Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillämpning av
civila tjänstepensionsreglementet å personal, uppförd
ä indragnings stat för domänverket; given Stockholms
slott den 28 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms
slott den 28 februari 1936.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för jordbruksdepartementet:

Jag anhåller härmed att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga om
civila tjänstepensionsreglementets tillämpning å tjänstemän, uppförda å indragningsstat
för domänverket.

I anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 233 framlagda förslag anBihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 132. 1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

gående indragning av viss personal vid domänverket m. m. beslöt 1933 års
riksdag (skr. nr 269), i enlighet med hemställan av sammansatta banko- och
.jordbruksutskottet (uti. nr 1), att från och med den 1 januari 1934 skulle till
indragningsstat för domänverket utan tjänstgöringsskyldighet överflyttas följande
antal ordinarie befattningshavare vid domänverket, nämligen 2 Överjägmästare,
26 jägmästare, 3 skogstaxatorer, 2 överjägmästarassistentcr, 2
kontorsbiträden och 122 kronojägare; med rätt för Kungl. Maj:t att, i enlighet
med av chefen för jordbruksdepartementet till statsrådsprotokollet angivna
riktlinjer för avskiljande av övertalig personal, meddela beslut i avseende
å vilka befattningshavare, som skulle överflyttas å indragningsstat.

Enligt av riksdagen samtidigt fastställda grunder för avlöning m. m. åt
personal å indragningsstat skulle sålunda å indragningsstat uppförd befattningshavare
äga åtnjuta avlöning nied belopp, som skulle hava vid överflyttningen
till indragningsstat tillkommit honom med tillämpning av den
före den 1 januari 1921 gällande lönestaten för domänverket — alltså enligt
det äldre lönesystemet — samt pensionsrätt enligt för domänverket före
nämnda dag gällande pensionsbestämmelser. Tillika förklarades dock, att
befattningshavare, som omedelbart före överflyttningen till indragningsstat
åtnjutit lön enligt det provisoriskt gällande avlöningsreglementet den 22
juni 1920 (nr 493) för tjänstemän vid domänverket, skulle, därest han före
den 1 december 1933 anmält sig villig att, med avstående av honom eljest
å indragningsstat tillkommande avlöningsförmåner, underkasta sig vissa närmare
angivna föreskrifter, äga åtnjuta lön enligt nämnda provisoriska avlöningsreglemente
— med iakttagande likväl av vissa särskilda bestämmelser
i avseende å placeringen i lönegrupp — samt pension enligt kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän
vid domänverket i fråga om rätt till pension m. m. med däri sedermera
gjorda ändringar. De nyss åsyftade föreskrifter, som befattningshavaren
hade att underkasta sig för att sist omförmälda nyare löne- och pensionsbestämmelser
skulle bliva å honom tillämpliga, inneburo bland annat, att befattningshavaren,
örn han erhölle allmän eller enskild tjänst, stadigvarande
uppdrag eller annan fast eller tillfällig arbetsanställning, skulle vara skyldig
att för kalenderår, varunder summan av avlöningsförmånerna å indragningsstaten
och inkomsten av den nya anställningen överstege den avlöning befattningshavaren
omedelbart före överflyttning till indragningsstat åtnjutit,
avstå två tredjedelar av det överskjutande beloppet, dock högst avlöningsförmånerna
å indragningsstaten.

Anmälan, varom nu nämnts, verkställdes av samtliga å indragningsstat
uppförda befattningshavare med undantag av en enda tjänsteman, nämligen
kronojägaren E. J. Grafström. Beträffande dennes avlönings- och pensionsförhållanden
har särskild proposition (nr 10) avlåtits till årets riksdag. Häri
har hemställts, att Grafström må räknat från och med den 1 januari 1934 —
under villkor, som gälla beträffande övriga i enlighet med beslut av 1933
års riksdag till indragningsstat överflyttade befattningshavare vid domänverket
—- åtnjuta lön enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1920 samt i

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

samband därmed berättigas åtnjuta pension enligt kungörelsen den 15 juni
1922 med däri sedermera gjorda ändringar. I enlighet med hemställan av
jordbruksutskottet (uti. nr 4) har riksdagen bifallit sistnämnda proposition
(riksd. skr. nr 20).

