Kungl. Majds proposition nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning av
avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd
i Stockholms stad; given Stockholms slott
den 28 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

I skrivelse den 25 februari 1936 har generalpoststyrelsen, med förmälan
att Överståthållarämbetet till Stockholms stadsfullmäktige avgivit förslag till
omläggning av uppbördsväsendet i staden, gjort framställning i syfte att,
därest för skatteuppbörden efter berörda omläggning kommer att anlitas
postgiro, enahanda beräkningsgrunder beträffande avgifterna för inbetalade
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 137.

1

2 Kungl. Majis proposition nr 137.

belopp skola få tillämpas som vid uppbörden av kronoskatt på landsbygden.

För närvarande sker skatteuppbörden i Stockholm genom särskilda uppbördskontor
utan särskild kostnad för skattebetalaren. Denne äger dock på
egen bekostnad insätta skattebeloppet på vederbörligt postgirokonto. Enligt
överståthållarämbetets nyssnämnda förslag skulle skatteuppbörden ske genom
affärsbankerna och genom postverket över postgiro. Bankerna skulle
för sitt därmed förenade arbete erhålla ersättning av staden med 5 öre för
varje inbetalning, om denna ägde rum mellan kl. 9.30 f. m. och kl. 2 e. m.
respektive, sommartid, kl. 1 e. m. men med 15 öre för varje inbetalning, som
komme att ske kl. 6—8 å kvällarna, då ett 10-tal bankkontor under de tre
sista dagarna av uppbördsterminerna skulle hållas öppna för ändamålet. Vid
inbetalning av skatten över postgiro skulle däremot skattebetalaren själv erlägga
vanlig avgift, utgörande 10 öre för högst 5 kronor, 15 öre för belopp
överstigande 5 men ej 50 kronor samt 20 öre för högre belopp. Sistnämnda
avgifter har Överståthållarämbetet ansett av ekonomiska skäl icke kunna erläggas
av staden.

Förenämnda beräkningsgrunder för ersättning till postverket för kronoskatteuppbörden
å landsbygden innebära, att postverket såsom ersättning för
mottagning i form av skattepostanvisningar och redovisning av uppbördsmedlen
erhåller ett belopp per inbetalad skattepost, som motsvarar avgiften för
medelbeloppet av samtliga å hela landsbygden inbetalade skatteposter, med
avdrag av 5 öre. Den sålunda beräknade ersättningen betalas av statsverket
med anlitande av det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till postavgifter
för tjänstebrev och dylika försändelser.

Generalpoststyrelsen har i sin skrivelse till en början anfört:

Ett ordnande av skatteuppbörden på sätt av Överståthållarämbetet föreslagits
skulle för den skattebetalande allmänheten innebära, att den skulle
nödgas erlägga avgift vid användning av det ena av de till buds stående
uppbördsorganen (postverket), medan däremot det andra organet (bankerna)
skulle stå till förfogande kostnadsfritt. Då kommunerna i landet ordna sin
skatteuppbörd till att ske över postverket (postgirot) — vilket blir alltmera
vanligt — sker detta numera oftast så, att kommunerna åtaga sig att erlägga
de därför utgående postavgifterna. Att Överståthållarämbetet ändock icke
vid avgivandet av nämnda förslag ansåg sig kunna föreslå, att Stockholms
stad skulle åtaga sig att bestrida kostnaden för de skattelikvider, som komme
att göras genom postverket, betingades uteslutande av kostnadsskäl. Aven
örn en eventuell skatteuppbörd genom postverket naturligt nog ordnades till
att ske över postgirot, det billigaste postala betalningssättet, komme postavgifterna
att uppgå tili icke oväsentligt högre belopp än den av bankerna betingade
ersättningen. Antalet skatteposter i Stockholm har beräknats utgöra
i runt tal 840,000. Därest samtliga dessa inbetaltes genom postverket och medelavgiften
per post, lågt beräknat, antoges utgöra 15 öre, skulle staden hava
att vidkännas en sammanlagd portokostnad av 126,000 kronor, vilket belopp
väsentligt överstege den vid anlitande av bankerna uppkommande totalkostnaden.

Vid de överläggningar under hand i ämnet, som under senaste tiden ägt
rum mellan representanter för Överståthållarämbetet och generalpoststyrelsen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

3

har det emellertid framstått såsom ett önskemål, att sådana dispositioner
kunde träffas, som för staden möjliggjorde att hänvisa allmänheten till skattebetalning
genom postverket på samma villkor som genom bankerna. De små
skattebetalarna — arbetare, mindre löntagare i allmän och enskild tjänst
m. fl. — hava i regel icke någon beröring nied affärsbankerna eller deras avdelningskontor
men desto mera nied posten. Sina sparpenningar insätta de
vanligen i postsparbanken och för många av deni är postsparbanksboken
* hushållsbok», vilket ofta föranleder besök på posten för insättning och uttagning
av medel, t. ex. just i och för skattebetalning. Det är att antaga, att
särskilt dessa kategorier av skattskyldiga, därest de allmänna uppbördslokalerna
avskaffas, helst skulle önska att få erlägga skatten å posten, sorn de
äro vana alt besöka och som tillgodoser deras övriga hehov av penningförmedling.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden vore det givetvis önskvärt
att kunna ordna på sådant sätt att även skatteinbetalning genom posten
kunde få ske kostnadsfritt för de skattskyldiga.

