,
avsedd att placeras hos den generaldirektören direkt underställde
ombudsmannen i styrelsen.
En ny förste byråingenjörsbefattning. I sin skrivelse den 30 oktober
1935 har järnvägsstyrelsen hemställt örn inrättande av en ny förste byråingenjörsbefattning,
avsedd att placeras å verkstadsbyrån. Till stöd för förslaget
yttrar styrelsen följande:
Vid huvudverkstädernas skiljande år 1918 från maskinavdelningen i övrigt
blev såsom närmaste man och ställföreträdare för överingenjören och chefen
för verkstadsdriften en tjänsteman i byrådirektörs tjänstegrad (28:e lönegraden)
förordnad. Denna organisationsform tillämpades till år 1922, då innehavaren
av byrådirektörsbefattningen utnämndes till maskindirektör vid
huvudverkstaden i örebro. Någon efterträdare såsom byrådirektör blev
emellertid ej utsedd utan platsen stod vakant till år 1928, då densamma i
samband med förordnande för en verkstadsdirektör såsom chef för verkstadsdriften
indrogs. I sin motivering för denna ändrade förvaltningsform
anförde järnvägsstyrelsen den omständigheten, att de dåtida brydsamma
ekonomiska förhållandena påkallade inskränkningar inom alla grenar av
verkstadsdriften och därför jämväl borde föranleda ändring i förevarande
avseende.
Då järnvägsstyrelsen nu framlägger förslag till inrättande av en befattning,
vars innehavare skulle fungera såsom assistent och tillfällig ställföreträdare
åt verkstadsdirektören, grundar järnvägsstyrelsen denna sin framställning
på det sakförhållandet, att verkstadsdirektörens arbetsuppgifter blivit
71
Kunell. Maj:ts proposition nr lil.
så betydande, att lian för en effektiv skötsel av honom påvilande åligganden
till sitt förfogande bör hava en i verkstadsfrågor erfaren och rutinerad ingeniör
såsom biträde vid behandlingen av de verkstadsledningen påvilande göromålen.
Dessutom skulle lian på verkstadsdirektörens uppdrag verkställa
inspektioner av verkstäderna samt vid förfall för honom upprätthålla chefskapet
för verkstadsdriften. . ...
Statens järnvägars verkstadsdrift har under senare åren i rationalisenngssyfte
undergått en genomgripande omändring såväl i hänseende till etablissemangens
anordning som beträffande arbetsplanläggning. I detta avseende
må nämnas verkstadslokalernas löpande aptering och utrustning för en
tekniskt modern och ekonomiserande drift, utarbetande av fullständigt nya
arbetsmetoder jämte detaljplanläggning av arbetet inom verkstäderna, tidsstudiernas
bedrivande m. m. samt en mångfald andra inre organisatoriska
föranstaltningar, såsom förläggningen av verkstädernas huvudbokföring
med för dennas skötsel behövlig personal centralt till verkstadsbyrån under
verkstadsdirektörens direkta överuppsikt. Chefen för verkstadsdriften mäste
kunna få ägna en stor del av sin arbetstid åt frågor i samband med verkstadsväsendets
fortsatta rationalisering, och för att mera ostört kunna grundligt
och metodiskt utarbeta och sätta i verkställighet dylika rationaliseringsåtgärder
är det av vikt, att han äger tillgång till en medhjälpare, som kan
från honom avlasta en del löpande göromål för verkstadsdriftens skötsel.
Genom övertagande av chefsgöromålen under verkstadsdirektörens bortovaro
kunna dessutom genom en hans ställföreträdare en del ärenden vinna
snabbare behandling. Vid verkstadsbyrån finnas nämligen såsom verkstadsdirektörens
närmaste underordnade endast två maskininspektorer (22:a lönegraden),
var och en med sina specialuppgifter och därför mindre förtrogna^
med ärenden hörande till verkstadsledningens centrala förvaltning. De
löpande ärenden av sådan natur, som inkomma under verkstadsdirektörens
bortovaro, bliva därför i regel ej behandlade förrän efter hans återkomst, vilket
givetvis ej kan anses tillfredsställande.
Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som innehavaren av den ifrågasätta
befattningen skulle komma att få, anser styrelsen, att den bör hänföras till
samma lönegrad _ den 27 :e — som verkstadsföreståndarna vid huvudverk
städerna
(med undantag av Örebro), och hemställer sålunda, att en förste
byråingenjörsbefattning inrättas å styrelsens verkstadsbyrå. I samband härmed
kan elen ena av byrån tilldelade maskininspektorsbefattningar indragas.
Lönenämnden har i utlåtande den 18 december 1935 erinrat, att å samtliga
tekniska byråer inom järnvägsstyrelsen utom verkstadsbyrån funnes
såsom byråchefens närmaste man placerade befattningshavare i förste byråingenjörs
tjänstegrad, varjämte lönenämnden vidare anfört:
Det torde emellertid få anses såsom en brist i verkstadsbyråns nuvarande
organisation, att verkstadsdirektören, vilken har att — förutom att fullgöra
de^på en byråchef i allmänhet ankommande åliggandena att bereda och föredraga
eller ock själv avgöra de till vederbörande byrå hörande ärenden —
därjämte närmast under styrelsen ombesörja den löpande förvaltningen av
huvudverkstäderna samt handhava och övervaka arbeten inom densamma,
icke har till sitt förfogande en arbetskraft med tillräckliga kvalifikationer för
alt verksamt kunna biträda honom i hans viktigare tjänsteåligganden och vid
förfall inträda såsom hans ställföreträdare. Lönenämnden anser sig för den
skull böra tillstyrka styrelsens förslag, att för ändamålet inrättas en förste
byråingenjörstjänst med placering i 27 :e lönegraden och att i samband därmed
en maskininspektorsbefattning å samma byrå indrages.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
mentschefén hänsyn till den starka utveckling, som statens järnvägars verkstads
men
c een.vdsende på senare tid undergått, samt till den ökning i arbetsbördan, som
därigenom inträtt för verkstadsdirektören, torde det var erforderligt, att denne
såsom närmaste medhjälpare och ställföreträdare erhåller en kvalificerad
ingenjör. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas
en förste byråingenjörsbefattning. Vid bifall härtill skulle en maskininspektorsbefattning
indragas.
Två nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden in. m. I sin skrivelse
den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om inrättande
av tre nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden, avsedda en för ekonomibyrån,
en för utrikes taxebyrån och en för beredning och föredragning av
fraktnedsättningsärendena å inrikes taxebyrån.
Beträffande sekreterarbefattningen å ekonom i byrån anför styrelsen
följande:
Sedan de inom ekonomibyrån handlagda ärendena angående automobiltrafiken
efter hand starkt ökats i antal och tillvuxit i betydelse, erfordras
en sekreterarebefattning för ifrågavarande ärendens beredning.
De inom ekonomibyrån diarieförda ärenden, vilka avse prövning och yttranden
angående ansökningar örn tillstånd till automobiltrafik av natur att
beröra statens järnvägars intressen, hava ökats från ett antal av 80 år 1928
tdl 247 år 1931 och 1,604 år 1934.
Härjämte beredas inom byrån vissa ärenden angående statens järnvägars
egen automobiltrafik, nämligen dels frågor örn anordnande av sådan trafik
eller förvärv av konkurrerande linjetrafikföretag, dels övriga frågor av ekonomisk
natur, i främsta rummet sådana som beröra taxeväsendet i statens
järnvägars ° automobiltrafik. Statens järnvägars omnibuslinjenät, som vid
mitten av år 1933 omfattade ett fåtal linjer med en sammanlagd längd av
258 km., har till följd av gjorda förvärv numera ökats så, att den befarna
vägsträckan uppgår till över 1,000 km. Ytterligare förvärv torde komma
att göras.
Det stora flertalet av ovan nämnda ärenden hava hittills beretts av en
aktuarie i 21 :a lönegraden, som haft sig underställd erforderlig kontorspersonal.
Automobiltrafiken berörande taxefrågor, vilka hittills icke behandlats
av sagda tjänsteman, avses överflyttade till ekonomibyråns avdelning
för automobiltrafikärenden.
I betraktande av de anspråk pa utbildning, skicklighet och omdömesförmåga,
som måste ställas på den tjänsteman, som har att handlägga ifrågavarande
stora och ständigt växande grupp av betydelsefulla ärenden, måste
befattningens placering i 21:a lönegraden anses vara helt otillfredsställande.
Befattningen är otvivelaktigt av sadan natur och kvalifikation, att dess innehavare
bör vara sekreterare, och styrelsen anser, särskilt med hänsyn till det
mått av självständigt arbete, som vid ärendenas beredning på grund av deras
stora antal måste påvila befattningshavaren, att en sekreterarbefattning
i 26 :e lönegraden är motiverad.
I fråga om sekreterarbefattningen å utrikes taxebyrån må erinras,
att järnvägsstyrelsen i skrivelse den 7 maj 1926 anmälde sin avsikt att vidtaga
en avlastning av vissa arbetsuppgifter från inrikes och utrikes taxebyråerna
samt i sådant syfte ifrågasatte vissa ändringar beträffande sagda byrå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
73
ers personal. Sålunda föreslog styrelsen beträffande utrikes taxebyrån förändring
av den i 24:e lönegraden placerade sekreterartjänsten för godstrafiken
till sekreterarbefattning i 26:e lönegraden, vars innehavare skulle vara
byråchefens närmaste man och ställföreträdare, samt nedflyttning av sekreterarbefattningen
för persontrafiken till notariegrad ävensom indragning av
en extra sekreterarbefattning för godstrafiken. Alternativt ifrågasatte styrelsen
en sammanslagning av de båda taxebyråerna samt inrättande av en befattning
såsom ombudsman för utrikes ärenden.
Vid anmälan inför Kungl. Majit den 24 februari 1928 (i proposition nr
118) av detta förslag förordade departementschefen bibehållandet tills vidare
av de båda taxebyråerna, dock med den inskränkning i personaluppsättningen,
som av järnvägsstyrelsen föreslagits. Däremot ansåg sig departementschefen
i avvaktan på framtida prövning av frågan, huruvida icke den administrativa
apparaten för handläggning av taxeärenden m. m. genom taxebyråernas
sammanslagning eller annorledes skulle kunna ytterligare förenklas,
icke för det dåvarande böra förorda förslaget örn höjning till 26:e lönegraden
av sekreterarbefattningen för godstrafiken å utrikes taxebyrån.
I enlighet härmed framlades icke något förslag härutinnan för riksdagen.
Järnvägsstyrelsen anför nu, att enär utvecklingen visat, att den år 1928
länkta möjligheten till en förenkling av den administrativa apparaten för
handläggning av taxeärenden icke förelåge och då något skäl icke längre förefunnes
för att befattningen såsom byråchefens å utrikes taxebyrån närmaste
man och ställföreträdare skulle vara placerad i lägre lönegrad än motsvarande
befattning å inrikes taxebyrån, styrelsen ansåge, att ifrågavarande
sekreterarbefattning borde höjas till 26:e lönegraden.
Vad slutligen beträffar fraktnedsättningsärendena å inrikes
taxebyrån, anför styrelsen rörande behovet av den för dessa ärendens handläggning
ifrågasatta sekreterarbefattningen följande:
Jämlikt gällande arbetsordning skola fraktnedsättningsärenden rörande
den inrikes godstrafiken handläggas å inrikes taxebyrån och föredragas av
denna byrås chef. På grund av på sin tid — år 1922 —- inträdd anhopning i
göromålen på nämnda byrå vidtogs av generaldirektören den åtgärden att
förordna annan tjänsteman att handlägga och föredraga dessa ärenden. Det
avsågs därvid, att anordningen skulle bliva av endast tillfällig karaktär. Till
följd av de därefter starkt fluktuerande konjunkturförhållandena inom affärslivet
ävensom den konkurrens, som uppstått från andra trafikföretags
sida, visade emellertid arbetet på detta område tendens att öka, varför anordningen
ej kunnat avvecklas utan fortfarande består. Hur stark arbetsökningen
varit framgår därav, att under de närmaste åren efter kriget antalet behandlade
ärenden i regel endast obetydligt översteg 1,000-talet, mot det att
de under de senast förflutna åren uppgått till närmare 4.000 per år. Då denna
arbetsökning helt naturligt även lett till en ökning av arbetskrafterna — -för närvarande sysselsättas 14 tjänstemän — har det också blivit nödvändigt
att upprätta en särskild avdelning för handläggningen av dessa göromål.
Denna avdelning är nu att betrakta endast som formellt knuten till inrikes
taxebyrån. I själva verket intager den en helt fristående ställning, i det alt
avdelningens föreståndare är föredragande direkt — det vill säga utan byråchefen
såsom mellanhand — inför generaldirektören, inför vilken han även
i övrigt är direkt ansvarig för avdelningens behöriga skötsel.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
På grund av de förändrade förhållanden, som inträtt på fraktmarknaden,
har styrelsen nödgats vidtaga vittomfattande åtgärder till skydd för eller utveckling
av statens järnvägars godstrafik och en icke oväsentlig del av härmed
förknippade arbetsuppgifter vila på förenämnda avdelning.
Då allt talar för att nämnda arbetsuppgifter komma att bliva bestående
och även komma att utvecklas, måste det förutses, att avdelningen kommer
att ställas inför ytterligare krav. För att dessa skola kunna tillgodoses pä
ett för järnvägen fruktbringande och för trafikanterna tillfredsställande sätt,
är det nödvändigt, att den för arbetet ifråga ansvarige avdelningschefen och
föredraganden definitivt tilldelas en för arbetets behöriga utförande erforderlig
ställning och befogenhet särskilt i fråga om avdelningens organisation och
skötsel. Av denna anledning anser styrelsen, att det bör inom järnvägsstyrelsen
upprättas en särskild vid annan byrå eller tjänsteställe ej knuten avdelning
av kontors karaktär, lämpligen benämnd »godsfraktkontoret», vars
huvudsakligaste uppgift och åligganden skulle bliva att direkt eller genom
andra härför tillgängliga organ bedriva verksamhet i godstrafikvärvande och
godstrafikbevarande syfte samt att handlägga såväl för denna verksamhet som
av andra orsaker förekommande fraktnedsättningsfrågor av individuell och
tillfällig natur i inrikes godstrafik.
Styrelsen anhåller, att Kungl. Majit måtte bifalla detta förslag.
På grund ej endast av den arbetsökning, som uppstått — vilken ökning
föranletts icke blott av flera förekommande fraktnedsättningsfrågor än tidigare
utan till stor del även av de förenämnda nytillkomna åtgärder, som
styrelsen nödgats vidtaga för godstrafikens främjande — utan även av de
alltmer ökade kraven på affärsskicklighet och rutin hava uppgifterna för
föreståndaren för här ifrågavarande avdelning, för närvarande en sekreterare
i 24 :e lönegraden, emellertid efter hand fått en sådan omfattning och
blivit av den höga kvalitet, att hans löneställning ej längre kan anses
rättvis. Arbetsuppgifterna på avdelningen äro nämligen minst lika maktpåliggande
som de arbetsuppgifter, som handhavas av andra styrelsens kontorsföreståndare,
vilka äro placerade i högre lönegrader. Det må än en gång
frmhållas, att denna tjänst även ställer stora krav på insiktsfullhet och omdömesförmåga.
Fraktnedsättningsfrågorna, av en utomordentligt stor betydelse
för näringslivets män, äro också av mycket stor ekonomisk betydelse
för statens järnvägar, och i regel äro de mycket svårbedömbara på grund av
ständigt växlande varupriser och konkurrensfrakter, ävensom av trafikanternas
inställning till transportfrågorna.
Då på nämnda befattningshavare alltså lagts omfattande, viktiga och högkvalificerade
arbetsuppgifter, vartill kommer det ansvar, som pålagts honom
genom föredragningsskyldigheten, anser styrelsen det både rättvist och skäligt,
att denne sekreterare erhåller en högre tjänsteställning, varför styrelsen
med hänvisning till vad ovan anförts får hemställa, att ifrågavarande tjänst
måtte höjas från nuvarande 24 :e lönegraden till sekreterare i 26 :e lönegraden.
Skiljaktig mening har i fråga örn sistnämnda sekreterarbefattning anmälts
av byråchefen A. Almqvist, som i syfte att bereda inrikes taxebyrån och särskilt
dess byråchef bättre möjlighet att överblicka byråns verksamhetsområden,
bland annat vad beträffade taxenedsättningarna, förordat en återgång
till den före år 1915 rådande organisationen med tre taxebvråer, nämligen en
inrikes godstaxebvrå, en utrikes godstaxebyrå och en persontaxebyrå. Beträffande
den närmare motiveringen för detta förslag torde få hänvisas till
handlingarna i ärendet.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
75
Lönenämnden har anfört, att lönenämnden i likhet med järnvägsstyrelsen
funne löneställningen för den tjänsteman å ekonomibyrån, som handlade
automobilärenden m. m., väl låg, örn hänsyn toges till arten av de göromål,
han hade att utföra. Att uppflytta hans tjänst till 26:e lönegraden syntes dock
icke av omständigheterna påkallat, utan föreställde sig lönenämnden, att
ifrågavarande befattningshavare skulle, åtminstone tills vidare, bliva på ett
skäligt sätt tillgodosedd, örn befattningen föränrades till sekr eter art jänst i
24 :e lönegraden.
I fråga örn sekreterarbefattningen å utrikes taxebyrån har lönenämnden
tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag.
Vidkommande fraktnedsättningsärendena å inrikes taxebyrån har lönenämnden,
som icke ansett sig böra ingå på något bedömande av frågan örn
själva organisationen för dessa ärendens handläggning, anfört, att föredraganden
för dessa ärenden uppenbarligen uppfyllde de år 1925 uppställda
villkoren för placering i sekreterartjänst i 26 :e lönegraden, varför nämnden
icke ville framställa någon erinran mot järnvägsstyrelsen förslag om inrättande
för ändamålet av en dylik befattning.
Med anledning av vad lönenämnden anfört har centralstyrelsen för statens
järnvägars befälsförbund i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift hemställt om
bifall till järnvägsstyrelsens förslag om höjning av förenämnda aktuarietjänst
å ekonomibyrån till sekreterarbefattning i 26 :e lönegraden.
Av utredningen torde framgå, att den aktuariebefattning å ekonomibyrån,
vars innehavare handlägger ärenden rörande automobiltrafiken, genom dels
tidigare arbetsuppgifters starka ökning såväl kvantitativt som kvalitativt,
dels ock tillkomsten av nya arbetsuppgifter i viss mån kan sägas hava förändrat
karaktär. Med hänsyn härtill och till det självständiga arbete, som
denne tjänsteman har att utföra, synes en förbättring i hans löneställning
skälig. Lika med lönenämnden anser jag mig emellertid för närvarande icke
kunna tillstyrka, att befattningen uppflyttas till högre lönegrad än den 24 :e,
och vill därför förorda inrättandet av en sekreterartjänst i nämnda lönegrad.
Vid bifall härtill skulle en aktuariebefattning indragas.
Vidkommande härefter frågan om fraktnedsättningsärendena å inrikes
taxebyrån innebär järnvägsstyrelsens förslag ej blott föreståndarbefattningens
uppflyttning i lönegrad utan jämväl en mindre organisatorisk ändring,
i det att den avdelning, varå dessa ärenden handläggas, skulle ordnas såsom
ett mera självständigt kontor, vilket ej skulle sortera under någon byrå.
Häremot har inom styrelsen reservationsvis anförts, alt genom en dylik anordning
inrikes taxebvråns chef skulle förlora den för honom behövliga mera
ingående kännedomen örn transportförhållandena. Att, såsom reservanten
ifrågasatt, i organisatoriskt hänseende återgå till före år 1915 gällande organisation
med tre olika taxebyråer finner jag mig icke kunna förorda. Jag
utgår emellertid från att den av järnvägsstyrelsen nu föreslagna anordningen
för handläggningen av fraktnedsättningsärenden skall kunna genomföras
på sådant sätt, att den för inrikes taxebyrån önskvärda överblicken
Departe
mentschefen.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
över taxeväsendet kan vinnas utan att den erforderliga skyndsamma handläggningen
av berörda ärenden äventyras.
Beträffande härefter frågan om löneställningen för fraktnedsättningsavdelningens
föreståndare framgår av utredningen, att sagda avdelning med
dess mera kommersiellt inställda trafikvärvande och trafikbevarande verksamhet
är av stor ekonomisk betydelse för statens järnvägar samt att ej blott
arbetsbördan ökats utan jämväl nya arbetsuppgifter tillkommit. Med hänsyn
till de alltmer ökade krav, som på grund härav måst ställas på avdelningens
föreståndare, synes det motiverat, att han erhåller en något högre
löneställning. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att för ändamålet inrättas
en sekreterarbefattning i 26:e lönegraden.
Vad slutligen angår utrikes taxebyrån, torde, såvitt nu kan bedömas, den
ytterligare förenkling av taxeärendenas handläggning, som år 1928 antyddes
såsom framdeles möjlig, icke kunna genomföras. Med hänsyn härtill och då
i betraktande av ärendenas beskaffenhet befattningen såsom byråchefens
närmaste man och ställföreträdare å ifrågavarande byrå icke lärer böra intaga
lägre löneställning än motsvarande befattning å inrikes taxebyrån, finner
jag mig kunna tillstyrka förslaget örn inrättande å utrikes taxebyrån av
en sekreterartjänst i 26 :e lönegraden.
Två sekreterarbefattningar i 24:e lönegraden. Järnvägsstyrelsen har
vidare hemställt, att de två sekreterarbefattningar i 24 :e lönegraden, som vid
bifall till styrelsens under nästföregående punkt omförmälda förslag skulle
bliva lediga, måtte få disponeras för att bereda sekreterares tjänste- och löneställning
åt två notarier, den ene å drifttjänstbyrån och den andre å godstrafikbyråns
vagnavdelning.
Beträffande den ifrågasatta sekreterarbefattningen å drifttjänstbyrån
anför styrelsen följande:
De arbetsuppgifter, som åligga ifrågavarande notarie å drifttjänstbyrån,
kunna i korthet sammanfattas sålunda:
1) Ärenden rörande reglering av förhållandena mellan statens järnvägar
och enskilda järnvägar i avseende å gemensamt begagnade stationer och bandelar
m. m.
2) Ärenden rörande överföring av transportföremål mellan olika stationer
å samma ort samt angående omlastning av gods från och till smalspårig
järnväg.
3) Ärenden rörande trafikering m. m. av hamn- och sidospår.
4) Ärenden angående taxor och avtal för godsforsling med andra transportmedel
än järnväg.
5) Ärenden angående hotell- och restaurangrörelser, godsförsäkring samt
viss affärsrörelse inom statens järnvägars område.
6) Ärenden angående driften å statens järnvägars automobillinjer.
7) Ärenden angående ti’af^samarbete såväl i avseende på persontrafik som
godstrafik mellan statens järnvägar (inklusive statens järnvägars billinjer)
och andra transportföretag (exempelvis trafiksamarbete med postverkets diligenslinjer
och med anslutande automobillinjer för godsutforsling i linjetrafik
till främjande av systemet från dörr till dörr).
8) Mellanhavanden med statens järnvägars änke- och pupillkassa i av -
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
77
seende å arrenderade fastigheter och kassans av vissa speciella statens järnvägars
verksamhetsgrenar härflytande extra inkomster.
9) Uthyrning till utomstående av för drifttjänsten obehövliga fastigheter
och lokaler.
