Kungl. Majlis proposition nr 129.
1
Nr 129.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
193611937 till inrättande av en anstalt f:>r män
som ådömts ungdomsfängelse m. m.; given Stockholms
slott den 28 februari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. Schlyter.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 28 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och jordbruksdepartementen
anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:
»I årets statsverksproposition har Kungl. Majit bland utgifter för kapitalökning,
bilaga 1, under rubriken ''Statens allmänna fastighetsfond’ punkten 1
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1936/1937 beräkna ett reservationsanslag av 400,000 kronor till bestriBihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 129.
I
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
dande av kostnaderna för uppförande av anstalt för män som ådömts ungdomsfängelse.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om uppförande av
nämnda anstalt.
Genom lag den 15 juni 1935 om ungdomsfängelse har i vår rätt införts en
särskild straffart, benämnd ungdomsfängelse, för brottslingar som vid domens
meddelande uppnått 18 års ålder men vid förövandet av brottet icke
fyllt 21 år. Ungdomsfängelse kan ådömas för brott, på vilket enligt lag kan
följa fängelse eller straffarbete, dock ej för brott på vilket enligt lag lägst
kan följa straffarbete i fyra år eller däröver. Strafftiden är vid ungdomsfängelse
relativt obestämd; en särskild nämnd har att besluta angående utskrivningen.
Lagen skall träda i kraft den dag Konungen förordnar; sådant
förordnande är ännu icke meddelat.
I propositionen med förslag till lag om ungdomsfängelse till 1935 års riksdag
(nr 200) förutsattes, att en ny anstalt skulle anordnas för män som dömts
till ungdomsfängelse, och första lagutskottet yttrade i sitt av riksdagen godkända
utlåtande över förslaget (nr 52), att det vore uppenbart att intetdera
av de i Gävle och Uppsala befintliga fängelser, som nu användas för unga
brottslingar, kunde komma till användning för dem som dömts till ungdomsfängelse,
varför en ny anstalt vore erforderlig. För det kvinnliga ungdomsfängelseklientelet
har däremot icke förutsatts anordnande av en särskild anstalt.
Under förarbetena till lagen uttalades, att förvaringen av kvinnor som
dömts till ungdomsfängelse åtminstone tills vidare finge ordnas genom inrättande
av en särskild avdelning å någon redan existerande anstalt.
I en promemoria, som fogats vid det av särskilda inom justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga avgivna betänkandet med förslag till lag om ungdomsfängelse
(statens offentl. utredn. 1934: 52), har verkställts en preliminär beräkning
av erforderligt antal platser å anstalt för män
som ådömts ungdomsfängelse. Vid beräkningen har hänsyn tagits till dels
årliga antalet tili ungdomsfängelse dömda personer dels den genomsnittliga
tiden för de dömdas anstaltsvistelse.
Till upplysning i förstnämnda hänseende anföres i promemorian några
siffror, som belysa brottsligheten bland 18-, 19- och 20-åringarna. Medeltalet
av de under åren 1931—1933 till icke villkorligt frihetsstraff dömda i
dessa åldrar är enligt promemorian 340. Detta tal tages till utgångspunkt
för en beräkning med ledning av den årliga frekvensen av förordnanden om
tvångsuppfostran. Förordnanden örn sådan uppfostran meddelades under
år 1933 för 46.3 % av samtliga till icke villkorligt frihetsstraff dömda som
befunno sig i 15-årsåldern. Motsvarande procenttal var för 17-åringarna år
1933 22.0 och åren 1931 och 1932 22.7 respektive 30.9. Användningen av
tvångsuppfostran minskas sålunda med stigande levnadsålder. I promemorian
uttalas emellertid, att man torde kunna räkna med att antalet domar å
ungdomsfängelse icke skall komma att procentuellt bliva lägre än antalet
beträffande ungdom i 17-årsåldern meddelade förordnanden om tvångsuppfostran.
Med hänsyn till att enligt de sakkunnigas förslag den i det föregående
omtalade särskilda nämnden skulle medverka vid prövningen av frågor
örn ådömande av ungdomsfängelse -— något som enligt lagen i dess slutliga
avfattning icke är fallet — torde man enligt promemorian snarare kun
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
3
na räkna med ett något högre procenttal. Man syntes kunna räkna med att
årligen 30 °/o av de brottslingar, varom fråga vore, eller i runt tal 100 personer
skulle komma att dömas till ungdomsfängelse.
Till ledning vid uppskattning av anstaltsvistelsens längd nämnes i promemorian,
att tiden för vistelsen å uppfostringsanstalten å Bona i medeltal uppgår
till omkring 1 år 10 månader. Det vore givetvis förenat med synnerliga
vanskligheter att göra något uttalande angående genomsnittliga tiden för
undergående av ungdomsfängelse. Det förefölle dock möjligt, att denna bleve
kortare än den nyssnämnda. De sakkunniga hade därför beträffande
den nya ungdomsanstalten räknat med en medeltid för anstaltsvistelsen av
1 år 6 månader.