Enligt beslut vid 1934 års riksdag hava, på enahanda villkor som nyss
angivits, från och med den 1 januari 1935 till indragningsstat för domänverket
överflyttats ytterligare en ordinarie skogsskolföreståndare och en
ordinarie skogsrättare.

Vid tiden för statsmakternas nu omförmälda beslut om överförande å indragningsstat
av viss personal vid domänverket gällde för domänverkets befattningshavare
i allmänhet förenämnda avlöningsreglemente den 22 juni
1920. Detta reglemente, vilket antagits att lända till efterrättelse för allenast
ett år i sänder, bygger på de principer, som innefattas i lönebestämmelserna
för kommunikationsverken och andra s. k. nyreglerade verk. Reglementet
innehåller i 33 § föreskrift örn skyldighet för befattningshavare, å vilken
reglementet äger tillämpning, att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga
om pension. I pensionshänseende gällde vid nämnda tid för domänverkets
befattningshavare 1907 års civila pensionslag ävensom förberörda kungörelse
den 15 juni 1922 (nr 323) med däri sedermera gjorda ändringar. Jämväl i
4 § sistnämnda kungörelse finnes intagen en erinran örn tjänstemans skyldighet
att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade
i fråga om pension.

I proposition nr 222 till 1934 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till
reglemente angående tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila
statsförvaltningen (civila tjänstepensionsreglementet). Beträffande domänverkets
pensionsförhållanden anförde jag därvid till statsrådsprotokollet -efter framhållande alt de nya pensionsbestämmelserna måste begränsas till
att avse de förvaltningsgrenar, vid vilka lönereglering dittills blivit genomförd
enligt principerna i kommunikationsverkens lönesystem —- bland annat
följande:

Beträffande befattningshavare vid domänverket gäller för närvarande allenast
ett provisoriskt avlöningsreglemente av den 22 juni 1920 (nr 493). I
proposition till 1934 års riksdag (nr 148) har emellertid Kungl. Majit framlagt
förslag angående omorganisation av domänverket och därvid aven upptagit
förslag till nytt avlöningsreglemente för domänverkets befattningshavare.
Då såväl nuvarande avlöningsbestämmelser för domänverket som nämnda
reglementsförslag bygga på samma huvudgrunder som kommunikalionsverkens
avlöningsreglemente, bör tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde
självfallet omfatta jämväl domänverkets befattningshavare.

Vad jag sålunda anfört föranledde icke någon erinran från vederbörande
utskotts eller riksdagens sida.

Sedan riksdagen meddelat beslut i förenämnda frågor rörande ändrade avlöningsbestämmelser
för domänverkets befattningshavare och rörande tjänstepension
för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, utfärdade

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Kungl. Majit dels den 15 juni 1934 avlöningsreglemente för tjänstemän vid
domänverket (nr 303) och dels den 30 juni 1934 civilt tjänstepensionsreglemente
(nr 442).

Enligt 1 § civila tjänstepensionsreglementet skall reglementet äga tillämpning
å ordinarie befattningshavare, underkastade vissa angivna avlöningsreglementen.
Bland dessa reglementen upptogs vid tjänstepensionsreglementets
utfärdande endast det nya avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303)
för tjänstemän vid domänverket men däremot icke det provisoriska avlöningsreglementet
av den 22 juni 1920 (nr 493).