Av ovanstående ärenden, vilka samtliga föredragas direkt för byråchefen,
äro de under 1) angivna av synnerligen invecklad och krävande natur. Dessa
föreningsstationsärenden förutsätta hos den beredande och inför byråchefen
föredragande tjänstemannen förutom ingående fackinsikter jämväl gott omdöme
och förmåga att pröva och bedöma verkningarna i olika avseenden
av ändringar eller nydaningar beträffande dylika gemensamhetsförliållanden.
Det gäller i många fall tillvaratagandet av betydande värden. Det är
härvid av vikt att icke allenast taga hänsyn till den vid tillfället rådande
situationen, utan det gäller kanske ännu mera att göra sig en klar och i
möjligaste mån bärande bild av förhållanden, som ligga framåt i tiden, för
att icke en överenskommelse skall komma till stånd med i det långa loppet
för statsverket mindre gynnsamt ekonomiskt utfall. Vad nyss har sagts
har givetvis gällt jämväl tidigare och kan sålunda icke i och för sig utgöra
skäl för en höjning nu av befattningen i fråga. Vad som föranlett styrelsen
att just nu framföra förslag örn höjd tjänsteställning för utövaren
av här berörda arbetsuppgifter, är den omständigheten, att under de senaste
åren arbetet med föreningsstationsärendena såväl till omfattning som kvalitet
avsevärt ökat. Det slutliga utformandet av överenskommelser, som
skola reglera dylika på flera områden djupt ingripande förhållanden, måste
självfallet föregås av vidlyftiga och invecklade förhandlingar. Härvid liksom
även beträffande övriga ovan uppräknade ärendesgrupper har det ålegat
innehavaren av den berörda notariebefattningen att vid ifrågakommande
förhandlingar med enskilda järnvägsförvaltningar, statens järnvägars distriktsbefäl
och trafikanter i stor utsträckning ensam företräda järnvägsstyrelsen
och alltid i övriga fall närvara såsom sakkunnig. Med denna utveckling
måste tjänsten i fråga otvivelaktigt numera i verkligheten ges en
högre värdesättning än vad dess nuvarande ställning i lönehänseende utvisar.
Då härtill kommer, att till innehavarens tidigare åligganden på senare
tiden även lagts beredningen av ärenden rörande statens järnvägars automobillinjer
i de avseenden, som beröra driften, och då dessa ärenden, i
och med den under året företagna avsevärda utvidgningen av statens järnvägars
verksamhet på nyssnämnda område, ytterligare ökats och framdeles
komma att få en allt större omfattning, får styrelsen föreslå, att för de
arbetsuppgifter, som ankomma på den här ifrågavarande notariebefattningen,
måtte få disponeras den ena av förut berörda sekreterarbefattningar
i 24:e lönegraden. Den notariebefattning, som därvid blir överflödig, föreslår
styrelsen i det följande att disponeras för annan byrå.
I fråga örn behovet av en sekreterarbefattning å gods trafikby råns
vagnavdelning yttrar styrelsen:
Beredning och handläggning av de arbeten, som tillhöra godstrafikbyrån,
äro fördelade på en transport- och en vagnavdelning, vilka vardera nu förestås
av en notarie.
Till beredning och handläggning å byråns vagnavdelning ifrågakomma
bland annat
1) den dagliga fördelningen av godsvagnar och lasttillbehör mellan olika
trafiksektioner, utlåning av vagnar och lasttillbehör till främmande järnvägar
och enskilda personer samt kontroll över och åtgärder för godsvagnsparkens
planmässiga användning,
78
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
2) förslag till godsvagnparkens förbättring och tidsenliga förnyelse,
3) ärenden, som avse författningar om användning och fördelning av godsvagnar
och lasttillbehör,
4) överenskommelser med svenska och utländska järnvägsförvaltningar örn
ömsesidig användning av godsvagnar och lasttillbehör för transporter i samtrafik,
samt
5) beräkning, sammanställning och kontroll av hyror för användning av
statens järnvägars vagnar och presenningar i inrikes och utrikes samtrafik
och av utländska vagnar och presenningar i samtrafik med Sverige.
För arbetet å nämnda avdelning äro för närvarande 14 tjänstemän av^
delade med en notarie som föreståndare.
Av det anförda framgår, att flera av de ärenden, som handläggas å vagnavdelningen,
äro av synnerlig vikt för den rationella gestaltningen av statens
järnvägars godstransportväsen. Statens järnvägars godsvagnpark omfattar
över 16,000 vagnenheter och motsvarar ett kapital på över 86 miljoner kronor,
frånsett parken av malmvagnar.
Styrelsen har i sitt arbete att förbättra driftsekonomien infört en noggrann
anpassning av godsvagnparkens storlek efter förefintlig transportvolym. Detta
framgår bland annat av följande siffror.
Antal godsvagnsenheter Godsvolym i 1000-tal
A r vid varje års början ton (exklusive lapp
(exklusive
malmvagnar) landsmalm)
1925.............................. 23,832 10,634
1930 .............................. 21,131 10,774
1931 .............................. 20,541 9.836
1932 .............................. 19,978 8.567
1933 .............................. 17,348 8,965
1934 .............................. 16,751 10,519
1935 .............................. 16,441 i)
Samtidigt som trafikvagnparken nedbragts i antal, på sätt här visats, hava
trafikanterna, som till sin fördel gärna söka nyttja konkurrensen mellan de
olika transportmedlen, ställt alltjämt stegrade anspråk i fråga örn rättidig
och tillräcklig vagntilldelning och om lämpliga vagntyper, vilka i all möjlig
mån måste tillgodoses.
Fördelningen av godsvagnar och lasttillbehör är starkt centraliserad till
styrelsens godstrafikbyrå, och det åligger närmast notarien å byråns vagnavdelning
att planlägga och träffa erforderliga anstalter för att de stora
värden, som ligga i godsvagnparken, skola bli väl tillvaratagna och. trafikanterna
på bästa möjliga sätt betjänade. Föreståndaren för denna avdelning
måste därför besitta ingående kännedom om godstrafiken såväl inom
som till och från Sverige och denna trafiks växlingar under olika tider av
året och under näringslivets olika skiften. Han måste vidare stå i ständig
och personlig förbindelse med vagnfördelarna å trafiksektionerna och vid
behov söka samråd även med företrädare för handeln och industrien. Han
intager på sätt och vis en annan ställning än styrelsens övriga notarier. Han
har nämligen att expediera en mängd order och beslut om användningen
av godsvagnar och lasttillbehör, vilka av praktiska skäl icke kunna föredragas
för byråns chef, huvudsakligen av den anledningen, att de måste
meddelas omedelbart, bland annat vid dagliga telefonsamtal med linjebefäl
och trafikanter. På tjänstemannen i fråga ligger därför en stor del av ansvaret
för en riktig och planmässig godsvagnfördelning och han kan verksamt
bidraga till en god driftsekonomi och till en framgångsrik trafikvärvning.
1
1 beräknas till minst 1934 års volym.
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
79
Vad här framförts torde visa, att tjänsten såsom föreståndare för godstrafikbyråns
vagnavdelning ställer så stora fordringar på innehavaren, att
densamma bör höjas från notariebefattning till sekreterarbefattning i 24 :e
lönegraden.
Icke endast konkurrensen utan också trafikanternas höjda fordringar på
snabbhet och punktlighet inom transportväsendet hava väsentligt ökat det
dagliga arbetet med att tillgodose beställningarna av godsvagnar och lasttillbehör.
Föreståndaren på godstrafikbyråns vagnavdelning behöver därför en
kunnig och erfaren närmaste man och medhjälpare dels för att själv kunna
få tid till nödig kontroll och till att göra iakttagelser och samråda med linjebefäl
och trafikanter på stationerna, dels i och för beredning av sådana ärenden,
som kräva särskilda undersökningar och förarbeten. Styrelsen anser
därför, att den notariebefattning, som nu finnes på byrån, bör bibehållas.
Däremot kan i successionen indragas en på byrån nu befintlig bokhållar -befattning, vilket styrelsen velat i detta sammanhang omförmäla.
Lönenämnden har anfört, att då det arbete, ifrågavarande notarie å drifttjänstbyrån
hade att utföra, syntes vara av den kvalificerade och ansvarsfulla
art, att det motiverade befattningens förändring till tjänst i den lägre
sekreterargraden, lönenämnden finge tillstyrka bifall till järnvägsstyrelsens
förslag härutinnan.
Beträffande förslaget om en sekreterarbefattning å godstrafikbyråns vagnavdelning
anför lönenämnden, att nämnden visserligen hyst någon tvekan
rörande lämpligheten av detta förslag. Med hänsyn emellertid till att —
enligt vad av järnvägsstyrelsens skrivelse framginge — ifrågavarande notarie
hade att på sitt speciella arbetsområde i betydande omfattning fatta självständiga
beslut hade lönenämnden ansett sig icke böra framställa någon
erinran mot notarietjänstens förändring till sekreterarbefattning.
Vad slutligen angår styrelsens förslag att fortfarande för godstrafikbyråns
räkning få behålla den vid bifall till sistnämnda förslag ledigblivande notariebefattningen
därstädes, har lönenämnden icke funnit sådana skäl anförda
för en dylik anordning, att nämnden kunnat tillstyrka förslaget i denna del,
utan anser lönenämnden berörda notarietjänst böra indragas.
Med anledning härav har centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund
på anförda skäl hemställt, att järnvägsstyrelsens förslag på denna punkt
måtte bifallas.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att de med ifrågavarande notariebefattningar
förenade arbetsuppgifterna äro av ej ringa betydelse för
statens järnvägar saint med hänsyn till sin kvalificerade art ställa stora fordringar
på befattningarnas innehavare. För notariebefattningen å drifttjänstbyrån
är detta särskilt fallet beträffande ärendena rörande av statens och
enskilda järnvägar gemensamt begagnade stationer och bandelar, varjämte
är att märka, att befattningen tillförts nya arbetsuppgifter. Beträffande notarien
å godstrafikbyråns vagnavdelning må framhållas, alt denne tjänsteman
måste i stor utsträckning fatta självständiga beslut av ej ringa betydelse
för statsbanornas driftsekonomi.
Med hänsyn härtill synes en höjning av ifrågavarande notariebefattningar
Departe
mcntschelen.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
till sekreterartjänster i 24 :e lönegraden motiverad, och jag vill sålunda tillstyrka
järnvägsstyrelsens förslag därutinnan. Däremot synas tillräckliga
skäl icke nu föreligga att bibehålla den vid bifall härtill ledigblivande notarietjänsten
å godstrafikbyråns vagnavdelning, varför densamma torde böra
indragas.
Två konstruktörsbcfattningar. Järnvågsstgrelsens skrivelse den 30 oktober
1935 innefattar jämväl förslag om inrättande av två konstruktörsbefattningar
(22 :a lönegraden) å maskintekniska byrån, varav den ena skulle erhållas
genom sänkning av en inom den närmaste tiden ledigblivande byråingenjörstjänst.
Härom anför styrelsen:
Vid maskintekniska byrån har det vid den fortgående utvecklingen av
motortekniken visat sig nödvändigt att uppdela det tekniska arbetet på tre
avdelningar — en för motorfordon, ånglokomotiv och boggier m. m., en
för personvagnar, belysnings- och uppvärmningsanordningar m. m. samt en
för godsvagnar och standardiseringsärenden m. m. — var och en med en
förste byråingenjör såsom föreståndare. De härför nödiga befattningarna
finnas redan tillgängliga, ehuru en av dem för närvarande är vakant och
och upprättbålles av en byrådirektör på övergångsstat. Denne skall dock
avgå med pension den 1 oktober 1936 och kan för övrigt vid omorganisationen
inom byrån icke lämpligen anförtros uppgiften såsom föreståndare
för någon av nämnda avdelningar, varför styrelsen nu har för avsikt att
gå i författning om tillsättande av den vakanta befattningen, vilket styrelsen
härmed velat anmäla.
För ett väl avvägt bedrivande av arbetet inom de tre ifrågavarande avdelningarna
äro inalles fem konstruktörer erforderliga, nämligen en på motorfordonsavdelningen
samt två på vardera vagnavdelningen. För närvarande
finnas emellertid endast tvenne konstruktörsbefattningar, den ena avsedd
att placeras på motorfordons- och den andra på personvagnsavdelningen,
närmast för beredning av den stora gruppen ärenden angående vagnarnas
belysning, uppvärmning och ventilation. I och för det ej mindre viktiga,
egentliga konstruktionsarbetet behöver emellertid vardera vagnavdelningen
en konstruktör, varjämte å godsvagnsavdelningen erfordras en konstruktör
för den mycket krävande uppgiften att bereda och sammanhålla standardiseringsärendena
och att leda därmed samhörande konstruktionsarbeten
—- alltså sammanlagt tre konstruktörer utöver de tvenne nu befintliga. På
.samtliga konstruktörer måste kunna ställas mycket höga anspråk dels i fråga
om allmän teknisk kunnighet samt dels och framför allt vad gäller detaljkännedom
beträffande det egna arbetsområdet.
Av förenämnda tre erforderliga konstruktörsbefattningar kan en erhållas
genom sänkning av den byråingenjörsbefattning, som väntas bliva vakant vid
tillsättandet av ovannämnda förste byråingenjörsbefattning, och för en andra
befattning kan tills vidare en annan å byrån placerad byråingenjör disponeras,
vilkens befattning vid framtida vakans kommer att föreslås till sänkning.
För den tredje erforderliga konstruktören föreslås, att en ny befattning
inrättas. Därest föreliggande förslag blir bifallet, kan antalet underingenjörsbefattningar
å byrån ifråga minskas med två.
Lönenämnden har, då den ifrågasatta anordningen uppenbarligen närmast
vore att betrakta såsom en besparingsåtgärd, förordat densammas genomförande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
81
Då järnvägsstyrelsens förslag synes ändamålsenligt, vill jag tillstyrka detsamma.
Vid bifall härtill skulle alltså en byråingenjörsbefattning och två
underingenjörstjänster indragas.
Två notariebefattningar. I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen
hemställt, att notaries tjänste- och löneställning (21 :a lönegraden)
måtte beredas två bokhållare, placerade den ene å persontrafikbyrån
och den andre såsom närmaste man och ställföreträdare åt föreståndaren för
inrikes taxebyråns fraktnedsättningsavdelning, samt att för ändamalet matte
dels få disponeras den notarietjänst å drifttjänstbyrån, som vid bifall till det
i det föregående omförmälda förslaget skulle utbytas mot en sekreterarbefattning
i 24 :e lönegraden, dels ock nyinrättas en notariebefattning. Till
stöd för detta förslag yttrar styrelsen följande:
Arbetet å persontrafikbyrån är för närvarande uppdelat i fem
grupper, nämligen allmänna ärenden (d. v. s. frågor örn byråns personal,
ekonomi o. s. v.j, tidtabellsärenden, vagnärenden, reklamärenden och persontransportärenden.
Den närmaste ledningen av dessa grupper utövas, över tidtabellsärendena
av en notarie och över vagnärendena likaledes av en notarie, vilken tillika
har den närmaste ledningen av reklamärendena, över de allmänna ärendena
och persontransportärendena utövas ledningen av förste sekreteraren
med det undantag, som nedan omnämnes.
Till transportärendena höra bland annat ärenden om tillfälliga resor, i
den män dylika ärenden anses böra behandlas centralt.
Denna grupp av ärenden är till antalet betydande och består av följande
slags ärenden: reservering av vagnar eller platser i ordinarie tåg, resor med
beställda extratåg, resor till utställningar, idrottsevenemang och dylikt, av
järnvägen anordnade utflyktståg, sällskapsresor, i samarbete med turistföreningar
m. m. anordnade propagandaresor, såsom vintersportresor, skolungdomens
fjällfärder, tåghemmet i Jämtland, utbytesresor.
Antalet behandlade ärenden örn tillfälliga resor har under de senaste åren
avsevärt ökats, varom följande siffror må anföras:
Antal
Antal utgående
ärenden skrivelser
år 1931|............................ 278 642
» 1932 ............................ 445 951
> 1933 ............................ 559 1,022
, 1934 ............................ 591 1,125
> 1935 C/i—8%).................... 448 760
Antalet tjänstemän, som syssla med dessa ärenden, har i anledning härav
måst ökas. I slutet av 1920-talet var en tjänsteman tillräcklig för bearbetning
av dylika ärenden, år 1932 måste en ny tjänsteman helt och hållet liitdisponeras
härför och från och med år 1934 måste för viss del av året en
tredje tjänsteman insättas i ifrågavarande arbete. Den tidpunkt torde ej
vara avlägsen, då ytterligare arbetskrafter måste användas för ifrågavarande
ärenden, ty under år 1935 har den tillgängliga personalen måst arbeta på
övertid under en avsevärt lång tid av våren och sommaren. Att arbetet sålunda
ökats är en enbart glädjande företeelse. Denna ökning är nämligen
huvudsakligen att tillskriva nya initiativ från järnvägens sida i avseende å
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil. 6
Departe
mentschefen.
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
researrangemang, varigenom järnvägen utan tvivel tillförts en avsevärd merinkomst.
Bland dessa arrangemang må nämnas de så kallade utflyktstågen,
av vilka år 1934 ordnades omkring 200, medförande omkring 150.000 resande
och inbringande nära 800,000 kronor. Av övriga resor hava sällskapsresorna,
vilken typ av resor förekommit sedan en lång tid tillbaka, år 1934
samlat omkring 12,500 resande och inbringat omkring 240,000 kronor. Återstående
resor omfattade år 1934 omkring 59,000 resande och inbringade omkring
530,000 kronor.
Den närmaste tillsynen över arbetet med ifrågavarande tillfälliga resor
utövades tidigare av förste sekreteraren. I samband därmed att styrelsen
beslöt att ordna propagandaresor i större utsträckning, måste arbete efter
hand i allt större utsträckning anförtros åt en bokhållare å byrån. Med arbetsökningen
löljde nämligen, att tiden blev allt mer upptagen av personliga
besök av allmänheten samt av telefonsamtal i sådan utsträckning, att det var
uteslutet, att förste sekreteraren kunde medhinna detta arbete utan att åsidosätta
andra löpande tjänsteåligganden. I anledning härav har nämnde bokhallare
måst anförtros dels den närmaste tillsynen över gången av arbetet
med tillfälliga resor, dels ock uppgiften att — givetvis i nära kontakt med sina
överordnade — preliminärt förhandla med allmänheten, linjebefälet, tidningar,
turist- och idrottsorganisationer m. fl. angående ifrågasatta researrangemang.
Han har dessutom vid förhandlingar om ordnandet av skolungdomens
fjällfärd representerat styrelsen.
Av den ovan intagna uppgiften över det antal ärenden, som röra tillfälliga
resor, torde framgå, att behandlingen av dessa ärenden kvantitativt sett innebär
en mycket krävande uppgift. Även kvalitativt sett är uppgiften krävande.
Beredningen av nämnda ärenden kräver nämligen ej blott god kännedom
om bestämmelserna för personbefordringen och de undantag, som
styrelsen trän fall till fall tillämpat, utan även praktisk förståelse för det
mångskiftande arbetet å de tjänsteställen, som hava hand om transporternas
slutliga utförande. Dessutom kräves numera, sedan styrelsen medelst nya
initiativ givit reselivet flera nya möjligheter, en affärsmässig inställning
till frågorna ävensom god förhandlingsförmåga.
Styrelsen föreslår därför, att en enligt förestående ledigbliven notariebefattning
överflyttas till persontrafikbyrån, där innehavaren skulle få handläggningen
av berörda ärenden sig pålagd.
Såsom närmaste man och ställföreträdare till föreståndaren för den till inrikes
taxebyrån nu knutna fraktnedsättningsavdelningen
tjänstgör en bokhållare. Styrelsen har, såsom i det föregående anförts, ansett
att avdelningen ifråga bör utbrytas ur byrån ifråga och bliva ett stjälvständigt
kontor, godsfraktkontoret, med en sekreterare i 26:e lönegraden såsom chef.
På dennes närmaste man och ställföreträdare måste ställas stora krav. Han
skall liksom kontorsföreståndaren vara fullt insatt i kontorets alla arbetsuppgifter
och fullt känna till de grunder och principer, vilka följas vid ärenden^
behandling, och bör kunna vid varje tidpunkt övertaga chefskapet
för längre eller kortare tid. Styrelsen anser därför, att en högre tjänsteställning
än hittills bör beredas honom och föreslår att en notariebefattning för
ändamålet inrättas, varvid en bokhållarbefattning kan indragas.
Lönencimnden har anfört, att ifrågavarande två bokhållare visserligen utförde
ett arbete, som väl motiverade deras höjning i lönegrad men att det
å andra sidan syntes nämnden, som om en uppflyttning av dem till 21 :a lönegraden
skulle bereda dem en väl gynnsam löneställning. Nämnden ville för
sin del föreslå, att förenämnda notarietjänst å drifttjänstbyrån indroges samt
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
83
att för beredande av förbättrad löneställning åt omförmälda två bokhållare
i stället inrättades två tjänster inom den nya befattningsgrupp i 20 :e lönegraden,
om vars införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning järnvägsstyrelsen
i sin skrivelse den 30 oktober 1935 framlagt förslag och som
lönenämnden ifrågasatt skola benämnas byråassistent.
Med anledning härav har centralstyrelsen för statens järnvägars befålsförbuncl
hemställt, att ifrågavarande två bokhållartjänster med hänsyn till de
därmed förenade krävande arbetsuppgifterna måtte, såsom järnvägsstyrelsen
föreslagit, uppflyttas till notariegrad. Beträffande bokhållarbefattningen å
persontrafikbyrån har förbundsstyrelsen anfört, att de på statens järnvägars
eget initiativ anordnade utflykts- och sportresorna under år 1935 tillfört statsbanorna
en bruttoinkomst av omkring 1,050,000 kronor, innebärande en ökning
från år 1934 av cirka 150,000 kronor, samt att beträffande sällskapsresor
och andra former av resor på statens järnvägars eller utomståendes
initiativ definitiva siffror för år 1935 ännu ej förelåge men att all anledning
funnes att antaga, att även i fråga om dem en avsevärd ökning ägt rum.
Av vad järnvägsstyrelsen anfört torde framgå, att de arbetsuppgifter, som
åvila ifrågavarande två bokhållarbefattningar, äro av ej ringa betydelse för
statens järnvägars ekonomi. I fråga om bokhållartjänsten å persontrafikbyrån
vill jag därjämte framhålla, att nya arbetsuppgifter tillkommit och att
arbetet blivit alltmera självständigt. Vad beträffar bokhållarbefattningen å
fraktnedsättningsavdelningen, måste innehavaren av densamma såsom föreståndarens
närmaste man och ställföreträdare fullt behärska ärendena och
principerna vid deras handläggning.
Med hänsyn till de krav, som sålunda måste ställas på dessa befattningars
innehavare, och då jag, såsom av det följande inhämtas, icke nu anser
mig böra förorda järnvägsstyrelsens förslag örn inrättande av en ny befattning
i 20:e lönegraden, har jag funnit mig kunna tillstyrka, att, såsom
styrelsen föreslagit, för ändamålet inrättas två notariebefattningar. Vid bifall
härtill skulle en bokhållartjänst indragas.
