Kungl. Majlis proposition Nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående Chalmers
tekniska institut m. m.; given Stockholms slott den
21 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Marits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Under punkten 113 i 1936 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition angående Chalmers tekniska
institut m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret
1936/1937

dels till Chalmers tekniska institut: Avlöningar ett förslagsanslag av
255,100 kronor;

dels till Chalmers tekniska institut: Omkostnader ett förslagsanslag av
57,200 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 135.

1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

dels till Chalmers tekniska institut: Materiel m. m. ett reservationsanslag
av 47,000 kronor;

dels till Chalmers tekniska institut: Bokinköp och bokbindning för institutets
bibliotek ett reservationsanslag av 15,000 kronor;

dels ock till Chalmers tekniska institut: Stipendier to. to. ett reservationsanslag
av 900 kronor.

Vidare har Kungl. Majit i 1936 års statsverksproposition under utgifter
för kapitalökning, bilaga 6, punkt 8, föreslagit riksdagen, att i avbidan på
den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till Uppförande
och inredning av byggnad för fackavdelningen för skeppsbyggeri
m. to. vid Chalmers tekniska institut för budgetåret 1936/1937 beräkna ett
reservationsanslag av 370,00 kronor.

Jag tillåter mig att ånyo anmäla förenämnda frågor för Kungl. Majit.

Det är icke min avsikt att nu till prövning skulle upptagas hela den omfattande
frågan angående omorganisation av Chalmers tekniska instituts
högre avdelning till en teknisk högskola utan allenast spörsmålet om skeppsbyggeriundervisningens
ordnande och vad härmed äger samband ävensom
institutets så att säga löpande anslagsfrågor. Det torde emellertid för sammanhangets
skull vara nödvändigt, att jag här i huvudsak redogör för vad i
omorganisationsfrågan tidigare förekommit ävensom 1934 års sakkunnigas
förslag och myndigheternas principiella uppfattning i ärendet. Jag bortser
alltså från detaljförslagen, utom för så vitt angår skeppsbyggeriundervisningen
och därmed omedelbart sammanhängande frågor.

I den mån jag icke i det följande kommer att närmare redogöra för de
sakkunnigas betänkande och förslag samt de över detsamma avgivna yttrandena
tillåter jag mig att hänvisa till handlingarna i ärendet.

Inledning.

Frågan om en omorganisation av Chalmers tekniska institut har sedan
ett flertal år stått på dagordningen och varit föremål för utredningar genom
olika sakkunnigberedningar.

I sådant avseende får jag till en början erinra om, att Kungl. Majit
genom beslut den 20 juni 1919 bemyndigade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla sakkunniga för att inom departementet
biträda med utredning av frågan örn behövliga nybyggnader för Chalmers
tekniska institut ävensom i samband därmed taga under övervägande, huruvida
nämnda läroanstalt lämpligen borde ombildas till en teknisk högskola.

De med stöd av berörda bemyndigande tillkallade sakkunniga (1919 års
sakkunniga) avgåvo två betänkanden, det ena beträffande nybyggnader för
institutets kemiska och fysiska institutioner och det andra beträffande omorganisation
av institutet ävensom plan till nybyggnader för institutets
övriga institutioner m. m.

3

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

Genom proposition nr 238/1922 framlade Kungl. Majit för riksdagen förslag
angående uppförande av byggnader för institutets kemiska och fysiska
institutioner, och riksdagen anvisade visst belopp för byggnadsföretagens
igångsättande. Sedermera anvisade riksdagen för budgetåren 1923/1927 på
förslag av Kungl. Majit ytterligare medel för arbetenas fullföljande och slutförande.
De nya institutionsbyggnaderna togos i bruk hösten 1926.

Över 1919 års sakkunnigas betänkande angående omorganisation av
Chalmerska institutet m. m. — vilket, bland annat, avsåg att institutets
högre avdelning skulle ombildas till en teknisk högskola — inhämtades
vederbörande myndigheters yttranden. I övrigt föranledde de sakkunnigas
förslag i denna del icke till någon åtgärd.

I statsverkspropositionen till 1929 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln,
punkten 127, föreslog Kungl. Majit riksdagen besluta, att vid tekniska
högskolan skulle — med indragning från och med den 1 juli 1929 av
den därstädes inrättade professuren i skeppsbyggnadslära — från samma
tidpunkt inrättas dels en professur i skeppsteori, dels ock en professur i
skeppsbyggnad.

I en inom riksdagen väckt motion (lii 31) yrkades avslag å Kungl. Majits
ifrågavarande förslag.

Vidare hemställdes i två inom riksdagen väckta likalydande motioner
(I: 78 och lii 113), att riksdagen måtte besluta att uppföra professorerna
vid Chalmerska institutet i samma lönegrad som professorerna vid tekniska
högskolan. Till stöd för detta förslag anfördes, bland annat, att institutet
redan fyllde de reella kraven på en teknisk högskola, varför ur denna synpunkt
intet hinder förelåge att genomföra omorganisationen.

I skrivelse nr 8 A/1929, punkten 121, anmälde riksdagen, att riksdagen,
med bifall till ovannämnda motion 11:31, avslagit Kungl. Majits förslag
beträffande professurerna i skeppsbyggeri vid tekniska högskolan. I skrivelsen
anförde riksdagen, bland annat, följande:

Då riksdagen haft att taga ståndpunkt till Kungl. Majits framlagda förslag
till en omläggning av undervisningen vid tekniska högskolans fackavdelning
för skeppsbyggnad, hade riksdagen icke kunnat undgå att därvid
jämväl taga i betraktande de framkomna önskemålen örn det Chalmerska
institutets ombildning till en teknisk högskola och det därmed nära sammanhängande
spörsmålet om denna läroanstalts och tekniska högskolans
inbördes förhållande. Riksdagen ansåge visserligen, i saknad av närmare
utredning i ämnet, sig icke kunna bedöma, huruvida kravet på en omorganisation
av Chalmerska institutet till en högskola kunde vara befogat. Men
klart vore, att, därest detta krav skulle befinnas välgrundat, spörsmålet örn
en fördelning av den högre tekniska utbildningen mellan de två anstalterna,
tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut, mäste bringas till en
lösning i samband med en eventuell omorganisation av sistnämnda institut.
Sådana förhållandena nu vore ordnade, förelåge otvivelaktigt en dubbelorganisation,
i det att vardera läroanstalten i vissa fack, bland annat skeppsbyggeri,
meddelade cn högre teknisk undervisning. Huruvida detta även

4

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

innebure en överorganisation vore icke möjligt att nu avgöra, men riksdagen
holle för sannolikt att en allsidig utredning av båda dessa frågor,
Chalmerska institutets ombildning till en teknisk högskola samt detta instituts
och tekniska högskolans inbördes ställning, kunde giva uppslag till
en mera praktisk och samtidigt mindre kostsam organisation av den högre
tekniska undervisningen.

I anledning av ovannämnda motionsledes framförda förslag rörande professorernas
vid institutet avlöningsförhållanden hemställde riksdagen under
punkten 131 i samma skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte verkställa nyssnämnda
utredning.

Vidare anförde riksdagen i berörda skrivelse under punkten 132 i anledning
av ett av Kungl. Majit framlagt förslag örn anvisande av ett reservationsanslag
å 9,000 kronor till ritningar m. m. för en nybyggnad för byggnadsteknik
vid Chalmers tekniska institut, att riksdagen icke ansåge lämpligt,
att innan resultatet av den utredning rörande institutets omorganisation
till teknisk högskola förelåge, varom riksdagen gjort hemställan underpunkt
131 i samma skrivelse, igångsätta förberedande åtgärder för institutets
fortsatta utbyggande.

Med anledning av vad 1929 års riksdag sålunda anfört och hemställt tillkallade
chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt Kungl. Majits bemyndigande
den 6 december 1929 sakkunniga för att inom departementet biträda
med utredning av frågan angående omorganisation av den högre tekniska
undervisningen, varvid särskilt borde tagas under omprövning frågan
örn omorganisation av Chalmers tekniska instituts högre avdelning till en
teknisk högskola samt förhållandet mellan tekniska högskolan och en eventuell
teknisk högskola i Göteborg.

Vid sin anmälan av denna fråga för Kungl. Majit anförde departementschefen
— under erinran örn att riksdagen uttalat önskvärdheten av att få
frågan örn institutets och tekniska högskolans ställning fullt klarlagd —
bland annat följande:

I vad mån och i vilken utsträckning en differentiering av ingenjörsutbildningen
inom de speciella fackområdena kunde vid de båda institutionerna
genomföras, eventuellt vissa specialfackskolor tänkas förlagda till den ena
och vissa till den andra institutionen, vore spörsmål av den största betydelse
för den tekniska högskoleundervisningen och vetenskapliga forskningen
i landet — därmed också indirekt för landets industriella och ekonomiska
liv — och tarvade uppenbarligen det noggrannaste övervägande.
Vad som ställde sig för statsverket ekonomiskt fördelaktigast, då det gällde
att vinna en rationellt ordnad ingenjörsutbildning, vore dessutom en fråga,
som starkt borde uppmärksammas, ej minst med hänsyn till de dyrbara
byggnader och den kostsamma maskinella utrustning, en modern teknisk
högskoleundervisning oundgängligen tarvade.

Nyssnämnda sakkunniga (1929 års sakkunniga) anhöllo i skrivelse den 25
oktober 1932 till chefen för ecklesiastikdepartementet om befrielse från
utredningsuppdraget. Ett realiserande av förslag från de sakkunnigas sida

o

Kungl. Marits proposition Nr 135.

att förvandla institutet till en teknisk högskola — ett förslag om vars berättigande
och behövlighet ingen meningsskiljaktighet rått bland de sakkunniga
— måste nämligen enligt de sakkunnigas mening medföra sådana kostnader,
att ett genomförande av ett dylikt förslag inom en närmare framtid
måste te sig såsom helt uteslutet. I en av de sakkunniga till ecklesiastikdepartementet
överlämnad promemoria gavs en kortfattad sammanfattning
av de under utredningsarbetets gång vunna resultaten ävensom en
redogörelse för de preliminära beslut, vilka därunder fattats av de sakkunniga.

Kungl. Maj:t biföll genom beslut den 4 november 1932 de sakkunnigas
hemställan.

I 1934 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten
105, erinrade jag, bland annat, att styrelsen för Chalmers tekniska institut
i skrivelse den 17 oktober 1933 hemställt, att till övervägande måtte upptagas
frågan om förklarande av institutets högre avdelning för teknisk högskola.
Jag fann för min del goda skäl kunna anföras till förmån för detta
förslag och förklarade mig böjd att framdeles taga frågan under förnyat
övervägande.

Med anledning härav anförde riksdagen i sin skrivelse nr 8/1934, punkt
84, följande:

Med hänsyn till de konsekvenser, icke minst av ekonomisk art, vilka
— i varje fall inom en icke alltför avlägsen framtid — torde bliva ofrånkomliga
vid ett bifall till berörda framställning, syntes ett dylikt bifall
förutsätta riksdagens medgivande. Ett ståndpunkt stagande till denna, fråga
från riksdagens sida torde emellertid förutsätta, att den av 1929 års riksdag
begärda utredningen angående frågan om Chalmers tekniska instituts omorganisation
till en teknisk högskola samt angående den nuvarande tekniska
högskolans och nämnda instituts inbördes ställning slutfördes ävensom
att resultatet av denna utredning framlades för riksdagen. I detta sammanhang
ansåge sig riksdagen böra framhålla önskvärdheten av att berörda
utredning så bedreves, att här förevarande frågor utan alltför stor tidsutdräkt
kunde vinna sin lösning.

Till 1934 års riksdag hade Kungl. Majit jämväl avlåtit proposition
(nr 107) med förslag om uppförande av en byggnad för fackavdelningen för
väg- och vattenbyggnad vid Chalmers tekniska institut.

I skrivelse nr 304/1934, punkt 10, anförde riksdagen — under erinran, att
den av 1929 års riksdag begärda utredningen i fråga om Chalmers tekniska
institut m. m. icke vore slutförd — att riksdagen vid sin prövning av Kungl.
Majits ifrågavarande förslag funnit sig böra ansluta sig till den av 1929 års
riksdag intagna ståndpunkten, att det icke torde vara lämpligt att, innan
resultatet av berörda utredning förelåge, igångsätta förberedande åtgärder
för institutets fortsatta utbyggande. Under erinran örn vad riksdagen i sin
skrivelse nr 8/1934 anfört i fråga örn utredningens bedrivande, anmälde riksdagen,
att riksdagen avslagit Kungl. Maj:ts berörda förslag.

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 135.

På uppdrag av Kungl. Majit framlade styrelsen för Chalmers tekniska
institut i skrivelse den 25 juni 1934 plan över de närmaste årens behov av
förbättringar i undervisningen och de ekonomiska konsekvenserna därav.
Vidare framlades kostnadsberäkningar till nybyggnader för institutet i
huvudsaklig överensstämmelse med den av 1919 års sakkunniga uppgjorda
planen.

Genom beslut den 3 augusti 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för
ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom
departementet verkställa fortsatt utredning angående frågan örn Chalmers
tekniska instituts omorganisation till en teknisk högskola samt angående
den nuvarande tekniska högskolans och nämnda instituts inbördes ställning
ävensom avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den 10 september 1934 tillkallade jag såsom sakkunniga för berörda
ändamål verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien, kommerserådet
A. F. Enström, ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn
J. E. Björnsson, direktören H. G. E. Hammar och dåvarande ledamoten
av riksdagens första kammare, redaktören A. C. Lindblad.

Nämnda sakkunniga (193//. års sakkunniga) hava till chefen för ecklesiastikdepartementet
den 12 november 1935 överlämnat betänkande och
förslag angående omorganisation av Chalmers tekniska instituts högre avdelning
till en teknisk högskola m. m. ävensom den 30 december 1935 avgivit
en promemoria, innefattande en komplettering i viss del av de sakkunnigas
i betänkandet intagna förslag.

Över de sakkunnigas betänkande och förslag hava utlåtanden avgivits
den 30 januari 1936 av styrelsen för Chalmers tekniska institut, efter
hörande av lärarkollegiet vid institutet, den 28 januari 1936 av styrelsen för
tekniska högskolan, efter hörande av lärarkollegiet vid högskolan, den 31
januari 1936 av ingenjörsvetenskapsakademien, som överlämnat yttranden
av akademiens avdelningar för kemisk-tekniska vetenskaper samt för mekanisk-tekniska,
skeppsbyggnadstekniska, flygtekniska och värmetekniska
vetenskaper, den 30 januari 1936 av chefen för marinstaben, den 28 januari
1936 av marinförvaltningen, som överlämnat yttranden av varvscheferna
vid Karlskrona och Stockholms örlogsvarv, den 27 januari 1936 av marinöverdirektören
och chefen för manning en jörkår en, den 31 januari 1936
av byggnadsstyrelsen, den 31 januari 1936 av riksmarskalksämbetet, den
5 februari 1936 av kommerskollegium, som överlämnat yttranden av statens
provning sanstalt, Sveriges kemiska industrikontor, kemistsamfundet i Stockholm
och Sveriges industriförbund, den 7 februari 1936 av statskontoret,
den 15 februari 1936 av länsstyrelsen i Göteborg, som överlämnat yttrande
av stadsfullmäktige i Göteborg, den 7 februari 1936 av svenska teknologföreningen,
den 27 januari 1936 av tekniska samfundet i Göteborg samt den
8 februari 1936 av Sveriges varvsindustriförening.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

7

Redogörelse för huvudinnehållet i 1934 års sakkunnigas
förslag och däröver avgivna yttranden.

1934 års sakkunniga.

Beträffande behovet av ökad teknisk högskoleutbildning
hava de sakkunniga erinrat, att 1919 års sakkunniga anfört bland annat
följande:

Att rekryteringen inom de särskilda områden, vartill universitetsstudierna
syftade, kunde ske med betydligt större smidighet än inom ingenjörernas
fack sammanhängde i viss mån med universitetsstudiernas fria
karaktär och den därav föranledda avgång, som ägde rum under studietiden.
Vid de tekniska läroanstalterna lage saken något annorlunda. Dessa måste
bland annat med hänsyn till de för undervisningen behövliga, i anläggning
och drift mycket dyrbara laboratorierna sträva efter en gallring ej under,
utan redan före studietiden. Någon anpassning av laboratorieutrymmen
efter tillfälliga växlingar i tillströmningsfrekvensen vore nämligen otänkbar.
Att medgiva flera sökande inträde med risk att sedermera låta deras studier
fördröjas på grund av brist på utrymme vore icke heller att rekommendera.
Emellertid uteslöte den nödvändiga begränsningen icke, att en utökning av
den högre tekniska undervisningen vore av utvecklingen påkallad. Ett skäl,
som talade härför, syntes enligt de sakkunnigas mening även ligga däri, att
då målsmän i allmänhet strävade efter att låta ungdomen få tillfälle till
högre utbildning, det för landet torde vara gagneligare, att vederbörande
finge ägna sig åt studiet av praktiskt nyttiga ting än att de i alltför hög
grad sloge sig på andra studieområden. Landets och folkets allmänna förutsättningar
för tekniskt och industriellt arbete, utvecklingen av industriens
tillverkningsvärde och arbetarantal, industrimännens egen uppfattning örn
tillgången på ingenjörer, tillströmningen av inträdessökande vid de tekniska
läroanstalterna samt den kraftiga utökningen av studentantalet vid landets
övriga högre läroanstalter ådagalade enligt de sakkunnigas mening — bortsett
från tillfälliga depressionstider — ett verkligt behov av en utsträckning
av möjligheterna att ernå högskolemässig ingenjörsutbildning inom landet.
Våra naturtillgångar och våra förutsättningar i övrigt för industriell utveckling
vore faktorer av den beskaffenhet, att sakkunniga icke hyste den
ringaste tvekan att förorda en utvidgning av utbildningsmöjligheterna för
högskoleingenjörer.

För egen del hava 1934 års sakkunniga härom anfört huvudsakligen följande: Utvecklingen

under den tid, som förflutit sedan 1919 års sakkunniga
gjorde berörda uttalande, hade icke tenderat till att vederlägga detsamma.
Fastmer hade kravet på teknisk högskoleutbildning inom åtskilliga, tidigare
ej representerade områden, starkt vuxit under de senare åren. Av för
de sakkunniga tillgängliga uppgifter från svenska teknologföreningens anställningscentral
framginge även, att anställningsmöjligheterna för, bland

8

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 135.

andra, studerande med teknisk högskoleutbildning under senaste tiden avsevärt
ökats. En viss utökning av nu förefintliga utbildningsmöjligheter
för högskoleingenjörer hade därför synts de sakkunniga av förhållandena
påkallad.

De sakkunniga ville i förevarande sammanhang erinra, att antalet nyintagna
studerande vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut
år 1934 uppgått till sammanlagt 372 stycken, därav 23(5 vid den förra och
136 vid den senare läroanstalten. Antalet anmälda sökande nämnda år, som
icke kunnat beredas inträde vid läroanstalterna år 1934 eller närmast påföljande
år, kunde uppskattas till 121 stycken.

I den mån hänsyn till tillströmningen av sökande borde anses vara vägledande
för dimensionerandet av intagningsmöjligheterna vid berörda läroanstalter,
borde man i varje fall räkna med en genomsnittlig tillströmning
och icke en maximitillströmning. Genomsnittstalet läge givetvis betydligt
under maximisiffran. Ett dimensionerande efter maximitillströmningen av
nämnda^ intagsmöjligheter ansåge de sakkunniga icke rimligen kunna komma
i fråga redan på grund av den ytterst dyrbara laboratorieutrustning,
som ifrågavarande läroanstalter erfordrade. Örn alla sökande förutsattes
böra vinna inträde samma år, då de sökte första gången eller senast påföljande
år, skulle maximibehovet 1934/1935 enligt förestående utredning hava
utgjort 493 platser. De sakkunniga uppskattade genomsnittssiffran för antalet
sökande till omkring 400 stycken. De sakkunniga ansåge därför att,
därest intagningsmöjligheterna vid nämnda läroanstalter avpassades efter
ett sammanlagt antal av 400 stycken studerande, man åtminstone för en
tid framåt syntes hava sörjt för att behovet av platser bleve tillfyllest, särskilt
med hänsyn till att man vid tillfällig högkonjunktur borde genom utnyttjande
av reservutrymmena vid ifrågavarande läroanstalter kunna uppbringa
antalet till cirka 425—450.

I fråga om åtgärder för åstadkom m ande av ökad te knisk
högskoleundervisning hava 1934 års sakkunniga erinrat,
att såväl 1919 års som 1929 års sakkunniga uttalat sig i ämnet.

1919 års sakkunniga anförde härvid bland annat följande: Den utvidgning
av utbildningsmöjligheterna, som de sakkunniga funné sig böra förorda,
borde komma till stånd genom att den högre avdelningen vid Chalmers
tekniska institut ombildades till en teknisk högskola. Tillvaron av två
tekniska högskolor syntes enligt de sakkunnigas mening i längden böra
gynnsamt inverka på rekryteringen av lärarkrafterna samt verka sporrande
på såväl de undervisande som på de studerande.

1929 års sakkunniga anförde:

De sakkunniga hade kommit till den uppfattningen, att högre avdelningen
vid institutet snarast möjligt borde omorganiseras till en teknisk
högskola. Att landet — i vart fall under normala tider — hade behov av
två tekniska högskolor, syntes de sakkunniga tydligt framgå av det för dem
tillgängliga utredningsmaterialet. Behovet av väl utbildade ingenjörer hade
dittills kunnat tillgodoses endast därigenom att man vid sidan av tekniska
högskolan haft tillgång till Chalmers tekniska institut, där under trånga
förhållanden — beträffande såväl lokaler som anslag — ett utomordentligt
arbete utförts. Statens intressen sammanfölle således här med önskemålet
från institutets sida att erhålla det erkännande för detta arbete, som läge

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135. 9

däri, att institutets högre avdelning omorganiserades till en teknisk högskola.

1934 års sakkunniga hava för egen del framhållit följande:

Det vore naturligtvis tänkbart att tillgodose det ökade ingenjörsbehovet
enbart genom ökning av studerandeantalet vid tekniska högskolan. Förslag
hade även framkommit i denna riktning. Professorn vid tekniska högskolan
C. A. Forssell hade i en till högskolans lärarkollegium ställd, i oktober 1933
ingiven skrivelse, vilken av Forssell i avskrift tillställts de sakkunniga, framhållit,
bland annat, att möjligheten att vid Chalmers tekniska institut utöka
de studerandes antal i samband med omorganisation icke förelåge inom
rimlig tid. Sådan åtgärd skulle dessutom vålla utgifter av annan storleksordning
än studerandeantalets ökning vid tekniska högskolan skulle medföra
med dess redan genomförda organisation. Hänsyn till kostnaderna
krävde därför, att en inom överskådlig tid genomförd ökning av studerandeantalet
vid vår tekniska högskoleundervisning skedde vid tekniska högskolan
och icke vid Chalmers tekniska institut. Förslagsställaren hade härvid
tänkt sig en utvidgning från cirka 225 till omkring 450 nyintagna studerande
per år vid tekniska högskolan.