Med denna uppskattning av antalet dömda och tiden för anstaltsvistelsen
skulle — enligt promemorian — till en början ett antal platser av 160 kunna
räcka. Av detta antal beräknades 150 för män och 10 för kvinnor.
I syfte att vinna ökad klarhet rörande platsbehovet har den 6 augusti
1935 med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande åt med. lic. Helge Knöös uppdragits
att såsom sakkunnig inom justitiedepartementet verkställa undersökning
av de i landets fångvårdsanstalter intagna fångar, vilka vid domens
meddelande ännu ej fyllt 21 år. I en den 9 november 1935 dagtecknad skrivelse
till chefen för justitiedepartementet har Knöös avgivit preliminär redogörelse
för sin undersökning.
Enligt denna redogörelse har undersökningen, som påbörjades^ den 4 september
1935, avsett 83 män och 2 kvinnor eller sammanlagt 85 fångar, nämligen
vid straffängelset i Gävle 44, vid straffängelset i Uppsala 37, vid centralfängelset
å Långholmen 2 och vid centralfängelset i Växjö 2.
Av de 83 undersökta manliga fångarna hade 9 vid domens meddelande
icke fyllt 18 år och 6 hade ådömts frihetsstraff av fyra år eller däröver. Vid
undersökarens beräkning av huru många av de undersökta som skulle ha
dömts till ungdomsfängelse om lagen därom hade gällt vid deras domfällande
ha dessa 15 fångar ansetts böra undantagas på grund av att ungdomsfängelselagen
ej är tillämplig på dem som vid domens meddelande icke fyllt
18 år eller som begått brott, å vilket enligt lag lägst kan följa straffarbete
i fyra år eller däröver.
Vid prövning av de undersöktas intellektuella förutsättningar ha, de återstående
68 fångarna befunnits hava den intelligensålder som framgår av följande
uppställning:
Intelligensålder Antal fångar
7 år eller därunder ...................................... 1
Över 7 t. o. m. 8 år .................................. 0
» 8 » 9 år 1
» 9 » 10 år 1
» 10 » 11 år 4
» 11 » 12 år ..................................
» 12 » 13 år 6
» 13 » 14 år 8
» 14 » 15 år 2
» 15 » 16 år 3
» 16 » 17 år 8
»> 17 år.............................................. 23
Summa 68
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Enligt undersökaren visar denna översikt, att den intellektuella utvecklingsnivån
hos de undersökta ligger avsevärt lägre än hos det svenska folkmaterialet
i övrigt. Av de 68 fångarna ha endast 23 eller 33.8 % befunnits
äga intellektuell fullmålighet.
Vid sin beräkning har undersökaren ansett, att personer med en intelligensålder
av 11 år och därunder icke komma i fråga för dom till ungdomsfängelse.
Där intelligensåldern varit över 11 men under 17 år och intelligensdefekten
befunnits bero övervägande på försening av den psykiska utvecklingen,
varför anledning varit att vänta att utvecklingen skall fortsätta och
att den undersökte skulle kunna tillgodogöra sig den med ungdomsfängelse
avsedda fostran och utbildningen, har den undersökte däremot hänförts till
de för ungdomsfängelse lämpliga, om ej kontraindikation av annat slag förelegat.
Förutom på grund av intelligensbrister ha undersökta utgallrats från de
för ungdomsfängelse lämpliga på grund av sinnessjukdom ävensom svårare
psykopati och mera höggradig rubbning inom känslo- och viljelivet, där sådan
rubbning manifesterat sig såsom asocialitet, amoralitet eller oemottaglighet
för uppfostran. Minst ett 20-tal är enligt undersökningen att hänföra till denna
grupp; hos en av de undersökta har sinnessjukdom konstaterats. Sexuell
perversion har utgjort kontraindikation i 3 fall och soutenörskap i ett fall.
Brottets art har i 6 fall utgjort den avgörande uteslutningsgrunden. Det har i
dessa fall gällt i övrigt välartade ynglingar, som gjort sig skyldiga till trafikförseelse,
slagsmål i berusat tillstånd, rymning eller annan därmed jämförlig
förseelse.
Undersökningen har lett till det resultatet, att av de manliga fångarna 29
ansetts lämpliga för ungdomsfängelse. Detta antal utgör 34.9 % av hela antalet
undersökta manliga fångar, 83, och 42.6 °/o av det antal som återstår
sedan därifrån undantagits antalet av dem, vilka på grund av sen ålder eller
det ådömda straffets storlek ansetts icke komma i fråga för dom till ungdomsfängelse.
Undersökaren har — efter inhämtande att år 1934 i straffängelserna i
Gävle och Uppsala intogos 136 fångar i åldern 18—21 år för avtjänande av
omedelbart ådömt fängelse eller ock straffarbete ej uppgående till'' fyra år —
med ledning av procenttalet 42.6 beräknat antalet av dem, som under nämnda
år ifall ungdomsfängelselagen varit i kraft skulle lia ådömts ungdomsfängelse
i stället för att sändas till dessa straffängelser, till 58.