En ny förste baumgenjörsbcfattning. År 1932 godkände riksdagen en
i proposition nr 146 föreslagen anordning, innebärande, att de i 27 :e lönegraden
befintliga, å distriktskanslierna placerade befattningarna såsom medhjälpare
åt distriktscheferna, till antalet tillhopa 15 (5 förste baningenjörer,
5 förste maskiningenjörer och 5 förste trafikinspektörer), skulle, i den mån
de genom innehavarnas avgång bleve lediga, kunna efter av Kungl. Majit i
varje särskilt fall verkställd prövning tagas i anspråk för beredande av förbättrad
löneställning åt vissa i 26:e lönegraden placerade föreståndare för
distriktens ban-, maskin- och trafiksektioner (baningenjörer, maskiningenjörer
och trafikinspektörer), varvid dylika befattningar i 27:e lönegraden å
distriktskanslierna skulle ersättas med motsvarande antal befattningar i 26:e
lönegraden, vilka förut avsetts för respektive sek t ionsföres tändare.
Beträffande bantjänsten hade Kungl. Majit intill slutet av år 1934 efter
Departe
mentschefen.
84
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
särskilda framställningar av järnvägsstyrelsen medgivit, att 3 förste baningenjörsbefattningar
å distriktskansli finge på nyss angivet sätt disponeras
för beredande av förbättrad löneställning åt 3 bansektionsföreståndare i 26:e
lönegraden.
I skrivelser den 20 december 1934 och den 23 januari 1935 hemställde
järnvägsstyrelsen bland annat, dels att den å 13:e trafiksektionen (Östersund)
placerade förste trafikinspektörsbefattningen måtte utbytas mot en
förste baningenjörsbefattning, avsedd för föreståndaren för 14:e bansektionen
(Sundsvall) samt en baningenjörsbefattning mot en trafikinspektörsbefattning,
avsedd för föreståndaren för 13:e trafiksektionen, dels ock att den i
26 :e lönegraden placerade befattningen såsom föreståndare för ll:e bansektionen
(Nässjö) måtte uppflyttas till 27:e lönegraden, att härför måtte
få disponeras en då ledigblivande förste baningenjörsbefattning å distriktskansli
samt att till distriktskansli i stället finge överflyttas ledigblivande baningenjörstjänst.
Lönenämnden avstyrkte den ifrågasatta nedflyttningen i lönegrad av föreståndarbefattningen
å 13:e trafiksektionen samt föreslog, att berörda ledigblivande
förste baningenjörsbefattning å distriktskansli foges i anspråk i
första hand för uppflyttning i lönegrad av föreståndarebefattningen å 14 :e
bansektionen, varjämte lönenämnden uttalade, att erforderlig höjning i lönegrad
av föreståndarbefattningen å ll:e bansektionen syntes böra i annan
ordning åvägabringas.
Genom brev den 15 februari 1935 förordnade Kungl. Maj:t, bland annat,
att befattningen såsom föreståndare för 14:e bansektionen finge uppflyttas
till 27:e lönegraden samt att för genomförande av denna förhöjning finge
disponeras en ledigblivande förste baningenjörstjänst å distriktskansli.
Numera äro alltså 4 förste baningenjörsbefattningar å distriktskansli tagna
i anspråk för höjning i lönegrad av föreståndarbefattningar å bansektioner.
I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen åter upptagit
frågan om uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom föreståndare för
11 :e banksektionen samt hemställt, att för sådant ändamål måtte inrättas
en ny förste baningenjörsbefattning. Styrelsen anför härom följande:
Såsom styrelsen i sin förenämnda skrivelse den 23 januari 1935 meddelat
omfattar ll:e bansektionen den starkt trafikerade, numera helt elektrifierade
linjen Mjölby—Hässleholm. Sektionen har en längd av 273.6 km,
därav 80.5 km dubbelspårig bana. Sidospårslängden uppgår till icke mindre
än 125.7 km. Å sektionen finnas ett 30-tal stationer, däribland de stora stationerna
Nässjö och Alvesta. Medelantalet personal under de senaste fem
åren har uppgått till omkring 400, antalet bostadseldstäder utgör omkring
1,100, antalet föreningsstationer uppgår till 6 och antalet anslutande enskilda
järnvägar till 10. Bansektionen i fråga är den enda å de stora huvudlinjerna
från Stockholm till Göteborg och Malmö samt å Västkustbanan, vars
föreståndare ännu icke innehar förste baningenjörs tjänstegrad, ehuru sektionen
till storleken är fullt jämförlig med — i vissa avseenden till och med
något överlägsen — vissa av de sektioner, som förestås av förste baningenjör.
Av de fem förste baningenjörstjänster å distriktskanslierna, vilka vid uppkommen
vakans skulle kunna disponeras såsom sektionsföreståndarbefatt
-
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
ningar, återstår numera blott en. Innehavaren av denna befattning uppnår
ej pensionsåldern förrän om 10 år. Då emellertid ett uppskov till denna tid
med uppflyttningen av tjänsten såsom föreståndare för den i hög grad arbetstyngda
11 :e bansektionen skulle innebära en påtaglig orättvisa, får styrelsen
hemställa, att en baningenjörsbefattning måtte utbytas mot en förste
baningenjörsbelattning, avsedd för sagda sektion.
Lönenämnden har förklarat sig icke hava någon erinran att framställa
mot järnvägsstyrelsens nu föreliggande förslag.
Då ll:e bansektionen i avseende å arbetsuppgifternas mängd och beskaf- Departe
.
„ .. , .. , ... , , . . mentschefen.
fenhet torde få anses fullt jämförlig med övriga bansektioner a de elektrifierade
huvudlinjerna, vilkas föreståndare äro placerade i 27:e lönegraden,
torde med en uppflyttning av föreståndarbefattningen vid ifrågavarande bansektion
till nyssnämnda lönegrad ej böra längre anstå. Med hänsyn härtill
och då den återstående förste baningenjörsbefattningen å distriktskansli icke
kan för ändamålet disponeras, får jag förorda, att i stället inrättas en förste
baningenjörstjänst.
En ny elektroingenjörsbefattning. I sin skrivelse den 30 oktober 1935
har järnvägsstyrelsen föreslagit inrättande av en ny elektroingenjörsbefattning
(22:a lönegraden). Rörande behovet av denna befattning anför styrelsen
följande:
Antalet elektroingenjörsbefattningar vid statens järnvägar uppgår för närvarande
till 12. Av dessa befattningar disponeras 1 för styrelsen, 1 för vardera
av huvudverkstäderna i örebro och Malmö och 9 för den egentliga
drifttjänsten. Angivet antal elektroingenjörsbefattningar är anpassat efter
behovet vid genomförd elektrifiering enligt det program, som förelåg, då
styrelsen den 29 september 1933 hos Kungl. Majit senast gjorde framställning
om ökning av antalet dylika befattningar. I nämnda skrivelse lämnade
styrelsen en redogörelse för de olika elektroingenjörernas arbetsområden, och
tillåter sig styrelsen därför att nu härutinnan hänvisa till sagda skrivelse.
Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 129 har 1934 års riksdag fattat
beslut om elektrifiering av ytterligare följande statsbanelinjer, nämligen
Laxå—Charlottenberg, Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer samt Uppsala—Gävle.
Enligt föreliggande arbetsplan beräknas elektrifieringsarbetena
å linjen Laxå—Charlottenberg och Södertälje södra—Eskilstuna med bilinjer
bliva avslutade under år 1936 och arbetena å linjen Uppsala—Gävle under
loppet av år 1937.
Tillsynen över de sålunda tillkommande elektriska driftsanläggningarna
blir allt för krävande för att kunna uppdelas mellan de nuvarande elektroingenjörerna
vid I eller II distriktet. En något ändrad uppdelning av dessas
nuvarande arbetsområden blir därför nödvändig, och en ny elcktroingenjörsbefattning
bör inrättas med placeringsort i Kristinehamn för skötseln av
linjen Laxå—Charlottenberg samt angränsande delar av det övriga nätet.
Lönenämnden har icke någon erinran att framställa mot föreliggande förslag.
Då behovet av en ny elektroingenjörsbefattning uppkommit genom av Departestatsmakterna
beslutad ytterligare elektrifiering av statsbanenätet, vill jag mentschefen
tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag i denna del.
86
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Inrättande av en expeditionsföreståndarbefattning i 24:e lönegraden. I
sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag örn
införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning av en ny befattning i
24;e lönegraden, benämnd expeditionsföreståndare, och har styrelsen hemställt
om inrättande av en dylik befattning, avsedd för föreståndaren för statens
järnvägars resebyrå i Stockholm. Till stöd för förslaget anför styrelsen
följande:
Resebyrån vid Stockholm C har allt sedan sin tillkomst och allt fortfarande
foreståtts av expeditionsföreståndare, d. v. s. tjänsteman i 21:a lönegraden.
Ifi agavarande byra är den ojämförligt största av statens järnvägars resebyråer
och utvecklingen tenderar mot en alltjämt fortskridande utvidgning
i dess verksamhet, vilket också en jämförelse mellan siffrorna för antal
biljetter och uppbörd under de senaste åren visar. För åren 1932, 1933 och
1934 utgjorde nämligen antalet av utav nämnda resebyrå försålda biljetter
respektive 231,090, 235,239 och 272,159 och uppbörden uppgick till respektive
4,432,226, 4,449,869 och 4,883,580 kronor. Personalstyrkan utgjorde under
juli månad 1935 37 personer.
Utom ledningen och ansvaret för denna betydande verksamhet har föreståndaren
jämväl åtskilliga andra kvalificerade arbetsuppgifter, av vilka en
del äro nytillkomna under de senare åren, främst ett betydande reklamarbete
för styrelsens räkning, som förutsätter verklig inlevelse i de mångskiftande
turistiska förhallandena samtidigt som ingående insikter erfordras beträffande
personbefordringsföreskrifterna och förmåga av initiativ i fråga om utfinnandet
av ny former för resors ordnande i för allmänheten attraktiv riktning.
De arbetsuppgifter, som ankomma på ifrågavarande resebyråföreståndare,
äro sålunda väsentliga och mångskiftande. Styrelsen anser fördenskull, att
tjänsteställningen för denne bör höjas till befattning inom 24 :e lönegraden.
Med hänsyn till redan förefintligt stort antal olika befattningar anses icke
lämpligt införa en ny tjänstebenämning, utan det förefaller styrelsen mest
praktiskt att för föreståndaren å resebyrån vid Stockholm C bibehålla tjänstebetecknmgen
expeditionsföreståndare, men införa denna befattning även i
24 :e lönegraden.
Lönenämnden har anfört, att det syntes nämnden, att de av järnvägsstyrelsen
meddelade statistiska uppgifterna rörande resebyråns i Stockholm verksamhet
samt storleken av där anställd personal väl försvarade åtgärden att
uppflytta byråns föreståndare i 24 :e lönegraden, varför lönenämnden finge
tillstyrka bifall till förevarande förslag. Då emellertid, enligt vad nämnden
erfarit, ifrågavarande tjänsteman under de senaste åren av järnvägsstyrelsen
plägat tilldelas en gratifikation av 1,000 kronor med hänsyn till hans i
styrelsens skrivelse såsom bidragande skäl för lönegradsuppflyttningen omförmälda
arbete med reklam för styrelsens räkning, förutsatte lönenämnden,
att sedan han kommit i åtnjutande av ifrågavarande förbättring i löneställningen,
särskild ersättning i form av gratifikation icke vidare tillerkändes
honom.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att de arbetsuppgifter, som åvila
föreståndaren för statens järnvägars resebyrå i Stockholm, äro betydande
både till art och omfattning, varjämte de på senare år utvidgats bland annat
med reklamarbete för järnvägsstyrelsens räkning. Skäl synas alltså före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
87
ligga att giva befattningen såsom föreståndare för denna statens järnvägars
största resebyrå en högre lönegradsplacering. För sådant ändamål har järnvägsstyrelsen
föreslagit inrättande av expeditionsföreståndarbefattning i 24 :e
lönegraden, vilket nödvändiggör införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning
i sagda lönegrad av befattningen expeditionsföreståndare. Även
örn en dylik åtgärd strängt taget borde prövas i samband med den blivande
allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare,
bär jag, med hänsyn till att vid ifrågavarande resebyråföreståndares
uppflyttning i lönegrad förenämnda gratifikation icke vidare skulle utgå och
att alltså under denna förutsättning förslagets genomförande under de närmaste
åren icke kommer att medföra någon utgiftsökning för statens järnvägar,
ansett mig kunna tillstyrka föreliggande förslag.
Två nya expeditionsföreståndarbefattningar i 21:a lönegraden. Järnvägsstyrelsens
skrivelse den 30 oktober 1935 innefattar vidare förslag örn inrättande
av två nya expeditionsföreståndarbefattningar (21:a lönegraden), vilka
skulle avses för föreståndarna för statens järnvägars resebyrå i Köpenhamn
samt för en godsexpedition vid Trälleborgs ångfärjestation, benämnd »Trälleberg
gränsen». Till stöd för förslaget yttrar styrelsen.
Resebyrån i Köpenhamn förestås för närvarande av en förste
stationsskrivare. Under år 1934 ändrades den dåvarande sovplatscentralen
till resebyrå, en förändring, som medfört en betydande utvidgning av byråns
verksamhet. En jämförelse mellan siffrorna för försålda biljetter och uppbörd
under första halvåret av vartdera åren 1933, 1934 och 1935 utvisar,
att antalet biljetter utgjort 15,397, 23,779 och 32,925 och uppbörden 220,815,
273,355 och 321,085 kronor. Uppbörden har sålunda från 1933 till 1935 för
ett halvt år ökat med något över 100,000 kronor.
Utom ledningen och ansvaret för själva biljettrörelsen har föreståndaren
att bestrida en omfattande reklamverksamhet för stimulering av resefrekvensen
på Sverige. Detta viktiga arbete kräver gott omdöme och god takt samt
förmåga av initiativ och lätthet att göra sig gällande inom de kretsar, genom
vilka ett mera betydande resandeklientel kan nås. Ställningen som statens
järnvägars representant i ett främmande land ställer också särskilda krav
på innehavaren av ifrågavarande befattning, då han naturligen i de Resta
fall har att på egen hand taga ståndpunkt till och träffa avgöranden i frågor,
som andra motsvarande tjänstemän med tjänstgöring i hemlandet hava
möjlighet att underställa överordnades prövning, innan verkställighet skei’.
Med stöd av vad här anförts får styrelsen föreslå, att den expeditionsföreståndarbefattning
i 2Ira lönegraden, som blir disponibel vid bifall till styrelsens
förut upptagna förslag beträffande föreståndarskapet å resebyrån
vid Stockholm C, måtte anvisas för föreståndaren för resebyrån i Köpenhamn.
Vid Trälleborgs ångfärjestation bestrides arbetet med godstrafiken
till och från utlandet över ångfärjeleden Träleborg—Sassnitz av
en särskild godsexpedition, som benämnes Trälleberg gränsen. Föreståndare
för denna expedition har för närvarande tjänsteställning såsom förste stationsskrivare.
Det åligger denne att fullt självständigt och i taxeringsfragor
direkt lydande under styrelsens utrikes taxebyrå leda och ansvara för allt
härmed förbundet arbete. Trälleberg gränsen är därjämte förmedlare av
korrespondensen mellan sådana svenska och utländska stationer, där direkt
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Departe
mentschefen.
godsexpediering icke kan ske utan så kallad omexpediering i stället måste
företagas. Under de senaste åren har dessutom tillkommit en betydande inlämning
så att säga av nya sändningar. Det är främst speditörerna, som bidragit
härtill genom att taga sändningar till Trälleberg och där fördela dem
på olika mottagningsstationer. Härigenom har Trälleberg tillförts en alldeles
ny verksamhet, betydelsefull för höjning av trafikfrekvensen å ifrågavarande
färjeled men samtidigt medförande ett ganska väsentligt merarbete
och betydande ökning av uppbörden för Trälleberg gränsen. Till jämförelse
kan nämnas, att då uppbörden 1922 utgjorde 175,100 kronor har den 1934
uppgått till 2,600,000 kronor. Antalet expeditioner har mellan samma år
ökat från 29,770 till 99,800 stycken. Med hänsyn till att det största antalet
expeditioner förekommer å utländska listor och fraktsedlar måste dessutom
det arbete, som presteras av Trälleberg gränsen, värdesättas högre än arbetet
å godsexpeditioner med motsvarande antal expeditioner men med övervägande
inhemsk trafik.
Med stöd av vad här anförts föreslås, att en expeditionsföreståndarbefattning
i 21 :a lönegraden måtte anvisas för Trälleberg gränsen.
Därest förestående förslag bifalles kunna två förste stationsskrivarbefattningar
indragas.
Lönenämnden har beträffande föreståndarbefattningen vid resebyrån i
Köpenhamn anfört följande:
Såsom järnvägsstyrelsen påvisat, är statens järnvägars resebyrå i Köpenhamn
numera stadd i stark utveckling, vilken omständighet givetvis ställer
byråns föreståndare inför vidgade arbetsuppgifter i olika hänseenden. En
åtgärd till förbättrande av hans löneställning synes för den skull även lönenämnden
vara av omständigheterna motiverad. Visserligen uppställer sig
här frågan, huruvida en sådan åtgärd skulle komma att medföra konsekvenser
i avseende å löneförmånerna för föreståndarna för statens järnvägars
övriga resebyråer i utlandet — resebyråerna i Berlin och London. Enligt
vad för nämnden blivit upplyst, arbeta emellertid de särskilda resebyråerna
under i viss mån olika betingelser, vadan prövningen av uppkommande lönespörsmål
måste ske från fall till fall och under beaktande av rådande speciella
arbetsförhållanden. I förevarande sammanhang har lönenämnden
icke funnit anledning till erinran mot att förenämnda, å resebyrån i Stockholm
ledigblivande expeditionsföreståndartjänst tages i anspråk för föreståndaren
å resebyrån i Köpenhamn.
Vidkommande föreståndarbefattningen å godsexpeditionen »Trälleberg
gränsen» anför lönenämnden, att med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört
rörande den starka uppgången i godsrörelsen vid ifrågavarande tjänsteställe
och då arbetet därstädes måste med hänsyn till expeditionens egenskap
av förmedlingsort för trafiken till utlandet i mångt och mycket bliva
mera invecklat och tyngande än å en vanlig godsexpedition av motsvarande
storlek, lönenämnden ansåge sig icke hava skäl framställa någon erinran
mot förslaget.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har genom resebyråns i Köpenhamn
utökade verksamhetsområde och rörelsens starka utveckling vidgade
arbetsuppgifter kommit att åvila föreståndaren. Särskilt må beaktas,
att han bedriver en krävande reklamverksamhet, vilket arbete å statens järnvägars
resebyråer i Berlin och London, som jämväl förestås av förste sta
-
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
89
tionsskrivare, numera ombesörjes av svenska trafikförbundet. I betraktande
av nu anförda omständigheter anser jag mig kunna förorda, att ifrågavarande
förste stationsskrivarbefattning höjes till expeditionsföreståndartjänst i
21 :a lönegraden.
Vad beträffar godsexpeditionen »Trälleberg gränsen», fullgör dess föreståndare
ett mera självständigt arbete, varjämte kraven på honom ökats
genom tillkomsten av en ny arbetsuppgift. Med hänsyn härtill och till det
mera krävande arbetet med den utländska trafiken synes en höjning i lönegrad
av föreståndarbefattningen motiverad. Jag vill därför tillstyrka, att
för ändamålet inrättas en expeditionsföreståndarbefattning i 21 :a lönegraden.
Förändrad anställningsform och löneställning för befattningen såsom
föreståndare för huvudverkstaden i Örebro. Vid huvudverkstaden i Örebro,
som är statens järnvägars största verkstadsanläggning, är föreståndarebefattningen
placerad i 30:e lönegraden med benämningen maskindirektör. Genom
beslut den 18 oktober 1935 har Kungl. Majit beviljat innehavaren av
denna befattning avsked med utgången av sagda månad, vadan sagda befattning
för närvarande är vakant.
I en skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag
om förändrad anställningsform och löneställning för ifrågavarande föreståndarbefattning.
Härom anför styrelsen följande:
Med sitt förslag avser styrelsen att för ledningen av detta betydande statens
järnvägars industriföretag erhålla en anställningsform för chefen, vilken
skall kunna medverka till ett tryggande av de bästa möjliga tekniska och
ekonomiska resultat av företagets drift.
Till belysande av den utveckling, som verkstaden i Örebro undergått sedan
den tid, då föreståndaren för densamma erhöll maskindirektörs grad, må
anföras, att år 1906 centralverkstaden, som huvudverkstaden i Örebro då benämndes,
hade en personaluppsättning av 265 man, under det att 1,100 man
voro anställda vid samma verkstad år 1934.
Ursprungligen omfattade verksamheten därstädes endast reparation av
ånglokomotiv, men på verkstadens program hava successivt upptagits tillverkning
och reparation av en hel del andra för statens järnvägars drift nödvändiga
mäterialier. Bland dessa må nämnas: revision av personvagnar, för vilket ändamål
större byggnadskomplex uppförts, vilka nyligen blivit i den tekniska rationaliseringens
tecken betydligt utvidgade; verkstad för revision av elektriska
lokomotiv; avdelningar för tillverkning av broar och spårväxlar samt för presenningar.
Vid huvudverkstaden är ock för närvarande en verkstad för central
reparation av oljedrivna järnvägsfordon under anordnande. Dessutom äro
verkstadsavdelningar anordnade för central tillverkning och reparation av en
hel del detaljeffekter för hela statsbanenätet. Bland dessa må nämnas verkstäder
för elektriska apparater, tryckluftbromsar, bleckslagerieffekter, skruvkoppel,
buffertar m. m.
Det är tydligt, att ledaren för denna anläggning med dess mångskiftande
tillverkning måste besitta goda chefsegenskaper parade med organisationsförmåga
och teknisk sakkunskap. Denna chefspost bör endast anförtros åt
en förstklassig kraft, vid vars utväljande man icke bör vara bunden vid det
vanliga hänsynstagandet till tjänstålder och examensmeriter.
Styrelsen anser därför, att ifrågavarande befattning, i likhet med verkstadsdirektörens,
är av sådan beska!lenhet, att den bör tillsättas genom förordnande
på viss tid, varvid avlöningen lämpligen bör kunna bestämmas till
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Departe
mentschefen,
samma belopp, som utgår till verkstadschefen vid en annan statlig verkstad
av ungefärligen samma storleksordning som den i Örebro, nämligen telegrafverkets
verkstad i Nynäshamn, eller 15,000 kronor per år. Vad tjänstebeteckningsfrågan
angår får styrelsen föreslå, att befattningen benämnes
verkstadsöveringenjör i analogi med benämningen inom den privata mekaniska
verkstadsindustrien, där chefen för industriföretaget plägar benämnas
direktör (vid statens järnvägar verkstadsdirektör) samt hans närmaste man
och tekniska ledaren för verkstaden överingenjör.
I och med inrättandet av en verkstadsöveringenjörsbefattning kan befattningen
maskindirektör utgå ur tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet.
Lönenämnden har anfört följande:
Obestridligt är, att huvudverkstaden i Örebro undergått en synnerligen
stark utveckling sedan den tidpunkt (år 1907), då den nuvarande maskindirektörsbefattningen
inrättades, och att den numera ombesörjer en verkstadsrörelse
av helt andra mått än tillförene. Uppenbart är ock, att ledningen
av verkstadsdriften och särskilt verkstadsföreståndaren måste motsvara
högt ställda anspråk på chefsegenskaper, organisationsförmåga och teknisk
sakkunskap, för att verkstadsdriften skall kunna giva bästa möjliga resultat
i tekniskt och ekonomiskt avseende. Att på sätt styrelsen föreslagit förändra
maskindirektörsbefattningen till förordnandetjänst med samtidigt höjande av
de med befattningen förenade löneförmånerna synes nämnden vara ägnat
att främja en god rekrytering av befattningen.