Även ur annan synpunkt vore det fördelaktigt, örn genom beredande avpersonlig
avgiftsbefrielse åtminstone de mindre skattebetalarna dirigerades till
postverket. Dessa torde nämligen i regel icke vara i tillfälle att erlägga
skatten å annan tid än efter arbetets slut för dagen, d. v. s. under kvällstimmarna.
I den mån de — för undgående av särskild avgift — skulle i större
omfattning anlita bankkontoren för sina skattelikvider, komme besöksfrekvensen
vid det mindre antal bankkontor, som då skulle hållas öppna, sannolikt
att bliva besvärande stor. I vilket fall som helst är det tydligt, att skattebetalningen
sker för alla parter bäst och snabbast, om den kan fördelas på
största möjliga antal inbetalningsställen. Härtill kommer att postverket har
öppet även å tider, då bankkontoren äro stängda.

Till förestående mera allmänna skäl för skattebetalning genom postverket
kommer ännu ett av mera speciell karaktär. De skattebetalare, som hittills
anlitat postverket för skattebetalningen — vilket i de flesta fall skett genom
kontant inbetalning å postanstalt till vederbörande uppbördsmyndighets postgirokonto
— hava haft att själva utskriva för postgiroinbetalning avsedd
blankett (inbetalningskort). För skatleuppbördsmyndigheterna är det emellertid
angeläget, att blanketter komma till användning, som kunnat särskilt
anpassas för det avsedda ändamålet, och helst sådana blanketter, som utlämnats
av skattemyndigheterna själva och varå dessa haft tillfälle att angiva
belopp, debetsedels nummer etc., allt till förekommande av att skattebetalare
därom lämnar ofullständiga eller oriktiga uppgifter. Den tillämnade omläggningen
av skatteuppbördsförfarandet i Stockholm kommer även att avse sättet
för utskrivandet av de debetsedlar, varom här är fråga, samt dessas distribution
till allmänheten m. m. 1 samband med ändring av debetsedlarnas
uppställning och utseende skulle till debetsedlarna fogas inbetalningsblanketter,
å vilka skattebelopp m. m. angivits i samband med debetsedlarnas utskrivande.
Dessa blanketter torde icke kunna bringas (ill full överensstämmelse
med postverkets vanliga blanketter till inbetalningskort. Postverket skulle
därför, därest generalpoststyrelsen funne sig böra godkänna några specialblanketter
för nu ifrågavarande ändamål, sannolikt nödgas arbeta med bctalningshandlingar,
som mer eller mindre avveke från den vanliga typen, vilket
med den standardisering och förenkling, sorn äro nödvändiga för det omfattande
och brådskande arbetet å postgirokontoret och postanstalterna, självfallet
mäste vara mindre lämpligt. Olägenheterna med särskild blankett
skulle emellertid väsentligen minskas, örn densamma komme lill sådan mera
allmän användning, som kunde väntas bliva en följd av att skatteinbetalning
jämväl till postverket finge ske avgiftsfritt. Postverket kunde nämligen då
bättre rusta sig för en eventuellt erforderlig specialbehandling av skatteblanketterna.

4

Kungl. Majis proposition nr 137.

Såsom av det anförda framginge, fortsätter generalpoststyrelsen, skulle det
både för de skattskyldiga och för postverket vara fördelaktigt, om skatteuppbörden
genom postverket kunde ordnas på samma villkor för de skattskyldiga
som skatteinbetalningen genom bankerna, således utan att särskild avgift
behövde upptagas av de skattskyldiga. Enligt vad från överståthållarämbetets
sida meddelats, skulle detta också låta sig göra, därest postens inbetalningsavgifter
kunde i någon mån reduceras så att de icke allt för mycket
överstege de avgifter, bankerna betingat sig. Härom anför styrelsen vidare:

Vid de undersökningar, som i anledning härav vidtagits, tiar generalpoststyrelsen
kommit till den uppfattningen, att det under vissa i det följande närmare
angivna omständigheter kunde anses befogat att för nu omhandlade
likvider medgiva sådan modifiering i de vanliga avgiftsgrunderna, som på sin
tid vidtagits beträffande kronoskatteuppbörden å landsbygden, vilken uppbörd
alltsedan 1918 ombesörjes av postverket. Berörda skatteuppbörd förmedlas
av postverkets organ för postanvisningsrörelsen och skattebeloppen
erläggas med användning av s. k. skattepostanvisningar. Vid postkontoren
i samtliga residensstäder finnas under uppbördsstämmorna anordnade särskilda
s. k. skatteavdelningar, vilka handhava redovisningen till länsstyrelsen
av influtna kronoskattemedel. Ersättningen till postverket för mottagandet
och redovisningen av uppbördsmedlen i fråga utgår emellertid icke med vanlig
postanvisningsavgift utan beräknas på följande sätt. Det totala influtna
skattebeloppet delas med antalet skattepostanvisningar, varigenom erhålles
medelbeloppet per anvisning. Den avgift, sagda medelbelopp skulle draga
jämlikt de vanliga avgiftsbestämmelserna, minskas med 5 öre och ersättningen
till postverket beräknas för samtliga skattepostanvisningar efter denna reducerade
postanvisningsavgift.

Den reducering av postanvisningsavgiften, som sålunda medgivits beträffande
kronoskattepostanvisningar — och vilken jämväl innebär en stor förenkling
vid avgiftens beräknande — har motiverats med hänsyn till det mindre
betungande arbete skattepostanvisningarna förorsaka postverket i jämförelse
med andra postanvisningar. Medan postanvisningar i allmänhet utbetalas
styckevis av postanstalterna, vilket täger stor del av kassatjänstemännens
tid i anspråk, sammanföras skattepostanvisningarna länsvis till skatteavdelningen
i residensstaden, som verkställer utbetalningen i samlad summa medelst
beloppets insättande i riksbanken för vederbörande länsstyrelses räkning.
Denna koncentrering av utbetalningsförfarandet medför viss förenkling
av arbetet.

Vad skatteuppbörden i Stockholm beträffar skulle denna, som förut nämnts,
icke ske med anlitande av postanvisningsrörelsen utan över postgirot. Skattelikvidernas
slutbehandling och beloppens redovisning och tillhandahållande
åt uppbördsmyndigheterna bomme därigenom att helt centraliseras (till postgirokontoret).
Förutom den förenkling med avseende å de influtna skattemedlens
remittering och redovisning, som följer av postgiroförfarandet som
sådant, skulle emellertid beträffande denna uppbörd, för så vitt densamma
bleve av tillräckligt stor omfattning, vinnas arbetsbesparing även i samband
med själva inbetalningen å postanstalterna. Genom förekomsten å en och
samma ort av skatteinbetalning i så stor skala, som det här kunde bliva
fråga örn. skulle nämligen rörelsen få en utpräglad karaktär av stordrift, vilket
skulle erbjuda möjlighet för postverket att genom maskinella och liknande
anordningar rationalisera arbetet och nedbringa omkostnaderna. Härtill kommer
att, enär inbetalningen praktiskt taget i sin helhet komme att ske å den

Kungl. Maj:ts proposition nr 137. 5

ort, där poslgirokontoret är beläget, all befordran av inbetalningskort m. m.
skulle bortfalla.

För belysande av uppbördens omfattning må nämnas att antalet skatteinbetalningsposter
i Stockholm, cirka 840,000, i det närmaste motsvarar en
tredjedel av antalet kronoskatteinbetalningar å landsbygden. Av uppbörden
i Stockholm har hittills endast en mindre del, omkring 10 °/o, inbetalats genom
postverket. Såsom i det föregående omnämnts har vid dylik inbetalning
den skattskyldige haft att själv utskriva inbetalningskort (eller girokort)
till vederbörande uppbördsmyndighet å beloppet samt att vid inbetalning
å postanstalt erlägga stadgad avgift. Efter omläggningen av uppbördsförfarandet
skulle vid respektive debetsedlar komma att fogas inbetalningsblanketter
med ifyllda skattebelopp m. m., vilka kunde användas även vid inbettalning
å posten. Denna förenkling i förening med kostnadsfri inbetalning
kan förväntas få till följd att en väsentlig del av uppbörden komme att förmedlas
av postverket.