Då, såsom av den föregående redogörelsen framgår, de å indragningsstat
överförda befattningshavarna — bortsett från en enda tjänsteman, vilken
uppburit lön enligt före den 1 januari 1921 gällande lönestat — åtnjuta lön
enligt 1920 års reglemente, hava dessa befattningshavare sålunda icke blivit
underkastade civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser, utan för dem
gälla alltjämt 1907 års civila pensionlag ävensom kungörelsen den 15 juni
1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid domänverket i
fråga om rätt till pension m. m. med däri sedermera gjorda ändringar. Såsom
en följd härav har bland annat den sänkning av pensionsåldern, som
civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser medfört för de befattningshavare
vid domänverket, å vilka 1934 års avlöningsreglemente äger tillämpning,
icke kommit att få avseende å den å indragningsstat uppförda personalen.
De i tjänstepensionsreglementet meddelade föreskrifterna i fråga örn pensionsålder
för domänverkets personal innebära en nedsättning i tidigare gällande
pensionsålder från 65 till 63 år för Överjägmästare, jägmästare (med undantag
av jägmästare, som tjänstgör i domänstyrelsen), skogsskolföreståndare
och skogstaxator samt fran 65 till 60 år för skogsrättare och kronojägare.
För kontorsbiträden har tidigare pensionsålder, 60 år, bibehållits oförändrad.

Under tramhallande att den till indragningsstat överförda personalen vid
domänverket på grund av nyss angivna omständigheter i avseende å pensionsålder
kommit i ett gynnsammare läge än den i tjänst kvarstående personalen,
har domänstyrelsen i skrivelse den 22 maj 1935 hemställt, att Kungl. Majit
måtte utfärda föreskrift i syfte att civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser
skulle bliva tillämpliga jämväl å förstnämnda personal. Domänstyrelsen
har därvid erinrat örn det i 1920 års avlöningsreglemente intagna stadgandet
om befattningshavares skyldighet att underkasta sig ändrade bestämmelser
i fråga om pension.

Statskontoret har i utlåtande den 6 juli 1935 likaledes erinrat örn skyldigheten
för tjänsteman, å vilken 1920 års avlöningsreglemente för domänverket
äger tillämpning, att underkasta sig ändrade pensionsbestämmelser samt i
anslutning därtill anfört, att någon tvekan icke syntes ämbetsverket råda
därom, att jämväl för befattningshavarna å indragningsstat dylik skyldighet
förelåge. Ehuru departementschefens i propositionen nr 222 till 1934 års
riksdag gjorda uttalande rörande civila tjänstepensionsreglementets tillämp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

5

läghet å domänverkets befattningshavare närmast syntes giva vid handen,
att avsikten varit, att tjänstepensionsreglementet skulle omfatta jämväl dessa
befattningshavare, ville det likväl, med hänsyn till att detta icke kommit
till uttryck i reglementet, synas statskontoret, att det av domänstyrelsen
väckta förslaget vore av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning.

I särskilda till Kungl. Majit ställda skrifter hava Föreningen ordinarie jägmästare
på indragning sstat och Sveriges krono jägareförbund anhållit, att den
av domänstyrelsen gjorda framställningen icke måtte föranleda någon Kungl.
Majits åtgärd, och till stöd härför anfört i huvudsak följande:

Genom de bestämmelser, som i samband med överförandet till indragningsstat
av nu ifrågavarande befattningshavare meddelats därom, att befattningshavarna
skulle — efter uppfyllandet av visst föreskrivet villkor — äga åtnjuta
lön enligt 1920 års avlöningsreglemente samt pension enligt kungörelsen den
15 juni 1922 (nr 323) med däri sedermera gjorda ändringar, måste befattningshavarna
anses hava tillförsäkrats rätt att för alltid bibehållas vid då för
dem gällande pensionsålder. Med en dylik rätt hade befattningshavarna
också räknat vid bedömandet av villkoren för överföringen till indragningsstat.
En ändring härutinnan vore att betrakta såsom ett ryggande av ett avtal
i allmänhet. Det vore även att märka, att de å indragningsstat uppförda tjänstemännen
icke kommit i åtnjutande av de förbättringar i lönehänseende, som
för den i tjänst kvarvarande personalen följt av genomförandet av 1934 års
avlöningsreglemente för domänverket. De skäl, som anförts till stöd för den
genom civila tjänstepensionsreglementet vidtagna sänkningen av pensionsåldern,
kunde icke heller anses äga giltighet i avseende å personal å indragningsstat.