Ett utökande av studiemöjligheterna vid tekniska högskolan i Stockholm,
i den omfattning ifrågavarande förslag angåve, måste enligt de sakkunnigas
uppfattning medföra betydande kostnader för såväl nybyggnader som utökade
lärarkrafter. Samtidigt kvarstode statens utgifter för uppehållande
av Chalmers tekniska institut, enär något nedläggande av institutet enligt
berörda förslag icke åsyftats och väl icke heller praktiskt torde kunna
ifrågasättas. Att organisera den högre tekniska undervisningen efter så
expansiva linjer syntes icke för närvarande motsvara landets behov av
utbildningsmöjligheter på detta område. Enligt berörda förslag skulle i
Stockholm årligen intagas 450 studerande. Lades härtill de 120 platser, som
för närvarande stöde till förfogande vid Chalmers tekniska institut, skulle
man få en årlig intagning av 570 studerande vid de högre tekniska läroanstalterna.
Såsom de sakkunniga tidigare angivit, skulle för beredande av
utbildningsmöjligheter för samtliga sökande till de båda förenämnda läroanstalterna
hava krävts sammanlagt 493 platser under de två senaste åren,
vilka betecknade en industriell högkonjunktur inom landet. De sakkunniga
ansåge såsom tidigare framhållits det icke vara ekonomiskt försvarligt att
utbygga den tekniska högskoleorganisationens omfattning så, att den svarade
mot maximibehovet under de i regel tämligen kortvariga högkonjunkturer,
varmed man hade att räkna. Dessutom vore att märka, att ett bibehållande
av Chalmers tekniska institut i dess nuvarande organisation inom
kort måste, med hänsyn till knappheten i institutets nuvarande utrustning
m. m., medföra oavvisliga kostnadsökningar för statsverket. På grund av
vad sålunda anförts hade de sakkunniga icke ansett, att vidtagande av
åtgärder för en ökning av studerandeantalet vid tekniska högskolan skulle
i och för sig innebära en tillfredsställande lösning av frågan örn beredande
av utvidgade möjligheter till högre teknisk utbildning inom landet.

För de sakkunniga hade den naturligaste utvecklingen synts vara, att de
ökade utbildningsmöjligheterna åstadkommes genom att den högre avdelningen
vid Chalmers tekniska institut — vilken redan med sin nuvarande
organisation icke väsentligt skilde sig från en teknisk högskola — ombildades
till en dylik läroanstalt samtidigt som möjlighet till intagande av ett

10

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

större antal elever än för närvarande vore fallet vid nämnda avdelning
bereddes vid den nya högskolan. Vid den prövning de sakkunniga ägnat
förevarande spörsmål hade de sakkunniga funnit de för realiserande av den
sålunda ifrågasatta omorganisationen erforderliga ekonomiska uppoffringarna
icke vara avskräckande.

Skulle den nuvarande med högkonjunkturen tydligen sammanhängande
stärka tillströmningen av sökande till de högre tekniska läroanstalterna visa
sig bliva av mera permanent natur, torde frågan örn en ytterligare utvidgning
av den ena eller andra högskolan framdeles komma att aktualiseras.

På grund av vad salunda framhållits och under åberopande jämväl av
de skäl, såväl 1919 års som 1929 års sakkunniga anfört till stöd för sina
ovannämnda förslag, hava 1934 års sakkunniga uttalat, att de enhälligt
kommit till den uppfattningen, att högre avdelningen vid Chalmers tekniska
institut borde omorganiseras till en teknisk högskola.

I detta sammanhang hava de sakkunniga föreslagit, att den nya tekniska
högskolan i Göteborg skulle erhålla benämningen Chalmers tekniska högskola.

Enligt de sakkunnigas mening borde två tekniska högskolor sörja för
den tekniska högskoleundervisningen inom landet. Inom de fack, där elevantalet
vore mindre, borde undervisningen koncentreras till en högskola.
Inom de fack, som skulle representeras vid de båda högskolorna, borde
undervisningen så långt görligt differentieras.

Chalmers tekniska instituts högre avdelning, som nu omfattar sex fackavdelningar,
nämligen i: maskinbyggnad, skeppsbyggeri, elektroteknik, vägoch
vattenbyggnad, husbyggnad samt kemi och kemisk teknologi, skulle
efter ombildningen till högskola erhålla jyra fackavdelningar nämligen i:
maskinbyggnad, skeppsbyggeri, elektroteknik samt väg- och vattenbyggnad.
Institutets nuvarande fackavdelningar för husbyggnad samt för kemi
och kemisk teknologi skulle indragas.

Vid tekniska högskolan i Stockholm, som nu omfattar nio fackavdelningar
nämligen i: teknisk fysik, maskinbyggnad och mekanisk teknologi, skeppsbyggnad,
elektroteknik, väg- och vattenbyggnad, kemi och kemisk teknologi,
bergsvetenskap, arkitektur och lantmäteri, skulle fackavdelningen för
skeppsbyggnad indragas, varigenom fackavdelningarnas antal skulle reduceras
till åtta. I övrigt skulle ingen annan ändring i fråga örn högskolans
fackavdelningar vidtagas, än att fackavdelningen för kemi och kemisk teknologi
skulle utvidgas för att kunna emottaga även det antal studerande,
som förut meddelats undervisning vid motsvarande fackavdelning vid Chalmers
tekniska institut.

De sakkunniga hava, såsom tidigare framhållits, kommit till den uppfattningen,
att en viss utökning av nu förefintliga utbildningsmöjligheter för
högskoleingenjörer vore av förhållandena påkallad. Vid Chalmerska insti -

11

Kungl. Majda proposition Nr 135.

tutet beräknas för närvarande den årliga intagningen till 120 elever. Vid
uppförandet av de nya byggnaderna för de kemiska och fysiska institutionerna
vid institutet beräknades utrymmena med utgångspunkt från en
årlig intagning av 150 elever. De sakkunniga föreslå, att sistnämnda antal
lägges till grund för beräkningen av erforderliga lärarkrafter och för nybyggnader
vid den nya högskolan i Göteborg, varvid de olika fackavdelningarna
lämpligen borde planeras för följande elevantal i första årskursen,
nämligen i fackavdelningarna för: maskinbyggnad 40, skeppsbyggeri 20,
elektroteknik 40 samt väg- och vattenbyggnad 50 studerande.

I fråga om inträdesjordringarna, beträffande vilka för närvarande vissa
olikheter förefinnas mellan tekniska högskolan och Chalmerska institutet,
förorda de sakkunniga, att för inträde vid den nya tekniska högskolan
måtte fastställas enahanda fordringar, som gälla vid tekniska högskolan i
Stockholm.

Vad angår undervisningstidens längd är densamma vid tekniska högskolan
ordnad i fyra årskurser. Vid Chalmers tekniska institut omfattar för
närvarande kursen inom fackavdelningarna för maskinbyggnad, skeppsbyggeri
och elektroteknik sju obligatoriska terminer jämte en frivillig
åttonde termin. Inom fackavdelningen för husbyggnad är fjärde årskursen
frivillig. Däremot är fjärde årskursen obligatorisk inom fackavdelningarna
för väg- och vattenbyggnad samt för kemi och kemisk teknologi.

De sakkunniga föreslå, att undervisningen vid den nya tekniska högskolan
i samtliga fackavdelningar ordnas i fyra obligatoriska årskurser.

De sakkunnigas förslag innebär i fråga om behovet av lärarkrafter vid
den nya högskolan en viss utökning i förhållande till antalet lärare vid Chalmerska
institutets högre avdelning. Professurernas antal skulle ökas från
nu lil till 15. De sakkunniga föreslå inrättande av 5 nya professurer, nämligen
i: a) elasticitets- och hållfasthetslära, b) mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer,
c) teoretiskt eller praktiskt skeppsbyggeri, d) elektrisk
anläggningsteknik samt e) byggnadsteknik. Den nuvarande professuren vid
institutet i maskinlära, med undervisningsskyldighet företrädesvis i vattenmotorer,
skulle vid innehavarens av professorsbefattningen avgång ersättas
av en professur i maskinelement och arbetsmaskiner. De vid institutet nu
förefintliga tre professurerna vid den kemiska fackavdelningen skulle indragas.
Innehavarna av dessa befattningar skulle, i den mån de vore i tjänst
vid omorganisationens genomförande, överföras till tjänstgöring vid tekniska
högskolan i Stockholm. Professorn i skeppsbyggnad vid sistnämnda
högskola skulle under enahanda förutsättning överföras till tjänstgöring vid
den nya högskolan i Göteborg. ■

Antalet speciallärare vid sistnämnda högskola beräkna de sakkunniga till
25 i motsats till nu l(i vid Chalmerska institutets högre avdelning. En
utökning av antalet assistenter och lärarbiträden med heltidstjänstgöring
anse de sakkunniga erforderlig efter institutets ombildning till högskola.

«

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

I detta sammanhang torde få erinras om, att professorerna vid Chalmerska
institutet äro uppförda i lönegraden B 28 av gällande avlöningsreglemente
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, medan professorerna vid tekniska
högskolan äro placerade i lönegraden B 30 av samma avlöningsreglemente.

De sakkunniga hava ansett det självklart, att, därest institutet ombildades
till högskola, den nya högskolans professorer borde hava samma löneställning,
som tillkomme motsvarande befattningshavare vid tekniska högskolan
i Stockholm.

Jämväl speciallärarnas avlöning borde undergå viss reglering uppåt i förhållande
till vad för närvarande vore gällande vid Chalmerska institutet.

Vid institutet finnas å den för institutet fastställda personalförteckningen
icke uppförda några befattningar såsom sekreterare, kamrerare och bibliotekarie,
ej heller något ordinarie skrivbiträde å kansliet. Till den personal,
som hittills handhaft ifrågavarande göromål hava särskilda arvoden utgått.
Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter, som efter institutets övergång
till högskola måste förväntas komma att åvila högskolans administrativa
personal, anse de sakkunniga nödvändigt att ordinarie befattningar inrättas
för dels en sekreterare och kamrerare i lönegraden B 24, dels en bibliotekarie
i lönegraden B 22, dels en kassör och kansliskrivare i lönegraden Bil,
dels ock ett kanslibiträde i lönegraden B 7. Den nu vid institutet förefintliga
ordinarie vaktmästarpersonalen anse de sakkunniga tillräcklig för den
nya högskolans behov. Däremot beräkna de sakkunniga att två icke-ordinarie
kvinnliga skrivbiträden och fem icke-ordinarie vaktmästare skulle
behöva anställas.

Den av de sakkunniga under ovan angivna förutsättningar beräknade
avlöning sstaten för den nya högskolan upptager en nettoutgift av 343,600
kronor. Den för Chalmerska institutet nu fastställda avlöningsstaten upptager
ett nettobelopp av 254,700 kronor. Härav belöpa enligt av institutets
rektor meddelad uppgift å högre avdelningen 196,980 kronor och å den
lägre 57,720 kronor. I förhållande till nu utgående kostnader för den högre
avdelningen innebär de sakkunnigas förslag en ökning med 146,620 kronor.

Omkostnads staten för Chalmerska institutet är för innevarande budgetår
upptagen med ett belopp av 54,700 kronor, varav institutets rektor beräknat
39,900 kronor belöpa å den högre avdelningen och 14,800 kronor
å den lägre. Den nya högskolans omkostnadsstat uppskatta de sakkunniga
till 96,000 kronor, eller till ett belopp, som med 56,100 kronor överstiger det
nu å högre avdelningen belöpande beloppet.

För innevarande budgetår äro i riksstaten uppförda följande anslag till
institutet, nämligen för materiel m. m. 44,500 kronor, varav institutets rektor
hänfört 40,000 kronor till den högre och 4,500 kronor till den lägre
avdelningen, för bokinköp och bokbindning 15,000 kronor samt för stipendier
900 kronor. Sistnämnda två belopp avse enligt vad rektor meddelat
helt den högre avdelningen. För den nya högskolans behov hava de

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

sakkunniga beräknat motsvarande anslag till respektive 80,000 kronor,

17.000 kronor och 1,000 kronor, innebärande en merkostnad av sammanlagt
(40,000 + 2,000 + 100 =) 42,100 kronor.

De för högskolans drift erforderliga årliga anslagen skulle alltså uppgå
till (343,600 + 96,000 + 80,000 + 17,000 + 1,000 =) 537,600 kronor. Då
motsvarande utgifter för Chalmerska institutets högre avdelning för närvarande
av institutets rektor angivits utgöra (196,980 + 39,900 + 40,000 +

15.000 + 900 —) 292,780 kronor, skulle kostnadsökningen uppgå till 244,820
kronor.

De av de sakkunniga föreslagna rationalisering såtgärderna, innebärande
nedläggandet av dels fackavdelningarna i Göteborg för kemi och kemisk
teknologi samt för husbyggnad, dels ock skeppsbyggnadsavdelningen i
Stockholm förväntas, enligt vad utredningen givit vid handen, icke medföra
någon avsevärdare besparing i de årliga driftkostnaderna.

För den nya högskolans del innefattar de sakkunnigas förslag även ett
omfattande ny- och ombyggnadsprogram, för vilkets realiserande beräknats
erforderliga anslag å tillhopa 5,303,000 kronor. Kostnaderna för inventarier,
utrustning och flyttning av redan befintlig utrustning beräkna de sakkunniga
till sammanlagt 600,000 kronor. Nybyggnadsprogrammets genomförande
skulle alltså draga en totalkostnad av i runt tal 5,900,000 kronor.
Härtill borde ytterligare läggas ett belopp av i avrundat tal 625,000 kronor
för örn- och tillbyggnad av den kemiska institutionen vid tekniska högskolan
i Stockholm, föranledd av behovet av större lokalutrymmen för
emottagande av det ökade antal elever, som bleve följden av kemiavdelningens
nedläggande i Göteborg. Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle
alltså för samtliga ovannämnda byggnadsändamål erfordras tillhopa

6.525.000 kronor.

Nya byggnader i Göteborg föreslås uppförda för dels fackavdelningarna
för maskinbyggnad, skeppsbyggeri jämte modellränna samt väg- och vattenbyggnad,
dels ock för kansli och bibliotek samt första och andra årskurserna.
Den nuvarande kemiska institutionen skulle ombyggas för att i
stället inrymma fackavdelningen för elektroteknik.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle kostnaderna för ifrågavarande
byggnader i Göteborg fördela sig på följande sätt:

Byggnad för skeppsbyggeri:

institutionsbyggnad..............kronor 370,000

modellränna (150 m. x 10 m. x 5 m.) . » 609,000 kronor 979,000

Byggnad för maskinbyggnad..................... » 1,335,000

» » kansli och bibliotek................. » 636,000

» » l:a och 2:a årskurserna.............. » 822,000

» » väg- och vattenbyggnad.............. » 1,076,000

Ombyggnad av nuvarande kemibyggnaden......... »__150,000

Kronor 4,998,000

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.
Erforderliga utvändiga planerings- och vägarbeten:

för byggnad för skeppsbyggeri...................kronor 54,000

» maskinbyggnad.................. » 39,000

» » » kansli och bibliotek.............. » 13,000

» » » l:a och 2:a årskurserna............ » 62,000

» » väg- och vattenbyggnad........... » 17,000

» resterande planerings-, väg- och planteringsarbeten » 120,000

Kronor 305,000
Summa kronor 5,303,000

Kostnaderna för inventarier, utrustning m. m. skulle enligt de sakkunni -

gas beräkningar uppgå till följande belopp:

Fackavdelningen för maskinbyggnad................kronor 100,000

» skeppsbyggeri................. » 250,000

» » elektroteknik................. » 50,000

» » väg- och vattenbyggnad ........ » 200,000

Summa kronor 600,000

Vad angår den tidrymd, inom vilken förenämnda byggnadsprogram skulle
fullbordas, hava de sakkunniga tänkt sig ett genomförande av detsamma
under en femårsperiod, som skulle taga sin början med budgetåret 1936/
1937 och vara avslutad med utgången av budgetåret 1940/1941. De sakkunniga
hava härom anfört huvudsakligen följande:

Därest det ovan föreslagna byggnadsprogrammet skulle kunna genomföras
inom nämnda tid, syntes de därför erforderliga medlen — 6,525,000
kronor — böra beviljas av riksdagen under en femårsperiod, som toge sin
början budgetåret 1936/1937.

De sakkunniga hade ingående behandlat frågan i vilken ordning de föreslagna
byggnaderna i Göteborg syntes böra komma till utförande. Härvid
hade det framstått såsom det angelägnaste kravet, att den föreslagna provningsrännan
komine till stånd och att i samband därmed även fackavdelningen
för skeppsbyggeri finge sin lokalfråga löst. Vad beträffade fackavdelningarna
för maskinbyggnad samt för väg- och vattenbyggnad hade viss
tveksamhet rått, vilken av dessa fackavdelningar härefter främst skulle tillgodoses
genom nybyggnad. För undervisningen i skeppsbyggeri vore det av
vikt att hava tillgång även till goda laborationslokaler för maskinbyggnad.
Det nuvarande maskinbyggnadslaboratoriet vid Chalmers tekniska institut
vore behäftat med allvarliga brister, men torde dock genom viss komplettering
av utrustningen kunna ännu en tid framåt vara användbart för sitt
ändamål. Däremot vore fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad helt
i avsaknad av laborationslokaler med härtill hörande utrustning. Detta förhållande
hade övertygat de sakkunniga örn lämpligheten av att låta kravet
på nybyggnad för sistnämnda fackavdelning gå före byggnaden för maskinbyggnadsavdelningen.

Härefter skulle byggnader för kansli och bibliotek samt för första och
andra årskurserna i nu nämnd ordning komma till utförande samt slutligen
återstående planeringsarbeten verkställas.

15

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

Vad anninge nybyggnaderna för fackavdelningen för kemi och kemisk
teknologi i Stockholm syntes dessa böra utföras under en tidsperiod, som
sammanfölle med det första byggnadsskedet i Göteborg. När nämnda fackavdelning
erhållit de för dess nya verksamhet utvidgade lokalerna och alltså
kunde emottaga kemieleverna från de båda högskolorna, syntes arbetena
i Göteborg med ombyggnad av kemibyggnaden till byggnad för elektroteknik
därstädes böra taga sin början.

I anslutning till den nya tekniska högskolans fackavdelning för skeppsbyggeri
hava de sakkunniga föreslagit upprättande av en under högskolans
styrelse stående men av en särskild nämnd, sammansatt av representanter
för högskolan, industrien och sjöförsvaret, förvaltad skeppsprovningsanstalt,
i vilken ovannämnda modellränna skulle inordnas och som skulle avses för
modellprovningar för skeppsindustriens och rederinäringens räkning men
även stå undervisningen och forskningen till tjänst. Anstaltens drift skulle
bekostas av inflytande avgifter för provningar.

De sakkunniga hava ansett, att den nya högskolans tillkomst nödvändiggjorde,
att ett organ skapades för handläggning av vissa frågor, som bleve
gemensamma för de två tekniska högskolorna. I sådant avseende hava de
sakkunniga föreslagit tillsättande av särskilda delegerade för rikets tekniska
högskolor. Kostnaderna för dessa delegerade uppskatta de sakkunniga till

7,000 å 8,000 kronor årligen.

I fråga örn tidpunkten för Chalmerska institutets övergång till högskola
hava de sakkunniga framhållit, att under förutsättning att nybyggnader
i Göteborg för fackavdelningarna för skeppsbyggeri och väg- och vattenbyggnad
komme att igångsättas hösten 1936 och bliva fullbordade under
en tidrymd av två år desamma skulle kunna tagas i bruk med början av
läsåret 1938—1939. Innan dessa nya lokaler blivit färdigställda, kunde institutet
enligt de sakkunnigas uppfattning icke anses hava fått den utrustning,
att läroanstalten skulle kunna erhålla samma ställning som en teknisk
högskola. De sakkunniga hava därför föreslagit, att institutets övergång till
högskola skulle äga rum först från och med ingången av budgetåret
1938/193H.

Myndigheterna m. fl.

Lärarkollegiet vid, Chalmers tekniska institut, varmed institutets styrelse
instämt, har med tillfredsställelse konstaterat, att 1934 års sakkunniga, i
överensstämmelse med vad 1919 års och 1929 års sakkunniga redan yttrat,
tillstyrkt, att institutets högre avdelning skulle omorganiseras till en teknisk
högskola och att denna skulle tilldelas namnet Chalmers tekniska högskola.
Beträffande ikraftträdandet av högskoleförklarandet ville kollegiet anmäla
en från de sakkunniga avvikande mening. Dessa hade föreslagit, att högskoleförklarandet
skulle ske först i och med en del nya byggnaders färdigställande.
Kollegiet funne omotiverat att låta högskoleberättigandet vara
så beroende av byggnadsfrågan, då dock av samtliga kommittéer institutets
undervisnings höga kvalitet undantagslöst omvittnats. Kollegiet ville därför
på det kraftigaste understryka det betydelsefulla och berättigade däri

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

att högskoleförklarandet och därmed professorernas uppflyttning i högre
lönegrad beslutades träda i kraft redan den 1 juli 1936.

Styrelsen för tekniska högskolan har uttalat att styrelsen kunde i princip
tillstyrka, att Chalmers tekniska institut omorganiserades till en teknisk
högskola, dock endast under den bestämda förutsättningen att statsfinansiella
möjligheter funnes att förse den nya högskolan med lärarkrafter och
utrusta densamma med laboratorier m. m. så, att därstädes kunde lämnas
en fullt högskolemässig undervisning, utan att detta inkräktade på möjligheterna
att på ett fullgott sätt kunna tillgodose motsvarande behov vid den
redan befintliga tekniska högskolan i Stockholm. Styrelsen ville vidare
framhålla önskvärdheten av att frågan örn den högre tekniska undervisningens
ordnande i hela dess vidd bleve föremål för en överarbetning, så
att man kunde få en klar bild av utvecklingen, örn det framlagda förslaget
ifråga om Chalmers tekniska institut genomfördes och detta sammanställdes
med de föreliggande planerna på utvidgning av den tekniska högskolan
i Stockholm.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan har anfört bland annat följande:

En utredning beträffande omorganisation av det högre tekniska undervisningsväsendet
i landet borde ske i ett sammanhang och icke med behandling
av en undervisningsanstalt i taget. Frågan behövde ytterligare prövning
i hela sin räckvidd.

Lärarkollegiet hade vid sin behandling av frågan icke haft underlag för
bedömandet, huruvida vårt land hade råd att hålla sig med två tekniska
högskolor, men ansåge sig böra uttala att, örn ytterligare en teknisk högskola
skulle inrättas, det då måste med nödvändighet förutsättas, att både den
nuvarande och den tillkommande högskolan försåges med tillräckliga medel
för bedrivande av högskolemässig forskning och undervisning. Anslag för
nyutrustning av apparater, anslag till lärarbefattningar, administration,
bibliotek och nybyggnader vid tekniska högskolan hade icke blivit av statsmakterna
beviljade i den utsträckning, som enligt lärarkollegiets mening
vore erforderlig.

Lärarkollegiet hade icke något att i princip invända mot omvandlandet
av Chalmers tekniska institut till Chalmers tekniska högskola men ville vid
en eventuell sådan omvandling uppställa som en oavvislig fordran, att detta
icke finge menligt inverka på beviljandet av anslag till tekniska högskolan
i Stockholm och ej heller verka hämmande på tekniska högskolans normala
utveckling. m

Vid eventuell omvandling av Chalmers tekniska institut till teknisk högskola
borde vidare förutsättas likvärdighet vid de båda högskolorna icke
blott i vad rörde intagningsbestämmelser för studerande utan även beträffande
kompetensfordringar för professurer och andra lärarbefattningar.
Även omfattningen av motsvarande fackavdelningar borde vara i huvudsak
likvärdig vid de båda högskolorna, dock utan att detta behövde betyda,
att den ena högskolan bleve en kopia av den andra.

Det vore vidare påtagligt, att anslaget till lärarbefattningar vid Chalmers
tekniska högskola vore för knappt tilltagna, ty särskilt professorerna vore
enligt de sakkunnigas förslag i stor utsträckning så hårt belastade med undervisningsskyldighet,
att ingen eller föga tid återstode för forskningsarbete.
Professorerna hade sålunda belastats med föreläsningsplikt, som med
50 å 100 procent överstege den för universitet och högskolor som normalt
ansedda.

17

Kungl. Marits proposition Nr 135.

Om därför en högskola nu skulle inrättas efter de sakkunnigas premisser,
skulle det icke dröja länge, förrän berättigade krav på minskad undervisningstid
oell ökat antal lärarbefattningar skulle framkomma och således
ökade kostnader skulle påyrkas. Enligt lärarkollegiets mening vore det
bättre att redan från början råda bot för påvisade olägenheter.