Som ett antal till frihetsstraff dömda unga män avtjänat sina straff annorstädes
än i de båda nämnda fängelserna, torde den sagda siffran 58
böra höjas för att kunna anses angiva, huru många ynglingar årligen skola
komma att dömas till ungdomsfängelse. Vid beräkning av platsbehovet för
dessa torde man vidare lia att, liksom i den vid betänkandet fogade promemorian
skett, utgå från att tiden för anstaltsvistelsen i genomsnitt skall bliva
1 år 6 månader. Platsbehovet torde därför böra beräknas uppgå till antalet
till ungdomsfängelse dömda ökat med hälften.
Med stöd av den beräkning, som utförts i den vid betänkandet fogade promemorian,
och en uppskattning med ledning av Knöös’ undersökning torde
det vara motiverat att vid antaganden rörande behovet av anstaltsplatser
för manlig ungdom som dömts till ungdomsfängelse utgå från ett platsbehov
av mellan 100 och 150 platser. Det måste emellertid framhållas, att
denna uppskattning vilar på antaganden rörande förhållanden om vilka det
Kungl. Maj.ts proposition nr 129.
5
är omöjligt att nu bilda sig en säker uppfattning. Bland annat är det naturligtvis
ovisst, i vilken omfattning domstolarna komma att anse förutsättningarna
för dom till ungdomsfängelse föreligga. Man torde ock ha att räkna
med den möjligheten att den nya lagstiftningen först så småningom kommer
att tillämpas i avsedd utsträckning. Försiktigheten torde därför bjuda att
icke från början inrätta anstalten för hela det antal elever som de nu framlagda
beräkningarna giva vid handen. Genom att i stället utbygga anstalten
successivt skulle vidare den fördelen kunna vinnas, att sedan anordningar vidtagits
för att mottaga ett mindre antal till ungdomsfängelse dömda, de i anstalten
intagna skulle kunna användas för vidare utbyggande av denna, ett
arbete som skulle giva goda tillfällen till utbildning.
På grund av det anförda har planläggningen av en ny anstalt inriktats på
att anstalten till en början borde inrättas för allenast 30 elever men sedermera
kunna utbyggas till att rymma 150 elever.
Vidkommande de grunder, efter vilka den nya anstalten
bör anordnas, förutsättes i betänkandet med förslag till lag om ungdomsfängelse,
att tillfälle finnes å anstalten att i möjligaste mån bereda var och
en sådant arbete som är lämpligt och nyttigt för honom, icke allenast på det
sätt att det stärker honom psykiskt och fysiskt och utvecklar arbetslusten
utan ock så att han kan draga nytta därav för sin försörjning sedan han
lämnat anstalten. De sakkunniga framhålla att arbete i det fria — jordbruk,
trädgårdsskötsel och skogsbruk — enligt allmän erfarenhet är av särskilt
värde för yngre fångar. Anstalten borde därför vara så anordnad, att dylikt
arbete kunde beredas alla dem som lämpade sig därför. Detta krävde att till
anstalten hörde en relativt stor jordbruksdomän. Sådana, för vilka av en
eller annan anledning hantverk vore lämpligare, borde sysselsättas därmed,
och hantverksdriften inom anstalten borde fördelas på olika hantverksgrenar.
I den vid betänkandet fogade promemorian betonas att anstalten bör för
att möjliggöra en differentiering av klientelet uppföras enligt paviljongsystem.
Den bör — anföres vidare — bestå av en sorteringspaviljong med isoleringsavdelning
och sjukavdelning samt två logementspaviljonger. Varje
paviljong beräknades rymma 50 fångar. Vid planläggning av den nya anstalten
finge beaktas, att fångarna skulle kunna sysselsättas med jordbruk och
trädgårdsarbete samt erhålla utbildning i olika hantverk. Förutom jordbruksbyggnader
erfordrades sålunda verkstadslokaler. En särskild verkstadsbyggnad
med plats för ett sextiotal arbetande fångar torde bliva erforderlig.
I fråga örn den nya anstaltens belägenhet uttala de sakkunniga
att det uppenbarligen kräves — därest de unga skola kunna sysselsättas
under någorlunda fria former utomhus — att anstalten är belägen på landet
samt på sådant avstånd från tättbebyggda samhällen att fångbehandlingen
går fri från de störningar dylika samhällen kunna åstadkomma. I samband
med spörsmålet om den centrala nämndens lokala förankring hävda de sakkunniga
— sedan de förordat att nämnden förlägges till Stockholm — att an
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
stalten ej ber placeras på sådant avstånd från huvudstaden att långa tidskrävande
resor försvåra för nämnden att uppehålla kontakten med anstalten.