I förnyat utlåtande i ärendet av den 2 september 1935 har domänstyrelsen
i anledning av de erinringar mot styrelsens föreliggande framställning, som
gjorts i nyss återgivna skrifter, anfört följande:

I propositionen nr 233 till 1933 års riksdag angående indragning av personal
vid domänverket uttalade föredragande departementschefen å sid. 25 bl. a.,
att befattningshavarna borde beredas tillfälle anmäla sina önskningar i fråga
örn överflyttandet å indragningsstat samt att domänstyrelsen vid upprättandet
av förslag härom borde tillmötesgå personalens önskemål i den mån så funnes
vara med verkets intressen förenligt. Sedan styrelsen under beaktande
härav avgivit nämnda förslag och detsamma av Kungl. Majit fastställts, erhöllo
de till indragningsstat överförda tjänstemännen tillfälle inkomma med anmälan,
huruvida de på av Kungl. Majit och riksdagen fastställda villkor vore
villiga underkasta sig bestämmelserna i det provisoriska avlöningsreglementet
den 22 juni 1920 för tjänstemän vid domänverket. Ehuru sistnämnda reglemente
— i likhet med 4 § i kungörelsen den 15 juni 1922 med bestämmelser
för ordinarie tjänstemän vid domänverket i fråga örn rätt till pension m. m.
— i motsats till förut gällande föreskrifter innebär skyldighet teir vederbörande
att vidkännas eventuella förändringar i fråga örn pension, vilket enligt
styrelsens mening även måste anses innefatta ändringar beträffande
pensionsåldern, förklarade inom föreskriven tid samtliga berörda tjänstemän,
med undantag av en kronojägare, vilken sedermera hos Kungl. Majit
anhållit därom, som sin önskan att Idiva underkastade bestämmelserna i nysssagda
provisoriska avlöningsreglemente. Den av styrelsen ifrågasatta utvidgningen
av civila tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde till nu ifrågavarande
befattningshavare betyder således endast en reglering av vissa lör -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

hållanden inom ramen för det avlöningsreglemente, vederbörande frivilligt underkastat
sig, och kan givetvis lika litet som en sänkning av pensionsåldern
för tjänstemän å aktiv stat betecknas som »ett ryggande av ett avtal i allmänhet».

_ Vad beträffar det av Föreningen ordinarie jägmästare å indragningsstat
gjorda jämförelsen mellan löneförmånerna före och efter sista löneregleringen,
föranleder den, såsom liggande på sidan örn själva sakfrågan, intet
annat styrelsens uttalande än att, i den mån svårskötthetsmomentet inom förutvarande
revir varit särskilt framträdande, ortsgruppen härav påverkats,
vilket i sin tur haft ett visst inflytande på storleken av lönen å indragningsstat.

Under åberopande av det sålunda anförda har domänstyrelsen vidhållit
sin i skrivelsen den 22 maj 1935 intagna ståndpunkt.

