Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen
den k oktober 1929 (nr 316); given Stockholms slott
den 28 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316).

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami

Nr 119.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den 4

oktober 1929 (nr 316) \

Härigenom förordnas, att 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

5 §■

Tullfrihet åtnjutes för:

s) inom landet---härvid iakttagas,

att tullfrihet icke må åtnjutas, med mindre återinförseln äger rum inom
tio år från utförseln, ägande likväl, där varan nyttjats inom svensk frihamn,
generaltullstyrelsen samt eljest, där synnerliga skäl föreligga, Konungen
medgiva tullfrihet vid återinförsel efter längre tids förlopp,
att därest varan — — — för varuhavaren;

t) av främmande statsmyndighet förlänade ordenstecken och dylikt; ävensom
utställningsmedaljer eller andra föremål, vilka såsom pris tillerkänts
deltagare i allmän tävlan eller äro avsedda att av utländsk person eller sammanslutning
uppställas såsom pris vid dylik tävlan här i riket;

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1936.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1931:242 samt 1935:251 och 619.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 28 februari 1936.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om vissa ändringar
i 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) samt anför
därvid följande:

5 § s) tulltaxeförordningen. Enligt 5 § s) tulltaxeförordningen, sådant
detta författningsrum lyder enligt förordning den 31 maj 1935 (nr 251), åtnjutes
tullfrihet för inom landet alstrade eller tillverkade ävensom här förut
förtullade utländska varor, när de efter utförsel återinföras i oförändrat
skick. Såsom villkor för denna tullfrihet stadgas bland annat, att återinförseln
skall äga rum inom tio år från utförseln, dock att generaltullstyrelsen
beträffande vara, som nyttjats inom svensk frihamn, äger medgiva tullfrihet
vid återinförsel efter längre tids förlopp. Denna dispensbefogenhet för
generaltullstyrelsen tillkom genom nyssnämnda förordningen den 31 maj
1935 och motiverades med önskvärdheten av att möjliggöra tullfri återinförsel
av inventarier och andra föremål, som utförts till frihamn för att nyttjas
därstädes och som därför enligt sakens natur kvarblivit där under en
längre följd av år.

I en den 3 april 1935 till finansdepartementet inkommen skrift har styrelsen
för Sveriges allmänna exportförening hemställt om ändring av 5 § s) tulltaxeförordningen
i syfte att möjliggöra för Kungl. Majit att i särskilda fall
medgiva utsträckning av den i författningsrummet stadgade tidrymden för
återinförseln. Till stöd för framställningen har anförts i huvudsak följande:

Som ett led i exportföretagens försäljningsorganisation inginge ofta uppläggande
av konsignationslager på olika platser i utlandet. Då fråga vore
örn den mekaniska verkstadsindustrien, mäste sålunda lager av reservdelar
upprättas i de länder, dit maskiner blivit försålda, för att företagen skulle
hava möjlighet att utan större tidsutdräkt tillgodose köparnas behov av reservdelar.
Rcservdelslagret till en maskintyp måste finnas kvar i ett visst Iand
intill dess att några maskiner av denna typ icke längre vore i bruk därstädes.
Reservdelarna saknade emellertid icke därefter allt värde, därest de
utan större kostnader kunde lagras för att vid behov expedieras till sådana
länder, varest maskiner av den typ, för vilken de vore avsedda, fortfarande