Hänsyn finge även tagas därtill att anstaltens styresman i regel måste vid
nämndens sammanträden i Stockholm infinna sig där. I promemorian andres
att anstalten bör förläggas till någon kronoegendom av lämplig storlek,
om möjligt någon med tillgång till nödiga lantbruksbyggnader.
Under ärendets beredning ha flera egendomar undersökts med avseende å
sin lämplighet såsom plats för den ifrågasatta nya anstalten. Efter anmodan
att anvisa någon kronoegendom som skulle kunna tagas i anspråk för
anstalten har domänstyrelsen i skrivelse den 7 januari 1936 fäst uppmärksamheten
påkronoegendomen Skenäs kungsgård örn 3 7/e mantal,
till den del som för nu förevarande ändamål kommer i fråga belägen
i Östra Husby socken av Östkinds härad i Östergötlands län. I skrivelse
den 23 januari 1936 har fångvårdsstyrelsen därefter funnit sig med stöd av
på ort och ställe gjorda iakttagelser och eljest inhämtade upplysningar kunna
förorda, att den ifrågasatta anstalten anordnas å nämnda egendom.
Egendomen är belägen vid Bråvikens södra strand 3 mil från närmaste
stad, Norrköping, och 6 kilometer från närmaste järnvägsstation, östra Husby.
Ångbåtsbrygga, som använts bland annat för ångbåtsförbindelse med
Norrköping, finnes å egendomen. I närheten av kungsgården är över Blåviken
anordnad överfart med färja, varigenom möjliggöres snar förbindelse
med bland annat Nyköping.
Till Skenäs kungsgård hör en tidigare i förening med egendomen brukad
men särskilt skattlagd lägenhet, Kalkbrännartorp, belägen i Kvarsebo socken
på norra sidan av Bråviken. Det har icke ifrågasatts, att denna del av
kungsgården skulle tagas i anspråk för ungdomsanstalten, och den torde därför
i detta sammanhang kunna lämnas å sido.
Egendomens areal utgör i avrundade tal: tomt, trädgård och åker 93 hektar,
äng 23 hektar, avrösningsjord 248 hektar och impedimenter 3 hektar.
Åkerjorden består huvudsakligen av ler- och sandmylla på dels ler- och
dels sandbotten, täckdikad i viss utsträckning. Ä egendomen finnes en ganska
stor trädgård, som emellertid sedan längre tid tillbaka befinner sig i lägervall.
Jorden är väl hävdad. Brukningskostnaden har uppskattats till
9,000 kronor per år. Jordbrukstaxeringsvärdet är 73,800 kronor, därav
65,800 kronor för inägor och 8,000 kronor för fiske. Skogstaxeringsvärdet
utgör 49,200 kronor.
De staten tillhöriga byggnaderna å egendomen äro med vissa undantag i
gott skick. Deras brandförsäkringsvärde är 82,800 kronor. Byggnaderna
utgöras av, förutom mindre hus: manbyggnad jämte två med denna sammanhängande
flyglar, uppförd av timmer under tak av tegel; arbetarbostad
av timmer under tak av tegel, innehållande fyra lägenheter var och en örn
ett rum och kök; bodbyggnad av timmer under tak av tegel; byggnad av
limmer och resvirke under tak av tegel, innehållande smedja, snickarstuga
och vedbod; magasinsbyggnad av brädfodra! timmer under tak av tegel samt
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 129.
loge sammanbyggd med ladugård under tak av spån. Logen är av resvirke
och bräder under det att ladugården är uppförd av timmer. I ladugården är
även inrymt stall för hästar och oxar. Vidare finnas en byggnad, innehållande
vagns-, redskaps-, får-, höns- och svinhus, samt vid en torplägenhet
ett mindre bostadshus jämte ladugård.
Utöver de staten tillhöriga byggnaderna finnas några hus, som ägas av
enskilda personer, däribland en äldre statarbyggnad samt en mindre sommarvilla.
Skenäs kungsgård har sedan länge varit utarrenderad av domänstyrelsen.
Den nuvarande arrendatorn av här ifrågavarande del av kungsgården, Anders
Konstan Samuelsson, tillträdde arrendet år 1920. Det gällande arrendekontraktet
avser upplåtelse till den 14 mars 1938. Skogen är emellertid
undantagen från arrendet och står under skogsstatens vard och förvaltning,
dock med rätt för arrendatorn att i skogen utsläppa sina kreatur å bete.
Den årliga arrendeavgiften utgår för närvarande med dels 41 hektoliter
vele, 115 hektoliter havre och 241 kilogram smör att lösas med penningar
efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan, dels
ock kontant 1,480 kronor.
I den förut omnämnda skrivelsen den 23 januari 1936 har fångvårdsstyrelsen
anfört följande beträffande vissa organisatoriska anordningar
i samband med förläggande av ungdomsanstalten till Skenäs kungsgård.
Då kungsgården är belägen på ett ej allt för långt avstånd från vissa redan
befintliga i gott stånd varande fångvårdsanstalten skulle vid ungdomsanstaltens
förläggande till nämnda kungsgård en av ifrågavarande fångvårdsanstalter
kunna såsom moderanstalt kombineras med den blivande ungdomsanstalten.