Örn den av de sakkunniga föreslagna undervisningsanstalten skulle kunna
göra skäl för benämningen högskola, måste utrustningen för densamma tillgodoses
på ett fullt rationellt sätt och i större utsträckning än vad de sakkunniga
förutsett.

De belopp, som upptagits för nyutrustning, vore, med undantag tor
skeppsbyggnad, så små, att de komme att konsumeras enbart för överflyttning
av det gamla institutets utrustning i de nya lokalerna.

Det syntes sålunda vara de sakkunnigas mening att ifråga örn den synnerligen"
viktiga vetenskapliga utrustningen dock med nämnt undantag
ingen egentlig utökning skulle behövas. Även örn man icke i detalj hade
granskat den utrustning, som nu funnes vid Chalmers tekniska institut, så
vöre det för tekniska högskolans lärarkollegium, som i avsevärd omfattning
handlagt frågor angående utredningar och beräkningar rörande nödvändig
komplettering av den utrustning, som redan funnes vid tekniska
högskolan och som vore modernare och mer omfattande än den som funnes
vid Chalmers tekniska institut, påtagligt, att mycket betydande kostnader
måste tillkomma utöver de sakkunnigas uppgifter, om i Göteborg skulle
kunna skapas en teknisk högskola ej endast till namnet. Det komme att
krävas ytterligare högst avsevärda belopp för att ge Chalmers tekniska
högskola nödig vetenskaplig utrustning, samtidigt som förut aviserade belopp
krävdes för tekniska högskolan i Stockholm.

Därest man uppställde som mål att ge landet tvenne tekniska högskolor,
sorn båda fyllde angivna krav, vore således de av de sakkunniga beräknade
kostnaderna icke en riktig grund för omdömet, de måste ökas tillden helt
annan storleksordning både ifråga om anläggningskostnader och årskostHader Även

årskostnaderna vore nämligen alldeles för små. De vöre lågt beräknade
i förhållande till nu utgående anslagen till tekniska högskolan och
dessa vore som nämnt alldeles för låga, när det gällde forskningsarbete, underhåll
och kontinuerlig nyanskaffning.

In g e nj ö rsv e t e n sk upsa kad em i en har framhållit följande:

Beträffande de stora linjerna i förslaget och särskilt då den huvudfråga,
som utgjort utgångspunkt för de sakkunnigas utredning, nämligen behovet
av ökad teknisk högskoleundervisning inom landet, vore akademien beredd
att i stort ansluta sig till vad av de sakkunniga anförts. Akademien ansåge
sig sålunda kunna för sin del vitsorda, att kravet på teknisk högskoleutbildning
inom åtskilliga tidigare ej representerade områden starkt vuxit, och
att en utökning av nu förefintliga utbildningsmöjligheter för högskoleingenjörer
vore av behovet pakallad. Under sådana förhallanden och med
kännedom om forskningens för varje år stegrade betydelse för den industriella
utvecklingen och för industriens möjligheter att kunna bestå i kampen
för tillvaron, funne akademien kraftiga och skyndsamma åtgärder av
nöden. Med gillande i stort av vad de sakkunniga i denna fråga anfört, ville
akademien för sin del tillstyrka, att denna utvidgning av den tekniska högskoleutbildningen
inom landet komme till stånd genom att den högre avdelningen
vid Chalmers tekniska institut ombildadcs till en teknisk hög Jiihany

till riksdagens protokoll Uhla. I sami. Nr l:’lo. ''k

18

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

skola. Med hänsyn till industriens utomordentliga betydelse för vårt land
vore enligt akademiens förmenande de för realiserande av den härför ifrågasatta
omorganisationen erforderliga medlen synnerligen väl använda.

Akademien ansåge sig i detta sammanhang böra betona, att ett beslut
att göra Chalmers tekniska institut till högskola givetvis förutsatte, att
sådana åtgärder vidtoges, att undervisningen där bleve i alla avseenden
högskolemässig.

Beträffande den av de sakkunniga med beaktande härav föreslagna omorganisationen
av Chalmers tekniska institut och i samband härmed påyrkade
förändringarna i organisationen hade akademien den åsikten, att förslagen
i stort ginge i rätt riktning, och kunde icke annat än ge sitt erkännande
åt de sakkunnigas strävan att möjliggöra den utveckling av den
högre tekniska undervisningen, som tiden krävde.

Chefen för marinstaben hade i princip ingen erinran mot det föreliggande
förslaget.

Varvschefen vid Karlskrona örlogsvarv har anfört, att behovet av en ökning
av antalet högskolebildade ingenjörer icke av de sakkunniga objektivt
kunnat påvisas, varför en omläggning av Chalmerska institutets undervisning
i mera vetenskaplig riktning vöre ägnad att i allt för hög grad öka antalet
av teoretiskt betonade ingenjörer, och att samtidigt beröva landet det
tillskott av högt rutinutbildade ingenjörer, vilka från Chalmers sedan gammalt
tillförts den privata skeppsbyggeriindustrien.

Marinöverdirektören och chefen för manning en,jörkår en, med vilken
marinförvaltningen, så vitt ämbetsverkets verksamhetsområde anginge, i
huvudsak instämt, har ansett, att befintligheten av två tekniska högskolor
i vårt land skulle vara av värde, därest de ekonomiska förutsättningarna
för hållandet av en hög nivå förefunnes. Mot en omorganisation av Chalmers
tekniska instituts högre avdelning till en teknisk högskola vore för den
skull intet att erinra, därest statsmakterna beviljade erforderliga anslag såväl
härför som för tekniska högskolans i Stockholm hållande på den nivå
och i den omfattning, som den nu innehade eller som utvecklingen kunde
komma att kräva. De sakkunnigas kostnadsberäkningar, såväl vad engångskostnader
som årliga kostnader beträffade, gåve ett intryck av att vara
mycket pressade, och det kunde med skäl befaras att, därest nivån skulle
hållas på vederbörlig högskolenivå, krav inom kort komme att resas för såväl
ytterligare engångskostnader som ökade årliga anslag. För att säkerställa
detta borde för en eventuell Chalmers tekniska högskola uppgöras
en kostnadsplan, avseende minst fem år. Frågan om omorganisationen av
den högre tekniska utbildningen, avseende en differentiering i utbildning
för vetenskapliga forskningsingenjörer och högskolebildade rutiningenjörer,
borde närmare utredas och lösas i samband med en eventuell omorganisation
av Chalmers tekniska institut.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att med hänsyn till industriens snabba
utveckling inom vårt land och dess nationalekonomiska betydelse samt till
den ur dessa synpunkter betydelsefulla verksamhet, som av Chalmers tekniska
institut bedreves, det vore av största vikt, att institutet erhölle en
organisation, som skapade garantier för undervisningsarbetets rätta bedrivande
såväl i fråga örn lärarnas undervisnings- och forskningsarbete och
ekonomiska förhållanden som för de studerandes möjligheter till ett fruktbärande
utbyte av studietiden.

1!)

Kungl. Marits proposition Nr 135.

Enligt byggnadsstyrelsens uppfattning skulle Chalmers tekniska institut
erhålla den med hänsyn till dessa fordringar ändamålsenligaste organisationen,
örn institutets högre avdelning omorganiserades till en teknisk högskola.
Att landet därigenom erhölle två sådana högskolor skulle enligt styrelsens
mening vara ägnat att främja de tekniska vetenskaperna, da det
vore anledning förmoda, att den ena läroanstaltens ansträngningar och utveckling
komme att verka sporrande på den andras verksamhet.

Då alltså byggnadsstyrelsen för sin del tillstyrkte förslaget, att högre
avdelningen vid Chalmers tekniska institut omorganiserades till en högskola,
ville styrelsen emellertid med bestämdhet framhålla, att detta ej
finge ske, utan att betryggande säkerhet erhölles för att såväl tekniska högskolan
som Chalmers tekniska högskola komme att lämnas möjligheter att
bedriva en kvalitativt fullt jämbördig verksamhet.

De i sakkunnigförslaget ingående förslagen till ny- och ombyggnader i
Göteborg och Stockholm vore endast att betrakta som utredningsskisser,
varför ett närmare bedömande därav syntes styrelsen kunna anstå till dess
mera utförliga ritningar i vanlig ordning underställdes styrelsens prövning.
De beräknade kostnaderna för byggnads-, schaktnings-, sprängnings- och
planeringsarbeten till ett sammanlagt belopp av 0,081,200 kronor hade
byggnadsstyrelsen icke ansett i och för sig föranleda någon erinran.

Statens provning saust alt har tillstyrkt de sakkunnigas förslag angående
ombildning av den högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut till en
teknisk högskola.

Sveriges industriförbund har i princip tillstyrkt, att sådana organisatoriska
åtgärder bleve vidtagna och att sådana anslag av statsmedel beviljades,
som kunde anses erforderliga för ernåendet av det praktiska ändamålet
med omläggningen, d. v. s. formellt och så långt det vore möjligt, reellt
likställd kompetens hos de avgångna eleverna från rikets båda högre tekniska
läroanstalter. De sakkunniga syntes i betänklig grad hava beräknat
omorganisationskostnaderna i underkant, varför förbundet önskade framhålla,
att varje vinst av det Chalmerska institutets ombildning såväl för
industrien, som för samhället i dess helhet försvunne, om statsmakterna
icke vore beredda att taga de ekonomiska konsekvenserna av omläggningen.

Kommerskollegium har anslutit sig till förslaget att högre avdelningen
vid Chalmers tekniska institut omorganiserades till en teknisk högskola,
likställd ifråga om benämning och med examen följande kompetens med
tekniska högskolan i Stockholm.

Statskontoret har anfört bland annat följande:

Det föreliggande förslaget ställde synnerligen betydande anslagskrav på
statsverket såväl beträffande engångskostnader — ungefär 6,500,000 kronor
— som för driftkostnader, vilka senare skulle för den högre tekniska undervisningen
i Göteborg stegras med närmare 100 procent.

Statskontoret ville ingalunda förneka, att de senaste årtiondenas utveckling
på det tekniska området kunde påkalla en, måhända väsentlig, utvidgning
av den högre tekniska undervisningen i vårt land. Med nyssberörda
siffror för ögonen holle ämbetsverket emellertid före, att det måste noga tillses,
att de medel, som avsa ges för detta ändamål, komme till bästa och mest
ekonomiska användning. Från denna utgångspunkt hade statskontoret ett
bestämt intryck av alt det vore förtjänt att förutsättningslöst undersökas,
huruvida icke sagda syfte skulle bättre vinnas genom att undervisningen i
möjligaste mån centraliserades till och utbyggdes vid en högskola, istället
för att splittra tillgängliga resurser på tvenne. Skulle det emellertid vid en

20

Kungl. May.ts ''proposition Nr 135.

dylik undersökning visa sig, att tillräckliga skäl förelåge för skapandet av
ytterligare en teknisk högskola utöver den nuvarande, torde det —- icke
minst ur ekonomisk synpunkt — vara angeläget, att en så långt som möjligt
genomförd differentiering av undervisningen och arbetsfördelning mellan
högskolorna komme till stånd. I vad mån det föreliggande förslaget innebure
en lycklig lösning av detta spörsmål ansåge sig ämbetsverket icke
kunna avgöra. I varje fall funne sig statskontoret i nuvarande läge — detta
också med hänsyn till riksdagens vid flera tillfällen och senast år 1934 uttalade
mening — icke böra tillråda, att sakkunnigförslaget lades till grund
för partiella reformer inom den högre tekniska undervisningen, då den slutliga
lösningen av den stora organisationsfrågan därigenom skulle kunna
föregripas.

De av de sakkunniga beräknade årliga driftkostnaderna för den nya högskolan
vore — enligt vad statskontoret i det föregående påvisat — nära
nog dubbelt så höga som enligt den nuvarande staten för Chalmerska institutets
högre avdelning. Statskontoret kunde icke finna en dylik stegring
rimlig, särskilt om hänsyn toges till det förhållandet, att jämsides med den
jämförelsevis ringa ökningen av det årliga antalet nyintagna elever, ungefär
30 stycken, fackavdelningarnas antal skulle minskas från sex till fyra.

Enligt statskontorets mening borde de sålunda beräknade driftkostnaderna
avsevärt nedbringas. Då emellertid, enligt vad som torde framgå av
årets statsverksproposition (VIII h. t. sid. 282), de sakkunnigas organisationsförslag
icke torde vara avsett att föreläggas 1936 års riksdag, ansåge
sig statskontoret kunna utgå ifrån att en närmare granskning av förslaget
i denna del icke i detta sammanhang förväntades från ämbetsverkets sida.

Länsstyrelsen i Göteborg och stadsfullmäktige därstädes hava på det livligaste
tillstyrkt förslaget om Chalmers tekniska instituts högre avdelnings
ombildande till teknisk högskola.

Svenska teknologi öreningen har anfört huvudsakligen följande:

Föreningen anslöte sig till de sakkunnigas uppfattning, att i den män
ökade utbildningsmöjligheter erfordrades, dessa lämpligen skulle kunna beredas
genom inrättande av en andra teknisk högskola, samt att det därvid
av olika skäl säkert skulle visa sig fördelaktigast med en ombildning av
Chalmers tekniska instituts högre avdelning till en teknisk högskola. Föreningen
kunde principiellt förorda en dylik utveckling, varigenom den värdefulla
organisation, som vårt land ägde i Chalmers tekniska institut, skulle
tillvaratagas och dess ideella och materiella värden på ett mer rationellt
sätt göras fruktbärande.

En ofrånkomlig förutsättning för inrättandet av en andra teknisk högskola
vore emellertid, att eleverna vid denna erhölle en utbildning, som vore
fullt högskolemässig, med andra ord, den nya tekniska högskolan skulle
ifråga om samtliga till densamma hörande fackavdelningar erhålla lärarkrafter,
laboratorier och utrustning i övrigt, som vid varje tidpunkt vore
såväl kvantitativt som kvalitativt fullvärdig.

Ett oeftergivligt villkor för att en andra högskola skulle kunna fylla sin
uppgift, och för att utbildningens effektivitet och modernitet skulle säkerställas,
vore, att tillräckliga medel ställdes till förfogande såväl för engångskostnaderna
vid upprättandet som för verksamhetens bedrivande. Tillkomsten
och upprätthållandet av en andra teknisk högskola finge icke så inverka
på tilldelningen av anslag till den redan existerande, att denna senares verksamhet
bleve lidande.

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Den av de sakkunniga verkställda utredningen vore emellertid varken
beträffande undervisningens ordnande eller beträffande de ekonomiska betingelserna
för ombildningen av Chalmers tekniska institut till teknisk högskola
utförd med sådan grundlighet, att en omorganisation kunde verkställas
på grundval av densamma. Ej heller vore hänsyn tagen till den
framtida utvecklingen. .

Föreningen finge såsom sin bestämda uppfattning uttala, att, innan beslut
om inrättande av en andra teknisk högskola fattades, det vore nödvändigt
att genom en förnyad utredning klarlägga, vilka verkliga kostnader,
som härmed vore förbundna.

Tekniska samfundet i Göteborg har uttryckt sin fulla anslutning till de
sakkunnigas uttalanden rörande behovet av högskoleutbildade ingenjörer
i landet och den högre tekniska undervisningens för närvarande bristande
möjligheter att tillgodose detta. Det måste betecknas som ett synnerligen
otillfredsställande förhållande, att av de unga studerande, som under åren
1932—1934 med fyllda kompetensfordringar sökt inträde vid tekniska högskolan
och Chalmers tekniska institut, föga mer än 50 procent blivit antagna.
Även örn hänsyn toges till, att under ifrågavarande år uppåtgående
konjunkturer rådde och tillströmningen till ingenjör sbanan därför
nådde ett maximum, torde detta visa, att möjligheterna att erhålla högre
teknisk utbildning varit uppenbart otillräckliga.

För tekniska samfundet stöde det klart, att med den stigande industrialiseringen
utbildningen av kunniga ingenjörer måste bliva av allt stone betydelse,
och samfundet holle före, att de kostnader, som Indes ned på en
efter landets tekniska behov lämpad högskoleundervisning, ingalunda vore
en oräntabel utgift, utan från produktiv synpunkt väl anlagda medel. Man
behövde blott bringa i erinran vilken stegrad betydelse industrien, baserad
på ingenjörernas arbete, fått för vårt lands ekonomiska liv och för beredande
av arbetstillfällen och försörjning.

Det vore med oro man nödgats iakttaga, hur den för vår industriella
produktion och för landets försörjningsmöjligheter vitala frågan örn anpassande
av den högre tekniska utbildningen efter den snabbt förlöpande utvecklingen
inom industri och teknik otvivelaktigt försummats under alla
de år utredningar pågått örn det tekniska högskoleväsendet i riket.

Med det anförda hade samfundet velat understryka betydelsen av, att
den högre tekniska utbildningen på ett mot tidens krav svarande sätt tillfredsställande
ordnades och att det läge vikt uppå, att detta utan vidare
dröjsmål skedde. Samfundet funne härvid i likhet med de sakkunniga den
naturligaste utvecklingen vara, att de ökade utbildningsmöjligheterna
åstadkommes genom att den högre avdelningen vid Chalmers tekniska
institut — vilken redan med sin nuvarande organisation icke väsentligt
skiljde sig från en teknisk högskola — ombildades till en dylik läroanstalt,
samtidig! som möjlighet till intagande av ett större antal elever än för
närvarande vore fallet vid nämnda avdelning bereddes vid den nya högskolan.

Sveriges varvsindustriförening har framhållit, att den svenska industriens
starka utveckling under de senaste decennierna otvivelaktigt medfört
ett stegrat behov av högskoleingenjörer. I likhet med de sakkunniga funné
föreningen det vara lämpligast, att med utnyttjande av befintlig organisation
och lärarpersonal utbygga och omorganisera Chalmers tekniska
instituts högre avdelning till teknisk högskola.

22

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

Skeppsbyggeriundervisningens ordnande samt
inrättandet av en skeppsprovningsanstalt.

1934 års sakkunniga.

De sakkunniga hava erinrat, att 1919 års sakkunniga ansågo, att en
fackavdelning för skeppsbyggnad borde finnas vid den nya högskolan.
Skeppsbyggeriundervisning hade sedan gammalt meddelats i Göteborg, som
genom sin framstående varvsindustri och högt utvecklade rederinäring
erbjöde gynnsamma förutsättningar för undervisning i detta fack.

1934 års sakkunniga hava vidare erinrat, dels att 1929 års sakkunniga,
med hänsyn till det ringa antalet studerande vid fackavdelningarna för
skeppsbyggeri i Göteborg och skeppsbyggnad i Stockholm, funno det knappast
vara försvarligt att för framtiden uppehålla två undervisningsanstalter
inom landet för detta ändamål, dels att majoriteten inom dessa sakkunniga
tillstyrkte skeppsbyggeriundervisningens förläggande till Göteborg,
dels att en av de sakkunniga (professor Lindmark) förordade, att
nämnda undervisning skulle förläggas till Stockholm, dels ock att en annan
av de sakkunniga (ingenjör Kleman) velat låta med sitt slutliga ställningstagande
i frågan anstå tills kostnaderna för förläggning av undervisningen
till Göteborg kunde helt överblickas.

1934 års sakkunniga hava såsom förut i sammanfattningen av de sakkunnigas
förslag omnämnts för sin del föreslagit, att den nuvarande skeppsbyggnadsavdelningen
vid tekniska högskolan skulle indragas och undervisningen
i skeppsbyggeri helt förläggas till den av de sakkunniga föreslagna
nya tekniska högskolan i Göteborg.

För erhållande av en överblick över antalet studerande inom studieriktningen
för skeppsbyggeri under en längre tidsperiod vid såväl tekniska högskolan
som vid Chalmers tekniska institut hava de sakkunniga, uppgjort
å följande sida intagna tablå, omfattande höstterminerna 1919—1934. I
tablån har även angivits det totala antalet studerande vid de båda läroanstalterna.

De sakkunniga hava anfört, att av vidstående tablå framginge, bland
annat, dels att sammanlagda antalet studerande i fackavdelningarna för
skeppsbyggeri i Stockholm och Göteborg under den i tablån senast upptagna
femårsperioden eller åren 1930—1934 varit i sakta stigande, dels ock
att medeltalet av dessa studerande under samma period utgjorde omkring
77 stycken per år, vilket antal, fördelat efter årskurs, utgjorde allenast 19
å 20 stycken i varje årskurs.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, följande:

Vid tekniska högskolan vore studieplanen i fjärde årskursen uppdelad i
fyra olika ämneskombinationer nämligen: 1) hydromekanik, skeppsbygg -

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

23

Höstterminen

Studerande vid fackavdelningen
för skeppsbyggeri (skepps-byggnad)

Totala antalet
studerande

K. T. H.

C. T. I.

Summa

K. T. H.

C. T. I.

1919....................

50

8 + ?* 1

58+ ?1

598

312

1920....................

56

11 + ?1

67+?1

663

309

1921....................

48

12

60

691

301

1922....................

41

10

51

665

281

1923....................

43

9

52

705

258

1924...................

48

8

56

691

230

1925....................

45

9

54

687

246

1926....................

53

12

65

718

247

1927....................

48

11

59

724

237

1928....................

48

10

58

730

260

1929....................

44

14

58

719

295

1930....................

52

19

71

791

300

1931....................

55

20

75

867

326

1932....................

64

11

75

983

355

1933....................

66

14

80

1,058

392

1934....................

73

14

87

1,155

401

1 ? betyder, att det i katalogen icke finnes antecknat, vilka elever i första årskursen, som
räknades till fackavdelningen för skeppsbyggeri.

nadslära, varvsanläggning; 2) ångteknik, hydromekanik; 3) läran om förbränningsmotorer,
hydromekanik; och 4) flygteknik. Enligt av de sakkunniga
inhämtade uppgifter hade följande antal av de under den senaste femårsperioden
eller läsåren 1930—1931 — 1934—1935 utexaminerade studerande
från högskolans fackavdelning för skeppsbyggnad utfört examensarbete
i nämnda ämneskombinationer: 15 stycken eller i medeltal 3 örn året
i studieriktning 1), 10 stycken eller i medeltal 2 om året i studieriktningarna
2) och 3) samt 5 stycken eller i medeltal 1 örn året i studieriktning 4). Av
dessa studerande vore allenast de, som utfört sitt examensarbete i studieriktning
1, att anse såsom rena skeppsbyggare. Gränsen vore dock något
flytande mellan studieriktningarna 1) å ena sidan samt 2) och 3) å den
andra, varför det ej sällan hände, att studerande, som utfört sitt examensarbete
i någon av de under 2) och 3) angivna ämneskombinationerna,
sedermera komme att ägna sig åt skeppsbyggnadsfacket.

Emellertid hade erfarenheten visat, att det icke sällan hänt, att elever,
som icke vunnit inträde i någon av de andra fackavdelningarna, sökt sig till
fackavdelningen för skeppsbyggnad i avsikt att sedermera örn tillfälle gåves
övergå till någon av de andra fackavdelningarna. Därför vore antalet elever

i denna fackavdelnings lägre årskurser icke i och för sig att anse såsom ett
tillförlitligt uttryck för antalet av dem, som ämnade utbilda sig till skeppsbyggare.

De sakkunniga hava vidare ingått på en undersökning av lohaljrågorna i
vad angår skeppsbyggeriundervisningen i Stockholm och Göteborg. De
sakkunniga konstatera till en början, att vare sig undervisningen helt
förlädes till Stockholm eller till Göteborg erfordrades utrymmen i nya bygg -

24

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.

naclér för första och andra årskurserna. Däremot ställde sig förhållandet
annorlunda beträffande lokaler för tredje och fjärde årskurserna.

Härom anföra de sakkunniga följande:

För sistnämnda årskurser funnes i Stockholm tillfredsställande föreläsnings-
och övningslokaler samt en mindre provningsränna av dimensionerna
60 m X 3 m X 1,5 m för laboratorieövningar.