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

användes. Därvid vore det oftast mest ekonomiskt för exportörerna att hemföra
delarna samt lagra dem i Sverige. Förutsättningen för att reservdelarna
skulle kunna återföras till Sverige vore emellertid, att tullfrihet kunde påräknas,
alldenstund kostnaderna i form av frakter m. m. ändock bleve höga
och utsikterna till försäljning i regel vore relativt små. I den mån avsättning
icke kunde vinnas, måste delarna tid efter annan nedskrotas. Enligt
5 § s) tulltaxeförordningen vore en av förutsättningarna för tullfrihet, att
återinförseln skedde inom 10 år från varornas utförsel. Med hänsyn till de
särskilda förhållanden, som vore för handen beträffande konsignationslager
av reservdelar, utgjorde denna bestämmelse ofta en spärr för varornas tullfria
återinförsel till Sverige, alldenstund reimporten av dessa varor ofta icke
kunde äga rum inom nämnda tidsperiod. Två utvägar förefunnes visserligen
att undgå tulldebitering vid återinförsel av dylika lager, nämligen att antingen
före 10-årsperiodens utgång hemföra delarna och sedan ånyo exportera
desamma, varvid en ny frist om 10 år erhölles, eller ock lagra från utlandet
hemförda delar i frihamn. Båda dessa utvägar vöre emellertid förenade med
avsevärda extra kostnader, vilka företagen givetvis ytterst ogärna påtoge
sig, alldenstund det sedermera i många fall visade sig, att något behov av
delarna icke framträdde utan att varorna endast hade skrotvärde. Av det anförda
framginge, att den stadgade tidsbegränsningen av 10 år vore till betydande
men för vissa delar av den svenska exportindustrien. Som exempel
på i vilken utsträckning här åsyftade slag av varulager förekomme kunde
nämnas, att värdet av en viss mekanisk verkstads konsignationslager av reservdelar
i utlandet för tillfället belöpte sig till ungefär 1 miljon kronor.
För utövande av erforderlig kontroll vore en tidsbegränsning måhända nödvändig,
men författningsföreskrifterna syntes böra så anordnas, att för undantag
i särskilda fall beslut av riksdagen icke vore erforderligt. För tillmötesgående
av detta önskemål syntes sådan ändring av gällande bestämmelser
böra vidtagas, att Kungl. Maj:t erhölle möjlighet att i särskilda fall
medgiva utsträckning av den i 5 § s) tulltaxeförordningen stadgade tidrymden
för återinförseln.

Över framställningen hava, efter remiss, utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen
den 22 maj och av kommerskollegium den 25 juni 1935.

Generaltullstyrelsen har, med överlämnande av tillstyrkande yttrande från
tulldirektören i Göteborg, för egen del anfört i huvudsak följande:

I samband med ändringen av 5 § s) tulltaxeförordningen i fråga örn vara.
som nyttjats inom svensk frihamn, hade framhållits såsom nödvändigt av
sakliga skäl att i princip fasthålla vid den nuvarande tioårsbegränsningen.
Därvid hade erinrats, hurusom möjligheten till kontroll å lämnade uppgifter
örn förhandenvaron av förutsättningarna för tullfrihet försvagades vid en
längre tids förlopp, liksom det även läge i sakens natur, att det bevisvärde
som kunde tillmätas dylika uppgifter allmänt sett minskades, i den mån förhållandena
läge längre tillbaka i tiden. Av betydelse därutinnan vore särskilt
den omständigheten, att tulljournaler medi verifikationer, som kunde
tjäna till upplysning i fråga om utförseln och i samband därmed tilläventyrs
åtnjuten tullrestitution, icke såsom regel kunde förutsättas vara i behåll
efter så lång tid som nu vore i fråga.

Den ifrågavarande tidsbegränsningen syntes även ur allmänna beskattningssynpunkter
hava sitt berättigande. Redan beträffande svenska varor,
som en längre följd av år befunnit sig i den utländska marknaden, kunde
det ofta med fog göras gällande, att de icke längre hade den ekonomiska
samhörighet med ursprungslandet, som kunde motivera tullfrihet vid åter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

5

införsel. Det nu åsyftade förhållandet gjorde sig än mer gällande i fråga
om utländska, tidigare här förtullade varor och i all synnerhet då fråga vore
om ett varuslag, som vid den ursprungliga införseln varit tullfritt eller underkastat
lägre tullsats än den som gällde vid den senare införseln.