För den händelse, fortsätter generalpoststyrelsen, att Stockholms stad
åtoge sig att bekosta skatteinbetalningen genom postverket samt postens
andel i uppbörden till följd därav skulle bliva av den omfattning, att rörelnen
i fråga kunde genom vidtagandet av särskilda anordningar förbilligas,
ansåge styrelsen det skäligt, att för denna skatteuppbörd medgåves samma
reducering av avgiften som, enligt vad förut sagts, skett beträffande kronoskatteuppbörden
å landsbygden. För nedsättning av avgiften skulle således,
anför styrelsen, erfordras dels en mera allmän anslutning från de skattskyldigas
sida till denna betalningsform dels ock att rörelsen kunde av postverket
ekonomiseras. Då det icke vore möjligt att i förväg bilda sig en bestämd
uppfattning om dessa förhållanden, syntes det lämpligast, att reducering
av avgiften medgåves endast under villkor att nyssnämnda förutsättningar
visades vara för handen. Om riksdagens beslut i ämnet gåves
denna innebörd, säger styrelsen, syntes böra överlåtas åt Kungl. Majit — eller
åt styrelsen — att med ledning av den uppkommande trafikens storlek
och övriga omständigheter avgöra, huruvida reduceringen skulle tillämpas
eller icke. I praktiken syntes böra förfaras så, att reduceringen från början
medgåves försöksvis och att därefter någon tids erfarenhet avvaktades
rörande verkningarna av det nya uppbördssystemet. Visade det sig därvid,
att skatteförmedlingen genom postverket bleve av så stor omfattning,
att erforderlig kompensation för portonedsättningen kunde ernås genom
en förbilligad drift och att nedsättningen sålunda vore förenlig med postverkets
ekonomiska intressen, borde densamma bibehållas. I motsatt fall .skulle
försöksanordningen upphöra.

Med åberopande av det anförda bar generalpoststyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att — därest skatteuppbörden
i Stockholm komme att ske med anlitande av postgirorörelsen under sådana
former, alt Stockholms stad skulle hava att erlägga postavgifterna för medelst
inbetalningskort erlagda skattebelopp — ersättningen i fråga må, örn så anses
förenligt med postverkets ekonomiska intressen, beräknas efter vanlig inbetalningsavgift,
minskad med ö öre. varvid envar inbetalning anses lyda å
samtliga inbetalningars medelbelopp.

Departe mentschefen.

*'' Kungl. Majis proposition nr 137.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Överståthållarämbetet avkostnadsskäl
ansett sig icke kunna föreslå Stockholms stadsfullmäktige, att
staden skall bestrida kostnaden för skatteuppbörd över postgiro. Skattebetalarna
skulle alltså, därest överståthållarämbetets förslag angående skatteuppbörden
i Stockholm genomföres, vid anlitande av postgiro för skatteinbetalningen
nödgas erlägga den för sådan inbetalning stadgade avgiften,
varierande mellan 10 och 20 öre alltefter skattebeloppets storlek.

I syfte att möjliggöra för skattebetalarna att, liksom vid inbetalning genom
affärsbankerna, utan särskild kostnad erlägga skatt över postgiro har generalpoststyrelsen
nu föreslagit sådan nedsättning av avgifterna för ifrågavarande
inbetalningar, att Stockholms stad skulle kunna påtaga sig att
betala även kostnaden för skatteuppbörden genom postverket. Styrelsens
förevarande förslag avser icke, att ersättningen till postverket skulle nedbringas
till den av affärsbankerna godtagna ersättningen av i regel 5 öre per inbetalat
belopp. Styrelsen har ansett sig böra stanna vid att föreslå, att ersättningen
i fråga, i anslutning till vad som gäller vid kronoskatteuppbörden
å landsbygden, skulle för varje skattepost uppgå till den vanliga avgiften
för en inbetalning, som motsvarar medeltalet av de inbetalade skatteposterna,
med avdrag av 5 öre. Om exempelvis medeltalet av uppburna skattebelopp
överstiger 50 kronor, skulle staden till postverket erlägga en ersättning av
(20—5) 15 öre per skattepost. Styrelsen har förutsatt, att avgiftsminskningen
skulle till en början vidtagas försöksvis och bibehållas endast örn den
för postverket visade sig ekonomiskt motiverad.

Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen anfört och då styrelsens förslag
från statens synpunkt torde vara godtagbart, vill jag för min del biträda
detsamma. Enär det nya uppbördsförfarandet, därest beslut härom fattas,
förutsatts skola vinna tillämpning redan instundande höst och stadsfullmäktige
i Stockholm, för fattande av beslut i fråga om stadens åtaganden beträffande
uppbördskostnadernas bestridande, torde böra äga möjlighet att
bedöma storleken av den ersättning, som vid anlitande av postgiro för skatteuppbörd
skall utgå till postverket, torde av årets riksdag böra utverkas
bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta örn tillämpning av den av generalpoststyrelsen
föreslagna avgiftsnedsättningen. Lika med generalpoststyrelsen
förutsätter jag, att berörda nedsättning skall bibehållas endast örn
den befinnes förenlig med postverkets ekonomiska intressen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit besluta att, därest Stockholms
stad åtager sig att erlägga de med anlitande av postgiro för
skatteuppbörd i staden förbundna avgifterna, dessa avgifter
skola tills vidare, intill dess Kungl. Majit annorledes
förordnar, utgå i enlighet med i det föregående angivna
grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

7

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
F. Wessberg.