I Göteborg däremot erfordrades dels ökade utrymmen för föreläsningar
och konstruktionsövningar, dels ock laborationslokaler. Förstnämnda lokaler
vore för närvarande icke tillfyllest för att kunna mottaga det ökade elevantal,
som en koncentrering av skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg
måste medföra. Nya lokaler för ifrågavarande ändamål måste därför
komma till stånd. Laborationslokaler — vilka för närvarande helt och hållet
saknades — måste likaledes nybyggas. Kostnaderna härför bleve beroende
av, på vilket sätt laboratoriefrågan bomme att lösas. Laboratorieövningarna
avsåge huvudsakligen experiment med fartygsmodeller, som
framfördes i en modellränna, försök med propellrar samt statiska och dynamiska
stabilitetsundersökningar å modeller. Erforderliga storleken hos
modellrännan bleve beroende av, vilket ändamål de försök hade, som skulle
utföras. Experiment för rena undervisningsändamål kunde ske i en ränna
av små dimensioner. Skulle experimenten vara användbara för skeppsbyggnadsindustrien,
sjöförsvaret och den vetenskapliga forskningen, fordrades
modeller av betydligt större dimensioner och rännan måste erhålla större
mått.

De sakkunniga hava härefter ingående behandlat frågan om modellrännans
storlek och anfört, bland annat, följande:

Både vid Den Polytekniske Laereanstalt (Danmarks Tekniske Hpjskole)
i Köpenhamn och vid Norges Tekniske Hpiskole i Trondheim hade
man planerat uppföra modellrännor för provning av fartygsmodeller och
propellrar samt för demonstration och vetenskapliga undersökningar inom
hydromekanikens område. I Köpenhanm föresloges dimensionerna till
150 lii X 10 m X 5 m och i Trondheim till 182.5 m X H m X 5.75 m.
Den nuvarande rännans i Stockholm dimensioner vore 60 m X 3 m X 1.5
m. Styrelsen för Chalmers tekniska institut hade meddelat, att vid inför styrelsen
utförd undersökning det visat sig, att en modellränna med dimensionerna
150 m X 10 m X 5 m även kunde fylla varvsindustriens behov beträffande
en dylik ränna. Särskilt för att kunna göra propellerförsök och
experiment med s. k. självdrivna modeller vore det nödvändigt att använda
ganska stora modeller, omkring 5 m långa, och därvid erfordrades som ett
minimum sist angivna dimensioner på rännan.

1929 års sakkunniga läto genom docenten vid tekniska högskolan i
Stockholm H. F. Nordström verkställa en undersökning beträffande möjligheten
av en utvidgning av rännan vid nämnda högskola. Utredningen
visade, att någon avsevärd förbättring av rännans användbarhet ej kunde
ernås utan att alla dess dimensioner ökades och därvid i ungefär samma proportion.
En ökning av längden vore möjlig och hade även förut planerats.
Denna förlängning kunde emellertid på grund av rännans instängda placering
endast bliva mycket obetydlig, cirka 10 m. Åtgärder för ökning av
bredd och djup vore knappast berättigade med hänsyn till de stora kostnader
en dylik utvidgning skulle betinga, och kostnaderna härför skulle
närma sig utgifterna för en helt ny anläggning.

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Vid verkställda undersökningar hade de sakkunniga blivit övertygade,
om att någon utvidgning av rännan vid tekniska högskolan icke innebure
en ekonomiskt rimlig lösning av problemet att i Stockholm få till stånd en
ränna avpassad även för industriens behov. För detta ändamål erfordrades
en helt ny anläggning. Kostnaderna härför ansåge de sakkunniga kunna
antagas i stort sett bliva desamma som motsvarande anläggningskostnader
i Göteborg.

Efter vad de sakkunniga inhämtat hade det för varvsindustriens och
även för marinens behov blivit allt mera nödvändigt att för viktigare nykonstruktioner
få dessa provade i en modellränna. Hittills hade dylika
prov måst utföras i utlandet, vanligen i Hamburg eller vid ieddington i
England och på senare tid även i Wageningen i Holland. I den skarpa konkurrensen
med de utländska varven hade detta arrangemang naturligtvis
varit synnerligen olägligt för den svenska varvsindustrien. Denna industris
målsmän hade också vid upprepade tillfällen kraftigt framhållit vikten
för vårt skeppsbyggeri och vår rederinäring av att få till stand en fullgod
modellränna i Sverige. Aven för det svenska sjöförsvaret vore det
ovärderligt att inom landet hava tillgång till en sådan provningsanstalt.

Från industrihåll hade framhållits att det vore av synnerligt värde, örn
de erfarenheter, som ständigt gjordes på sjöfartens område, kunde tillgodogöras
på vetenskapligt ordnade laboratorier i vårt eget land, varigenom
dessa erfarenheter kunde komma vår industri tillgodo. Vikten av att äga
dylika laboratorier inom landet hade med hänsyn till den skärpta världskonkurrensen
allt mera framträtt, och alla de länder, där man hade förståelse
för vad sjöfarten och dess binäringar betydde för folkförsörjningen,
hade vidtagit mått och steg för att stärka sin ställning på detta område
med de vapen, som den vetenskapliga forskningen hade att giva. Den
svenska varvsindustrien hade hittills sökt undvika att emottaga direkt
understöd från statens sida. Den borde dock erhålla statsmakternas stöd i
form av anordnande av lämpliga utbildningsanstalter och laboratorier.
Varvsindustriens betydelse för vårt ekonomiska liv finge icke bedömas enbart
efter det arbetarantal, som direkt vore sysselsatt vid varven. Dess
karaktär av nyckelindustri framginge enligt såväl svenska som utländska
erfarenheter av det förhållandet, att för varje man, som sysselsattes inom
nämnda industri, bomme ytterligare två man, som finge sysselsättning inom
med varvsindustrien samarbetande industrigrenar (gruvor, järn- och stålverk,
mekaniska och elektriska verkstäder m. fl.).

I detta sammanhang finge de sakkunniga erinra om att från industrihåll
visats stort intresse för beredande av möjligheter till specialstudier för sjöfartens
främjande. Sålunda hade ett belopp av 100,000 kronor överlämnats
till en »Dan Broströms minnesfond för sjöfartsteknisk forskning vid Broströmska
sjöfartsmuseet» i Göteborg. Vidare hade aktiebolaget Götaverken
under fem år i följd allt ifrån 1930 avsatt en viss procent av bolagets
bruttovinst till en grundfond för ett sjöf artsinstitut med huvudsakligt mål
av hydrodynamik forskning i en skeppsprovningstank. Enligt inhämtade
upplysningar uppginge nämnda fond — under förutsättning att vissa omtvistade
skattemedel bomme att tillgodoföras fonden —- till omkring
500,000 kronor.

I fråga örn utgifterna till avlöningar och omkostnader anföra de sakkunniga,
att verkställda beräkningar utvisat, att dessa kostnader i huvudsak

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

torde bliva desamma vare sig fackavdelningen förlädes till Göteborg eller
till Stockholm.

De sakkunniga hava meddelat, att avdelningskollegiet för skeppsbyggnad
vid tekniska högskolan i skrivelse till de sakkunniga anfört följande:

Den väsentligaste kostnadsminskningen — för den händelse undervisningen
i skeppsbyggeri skulle helt förläggas till Göteborg — torde ligga i
indragning av de lärarbefattningar, som uteslutande eller så gott som uteslutande
vore avsedda för studerande inom fackavdelningen ävensom i
indragning av anslagen för samlingar och laborationer för motsvarande
institution.

De ifrågavarande kostnadsminskningarna framginge av följande tabell.

Befattningar

Lön (1933—
1934) utan
dyrtidstillägg

Laboratorie-

anslag(1934

—1935)

Professur i skeppsbyggnadslära.............

10,500

5,400

3,600

5,400

2,850

1,300

5,450

925

Speciallärare i hvdromekanik...............

» » varvsanläggning...........

Förste assistent i skeppsbyggnadslaborationer . .
Assistenter i skeppsbyggnadslära............

Summa kronor

27,750

7,675

Beträffande speciallärarbefattningen i hydromekanik ville avdelningen
erinra därom, att denna ej uteslutande vore avsedd för studerande inom
fackavdelningen för skeppsbyggnad, då en del av kursen i ämnet numera
följdes av de studerande inom fackavdelningen för teknisk fysik. En indragning
av speciallärarbefattningen i hydromekanik i dess nuvarande form
måste därför medföra inrättandet i en eller annan form av en ny lärarbefattning
i ämnet.

De sakkunniga framhålla vidare, att lärarkollegiet vid tekniska högskolan
i skrivelse till de sakkunniga biträtt avdelningskollegiets sistnämnda
uttalande och därför ansett riktigt, att vid beräkningen av uppkommande
besparingar icke medtoges arvodet till specialläraren i hydromekanik 5,400
kronor och ej heller anslaget för samlingar och laborationer 5,450 kronor
för samma läroämne, varför den årliga kostnadsminskningen kunde uppskattas
till: för avlöningar 22,350 kronor och för anslag till samlingar och
laboratorier 2,225 kronor eller sammanlagt 24,575 kronor.

De sakkunniga hava uttalat, att de vore eniga med avdelningskollegiet
därom att, därest skeppsbyggeriundervisningen överflyttades till Göteborg,
en speciallärarbefattning i hydromekanik borde bibehållas vid tekniska
högskolan i Stockholm, och att de laborationsmöjligheter i detta
ämne, som nu funnes vid nämnda högskola, fortfarande borde där upprätthållas.

Såsom motivering för sitt förslag rörande förläggandet av skeppsbyggeriundervisningen
till Göteborg anföra de sakkunniga följande:

27

Kungl. Marits proposition Nr 135.

De sakkunniga få till en början framhålla, att den av de sakkunniga
verkställda undersökningen utvisat, att det antal studerande, som i vårt land
valde skeppsbyggeri till sitt huvudämne, inskränkte sig till årligen högst
ett 20-tal. Att för detta ringa antal studerande uppehålla undervisning vid
två tekniska högskolor syntes icke vara ekonomiskt försvarligt. De sakkunniga
finge därför föreslå, att undervisningen i skeppsbyggeri koncentrerades
till en av de tekniska högskolorna.

Av vad ovan anförts syntes framgå att förläggandet av skeppsbyggeriundervisningen
till Göteborg medförde högre anläggningskostnader än i
Stockholm. Vid prövning av kostnadsfrågan hade det emellertid gällt loide
sakkunniga att i första hand taga ställning till spörsmålet om en modellränna
av sådana dimensioner, att densamma även kunde användas för
industriens behov, borde förordas att anläggas eller ej. De skäl, som från
olika håll framförts till stöd för att en dylik ränna måtte komma till stånd,
hade övertygat de sakkunniga om det oundgängliga behovet av densamma,
därest Sverige i den internationella konkurrensen skulle kunna hävda den
plats och bibehålla de försörjningsmöjligheter landet på sjöfartens och
skeppsbyggeriindustriens område tillkämpat sig. Den ifrågasatta modellrännan
borde givetvis förläggas till en plats, varest anknytningen till varvsindustrien
lätt läte sig göra. I Göteborg vore ifrågavarande industriintressen
starkt företrädda, varför de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att
nämnda anläggning bleve förlagd till denna stad. Beträffande modellrännans
storlek syntes dimensionerna 150 m X 10 m X 5 m vara att förorda.
De sakkunniga hade ovan tillstyrkt koncentrering av undervisningen i
skeppsbyggeri till endera av de båda högskolorna. Därest projektet örn
rännans byggande realiserades, ansåge de sakkunniga uppenbart, att ifrågavarande
högskoleutbildning borde koncentreras till den nya tekniska högskolan
i Göteborg.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm hade i en till de sakkunniga
ställd skrivelse gjort gällande, att en modellränna av större dimensioner,
avsedd även för industriens behov, icke borde kombineras med ett
undervisningslaboratorium. De sakkunniga holle fastmer före, att det
måste vara av det största värde för de studerande att bliva i tillfälle att
kunna följa och även själva utföra provningar av den art, som i en dylik
ränna komme att för industriens räkning äga rum. Dessa försök måste
givetvis för eleverna bliva ett nyttigt komplement till deras studier i övrigt.

En förläggning av skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg medförde
vidare för eleverna möjlighet till fortlöpande studier av arbetena på de
stora varven i staden samt för lärarna inom fackavdelningen möjlighet till
att ständigt hålla sig ä jour med varvsindustriens senaste rön och deltaga
i lösandet av denna industris problem, vilket måste verka befruktande på
undervisningen. De fördelar detta samarbete med industrien således måste
komma att medföra vore —- enligt de sakkunnigas mening — så stora, att,
de borde anses uppväga de oundgängliga merkostnader, som till en början
uppstode vid förläggandet av hela skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg.

De sakkunniga framhålla vidare, att vid förläggandet av hela skeppsbyggeriundervisningen
till Göteborg komme de för denna undervisning
disponerade lokalerna vid tekniska högskolan i Stockholm att icke längre
bliva erforderliga för sitt nuvarande ändamål. Från tekniska högskolan
hade de sakkunniga i ämnet inhämtat följande:

28

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

I skrivelse till de sakkunniga hade avdelningskollegiet för skeppsbyggnad
vid tekniska högskolan framhållit, att de lokalutrymmen om cirka
450 m2, som genom en eventuell indragning av fackavdelningen för skeppsbyggnad
skulle bliva frigjorda, befunne sig inom tekniska högskolans
byggnader vid Valhallavägen. Ett visst frigörande av lokaler även i högskolans
äldre byggnader vid Drottninggatan kunde också komma ifråga, i
det att det ritsalsutrymme, som för närvarande användes av fackavdelningens
första och andra årskurser, bleve disponibelt. Då emellertid utrymmet
per studerande i ritsalarna vid Drottninggatan vore mycket ringa,
torde en indragning av fackavdelningen för skeppsbyggnad endast innebära,
att övriga fackavdelningar erhölle större ritsalsutrymme.

Beträffande användningen av de frigjorda lokalerna för andra avdelningar
vid tekniska högskolan hade högskolans lärarkollegium anfört, att
de vid Valhallavägen frigjorda lokalerna kunde antagas bliva till nytta i
och med högskolans fullständiga överflyttande från Drottninggatan till
Valhallavägen. Tidigare kunde de endast anses bliva till gagn för en önskvärd
men ej nödvändig utökning på grund av viss trångboddhet för andra
avdelningar.

För egen del anföra de sakkunniga härom följande:

De sakkunniga hade varit i tillfälle att taga del av den nybyggnadsplan,
som tekniska högskolan låtit uppgöra för hela högskolans förläggande till
Valhallavägen, och därvid funnit, att betydande utrymmen — 600 å 700
m2 — reserverats för skeppsbyggnadsavdelningens första och andra årskurser.
Ett bifall till de sakkunnigas förslag ifråga örn förläggandet av
hela undervisningen i skeppsbyggeri till Göteborg måste medföra, att
nämnda utrymmen kunde utgå ur nybyggnadsplanen för tekniska högskolan
i Stockholm, vilket måste medföra ej oväsentliga besparingar i anläggningskostnaderna
för denna högskola.

Vad åter anginge de vid Valhallavägen befintliga lokalerna för skeppsbyggnadsavdelningens
tredje och fjärde årskurser hade lärarkollegiet upplyst,
att desamma till en början allenast bomme att bliva till gagn för en
önskvärd, men ej nödvändig utökning av lokalutrymmet för andra avdelningar.
Att så bleve förhållandet under en viss övergångsperiod torde icke
kunna förnekas. Tekniska högskolans fullständiga överflyttande till Valhallavägen
torde emellertid vara en så pass aktuell fråga, att man syntes
kunna antaga, att densamma inom överskådlig tid vunne sin lösning. "Härvid
borde de frigjorda lokalutrymmena för tredje och fjärde årskurserna
kunna bliva mera ändamålsenligt utnyttjade än under övergångstiden. Ett
framtida rationellt disponerande av ifrågavarande utrymmen måste innebära
en besparing i de för högskolans förflyttning beräknade kostnaderna.
Ehuru det alltså för närvarande icke vore möjligt för de sakkunniga att
siffermässigt giva uttryck för den besparing, som sålunda kunde beräknas
framdeles uppstå i anläggningskostnaderna för tekniska högskolan i Stockholm,
torde det icke kunna förnekas, att kostnadsminskningar stöde att
ernå genom den möjlighet de frigjorda lokalerna gå ve för annat utnyttjande
än för närvarande vore fallet.

Med avseende å undervisningens omfattning inom de olika fackavdelningarna
vid den föreslagna nya högskolan i Göteborg hava de sakkunniga
framhållit:

29

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.

att det icke torde vara möjligt att för någon längre tid framåt fixera
undervisningsplanerna för en teknisk högskola, enär nya ämnesgrupper
successivt måste upptagas i den tekniska undervisningen, därest densamma
skulle kunna hålla jämna steg med teknikens utveckling. För att undervisningsprogrammen
härigenom icke skulle bliva överbelastade borde,
i den mån nya ämnesgrupper tillkomme, kursplanerna omläggas så, att
man ur programmet uteslöte dels sådana delar, som hade mindre betydelse
för den i praktiken arbetande ingenjören, dels ock sådana avsnitt,
som utan större svårighet kunde inhämtas genom självstudier. De sakkunniga
hade därför icke ansett sig kunna binda sig vid förslag till undervisningsplaner,
vilka avsåges att i stora delar komma i tillämpning först
åtskilliga år framåt i tiden. Då de sakkunniga emellertid funnit ett bedömande
av dels undervisningens omfattning vid den nya högskolan, dels
kostnaderna vid högskolan kräva, att förslag till undervisningsplaner förelåge,
hade de sakkunniga uppdragit åt rektorn v i 4 Chalmers tekniska institut
att i huvudsaklig överensstämmelse med av de sakkunniga under deras
överläggningar framlagda synpunkter och på grundval av från institutets
lärare inkomna framställningar upprätta förslag till undervisningsplaner för
högskolan, vilka timplaner jämte specifikationer till desamma bifogats de
sakkunnigas betänkande.

Beträffande undervisningens omfattning inom den föreslagna fackavdelningen
för skeppsbyggeri i Göteborg anföra de sakkunniga följande:

De skeppsbyggare, som ämnade utbilda sig till mariningenjörer, borde
erhålla en lika omfattande utbildning i ämnena mekanisk värmeteori,
ångteknik och förbränningsmotorer som de blivande maskiningenjörerna.
Då emellertid ett stort antal skeppsbyggare icke hade behov av fullt så
utförliga kurser inom denna ämnesgrupp men skulle hava större nytta av
ett fördjupat studium av t. ex. läran om fartygsmotstånd och tillhörande
problem, ansåge de sakkunniga, att en viss grad av valfrihet borde införas
beträffande de här nämnda områdena. I övrigt vore det de sakkunnigas
uppfattning, att ingen nämnvärd åtskillnad i studierna eller uppdelning i
studieriktningar vore lämplig inom denna fackavdelning, vare sig frågan
såges ur industriens synpunkt eller bedömdes med hänsyn till de studerandes
egen fördel. Även örn de studerande vid sina examensarbeten koncentrerade
sig på så olikartade områden som t. ex. utformning eller beräkning
av fartygs byggnadsdetaljer, sjövärdighetssynpunkter, materialbehandling,
varvsanläggningar otc., borde deras kunskaper i huvudsak vara
lika omfattande inom skeppsbyggeriets olika grenar.

I fråga örn lärarkrafterna inom skeppsbyggeriavdelningarna i Stockholm
och Göteborg framhålla de sakkunniga, att undervisningen vid Chalmers
tekniska institut nu uppehölles av en professor i skeppsbyggeri och en andre
lärare, vid tekniska högskolan av en professor i skeppsbyggnadslära samt
vissa speciallärare. Att märka vore dock, att till ifrågavarande fackavdelning
i Stockholm hänfördes även professorn i flygteknik och en speciallärare
i elektroteknik.

De sakkunniga hålla före, att vid förläggandet av hela skeppsbyggcriundervisningen
till Göteborg måste två professurer finnas därstädes inom
skeppsbyggeriavdelningen, den ena med undervisning i teoretiskt skepps -

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

byggeri och den andra med undervisning i praktiskt skeppsbyggeri. Härutöver
anse de sakkunniga, att för undervisningen borde avses två speciallärare
i ämnena mekanisk teknologi och hydrodynamik.

Någon motsvarighet till den i Stockholm förefintliga professuren i flygteknik
anse de sakkunniga icke böra ifrågasättas i Göteborg. Däremot hava de
sakkunniga föreslagit inrättande av en speciallärarbefattning i Göteborg i
ämnet elektroteknik, motsvarande den förutnämnda befattningen i samma
ämne i Stockholm. De sakkunniga hava emellertid hänfört ifrågavarande
befattning i Göteborg till fackavdelningen för maskinbyggnad, vilken fackavdelning
skulle för åstadkommande av bättre undervisningsmöjligheter
i ämnena mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer dessutom förstärkas
med en ny professur i dessa ämnen i stället för en nu förefintlig speciallärarbefattning
i ämnet explosionsmotorer.

I detta sammanhang hava de sakkunniga vidare erinrat, att marinförvaltningen
för närvarande ställde en speciallärare i krigsfartygskonstruktion till
tekniska högskolans i Stockholm förfogande. Någon avlöning till denne
vore icke uppförd på högskolans stat. I den män dylik undervisning för
framtiden befunnes erforderlig, syntes densamma enligt de sakkunnigas mening
fortfarande böra anordnas genom marinförvaltningens försorg.

Av de sakkunnigas utredning inhämtas, att den årliga kostnadsminskning,
som komme att ernås vid tekniska högskolan genom skeppsbyggnadsavdelningens
nedläggande, och vilken beräknats till omkring 25,000
kronor, komme att motsvaras av en ökning i de årliga kostnaderna vid den
nya högskolan i Göteborg med i stort sett enahanda belopp. Därest en förstärkning
av lärarkrafterna vid den mekaniska fackavdelningen i Göteborg
med hänsyn bland annat till undervisningen för skeppsbyggerieleverna
måste komma till stånd — något som de sakkunniga för sin del ansett nödvändigt
— hade man att räkna med vissa ytterligare årliga kostnader, i
första hand för den föreslagna professuren i mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer
i stället för speciallärarbefattningen i ämnet explosionsmotorer
samt för en speciallärarbefattning i ämnet elektroteknik. Kostnaderna
härför skulle i enlighet med de sakkunnigas beräkningar uppgå till
11,520 — 1,800 + 3,100 =) 12,820 kronor eller i avrundat tal 13,000 kronor.

Av utredningen inhämtas vidare, att de sakkunniga beräknat de engångskostnader,
som skulle uppkomma vid ett bifall till de sakkunnigas
förslag rörande skeppsbyggeriundervisningens koncentrering till Göteborg
samt anläggandet därstädes av en större modellränna, till följande

belopp:

institutionsbyggnad ........................ 370,000

modellränna 150 m X 10 m X 5 m .......... 609,000

planerings- och vägarbeten.................. 54,000

utrustning m. m............ 250,000

Summa kronor 1,283,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135. 31

Kostnaderna för institutionsbyggnaden och modellrännan hava beräknats
sålunda:

Huvudbyggnad: överbyggnad omfattande byggnadsarbeten,
värme, vatten, avlopp, elektriska

ledningar och hiss......

. m3

7,500 ä 47: — kronor

..... 353,000

Grund: schaktning.......

»

100 » 5: — »

500

pallsprängning ....

. mI 2

100 » 15: —

1,500

fyllning..........

. m3

1,100 » 3: — »

3,300

grundmurar.......

. m2

400 » 25: — »

10,000

oförutsett........

»

1.700 17.000

Kronor 370,000

Vattenränna: överbyggnad.

. m3

9,600 å 35: — kronor

..... 336,000

Grund: schaktning........

1,300 » 5: — »

6,500

sprängning.......

»

4,800 » 15: — »

72,000

grundmurar.......

. m2

1,000 » 20: —

20,000

oförutsett........

»

9,500 108.000

Ränna: betong...........

. m3

1,870 » 40: —

75,000

formar...........