Departements- Av det förut återgivna uttalande, som i propositionen nr 222 till 1934 års
riksdag gjordes rörande pensionsförhållandena för domänverkets personal,
torde framgå, att avsikten vid framläggande av förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente
var, att detta reglemente skulle vinna tillämpning å befattningshavare
vid domänverket, oavsett om 1920 års provisoriska avlöningsreglemente
fortfarande komme att bliva gällande eller detsamma komme att
ersättas av det nya avlöningsreglemente, varom förslag underställts samma
ars riksdag. Uttalandet utgick emellertid närmast från den förutsättningen,
att för personal i allmänhet vid domänverket skulle komma att gälla antingen
ett nytt definitivd avlöningsreglemente eller det provisoriska avlöningsreglementet
av år 1920. Uppmärksamheten var sålunda icke fäst därå, att
även om ett nytt avlöningsreglemente bleve antaget, detta icke vore avsett att
tillämpas å samtliga nyreglerade befattningar vid domänverket. På grund
härav kom det för personal, uppförd å indragningsstat, även i fortsättningen
gällande avlöningsreglementet av år 1920 icke att i civila tjänstepensionsreglementet
upptagas bland de avlöningsförfattningar, vilkas tillämpningsområde
bestämmer omfattningen av civila tjänstepensionsreglementets giltighet.
Följden härav har blivit, bland annat, att den sänkning av pensionsåldern,
varom stadgas i civila tjänstepensionsreglementet, icke kommit att beröra den
å indragningsstat uppförda personalen. Då detta förhållande icke kan anses
tillfredsställande och, såsom nyss erinrats, en dylik särställning för personalen
å indragningsstat icke varit av statsmakterna avsedd, förordar jag i enlighet
med domänstyrelsens framställning, att föreskrift meddelas i syfte att
civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser bliva tillämpliga jämväl å
sistnämnda personal. Gentemot vad Föreningen ordinarie jägmästare på
indragningsstat och Sveriges kronojägareförbund i sina erinringar mot domänstyrelsens
förslag anfört ma allenast framhållas att, såsom jämväl framgar
av det föregående, såväl 1920 års avlöningsreglemente för domänverkets
tjänstemän som kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323) med pensionsbestämmelser
för dessa tjänstemän — vilka författningar redan före överförandet
till indragningsstat voro gällande för ifrågavarande befattningshavare — innehålla
stadganden om skyldighet för befattningshavarna att underkasta sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

7

ändrade bestämmelser i fråga örn pension. Den omständigheten, att vederbörande
befattningshavare genom de i samband med överförandet å indragningsstat
meddelade föreskrifterna endast på vissa villkor berättigades att
fortfarande åtnjuta lön och pension enligt nyssnämnda reglemente respektive
kungörelse, kan icke rimligen anses hava inneburit befattningshavarnas
fritagande för framtiden från den skyldighet att underkasta sig ändrade pensionsbestämmelser,
som sålunda dittills varit för dem gällande. Hinder ur nu
angivna synpunkt synes mig alltså icke föreligga för vidtagande av den föreslagna
åtgärden. Jag vill härvid även erinra, att en sänkning av pensionsåldern
för nu ifrågavarande personal i enlighet med reglerna i civila tjänstepensionsreglementet
icke kan — med hänsyn till den sänkning av för hel
pension erforderligt antal tjänstår, som ägt rum genom reglementet — medföra
någon minskning i pensionens storlek. Tvärtom kan tillämpningen av
civila tj änstepensionsreglementet trots sänkningen av pensionsåldern medföra
rätt till högre pension, nämligen i de fall, då vederbörande icke kan åberopa
för hel pension erforderligt antal tjänstår samt tillika, såsom fallet är med
exempelvis jägmästarna, civila tjänstepensionsreglementets tillämpning medför
mindre sänkning av pensionsåldern (från 65 till 63 år) än av tjänståldern
för hel pension (från 35 till 30 år).

Med avseende å tillämpningen av civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser
å de på indragningsstat uppförda befattningarna såsom överjägmästarassistent
må erinras, att någon tjänst med denna benämning ej finnes
upptagen i nu gällande personalförteckning för domänverket och sålunda ej
heller i tjänstepensionsreglementets Bilaga B. Med hänsyn härtill torde
erfordras särskild föreskrift örn pensionsåldern för ifrågavarande befattning.
Densamma torde i förevarande hänseende böra likställas med den å nu gällande
personalförteckning befintliga, i lönehänseende likställda befattningen
»assistent», för vilken gäller en pensionsålder av 60 år.