Vad det föreslagna arvodet — 15,000 kronor — angår, får lönenämnden
anföra, att sett från den ståndpunkt, nämnden intagit till frågan om verkstadsdirektörens
löneställning, ett arvode av 14,000 kronor skulle kunna betraktas
såsom en ur systematisk synpunkt lämpligare lönenivå för verkstadsöveringenjören
än den av styrelsen föreslagna. Lönenämnden vill emellertid, då
ett högre arvode måhända kan visa sig erforderligt för förvärvande av en
tillräckligt kvalificerad arbetskraft, icke ställa sig avvisande till järnvägsstyrelsens
förslag örn fastställande för verkstadsöveringenjören av ett arvode
av 15,000 kronor.
Av den förebragta utredningen framgår, att statens järnvägars huvudverkstad
i Örebro sedan sin tillkomst undergått en mycket stark utveckling
samt att denna utveckling föranletts icke blott av järnvägsrörelsens allmänna
ökning utan ock till stor del av tillkomsten av nya verksamhetsgrenar
vid verkstaden. Dessa omständigheter i förening med den alltjämt fortgående
rationaliseringen inom själva verkstadsdriften hava självfallet kommit
att ställa allt större fordringar på föreståndaren för verkstaden. För att till
ifrågavarande i tekniskt och ekonomiskt hänseende viktiga befattning, som
nu är vakant, kunna förvärva en högt kvalificerad person synes det erforderligt,
att åt befattningen gives en för sådant ändamål mera lämpad anställningsform.
Jag finner mig därför böra tillstyrka, att denna befattning
i fortsättningen tillsättes genom förordnande på viss tid och att dess innehavare
benämnes verkstadsöveringenjör.
Vidkommande befattningens löneställning synes, även örn intet i och för
sig vore att erinra mot det föreslagna arvodet, 15,000 kronor, verkstadsöveringenjörens
arvode böra ses i jämförelse med arvodet för verkstadsdirektören
vid statens järnvägar, vilket nu är 15,000 kronor. Detta arvode har järn
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
91
vägsstyrelsen föreslagit skola höjas till 17,000 kronor. Av skäl, som i det
följande angivas, har jag emellertid funnit med sistnämnda arvodesförhöjning
böra tills vidare anstå. Med hänsyn härtill torde i avbidan på den slutliga
regleringen av verkstadsdirektörens löneställning böra för verkstadsöveringenjören
fastställas ett efter förstnämnde befattningshavares nuvarande arvode
avpassat lägre arvode, och vill jag i sådant hänseende föreslå ett belopp av
13,000 kronor. Vid bifall till vad sålunda förordats skulle befattningen maskindirektör
utgå ur avlöningsreglementets tjänsteförteckning.
Förändrad benämning å vissa ingenjörsbcfattningar vid huvudverkstäderna.
I samband med sitt förslag rörande föreståndarbefattningen vid
huvudverkstaden i Örebro har järvägsstyrelsen hemställt om förändrad benämning
å vissa ingenjörsbefattningar vid huvudverkstäderna. Härutinnan
anför styrelsen:
Såsom föreståndare för huvudverkstäderna (utom i Örebro) äro för närvarande
placerade förste maskiningenjörer, varjämte även finnas maskiningenjörer
och maskininspektorer. Samtliga dessa benämningar med prefixet
maskin- kunna ej anses utgöra ett adekvat uttryck för vederbörande tjänstemäns
tjänsteuppgift och ställning inom statens järnvägars organisation. Styrelsen
anser det därför önskvärt, att andra tjänstebeteckningar fastställas,
som mera direkt utsäga vad deras innehavare hava till verksamhet. Styrelsen
har som nära tillhands liggande funnit, att ordet »verkstad» lämpligen
bör ingå i dessa tjänstebeteckningar, och får därför föreslå, att i analogi
med den ovan föreslagna befattningen verkstadsöveringenjör i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning måtte införas i 27 :e lönegraden befattningen
förste verkstadsingenjör, i 26 :e lönegraden befattningen verkstadingenjör och
i 22 :a lönegraden befattningen verkstadsinspektor. Antalet förste maskiningenjörs-,
maskiningenjörs- och maskininspektorsbefattningar, åt vilka skulle
givas ändrad tjänstebeteckning, utgör respektive 4, 2 och 10.
Lönenämnden har förklarat sig intet hava alt erinra mot förslaget.
Även enligt min mening synes föreliggande förslag böra komma till genomförande,
varför jag tillstyrker detsamma. I enlighet härmed skulle antalet
förste verkstadsingenjörs-, verkstadsingenjörs- och verkstadsinspektorsbefattningar
bestämmas till respektive 4, 2 och 10 samt motsvarande minskning
ske i antalet förste maskiningenjörs-, maskiningenjörs- och maskininspektorsbefattningar.
En verkstadsingenjörsbcfattning. I sin skrivelse den 30 oktober 1935
har järnvägsstyrelsen hemställt örn inrättande av en ny verkstadsingenjörsbefattning
(26:e lönegraden), avsedd för föreståndaren för huvudverkstaden
i Bollnäs. Till stöd härför yttrar styrelsen följande:
Vid huvudverkstaden i Bollnäs, som står under befäl av verkstadsföreståndaren
vid huvudverkstaden Östersund, är såsom platsbefäl en tjänsteman
i maskininspektors tjänstegrad (22 :a lönegraden) anställd. Sedan Bollnäsverkstaden
år 1932 helt omorganiserats med godsvagnsreparationer såsom specialuppgift
och genom införande av taktsystemet vid arbetsutförandet bär
för verkstadens platsföreståndare tillkommit mera kvalificerat och själv
-
Departe
mentschefen.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Departe
mentschefen.
ständigt arbete än förut. Hans nuvarande tjänsteåligganden ansluta sig i
följd härav nära intill en verkstadsföreståndares med förste maskiningenjörs
(förste verkstadsingenjörs) tjänsteställning.
Vid huvudverkstaden i Tomteboda, som sorterar under huvudverkstaden
i Örebro och som till storlek och arbetsomfattning är jämställd med verkstaden
i Bollnäs, är redan den organisationsformen införd, att en tjänsteman
av maskiningenjörs grad (verkstadsingenjör) utövar platsbefälet därstädes.
Av samma skäl anser styrelsen, att samma organisationsform bör tillämpas
vid Bollnäs, varför styrelsen alltså för huvudverkstäderna föreslår inrättande
av en ny verkstadsingenjörsbefattning. Den verkstadsinspektorsbefattning,
som därigenom kan väntas bliva ledig, anses böra disponeras för den tjänsteman,
vilken kommer att förestå och leda arbetet i den nyinrättade avdelningen
vid huvudverkstaden i Örebro för revision och reparation av oljedrivna
fordon, vilken avdelning torde få betydande arbetsuppgifter i anseende
till den snabba utvecklingen av motortrafiken vid statens järnvägar.
För nämnda arbete är nämligen en härutinnan väl förfaren och rutinerad
ingenjör behövlig. Det är dock att förutse, att även denna tjänst snart nog,
när den centrala motorverkstaden kommit till utveckling, måste höjas till verkstadsingenjör.
Lönenämnden har anfört, att mot föreliggande förslag icke syntes vara
något att erinra.
Med hänsyn till att ifrågavarande verkstadsföreståndare genom den år 1932
skedda omorganisationen tillförts nya och mera krävande arbetsuppgifter
torde en högre löneställning för denne befattningshavare få anses skälig. Jag
får därför tillstyrka, att för sådant ändamål inrättas en verkstadsingenjörsbefattning.
Mot styrelsens förslag angående disposition av en vid bifall
härtill ledigblivande verkstadsinspektorsbefattning för huvudverkstaden i
Örebro har jag intet att erinra.
Fråga om förbättrad löneställning för verkstadsdirektörs- och förrådsdirektörsbefattningarna.
I sin skrivelse den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen
anfört, att styrelsens förslag örn ändrad anställningsform och förbättrad
löneställning för befattningen såsom föreståndare för huvudverkstaden
i Örebro borde föranleda, att även frågan örn verkstadsdirektörens och
förrådsdirektörens löneställning upptoges till prövning.
Beträffande verkstadsdirektören erinrar styrelsen, att genom beslut av
1917 års riksdag inrättats en befattning såsom överingenjör och chef för statens
järnvägars huvudverkstäder med ett arvode, sorn från och med år 1920
bestämts till 17,000 kronor, att sedan befattningen år 1923 blivit vakant, en
tjänsteman i förste maskiningenjörs grad förordnats att tills vidare i egenskap
av verkstadsdirektör upprätthålla chefskapet för statens järnvägars
verkstadsväsende, därvid avlöning skulle till honom utgå enligt 30:e lönegraden,
samt att genom beslut av 1928 års riksdag för berörda chefskap inrättats
en befattning såsom verkstadsdirektör med förordnande på viss tid
och med ett arvode, som då av sparsamhetsskäl bestämts till 15,000 kronor.
Styrelsen anför vidare, att med hänsyn till den oavbrutet fortgående utveckling,
som verkstadsdriften vid statens järnvägar sedan år 1928 undergått
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
93
icke blott i organisatoriskt utan även i rent materiellt hänseende, det syntes
fullt berättigat, att verkstadsdirektörens arvode nu höjdes till det belopp,
17.000 kronor, som tidigare utgått till den dåvarande överingenjören för huvudverkstäderna.
Härigenom komme jämväl lämplig marginal att förefinnas
mellan arvodena för ledaren av hela verkstadsdriften och för chefen för
den största huvudverkstaden.
Vad angår förrådsdirektören, anför styrelsen, att då denna befattning år
1932 inrättades, densamma i avseende å anställningsform och löneställning
jämställts med verkstadsdirektörsbefattningen samt att ej heller nu någon
anledning till differentiering funnes. Även förrådsdirektörens arbetsuppgifter
hade med den fortgående rationaliseringen och ekonomiseringen inom
statens järnvägars förrådsväsen vuxit såväl kvantitativt som kvalitativt.
På grund av det anförda har järnvägsstyrelsen hemställt, att arvodena för
ifrågavarande två befattningar måtte höjas från 15,000 kronor till 17,000
kronor.
Lönenämnclen har funnit sig icke böra tillstyrka högre arvode för verkstadsdirektören
än som åtnjutes av distriktschef vid statens järnvägar eller
16.000 kronor. Beträffande förrådsdirektören har lönenämnden icke funnit
skäl föreligga att i förevarande sammanhang vidtaga höjning av hans
arvode.
Jag torde få erinra, att till Kungl. Maj:ts prövning föreligga till finansdepartementet
inkomna framställningar om förändrad anställningsform och
förbättrad löneställning för byråcheferna vid statens affärsdrivande verk.
Såsom inledningsvis omnämnts, har chefen för nämnda departement för avsikt
att inom den närmaste tiden föreslå igångsättande av en allmän översyn
av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare, i sammanhang
varmed nyssberörda framställningar rörande byråchefernas vid affärsverken
anställningsform och löneställning torde komma att upptagas till prövning.
Då föreliggande förslag om förbättrad löneställning för verkstads- och förrådsdirektörerna
torde böra ses i samband med berörda lönespörsmål för
affärsverkens byråchefer och alltså komma under bedömande i omförmälda
större sammanhang, finner jag mig icke kunna tillstyrka, att förslag i ämnet
nu förelägges riksdagen.
Fråga om inrättande av sju nya baninspcktorsbcfattningar. I sin skrivelse
den 30 oktober 1935 har järnvägsstyrelsen jämväl hemställt örn inrättande
av sju nya baninspektorsbefattningar (22:a lönegraden), avsedda att
jämte en redan befintlig dylik befattning användas för att bereda förbättrad
löneställning åt de underingenjörer (20:e lönegraden), som tjänstgöra såsom
sektionsföreståndarnas närmaste man och ställföreträdare å åtta mera arbetstyngda
bansektioner, nämligen l:a, 3:e, 4:e, 5:e, 9:e, 10:c, 15:e och 19 :e bansektionerna.
Till stöd för förslaget har styrelsen anfört, att dessa bansektioners
längd efter hand alltmer utökats, så att banlängden, som år 1915 i medeltal
utgjorde 130,6 km., år 1935 uppgick till 287,2 km., att föreståndarna
Departe
mentschefen.
94
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
för dessa större sektioner numera ej medhunne att, såsom tidigare skett, ensamma
leda och övervaka allt arbete inom respektive sektioner utan att de
måst till mer eller mindre självständig handläggning överlåta en del av arbetsuppgifterna
på sina närmaste män, underingenjörerna, samt att härigenom
ökade krav kommit att ställas på dessa tjänstemän.
Lönenåmnden har tillstyrkt förslaget.
mentschefen^ ^ven om arbetsuppgifterna för ifrågavarande underingenjörer efter hand
‘ blivit mera krävande, synes dock med hänsyn till närmast jämförliga befattningars
i andra verk löneställning och då en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna
för statens befattningshavare inom kort torde komma till
stånd, det icke nu böra vidtagas någon höjning i ifrågavarande befattningshavares
löneställning, utan torde därmed böra tills vidare anstå.
Fråga om inrättande av en ny befattning i 20:e lönegraden. Slutligen
har järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 30 oktober 1935 hemställt, att i avlöningsreglementets
förteckning måtte vid statens järnvägar införas en ny
befattning i 20 :e lönegraden med benämningen assistent. Till stöd för förslaget
har styrelsen anfört, att inom styrelsen eller å befälsexpeditionerna vid
linjeförvaltningen icke funnes någon administrativ eller kameral befattning
i nämnda lönegrad, motsvarande kontrollörsbefattningarna vid post- och telegrafverken,
att det emellertid vid flera tillfällen visat sig önskvärt och fördelaktigt
att inom sagda lönegrad hava tillgång till en befattning, som kunde
användas i sådana fall, då notariebefattning (2Ira lönegraden) måste anses
vara väl hög, samt att behov av dylik befattning för närvarande förelåge för
att bereda förbättrad löneställning åt envar av de två förste bokhållare (18:e
lönegraden), vilka tjänstgjorde som närmaste män och ställföreträdare åt
cheferna för kammarkontoret samt för biljett- och blankettkontoret.
Lönenåmnden har förordat inrättandet vid statens järnvägar av en ny
tjänst i 20 :e lönegraden, avsedd för kamerala eller administrativa arbetsuppgifter,
men därvid ifrågasatt, att befattningen skulle benämnas byråassistent.
Departe- Av det anförda torde framgå, att ett visst behov av befattningar i 20 :e lönee
en'' graden för administrativa och kamerala göromål förefinnes vid statens järnvägar.
Frågan om införande i tjänsteförteckningen av en ny befattning synes
emellertid i förevarande fall böra prövas i samband med den blivande allmänna
översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare.
Med hänsyn härtill och då det av järnvägsstyrelsen anmälda behovet icke
synes trängande, har jag icke ansett mig böra förorda förslag i ämnet till
riksdagen.
Fråga om förbättrad löneställning för vissa befattningshavaregrupper
m. m. I särskilda till Kungl. Majit ingivna skrifter hava framställningar
gjorts av centralstyrelsen för statens järnvägars mästare- och förmansförening
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
95
om visst lönetillägg för verkstadsförman, som i 3 år innehaft högsta löneklassen
inom sin lönegrad (den 10:e), samt av centralstyrelsen för statens
järnvägars banmästareförening örn uppflyttning av förste banmästare och
trädgårdsmästare från 12:e till 15:e lönegraden, av banmästare från 10 :e
till 12:e lönegraden samt av banförman och trädgårdsförman från 7:e till 8:e
lönegraden. Såväl järnvägsstyrelsen som lönenämnden hava i avgivna utlåtanden
avstyrkt framställningarna under framhållande, att förevarande lönespörsmål
syntes böra prövas först i samband med en blivande revision av
avlöningsreglementets tjänsteförteckning.
Vidare har kommunikationsverkens ingenjörsförening hemställt, att förslag
måtte föreläggas riksdagen om uppflyttning en lönegrad av ingenjörsbefattningarna
i 26 :e och 27 :e lönegraderna vid nämnda verk.
Ytterligare har styrelsen för statsbanornas stationsmästare- och kontoristförbund
hemställt, att en kommitté måtte tillsättas för en ingående prövning
av lönespörsmålen i deras helhet för personalen vid statens järnvägar. Jämväl
denna framställning har i avgivna utlåtanden avstyrkts av järnvägsstyrelsen
och lönenämnden, vilka ansett frågan om statsbanepersonalens löner böra
prövas i ett större sammanhang.
Slutligen har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 13 januari 1936 framlagt
förslag örn ändrad anställningsform och löneställning för byråcheferna i styrelsen
samt i sådant hänseende hemställt, att berörda befattningar måtte förändras
till befattningar, tillsatta genom förordnande på viss tid samt med benämningen
statsbanedirektörer och med ett arvode av 16,000 kronor för år.
Såväl statskontoret som lönenämnden hava avstyrkt framställningen under
framhållande av att en omprövning av frågan om ifrågavarande byråchefers
liksom övriga byråchefers i statsförvaltningen anställnings- och avlöningsförhållanden
lämpligen syntes böra ske i samband med den översyn av löneförhållandena
inom statsförvaltningen, som inom den närmaste framtiden
torde komma att igångsättas.
Då samtliga de lönespörsmål, som avses i nu omförmälda framställningar,
synas vara av beskaffenhet att böra bedömas i samband med den blivande
allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för de statliga befattningshavarna,
hava sagda framställningar överlämnats till finansdepartementet.
Sammanfattning. I enlighet med vad jag här förordat skulle i 1 § mom. 1
och 5 § 1 mom. avlöningsreglementet upptagas befattningen verkstadsöveringenjör
vid statens järnvägar, i sistnämnda författningsrum jämväl med ett arvode
av 13,000 kronor samt ur 5 § 1 mom. utgå befattningen överingenjör vid
statens järnvägar. Vidare skulle i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid
statens järnvägar upptagas fyra nya befattningar, nämligen i 27 :e lönegraden
förste verkstadsingenjör, i 26 :e lönegraden verkstadsingenjör, i 24 :e lönegraden
expeditionsföreståndare och i 22 :a lönegraden verkstadsinspektor, samt
ur nämnda förteckning i 30 :e lönegraden utgå befattningen maskindirektör.
I antalet ordinarie befattningar i lönegrader över den 20 :e vid statens järn
-
Departe
mentschefen.
96
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
vägar skulle från och med den 1 juli 1936 vidtagas de ändringar, som framgå
av följande sammanställning:
Arvode |
Befattning |
Nuva- rande antal |
Föreslagen |
Blivan-de antal |
|
ökning |
Minsk- ning |
||||
17,000 kr. |
Överingenjör ............................ |
1 |
1 |
||
13,000 kr. |
Verkstadsöveringenjör .................... |
— |
1 |
— |
1 |
30: e |
Maskindirektör .......................... |
1 |
— |
1 |
— |
27 :e |
Förste baningenjör........................ |
13 |
1 |
— |
14 |
> |
> byråingenjör ...................... |
12 |
1 |
— |
13 |
» |
> maskiningenjör.................... |
14 |
— |
4 |
10 |
> |
> verkstadsingenjör.................. |
— |
4 |
— |
4 |
26:e |
Baningenjör.............................. |
15 |
— |
1 |
14 |
* |
Byråingenjör .. :........................ |
12 |
— |
2 |
10 |
> |
Maskiningenjör .......................... |
8 |
— |
2 |
6 |
> |
Sekreterare .............................. |
2 |
2 |
— |
4 |
> |
Verkstadsingenjör ........................ |
— |
3 |
— |
3 |
24:e |
Expeditionsföreståndare .................. |
— |
1 |
— |
1 |
> |
Sekreterare .............................. |
5 |
3 |
2 |
6 |
22: a |
Elektroingenjör .......................... |
12 |
1 |
— |
13 |
» |
Konstruktör............................... |
10 |
2 |
— |
12 |
> |
Maskininspektor.......................... |
18 |
— |
11 |
7 |
> |
Verkstadsinspektor ...................... |
— |
10 |
— |
10 |
21: a |
Aktuarie ................................ |
5 |
— |
i |
4 |
» |
Expeditionsföreståndare .................. |
16 |
2 |
i |
17 |
Ä andra sidan skulle från och med den 1 juli 1936 antalet underingenjörsbefattningar
och förste stationsskrivarbefattningar minskas vardera med 2
och antalet bokhållarbefattningar med 1; beslut härom torde i sinom tid få
meddelas av Kungl. Maj:t.
Slutligen skulle från och med den 1 januari 1938 antalet ombudsmansbefattningar
minskas från 2 till 1 samt antalet notariebefattningar ökas från
12 till 13.
Statens vattenfallsverk.
I skrivelse den 14 november 1935 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag
rörande vissa ändringar i fråga örn antal och löneställning beträffande ordinarie
befattningar vid statens vattenfallsverk. Styrelsen har därvid till en
början gjort vissa uttalanden beträffande förhållandet mellan antalet ordinarie
och icke-ordinarie befattningshavare vid verket.
Innan jag ingår härpå, torde jag få lämna några uppgifter rörande en särskild
kategori icke-ordinarie befattningshavare vid vattenfallsverket, nämligen
de extra tjänstemännen, och deras löneförmåner.
Kungl. Majlis proposition nr lil.
97
Enligt av vattenfallsstyrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts den 31 december
1920 givna bemyndigande utfärdade allmänna bestämmelser och avlöningshestämmelser
för extra och tillfälliga tjänstemän vid statens vattenfallsverk
finnas extra tjänstemän av klass I och av klass II. Till klass I hänföras
extra tjänstemän, vilka innehava i huvudsak samma kvalifikationer och erfarenhet,
som i allmänhet krävas av motsvarande eller jämförbara ordinarie
tjänstemän, och vilka anses behövliga under en mera avsevärd tid, och till
klass II sådana, vilkas fortsatta anställning tillsvidare är behövlig. För extra
tjänstemän av klass I äro fastställda två löneplaner, 1 a och 1 b. Lön enligt
den förra planen utgår till tjänsteman, anställd vid byrå hos styrelsen eller
vid permanent lokalförvaltning, och enligt den senare planen till tjänsteman,
anställd vid lokalt byggnadsföretag eller stamlinjebyggnad. Löneplanerna
1 a och 1 b äro uppbyggda i överensstämmelse med den ordinarie löneplanen,
ehuru själva lönebeloppen ligga ungefär 5 respektive 10 procent över den för
ordinarie tjänstemän fastställda lönenivån. Extra tjänstemän av klass II avlönas
enligt en plan, vilken som förebild har den för extra ordinarie tjänstemän
gällande löneplanen.
Vattenfallsstyrelsen anför nu, att under de senare åren från olika håll framkommit
mer eller mindre direkta yrkanden om förändring av relationen
mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän vid statens vattenfallsverk
genom utökning av antalet ordinarie befattningar. Härom yttrar
styrelsen följande:
Sålunda har kommunikationsverkens lönenåmnd i sitt den 1 februari 1930
avgivna utlåtande över 1928 års ekonomisakkunnigas yttrande angående statens
vattenfallsverks organisation och personalbehov anfört, att antalet ordinarie
befattningar vid vattenfallsverket borde anpassas efter det för driftens
normala gång erforderliga behovet —- bottenbehovet. Därest så skedde,
skulle givetvis den icke-ordinarie personalens utsikter att vinna ordinarie
anställning ökas och någon anledning därefter icke förefinnas att, såsom i
viss omfattning förekomme vid nämnda verk, avlöna denna personal enligt
andra och gynnsammare normer än som eljest följdes inom statsförvaltningen.