En sådan anordning skulle medföra fördelar såväl ur vårdsynpunkt
som i ekonomiskt hänseende. De för ungdomsanstalten erforderliga
mottagnings- och isoleringsavdelningarna kunde förläggas till moderanstalten.
Genom en dylik anordning kunde den nya anstalten som skulle uppföras
för dem som ådömts ungdomsfängelse alltigenom utformas efter lagens
anda och mening såsom en anstalt för fysiskt och psykiskt friska, uppfostringsbara
elever. Anordningen i fråga skulle vidare medföra ej obetydliga
besparingar. Förläggandet — såsom ovan antytts — till en redan befintlig
fångvårdsanstalt av mottagnings- och isoleringsavdelningarna skulle innebära
att kostnaderna för dessa avdelningars anordnande vid den nya anstalten inbesparades.
Styresmannen å moderanstalten borde kunna, i analogi med vad
redan är fallet beträffande centralfängelset i Mariestad och fångkolonien å
Singeshult, förestå jämväl den nya anstalten. Åtminstone under ungdomsanstaltens
första tid torde jämväl räkenskapsföraren kunna vara gemensam för
de båda anstalterna.
Centralfängelset i Norrköping är givetvis den anstalt, som framför andra
skulle kunna ifrågakomma såsom moderanstalt till den nya ungdomsanstalten,
därest denna förlägges till Skenäs. Å Norrköpingsanstalten skulle då —
sedan de nuvarande fängelserna i Uppsala och i Gävle nedlagts eller tagits
i bruk för andra ändamål — emottagas sådana ungdomliga manliga förbrytare,
som icke ådömts ungdomsfängelse. Dit skulle jämväl förläggas
en avdelning för dem som ådömts ungdomsfängelse, nämligen upptagningsoch
isoleringsavdelning. Då emellertid centralfängelset i Norrköping kan
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
apteras såsom anstalt av nu nämnt slag törst efter det nya anordningar vidtagits
för omhändertagande av de till detta fängelse nu förlagda förminskat
tillräkneliga förbrytare av mankön, torde antingen straffängelset i Linköping
eller kronohäktet i Nyköping böra till en början ifrågakomma såsom moderanstalt
för ungdomsanstalten. Kronohäktet i Nyköping, som nyligen undergått
en ganska omfattande modernisering och därvid bland annat fått samtliga
cellfönster upphuggna, synes styrelsen vara av dessa två fångvårdsanstalter
den såsom moderanstalt mest lämpade. Genom anlitande av den
Skenäs närbelägna färjan över Gråviken torde förbindelsen mellan Nyköping
och Skenäs kunna väsentligen underlättas. Då emellertid kronohäktet i Nyköping
utom rannsaknings- och bötesfångar skulle kunna*mottaga endast
25 å 30 ungdomliga förbrytare, kan givetvis så länge Nyköpingsanstalten fungerar
såsom moderanstalt endast det mindre av de nuvarande för yngre fångar
använda straffängelserna, nämligen det i Uppsala, nedläggas.
Genom beslut den 24 januari 1936 har Kungl. Maj:t anbefallt fångvårdsstyrelsen
och byggnadsstyrelsen att till Kungl. Maj:t inkomma med gemensamt
yttrande och förslag jämte kostnadsberäkning och
skisser till ritningar angående en till Skenäs kungsgård
förlagd anstalt för ungdomliga förbrytare, dömda till ungdomsfängelse.
Nybyggnaderna borde därvid avse dels ett bostadshus för 30
å anstalten intagna, dels ekonomibyggnad inrymmande matsal, kök och tvättstuga,
dels högst tre särskilda byggnader för bostäder åt tjänstemän. Kostnadsberäkningen
skulle innefatta även anläggning av brunnar, vatten- och
avloppsledningar samt ledningar för gårdens förseende med elektrisk energi
ävensom ändringsarbeten för iordningställande i erforderlig utsträckning av
nuvarande bostadshus till administrationslokaler och bostadslägenheter. Styrelserna
borde vid uppgörande av kostnadsberäkningen, vilken skulle hållas
inom en yttersta kostnadsram av 400,000 kronor, utgå ifrån att arbetena
skulle slutlöras under budgetåret 1936/1937. Ändringsarbetena å gårdsbyggnaderna
i övrigt för provisorisk inredning av erforderliga verkstadslokaler
borde framdeles utföras under medverkan av de å anstalten intagna. Plats
borde beräknas för successivt uppförande av ytterligare högst fyra bostadsbyggnader
för intagna var och en örn högst 30 sovrum, förlagda till skilda
delar av egendomen, ävensom till framtida verkstadsbyggnader för de intagnas
yrkesutbildning.