. m2

4,600 » 4: 50

20,700

järn.............

. kg. 130,000 » 0: 25 »

32,500

asfaltstrykning . . . .

. m2

1,850 » 2: 25 »

4,000

stålslipning.......

»

3,600 » 5: — »

18,000

oförutsett........

»

14,800 165.000

Kronor 609,000

Summa kronor 979,000

I den förut lämnade sammanfattningen av 1934 års sakkunnigas förslag
har meddelats, att de sakkunniga föreslagit inrättandet av en skeppsprovningsanstalt.
De sakkunniga hava, såsom tidigare omnämnts, framhållit,
att modellrännor av sådan storleksordning, att de även kunde stå industrien
till tjänst dels planerats vid de tekniska högskolorna i Köpenhamn och
Trondheim, dels ock under senaste tiden uppförts i Holland.

I fråga om sistnämnda modellrännors finansiering och organisation anföra
de sakkunniga:

Den i Köpenhamn planerade rännan skulle enligt den generalplan över
utvidgningar vid därvarande tekniska högskola, som uppgjorts och läge
till grund för pågående nybyggnader, ingå i denna högskolas anläggningar.
Medel till rännans byggande vore ännu ej beviljade. På förfrågan hade
meddelats, att förslag till organisationen av rännans drift ännu ej förelåge.

Den modellränna, som planerades i Trondheim, skulle enligt föreliggande
planer anslutas till tekniska högskolan därstädes. Medel till rännans byggande
hade insamlats från enskilt håll (rederier och industrier) till sådan
omfattning, att redan mer än 3U av den beräknade anläggningskostnaden
torde vara täckt. Avsikten torde vara, att modellrännan skulle ingå som

32

Kungl. May.ts ''proposition Nr 135.

laboratorium under högskolan och staten betala driftkostnaderna. Modellrännan
väntades få en egen styrelse, bestående av representanter för högskolan,
rederinäringen, varvsindustrien och marinen.

Modellrännan i Wageningen i Holland vore organiserad såsom en stiftelse,
vilken stöde under styrelse av en nämnd bestående av 5 personer, av
vilka en utsåges av finansministern. Vid sidan av nämnden stöde en rådgivande
kommitté, för närvarande bestående av 25 personer, de flesta verksamma
i rederier och verkstadsföretag. Anstalten erhölle ekonomiskt stöd
av en för ändamålet särskilt bildad förening. Anläggningskostnaderna uppginge
till cirka 700,000 flonner, av vilken summa staten hade tillskjutit
hälften, medan 250,000 floriner hade skänkts av tre stora rederier och återstående
100,000 floriner syntes hava insamlats i mindre poster. Modellrännan
hade dimensionerna ICO m X 10,5 m X 5,5 m. Anläggningen hade blivit
färdig i maj 1932. För att säkerställa driften under de första åren hade ett
ärligt garantibelopp av 40,000 floriner ställts till förfogande, sannolikt från
industriens sida. Redan under verksamhetsåret 1933 hade inkomsterna av
rörelsen täckt de direkta utgifterna, och garantibidraget hade endast delvis
tagits i anspråk för att möjliggöra avsättning till förnyelsefond.

Under erinran, att de sakkunniga föreslagit, att staten helt skulle ikläda
sig kostnaderna för uppförande vid den nya högskolan i Göteborg av en
modellränna, lämpad även för industriens behov, hava de sakkunniga till
behandling upptagit spörsmålet rörande organisationen av driften vid
modellrännan och därmed sammanhängande frågor. Härom anföra de sakkunniga: Ett

synnerligen betydelsefullt spörsmål vore huru driften vid modellrännan
borde vara organiserad. Åt denna fråga hade de sakkunniga ägnat
ingående överläggningar. Härvid hade det för de sakkunniga framstått som
den bästa lösningen, att modellrännan inordnades i en särskild skeppsprovningsanstalt,
vilken borde drivas såsom ett från den nya tekniska högskolan
i stort sett fristående företag. Skeppsprovningsanstaltens räkenskaper
borde hållas helt skilda från högskolans.

Anstalten hade att fylla ett dubbelt ändamål, nämligen dels att stå
undervisningen vid högskolan och forskningen till tjänst, dels ock att utföra
prov för industriens räkning. Det handtag, staten komme att lämna industrien
genom att ikläda sig kostnaderna för modellrännans uppförande,
torde enligt de sakkunnigas mening böra kompenseras av att industrien
å sin sida åtoge sig ansvaret för driftens uppehållande och, i den mån inflytande
avgifter för provningar och donationsmedel för forskningsarbetet
icke komme att täcka de löpande utgifterna för anstalten, bisträckte med
erforderliga medel. Enligt vad de sakkunniga hade sig bekant nedlades för
närvarande utomlands så pass betydande belopp för provningar för den
svenska varvsindustriens räkning, att — sedan anstalten väl kommit i
gång — någon nämnvärd risk för underskott i driften näppeligen kunde
vara att befara. Styrelsen för Chalmers tekniska institut hade meddelat de
sakkunniga, att från industrihåll redan garanterats ett kapital av 50,000
kronor för bestridande av de kostnader, som bleve förenade med driftens
vid anstalten igångsättande. Denna garantiförbindelse, som i avskrift tillställts
de sakkunniga, innehölle bland annat följande:

»— ■—• — Därest en sådan anstalt kommer till stånd, torde under dess

:s:i

Kungl. Majda proposition Nr 135.

första verksamhetsår icke något större antal kommersiella provningar
kunna utföras, utan huvudsakligen inkörning och justering av maskiner och
instrument äga rum. Man kan således under denna tid knappast beräkna
någon inkomst. Anstalten är därför i behov av ett startkapital för driftens
upprätthållande under denna tid. Då det för igångsättande av en dylik
anstalt vore av betydelse att ett dylikt startkapital funnes tillgängligt redan
på förhand, få vi härmed göra styrelsen följande erbjudande:

Under förutsättning, att statsmakterna under år 1936 besluta inrättande
av en fartygsprovningsanstalt i Göteborg, ansluten till Chalmers tekniska
institut och ställd under dess styrelse, samt bevilja medel till byggnader och
utrustning för anstalten, förbinda undertecknade sig att såsom startkapital
för anstaltens igångsättande till styrelsen överlämna nedan för var och en
angivna belopp att utbetalas efter anfordran av styrelsen.---»

Beträffande anstaltens administration hade styrelsen för Chalmers tekniska
institut föreslagit, att anstalten skulle stå under samma styrelse som
den nya högskolan. Att ett gemensamt organ för avgörande av eventuella
intressekonflikter mellan högskolan och skeppsprovningsanstalten i frågor
rörande undervisning och arbeten för industriens räkning måste upprättas
ansåge de sakkunniga ofrånkomligt. Närmast till hands syntes då ligga, att
denna uppgift anförtroddes åt högskolans styrelse, varför de sakkunniga
i denna del anslöte sig till institutsstyrelsens förslag.

På ett eller annat sätt syntes emellertid industrien böra få inflytande på
och samtidigt känna ansvar för anstaltens ledning. De sakkunniga hade
tänkt sig, att skötseln av anstalten skulle anförtros åt en särskild nämnd,
som inför högskolans styrelse skulle svara för anstalten. I denna nämnd
skulle insättas representanter såväl för högskolan som för industrien, varjämte
även de sjömilitära intressena syntes böra tillgodoses genom ledamotskap
i nämnden. I enlighet härmed skulle nämnden bestå av fem ledamöter,
förslagsvis två av högskolans styrelse utsedda ledamöter, av vilka
den ene tillika vore ordförande, en representant för marinförvaltningen
samt en ledamot representerande sjöfartsnäringen (t. ex. utsedd av Sveriges
redareförening) och en ledamot representerande skeppsbyggnadsindustrien
(t. ex. utsedd av Sveriges varvsindustriförening). På nämnden skulle bland
annat ankomma att antaga personal vid anstalten. Nämndens åligganden
i övrigt skulle regleras genom särskilda av styrelsen för den tekniska högskolan
i Göteborg utarbetade stadgar.

Vad anginge den för anstaltens drift erforderliga personalen borde densamma
pä kortare uppsägningstid kunna anställas av nämnden, varigenom
personalstyrkan i män av behov kunde både ökas och minskas. Sedan erfarenhet
vunnits om anstaltens behov av stadigvarande personal, borde
efter utredning av nämnden en mindre del av personalen kunna erhålla fastare
anställning och få pensionsrätt i lämplig pensionsanstalt. Såsom chef
för anstalten borde finnas en föreståndare, som tillika borde vara föredragande
inför anstaltens nämnd. Styrelsen för Chalmers tekniska institut
hade för sin del ifrågasatt, att en professor vid institutet tillika skulle vara
föreståndare för anstalten och härför åtnjuta särskilt arvode beräknat till
3,000 kronor för år. Ett dylikt fastlåsande av förest åndarbefa 11 ningen vid
en professorstjänst vid högskolan kumle de sakkunniga icke tillstyrka. Det
torde vara av så utomordentlig vikt att till denna befattning förvärvades
en i alla avseenden lämplig person, alt därför full frihet borde föreligga för
nämnden att härtill utse den ur olika synpunkter för uppgiften i fråga mest

Bihang till riksdagens protokoll 1US6. / saini. Nr 13:7. ''I

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

kompetente. I detta sammanhang ville de sakkunniga framhålla, att en av
förutsättningarna för att anstaltens lokaler, vilka skulle uppföras av statsmedel,
finge användas för industriens räkning borde vara, att föreståndaren
ålades viss undervisningsskyldighet inom högskolans avdelning för skeppsbyggeri.
Staten skulle å sin sida såsom motprestation tillförsäkra anstalten
ett visst mindre årligt anslag, förslagsvis 3,500 kronor. En ytterligare förutsättning
för lokalernas upplåtande borde vara, att fackavdelningens för
skeppsbyggeri elever finge inom anstalten utföra speciellt för undervisningen
avsedda provningar och experiment samt att anstalten jämväl hölles
tillgänglig för vetenskaplig forskning. Högskolan skulle för undervisningsoch
forskningsändamål tillhandahålla assistenthjälp och vaktmästarbiträde.

Myndigheterna m. fl.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska; institut, varmed institutets styrelse
instämt, hade från institutets synpunkt intet haft att erinra emot de sakkunnigas
förslag, då det ju innebure skeppsbyggeriundervisningens förläggande
till Göteborg. Mellan skeppsbyggeriundervisningen i Stockholm och
Göteborg hade av lokala och andra skäl en viss differentiering sedan rätt
länge förefunnits. Kollegiet hade emellertid icke funnit anledning yttra sig
rörande frågan örn det för landet vore till nytta och fördel att skeppsbyggeriundervisningen
i Stockholm helt nedlades.

Med tillfredsställelse hade kollegiet hälsat de sakkunnigas förslag att i
samband med den nya högskolan i Göteborg bygga en skeppsprovningsanstalt
med till densamma hörande större provningsränna. Om kostnaderna
för en sådan anstalt saknade kollegiet anledning att yttra sig. På en punkt,
ifråga örn anstaltens organisation, hade kollegiet en från de sakkunniga
något avvikande mening. För att säkerställa en god samverkan vid rännans
utnyttjande, å ena sidan för industrien, å andra sidan för undervisningen
och det vetenskapliga forskningsarbetet, holle kollegiet före, att i den
nämnd, som skulle handhava anstaltens skötsel, föreståndaren för skeppsbyggnadsavdelningen
vid den nya högskolan skulle hava säte och stämma.

Styrelsen för tekniska högskolan har i sitt yttrande anfört följande:

Beträffande de sakkunnigas förslag ifråga om skeppsbyggeriundervisningen
hade styrelsen intet att erinra mot att en fackavdelning för skeppsbyggeri
inrättades vid den föreslagna högskolan. Frågan åter, huruvida
skeppsbyggeriundervisningen i vårt land borde i enlighet med de sakkunnigas
förslag koncentreras till denna högskola, ansåge styrelsen böra bliva
föremål för ytterligare utredning.

Beträffande den föreslagna skeppsprovningsanstalten funne styrelsen det
synnerligen önskvärt, att en dylik anstalt komme till stånd för tillgodv
seende av industriens behov. Anstalten borde, såsom ock det framlagda förslaget
innebure, göras organisatoriskt och ekonomiskt fristående från högskolan.
Huruvida genom den ifrågasatta anstalten även undervisningens
behov kunde bliva i längden på ändamålsenligt sätt tillgodosedda måste
anses tveksamt. Den anordning de sakkunniga tänkt sig i detta hänseende
syntes emellertid försöksvis kunna praktiseras.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan framhåller i huvudsak följande:

Lärarkollegiet vore fullt ense med de sakkunniga beträffande behovet av
att en modellränna av större dimensioner, d. v. s. en skeppsprovningsanstalt,
komme till stånd i Sverige, men funne det däremot olämpligt att

.''35

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

den kombinerades med en teknisk högskola. Den utrustning, som tillhörde
en skeppsprovningsanstalt, vore nämligen icke användbar för undervisningen
och i samband med den stående forskning vid en teknisk högskola.
De stora dimensionerna på vattenrännan vid en skeppsprovningsanstalt
medförde bland annat så stora driftkostnader och sådant krav på personal,
att dylikt laborationsarbete vore uteslutet inom den kostnads- och arbetsram,
som en högskola kunde disponera. Direkt erfarenhet härom förelåge
från tekniska högskolan i Berlin-Charlottenburg. På cirka 500 meters avstånd
från denna högskola läge tyska statens skeppsprovningsanstalt.
Enligt vad under hand kunnat inhämtas hade inga laborationer vid denna
anstalt för undervisnings- eller i samband därmed stående forskningsändamål
kunnat utföras. Man hade därför funnit sig nödsakad att framställa
krav på en mindre ränna för högskolans behov och hade därvid planerat en
ränna av nära samma djup och bredd, som den vid tekniska högskolan i
Stockholm redan hade. Längden vore avsedd bliva större, men rännan i
Stockholm kunde enkelt och för ringa kostnad förlängas och tillfredsställde
sedan alla krav på vad en förstklassigt utrustad högskola krävde för sitt
arbete och sin forskning å detta område.

Även om en skeppsprovningsanstalt förlädes till Göteborg, bleve alltså
icke en eventuell skeppsbyggeri tacka vilebi ing vid Chalmers tekniska högskola
försedd med behövliga laborationsmöjligheter, utan förutom skeppsprovningsanstalten
måste en mindre ränna byggas för högskolans behov.

För närvarande funnes ej, såvitt lärarkollegiet hade sig bekant, något
exempel i Europa på att en skeppsprovningsanstalt vore knuten till en teknisk
högskola. De sakkunniga åberopade emellertid Trondheim som exempel,
emedan där planerades en skeppsprovningsanstalt i kombination med
därvarande tekniska högskola. Det vore emellertid att observera, att den
anläggning som planerades i Trondheim, innehölle såväl en ränna för industriella
provningar som en mindre ränna avsedd för undervisningens behov,
vilket även bleve nödvändigt för den föreslagna högskolan.

Lärarkollegiet ansåge, att förekomsten av en provningsanstalt i omedelbar
närhet av högskolan ej hade någon avsevärd betydelse för undervisningen
och utbildningen. En dylik anstalt kunde endast i mycket begränsad
omfattning utnyttjas som undervisningslaboratorium.

Lärarkollegiet ville i detta sammanhang erinra om att då det flygtekniska
laboratoriet vid tekniska högskolan på sin tid planerades, framfördes
i en proposition till riksdagen, på förslag av .särskilt tillkallade sakkunniga,
ett liknande arrangemang som det de sakkunniga nu föresloge, nämligen en
kombination av försöksanstalt (för flygvapnets och flygindustriens behov)
och undervisningslaboratorium. Detta förslag vann emellertid ej riksdagens
gillande, utan medel anslogos endast för ett mindre laboratorium, passande
högskolans behov. Lärarkollegiet vore i dag, på grund av vunnen erfarenhet,
övertygat örn att den slutliga lösningen blivit för högskolan lycklig.

Lärarkollegiet ville även erinra därom att »Tekniska Högskolans Materialprovningsalistad»
på sin lid varit knuten till tekniska högskolan. Utvecklingen
visade emellertid snart att denna sammankoppling av olika uppgifter
vore mindre lycklig, och den ifrågavarande anstalten omorganiserades
därför till en fristående institution, statens provningsanstalt.

Av vad ovan sagts framginge, att lärarkollegiet holle före att frågan örn
en skeppsprovningsanstalt ej lämpligen kunde sammankopplas med frågan
örn Chalmers tekniska instituts högre avdelnings omorganisation till en
teknisk högskola.

36 Kungl. Maurts proposition Nr 135.

Beträffande uppehållande av driften vid skeppsprovningsanstalten funné
lärarkollegiet konsekvenserna av de sakkunnigas förslag att låta industrien
svara för dessa alltför ovissa att överblicka och bedöma. Lärarkollegiet
ansåge i stället att anstalten borde organiseras som en statens skeppsprovningsanstalt,
med en ställning liknande den som statens provningsanstalt
hade.

Beträffande den lämpligaste platsen för en skeppsprovningsanstalt ville
lärarkollegiet framhålla, att man i andra länder ej ansett en önskvärd anknytning
till varvsindustrien nödvändigt böra innebära att skeppsprovningsanstalten
förlädes till något visst centrum för varvsindustrien. Sålunda
vore t. ex. de statliga skeppsprovningsanstalterna i England, Tyskland,
Frankrike och Italien förlagda till respektive huvudstäder, där dock
någon avsevärd varvsindustri ej funnes. Lärarkollegiet ville påpeka att en
stor mängd uppdrag kunde påräknas från marinen, varför ur den synpunkten
Stockholm borde ifrågakomma som plats för anstalten. En hel del andra
skäl talade även för Stockholm som lämplig plats.

Lärarkollegiet ansåge emellertid att platsfrågan ej borde stå hindrande
i vägen för huvudsaken, nämligen att en skeppsprovningsanstalt med det
snaraste verkligen komme till stånd i Sverige. Lärarkollegiet skulle därför
med tillfredsställelse hälsa inrättandet av en skeppsprovningsanstalt i Göteborg,
örn planen där lättast läte sig genomföra.

Beträffande den högre tekniska undervisningen i skeppsbyggeri ville
lärarkollegiet påpeka att antalet studerande vid tekniska högskolans
skeppsbyggnadsfackskola under femårsperioden 1930—1931 varit i sakta
stigande, medan antalet studerande vid Chalmers tekniska institut däremot
visat tendens till minskning och dessutom vore påfallande litet.

Det av de sakkunniga påpekade förhållandet, att en del studerande inom
fackavdelningen för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan sökte övergång
till andra fackavdelningar, saknade betydelse för frågans bedömande. Övergången
gällde de två lägre årskurserna och vore för övrigt för närvarande
på retur. Om man emellertid blott betraktade de högre årskurserna, där
ifrågavarande övergångar ej komme i fråga, visade det sig av respektive
kataloger för höstterminen 1935, att antalet ordinarie studerande vid tekniska
högskolan vore 24 stycken — vartill komme 5 stycken, som kvarstode
i de båda lägre årskurserna men som beviljats tillstånd att följa vissa läroämnen
inom de båda högre årskurserna — medan motsvarande antal vid
Chalmers tekniska institut varit 4 stycken, varav ingen i den tredje årskursen.
Det kunde nämnas att enligt katalogen för höstterminen 1935
antalet studerande inom skeppsbyggerifackavdelningen vid Chalmers tekniska
institut varit i den andra årskursen 2 stycken och i den första årskursen
5 stycken; det nuvarande låga studerandeantalet i de båda högre
årskurserna komme således att fortfara, åtminstone några år framåt. Samtidigt
finge nämnas att totala antalet studerande inom fackavdelningen
för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan enligt katalogen varit 73 stycken,
under det att motsvarande antal vid Chalmers tekniska institut varit
11 stycken. Att slopa den således bevisligen livskraftiga fackavdelningen
vid tekniska högskolan, där möjlighet till forskning och kvalificerad undervisning
redan förefunnes, till förmån för en tynande fackavdelning vid Chalmers
tekniska institut, borde vara uteslutet. Lärarkollegiet ville i detta
sammanhang påpeka att hittills förelegat en viss »differentiering» mellan
skeppsbyggeriundervisningen vid tekniska högskolan och Chalmers tek -

37

Kungl. Majlis proposition Nr 13».

niska institut. Undervisningen vid Chalmers tekniska institut syntes ha
varit inriktad pä utbildningen av »rena» skeppsbyggare, medan undervisningen
vid tekniska högskolan — bland annat på grund av möjligheterna
till en mera grundlig utbildning i sjömaskiner ävensom på grund av möjligheterna
till utbildning i flygteknik — även tagit fasta på behovet av ingenjörer
inom skeppsbyggeriets många gränsområden.

Lärarkollegiet vore övertygat om att just den omständigheten att undervisningen
vid fackavdelningen för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan
ej ensidigt inriktats på utbildning av »rena skeppsbyggare» — varför de
därifrån utgångna ingenjörerna hade ett större verksamhetsfält att välja på
— hade varit anledningen till att allt flera skeppsbyggeristuderande sökte
sig till tekniska högskolan, medan avdelningen för skeppsbyggeri vid Chalmers
tekniska institut — enligt förut anförda siffror beträffande antalet
studerande där under höstterminen 1935 — tenderade att så gott som avfolkas.

Lärarkollegiet ville också påpeka betydelsen av att vid tekniska högskolan
möjligheter funnes för dem, som studerade flygteknik, att även
kunna erhålla ett visst mått av undervisning i skeppsbyggeri. En hel del
problem inom flygtekniken vore nämligen mycket närbesläktade med problem
inom skeppsbyggnadskonsten.

De sakkunniga hade anfört, att för ett förläggande av skeppsbyggeriundervisningen
till Göteborg talade de möjligheter, som där kunde yppa sig
för ett fruktbärande samarbete med skeppsbyggnadsindustrien. För såvitt
härmed avsåges möjligheter för de studerande att vid olika varv följa pågående
arbeten, förstode lärarkollegiet, att detta skäl kunde förefalla vara
mycket betydelsefullt. Men i realiteten vore det mycket svagt. Under pågående
undervisningstid torde besöken vid varven som regel inskränka sig
till några tillfälliga studiebesök; några ur studiesynpunkt mera betydelsefulla
resultat kunde knappast komma i fråga under terminerna.

Den erforderliga kännedomen om arbetena å ett varv erhölles givetvis
bäst under somrarnas praktik, varvid frågan örn belägenheten av undervisningsanstalten
ej spelade någon roll.

Lärarkollegiet hade förut påvisat, att frågan örn modellrännan ej borde
kombineras med undervisningsfrågan, utan att frågan örn modellrännan,
d. v. s. skeppsprovningsanstalten, borde behandlas som en särskild fråga.
Under sådana förhållanden vore de sakkunnigas motivering för skeppsbyggeriundervisningens
koncentrering till Göteborg icke bärande. Tvärtom
gåve det av de sakkunniga anförda förhållandet, att förläggandet av skeppsbyggeriundervisningen
till Göteborg medförde högre anläggningskostnad,
belägg för att undervisningen borde koncentreras till Stockholm.

Lärarkollegiet hade således funnit fullgoda skäl föreligga för att frågan
örn skeppsprovningsanstalten borde lösas fristående, samt att, om den högre
skeppsbyggeriundervisningen skulle koncentreras på ett ställe, den borde
förläggas till Stockholm.