Lönenämnden har därför såsom sin mening framhållit, att det för extra
tjänstemän av klass I vid statens vattenfallsverk gällande lönesystemet borde,
åtminstone såvitt anginge extra befattningshavare vid vattenfallsstyrelsens
byråer samt vid kraftverken, kanalverken och fastighetsförvaltningen, ersättas
med avlöningsbestämmelser, som överensstämde med de för motsvarande
tjänstemän inom den övriga civila statsförvaltningen gällande regler, samt
alt i samband därmed ökade möjligheter borde beredas den icke-ordinarie
personalen att inom verket vinna ordinarie anställning.
Till den av kommunikationsverkens lönenämnd sålunda uttalade meningen
hava anslutit sig dels statskontoret i utlåtande den 19 mars 1931, dels
ock 1928 års lönekommitté i sitt den 27 maj 1931 avgivna betänkande nied
förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande
den civila statsförvaltningen.
I sitt utlåtande den 20 maj 1935 i fråga örn pensionsrätt för vissa icke-ordinarie
tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverk
har 1934 års avlöningsrevision framhållit, att frågan örn avveckling av
de procentuella lönetilläggen för de icke-ordinarie tjänstemän vid nämnda
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil. 7
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
båda verk, som åtnjöte dylika tillägg, borde upptagas till förnyad prövning
i samband med genomförandet av den ifrågasatta statliga familjepensioneringen.
Därest nämligen det av 1930 års pensionssakkunniga i betänkande
den 20 juli 1934 framlagda förslaget till ordnande av sådan pensionering i
huvudsak komme att av statsmakterna godtagas, skulle den för statens vattenfallsverks
extra tjänstemän vid övergång till ordinarie anställning under
nuvarande förhållanden inträdande skyldigheten att erlägga retroaktiva familjepensionsavgifter
bortfalla och ett av de hinder undanröjas, som ansetts
försvåra en sådan övergång. Därefter anför avlöningsrevisionen:
»Under mellantiden skulle tillfälle beredas vattenfallsstyrelsen att utverka
ökat antal ordinarie tjänster vid verket och ett överförande i ökad omfattning
av extra tjänstemän till ordinarie anställning därigenom möjliggöras.
Att därefter bibehålla extra tjänstemän hos vattenfallsstyrelsen eller vid vattenfallsverkets
permanenta lokalförvaltningar vid deras nuvarande särställning
i lönehänseende kan avlöningsrevisionen icke finna försvarbart.»
Vidare hava överrevisorerna vid statens vattenfallsverk i sin den 24 augusti
1935 avgivna revisionsberättelse anfört, att de icke kunnat undgå att uppmärksamma,
att antalet icke-ordinarie tjänstemän inom verket vore i förhållande
till antalet ordinarie tjänstemän större än som syntes vara lämpligt,
samt för den skull framhållit lämpligheten av att ett större antal icke-ordinarie
tjänster måtte förändras till tjänster på ordinarie stat.
Framställningar i samma riktning hava under åren 1933—1935 även ingivits
till vattenfallsstyrelsen från personalföreningen vid statens vattenfallsverk
och statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund.
Vattenfallsstyrelsen erinrar vidare, att vissa åtgärder vidtagits av Kungl.
Majit i syfte att inskränka antalet extra tjänstemän av klass I i vattenfallsstyrelsen
och vid de permanenta lokalförvaltningarna.
Sålunda har Kungl. Majit genom brev den 18 december 1931 i samband
med fastställande av antalet ordinarie befattningar av högst 20:e lönegraden
vid statens vattenfallsverk under år 1932 förklarat Sig förutsätta, att vattenfallsstyrelsen
vidtoge åtgärder för nedbringande i möjligaste mån av antalet
av sådana icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen och de permanenta
lokalförvaltningarna, vilka i befattningar, svarande mot de inom lia—20:e
lönegraden befintliga ordinarie befattningar, åtnjöte löneförmåner såsom extra
tjänstemän av klass I enligt gällande avlöningsbestämmelser för extra och
tillfälliga tjänstemän vid statens vattenfallsverk.
Vidare har Kungl. Majit genom brev den 16 december 1932 och den 10 november
1933 i samband med fastställande av antalet ordinarie befattningar
av högst 20:e lönegraden vid statens vattenfallsverk under åren 1933 och 1934
förordnat, att till innehavare av icke-ordinarie befattning hos vattenfallsstyrelsen
eller vid permanent lokalförvaltning vid statens vattenfallsverk tills
vidare, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade, icke finge utan Kungl.
Majits medgivande i varje särskilt fall utgå högre löneförmåner än som enligt
av Kungl. Majit meddelade bestämmelser tillkomme extra ordinarie befattningshavare
i motsvarande grad, dock att utan hinder härav innehavare den
16 december 1932 av befattning av ifrågavarande slag fortfarande finge bibehållas
vid honom i samma befattning då tillkommande löneförmåner.
Slutligen har Kungl. Majit, efter förslag av 1934 års avlöningsrevision, genom
brev den 31 maj 1935 fastställt sådana bestämmelser angående civila
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
99
pensionsreglementets tillämpning å extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk,
att även extra tjänstemän av klass I i pensionshänseende jämställas
med extra ordinarie tjänstemän.
Efter att hava erinrat, att en framställning av styrelsen om tillämpning av
lönesystemet för extra tjänstemän av klass I å sex dylika tjänstemän även
vid deras befordran till angivna högre befattningar avstyrkts av lönenämnden
i utlåtande den 22 maj 1935, anför vattenfallsstyrelsen vidare följande:
Dessa Kungl. Maj:ts beslut måste anses innebära, att vattenfallsstyrelsens
hittills använda system med extra tjänstemän av klass I ej längre kan annat
än undantagsvis upprätthållas beträffande styrelsens byråer och driftverken.
Då detta system utgjort en oundgänglig förutsättning för den förutvarande
relationen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal, kan ej heller denna
relation bibehållas, utan styrelsen blir tvungen att gå in för en starkt ökad
användning av ordinariesystemet.
Såväl med hänsyn till den fortskridande utvecklingen av vattenfallsverkets
rörelse som på grund av Kungl. Maj:ts ovannämnda uttalande år 1931 och
föreskrift år 1932 har vattenfallsstyrelsen emellertid redan under de senast
förflutna åren funnit sig föranlåten att successivt utverka ökat antal ordinarie
befattningar, såsom framgår av följande tabell:
Vid slutet av år |
Totala antalet tjänste- män |
Antal ord |
n a r i e |
befattningar |
||
i lönegraderna |
förord- nande- tjänster |
summa |
% av hela |
|||
1—20 |
21—30 |
|||||
1931 ............................ |
818 |
302 |
42 |
7 |
351 |
42.9 |
1932 ............................ |
818 |
336 |
43 |
8 |
387 |
47.3 |
1933 ............................ |
821 |
363 |
44 |
8 |
415 |
50.5 |
1934 ............................ |
837 |
373 |
47 |
8 |
428 |
51.1 |
1935 (sept.)...................... |
856 |
398 |
50 |
8 |
456 |
53.3 |
Denna tabell, i vilken befattningar å övergångsstat icke äro medräknade,
giver vid handen, att de ordinarie befattningarnas ökning till vida övervägande
del hänför sig till lönegraderna 1—20. I skrivelse den 15 oktober 1935
har vattenfallsstyrelsen föreslagit, att antalet ordinarie befattningar i sistnämnda
lönegrader skulle ytterligare ökas med 29.
På grund av vad som enligt det ovanstående förekommit får vattenfallsstyrelsen
nu föreslå dels en relativt stor ökning av antalet ordinarie befattningar
i lönegrader över den 20 :e, dels ock införande i den vid avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen av vissa nya befattningar inom lönegraderna
1-—20. 1 sammanhang härmed föreslår styrelsen beträffande ett
mindre antal nu befintliga ordinarie befattningar en sådan höjning av löneställningen,
som styrelsen anser påkallad av verksamhetens utveckling eller
andra särskilda omständigheter.
I fråga örn ett mindre antal andra befattningar, som befunnits kräva ytterligare
utredningar och överväganden, torde styrelsen få tillfälle att under
clt följande år återkomma nied de framställningar, som då finnas vara behövliga.
Lönenämnden har i utlåtande den 21 december 1935 anfört följande:
Då lönenämnden i sitt utlåtande den 1 februari 1930 över 1928 års ekonomisakkunnigas
yttrande angående statens vattenfallsverks organisation och personalbehov
uttalat sig för en utökning av antalet ordinarie befattningar vid
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Departe
mentschefen.
nämnda verk, bär nämnden icke anledning att nu framställa någon principiell
erinran mot de av vattenfallsstyrelsen i den remitterade framställningen
avgivna förslagen, vilka förslag gå ut på uppförande å verkets ordinarie
stat av ett förhållandevis stort antal nya befattningar. Visserligen har,
såsom framgår av den i styrelsens skrivelse intagna tablån över verkets personalbestånd,
under de senaste åren en successiv utökning av antalet ordinarie
tjänstemän ägt rum inom verket, men sagda tablå utvisar även, att
inemot hälften av verkets samtliga tjänstemän allt fortfarande innehar
allenast icke-ordinarie anställning. Att märka är ock, att berörda ökning
i antalet ordinarie tjänstemän till vida övervägande del hänför sig till befattningshavare,
tillhörande l:a—20:e lönegraderna. Då styrelsens föreliggande
förslag till inrättande av nya ordinarie befattningar huvudsakligen
avse tjänster i 21 :a och högre lönegrader, skulle ett bifall till desamma jämväl
medföra en viss utjämning i detta hänseende.
På grund av anförda förhållanden har lönenämnden ansett sig vid behandlingen
av förevarande ärende kunna i huvudsak begränsa sig till en prövning,
huruvida de icke-ordinarie tjänster, som nu föreslås till uppförande å
ordinarie stat, blivit av styrelsen på ett enligt nämndens mening lämpligt
och skäligt sätt inplacerade i lönegrad å den för ordinarie tjänstemän gällande
löneplanen. Emellertid innefattar styrelsens förevarande framställning
jämväl förslag örn uppflyttning i högre lönegrad av vissa å ordinarie
stat redan uppförda befattningar. Enligt vad för nämnden blivit upplyst,
har det nämligen vid den översyn av löneförhållandena för vattenfallsverkets
personal, som föregått framställningens ingivande, befunnits påkallat att beträffande
ett antal sådana tjänster vidtaga höjningar i lönegradsplaceringen.
Lönenämnden inser till fullo, att vid en dylik översyn mindre jämkningar i
lönegradsplaceringen kunna visa sig erforderliga, särskilt som även statens
vattenfallsverk, i likhet med vissa andra kommunikationsverk, befinner sig
under stark utveckling. Även örn lönenämnden nu ansett sig böra av särskilda
skäl förorda ett tillmötesgående av vissa av de yrkanden örn löneuppflyttningar,
som vattenfallsstyrelsen framställt, är lönenämnden emellertid
principiellt av den uppfattningen, att förändringar i tjänsteförteckningen böra
i allmänhet anstå, till dess en mera allmän revision av tjänsteförteckningen
kommer till stånd. Lönenämnden vill i detta sammanhang erinra, att nämnden
i utlåtande den 24 januari 1935 över vattenfallsstyrelsens den 30 november
1934 gjorda framställning angående uppflyttning till högre lönegrad
av vissa befattningar vid statens vattenfallsverk redan uttalat sig rörande
behovet av en dylik allmän revision. Nämnden anförde därvid, att med
hänsyn till att den nuvarande tjänsteförteckningen till sina grunddrag vore
av relativt gammalt datum och härrörde från en tid, då förhållandena vöre
helt annorlunda än nu, och då särskilt vissa av kommunikationsverken sedan
dess undergått en mycket betydande utveckling, nämnden ville — därest
icke en allmän lönereglering kunde förväntas komma till stånd inom en nära
framtid — ifrågasätta, huruvida icke åtgärder borde vidtagas för verkställande
av en revidering av densamma.
Såsom av det föregående framgår, hava under de senare åren åtskilliga
uttalanden gjorts samt jämväl vissa åtgärder vidtagits i syfte att åvägabringa
en bättre proportion mellan ordinarie och icke-ordinarie personal vid statens
vattenfallsverk, därvid särskilt tagits sikte på angelägenheten att söka nedbringa
den ursprungligen för byggandet av verkets anläggningar avsedda
men sedermera i viss utsträckning jämväl för driften använda extra per
-
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
101
sonalen av klass I. Sålunda må erinras, att Kungl. Majit i de senaste årens
personalstater vid statens vattenfallsverk varje år efter förslag av vattenfallsstyrelsen
fastställt ett ökat antal ordinarie befattningar. För år 1936 har
antalet dylika befattningar i anledning av styrelsens förut omförmälda skrivelse
den 15 oktober 1935 fastställts till 426, motsvarande en ökning med 33
tjänster i förhållande till den för år 1935 fastställda personalstaten. Av
dessa ytterligare beviljade ordinarie tjänster hava de flesta varit avsedda
för beredande av ordinarie anställning åt extra tjänstemän av klass I och II
samt åt extra ordinarie tjänstemän. Den härigenom uppkomna ökningen
av ordinarie befattningar avser emellertid endast befattningar i högst 20:e
lönegraden, medan antalet ordinarie tjänster i högre lönegrader endast utökats
med några enstaka befattningar. Sedan vattenfallsstyrelsen numera
verkställt en översyn rörande personalens vid vattenfallsverket tjänste- och
löneförhållanden, har styrelsen föreslagit inrättandet av ett stort antal nya
ordinarie befattningar jämväl i de högre lönegraderna i syfte huvudsakligen
att bereda ordinarie anställning åt särskilt ingenjörspersonal i 20:e—-27 :e lönegraderna men i några enstaka fall jämväl för att bereda förbättrad
löneställning åt ordinarie tjänstemän. Då vattenfallsstyrelsens förslag i stort
sett tillgodoser önskemålen om åvägabringande av ökat antal ordinarie befattningar
vid verket, har jag, trots att förslaget, som mest går ut på ändringar
i avlöningsreglementets tjänsteförteckning, på grund härav egentligen
borde prövas i samband med den stundande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna
för statens befattningshavare, ansett mig kunna i huvudsak
tillstyrka detsamma i vad det avser ordinariegörande av icke-ordinarie tjänstemän.
Däremot har med förslaget till den del, detsamma innebär förändringar
i tjänsteförteckningen i avsikt att bereda högre löneställning åt ordinarie befattningshavare,
på ett undantag när synts mig böra anstå till berörda översyn
av avlöningsförfattningarna.
Införande i tjänsteförteckningen av vissa nya befattningar för ingenjörspersonal.
Beträffande frågan örn inrättande av nya ordinarie befattningar
för verkets ingenjörspersonal anför vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse den 14
november 1935 följande:
Ingenjörspersonalen vid statens vattenfallsverk tillhör den personalgrupp,
beträffande vilken icke-ordinarie anställningsform tillämpas i den största omfattningen.
Totala antalet hithörande tjänstemän uppgår för närvarande
till 128, varav 16 vid lokala byggnadsföretag. Häremot svarar ett antal ordinarie
befattningar av 35, utgörande endast 311/* % av antalet ingenjörstjänstemän
hos styrelsen och vid de permanenta lokalförvaltningarna.
Ordinarie ingenjörsbefattningar finnas ej vid statens vattenfallsverk i lägre
lönegrad än den 26 :e. Vattenfallsstyrelsen föreslår nu inrättande av dylika
befattningar i 20 :e, 22 :a och 24 :e lönegraderna samt komplettering av avlöningsreglementets
tjänsteförteckning beträffande 26:e och 27:e lönegraderna,
allt i enlighet med nedanstående tabell, i vilken endast för ingenjörspersonal
avsedda befattningar medtagits:
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
r Lönegrad |
Nuvarande tjänsteförteckning |
Föreslagen tjänsteförteckning |
20 :e |
Ingenjör |
|
22: a |
Ingenjör |
|
24 :e |
Byråingenjör Distriktsassistent Maskiningenjör |
|
26 :e |
Byråingenjör Direktörsassistent vid kanalverk |
Byråingenjör Direktörsassistent vid kanalverk Driftsingenjör |
27 :e |
Direktörsassistent vid kraftverk Driftsingenjör Förste byråingenjör |
Direktörsassistent vid kraftverk Distriktsingenjör Förste byråingenjör Förste driftsingenjör |
Dessutom föreslår vattenfallsstyrelsen ökat antal av vissa befattningar, som
nu finnas upptagna i tjänsteförteckningen.
Lönenåmnden har beträffande förslaget att inrätta vissa ordinarie ingenjörsbefattningar
i 24:e lönegraden anfört följande:
Genom den sålunda föreslagna kompletteringen av tjänsteförteckningen till
avlöningsreglementet skulle de ordinarie ingenjörsbefattningarna vid statens
vattenfallsverk komma att å löneplanen korrespondera med motsvarande eller
jämförbara ingenjörsbefattningar vid telegrafverket och statens järnvägar,
med undantag dock vad angår de till inplacering i 24 :e lönegraden föreslagna
befattningarna. Vid sistnämnda båda verk äro nämligen ingenjörsbefattningar
icke inrättade inom 24 :e lönegraden. Vid statens vattenfallsverk
finnas för närvarande anställda ett antal icke-ordinarie ingenjörer —
byråingenjörer, distriktsassistenter m. fl. — vilkas arbetsuppgifter visserligen
icke ansetts berättiga dem till likställighet i lönehänseende med i 26:e lönegraden
placerade ingenjörer men som med hänsyn till deras relativt kvalificerade
och självständiga göromål befunnits böra givas en högre löneställning
än som i allmänhet tillkommer den biträdande, lägre ingenjörspersonalen.
Dessa befattningshavare hava såsom extra ordinarie tjänstemän placerats
i 24:e lönegraden.
Lönenämnden har ansett det vara av betydelse för bedömande av vattenfallsstyrelsens
förslag i förevarande del att erfara, huruvida upptagande i
tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet under statens vattenfallsverk
av ingenjörsbefattningar i 24 :e lönegraden kunde påkalla en motsvarande
åtgärd för telegrafverkets och statens järnvägars vidkommande. För detta
ändamål har lönenämnden i skrivelse till telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen
anhållit om yttrande angående de konsekvenser, som kunde föranledas
av ett bifall till vattenfallsstyrelsens förslag om inrättande av dylika
tjänster.
I den från telegrafstyrelsen såsom svar härå ingångna skrivelsen har anförts,
att styrelsen med hänsyn till den korta tid, som stått till buds för erforderlig
undersökning å ifrågavarande område och för övervägande, måst
inskränka sig till att uttala, att något behov av ingenjörstjänster i 24 :e löne
-
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
103
graden icke förelåge för telegrafverkets vidkommande, såvitt nu kunde bedömas.
Skulle emellertid en dylik befattning uppföras å telegrafverkets
tjänsteförteckning, skulle densamma enligt styrelsens förmenande med fördel
kunna utnyttjas endast för beredande av befordran utöver 22:a lönegraden
åt sådana ingenjörer med lägre teknisk utbildning (teknisk elementarskola
och därmed jämställd), vilka visade sig skickade alt utföra särskilt
krävande konstruktiva arbetsuppgifter eller vore placerade såsom avdelningsföreståndare.
Järnvägsstyrelsen har i sin svarsskrivelse erinrat örn det förslag rörande
inrättande av en ny konstruktörsbefattning och utbyte av en byråingenjörsbefattning
mot konstruktörstjänst å maskintekniska byrån, som styrelsen
framlagt i skrivelse till Kungl. Majit den 30 oktober 1935, och i anslutning
därtill framhållit, att vid ett bifall till detta förslag och ett framtida utbytande
av ytterligare en byråingenjörsbefattning mot en konstruktörstjänst
någon byråingenjörsbefattning icke skulle finnas placerad å nämnda byrå.
Antalet konstruktörsbefattningar å nämnda byrå skulle därigenom komma
att utgöra fem. Ett bifall till vattenfallsstyrelsens framställning syntes såsom
konsekvens böra medföra, att en konstruktör å vardera av maskintekniska
byråns tre avdelningar uppflyttades till 24:e lönegraden. Därest
vidare vattenfallsstyrelsens förslag örn inrättande av distriktsassistentbefattningar
i 24:e lönegraden skulle vinna bifall, kunde det ifrågasättas, huruvida
icke de vid statens järnvägar i 22:a lönegraden placerade elektroingenjörerna
borde uppflyttas till nämnda lönegrad, enär, såvitt styrelsen
kunnat finna, dessas arbetsuppgifter torde vara i stort sett enahanda dem,
som skulle tillkomma distriktsassistenler.
Av vad sålunda i saken inhämtats synes det lönenämnden framgå, alt åtgärden
att inrätta ingenjörstjänster i 24:e lönegraden vid statens vattenfallsverk
är ägnad att aktualisera frågan om inrättande av dylika tjänster även
för statens järnvägars och måhända även för telegrafverkets ingenjörspersonal
och då närmast för personal med lägre teknisk utbildning, för vilken
för närvarande befattning i 22:a lönegraden i regel förblir sluttjänst.^ Med
hänsyn till uppkommande konsekvenser anser lönenämnden spörsmålet i
fråga vara av den natur att böra närmare undersökas och övervägas i samband
med en blivande revision av tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet,
vilken nämnden förutsätter skola komma till stånd inom den närmaste
framtiden. I den mån icke-ordinarie befattningshavare med de göromål,
som skulle ankomma på innehavarna av de ifrågasatta nya tjänsterna
i nämnda lönegrad, anses böra omedelbart beredas ordinarie anställning,
torde detta tillsvidare kunna ske med anlitande av den föreslagna nya ordinarie
ingenjörsbefattningen i 22:a lönegraden. En sådan anordning skulle
i och för sig icke utgöra hinder för att vederbörande efter ordinarieblivandet
lörordnades till innehavare av extra ordinarie tjänst i 24:e lönegraden.
Mot styrelsens förslag i övrigt har lönenämnden icke uttalat annan erinran
än att den föreslagna benämningen * ingenjör» för de nya ordinarie ingenjörstjänsterna
i 22:a och 20:e lönegraderna med hänsyn till sin allmänna innebörd
syntes mindre ändamålsenlig. Lönenämnden erinrar, att jämförbara
ingenjörstjänster i 22:a lönegraden vid telegrafverket och statens järnvägar
benämnts avdelningsingenjörer respektive baninspektorer, maskininspektorer
m. m. samt att liknande ingenjörstjänster i 20:c lönegraden vid dessa verk
erhållit beteckningen ingenjörsassistenter respektive underingenjörer. Efter
tjänsteställning och arbetsuppgifter anpassade benämningar syntes därför
vara alt förorda jämväl för vattenfallsverkets lägre ingenjörer.
104
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Skiljaktig mening har uttalats av suppleanten i lönenämnden, byråchefen
A. Jacobson, som förklarat sig biträda vattenfallsstyrelsens framställning
oförändrad.