I skrivelse den 15 februari 1936 har fångvårdsstyrelsen anfört:
Första utbyggnaden av anstalten synes böra omfatta följande nybyggnader,
nämligen en logementsbyggnad jämte därmed sammanbyggd ekonomibyggnad
samt två bostadshus för befattningshavare.
Logements- och ekonomibyggnaden har tänkts förlagd i en skogsbacke
väster om mangårdsbyggnaden. I logementsbyggnaden skulle finnas bostadsrum
för 30 intagna jämte vaktrum, toaletter, tvättrum m. m. ävensom i källarvåningen
en badavdelning. Ekonomibyggnaden skulle innehålla dagrum,
tillika skolsal, och matsal för de intagna samt matsal för befattningshavare
ävensom köksavdelning och lokaler för klädtvätt m. m.
I närheten av själva anstaltsbyggnaden skulle uppföras de två bostadshusen
för befattningshavare. Det ena huset skulle innehålla två lägenheter om
4 respektive 3 rum och kök samt ett enkelrum. Det andra huset skulle omfatta
två lägenheter, vardera örn 3 rum och kök.
Kungl. Maj.ts proposition nr 129.
9
Genom omändringar av befintliga bostadshus skulle beredas bostäder för
övriga befattningshavare samt vissa administrationslokaler.
I den mån i framtiden erfordras utvidgning av anstalten, kunna särskilda
logementsbyggnader på lämpligt avstånd från varandra uppföras i skogsbackar
väster och nordväst om den första logementsbyggnaden, varvid förutsatts
att lokalerna inom den ovan omförmälda ekonomibyggnaden skulle åtminstone
i huvudsak förslå även efter tillkomsten av nya logement. Med
hänsyn härtill har vid planläggningen av ekonomibyggnaden särskilt köksavdelningen
tilltagits jämförelsevis stor.
Kostnaderna för första utbyggnaden av anstalten hava beräknats sålunda:
Byggnadsarbeten m. m.
Logements- och ekonomibyggnaden .......... kronor 149,000
En bostadsbyggnad ........................ * 40,500
D:o d:o ........................ » 31,150
Omändring av mangårdsbyggnaden .......... » 12,000
D:o av s. k. nya statarbyggnaden.......... » 15,000 247,650
Planering och plantering m. m................. » 3,000
Vägar m. m................................. » 2,000 5,000
Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter ............ kronor 39,350
292,000
Värme-, vatten- och avloppsledningar samt övriga sanitära
installationer ..................................... kronor 86,000
Elektriska installationer och kraftledning.............. »_35,000
Summa kronor 413,000
Beträffande de två sista posterna torde böra framhållas, att huvudavloppsledningen
samt kraftledningen ansetts böra redan från början så dimensioneras
att de förslå även vid vidare utbyggnad av anstalten.
De för anstaltens första utbyggnad ovan angivna kostnaderna 413,000 kronor
avse arbetenas utförande till alla delar med fri arbetskraft. Då emellertid
anstalten givetvis kommer att tagas i bruk endast successivt, torde
vissa av de arbeten som föreslagits för första utbyggnaden kunna efter hand
i mån av behov verkställas med anlitande av anstaltens egna arbetskrafter.
Genom ett sådant tillvägagångssätt har beräknats en kostnadsminskning av
19,000 kronor. Därest åtminstone tills vidare installationen av elektriskt ljus
något inskränkes särskilt inom vissa ekonomilokaler, hava de beräknade
kostnaderna synts kunna minskas med ytterligare 2,000 kronor. Härigenom
skulle bvggnadskostnaderna kunna nedbringas till 392,000 kronor.
Vid fångvårdsstyrelsens yttrande voro fogade vissa av styrelsens biträdande
arkitekt Gustaf Birch-Lindgren uppgjorda skissritningar jämte beskrivning,
avseende de för anstaltens första utbyggande föreslagna nya husen.
A en likaledes bifogad karta har utmärkts belägenheten av dels dessa byggnader,
dels ock för anstaltens framtida utbyggande ifrågasatta nya hus, bland
vilka ingår en verkstadsbyggnad.
Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 13 februari 1936 för sin del icke
funnit något att erinra mot fångvårdsstyrelsens förslag och de för dess genomförande
beräknade kostnaderna.
Såsom förut nämnts, utgår den nuvarande arrendatorns arrende av egendomen
den 14 mars 1938. Emedan det är önskvärt alt ulan dröjsmål kunna
påbörja arbetet med inrättandet av anstalten, ha förhandlingar förts med
Hillring till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 129 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
arrendatorn för att av honom utverka rätt för kronan att före arrendetidens
utgång förfoga över fastigheten i den mån så erfordras för detta ändamål. I
skriftlig utfästelse har arrendatorn förbundit sig att medgiva Kungl. Maj :t och
kronan rätt att efter den 1 juli 1936 på egendomen taga i anspråk viss angiven
mark, nämligen den som avsetts till byggnadsplatser för logements- och
ekonomibyggnaderna samt för två bostadshus, vidare rätt att efter nämnda
dag för anordnande av anstalten begagna egendomens vägar och bryggor,
anlägga nya sådana, framdraga ledningar för vatten, avlopp och
elektrisk ström samt telefonledningar med mera dylikt ävensom å fastigheten
taga sten, grus, sand, virke och dylikt, allt under iakttagande av att fastighetens
brukande ej onödigtvis försvåras och att växande säd ej skadas. Såsom
vederlag för denna utfästelse har arrendatorn betingat sig en ersättning
av 7,000 kronor, att erläggas med hälften den 1 september 1936 och hälften
den 1 mars 1937. Vid utfästelsen är därjämte knutet det villkoret, att Kungl.