Ehuru således lärarkollegiet, under den förutsättningen att den högre
skeppsbyggeriundervisningen måste koncentreras till en högskola, som sin
bestämda mening uttalat, att denna undervisning borde förläggas till
Stockholm och sålunda indragas i Göteborg, kunde lärarkollegiet ej underlåta
att göra gällande, att det ur många synpunkter, och trots det ekonomiska
skäl som talade däremot, vore mycket olyckligt att, med tanke på
den stora utveckling som skeppsbyggnadsindustrien i Sverige undergått

as

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

det senaste decenniet, nu genom slopandet av skeppsbyggeriundervisningen
i Göteborg sönderriva den tradition, som där utbildats, och försvåra de
möjligheter till utbildning inom skeppsbyggnadsfacket, som sedan länge
förefunnits i Sverige. Lärarkollegiet ville även erinra om att 1919 ars sakkunniga
föreslagit skeppsbyggeriundervisning både i Stockholm och Göteborg.
Kollegiet hade sig bekant, att den allmänna uppfattningen bland
skeppsbyggnadsintresserade i Sverige vore avgjort emot en indragning på
det ena eller andra stället. Så t. ex. hade redan år 1919 svenska teknologföreningens
avdelning för skeppsbyggnadskonst gjort ett uttalande, att två
skeppsbyggerihögskolor borde finnas i Sverige, varav en i Stockholm och en
i Göteborg. Det finge i detta sammanhang påpekas, att brist på skeppsbyggeri
ingenjörer för närvarande rådde.

Lärarkollegiet ville därför på grund av vad nu senast anförts förorda, att
det toges under övervägande, huruvida icke skeppsbyggeriundervisning,
samtidigt som den bibehölles vid tekniska högskolan i Stockholm, även
borde meddelas i Göteborg.

Lärarkollegiet ville dessutom framhålla, att en teknisk högskola icke
kunde inskränka sig till ingenjörsutbildning och forskning endast inom de
olika fackavdelningarnas centrala områden. Ofta hade just forskningen på
gränsområdena och samarbetet mellan de olika fackavdelningarna den allra
största betydelse för teknikens utveckling. Ur denna synpunkt vore det av
stor vikt att ett land hade åtminstone en högskola, innehållande alla de
fackavdelningar, som ansåges behövliga för landets teknik.

Lärarkollegiet hade icke hunnit närmare granska de sakkunnigas förslag
till organisation av fackavdelningen för maskinbyggnad vid Chalmers tekniska
högskola, men ansåge sig här vilja beröra en omständighet, som sammanhängde
med skeppsbyggeriundervisningen. Fackavdelningen för maskinbyggnad
syntes närmast bliva en kopia av motsvarande fackavdelning
vid tekniska högskolan, i vad beträffade läroämnena ångteknik och förbränningsmotorer,
betingat därav att skeppsbyggarna hade behov av en grundlig
utbildning i dessa läroämnen. Inom det mekaniska facket förelåge emellertid
andra vitala frågor som krävde sin lösning. Det vore därför önskvärt,
att den nya skeppsbyggeriavdelningen, om den skulle komma till stånd,
finge sig tilldelad en professur i sjömaskiner (äng- och dieselmotorer) och
sjöångpannor, som fallet vore exempelvis i Trondheim och icke de föreslagna
båda professurerna i ångteknik och i förbränningsmotorer inom fackavdelningen
för maskinbyggnad, som mera fastlåste denna fackavdelnings
inriktning.

Ingenjör svetenskapsakademien (avdelningen för mekanisk-tekniska,
skeppsbyggnadstekniska, flygtekniska och värmetekniska vetenskaper) har
anfört bland annat:

Vad först beträffade den föreslagna skeppsprovningsanstalten ville avdelningen
med tillfredsställelse konstatera, att denna fråga kommit upp på
dagordningen och på ett så auktoritativt sätt som här skett. Avdelningen
förmenade, i likhet med de sakkunniga, att det förelåge ett oundgängligt
behov av att en dylik anstalt upprättades, för att Sverige skulle kunna
befästa sin ställning bland de skeppsbyggande nationerna. Avdelningen
hyste emellertid allvarliga betänkligheter mot förslaget örn anstaltens anslutning
till en teknisk högskola. Avdelningen ansåge, att anstaltens och
högskolans uppgifter vore så olikartade, att de två institutionerna ej kunde
förenas. Avdelningen förmenade, att en anstalt efter de sakkunnigas rikt -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135. 5!)

linjer endast i mycket begränsad omfattning kunde komma att fungera som
undervisningslaboratorium. Erfarenheterna frän mångå andra håll torde
bekräfta dessa avdelningens betänkligheter. Avdelningen holle därför före
att frågan örn skeppsprovningsanstalten ej borde behandlas i samband med
eller göras beroende av frågan örn omorganisation av Chalmers tekniska
instituts högre avdelning till en teknisk högskola.

Åled avdelningens sålunda uttryckta inställning till frågan om skeppsprovningsanstalten
konnne frågan örn skeppsbyggeriundervisningens förläggande
till antingen Göteborg eller Stockholm i annat läge. Det syntes
nämligen otvivelaktigt, att ekonomiska skäl pekade hän mot Stockholm
som förläggningsplats för sagda undervisning. Där funnes nämligen i stort
sett tillfredsställande lokaler och laboratorium, medan det i Göteborg krävdes
både nya lokaler och laboratorium. Härtill komme de stora kostnader,
som betingades därav att de sakkunniga, som det syntes av hänsyn till
skeppsbyggeriundervisningens förläggande till Göteborg — och särskilt
marinöverdirektörens krav att de ingenjörer, vilka skulle anställas såsom
mariningenjörer, skulle få lika grundlig utbildning i ångteknik och Ihran örn
förbränningsmotorer som för närvarande lämnades dem vid tekniska högskolan
— föresloge att inom den mekaniska fackavdelningen skulle inrättas
professurer i ångteknik samt mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer,
samt att dessa två professurer skulle förses med i huvudsak liknande laboratorier
som de, som nu funnes i Stockholm i dessa ämnen.

De sakkunniga erkände även, att förläggandet av skeppsbyggeriundervisningen
till Göteborg skulle komma att medföra betydande merkostnader
gentemot sagda undervisnings förläggande till Stockholm, men holle före
att fördelarna av de större möjligheterna i Göteborg till samarbete med
industrien vore så stora, att de uppvägde dessa merkostnader.

Beträffande de sakkunnigas förslag till plan för den blivande fackavdelningen
för maskinbyggnad hyste avdelningen stora betänkligheter. Fackavdelningen
syntes närmast bliva en kopia av motsvarande fackavdelning
i Stockholm, åtminstone vad beträffade ämnena ångteknik och förbränningsmotorer.
Inom det mekaniska facket lorelåge emellertid andra för
vårt land vitala frågor och problem, som krävde sin lösning och som borde
få en plats på de tekniska högskolornas program. Det hade därför, enligt
avdelningens förmenande, varit riktigare, att skeppsbyggeriavdelningens
behov av undervisning i ångteknik och förbränningsmotorer tillgodosetts
på ett sätt, som ej i sii hög grad, som fallet vore i de sakkunnigas förslag,
influerat på hela den mekaniska fackavdelningens inriktning. Örn man bortsåge
från marinöverdirektörens fordringar, borde för de rena skeppsbyggarna,
d. v. s. skrovbyggarna, en tillfyllestgörande undervisning i sjömaskiner
och sjöångpannor kunna tillgodoses av en professor i dessa läroämnen,
såsom för närvarande vore fallet i t. ex. Trondheim.

De sakkunnigas framhävande av betydelsen av samarbetet mellan fackavdelningen
för skeppsbyggeri och industrien kunde avdelningen understryka.
Givetvis gällde samma även beträffande alla andra fackavdelningar.
De sakkunniga syntes emellertid särskilt avse samarbetets betydelse från
högskolans sida, men avdelningen ville påpeka, att behov av en dylik kontakt
eller snarare behov av tillgång till sakkunskap i skeppsbyggnadsteknik
och därmed besläktade frågor även lorelåge i motsatt riktning, och vidare,
att detta behov ej endast gällde varvsindustrien utan i än högre grad andra
institutioner och företag, som hade med .skeppsbyggeri och sjöfart att

40

Kungl. May.ts ''proposition Nr 135.

skaffa. Ur denna senare synpunkt torde behov av sakkunskap i minst lika
hög grad föreligga i Stockholm som i Göteborg, med tanke på att vid de
större varven den högre sakkunskapen i allmänhet redan fnnnes representerad
bland den egna personalen. Avdelningen ville i samband härmed erinra
om att marinöverdirektören på sin tid hos Kungl. Majit begärde, att
befattningen som professor i skeppsbyggnadslära vid tekniska högskolan
skulle förenas med konsulterande tjänstgöring vid marinförvaltningens ingenjörsavdelning.

Avdelningen kunde av ovanstående skäl ej anse, att de sakkunnigas förslag
att koncentrera skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg vore sakligt
motiverat.

Å andra sidan ansåge avdelningen, att det ur många synpunkter skulle
vara olyckligt, att Göteborg berövades de möjligheter till undervisning i
skeppsbyggeri, som sedan länge där förefunnits. Avdelningen hyste därför
den bestämda uppfattningen, att skeppsbyggeriundervisning borde meddelas
både vid tekniska högskolan i Stockholm och vid den föreslagna tekniska
högskolan i Göteborg. Avdelningen vore fullt övertygad om att örn
skeppsbyggeriundervisningen indroges på den ena eller andra platsen, bomme
snart nog på den plats, där indragning skett, behov åter att yppa sig
av en dylik undervisning i en eller annan form. Detta gällde ej minst för
tekniska högskolan i Stockholm med anledning av det nära sambandet mellan
flygteknik och skeppsbyggnad. Den flygtekniska undervisningen krävde
nämligen för en del flvgteknici en kompletterande undervisning i åtminstone
teoretiskt skeppsbyggeri.

Chefen för marinstaben har framhållit önskvärdheten av att utbildningen
av blivande mariningenjörer kunde försiggå vid en fullständig teknisk
högskola, där samtliga fackavdelningar funnes representerade. Ett förläggande
av skeppsbyggeriundervisningen enbart till Göteborg skulle därjämte
medföra vissa olägenheter för mariningenjörsutbildningen. För flottans
del vore sålunda möjligheterna till samarbete mellan lärarna i skeppsbyggeri
och maskinbyggnad å ena sidan och marinförvaltningen å andra
sidan av stort värde. Detta samarbete komme givetvis att i viss grad försvåras,
om undervisningen i dessa ämnen helt eller delvis förlädes till
Göteborg.

Tillkomsten av en skeppsprovningsanstalt vore för flottan av största betydelse.
En sådan syntes dock böra organiseras såsom en självständig anstalt
och spörsmålet örn dess tillblivelse frikopplas från frågan om de tekniska
högskolorna.

Varvschef en vid Karlskrona örlogsvarv har bland annat framhållit, att
önskvärdheten att i Göteborg få anlagd en för varvsindustrien användbar
modellförsöksränna av stora dimensioner icke syntes behöva utgöra något
skäl för att från tekniska högskolan bortflytta den skeppsbyggeriundervisning,
som med framgång bedrivits där i cirka 50 år. I likhet med lärarkollegiet
vid tekniska högskolan ansåge varvschefen även att driften vid en
ny stor modellränna för varvsindustriens behov ej med fördel kunde kombineras
med högskoleundervisningen. Den föreslagna koncentrationen av
den högre skeppsbyggeriundervisningen till endast cn i Göteborg förlagd
högskola ville varvschefen bestämt avstyrka särskilt med hänsyn till de
olägenheter, som ett förflyttande av de blivande mariningenjörernas teoretiska
utbildning från Stockholm, där flottans ledning och ett örlogsvarv
vore förlagda, skulle medföra.

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Varvschef en vid Stockholms örlogsvarv har såsom sammanfattning av
sitt yttrande i ärendet anfört, att han finge avstyrka de sakkunnigas förslag
örn indragning av nuvarande fackavdelningen för skeppsbyggnad vid
tekniska högskolan i Stockholm och örn koncentration av ali högskoleutbildning
av skeppsbyggnadsingenjörer till det ombildade Chalmerska
institutet. Därest en koncentration, vilken emellertid i betraktande av den
numera årligen ökade tillströmningen av studerande inom facket syntes
oklok och måste avrådas såsom för skeppsbyggnadskonsten och rekryteringen
av dess utövare skadlig och olycklig, det oaktat skulle bliva oundviklig,
borde densamma ske till tekniska högskolan i Stockholm.

Marinöverdirektören och chefen för mariningenjörkåren, i vilkens yttrande
marinförvaltningen i huvudsak instämt, har anfört bland annat

följande: , , , , ,

Behovet av en modellränna för marinen och för den svenska skeppsbyggnadsmdustrien
vöre höjt över all diskussion, likaså att den snarast
borde komma till utförande. För marinen skulle detta vara av utomordentligt
stor betydelse och medgiva modellprovning i större utsträckning, än
vad nu vore fallet, till följd av de stora kostnader, som provning i utlandet
medförde.

Man kunde ifrågasätta om det vore lämpligt att förlägga anstalten till
Göteborg. Många skäl kunde anföras för dess förläggning till Stockholm.
Då emellertid från Göteborgshåll stort intresse visats och stora uppoffringar
syntes hava gjorts för att främja den hydrodynamiska forskningen, vöre
intet att erinra mot förläggningen till Göteborg. Den merkostnad, sorn för
marinens del därigenom uppkomme i jämförelse med förhållandet vid förläggning
till Stockholm, vore icke av stor betydelse.

Den föreslagna kombinationen med Chalmers tekniska högskola vöre
dock icke lämplig. Ett »hälftenbruk» mellan industri och marin å ena sidan
och en högskola å den andra komme med säkerhet att leda till slitningar,
på vilka undervisningen skulle bliva lidande. Genom att i lokalt hänseende
inrymma rännan i den föreslagna högskolan skulle man fastlåsa dess utvecklingsmöjlighet.
Skeppsprovningsanstalten borde uppföras a en tomt,
som möjliggjorde en framtida utbyggnad av anläggningen. Frågan örn
skeppsprovningsanstalt borde av anförda skäl helt frikopplas fran den föreliggande
frågan om de tekniska högskolorna.

I fråga örn skeppsbyggeriundervisningen ville marinöverdirektören framhålla,
att örn man toge medeltalet under perioden 1921—1934 av antalet
skeppsbyggare vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut bleve
antalet vid högskolan 52 och vid institutet 12. Det. hade alltså varit mer än
4 gånger så många elever vid den förra anstalten som vid den senare. De
sakkunniga hade anfört, att elever vid tekniska högskolan sökt sig lii på
skeppsbyggnadsfackskolan för att sedan söka sig över på andra fackavdelningar.
Här framställde sig osökt frågan: skulle det inte vara möjligt att
bland de i medeltal 52 eleverna vid tekniska högskolan gallra ut 12 stycken
dylika elever, vilka av de sakkunnigas uttalande att döma haft lör låga
betyg för att komma in i de andra avdelningarna och sålunda endast på
grund av platstillgång intagits i skeppsbyggeriavdelningen. Det vore orätt
att dylika elever skulle blockera skeppsbyggnadsavdelningen. Vore de av
andra skäl önskvärda på tekniska högskolan, borde övriga fackavdelningar
(»kas för att kunna emottaga deni. T sä fall skulle man utan några som helst
utvidgningar kunna vid tekniska högskolan taga hand örn samtliga ( hal -

42

Kunell. Maj:ts proposition Nr 135.

illers tekniska instituts skeppsbyggare. En överflyttning av Chalmers tekniska
instituts skeppsbyggare till tekniska högskolan skulle alltså endast
ninebära en enkel rationalisering av skeppsbyggeriundervisningen. Man
skulle viel ett dylikt arrangemang i nybyggnader för Chalmers tekniska
högskola kunna spara omkring hälften av de för skeppsprovningsanstalten
och skeppsbyggeribyggnaden upptagna (.470,000 + 54,000 =) 424,000 kronor,
alltså i runt tal 200,000 kronor. Härvid vore även att märka, att man
i sa fall vid Chalmers tekniska institut icke skulle behöva för de blivande
mariningenjörernas del meddela den undervisning i äng- och motorteknik,
som »icke utan betydande kostnader för nybyggnader lii. lii.» kunde meddelas
i Göteborg. Det vore sålunda tydligt, att det bleve betydligt billigare
att koncentrera skeppsbyggeriundervisningen till tekniska högskolan i
Stockholm än tvärt örn.

Medan antalet elever vid tekniska högskolans d<eppsbyggnad.sfackskola
visat en jämn ökning, hade det vid Chalmers tekniska institut visat tendens
att minskas. De av de sakkunniga angivna fördelarna av skeppsbyggeriundervisningens
förläggande till Göteborg hade tydligen icke varit tillfyllest
för att säkerställa tillströmningen av studerande vid den därstädes förlagda
anstalten. Orsakerna härtill lage sannolikt i den större tekniska allmänbildning,
som erhölles vid tekniska högskolan och som gåve de utexaminerade
ingenjörerna större möjligheter till utkomst. Att de därvid mången gång
) imnit anställning i annan verksamhet än det »rena skeppsbyggeriet» vore
icke att beklaga. En sadan möjlighet vore väl motiverad med hänsyn till de
ojämna konjunkturförhallandena inom det »rena skeppsbyggeriet».

Inför de ovan anförda förhållandena vore det omöjligt att tillstyrka
skeppsbyggeriundervisningens borttagande fran tekniska högskolan. Tvärtom
mäste man payrka, att kravet på inrättandet vid tekniska högskolan av
en professur i teoretiskt och en i praktiskt skeppsbyggeri snarast måtte tillgodoses.

\ ad anginge fackavdelningen för maskinbyggnad skulle här endast givas
uttryck åt den tvekan man måste hysa, huruvida undervisningen i ångmaskinlära
och förbränningsmotorer med möjlighet till laborationer vid den
nya högskolan inom en snar framtid skulle kunna komma upp till samma
höga niva som vid tekniska högskolan. Earhagorna för att de upptagna
kostnaderna icke skulle visa sig tillräckliga syntes här särskilt framträdande.
Därest skeppsbyggeriundervisningen Indes helt till tekniska högskolan
i Stockholm bleve emellertid förhållandet ett helt annat beträffande
maskinbyggnadsfackskolan och möjligheterna till en differentiering större.

De tdl mariningenjörkåren hörande specialingenjörerna artilleri-, elektro-,
mm-, radio-, stations-, torped- och verkstadsingenjörer samt kemist ävensom
alla i marinens tjänst varande civila ingenjörer erhölle anställning vid
marinen först efter genomgången utbildning. Någon inriktning av utbildningen
för tjänst vid munnen förekomnie därför icke och de specmlkunskaper,
som eventuellt kunde vara erforderliga, måste inhämtas först efter
erhållen anställning vid marinen.

Helt annat vore förhållandet med de egentliga mariningenjörerna. Dessa
antoges efter avlagd studentexamen såsom mariningenjörskadetter och
erhölle därefter utbildning dels praktisk a flottans och privata varv samt
ombord å flottans fartyg dels teoretisk vid tekniska högskolan, vars fackavdelning
för skeppsbyggnad genomginges. De följde därvid i stort sett den
laroplan, som vore bestämd för övriga studerande i nämnda fackavdelning,

Kungl. Maj.ts proposition Nr 185. 43

varvid bland de valfria läroämnena vissa kombinationer vore föreskrivna
och läroämnet mekanisk teknologi utbyttes mot specialkurs i krigsfartygs
konstruktion. Denna kurs meddelades nu under en tiel av omkring 18 veckor
med Iva timmar i veckan, sålunda sammanlagt omkring 36 timmar, oell
förlädes till 3:e eller 4:e året vid tekniska högskolan på så sätt, att två årskurser
gemensamt erhölle undervisning vart annat år. En utökning av kursen
vore önskvärd. Undervisningen meddelades av en i marinförvaltningen
tjänstgörande mariningenjör. Fördelen härav vore påtaglig, enär eleverna
därigenom komme i beröring med inom flottan aktuella problem.

Därest skeppsbyggeriutbildningen enligt de sakkunnigas förslag skulle
förläggas till Göteborg, bleve det nödvändigt att under erforderlig tid kommendera
en eljest i marinförvaltningen tjänstgörande mariningenjör till
Göteborg. En koncentration av kursen med större antal timmar i veckan
vore säkerligen möjlig endast i ringa män. Undervisningen vöre nu förlagd
till kvällarna och ett i anspråkstagande av ett större antal timmar under
dagarna skulle säkerligen vålla kollision med övrig undervisning. Ett avstående
av en mariningenjör från marinförvaltningen läte sig med nuvarande
tillgång på mariningenjörer icke göra, emedan antalet redan nu
vore för litet. Man måste därför räkna med ytterligare en mariningenjör
för detta ändamål. Under den tid, han icke användes för undervisningen,
funnes fullt upp av arbete för honom inom marinförvaltningen.

Därest man räknade med fyra månaders kommendering vart annat år
till Göteborg, beräknades lön samt rese- och traktamentsersättning för
denna tid till omkring 4,300 å 4,800 kronor vart annat år.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att det borde noga övervägas, huruvida
det vore välbetänkt att enligt de sakkunnigas förslag slopa fackskolan
för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan och fackskolorna för kemi och
arkitektur vid institutet vid institutets övergång till teknisk högskola. Härtill
hade de sakkunniga måhända föranletts av önskemålet att framlägga
ett omorganisationsförslag med utsikt att ur ekonomisk synpunkt vinna
statsmakternas gillande, men byggnadsstyrelsen ville framhålla, att detta
givetvis icke finge vara avgörande, då det gällde att skapa en organisation,
som sakligt sett bäst främjade högskoleundervisningen.

Sveriges industriförbund har beträffande skeppsbyggnadsfackskolan anslutit
sig till det framlagda förslaget såväl beträffande fackskolans förläggande
till Göteborg som i frågan örn upprättandet därstädes av en skeppsprovningsanstalt,
avsedd både för undervisningen och industrien. Härvidlag
betonade emellertid förbundet nödvändigheten av att tillräckliga anslag
tilldelades vederbörande i och för anskaffande av erforderlig utrustning.

Kommerskollegium har i sitt yttrande anfört bland annat följande:

Kollegium kunde ansluta sig till de sakkunnigas förslag örn sammanförandet
av landets högre tekniska undervisning inom skeppsbyggnadsfacket
till en avdelning vid Chalmers tekniska institut. Det förefölle, soln
om utbildningsbehovet för skeppsbyggnadsteknici i egentlig mening ej
skulle vara större, än att det lämpligen borde tillgodoses endast vid en högskola
inom landet, varvid det oundvikliga kravet på hög standard såväl
i fråga örn erforderlig utrustning som i övriga hänseenden borde kunni!
lättare bliva tillfredsställt.

Flir skeppsbyggeriundervisningens förläggning till (löteborg talade i icke
ringa mån deli omständigheten, att därstädes i betydligt större utsträckning
jin i Stockholm personlig kontakt för både lärares och elevers del

44

Kungl. Marits proposition Nr 135.

kunde erhållas med varvsindustrien. Kollegium ville i detta sammanhang
påminna örn att trenne av landets största varvsföretag vore förlagda till
Göteborg.

Av synnerlig vikt torde också, såsom de sakkunniga framhållit, vara, att
undervisningen i Göteborg syntes komma att kunna bedrivas i nära samarbete
med den skeppsprovningsanstalt därstädes, i fråga örn vilken de sakkunniga
framställt vissa förslag och hemställt om beviljande av medel för
anskaffande av en modellränna. Även frånsett, att från enskilt håll medel
i rätt stor utsträckning syntes stå eller kunna ställas till förfogande för
inrättande av nämnda anstalt i Göteborg, torde denna ort i och för sig få
anses vara en naturlig förläggningsplats för densamma i betraktande av
den stora omfattning den enskilda varvsindustrien, som nämnt, hade i
Göteborg och det intresse, som från dennas sida visats ifrågavarande angelägenhet.