Med anledning av vad lönenämnden anfört beträffande förslaget örn inrättande
av ordinarie ingenjörsbefattningar i 24:e lönegraden har vattenfallsstyrelsen
i skrivelse den 25 januari 1936 anfört följande:
De mot dessa befattningar svarande göromål utföras nu av extra ordinarie
tjänstemän i 24:e lönegraden. Därutöver vill vattenfallsstyrelsen framhålla,
att lönenämnden icke bestritt skäligheten i och för sig av denna lönegradsplacering,
utan att lönenämndens ståndpunkt i fråga om förevarande befattningar
synes vara dikterad enbart av hänsyn till de konsekvenser, som beträffande
telegrafverket och statens järnvägar möjligen kunna föranledas av ett
bifall till styrelsens ifrågavarande förslag.
Ett sådant sakernas tillstånd, att frågor om nyinrättande av ordinarie befattningar
vid ett visst affärsverk göras beroende av möjliga konsekvenser
för andra verk med helt olikartade arbetsuppgifter, kan vattenfallsstyrelsen
icke finna vara tillfredsställande. Styrelsen stärkes härigenom i sitt tvivel
på lämpligheten av de olika affärsverkens sammankoppling i lönehänseende.
Denna synes leda till att man vill pressa fram en likformighet i lönerna även
där det saknas jämförlighet i arbetsuppgifterna. Åtminstone borde sådana
affärsverk, som icke hava monopolställning, hava egna avlöningsreglementen,
såsom förhållandet redan är med domänverket, och dessutom friare former
för lönefrågornas behandling.
Vattenfallsstyrelsen vill vidare påpeka den skillnad, som i fråga örn motiven
föreligger mellan, å ena sidan, vattenfallsstyrelsens och, å andra sidan,
telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens inställning till spörsmålet om ingenjörstjänster
i 24:e lönegraden. Sistnämnda båda styrelser synas enligt lönenämndens
utlåtande vilja använda nämnda lönegrad huvudsakligen såsom
befordringsgrad för ingenjörspersonal med lägre teknisk utbildning, för vilken
befattning i 22:a lönegraden för närvarande i regel är sluttjänst. Vattenfallsstyrelsen,
som nu icke disponerar några ordinarie ingenjörstjänster i
lägre lönegrad än den 26:e, avser däremot ifrågavarande befattningar i 24:e
lönegraden för sådan ingenjörspersonal med i regel högskoleutbildning, för
vilken med hänsyn till göromålens art och omfattning 26:e lönegraden är
onödigt hög och 22:a lönegraden alltför låg.
Efter att hava ytterligare framhållit några synpunkter beträffande de särskilda
befattningarna i 24 :e lönegraden förklarar sig vattenfallsstyrelsen i
första hand vidhålla sitt förslag angående ifrågavarande befattningar. Därest
detta förslag, anför styrelsen vidare, likväl icke skulle av Kungl. Maj:t anses
böra för närvarande bifallas, syntes grunden för ett dylikt ställningstagande
icke kunna vara annan än den, att en mera allmän revision av avlöningsreglementets
tjänsteförteckning ansåges skola komma till stånd mycket snart.
Vid sådant förhållande ansåge styrelsen det vara att föredraga, att motsvarande
befattningshavare fortfarande, i avbidan på nämnda revision, bibehölles
såsom extra ordinarie tjänstemän i 24:e lönegraden utan att göras till
ordinarie i 22:a lönegraden.
Vidkommande slutligen frågan om benämningen på de nya ordinarie ingenjörsbefattningarna
i 22:a och 20:e lönegraderna anför styrelsen:
Styrelsen har en mångårig erfarenhet av att användningen av beteckningen
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
105
»ingenjör» i tjänsteförteckningen för extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk
icke vållat några som helst olägenheter. Den vid telegrafverket
använda benämningen »avdelningsingenjör» för vissa tjänstemän i 22:a lönegraden
utgör en vid statens vattenfallsverk sedan gammalt hävdvunnen beteckning
för vissa byggnadstjänstemän i 26:e lönegraden (dessutom »förste
avdelningsingenjör» i 27:e lönegraden) och lämpar sig sålunda icke såsom
beteckning för befattning i 22:a lönegraden vid sistnämnda verk. Vattenfallsstyrelsen
har icke heller lyckats utfinna någon annan lämplig benämning
för de till 22:a lönegraden hänförda, sinsemellan ganska olikartade
ingenjörsbefattningarna.
De för ingenjörsbefattningar i 20:e lönegraden vid telegrafverket och statens
järnvägar använda beteckningarna »ingenjörsassistent» respektive »underingenjör»
anser vattenfallsstyrelsen vara föga lyckade, särskilt med hänsyn
till sådana äldre och mera självständigt arbetande ingenjörer (ehuru med
lägre teknisk utbildning), som äro att hänföra till denna tjänstegrad. Därtill
kommer, att en del av motsvarande tjänstemän vid statens vattenfallsverk
redan nu inneha tjänstetiteln »ingenjör», samt att beteckningen »biträdande
ingenjör» vid sistnämnda verk sedan länge användes för viss extra
ingenjörspersonal under 20:e lönegraden.
I anslutning till vad jag under nästföregående punkt anfört vill jag förorda,
att de av vattenfallsstyrelsen äskade nya ingenjörsbefattningarna i 20:e, 22:a
och 26 :e lönegraderna införas i avlöningsreglementets tjänsteförteckning
samt att den i nämnda förteckning vid statens vattenfallsverk i 27 :e lönegraden
upptagna befattningen driftsingenjör namnändras till förste driftsingenjör.
Däremot torde med inrättandet av de föreslagna nya ordinarie ingenjörsbefattningarna
i 24:e lönegraden böra anstå, då denna fråga med hänsyn till
dess konsekvenser för de andra kommunikationsverken lämpligen synes böra
prövas i samband med den blivande allmänna översynen av avlöningsbestämmelserna
för statens befattningshavare.
Vad beträffar benämningen på de nya ingenjörstjänsterna i 20:e och 22:a
lönegraderna, har lönenämnden ifrågasatt beteckningar, som mera än titeln
»ingenjör» skulle svara mot befattningshavarnas tjänsteställning och arbetsuppgifter.
Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört rörande svårigheterna
att finna lämpliga benämningar på ifrågavarande ingenjörsbefattningar
anser jag mig likväl böra förorda, att dessa åtminstone tills vidare erhålla benämningen
ingenjör. Denna namnfråga torde emellertid böra upptagas till
omprövning vid den allmänna översynen av avlöningsförfattningarna.
Tretton nya ingenjörsbefattningar i 27:e oell 2G:e lönegraderna. I sin
skrivelse den 14 december 1935 har vattenfallsstyrelsen hemställt om inrättande
av tillhopa 13 nya ingenjörsbefattningar i 27:e och 26:e lönegraderna.
Av de nya befattningarna i 2 7:e lönegraden äro 6 förste byråingenjörs-,
1 distriktsingenjörs- och 1 förste driftsingenjörsbefattningar.
Beträffande förste byråingenjörs befattningarna erinrar
styrelsen, att för närvarande funnes två dylika befattningar, varav den ena å
kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och den andra å samma hyrås anläggningsavdelning.
Av de 6 nya befattningarna skulle å kraftverksbyråns
anläggningsavdelning placeras 3, varav en å utrednings- och upphandlings
-
Departe
mentschefen.
106
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
kontoret, en såsom föreståndare för konstruktionskontoret för elektrisk stationsutrustning
och en såsom föreståndare för husbyggnadskontoret, samt å
byggnadstekniska byrån 3, varav en för arbetena rörande vattenkraftsanläggningar,
en för handläggning av vattenregleringsärenden och en såsom turbinspecialist.
I fråga om de olika befattningarnas arbetsuppgifter anför styrelsen
följande:
Förste byråingenjören vid det till kraftverksbyråns anläggningsavdelning
hörande utrednings- och upphandlingskontoret har till uppgift att verkställa
utredningar och undersökningar, som kräva speciella och högre teoretiska
kunskaper inom elektrotekniken, såsom:
beräkning av längre kraftöverföringar och behandling av därmed i samband
stående problem;
behandling av frågor rörande överspännings- och överströmsskydd;
behandling av belastnings-, uppvärmnings- och spänningsregleringsproblem
beträffande generatorer; samt
provningar av vissa elektriska maskiner och apparater.
Föreståndaren för konstruktionskontoret för elektrisk stationsutrustning
åligger:
att leda och fördela arbetet inom nämnda kontor;
att utarbeta projekt såväl för nya anläggningar som för komplettering och
modernisering av äldre anläggningar vid kraftstationer och understationer;
att utföra viktigare beräkningar och utredningar för konstruktionsarbetet
rörande ovannämnda anläggningar; samt
att granska hithörande ritningar och materialförteckningar.
Beträffande föreståndaren för kraftverksbyråns husbyggnadskontor må
framhållas, att nämnda kontor har till uppgift:
att, i den mån utomstående arkitekt ej anlitas, upprätta ritningar till samt
handhava eller kontrollera uppförandet av och ändringsarbeten å husbyggnader
för kraftverkens sekundär- och tertiärstationer ävensom andra mindre
husbyggnader vid kraftverken;
att i allmänhet ombesörja större underhållsarbeten å kraftverkens husbyggnader;
samt
att handlägga ärenden rörande entreprenader och inköp av vissa slags
byggnadsmaterialier för ovannämnda arbeten.
Förste byråingenjören för vattenkraftanläggningar åligger att, beträffande
honom tilldelade kraftstationsanläggningar samt anläggningar för sjö- och
flodregleringar, med biträde av därtill avdelad personal:
handhava arbetet med planering, beräkning och konstruktion av motsvarande
anläggningars vatten- och byggnadstekniska delar, såväl för nya
anläggningar som för komplettering och modernisering av äldre anläggningar;
utarbeta
tekniska beskrivningar och utredningar, som erfordras i samband
med ansökan om laga tillstånd till vattenkraftanläggningars utförande;
verkställa tekniska undersökningar och utredningar rörande olika anläggningsdetaljers
utförande; samt
handlägga ärenden rörande vissa för ifrågavarande anläggningar behövliga
upphandlingar och entreprenader.
Förste byråingenjören för vattenregleringsärenden åligger:
att beträffande olika sjö- och flodregleringar leda de utredningar, som erfordras
dels för att bestämma lämpliga dämningsgränser, tappningsregler
o. d., dels för att bedöma verkningarna med hänsyn till vattenfallsverkets
kraftförsörjning av olika regleringsåtgärder, dels ock för bestämmande av
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
107
de åtgärder, som böra vidtagas för att i lämplig omfattning minska genom
regleringen uppstående skador å egna och andra strandägares anläggningar;
att
leda de tekniska utredningar, som erfordras för mötande av skadeståndskrav
från strandägare m. fl., samt att i tekniskt avseede svara för den
skriftväxling, som i detta sammanhang erfordras inför vattendomstol;
att närvara vid vattendomstolars sammanträden, syner och undersökningar
såsom vattenfallsstyrelsens tekniske representant för tillvaratagande av
styrelsens intressen;
att beträffande genomförda sjö- och flodregleringar medverka till en riktig
tillämpning av i olika hänseenden föreskrivna kontrollåtgärder, så att
ej den för kraftverkens driftekonomi lämpliga vattenhushållningen kommer
i konflikt med de tappningsföreskrifter, som skola tillämpas med hänsyn till
exempelvis sjöfarts-, flottnings- och strandägareintressen; samt
att successivt följa utvecklingen av de hydrografiska förhållandena i de
vattendrag, som ha intresse för statens vattenfallsverk.
Förste byråingenjören för turbinfrågor har till uppgift:
att vid utarbetande av förslag till nya vattenkraftstationer projektera turbinanläggningarna;
att
utarbeta förslag till modellprovningar i sådana fall, då de önskvärda
turbinuppställningarna äro svårbedömda eller i övrigt ovanliga samt att utföra
eller övervaka provningarna och bedöma erhållna provningsresultat;
att handlägga frågor rörande ombyggnad av äldre turbiner;
att upprätta kontrakt för turbinleveranser och granska turbinleverantörernas
konstruktionsritningar; samt
att kontrollera turbinernas utförande och tillhörande materialier i verkstäderna
och vid monteringen samt leda turbinprovningarna vid leveransproven.
Vidkommande distriktsingenj örstjänsten yttrar styrelsen:
Vid statens vattenfallsverk finnas 6 ordinarie distriktsingenjörer, fördelade
på lika många distrikt vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverk. Var och
en av dessa distriktsingenjörer handlägger huvudsakligen kraftförsäljningsoch
abonnentfrågor. Vid varje sådant distrikt finnes en distriktsassistent,
som under distriktsingenjörens inseende väsentligen handhar det löpade arbetet
med distributionsanläggningaras utbyggnad, drift och underhåll. I allmänhet
finnes ytterligare en ingenjör såsom biträde åt såväl distriktsingenjörcn
som distriktsassistenten.
Vattenfallsstyrelsen begär nu ytterligare en ordinarie distriktsingenjörsbefattning,
avsedd för Motala kraftverk. Denna distriktsingenjör har beträffande
kraftförsäljnings- och abonnentfrågor samma funktioner som de andra
distriktsingenjörerna. Motsvarande utbyggnads-, drift- och underhållsarbeten
omhänderhavas däremot i allmänhet av driftsingenjören respektive linjeingenjören.
Å andra sidan har ifrågavarande distriktsingenjör icke till sitt
förfogande någon distriktsassistent eller annan ingenjörshjälp. Han ersätter
emellertid driftsingenjören och delvis även direktörsassistenten vid dessas
frånvaro samt tjänstgör i tur med nämnda tjänstemän såsom vakthavande
ingenjör för driften.
Då härtill kommer, alt Motala kraftverks distributionsområde är till sin
geografiska utsträckning större och, med hänsyn till de komplicerade distributionsförhållandena,
mera svårarbetat än de olika distrikten vid Trollhätte
och Älvkarleby kraftverk, anser vattenfallsstyrelsen ifrågavarande distriktsingenjörsbefattning
vara i huvudsak likvärdig med de övriga.
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Vad angår förste driftsingenjörsbefattningen, erinrar styrelsen,
att vid statens vattenfallsverk för närvarande funnes en dylik befattning
(nu benämnd driftsingenjör), avsedd för Motala kraftverk. Rörande behovet
av den nya förste driftsingenjörstjänsten anför styrelsen följande:
Vid kraftverksbyrdns driftsavdelning, varest under föreståndaren, driftdirektören,
icke finnes någon ordinarie ingenjörsbefattning, erfordras emellertid
även en förste driftsingenjörsbefattning. Det skall åligga innehavaren
av denna befattning:
att närmast under driftdirektören leda och övervaka handläggningen av
ärenden rörande driftens anordnande vid kraftverken;
att leda planläggningen och kontrollen av belastningsfördelningen vid de
samarbetande kraftverken och mellan de vakthavande ingenjörerna fördela
de i samband härmed uppkommande arbetsuppgifterna, såsom utarbetande
av samkörningsplaner, planer för aggregatrevisioner m. m., samt övervaka,
att driftsekonomien därvid i möjligaste mån tillgodoses;
att övervaka driftsäkerheten samt i samband därmed ansvara för att erforderliga
instruktioner för undanröjande av driftstörningar utfärdas och
hållas å jour;
att övervaka upprättandet av i samband med kraftverkens drift erforderlig
statistik över driftstörningar m. m.; samt
att fungera såsom ställföreträdare för driftdirektören vid dennes frånvaro.
Nämnda driftavdelning kommer att få sin verksamhet betydligt utvidgad
genom den förestående sammanknytningen mellan centralblocket och de
norrländska kraftverken förmedelst den beslutade norra stamlinjen mellan
Västerås och Porjus.
Av de 5 nya befattningarna i 2 6:e lönegraden äro 1 driftsingenjörsoch
4 byråingenjörsbefattningar.
Beträffande behovet av driftsingenjörsbefattningen anför vattenfallsstyrelsen
följande:
Göromålen vid Trollhätte kraftverks driftavdelning, vilka göromål omfatta
såväl drift- som underhålls- och ombyggnadsarbeten, hava numera en synnerligen
betydande omfattning. Detta beror på dels tillkomsten, vid sidan
av den stora kraftstationen i Trollhättan, av jämväl Lilla Edets och Vargöns
kraftstationer, dels vissa vidtagna vattenregleringsåtgärder, dels ock inledd
samköming med vattenfallsverkets östra kraftsystem och med enskilda
kraftföretag.
Det har därför befunnits nödvändigt att såsom medhjälpare åt driftchefen
ställa till dennes förfogande två mera erfarna ingenjörer, nämligen en driftsingenjör
för de egentliga driftgöromålen och en maskiningenjör för revisionsarbeten
beträffande maskiner m. m., samt dessutom två yngre ingenjörer.
För de båda förstnämnda ingenjörerna begär vattenfallsstyrelsen nu ordinarie
befattningar.
Driftsingenjörens göromål bestå huvudsakligen i att handhava ledningen
av följande driftarbeten, nämligen vattenhushållning, vattenreglering, maskinernas
driftdisposition och anläggningarnas elektriska koppling, detta
sistnämnda beträffande såväl kraftstationer som primärlinjer och sekundärstationernas
högspänningsanläggningar fram till transformatorernas sekundärsida.
Han har även att ordna tjänstgöringen och arbetsfördelningen för
kraftstationernas driftpersonal.
Driftsingenjören omväxlar med de båda yngre ingenjörerna såsom vakthavande
för driften. Vidare har driftsingenjören att biträda driftchefen med
specialutredningar samt att vara ställföreträdare för driftchefen vid dennes
frånvaro.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
109
Med hänsyn till den krävande arten av de göromål, som tillhöra denna
driftsingenjörsbefattning, anser vattenfallsstyrelsen densamma böra placeras
1 26:e lönegraden. I fråga om maskiningenjören återkommer styrelsen i det
följande.
Vad angår byråingen jörsbefattningarn a, erinrar styrelsen, att
för närvarande funnes två dylika befattningar, därav en vid kraftverksbyråns
förvaltningsavdelning och en vid byggnadstekniska byrån. Av de 4 nya befattningarna
skulle en placeras vid kraftverksbyråns förvaltningsavdelning och
därstädes å kraftförsäljningskontoret, två å sagda byrås anläggningsavdelning,
den ena å utrednings- och upphandlingskontoret och den andra å linjekontoret,
samt slutligen en å byggnadstekniska byrån för arbetena med järnoch
maskinkonstruktioner. I fråga om de olika befattningarna och deras arbetsuppgifter
yttrar styrelsen:
Byråingenjören vid kraftförsäljningskontoret åligger att biträda vederbörande
byrådirektör med:
utredningar rörande kostnaderna för kraftens framställning och överföring;
_ ....
utredningar rörande normala krafttaxor för samhällen, industrier m. m.,
för reservkraft till andra kraftföretag o. d.;
utredningar rörande specialtaxor för t. ex. järnvägsdrift, smältverk o. d.;
utarbetande av normala kontraktsbestämmelser och specialkontrakt för
kraftleveranser; samt
granskning av kraftkontrakt, som inkomma från kraftverken för styrelsens
godkännande.
Dessutom har ifrågavarande byråingenjör att övervaka kraftleveranserna
till statens järnvägar.
Byråingenjören vid det till kraftverksbyråns anläggningsavdelning börande
utrednings- och upphandlingskontoret har till uppgift:
att utföra konstruktion av vissa högspänningsapparater, såsom isolatorer,
frånskilja^, kabelgarnityr, linhållare m. m.;
att verkställa teknisk granskning av anbud på högspänningsapparater av
olika slag, kablar, isolatorer m. m.; samt
att ombesörja leveransprovningar av dylik materiel.
Byråingenjören vid linjekontoret har till uppgift:
att verkställa beräkningar i fråga örn kraftledningar, såsom rörande stolpar
av järn, betong eller trä med tillhörande grunder, linor, skyddsanordningar
och diverse tillbehör, samt järnkonstruktioner för utomhusställverk;
att utöva tillsyn över motsvarande konstruktionsarbetens utförande samt
verkställa granskning av underlydande tjänstemäns beräkningar och av ritningar;
att
uppgöra program för och verkställa provning av vissa konstruktioner;
samt
att vara ställföreträdare för linjekontorets föreståndare vid dennes frånvaro.
Såsom vattenfallsstyrelsen framhållit i skrivelse den 28 oktober 1933, hava
vid byggnadstekniska byrån sedan år 1911 varit anställda 1 å 3 ingenjörer
för utförande av järn- och maskinkonstruktioner för statens vattenfallsverks
byggnadsföretag samt för verkstadskontroll och leveransbesiktning av motsvarande
och andra beställningar, för vilkas bedömande maskinteknisk sakkunskap
erfordras. För närvarande och sedan lång lid tillbaka äro minst
2 ingenjörer sysselsatta med dessa och närbesläktade arbetsuppgifter.
Med anledning av nyssnämnda skrivelse inrättades genom beslut av 1934
års riksdag en ordinarie byråingenjörsbefattning för den ene av ovannämnda
Ilo
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Departe
mentschefen.
ingenjörer (proposition nr 122, riksdagens skrivelse nr 114). Då även den
andre ingenjören, vilken såsom extra tjänsteman är placerad i 26 :e lönegraden,
för överskådlig framtid erfordras för ifrågavarande arbete, bör även
för denne ingenjör inrättas en ordinarie byråingenjörsbefattning i nämnda
lönegrad. Under det att innehavaren av den förut inrättade befattningen numera
avses att i huvudsak tjänstgöra såsom materialspecialist för järn och
såsom maskininspektör för färdiga anläggningar, avser den nu ifrågasatta
befattningen huvudsakligen självständigt arbete med nya järn- och maskinkonstruktioner.
Ifrågavarande byråingenjör skall sålunda hava till uppgift:
att projektera och konstruera järnkonstruktioner och maskinella anordningar,
såsom rörliga dammar, luckor, isgrindar, kranar, traverser, broar
o. d., samt därför upprätta leveransprogram och kontraktshandlingar;
att granska leverantörernas arbetsritningar, beräkningar o. d. för maskinella
anordningar;
att utöva verkstadskontroll och leveransbesiktning av ovannämnda järnkonstruktioner
och maskiner; samt
att giva sakkunniga anvisningar åt andra ingenjörer inom byrån, i den
mån dessa hava att utarbeta järnkonstruktioner och ritningar till maskinella
anordningar, samt handlägga dithörande upphandlingsärenden.
Lönenämnden har beträffande de föreslagna befattningarna i 27:e lönegraden
anfört, att samtliga dessa befattningar utom förste driftsingenjörstjänsten
för närvarande vore såsom extra ordinarie tjänster eller extra tjänster av klass
I placerade i 27 :e lönegraden samt att sistnämnda befattningshavare vore såsom
extra ordinarie tjänsteman hänförd till 26:e lönegraden men samtidigt
innehade förordnande å tjänst inom 27:e lönegraden. Med hänsyn till
de tjänsteåligganden, som enligt vattenfallsstyrelsens i framställningen angivna
uppgifter och lönenämnden i övrigt meddelade upplysningar åvilade
innehavarna av befattningarna i fråga, hade nämnden icke funnit någon erinran
vara att framställa mot den för befattningarna föreslagna placeringen i
lönegrad.
Beträffande de föreslagna befattningarna i 26 :e lönegraden anför lönenämnden,
att även här det vore fråga om tjänster — extra ordinarie befattningar
eller extra befattningar av klass I — vilka redan nu funnes inrättade
vid verket och vilka samtliga för närvarande tillhörde 26:e lönegraden. Med
hänsyn till den kvalificerade arten av de göromål, som vore förenade med ifrågavarande
tjänster, ansåge lönenämnden skäligt, att de vid uppförande å ordinarie
stat placerades i 26:e lönegraden.