Den förordade utsträckningen av civila tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde
till att omfatta även den å indragningsstat uppförda personalen
vid domänverket synes, för att giva befattningshavarna nödigt rådrum att
anpassa sig efter de förändrade avgångstiderna, böra lända till efterrättelse
först från och med den 1 juli 1937. De nya bestämmelserna torde sålunda
icke böra avse befattningshavare, som avgått eller avgå före sistnämnda dag
men efter civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande.

I syfte alt för äldre befattningshavare åstadkomma en mjukare övergång
till de nya föreskrifterna i fråga örn pensionsålder torde vidare för nu ifrågavarande
personal böra meddelas övergångsbestämmelser av enahanda innebörd
som de, vilka genom föreskrifterna i punkten 3 av övergångsstadgandena
till civila tjänstepensionsreglementet fastställts beträffande personal, som i
och med reglementets ikraftträdande den 1 juli 1935 blivit underkastad reglementet.
Beträffande innebörden av dessa övergångsstadganden tillåter jag
mig hänvisa till bankoutskottets utlåtande (nr 60, sid. 29) i anledning av förenämnda
proposition nr 222 till 1934 års riksdag. Med hänsyn lill skillnaden
i lid mellan ikraftträdandet å ena sidan av nu ifrågasatta bestämmelser och
å andra sidan av civila tjänstepensionsreglementet torde emellertid en förskjut -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

ning framåt med två år böra ske beträffande de i första—fjärde styckena av
punkten 3 i nyssnämnda övergångsstadganden angivna tidrymder, inom vilka
avgångsskyldighet för befattningshavaren enligt reglementets huvudstadganden
skall föreligga, för att den i vederbörande stycke omförmälda framflyttningen
av pensionsåldern skall kunna tillämpas.

Vad nu förordats skulle innebära, att för Överjägmästare, jägmästare,
skogsskolföreståndare och skogstaxator, som enligt reglementets huvudstadganden
blir avgångsskyldig under tiden 1 juli 1937—30 juni 1940, skulle
övergångsvis gälla en pensionsålder av 64 år. För överjägmästarassistent,
skogsrättare och kronojägare skulle övergångsvis gälla följande pensionsåldrar,
nämligen 64 år om avgångsskyldighet enligt reglementets liuvudstadganden
inträder under tiden 1 juli 1937—30 juni 1940, 63 år vid avgångsskyldighet
enligt huvudstadgandena under tiden 1 juli 1940—30 juni
1941, 62 år vid avgångsskyldighet under tiden 1 juli 1941—30 juni 1942
och 61 år vid avgångsskyldighet under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943.

Då här är fråga om personal, som för åtnjutande av lön å indragningsstat
icke är pliktig fullgöra någon tjänstgöring, synes det icke vara påkallat att
såsom villkor för åtnjutande av nyss omförmälda framflyttning av pensionsåldern
stadga skyldighet för befattningshavaren att verkställa sådan anmälan
om sin önskan härutinnan, varom förmäles i femte stycket av punkten 3 i
övergångsstadgandena till civila tjänstepensionsreglementet.

Vad av mig nu föreslagits bör givetvis hava avseende även å den förut
omförmälde kronojägaren Grafström, därest denne begagnar sig av de åt
honom genom förenämnda proposition nr 10 till årets riksdag utverkade förmånerna.

Den föreliggande frågan torde, såsom statskontoret framhållit, vara av beskaffenhet
att böra underställas riksdagens prövning. Sedan riksdagen fattat
beslut i ärendet, torde Kungl. Majit böra utfärda erforderliga bestämmelser,
vilka böra erhålla formen av särskilda från reglementet fristående föreskrifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag här förordat, utfärda föreskrifter i
fråga om tillämpning å personal, uppförd å indragningsstat
för domänverket, av bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet
m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bernt Nilsson.

3664(54. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.