Statskontoret anför i sitt yttrande följande:

I likhet med de sakkunniga förmenade statskontoret, att en centraliserjng
av undervisningen i skeppsbyggeri vore önskvärd. Däremot tilltrodde
sig ämbetsverket icke att bedöma, huruvida centraliseringen lämpligen
borde ske till Göteborg eller till Stockholm. Ämbetsverket ville emellertid
framhålla, att en förläggning till Göteborg bomme att medföra ökade engångsutgifter
för staten, särskilt med hänsyn till de stora anläggningskostnaderna
för en ifrågasatt provningsränna, medan i Stockholm en ränna, tillräcklig
för undervisningens behov, redan funnes. Den föreslagna rännan
skulle erhålla betydligt större dimensioner än den i Stockholm, huvudsakligen
beroende på, att densamma vore avsedd att tillika direkt tjäna skeppsbyggnadsindustriens
behov. Vid sådant förhållande syntes kunna ifrågasättas,
huruvida icke, såvida skeppsbyggeriundervisningen förlädes till
Göteborg, den föreslagna rännan borde kunna — till minskande av statsverkets
utgifter för rännans anläggande — komma till stånd genom ekonomisk
medverkan från sagda industris sida. Till jämförelse finge erinras om
den samverkan av liknande art mellan staten och pappersmasseindustrien,
som förekommit vid inrättandet av professuren i cellulosateknik och träkemi
vid tekniska högskolan (proposition nr 226/1927).

Svenska teknologiöreningen har framhållit följande:

Sakkunniga hade föreslagit att, i samband med att undervisningen i
skeppsbyggnadskonst koncentrerades till Göteborg, låta bygga en större tank
för modellförsök. Ehuru föreningen bestämt avstyrkte skeppsbyggnadsavdelningens
borttagande från tekniska högskolan, ville föreningen tillstyrka, att
den föreslagna försökstanken bomme till utförande, varvid dock förordades
en från den tekniska undervisningen helt fristående organisation, i likhet
med vad som tillämpats beträffande statens provningsanstalt. Varvsindustrien
och marinen hade framhållit behovet för vårt land att hava tillgång
till en större tank, än den som för närvarande funnes vid tekniska högskolan,
ett behov, som tydligen kunde med större fördel tillfredsställas,
därest frågan örn tankens byggande ej sammankopplades med frågan örn
Chalmers tekniska instituts omorganisation.

Sveriges varvsindustriförening anför:

Det svenska skeppsbyggeriets tyngdpunkt läge obestridligen på västkusten
och enligt statistiken för de senaste tio årens verksamhet hade ungefär
98 procent av inom landet nybyggt tonnage levererats från varven på
västkusten, varav en mycket stor del från Göteborg.

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Det syntes föreningen ligga i öppen dag att utbildningen av skeppsbyggnadsingenjörer
i en miljö, som i så hög grad som i Göteborg linge sin särprägel
av sjöfart och varvsrörelse, måste ge närmare kontakt med det praktiska
livet och yrkets praktiska problem och därför lämnade avsevärt bättre
resultat, än örn utbildningen enbart koncentrerades till Stockholm, som
i avseende på skeppsbyggeri vore av mindre betydelse. .

Härför talade också det faktum, att Chalmers tekniska instituts fackskola
för skeppsbyggnadskonst tillfört varvsindustrien det overvagande
flertalet av dess ledande ingenjörer i trots av att tekniska högskolan i mer
än 40 år haft en fackskola för skeppsbyggnadskonst, som enligt statistiken
varit mycket flitigt besökt.

Det torde vara riktigt, att elevantalet vid fackskolan for skeppsbyggeri
icke torde komma att överskrida det antal, som lämpligen kunde beredas
plats vid en högskola. Om statsmakterna därför skulle finna nödvändigt
att av besparingshänsyn utnyttja detta förhållande, ansage föreningen att
icke endast varvsrörelsen utan även landet i dess helhet vöre bäst betjänt
med förläggandet av fackskolan för skeppsbyggnadskonst till Göteborg.
Hänsynen till utbildningen av mariningenjörer, som nu skedde vid tekniska
högskolan i Stockholm, torde icke behöva anses innebära något hinder härför
i händelse Chalmers tekniska institut omorganiserades till högskola.
Tvärtom torde även mariningenjörsaspirantema hava stor fördel av att fa
bedriva sina studier i en stad, där ofta marina byggen utfördes.

Beträffande den föreslagna provningsrännan vore tanken att kombinera
den högre tekniska utbildningen med ett laboratorium för hydro-dynamisk
forskning icke ny vare sig i Skandinavien eller på kontinenten. Varvsmdustriföreningen
ansåge visserligen ett dylikt laboratorium icke vara nödvändigt
med hänsyn till elevernas utbildning, men hälsade ur andra synpunktei
med stor tillfredsställelse, att statsmakterna i årets statsverksproposition
bebådat ett förslag om anslag till påbörjande av en modellprovmngsränna
i Göteborg av tillräckligt stora dimensioner för att kunna tillgodose mdustriens
betydande behov. Att samtliga varv på sträckan fran Malmö ti
Göteborg samt de ledande rederierna redan förklarat sig villiga betala
driftkostnaderna för en dylik provningsanstalt under det första året visade
det stora intresset för denna angelägenhet. Genom redan gjorda och planerade
donationer från såväl skeppsbyggnads- som rederihall säkerställdes
kostnaderna för moderna forskningsarbetens bedrivande i provningsrännan,
så att de mera affärsmässiga undersökningarna ej behövde betalas efter
högre taxor än de, som tillämpades i utlandet. Uppenbart skulle studerandena
vid Chalmers tekniska institut kunna hava stor nytta av provmngsrännan
ur laboratoriesynpunkt, men framför allt skulle den göra varvsoch
rederirörelsen stora tjänster. .

Varvsindustriföreningen finge alltså varmt tillstyrka, att i den händelse
statsmakterna av ekonomiska skäl funné en centralisering av undervisningen
i skeppsbyggnadskonst erforderlig, denna utbildning förlädes till
Göteborg, som även borde vara platsen för byggandet av en modellprovningsanstalt.

46

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

Avtal mellan Kungl. Majit och kronan
samt Göteborgs stad.

I det av 1919 års sakkunniga avgivna betänkandet beträffande nybyggnader
för institutets kemiska och fysiska institutioner framlade dessa
sakkunniga ett förslag till avtal mellan Kungl. Mnjit och kronan genom
institutets styrelse och Göteborgs stad genom dess drätselkammare rölande
upplåtande av vissa markområden, gällande under förutsättning av
Kungl. Maj:ts och stadsfullmäktiges bifall. Sedan stadsfullmäktige i Göteborg
beslutat för sin del godkänna detta avtal, beslöt Kungl. Majit den 31
december 1920 godkänna detsamma med vissa av stadsfullmäktige vidtagna
ändringar.

Enligt detta avtal överläte Göteborgs stad »i syfte att bereda Kungl.
Majit och kronan möjlighet dels att uppföra en kemisk och en fysisk institutionsbyggnad
och dels att uppföra byggnader, avsedda att inrymma den
nuvarande högre avdelningen vid Chalmerska institutet eller en densamma
ersättande högre teknisk läroanstalt», at Kungl. Majit och kronan med full
äganderätt utan ersättning en areal örn 96,000 kvadratmeter av stadens
egendomar Landala och Gibraltar. I överensstämmelse med överlåtelsens
syfte finge området endast användas för nyss angivna ändamål. De kemiska
och fysiska institutionsbyggnaderna skulle vara uppförda å den överlåtna
arealen inom fem år (denna frist förlängdes senare till den 31 december
1926) samt byggnader för den högre tekniska läroanstalten i övrigt
mom femton år, allt räknat från och med den 1 januari 1920. För den händelse
Kungl. Maj .t och kronan i något avseende bröte emot nyss angivna
bestämmelser, skulle det upplatna området omedelbart i gravationsfritt
skick återlämnas till staden utan någon som helst ersättning; dock skulle,
därest Kungl. Majit och kronan inom föreskriven tid uppfört en eller flera
av de avsedda byggnaderna, Kungl. Majit och kronan bibehållas vid sin
äganderätt till sa mycket av den överlåtna arealen, som erfordrades för att
den eller de uppförda byggnaderna kunde fylla sitt ändamål, under förbehåll
att Kungl. Majit och kronan i övrigt iakttoge vederbörande bestämmelser.
Storleken av och gränserna för den areal, som sålunda erfordrades, skulle,
i regel, bestämmas av styrelsen för institutet samt drätselkammaren i Göteborg.

Å ifrågavarande område hava sedermera uppförts byggnader för de
kemiska och fysiska institutionerna. Några andra byggnader för institutets
räkning hava icke uppförts på området.

Genom beslut den 4 november 1932 anbefallde Kungl. Majit institutets
styrelse att träda i underhandlingar med Göteborgs stad angående utsträckning
av den tid, inom vilken enligt ovannämnda avtal byggnader för en
högre teknisk läroanstalt skulle vara uppförda.

I skrivelse den 7 december 1933 anmälde styrelsen, att styrelsen hos

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Göteborgs stads drätselkammare, andra avdelningen, hemställt om förlängning
av denna tid med ytterligare tio år, alltså till och med den 31 december
1944.

I anledning av styrelsens ifrågavarande framställning hade avdelningen
anfört, att den vore villig tillmötesgå styrelsens framställning med den
begränsning att uppskovet bestämdes till fem år, därvid nybyggnadsskyldigheten
således skulle vara fullgjord senast den 31 december 1939. Emellertid
hade — framhölle avdelningen — behov framträtt för staden att återfå
viss del av de genom avtalet överlåtna områdena. Därvid avsåges ett område
norr örn den till det överlåtna området gränsande idrottsplatsen, innehållande
en areal av vid pass 4,080 kvadratmeter. Utgående från dessa synpunkter
hade avdelningen upprättat förslag till överenskommelse med bestämmelser,
innefattande medgivande till ett femårigt uppskov med fullgörandet
av byggnadsskyldigheten och överlåtelse till staden av ovannämnda
areal. Det vore emellertid styrelsens avsikt att träda i närmare
förhandlingar med staden, innan ärendet underställdes Kungl. Maj:ts
prövning.

Institutets styrelse har i skrivelse den 29 oktober 1935 meddelat, att förhandlingarna
med Göteborgs stad slutförts och resulterat i en överenskommelse,
vilken av stadsfullmäktige den 19 september 1935 godkänts och av
styrelsens ordförande preliminärt undertecknats. Med överlämnande av
berörda överenskommelse hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t ville godkänna
densamma.

Enligt överenskommelsen utsträcktes den i 1920 års avtal angivna tidsfristen
för färdigställande av vissa byggnader till den 1 januari 1945. Kungl.
Majit och kronan överläte till staden med full äganderätt i gravationsfritt
skick utan ersättning av det inom egendomen Gibraltar belägna område,
som enligt förenämnda avtal med tillägg av staden överlåtits till Kungl.
Majit och kronan, en markareal om cirka 4,080 kvadratmeter, som funnes
närmare utmärkt å en i överenskommelsen åberopad karta. Ifrågavarande
markareal skulle tillträdas av staden, så snart överenskommelsen bleve slutligt
giltig. Staden förbunde sig att icke å det överlåtna området uppföra
andra byggnader än enbart för idrottsändamål avsedda byggnader av högst
en vånings höjd. Det ålåge staden att ensam vidkännas kostnaderna för
lagfart å markarealen i fråga. Överenskommelsen vore giltig endast under
förutsättning, att densamma bleve av stadsfullmäktige i Göteborg samt
Kungl. Majit godkänd före den 1 juni 1936.

Kammarkollegiet har i avgivet utlåtande i ärendet den 5 december 1935
anfört bland annat följande:

Utredningen i ärendet gåve vid handen, att ifrågavarande markareal
enligt hittills uppgjorda planer icke varit avsedd att bebyggas med några
för institutet erforderliga byggnader samt att institutet inom överskådlig
tid icke syntes hava något behov av samma markareal. Den i överenskommelsen
intagna bestämmelsen örn förbud för staden att å området uppföra
andra byggnader jin enbart för idrottsändamål avsedda sådana av högst
en vånings höjd, syntes i tillfredsställande mån förhindra uppkomsten invid
institutet av skymmande eller eljest olämplig bebyggelse å området.
Därest institutet i framtiden emot förmodan skulle komma i behov av området,
underlättade samma förbud områdets återförvärvande till Kungl.

48

Kungl. May.ts proposition Arr 135.

Maj :t och kronan. Servitutsinteckning i området till säkerhet för beståndet
av nämnda byggnadsförbud torde icke vara erforderlig. Den del av området,
som ej vore avsedd för gatubreddning, borde emellertid i stadsplanen
angivas såsom avsedd för lekfält och således undantagen från bebyggelse
för bostadsändamål; och borde det åligga staden att gå i författning om
åvägabringandet av dylik anteckning.

Enligt överenskommelsen stadgades vidare, att det skulle åligga staden
att ensam vidkännas kostnaderna för lagfart å den till staden överlåtna
markarealen. I föreliggande överenskommelse saknades emellertid närmare
bestämmelser örn vem som skulle gälda kostnaderna för områdets behöriga
avskiljande från stamfastigheten ävensom övriga med överlåtelsen förbundna
kostnader. Kollegiet ansåge nu nämnda kostnader böra i likhet med
lagfartskostnaderna bestridas av staden. Något formligt tillägg till överenskommelsen
syntes emellertid knappast böra av sådan anledning göras.
Tillräckligt syntes vara med en förklaring från kronans sida, att det förutsattes,
att staden komme att betala samtliga med överlåtelsen förenade
kostnader.

Såsom en olägenhet med det år 1920 ingångna avtalet finge slutligen
anmärkas den otydlighet, som förelåge beträffande det behov av utrymmen
för institutet, som skulle tillgodoses, och sålunda det antal särskilda
byggnader, som skulle förefinnas å det genom avtalet upplåtna området,
för att detta skulle anses fullbyggt. I anslutning till nu förevarande tillläggsavtal
innebure detta en ovisshet, rörande vilka byggnader som återstode
att uppföra under den i tilläggsavtalet angivna tioårsperioden innan
kronan skulle enligt 1920 års avtal få tillträda i dess helhet det av staden
skänkta området, varå kronan emellertid erhållit lagfart. Anledning hade ej
ansetts föreligga att, när 1920 års avtal var föremål för Kungl. Maj:ts prövning,
göra anmärkning beträffande formuleringen i förevarande avseende,
men hade kammarkollegiet ansett sig böra här påpeka förhållandet.

Med nu gjorda erinringar funne sig kammarkollegiet böra tillstyrka, att
ifrågakomna markareal örn cirka 4,080 kvadratmeter återlämnades till
staden samt att den underställda överenskommelsen även i övrigt godkändes
av Kungl. Maj:t.

Statskontoret har i yttrande den 23 december 1935 anfört huvudsakligen
följande:

Statskontoret hade intet att invända mot att ifrågavarande markområde
i förevarande sammanhang återlämnades till Göteborgs stad. Dock torde
—- såsom kammarkollegiet framhållit -—• förutom lagfartskostnaderna såväl
kostnaderna för områdets avskiljande från stamfastigheten som övriga med
överlåtelsen förbundna kostnader böra gäldas av staden.

Såvitt statskontoret kunnat finna, hade ovanberörda avtal av år 1920
icke underställts riksdagen för godkännande. Med hänsyn härtill och till
övriga i ärendet förekommande omständigheter samt under erinran tillika
örn 1935 års riksdags beslut örn bemyndigande (skrivelse nr 35) att i vissa
fall avstå mark från kronoegendomar eller upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt
till sådan mark syntes — även om nyssnämnda riksdagsbemyndigande
icke vore direkt tillämpligt i förevarande fall — ärendet knappast
beböva hänskjutas till riksdagen.

Genom remiss den 8 januari 1936 har Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelsen
i Göteborg att från stadsfullmäktige därstädes inhämta yttrande med
anledning av vad kammarkollegiet i detta ärende anfört.

Ifrågavarande remissvar har ännu icke inkommit.

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

49

Anslag för Chalmers tekniska institut
under budgetåret 1936/1937.

Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är nu uppfört med 254,700 kronor
och disponeras enligt efterföljande av 1935 års riksdag fastställda avlöningsstat: Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 207,600

Anm.: Från förestående anslagspost skall utgå jämväl ersättning till
den eller de personer, som förordnas att uppehålla någon del av rektors
undervisningsskyldighet som professor.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a) Lön och tjänstgöringspenningar .... kronor 7,000

Avlöningsstat.

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

En verkstadsingenjör...................

Anm.: Lönen kan efter 5 år höjas med 500 kronor och
efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

2,400

1,600

4,000

En lärare i frihandsteckning.............

Anm.: Lönen kan efter 5 år höjas med 400 kronor och
efter ytterligare 5 år likaledes med 400 kronor.

1,800

1,200

3,000

Summa kronor

—

—

7,000

b) Ålderstillägg, förslagsvis...........kronor 900

c) Ersättningar till vikarier, förslagsvis » 100 förslagsvis 8,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit............................... kronor 49,900

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal....... » 67,900

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän................................. » 3,300

Summa kronor 336,700

Särskilda uppbördsmedel:

Elevavgifter........................ kronor 82,000

Nettoutgift kronor 254,700

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 maj 1935 skall ur den ovannämnda
anslagsposten å 67,900 kronor till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
utgå bland annat arvode åt skrivbiträde med 1,800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 135.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Institutets styrelse har i skrivelse den 14 september 1935 gjort framställning
örn beredande för nästa budgetår av ökade medel till avlönande av
speciallärare, assistenter och skrivbiträden samt av anslag till lön åt ett
biblioteksbiträde. Dessa förslag skulle medföra en anslagsökning av inalles
9,500 kronor.

Härjämte har styrelsen anmält, att den å övergångsstat uppförde läraren
i frihandsteckning under år 1935 avgått med pension, och har därför föreslagit,
att denna befattning indrages och i stället två speciallärartjänster
inrättas i samma ämne, en för den högre och en för den lägre avdelningen.

Tjänstgöringen för nämnde lärare å övergångsstat hade omfattat 16
veckotimmar, varav 8 i den högre och 8 i den lägre avdelningen. Styrelsen
föresloge, att arvodet för specialläraren i högre avdelningen måtte bestämmas
till 2,400 kronor per år och motsvarande arvode i lägre avdelningen till

2.000 kronor per år. Vid bifall till styrelsens förslag skulle anslagsposten till
avlöningar till tjänstemän å övergångsstat minskas med inalles 3,400 kronor,
nämligen delposten till lön och tjänstgöringspenningar med 3,000 kronor
till 4,000 kronor och delposten till ålderstillägg med 400 kronor till 500
kronor samt vidare anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän med 1,450 kronor till 1,850 kronor. Däremot
skulle anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, ökas med 4,400 kronor till 54,300 kronor. Nämnda förslag
skulle alltså föranleda en anslagsminskning med (3,400 + 1,450 — 4,400 =)
450 kronor.

Vidare har styrelsen hemställt, att det ovannämnda anslagsbeloppet tillarvode
åt skrivbiträde måtte höjas med 1,800 kronor till 3,600 kronor, vilket
skulle medföra en ökning av anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal till 69,700 kronor.

Det ur det nuvarande anslagsbeloppet avlönade skrivbiträdet hade en
daglig tjänstgöring av 4 timmar. Hennes tjänstgöring motsvarade närmast
ett kanslibiträdes. Göromålen å kansliet fordrade vissa tider betydligt utsträckt
tjänstgöring och anlitande av tillfällig skrivhjälp. Ersättning härför
hade tidigare anslagits ur elevavgifter. På grund av den nu tillämpade
riksstatsuppställningen torde särskilt anslag böra begäras. De alltmer ökade
göromålen å kansliet hade kunnat fullgöras endast därigenom, att rektor
och sekreterare i stor utsträckning personligen utskrivit avgående brev av
mindre vikt.

Slutligen har styrelsen anfört, att de i avlöningsstaten till ett belopp av

82.000 kronor beräknade elevavgifterna torde kunna för nästa budgetår
höjas med 1,000 kronor till 83,000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 14 oktober 1935 förklarat sig icke
kunna — i avvaktan på resultatet av den utredning, som vore att förvänta
från 1934 års sakkunniga — tillstyrka någon utvidgning av institutets nuvarande
organisation.

1934- års sakkunniga hava i avgivet utlåtande i ärendet den 26 oktober
1935 bland annat förklarat sig icke hava något att erinra emot styrelsens
förslag örn arvode till speciallärare i frihandsteckning och till skrivbiträden.

I sitt sedermera avgivna betänkande hava de sakkunniga hemställt, att

51

Kungl. Marits proposition Nr 135.

Kungl. Majit måtte — förutom de förslag Kungl. Majit med anledning av
styrelsens för institutet medelsäskanden kunde finna anledning framlägga
för 1936 års riksdag — föreslå samma års riksdag att från och med ingången
av budgetåret 1936/1937 ej mindre vid institutet inrätta dels en
professur i lönegraden B 28 i ämnet mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer,
dels en professur i lönegraden B 28 i ämnet byggnadsteknik, dels
en befattning såsom sekreterare och kamrerare i lönegraden B 24, dels ock
en befattning såsom kassör och kansliskrivare i lönegraden Bil, än även
indraga vid institutet utgående arvoden till: sekreteraren, kamreraren, en
.speciallärare i ämnet explosionsmotorer samt en speciallärare i ämnet
byggnadsteknik.

Lärarkollegiet vid institutet, varmed institutets styrelse instämt, har i
sitt över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrande gjort framställning
om att den av de sakkunniga i samband med institutets övergång till högskola
föreslagna uppflyttningen av professorerna till lönegraden B 30 måtte
beslutas träda i kraft redan den 1 juli 1936.

Omkostnader, förslagsanslag. Detta anslag är nu uppfört med 54,700
kronor. Enligt den av Kungl. Majit den 17 maj 1935 fastställda omkostnadsstaten
för institutet utgår till expenser ett belopp av förslagsvis 53,950
kronor, varav förslagsvis 27,450 kronor till bränsle, lyse och vatten samt
högst 26,500 kronor till övriga expenser, samt vidare ett belopp av förslagsvis
1,600 kronor till publikationstryck.

Institutets styrelse har i skrivelse den 14 september 1935 anfört, att utgifterna
för bränsle, lyse och vatten under budgetåret 1934/1935 uppgått
till omkring 30,500 kronor och för nästa budgetår uppskattades till 30,000
kronor, innebärande en anslagshöjning med 2,550 kronor. Utgifterna för
övriga expenser uppgingo under förstnämnda budgetår till omkring 28,300
kronor. För budgetåret 1936/1937 erfordrades 28,500 kronor, motsvarande
en anslagshöjning med 2,000 kronor. Å andra sidan kunde anslagsmedlen
till publikationstryck minskas med 1,000 kronor till 600 kronor.

Förevarande anslag skulle alltså enligt styrelsens förslag för nästa budgetår
uppföras med ett med (2,550 + 2,000 — 1,000 =) 3,550 kronor till
58,250 kronor höjt belopp.

Materiel m. m., reservationsanslag. Förevarande anslag utgår nu med
44,500 kronor, varav — jämlikt Kungl. Majits beslut den 17 maj 1935
— 42,500 kronor till samlingar och laborationer och 2,000 kronor till verkstaden.

Styrelsen har i skrivelse den 14 september 1935 anfört, att nämnda belopp
å 42,500 kronor vore för knappt och ej medgåve den löpande förnyelse
för ersättning av förslitna och omoderna instrument, som fordrades för ett
tillfredsställande arbete. Med hänsyn härtill hemställde styrelsen örn en
anslagshöjning med 5,000 kronor till 47,500 kronor.

Departe mentschefen.

52 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.

Bokinköp och bokbindning för institutets bibliotek, reservationsanslag.
Stipendier m. m., reservationsanslag. Dessa båda anslag utgå nu med respektive
15,000 kronor och 900 kronor.

Styrelsen har i skrivelse den 11 september 1935 hemställt örn anvisande
av oförändrade anslag för nästa budgetår.

Uppförande och inredning av byggnad för fackavdelningen för skeppsbyggeri
jämte modellränna, reservationsanslag.

193lf. års sakkunniga hava för uppförande och inredning av ifrågavarande
byggnad i huvudsaklig överensstämmelse med vid de sakkunnigas betänkande
fogade ritningar hemställt örn beviljande av ett anslag å 700,000
kronor för budgetåret 1936/1937.

Utrustning för modellränna vid fackavdelningen för skeppsbyggeri, reservationsanslag.