Då ett stadigvarande behov av ifrågavarande tretton icke-ordinarie ingenjörsbefattningar
synes förefinnas och då vattenfallsstyrelsens förslag icke avser
utökning av antalet tjänstemän överhuvud utan endast ordinariegörande
av sagda, i motsvarande löneställning befintliga befattningar, vill jag tillstyrka,
att de för sådant ändamål begärda tretton ordinarie befattningarna
inrättas.
Ingenjörsbefattningar i 24:e, 22:a och 20:e lönegraderna. Vattenfallsstyrelsen
har vidare föreslagit inrättandet av tillhopa 12 nya ingenjörsbefattningar
i 24 :e och 22 :a lönegraderna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
lil
Av de 7 befattningarna i 24 :e lönegraden äro 2 byråingenjörs-, 3 distriktsassistents-
och 2 maskiningenjörsbefattningar.
Av byråingen jörsbefattningarna skulle den ena placeras å
kraftverksbyråns anläggningsavdelning och den andra å byggnadstekniska byrån.
Härom anför styrelsen följande:
Ifrågavarande byråingenjör vid kraftverksbyråns anläggningsavdelning
sysselsättes dels vid utrednings- och upphandlingskontoret med skiftande göromål,
såsom handläggning av olika upphandlingsärenden beträffande elektrisk
materiel, ombesörjande av vissa statistiska utredningar rörande linjeisolatorer
och strömbrytare för tillgodogörande av driftserfarenheterna vid
nya upphandlingar av dylik materiel m. m., dels ock vid konstruktionskontoret
för elektrisk stationsutrustning med vissa speciella konstruktionsärenden,
särskilt sammanhängande med revisionsarbeten å äldre anläggningar.
Ifrågavarande byråingenjör vid byggnadstekniska byrån tjänstgör såsom
självständig konstruktör för vattenbyggnader, varvid hans arbete huvudsakligen
består i planläggning av anläggningar och konstruktion av anläggningsdelar,
kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar, utförande av beräkningar
och ritningar för armerade betongkonstruktioner och vissa järnkonstruktioner.
Vidkommande distriktsassistentsbefattningarna yttrar styrelsen:
Såsom
förut omnämnts, finnes en distriktsassistent vid vart och ett av
Trollhätte och Älvkarleby kraftverks 6 distrikt. Det åligger assistent:
att övervaka driften å de till distriktet hörande anläggningarna och handlägga
alla därmed förenade frågor, såsom planläggning och ordergivning beträffande
spänningsreglering, reläinställningar o. d. samt tillsyn över förandet
av driftstatistik m. m.;
att övervaka skötseln av ovannämnda anläggningar samt leda revisions-,
underhålls-, ombyggnads- och nybyggnadsarbeten på dessa;
att deltaga i utförandet av inom distriktet erforderliga tekniska och kommersiella
utredningar; samt
att vara ställföreträdare för distriktsingenjören vid dennes frånvaro och
i mån av behov biträda distriktsingenjören vid underhandlingar med abonnenterna
i kraftförsäljningsfrågor samt därför vara förtrogen med abonnentförhållandena
och hålla sig underrättad örn kraftförsäljningsfrågornas läge.
För distriktsassistentbefattningarna anser vattenfallsstyrelsen en placering
i 24 :e lönegraden vara skäligt avvägd. Styrelsen föreslår emellertid inrättande
för närvarande av endast 3 ordinarie dylika befattningar, enär vissa
av de nuvarande distriktsassistenterna ännu icke torde lia förvärvat tillräcklig
erfarenhet för ordinarie anställning i sådan befattning.
Vad beträffar maskiningenjörsbefattningarna, skulle den ena
avses för Trollhätte kraftverk och den andra för Västerås kraftverk. Rörande
behovet av dessa befattningar anför styrelsen följande:
I det föregående har framhållits, att driftchefen vid Trollhätte kraftverk
har såsom medhjälpare bland andra en maskiningenjör för revisionsarbeten
beträffande maskiner m. m. I Götaälvsstationerna finnas flir närvarande
18 stora maskinaggregat med lika många turbiner och 21 generatorer samt
därtill hörande hjälpmaskineri. I fråga örn maskinutrustning äro Götaälvsstationerna
tillsammantagna lika stora som vattenfallsverkets alla övriga kraftstationer
tillsammans.
För driftekonomien är det av stor vikt, att urdriftsättandet av kraftstatio -
112
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
neraas olika anläggningsdelar genom skador inskränkes till det minsta möjliga.
Härför kräves bland annat en fortlöpande och omsorgsfull revision
av maskinaggregaten, men denna revision bör även ske så snabbt som möjligt,
enär varje förlorad dag vid ett aggregat innebär en minskning i kraftproduktionen,
motsvarande ett värde av cirka 1,000 kronor. Dessutom erfordras
underhåll av kraftstationernas vattenvägar, särskilt rörliga dammar,
avstängningsluckor, isgrindar, tilloppstuber m. m., samt av traverser och
andra lyftanordningar. Det oaktat är det icke möjligt att helt undvika skador
under driften, vilkas avhjälpande kräver sakkunnig behandling och största
möjliga snabbhet.
Beträffande dessa arbeten skall ifrågavarande maskiningenjör verkställa
planläggning och utöva arbetsledning. Detta tager hans mesta tid i anspråk.
Han anlitas dock även för driftgöromål vid semestrar för övriga ingenjörer
vid driftavdelningen.
De mekaniska och ångtekniska delarna av Västerås ångkraftstation äro
mycket omfattande samt fordra en kontinuerlig och sakkunnig kontroll för
att kunna fylla kravet på att hastigt och vid vilken tidpunkt som helst
kunna tagas i drift till sin fulla effekt. Speciellt gäller denna kontroll ångpanneanläggningarna,
som mer än någon annan del inom kraftstationen äro
utsatta för mekaniska påkänningar och slitning.
Det är nödvändigt, att det för tillsyn, underhåll och ombyggnad av nämnda
anläggningsdelar finnes anställd en ingenjör med god teoretisk och praktisk
erfarenhet, särskilt inom ångpanneområdet, och med arbetsledarevana. Han
skall även vara kompetent att handhava de konstruktionsarbeten, som erfordras
för ombyggnads- och utvidgningsarbeten inom ångpanneanläggningarna.
Vid Västerås kraftverk finnes sedan lång tid tillbaka anställd en ingenjör,
vilken handhar de arbetsuppgifter, som ovan sagts. Även dennes befattning
kan lämpligen benämnas »maskiningenjör».
Av de 5 ingenjörsbefattningarna i 2 2:a lönegraden skulle
en placeras vid byggnadstekniska byrån, en såsom föreståndare för Älvkarleby
kraftverks kraftdebitering m. m., en vid Trollhätte kraftverks huvudkontor,
en vid sistnämnda kraftverks linjeavdelning samt en vid Motala kraftverks
linjeavdelning. Härom anför styrelsen följande:
Göromålen för ifrågavarande ingenjör vid byggnadstekniska byrån omfatta
priskalkylering och arbetsbeskrivningar.
Priskalkyleringen består i sammanförande av från arbetsplatserna inkomna
uppgifter örn kostnader, materialförbrukning och arbetstider för olika
arbeten samt bearbetande av dessa uppgifter, så att de kunna läggas till
grund för kostnadsberäkningar för nya anläggningar. Arbetsbeskrivningarna
upprättas för att bibringa kännedom om de vid varje anläggning utförda
anordningarna och dessas funktionerande till den personal, som skall handhava
anläggningarnas drift och underhåll.
För handhavande av båda dessa slag av arbetsuppgifter erfordras såväl
teoretisk sakkunskap inom vattenbyggnadsfacket som praktisk erfarenhet
från verkets arbetsplatser.
Den ingenjör, som tjänstgör såsom föreståndare för Älvkarleby kraftverks
kraftdebitering, har i denna sin egenskap huvudsakligen samma arbetsuppgifter
som motsvarande kontrollör vid Trollhätte kraftverk. Men dels åligger
det ifrågavarande ingenjör dessutom vissa andra göromål, såsom övervakande
av kraftverkets driftstatistik samt diverse utredningar rörande abonnenternas
kraftuttagningar och verkets kraftinkomster, dels behandlar denne
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
113
ingenjör självständigt vissa mera komplicerade debiteringsfrågor, som vid
Trollhätte kraftverk övervakas av direktörsassistenten.
Ifrågavarande ingenjör vid Trollhätte kraftverks huvudkontor har huvudsakligen
till uppgift att förestå det mindre anläggnings-, konstruktions- och
ritkontor, som för Trollhätte kraftverk erfordras i Trollhättan med hänsyn
till:
att vissa detaljkonstruktioner för primär- och understationernas ombyggnader
och utvidgningar lämpligen böra utföras nära arbetsplatsen och icke
vid kraftverksbyråns anläggningsavdelning,
att vissa standardkonstruktioner för understationers nyanläggningar böra
modifieras efter lokala förhållanden, samt
att vid detta kraftverk behöves ett organ, som kan omhändertaga tillfälliga
arbetsuppgifter av olika slag, såsom ordnande av tekniska detaljer vid förråd
och reparationsverkstäder, periodtalsomläggningar hos abonnenter och dylikt.
Trollhätte kraftverks linjeavdelning omhänderhar i huvudsak följande arbetsuppgifter:
ombyggnad
och underhåll av primärlinjer, nybyggnad av större sekundär -linjer samt visst underhåll av stamlinjer;
koncessionsärenden beträffande primär-, sekundär- och tertiärlinjer ävensom
jordägareuppgörelser beträffande samtliga dessa linjer; samt
reparation och underhåll av kraftverkets bostäder samt mindre reparationsoch
ändringsarbeten å stationsbyggnader.
Motala kraftverks linjeavdelning omhänderhar dels samma arbetsuppgifter
som motsvarande avdelning vid Trollhätte kraftverk, dels ock ny- och
ombyggnad samt underhåll av sekundär- och tertiärlinjer ävensom vissa reparations-
och ändringsarbeten å kraftverkets vattenbyggnader.
Föreståndaren för denna avdelning är därjämte icke lika rikligt utrustad
med medhjälpare och underbefäl som motsvarande föreståndare vid Trollhätte
kraftverk, varför dessa båda befattningar kunna anses ungefär likvärdiga,
trots att Motala kraftverks distributionsområde är mindre än Trollhätte
kraftverks.
Slutligen anför vattenfallsstyrelsen beträffande befattningen såsom ingenjör
i 20:e lönegraden, att vid styrelsens byråer och vid de permanenta
lokalförvaltningarna för närvarande funnes anställda 37 icke-ordinarie
ingenjörer i 20:e och lägre lönegrader, av vilka en del syntes böra beredas
ordinarie anställning. Beträffande antalet ordinarie ingenjörsbefattningar
i 20 :e lönegraden vore styrelsen icke beredd att nu avgiva något definitivt
förslag men beräknade, att det komme att röra sig om högst ett tiotal
dylika tjänster.
Lönenämnden har förklarat sig icke hava någon erinran att framställa mot
förslaget om inrättande av 5 ordinarie ingenjörsbefattningar i 22:a lönegraden,
varigenom motsvarande antal såsom extra ordinarie eller extra tjänstemän
av klass I anställda ingenjörer med avlöning i 22:a lönegraden skulle
beredas ordinarie anställning.
Däremot bär lönenämnden med hänsyn till vad nämnden anfört i fråga
örn införande i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid statens vattenfallsverk
av ordinarie ingenjörsbefattningar i 24:e lönegraden ansett sig icke
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr lil.
8
114
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
nu kunna tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag örn inrättande av 7 befattningar
i sagda lönegrad.
Departe- Vad beträffar ifrågavarande 5 ingenjörsbefattningar i 22:a lönegraden,
mentschefen.vjJJ jag av samma sjia]) som un(jer nästföregående punkt anförts i fråga om
där avsedda befattningar, tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag i denna del.
Vidkommande åter de ifrågasatta befattningarna i 24 :e lönegraden, torde
med hänsyn till den ståndpunkt, jag intagit beträffande förslaget om införande
i tjänsteförteckningen av dylika befattningar, inrättande av sådana befattningar
icke nu böra ifrågakomma. Lönenämnden har för sin del ifrågasatt,
att i den mån nuvarande extra ordinarie ingenjörer i 24 :e lönegraden ansåges
böra omedelbart erhålla ordinarie anställning, detta tills vidare kunde
ske med anlitande av ingenjörsbefattningar i 22:a lönegraden med möjlighet
att därvid förordna vederbörande å extra ordinarie tjänst i 24:e lönegraden.
Då emellertid vattenfallsstyrelsen funnit avgörandet av frågan om dessa
tjänstemäns ordinariegörande utan större olägenhet kunna uppskjutas till
den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna, finner jag
mig icke böra föreslå, att för sådant ändamål ytterligare ingenjörsbefattningar
i 22 :a lönegraden nu inrättas.
Vad slutligen angår antalet befattningar såsom ingenjör i 20 :e lönegraden,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, efter därom av vattenfallsstyrelsen
avgivet förslag, meddela beslut.
Två nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden. I sin skrivelse den 14
november 1935 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag om inrättande av
två sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden å styrelsens administrativa byrå.
Till stöd för förslaget anför styrelsen följande:
Vid vattenfallsstyrelsens administrativa byrå, som huvudsakligen handlägger
juridiska ärenden, finnas bland annat en ordinarie förste sekreterare i
27 :e lönegraden och en ordinarie sekreterare i 24:e lönegraden. Dessutom
har sedan år 1920 en extra sekreterare varit anställd för handläggning av
juridiska ärenden i allmänhet, vilken sekreterare nyligen erhållit ordinarie
befattning i annat statens verk, varjämte sedan år 1924 finnes ytterligare
en extra sekreterare, som uteslutande varit sysselsatt med de vidlyftiga rättegångarna
angående tillstånd till Vänerns reglering, Göta älvs veckoreglering
samt Vargöns kraftstations anläggning.
Målet angående Vänerns reglering kan förväntas bliva avslutat vid vattendomstolen
under år 1936. I den mån detsamma fullföljes i överinstanserna,
torde slutlig dom däri komma att falla om 4 å 5 år. Härigenom kommer
motsvarande extra sekreterares arbete med detta mål att undan för undan
minskas för att slutligen helt upphöra. Han har emellertid redan börjat
delvis tagas i anspråk såsom ersättare för den ovan omförmälde, ur verkets
tjänst avgångne extra sekreteraren.
Då det skulle vara synnerligen önskvärt att kunna fastare binda vid verket
ifrågavarande sekreterare med hans erfarenhet rörande ett för styrelsen
speciellt och viktigt arbetsområde, och då dessutom erfarenheten utvisat ett
permanent behov av ännu en juridisk sekreterare utöver den nu ordinarie,
får vattenfallsstyrelsen hemställa örn inrättande av ytterligare en ordinarie
sekreterarebefattning vid administrativa byrån.
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
115
I detta sammanhang föreslår vattenfallsstyrelsen, att såväl den nuvarande
juridiska sekreterarebefattningen i 24 :e lönegraden som den nu föreslagna
befattningen måtte placeras i 26 :e lönegraden. Till stöd härför får styrelsen
anföra följande.
De juridiska ärendena inom vattenfallsstyrelsen äro av stor och skiftande
omfattning. Härtill bidraga dels de invecklade äganderättsförhållanden i
fråga örn vattendrag, som råda i vårt land, dels ock de vidlyftiga förhandlingar
inför domstol, som erfordras för erhållande av tillstånd av bygga i
vatten. I sistnämnda avseende gäller det ansökningar om tillstånd för vattenfallsstyrelsen
icke endast till anläggande av kraftstationer med tillhörande
dammar utan även till utförande av flod- och sjöregleringar, beträffande vilka
antalet sakägare givetvis kan bliva oerhört stort. I sammanhang härmed uppträda
ofta även äganderättsfrågor med därav föranledda ofta invecklade
rättegångar. Men vattenfallsstyrelsen måste även med uppmärksamhet följa
de ansökningar örn tillstånd att bygga i vatten, som till vederbörande domstolar
ingivas av enskilda, och, för den händelse de tilltänkta åtgärderna inverka
på utnyttjandet av statens vattenfall, inför domstolen bevaka statens
rätt.
Förutom de synnerligen besvärliga frågorna angående förvärvande av vattenfall
och för komplettering erforderliga falldelar förekomma även frågor
angående inköp av fastigheter, erforderliga för kraftstationsanläggningar,
transformatorstationer, personalbostäder m. m.
Härtill komma dels de övriga juridiska ärenden, som sammanhänga med
statens vattenfallsverks affärsverksamhet, såsom kontraktsuppgörelser avspeciell
natur, leveranstvister, som ofta utmynna i kompromissförfarande
eller en omfattande process, kravmål, expropriationsmål, taxeringsärenden
m. m., dels ock sådana ärenden som avgivande av yttrande över förslag till
ny lag eller ändring av gällande lag. En väsentlig del av sin tid få vattenfallsstyrelsens
jurister använda för ingående konferenser med de av verkets
övriga tjänstemän, vilka omhänderhava verkets affärsuppgörelser.
Såsom av ovanstående redogörelse framgår kan det arbete, som utföre^ av
juristerna vid administrativa byrån, till fullo jämställas med arbetet på ett
av landets större advokatkontor. Vattenfallsstyrelsens jurister hava sålunda
att föra talan i mycket omfattande rättegångar av skilda slag samt att biträda
vid affärsuppgörelser inom styrelsens verksamhetsområde. Det må särskilt
framhållas den specialkännedom, vilken kräves för handläggande av vattenprocesserna
och de vattenrättsliga utredningarna.
Vad som ovan sagts gäller jämväl beträffande ifrågavarande båda sekreterare
å administrativa byrån, vilka hava att biträda byråchefen vid handläggningen
av de juridiska göromålen, särskilt bestående däri, att de självständigt
verkställa vattenrättsliga utredningar och efter bemyndigande föra
vattenfallsstyrelsens talan i rättegångar. Därvid hava de ofta såsom motparter
erfarna och skickliga advokater.
På dessa sekreterare har man därför uppställt det kravet, att de elter
erlagd högre juridisk examen förskaffat sig jämväl praktisk erfarenhet genom
förvärvande av tingsmeriter och helst även genom tjänstgöring vid hovrätt
eller å advokatkontor. De för dessa sekreterarebefattningar erforderliga
kvalifikationerna äro sålunda högre än de kvalifikationer, sorn i allmänhet
pläga krävas för sekreterarebefattningar i 24 :e lönegraden inom statsförvaltningen
i övrigt. För att vattenfallsstyrelsen skall för ilragavaiande
befattningar alltid kunna påräkna fullt kvalificerade arbetskrafter, böra de
alltså icke vara placerde lägre än i 26 :e lönegraden.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 9 novcmbei
1923, vilket refererats i Kungl. Maj.ts proposition nr 2 till 1925 års riksdag,
116
Kungl. Majda proposition nr 141.
Departe
mentschefen.
yttrat sig angående de allmänna riktlinjer, som böra ligga till grund för bedömande
av spörsmålet örn sekreterare- och andra närstående befattningars
uppfattning i 26 :e lönegraden. Efter att hava närmare karakteriserat vissa
kategorier av sådana tjänster, vilka enligt lönenämndens mening borde hänföras
till 26 :e lönegraden, framhåller nämnden, att en dylik högre tjänsteställning
även undantagsvis vore befogad för vissa tjänster, vilka visserligen
icke kunde hänföras till någon av nyss antydda kategorier, men dock med
hänsyn till särskilda kvalifikationer och krävande arbetsuppgifter vore att
anse såsom fullt jämförliga med sådana tjänster, som ovan nämnts.
Det sålunda senast anförda anser vattenfallsstyrelsen, med hänsyn till vad
ovan sagts, vara fullt tillämpligt å ifrågavarande juridiska sekreteraretjänster
hos styrelsen, vilkas placering i 26 :e lönegraden därför bör vara motiverad.
I samband härmed må även framhållas, att förste sekreteraren vid administrativa
byrån har ett speciellt, fullt avgränsat arbetsområde och att de båda
andra sekreterarna direkt under byråchefen handlägga på dem ankommande
ärenden.
Lönenämnden har anfört följande:
Vad först angår uppflyttning i lönegrad av nämnda ordinarie sekreterare,
framgår av vattenfallsstyrelsens skrivelse — och har detta ytterligare understrukits
under ärendets behandling inom nämnden -— att sekreterarna å administrativa
byrån hava att handlägga en mångfald invecklade och svårlösta
ärenden av juridisk natur, särskilt vattenrättsfrågor, vilkas utredande de
oftast självständigt hava till åliggande. Med hänsyn därtill och under erinran
att exempelvis vattenrättssekreterarna äro placerade i 27:e lönegraden, har
lönenämnden ansett sig icke höra framställa erinran mot att ifrågavarande
sekreterare uppflyttas till 26:e lönegraden. I fråga örn den extra sekreterarbefattningens
inplacering i 26:e lönegraden vid dess uppförande å ordinarie
stat skulle det måhända med visst fog kunna göras gällande, att tillsvidare
en löneställning motsvarande 24 :e lönegraden vore tillfyllest, men har lönenämnden
i betraktande av att någon skillnad i göromålens svårighetsgrad
icke lärer vara att räkna med för de båda ifrågavarande sekreterarna ansett
sig ej heller böra ställa sig avvisande till styrelsens förslag i fråga örn den
extra sekreterarens löneställning efter övergång till ordinarie anställning.
Såsom av vattenfallsstyrelsens framställning inhämtas, hava för handläggning
av de å administrativa byrån förekommande ärendena sedan en
följd av år funnits bland andra tre juridiskt utbildade tjänstemän i 24:e lönegraden,
nämligen en ordinarie sekreterare och två extra sekreterare av klass
I. Sedan den ene av sistnämnda två sekreterare hösten 1935 befordrats till
högre ordinarie befattning i annat ämbetsverk, bestridas samtliga de av tre
sekreterare förut omhänderhavda göromålen nu av de båda återstående sekreterarna,
och enligt vad jag inhämtat skulle så tills vidare bliva förhållandet
jämväl framdeles. Då det synes föreligga ett bestående behov av två sekreterartjänster
å ifrågavarande byrå, vill jag tillstyrka, att den extra sekreterarbefattningen
av klass I uppföres på ordinarie stat.
Vad beträffar ifrågavarande två sekreterares löneställning, framgår av
utredningen i ärendet, att de av dem handlagda ärendena äro talrika och
olikartade samt ställa sådana krav på tjänstemännens kvalifikationer, att en
högre lönegradsplacering för dem synes motiverad. För sådant ändamål
Kungl. Maj.ts proposition nr 14L
117
har vattenfallsstyrelsen föreslagit inrättande av två sekreterarbefattningar i
26:e lönegraden. Detta skulle i sin tur nödvändiggöra införande i tjänsteförteckningen
av dylik sekreterarbefattning vid statens vattenfallsverk. Ehuru
en sådan fråga strängt taget borde prövas i samband med den blivande
alllmänna översynen av avlöningsbestämmelserna för statens befattningshavare,
torde dock, med hänsyn särskilt därtill, att sekreterargöromålen å
administrativa byrån framdeles äro avsedda att tills vidare bestridas av två
i stället för, såsom hittills tre tjänstemän, ifrågavarande lönespörsmål redan
nu böra upptagas till prövning. Därvid anser jag mig böra tillstyrka, att
den nuvarande ordinarie sekreterarbefattningen uppflyttas till 26 :e lönegraden.