Maj:t och kronan fritager arrendatorn från skyldighet att avhjälpa brister
å mangårdsbyggnaden samt å taken till ladugårds- och logbyggnaderna och
till den byggnad, som innehåller redskapslider, svinhus och hönshus, samt
sålunda avstår från avträdessyn beträffande förstnämnda byggnad i dess helhet
och i vad avser taken å de tre sistnämnda byggnaderna. Till upplysning
rörande detta villkor må här anmärkas, att enligt fångvårdsstyrelsens
förslag mangårdsbyggnaden skall genomgå reparation och delvis ombyggas
samt att den nuvarande spåntäckningen å taken till de tre övriga byggnaderna
enligt förslaget skall förses med eldfast betäckning.
Kostnaderna för anstaltens första utbyggnad enligt fångvårdsstyrelsens
förslag hava såsom nämnts beräknats till 392,000 kronor. Lägges härtill
nyssberörda ersättning till arrendatorn, 7,000 kronor, skulle sålunda för
första utbyggnaden erfordras sammanlagt 399,000 kronor, vilken summa
torde böra avrundas till 400,000 kronor.
Domänstyrelsen har i ärendet avgivit yttrande den 20 februari 1936 och
därvid anfört, att det syntes styrelsen lämpligt, att därest fångvårdsstyrelsens
framställning vunne statsmakternas beaktande, förordnande meddelades,
att den av domänstyrelsen utarrenderade, i Östra Husby socken belägna
delen av kungsgården jämte den i samband därmed liggande till kungsgården
hörande skogsmarken skulle den 14 mars 1938 överlåtas till fångvården och
att därvid statens domäners fond skulle nedskrivas med ett mot taxeringsvärdet
svarande belopp. Härjämte borde föreskrivas, att fångvården skulle
inträda i de rättigheter och skyldigheter som kronan ägde till avträdande arrendatorn
den 14 mars 1938.
I det föregående har redogjorts för de beräknade byggnadskostnaderna
och därmed jämförliga utgifter för anstaltens anordnande. Upprättandet
av anstalten kommer emellertid att kräva ytterligare utgifter,
nämligen dels för vissa engångskostnader såsom för anskaffande av inventarier,
beklädnad, sängkläder m. m., dels ock för sedvanliga driftskostnader,
främst avlöning av personal. Om innevarande års riksdag anslår medel till
uppförande av en anstalt enligt den i det föregående framlagda planen, torde
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
11
emellertid anstalten icke vara färdig att tagas i bruk förrän tidigast den 1
juli 1937. Vid sådant förhållande är det icke erforderligt att hos innevarande
års riksdag begära anslag för nu nämnda ändamål.
Vad angår verksamheten vid anstalten torde eleverna under första tiden
komma att huvudsakligen sysselsättas med arbete för anstaltens anordnande.
Jordbruket på egendomen skall icke övertagas av anstalten förrän den 14
mars 1938, då arrendet utlöper. Jordbruksinventarier behöva därför icke
anskaffas förrän i samband med övertagandet. Även i övrigt torde driften
av anstalten böra igångsättas successivt.
Vad beträffar personalbehovet vid anstalten må här nämnas, att man räknar
med att den närmaste ledningen av anstalten skall utövas av en assistent;
någon tjänsteman i direktörs tjänsteställning skulle nämligen med
den till en början jämförelsevis ringa vårdkapaciteten icke erfordras. Anstalten
anses vidare behöva en husfader, förslagsvis i uppsyningsmans tjänsteställning,
samt en husmoder. För jordbruket erfordras en befallningsman
och en rättare. Härutöver behöver för driften anställas ytterligare några
befattningshavare. Antalet av dessa blir emellertid i viss mån beroende på
dels anstaltens beläggningssiffra, dels den utsträckning i vilken fångvården
kommer att själv utföra anläggnings- och byggnadsarbetena.
Efter övervägande av den utredning som införskaffats i ärendet har jag Departementkommit
till uppfattningen, att den nya anstalt, som erfordras för att mottaga che,en''
till ungdomsfängelse dömda ynglingar, lämpligen bör förläggas till kronoegendomen
Skenäs kungsgård och att denna egendom, i den mån den är belägen
inom östra Husby socken, bör i sin helhet upplåtas för ändamålet.