1934. års sakkunniga hava för detta ändamål gjort framställning örn anvisande
för nästa budgetår av ett anslag å 50,000 kronor.

1934 års sakkunniga hava ansett en viss ökning av nu förefintliga
utbildningsmöjligheter för högskoleingenjörer
vara av förhållandena påkallad. Ingenjörsvetenskapsakademien,
som genom sin verksamhet särskilt torde hava sin uppmärksamhet riktad
på ifrågavarande spörsmål, har för sin del ansett kraftiga och skyndsamma
åtgärder vara av nöden för beredande av ökad tillgång på högskolebildade
ingenjörer. Vidare vill jag erinra om att de inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning rörande tillströmningen
till de intellektuella yrkena i sitt den 1 september 1935 avgivna
betänkande (statens offentliga utredningar 1935: 52) ingående utrett och
behandlat förevarande spörsmål. Sistnämnda sakkunniga hava därvid kommit
till den uppfattningen, att det ur många synpunkter skulle vara till
fördel med en ökad produktion av ingenjörer med högskolebildning. I
fråga om motiveringen för detta uttalande tillåter jag mig hänvisa till betänkandet
(sid. 234—268).

1934 års sakkunniga hava ansett, att de ökade utbildningsmöjligheterna
borde åstadkommas genom att den högre avdelningen vid
Chalmers tekniska institut ombild a des till en teknisk
högskola, samtidigt som möjlighet till intagande av ett större
antal elever, än för närvarande vore fallet vid nämnda avdelning, bereddes
vid den nya högskolan. I sådant avseende hava de sakkunniga uttalat sig
för att det årliga antalet intagna elever skulle bestämmas till 150 i stället
för nu 120.

Det är uppenbarligen en ganska svår sak att bedöma, vilken siffra som
skall anses motsvara det årliga behovet av ingenjörer med högre utbild -

53

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

ning, ty nämnda behov är i hög grad beroende av de ekonomiska konjunkturerna.
Även om den föreliggande utredningen icke kan anses hava på ett
fullständigt och ovedersägligt sätt klarlagt riktigheten av 1934 års sakkunnigas
slutsats i förevarande hänseende, synes det mig dock, som örn den
måttliga ökning av den årliga utexaminationen, de sakkunniga ifrågasatt,
icke skulle kunna väcka betänkligheter. Den fortskridande industriella utvecklingen
i vårt land synes göra det sannolikt, att under normala förhållanden
även efter en dylik ökning behovet av ingenjörer med högre utbildning
och tillgången härpå skola befinna sig i någorlunda god jämvikt.

Av den av mig tidigare lämnade redogörelsen framgår, att en enhällig
uppfattning i stort sett råder om att institutets högre avdelning bör ombildas
till högskola. I fråga om tidpunkten härför hava emellertid olika
meningar gjort sig gällande, liksom beträffande det organisationsförslag
1934 års sakkunniga framlagt. Då detta förslag är av tämligen vittutseende
innebörd, är det naturligt, att inom den korta tid, som statt till buds, sedan
förslaget avlämnades, den detaljerade prövning, som ärendets vikt påfordrar,
icke i alla avseenden kunnat medhinnas. Utan att här närmare ingå
på remissyttrandena i den del, desamma avse de sakkunnigas förslag beträffande
nedläggandet av fackavdelningarna för kemi och kemisk teknologi
samt för husbyggnad i Göteborg, vill jag allenast framhålla, att, särskilt
vad angår den förstnämnda avdelningen, en så gott som enhällig opinion
mot förslaget kommit till uttryck i myndigheternas yttranden.

På grund av nyss angivna förhållanden och då omorganisationsförslaget
i betydelsefulla delar måste underkastas fortsatt bearbetning och utredning,
anser jag mig icke — ehuru jag i princip vill förorda, att åtgärder, så
snart förhållandena det medgiva, vidtagas för lösandet av den föreliggande
frågan i riktning mot skapandet av en teknisk högskola i Göteborg — nu
kunna tillstyrka, att ett förslag till definitivt principbeslut härom förelägges
riksdagen. De sakkunniga hava framlagt ett omfattande byggnadsprogram
för den nya högskolan samt tillika uttalat, att, innan vissa
föreslagna undervisnings- och laborationslokaler blivit färdigställda, institutet
icke kunde anses hava fått den utrustning, att institutet kunde erhålla
samma ställning som en högskola. Från de sakkunnigas utgångspunkter
beträffande dessa byggnadsfrågor igångsättande och lösande hava de
sakkunniga föreslagit, att övergången till högskola skulle äga rum fran och
med ingången av budgetåret 1938/1939. Enligt min mening torde det — ur
statsfinansiella och övriga synpunkter — icke låta sig göra att forcera realiserandet
av det byggnadsprogram, som måste fastställas för den nya högskolan,
på sätt de sakkunniga tänkt sig. Med hänsyn härtill anser jag, att
frågan örn institutets förklarande för teknisk högskola bör anstå till 1937
års riksdag, till vilken tid det torde bliva möjligt att förebringa den ytterligare
utredning och bearbetning av ämnet, som är erforderlig.

54

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 135.

Jag får emellertid erinra, att 1934 års riksdag framhöll önskvärdheten av
att den av samma års riksdag begärda utredningen så bedreves, att frågorna
om Chalmers tekniska instituts omorganisation till en teknisk högskola
samt den nuvarande tekniska högskolans och institutets inbördes
ställning utan alltför stor tidsutdräkt kunde vinna sin lösning. Ehuru jag
av ovan angivna skäl icke nu är beredd att tillstyrka, att förslag avlåtes till
riksdagen beträffande hela omorganisationsfrågan, har jag dock funnit den
föreliggande utredningen, i vad den avser det framtida ordnandet av
skeppsbyggeri under visningen och omedelbart i samband härmed
stående frågor, böra och kunna redan nu bringas till ett avgörande.
Jag har nämligen funnit det särskilt angeläget, att ett tillgodoseende av
kravet på gynnsammare betingelser för nämnda utbildningsgren icke ytterligare
undanskjutes, samtidigt som ifrågavarande del av ärendet synts mig
kunna upptagas till behandling, utan att därigenom ett föregripande sker,
som försvårar lösningen av organisationsproblemet i övrigt.

Såsom av den föreliggande utredningen framgår, är det sammanlagda
antalet studerande vid fackavdelningarna för skeppsbyggeri i Stockholm
och Göteborg icke så stort, att detta i och för sig motiverar uppehållande av
två fackskolor. Även örn vissa skäl kunna anföras för att det oaktat inom
landet alltjämt upprätthålla två sådana utbildningsanstalter vid sidan av
varandra, synes detta mig ur statsfinansiell synpunkt knappast försvarbart.
Ty en oavvislig förutsättning för bibehållandet av två fackskolor för
skeppsbyggeri måste vara, att bägge dessas behov i fråga om utrustning
med lokaler, lärarkrafter och undervisningsmedel av statsmakterna tillgodoses
på ett fullt tillfredsställande sätt. Och detta måste bliva mycket
dyrbart för staten. Under sådana förhållanden finner jag mig böra ansluta
mig till de sakkunnigas uppfattning, att en koncentration av den egentliga,
högre tekniska skeppsbyggeriundervisningen bör komma till stånd. Gentemot
de sakkunnigas förslag till förläggande av ifrågavarande undervisning
till Göteborg hava invändningar rests från flertalet av de i ärendet hörda
myndigheterna. De sakkunniga hava emellertid framfört så vägande och
starka skäl för sitt förslag, att jag blivit övertygad örn, att detsamma innebär
en riktig lösning av den förevarande frågan. Jag fäster härvid särskild
vikt vid de rika möjligheter till samarbete med industrien, som Göteborg
i egenskap av landets förnämsta sjöfartsstad erbjuder. Detta förhållande
torde utgöra den väsentliga förklaringsgrunden till att Chalmerska institutet,
trots sin torftiga yttre utrustning, varit i stånd att bibringa sina
elever en utbildning i skeppsbyggeri, som från alla håll erhållit goda vitsord.
Med de förbättringar, som komma att ske enligt de sakkunnigas förslag,
förefalla de i vissa av remissyttrandena uttalade farhågorna för att undervisningen
icke skulle uppnå samma höga nivå som vid tekniska högskolan
i Stockholm, skäligen ogrundade. Jag föreställer mig tvärtom, att ett uppsving
måste bliva resultatet av ett genomförande av sakkunnigförslaget.

5o

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

De från de marina myndigheterna gjorda invändningarna kan jag, efter att
hava i saken samrått med chefen för försvarsdepartementet, icke tillmäta
avgörande betydelse. Jag förutsätter nämligen, att vid en koncentrering av
skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg sådana anordningar träffas, att
försvarsväsendets intressen av en fullgod utbildning för de blivande mariningenjörerna
icke i någon mån eftersättas.

Emot de sakkunnigas förslag har vidare anförts, att ett undervisningslaboratorium
i skeppsbyggeri icke lämpligen borde kombineras med en
skeppsprovningsanstalt, varemot sa gott som enstämmigt vitsordats
betydelsen för varvsindustrien av att en dylik anstalt snarast kommer
till stånd inom landet. Icke heller på denna punkt hava de resta invändningarna
förefallit mig övertygande. Enligt min uppfattning borde det
kunna bliva till stort gagn för undervisningen och forskningen i ämnet, om
arbetet finge bedrivas i en så nära kontakt med praktisk verksamhet på
området, som fallet skulle bliva vid denna skeppsprovningsanstalt. Jag
vill erinra om, att styrelsen för tekniska högskolan, ehuru styrelsen visserligen
uttalat sin tveksamhet, dock icke ställt sig helt avvisande till de sakkunnigas
förslag i denna del. Jag får i detta sammanhang framhålla, att från
skeppsbyggnads- och rederihåll för denna fråga visats ett livligt intresse,
ett intresse som redan tagit sig uttryck, dels i att donationsmedel till betydande
belopp ställts till förfogande för hydrodynamik forskning i en
blivande skeppsprovningsanstalt, dels ock i att ett garantibelopp tecknats
för säkerställande av driftens igångsättande, sedan anstalten blivit färdig
att tagas i bruk. Det förefaller mig vara av stor betydelse, att statsmakterna,
då nu möjlighet erbjudes att på en gång tillgodose såväl utbildningsändamålet
som industriens intressen, icke försumma detta tillfälle att stödja
och befrämja utvecklingen av den för vår folkförsörjning så betydelsefulla
skeppsbyggeriindustrien.

Det har gjorts gällande, att, örn en koncentrering av undervisningen i
skeppsbyggeri till en högskola anses böra äga rum, det skulle bliva avsevärt
billigare att förlägga skeppsbyggeriavdelningen till tekniska högskolan
än till Chalmerska institutet. Jag är icke alldeles övertygad om detta antagandes
riktighet. Ty dels undvikas genom förläggningen till institutet nybyggnader
för avdelningen i Stockholm, vilka stå på högskolans byggnadsprogram.
Dels bliva de lokaler, vari skeppsbyggeriundervisningen vid tekniska
högskolan nu bedrives, i sinom tid efter skeppsbyggnadsavdelningens
nedläggande disponibla till utnyttjande för annat ändamål, för vilket eljest
nybyggnader kunna komma att krävas. Slutligen får man icke förbise, att
det intima samarbetet med varvsindustrien och sjöfartsnäringen i Göteborg
säkerligen kommer att medföra även förmåner av ekonomiskt värde,
som icke kunna påräknas vid en förläggning till Stockholm, åtminstone ej
i lika stor utsträckning.

Ehuru jag sålunda i princip ansluter mig dels till de sakkunnigas förslag

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

om koncentration av den egenliga skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg,
dels ock om upprättandet av en skeppsprovningsanstalt därstädes
i anslutning till fackavdelningen för skeppsbyggeri, är jag dock icke beredd
att nu framlägga ett definitivt förslag till den närmare utformningen av den
planerade fackskolans organisation med avseende å lärarkrafter och dess
allmänna inriktning, ej heller till skeppsprovningsanstaltens ekonomiska
och administrativa organisation. Dessa frågor torde, efter ytterligare beredning
inom departementet, få framdeles återupptagas för att underställas ett
kommande års riksdag. Därvid bör jämväl ställning tagas till spörsmålet
om tidpunkten och ordningen för skeppsbyggnadsavdelningens vid tekniska
högskolan avveckling samt angående organiserandet av de delar av den nu
i sistnämnda avdelning inordnade undervisning, som alltjämt bör bedrivas
vid tekniska högskolan. Jag syftar härvid särskilt på ämnena flygteknik
och hydromekanik.

Jag övergår härefter till att behandla frågan örn nybyggnaderna
i Göteborg. I anslutning till vad jag förut anfört finner jag det angeläget,
att medel av 1936 års riksdag utverkas för igångsättande av byggnadsarbetena
för skeppsbyggeriavdelningen vid institutet. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle nybyggnaderna för läroanstalten förläggas å det
markområde, som Göteborgs stad genom 1920 års avtal ställde till Kungl.
Maj:ts och kronans förfogande för uppförande av byggnader för Chalmerska
institutets högre avdelning eller en densamma ersättande högre teknisk
läroanstalt. Den i det ursprungliga avtalet stipulerade tidsfristen har numera
gått till ända. Genom den av mig i det föregående omförmälda preliminära
överenskommelsen har Göteborgs stad emellertid förklarat sig villig
att på vissa i överenskommelsen angivna villkor förlänga avtalet intill den
1 januari 1945. Såsom statskontoret erinrat, har 1920 års avtal icke underställts
riksdagen för godkännande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att jämväl fatta beslut örn godkännande av ett förlängt avtal. Sedan ärendet,
som fortfarande är föremål för remissbehandling, inkommit, är det
min avsikt att förelägga överenskommelsen för Kungl. Majit till prövning
och avgörande.

De sakkunniga hava beräknat byggnadskostnaderna för den föreslagna
institutionsbyggnaden för skeppsbyggeri, avsedd för en årlig intagning av
20 elever, jämte modellränna av dimensionerna 150 m X 10 m X 5 m, samt
planerings- och vägarbeten till sammanlagt 1,033,000 kronor. Byggnadsstyrelsen
har förklarat sig icke, så vitt styrelsen av vid de sakkunnigas betänkande
fogade utredningsskisser kunde bedöma, hava något att invända
mot de beräknade kostnaderna för byggnads-, schaktnings-, sprängningsoch
planeringsarbeten. De föreliggande skisserna torde i huvudsak kunna
läggas till grund för utarbetande av erforderliga ritningar och arbetsbeskrivningar.
Det synes mig lämpligt, att handhavandet av byggnadsföretaget,
liksom skedde i fråga örn byggnaderna för de fysiska och kemiska

57

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

institutionerna, anförtros åt en särskild byggnadskommitté, i vilken bland
andra varvsindustrien i Göteborg bör vara företrädd. Kostnaderna för
kommittén torde få bestridas av byggnadsanslaget. Innan arbetena
igångsättas, torde kommittén, såsom likaledes var fallet vid nämnda byggnadsarbeten
vid institutet, böra till Kungl. Majit ingiva fullständiga huvudritningar
jämte beskrivning, utarbetade i huvudsaklig anslutning till de sakkunnigas
ifrågavarande förslag, ävensom ny kostnadsberäkning och byggnadsplan
för uppförande av förenämnda byggnad å den av Göteborgs stad
upplåtna tomten. Byggnadsföretaget bör utföras inom ramen för det av de
sakkunniga angivna beloppet. Byggnadskommittén må emellertid erhålla
i uppdrag att i görligaste mån söka nedbringa kostnadsbeloppet. Detta
belopp bör därför nu ej fixeras.

Anslag för ändamålet bör beviljas under förutsättning, att förut omförmälda
uppgörelse träffas mellan Kungl. Majit och kronan samt Göteborgs
stad angående tomtfrågan, innefattande förlängning av fristen för byggnadsarbetenas
utförande.

De sakkunniga hava för igångsättandet av byggnadsföretaget hemställt,
att hos 1936 års riksdag skulle äskas ett anslag å 700,000 kronor. Då uppgörandet
av ritningar, infordrandet av entreprenadanbud m. m. måste taga
avsevärd tid i anspråk, kan för budgetåret 1936/1937 ett så stort belopp
icke bliva behövligt. För nämnda budgetår torde en summa av 370,000
kronor vara tillfyllest. Anslaget bör upptagas bland utgifter för kapitalökning
under rubriken statens allmänna fastighetsfond.

Utöver nu angivna kostnader komma sedermera att erfordras anslagsmedel
till inventarier och utrustning m. m. De härför
erforderliga kostnaderna hava av de sakkunniga beräknats till 250,000
kronor. Medel härtill hava emellertid icke för nästa budgetår äskats i vidare
mån, än att de sakkunniga föreslagit, att för utrustning för modellrännans
räkning av årets riksdag skulle begäras ett anslag å 50,000 kronor. Då färdigställandet
av byggnaden med säkerhet kan antagas komma att taga längre
tid i anspråk, än vad de sakkunniga beräknat, har jag icke ansett det nödvändigt
att redan för innevarande års riksdag framlägga något förslag i
nämnda avseende.

Jag övergår härefter till frågorna örn övriga anslag för Chalmers
tekniska institut för budgetåret 19 3 6/193 7.

I fråga örn anslaget till avlöningar får jag anföra följande. Med den ställning,
jag förut intagit till frågan örn tidpunkten för institutets högskoleblivande,
kan jag icke tillstyrka lärarkollegiets förslag örn uppförande avprofessorerna
i högre lönegrad redan från och med den 1 juli 1936.

Icke heller de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avser inrättandet
från och nied nästa budgetår av två nya professorsbefattningar, en sekreterar-
och kamrerarbefattning samt en kassörs- och kansliskrivarbefattning,
anser jag böra föranleda framställning till 1936 års riksdag. Vid sådant för Bihang

till riksdagens protokoll 1D36. 1 sami. AV 135. 5

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

hållande böra de av de sakkunniga till indragning föreslagna arvodena till
sekreterare m. fl. tills vidare bibehållas.

Vad angår den av institutets styrelse gjorda framställningen om viss
ökning av personalbeståndet vid institutet anser jag mig i det läge, omorganisationsfrågan
befinner sig, kunna endast i fråga örn de föreslagna
speciallärartjänsterna i frihandsteckning och förhöjt arvode åt skrivbiträde
tillmötesgå de av styrelsen gjorda framställningarna.

Anledningen till att befattningen som lärare i frihandsteckning uppfördes
på övergångsstat, vilket skedde vid 1926 års lönereglering för institutet,
var, att det förväntades, att ifrågavarande befattning eventuellt skulle
kunna slopas vid en blivande omorganisation av institutet. Även om så
skulle bliva fallet, är det dock nödvändigt att äga tillgång till lärarkrafter
för undervisning i ämnet, så länge institutet arbetar under sina nuvarande
verksamhetsformer. Då speciallärartjänsterna icke äro ordinarie befattningar,
bindes icke ett blivande beslut i organisationsfrågan av ett bifall
till styrelsens nu föreliggande förslag örn inrättande av två speciallärartjänster
i ämnet i stället för lärartjänsten å övergångsstat, vilken skulle
bortfalla i och med att innehavaren nu pensionerats. Jag har intet att erinra
mot nämnda förslag, vilket som nämnts medför en anslagsminskning med
450 kronor.

Av den föreliggande utredningen framgår, att det torde vara erforderligt
att förstärka skrivbiträdespersonalen å kansliet. Jag vill därför tillstyrka
även detta förslag, vilket icke synes kunna få någon inverkan på omorganisationsfrågan.
Framhållas må, att behovet av det av styrelsen begärda
anslaget till biblioteksbiträde icke på något sätt styrkts, vilket medför, att
jag icke kan biträda nämnda förslag.

Jag tillstyrker förslaget örn höjning av de i avlöningsstaten uppförda särskilda
uppbördsmedlen med 1,000 kronor till 83,000 kronor.

Vad jag nu föreslagit, innebär en anslagsökning av (1,800 — 450 — 1,000
=) 350 kronor. För avrundning bör anslagsposten till särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän höjas med 50 kronor
utöver det av styrelsen beräknade beloppet och alltså uppföras med 1,900
kronor. Anslaget till avlöningar bör således för nästa budgetår uppföras
med (254,700 + 350 + 50 =) 255,100 kronor.

Beträffande omkostnadsanslaget får jag framhålla, att höjningen av anslagsmedlen
till bränsle, lyse och vatten torde vara ofrånkomlig men bör
avrundas till 2,500 kronor. Däremot bör det vara möjligt att minska förbrukningen
av övriga expenser så, att ökningen av dessa anslagsmedel kan
begränsas till 1,000 kronor. Jag har intet att erinra mot den föreslagna
minskningen med 1,000 kronor av anslagsmedlen till publikationstryck.
Ifrågavarande anslag bör alltså, vid oförändrad disposition i övrigt, för
nästa budgetår uppföras med (54,700 + 2,500 + 1,000 — 1,000 =) 57,200
kronor.

Vad anslaget till materiel m. m. angår får jag, under hänvisning till vad

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

jag i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, under punkten
107 anfört rörande vikten av att tillräckliga medel anvisas till ändamål
av förevarande art, förorda en höjning av anslagsmedlen till samlingar
och laboratorier, vilken höjning emellertid torde böra begränsas till 2,500
kronor. Anslaget, som i övrigt bör disponeras på samma sätt som nu, torde
alltså för nästa budgetår böra bestämmas till (44,500 + 2,500 =) 47,000
kronor.

Anslagen till bokinköp och bokbindning för institutets bibliotek samt till
stipendier torde i enlighet med styrelsens förslag böra för nästa budgetår
upptagas med oförändrade belopp eller med respektive 15,000 kronor och
900 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för Chalmers tekniska
institut att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1936/1937:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 207,600

Anm.: Från förestående anslagspost skall utgå
jämväl ersättning till den eller de personer, som
förordnas att uppehålla någon del av rektors undervisningsskyldighet
som professor.

2. Avlöning till tjänsteman
å övergångsstat:

a) Lön och tjänstgörings penningar

.........kronor 4,000

Avlöningsstat.

Tjänst-

Lön

gorings-

pen-

ningar

Summa

En verkstadsingenjör . .

Anm.: Lönen kan efter
5 år höjas med 500 kro-nor och efter ytterligare

5 år likaledes med 500
kronor.

2,400

1,600

4,000

Summa kronor

—

—

4.000

b) Ålderstillägg, förslagsvis kronor 500

c) Ersättningar till vikarier,

förslagsvis............* 100 töTslaasvis^.tiöÖ

3. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit

kronor 54,300

60

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal.......................kronor 69,700

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän...... 8_1,900

Summa kronor 338,100

Särskilda uppbördsmedel:

Elevavgifter............ kronor 83,000

Nettoutgift kronor 255,100;

dels till Chalmers tekniska institut: Avlöningar för budgetåret
1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av kronor 255,100;

dels till Chalmers tekniska institut: Omkostnader för budgetåret
1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av kronor 57,200;

dels till Chalmers tekniska institut: Materiel m. m. för
budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av...............................kronor 47,000;

dels till Chalmers tekniska institut: Bokinköp och bokbindning
för institutets bibliotek för budgetåret 1936/1937

anvisa ett reservationsanslag av........kronor 15,000;

dels till Chalmers tekniska institut: Stipendier m. m.
för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av..................................kronor 900;

dels ock, under av mig angiven förutsättning beträffande
förlängning av avtalet med Göteborgs stad rörande upplåtelse
av tomt för Chalmers tekniska instituts högre avdelning
eller av en densamma ersättande högre teknisk
läroanstalt, till Uppförande av byggnad för fackavdelningen
för skeppsbyggeri m. m. vid nämnda institut i huvudsaklig
överensstämmelse med av 1934 års sakkunniga
avgivet förslag för budgetåret 1936/1937 under Utgifter för
kapitalökning, Statens allmänna fastighetsfond, anvisa ett
reservationsanslag av ................kronor 370,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

Stockholm 1936, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

360041