Vidkommande den extra sekreterartjänsten, vars innehavare handlägger
bland annat de viktiga ärendena rörande tillstånd till Vänerns reglering,
har jag inhämtat, att denne tjänsteman under senare år för ifrågavarande
arbete, utöver sin lön såsom extra sekreterare av klass I, erhållit
en årlig gratifikation av 1,000 kronor. Då någon skillnad i fråga om göromålens
svårighetsgrad näppeligen lärer kunna göras mellan de båda sekreterarna
å administrativa byrån och då vid den extra sekreterarens uppfattning
i lönegrad berörda gratifikation givetvis icke skulle utgå och alltså under
denna förutsättning förslagets genomförande under de närmaste åren
icke kommer att medföra någon utgiftsökning för verket, har jag ansett
mig kunna förorda, att jämväl den extra sekreteraren såsom ordinarie placeras
i 26 :e lönegraden.
En ny notariebefattning. Vattenfallsstyrelsen bar vidare hemställt örn inrättandet
av en ny notariebefattning å administrativa byrån. Rörande behovet
av sagda befattning anför styrelsen följande:
Å administrativa byrån finnes en ordinarie notariebefattning, vars innehavare
huvudsakligen har att biträda förste sekreteraren med handläggning
av ärenden angående vattenfallsverkets taxeringar och utskylder samt dessutom
utför diverse göromål, som äro av mera administrativ än juridisk
natur.
Inom nämnda byrå förekommer emellertid dessutom vid sidan av de mera
krävande juridiska uppgifterna, som fordra större erfarenhet, även en del
till omfattningen ganska betydande, ehuru gruppvis ensartade arbeten, som
för sin behöriga handläggning fordra insikter i juridik och domstolspraxis.
I främsta rummet äro hit att hänföra ärenden angående lagfarter och servitutsinteckningar
(relaxering och postponering), en stor del mindre expropriationsärenden
rörande kraftledningar, enklare skadeståndsmål och dylikt.
Dessa göromål, vilka huvudsakligen under förste sekreterarens inseende
skötas av en extra notarie, äro, såsom erfarenheten visat, av tämligen konstant
natur. Vattenhdlsstvrelsen får därför hemställa örn inrättande av ytterligare
en ordinarie notariebefattning vid administrativa byrån.
Löncnämnden har anfört, att förslaget icke föranledde erinran från nämndens
sida.
Då stadigvarande behov av två befattningar i notariegraden synes förefinnas
å ifrågavarande byrå och då vattenfallsstyrelsens förslag endast innebär
Departe
mentschefen.
118
Kungl. Maj:ts proposition nr Hl.
ordinariegörande av en i samma lönegrad befintlig extra notarie av klass I,
vill jag tillstyrka, att en ny notariebefattning inrättas.
Inrättande av reparatörsbefattningar. Vattenfallsstyrelsen har, under erinran
att ordinarie befattningar såsom förste reparatör (10:e lönegraden)
år 1935 inrättats vid statens vattenfallsverk, anfört, att vid verket funnes
extra reparatörspersonal även i 7:e och lägre lönegrader till ett antal av 45
ävensom 12 extra automobilförare i 7:e lönegraden. En del av nämnda
personal syntes böra beredas ordinarie anställning såsom reparatör i likhet
med vad som vore förhållandet vid telegrafverket och statens järnvägar.
Styrelsen har därför hemställt, att i avlöningsreglementets tjänsteförteckning
måtte vid statens vattenfallsverk i 7:e lönegraden upptagas befattningen
reparatör.
Lönenämnden har förklarat sig icke hava någon erinran att framställa
mot förslaget, varjämte lönenämnden med anledning av vattenfallsstyrelsens
uppgift om förefintligheten vid verket av ett antal extra automobilförare
i 7 :e lönegraden erinrat, att för enbart automobilkörning i regel plägade
anlitas befattningshavare i 6:e lönegraden.
Särskilt yttrande har med instämmande av ledamoten E. Eriksson uttalats
av ledamoten G. Mattelin, som på anförda skäl förklarat sig anse,
att i tjänsteförteckningen borde för alla kommunikationsverken i 7 :e lönegraden
införas en särskild befattning med benämningen automobilförare.
Depante- Då permanent behov av ett visst antal tjänstemän för reparatörsarbeten
synes ioreligga vid statens vattenfallsverk och avsikten med föreliggande
förslag är att ordinariegöra extra personal i samma lönegrad samt då ordinarie
reparatörsbefattningar redan finnas vid de övriga kommunikationsverken,
vill jag tillstyrka, att utan avbidan på den blivande allmänna översynen
av avlöningsförfattningarna sådana befattningar redan nu inrättas jämväl
vid vattenfallsverket. Beträffande antalet dylika befattningar lärer Kungl.
Maj:t framdeles, efter därom av vattenfallsstyrelsen med beaktande av lönenämndens
erinran avgivet förslag, fatta beslut.
Fråga om höjning i lönegrad av befattningen kanalinspektör av klass 1.
Vid statens vattenfallsverk finnas två befattningar i 21 :a lönegraden såsom
kanalinspektör av klass 1, varav den ena är placerad vid Trollhätte kanalverk
och den andra vid Södertälje kanalverk.
I skrivelse den 17 december 1928 föreslog vattenfallsstyrelsen, att kanalinspektorsbefattningen
av klass 1 i Trollhättan skulle förändras till en trafikinspektorsbefattning
i 22 :a lönegraden samt att dåvarande innehavaren
av kanalinspektorsbefattningen skulle överföras å övergångsstat. Såsom
skäl för lönegradsförhöjningen anfördes, att kanalinspektorens arbetsbörda
kraftigt ökats därigenom, att på honom från och med år 1923 överflyttats
de göromål rörande trafikärenden samt kanalens lots- och fyrväsende m. m.,
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
119
som före nämnda tidpunkt bestritts av innehavaren av en med utgången av
år 1922 indragen trafikinspektorsbefattning å extra stat.
Framställningen avstyrktes av såväl lönenämnden som 1928 års ekonomisakkunniga,
därvid lönenämnden uttalade, att, såvitt nämnden kunde finna,
det ingalunda borde vara uteslutet att på andra befattningshavare vid
kanalverket överflytta en del av kanalinspektorens göromål, därest det skulle
finnas nödigt att minska hans tjänsteåligganden.
Vid anmälan inför Kungl. Maid den 7 februari 1930 (i proposition nr 168)
av vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag anförde departementschefen,
att han i likhet med lönenämnden och ekonomisakkunniga icke funnit tillräckliga
skäl att förorda omförmälda kanalinspektorsbefattnings utbytande
mot en trafikinspektorstjänst i högre lönegrad.
I enlighet härmed avläts intet förslag i ämnet till 1930 års riksdag.
I sin skrivelse den 14 november 1935 har vattenfallsstyrelsen återkommit
till denna fråga samt därvid föreslagit, att båda kanalinspektorsbefattningarna
av klass 1 vid kanalverken måtte under oförändrad benämning uppflyttas
till 22 :a lönegraden.
Beträffande kanalinspektorsbefattningen vid Trollhätte kanalverk erinrar
styrelsen, att sedan den tjänsteman, som år 1928 innehade denna befattning,
avlidit, befattningen erhållit ny innehavare. Styrelsen framhåller, att
det ålåge denne tjänsteman ej endast att vara föreståndare för Trollhättans
kanalstation utan även att handlägga allmänna trafikärenden för hela kanalverket
m. m. Styrelsen lämnar en detaljerad redogörelse för hans arbetsuppgifter
beträffande kanaltrafiken i allmänhet, såsom föreståndare för
Trollhättans kanalstation och kanalverkets lotskontor ävensom i fråga örn
kanalverkets fyr- och utprickningsanordningar, bogserbåtsrörelse och isbrytning,
samt anför vidare, att härav torde framgå, att denne kanalinspektors
åligganden vore så omfattande och krävande, att desamma väl motiverade
befattningens placering i 22 :a lönegraden. Styrelsen framhåller
slutligen, att det av anförda skäl icke läte sig göra att, såsom lönenämnden
tidgare ifrågasatt, överflytta en del av kanalinspektorens göromål på tjänstemän
vid kanalverkets huvudkontor.
I fråga om kanalinspektorsbefattningen vid Södertälje kanalverk anför
styrelsen, att denna befattnings löneställning bestämts, innan kanalen blivit
ombyggd och utvidgad för trafik med större fartyg, att efter utvidgningen
kanaltrafiken kraftigt stegrats, att skötseln av de i samband med ombyggnaden
tillkomna tekniska anordningarna ställde större krav på befälet än
förut samt att ifrågavarande kanalinspektör hade att, förutom de åligganden,
som normalt tillkomme föreståndaren för en kanalstation, såsom platschef
för kanalverket handlägga administrativa och kamerala ärenden ävensom
svara för det löpande underhållet av kanalverkets anläggningar, vartill
komme skötseln av vissa för kanalverkets räkning ej använda fastigheter.
Lönenämnden har anfört, att av vattenfallsstyrelsens redogörelse för ifrågavarande
kanalinspektorers tjänsteåligganden syntes nämnden framgå, att
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
kanalinspektorsbefattningen vid Trollhätte kanalverk vore att anse såsom
mera krävande än motsvarande befattning vid Södertälje kanalverk, varför
skäl syntes nämnden föreligga för att förstnämnda befattning hänfördes
till 22: a lönegraden.
Skiljaktig mening har anförts av suppleanten i lönenämnden, byråchefen
A. Jacobson, som förklarat sig biträda vattenfallsstyrelsens framställning
oförändrad.
Med anledning av vad lönenämnden anfört har vattenfallsstyrelsen anfört,
att enligt styrelsens uppfattning båda kanalinspektorsbefattningarna
av klass 1 vore så avgjort mera krävande än andra befattningar i 21 :a
lönegraden, att en uppflyttning till 22 :a lönegraden av jämväl kanalinspektorstjänsten
vid Södertälje kanalverk vöre fullt befogad, och har styrelsen
till belysning härav hänvisat till en i bilagd promemoria lämnad utförligare
redogörelse för de med sistnämnda befattning förenade arbetsuppgifterna.
Depante- Även om vissa skäl anförts för beredande av en förbättrad löneställning
'' för ifrågavarande befattningshavare, synes det ej påkallat att omedelbart
före den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna vidtaga
en av bifall helt eller delvis till vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag
föranledd ändring i avlöningsreglementets tjänsteförteckning. Med ståndpunktstagande
till förevarande lönespörsmål torde därför anstå till berörda
översyn.
Fråga om inrättande av befattningar såsom förste bokhållare och såsom
stationsmästare i 16:e lönegraden. I sin skrivelse den 14 november 1935 har
vattenfallsstyrelsen slutligen hemställt, att i avlöningsreglementets tjänsteförteckning
måtte införas två nya befattningar, nämligen i 18:e lönegraden
förste bokhållare samt i 16:e lönegraden stationsmästare. Syftet med detta
förslag är närmast att bereda förbättrad löneställning dels för en bokhållare,
vilken tjänstgör såsom förvaltare vid Trollhätte kraftverks förråd,
dels ock för sex stationsmästare i 15:e lönegraden, av vilka 3 tjänstgöra såsom
föreståndare för de mest krävande sekundärstationerna vid verket,
nämligen de vid Göteborg, Södertälje och Norrviken, samt återstående 3
äro placerade vid kraftstationerna vid Motala, Malfors och Sillre.
Lönenämnden har tillstyrkt förslaget örn inrättande av förste bokhållarbefattningar.
Beträffande frågan om inrättande av stationsmästartjänster
i 16 :e lönegraden har lönenämnden anfört, att det ville synas, som örn ifrågavarande
6 stationsmästare intoge en i viss mån mera ansvarsfull ställning
än övriga stationsmästare vid statens vattenfallsverk men att det i förevarande
fall icke syntes förenat med någon större olägenhet att låta med
den ifrågasatta uppdelningen av stationsmästartjänsterna i två lönegrader
anstå till den kommande revisionen av avlöningsreglementets tjänsteförteckning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
121
Skiljaktig mening har uttalats av suppleanten i lönenämnden, byråchefen
A. Jacobson, som ansett sig böra biträda vattenfallsstyrelsens förslag oförändrat.
Förevarande lönefrågor synas vara av beskaffenhet att böra prövas i
samband med den blivande allmänna översynen av avlöningsförfattningarna.
Med hänsyn härtill och då ett kortare anstånd med frågornas avgörande icke
torde medföra någon olägenhet, anser jag mig icke kunna förorda, att framställning
i ämnet avlåtes till riksdagen.
Sammanfattning. Vid bifall till vad jag sålunda beträffande vissa befattningar
här förordat skulle i avlöningsreglementets tjänsteförteckning vid
statens vattenfalls verk upptagas följande befattningar, nämligen i 27 :e lönegraden
förste driftsingenjör, i 26 :e lönegraden driftsingenjör och sekreterare,
i 22 :a lönegraden ingenjör, i 20 :e lönegraden ingenjör och i 7:e lönegraden
reparatör, samt ur nämnda förteckning i 27 :e lönegraden utgå befattningen
driftsingenjör. Vidare skulle i fråga om antalet ordinarie befattningar
i lönegrader över den 20 :e vidtagas de ändringar, som framgå av följande
sammanställning:
Lönegrad |
Befattning |
Nuva- rande antal |
Föreslagen |
Blivan-de antal |
|
Ökning |
Minsk- ning |
||||
27 :e |
Distriktsingenjör.......................... |
6 |
1 |
_ |
7 |
> |
Förste byråingenjör ...................... |
2 |
6 |
— |
8 |
» |
Förste driftsingenjör1 .................... |
1 |
1 |
— |
2 |
26 :e |
Byråingenjör ............................ |
2 |
4 |
— |
6 |
> |
Driftsingenjör............................ |
— |
1 |
— |
1 |
> |
Sekreterare .............................. |
— |
2 |
— |
2 |
24 :e |
Sekreterare .............................. |
2 |
— |
1 |
1 |
22: a |
Ingenjör ''................................ |
— |
5 |
— |
5 |
21: a |
Notarie.................................. |
3 |
1 |
— |
4 |
övergångsanorchiingar m. m. Departementschefens
hemställan.
De av mig i det föregående förordade ändringarna dels i klassindelningen
av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar, dels
ock i övrigt i fråga örn vissa befattningar vid kommunikationsverken synas
lämpligen böra genomföras den 1 juli 1936.
I fråga örn befattningar såsom föreståndare för trafikanstalter, som enligt
mitt förslag skulle nedflyttas i klass, samt befattningar i övrigt, som enligt
sagda förslag skulle indragas, samt även eljest synes det — såsom av den
1 Befattningens benämning är nu driftsingenjör.
Departe
mentschefen.
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
föregående framställningen torde framgå — i några fall bliva erforderligt
att uppföra vissa befattningshavare på övergångsstat. Det synes därför lämpligt,
att Kungl. Maj:t jämväl med avseende å befattningar, vilkas antal fastställas
av Kungl. Majit och riksdagen, efter förslag av vederbörande verksstyrelser
årligen tills vidare bestämmer övergångsstatens omfattning.
Då sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens
medverkan, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att
utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna
ändringarna.
Av vad förut påpekats framgår, att ett bifall till de förordade förslagen
föranleder vissa ändringar i avlöningsreglementet för kommunikationsverken
samt den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen. Enligt av riksdagen
förut lämnat bemyndigande äger emellertid Kungl. Majit att i reglementet
och tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas av de beslut,
riksdagen i förevarande hänseende kan komma att fatta.
Vad i det föregående förordats föranleder även vissa ändringar i civila
pensionsreglementet samt de vid sagda reglemente som bilaga A och B fogade
förteckningarna. Frågan härom torde senare komma att anmälas av
chefen för finansdepartementet.
På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
Ilo) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli
1936,
alf i 1 § 1 mom. och 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den
19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk skola upptagas
befattningarna postsparbankschef vid postverket med ett arvode
av 14,000 kronor samt verkstadsöveringenjör vid statens
järnvägar med ett arvode av 13,000 kronor;
att ur 5 § 1 mom. av nämnda avlöningsreglemente skall
utgå befattningen överingenjör vid statens järnvägar;
att i den vid berörda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen
skola upptagas följande befattningar, nämligen:
vid
postverket:
i 27:e lönegraden: kontorschef;
vid telegrafverket:
i 2:a lönegraden: lokaltelefonist,
» 4:e » : landstelefonist;
vid statens järnvägar:
i 22:a lönegraden: verkstadsinspektor,
» 24:e » : expeditionsföreståndare,
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
123
i 26:e lönegraden: verkstadsingenjör,
» 27 :e » : förste verkstadsingenjör;
vid statens vatten/allsverk:
i 7:e lönegraden: reparatör,
» 20:e » : ingenjör,
» 22 :a » : ingenjör,
» 26:e » : driftsingenjör, sekreterare,
» 27:e » : förste driftsingenjör;
samt att ur samma tjänsteförteckning skola utgå följande
befattningar, nämligen:
vid statens järnvägar:
ur 30:e lönegraden: maskindirektör;
vid statens vattenfallsverk:
ur 27:e lönegraden: driftsingenjör;
2:o) — med godkännande av den av mig förordade förändrade
klassindelningen av trafikanstalterna vid post- och
telegrafverken samt statens järnvägar — fastställa antalet av
följande befattningar på sätt nedan angives, nämligen:
a) från och med den 1 juli 1936:
vid postverket:
befattningar, som avses i 1 § 1 mom. a vlöningsreglementet:
postsparbankschef
................................ 1;
befattningar, hänförliga till 21: a—3 0 : e
lönegraderna i den vid avlöningsreglementet
fogade t j ä n s t e f ö r t e c k n i n g e n:
aktuarie .......................................... 4
notarie .......................................... 8
förste kontrollör .................................. 13
postmästare av klass 1 B............................ 38
sekreterare i 24 :e lönegraden........................ 3
postmästare av klass 1 A.......................... 19
sekreterare i 26 :e lönegraden ........................ 5
kontorschef ...................................... 1
byråchef ........................................ 4;
vid telegrafverket:
avdelningsingenjör ................................ 10
förste kontrollör .................................. 20
radiokommissarie ............................... 5
telegrafkommissarie av klass 2 ...................... 23
telegrafkommissarie av klass 1 B.................... 19
Överkontrollör .................................... 6
124
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
linjeingenjör ...................................... 25
telegrafkommissarie av klass 1A .................... 12
byrådirektör ...................................... 7;
vid statens järnvägar:
befattningar, som avses i 1 § 1 mom. avlöningsreglementet:
verkstadsöveringenjör
.............................. 1;
befattningar, hänförliga till 21: a—30 : e lönegraderna
i den vid avlöningsreglementet
fogade t j ä n s t e f ö r te c kn in g e n:
aktuarie .......................................... 4
expeditionsföreståndare i 21 :a lönegraden ............ 17
elektroingenjör .................................... 13
konstruktör ...................................... 12
maskininspektor .................................. 7
stationsinspektor av klass 2 ........................ 17
verkstadsinspektor ................................ 10
expeditionsföreståndare i 24 :e lönegraden.............. 1
sekreterare i 24 :e lönegraden........................ 6
stationsinspektor av klass 1 A ...................... 10
baningenjör ...................................... 14
byråingenjör ...................................... 10
maskingenjör .................................... 6
sekreterare i 26 :e lönegraden ........................ 4
verkstadsingenjör .................................. 3
förste baningenjör ...................,............ 14
förste byråingenjör ................................ 13
förste maskiningenjör .............................. 10
förste verkstadsingenjör ............................ 4;
vid statens vattenfallsverk:
notarie .......................................... 4
ingenjör i 22:a lönegraden .......................... 5
sekreterare i 24 :e lönegraden ...................... 1
byråingenjör ...................................... 6
driftsingenjör...................................... 1
sekreterare i 26:e lönegraden ...................... 2
distriktsingenjör .................................. 7
förste byråingenjör ................................ 8
förste driftsingenjör................................ 2;
b) från och med den 1 januari 19 38:
vid statens järnvågar:
notarie .......................................... 13,
ombudsman ...................................... 1;
samt
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
125
3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda ändringar
må erfordras.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
126
Kungl. Majlis proposition nr 141.
Innehållsförteckning.
Sid.
Inledning ............................................................................ 1
Förändrad klassindelning av vissa trafikanstalter vid post- och telegrafverken
samt statens järnvägar............................................................ 2
Gällande klassindelning m. m. s. 2. Föreliggande förslag s. 7. Postverket s. 19.
Telegrafverket s. 21. Statens järnvägar s. 23. Fråga om förbättrad löneställning
för vissa trafikanstaltsföreståndare s. 24. Sammanfattning s. 24.
Postverket .......................................................................... 26
Inrättande av en särskild avdelning för postsparbanken och postgirorörelsen samt av
en befattning, såsom postsparbankschef m. m. s. 26. En ny sekreterarbefattning
i 24:e lönegraden m. m. s. 40. Två nya aktuariebefattningar s. 45. Fråga örn
inrättande av en särskild byrå för trafikärenden s. 50. Sammanfattning s. 56.
Telegrafverket ...................................................................... 57
Två nya byrådirektörsbefattningar s. 57. En ny linjeingenjörsbefattning s. 60. En
ny överkontrollörsbefattning s. 61. Två nya avdelningsingenjörsbefattningar s. 62.
Inrättande av ordinarie befattningar såsom lokaltelefonist och landstelefonist s. 63.
Indragning av två radiokommissariebefattningar s. 67. Fråga om inrättande av
en förste kontrollörsbefattning s. 68. Sammanfattning s. 69.
Statens järnvägar .................................................................. 69
Indragning av byggnadsbyrån m. m. s. 69. En ny förste byråingenjörsbefattning s.
70. Två nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden m. m. s. 72. Två sekreterarbefattningar
i 24:e lönegraden s. 76. Två konstruktörsbefattningar s. 80. Två
notariebefattningar s. 81. En ny förste baningenjörsbefattning s. 83. En ny elektroingenjörsbefattning
s. 85. Inrättande av en expeditionsföresténdarbefattning i
24:e lönegraden s. 86. Två nya expeditionsföreståndarbefattningar i 21:a lönegraden
s. 87. Förändrad anställningsform och löneställning för befattningen såsom föreståndare
för huvudverkstaden i Örebro s. 89. Förändrad benämning å vissa ingenjörsbefattningar
vid huvudverkstäderna s. 91. En verkstadsingenjörsbefattning s. 91.
Fråga örn förbättrad löneställning för verkstads- och förrådsdirektörsbefattningarna
s. 92. Fråga örn inrättande av sju nya baninspektorsbefattningar s. 93. Fråga örn
inrättande av en ny befattning i 20:e lönegraden s. 94. Fråga örn förbättrad löneställning
för vissa befattningshavargrupper m. m. s. 94. Sammanfattning s. 95.
Statens vattenfallsverk.............................................................. 96
Inledning s. 96. Införande i tjänsteförteckningen av vissa nya befattningar för ingenjörspersonal
s. 101. Tretton nya ingenjörsbefattningar i 27:e och 26:e lönegraderna
s. 105. Ingenjörsbefattningar i 24:e, 22:a och 20:e lönegraderna s. 110. Två
nya sekreterarbefattningar i 26:e lönegraden s. 114. En ny notariebefattning s. 117.
Inrättande av reparatörsbefattningar s. 118. Fråga om höjning i lönegrad av befattningen
kanalininspektor av klass 1 s. 118. Fråga om inrättande av befattningar
såsom förste bokhållare och såsom stationsmästare i 16:e lönegraden s. 120.
Sammanfattning s. 121.
Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan....................121
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
360814