Den i nämnda socken belägna delen av Skenäs kungsgård torde, örn denna
uppfattning vinner gillande, böra överföras till fångvårdsstyrelsens förvaltning
vid utgången av löpande arrendetid den 14 mars 1938.
Det förslag till anstaltens inrättande som framlagts av fångvårdsstyrelsen
synes mig väl avpassat för sitt ändamål. Jag förordar även, att anläggningsoch
byggnadsarbetena igångsättas redan i år och att avtal om rätt för kroa
nan att för detta ändamål efter den 1 juli 1936 förfoga över fastigheten
träffas i enlighet med den i det föregående återgivna utfästelsen av arrendatorn
å egendomen.
Om arbetet med anstaltens inrättande, såsom det dr anledning att förmoda,
den 1 juli 1937 fortskridit så långt att anstalten kan tagas i bruk, möter då ej
längre något hinder mot att lagen örn ungdomsfängelse genom förordnande
av Kungl. Majit sättes i kraft. Det fåtal platser, som erfordras för kvinnlig
ungdom, torde utan större svårighet kunna anordnas på någon redan bestående
anstalt.
Vid nämnda tidpunkt torde ock den av 1935 års riksdag (i skrivelse nr 292)
begärda omarbetningen av gällande lagstiftning angående tvångsuppfostran
till närmare överensstämmelse med lagen örn ungdomsfängelse lia hunnit
leda till resultat. Inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga lia avgivit
betänkande med förslag till lag örn tvångsuppfostran m. m. (statens
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
offentl. utr. 1935:67), och utlåtanden över betänkandet lia inkommit från
hörda myndigheter och sammanslutningar. Tiden har icke medgivit att före
propositionstidens utgång inhämta lagrådets yttrande över förslaget. Detta
torde därför icke kunna föreläggas riksdagen förrän nästa år. Då emellertid
lagen om ungdomsfängelse antages komma att sättas i kraft tidigast den 1
juli 1937, kan ny lagstiftning om tvångsuppfostran ändock komma till stånd
inom sådan tid att den eventuellt kan träda i kraft samtidigt med ungdomsfängelselagen.
I detta sammanhang torde ock böra tagas under övervägande,
i vad mån någon samverkan kan åvägabringas mellan ledningen för statens
uppfostringsanstalt å Bona och ledningen för den ungdomsanstalt varom nu
är fråga.
Vad angår den av fångvårdsstyrelsen i dess skrivelse den 23 januari 1936
berörda frågan om samverkan mellan den nya anstalten och en redan bestående
fångvårdsanstalt, synes det mig tydligt, att genom sådan samverkan
bestämda fördelar stå att vinna för uppfostringsverksamheten. Jag ansluter
mig sålunda till tanken att inrymma mottagnings- och isoleringsavdelningar
för ungdomsanstalten i en i närheten av Skenäs kungsgård belägen fångvårdsanstalt.
För detta ändamål lämpar sig säkerligen bäst centralfängelset
i Norrköping, men så länge detta fängelse användes såsom förvaringsanstalt
för förminskat tillräkneliga förbrytare torde mottagnings- och isoleringsavdelningarna
böra, såsom fångvårdsstyrelsen anfört, anordnas å kronohäktet i
Nyköping eller straffängelset i Linköping. Genom den nya anstaltens anknytning
till en sådan fångvårdsanstalt med tillgång till vanliga säkerhetsoch
isoleringsanordningar öppnas möjlighet att — till fromma för uppfostringsarbetet
— vid inrättandet av den nya anstalten i görligaste mån undvika
allt som skulle giva anstalten en fängelseliknande prägel. Anstalten
bör te sig mera som en skola för utbildning i jordbruk och hantverk. Genom
närheten till annan fångvårdsanstalt är det ock möjligt att inbespara inrättandet
av en särskild sjukvårdsavdelning. Att närmare än som skett ingå på
de fördelar från vårdsynpunkt och i ekonomiskt avseende, som stå att vinna
genom en anordning av nu dryftat slag, torde i detta sammanhang icke vara
behövligt. (
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen besluta,
l:o) att för inrättande å den inom Östra Husby socken belägna
delen av kronoegendomen Skenäs kungsgård av en anstalt
för män, som ådömts ungdomsfängelse, för budgetåret
1936/1937 under Utgifter för kapitalökning, Statens allmänna
fastighetsfond, anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,
av ............................ kronor 400,000;
2:o) att medgiva att den av domänstyrelsen utarrenderade,
i östra Husby socken belägna delen av Skenäs kungsgård
jämte den i samband därmed liggande till kungsgården hörande
skogsmarken må den 14 mars 1938 överlåtas till fång
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 129.
13
vården med föreskrift att fångvården skall inträda i de rättigheter
och skyldigheter, som Kungl. Majit och kronan
nämnda dag äger till avträdande arrendatorn, och under iakttagande
att statens domäners fond nedskrives med ett mot
taxeringsvärdet svarande belopp.»
Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
1 sami.
Nr 129
3