Omständigheter av sistberörda art gjorde sig dock icke gällande i de med
framställningen åsyftade fallen, nämligen såvitt anginge reservdelslager, vilkas
uppläggande på olika platser i utlandet inginge såsom ett led i exportindustriens
försäljningsorganisation. Därest möjligheten till tullfri återinförsel
efter mer än tio års förlopp vore av mera avsevärd betydelse för dessa
fall, vilket av framställningens innehåll att döma syntes vara förhållandet,
finge det enligt styrelsens uppfattning anses befogat, att dylik möjlighet bereddes.
Lämpligast kunde detta ske i den form, att i 5 § s) tulltaxeförordningen
infördes ett bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva undantag
från tidsbestämmelsen utöver vad beträffande frihamn vöre stadgat. Att i
författningsruminet närmare fixera förutsättningarna för dylikt medgivande
syntes möta vissa svårigheter. Emellertid syntes bemyndigandet böra komma
till användning endast under i framställningen avsedda eller därmed
nära jämförliga förhållanden. Att något medgivande icke kunde ifrågakomma,
med mindre förhandenvaron av övriga i 5 § s) tulltaxeförordningen stadgade
förutsättningar för tullfrihet vore ställd utom tvivel, läge i sakens natur.

I anslutning till det anförda har generaltullstyrelsen upprättat förslag till
ändrad lydelse av 5 § s) tulltaxeförordningen. Enligt förslaget skulle här
åsyftade tullfrihet kunna medgivas endast »där synnerliga skäl föreligga».

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat från Stockholms handelskammare,
Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare,
handelskammaren i Göteborg, handelskammaren för örebro
och Västmanlands län, handelskammaren i Karlstad samt Sveriges industriförbund
inhämtade yttranden, i vilka samtliga framställningen blivit tillstyrkt.

Kommerskollegium har för egen del ansett den ifrågasatta författningsändringen
önskvärd och påkallad.

Av utredningen att döma synes det vara av ett icke oväsentligt intresse för Departementsvissa
svenska exportindustrier, att möjlighet beredes till tullfri återinförsel chefen.
av exportvaror jämväl efter den i 5 § s) tulltaxeförordningen som regel
stadgade 10-årsfristen. Med hänsyn härtill och då den föreslagna ändringen
icke gärna kan hava någon betydelse ur statsfinansiell synpunkt, anser jag
framställningen böra vinna beaktande. Mot generaltullstyrelsens förslag i
fråga om sättet för ändringens genomförande har jag icke något att erinra.

5 § t) tulltaxeförordningen. Enligt 5 § t) tulltaxeförordningen åtnjutes
tullfrihet för bland annat utställningsmedaljer eller andra prisföremål, vilka
tillerkänts deltagare i allmän tävlan.

I skrivelse den 28 december 1935 har generaltullstgrelsen anfört, att det
vid olika tillfällen visat sig önskvärt, att nämnda bestämmelse finge en avfattning,
som medgåve en något vidsträcktare tillämpning. I främsta rummet

Bihang till riksdagens protokoll 19.16. 1 sami. Nr 119. 2

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 119-

vöre det därvid fråga om sådana fall, då exempelvis en utländsk idrottstrupp,
som skulle deltaga i tävlingar här i landet, medförde prisföremål,
avsedda att utdelas vid tävlingarna. Emellertid syntes tullfriheten fortfarande
icke böra omfatta föremål, som av enskilda personer eller sammanslutningar
här i landet infördes för att uppställas såsom pris vid här anordnade
tävlingar. Styrelsen hade fördenskull funnit sig böra stanna vid att föreslå,
att tullfriheten utsträcktes till att omfatta jämväl föremål, avsedda att
av utländsk person eller sammanslutning här uppställas såsom pris vid allmän
tävlan.

I anslutning härtill har generaltullstyrelsen upprättat förslag till erforderlig
författningsändring.

Kommerskollegium har i infordrat utlåtande förklarat sig icke hava något
att erinra mot bifall till förevarande förslag.

Departements- För egen del har jag icke något att erinra mot den föreslagna ändringen.
chefen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att upprättat förslag
till förordning örn ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bernt Nilsson.

366473. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.