Kungl. Maj:ts proposition nr 104-

Nr 104.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående beräkningen i
vissa fall av pension åt lärarinna med delaktighet i lärarinnornas
pensionsanstalt; given Stockholms slott den
28 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld. ^

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligger fråga om ändrade bestämmelser rörande
beräkning av pension åt lärarinna, som utträtt ur lärarinnornas pensionsanstalt
men senare ånyo vunnit delaktighet i anstalten.

Lärarinnornas pensionsanstalt är en pensionsinrättning av livränteanstalts
karaktär, vilken har till ändamål att bereda pensioner åt den kvinnliga lärarpersonalen
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. För anstalten gäller
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 104. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 104-

ett av Kungl. Majit fastställt reglemente av den 23 december 1910 (nr 145
s. 4) med däri sedermera, bland annat genom kungörelse den 18 juni 1926 (nr
246), vidtagna ändringar.

I § 9 reglementet, sådan denna paragraf lydde före ikraftträdandet av kungörelsen
den 18 juni 1926, stadgades, att om delägare upphörde alt hava sådan
anställning, som medförde delägarskap i pensionsanstalten, hon skulle
äga kvarstå såsom delägare utan skyldighet att erlägga avgift men med rättighet
att erlägga en avgift, ej överstigande medeltalet av de avgifter, som under
de sista tio åren erlagts för henne enligt reglementets § 6 mom. 1 (statens
och kommunens, respektive vederbörande läroanstalts bidrag till pensionsavgiften)
samt av eller för henne enligt § 6 mom. 2 (återstående del av pensionsavgiften,
att erläggas av delägaren själv eller av vederbörande läroanstalt).
Dock skulle lärarinna, som i dylik anställning tjänstgjort kortare
tid än sammanlagt 20 lästerminer och som lämnade anställningen av annan
anledning än vederbörligen styrkt sjuklighet eller sjukdom, vara skyldig att
utträda ur pensionsanstalten, när hon saknat sådan anställning i sammanlagt
20 lästerminer.

Enligt § 10 reglementet skulle lärarinna, som på grund av bestämmelsen i
§ 9 måst utträda ur pensionsanstalten, äga att, 30 dagar efter till anstaltens
direktion gjord anmälan, utbekomma de avgifter, som inbetalts av henne
själv eller av vederbörande läroanstalt erlagts för henne enligt § 6 mom. 2
reglementet, jämte ränta efter 3V2 procent.

Reglementets § 11 innehöll i sin ursprungliga lydelse bestämmelse örn att
lärarinna, som på sätt i § 9 stadgades måst utträda ur pensionsanstalten, förlorade
rätten till pension, svarande mot förut erlagda avgifter, och icke kunde
återfå denna rätt, även örn hon åter erhölle anställning, som medförde delägarskap
i anstalten.

Genom reglementets § 11 i dess lydelse enligt kungörelsen den 18 juni
1926 hava nyss omförmälda ursprungliga föreskrifter i §§ 9—11 ersatts med
nya stadganden av innehåll att lärarinna, som avgår från befattning, med vilken
är förenad skyldighet att tillhöra pensionsanstalten, efter avgången icke
må erlägga pensionsavgift men kvarstår såsom delägare i anstalten med bibehållen
rätt till pension svarande mot erlagda avgifter. Härvid gälla dock följande
undantag och särskilda bestämmelser:

1. Om delägare erhåller pension från annan av staten inrättad eller understödd
pensionsanstalt eller pensionsfond och vid denna pensions beräkning
tillgodoräknas tjänstår, som intjänats vid befattning, med vilken varit förenad
skyldighet att tillhöra lärarinnornas pensionsanstalt, förlorar delägaren
rätt till pension från sistnämnda anstalt i den mån till grund för pensionens
beräkning lägges avgift för tjänstår, som tillgodoräknats vid beräkning av
den förstnämnda pensionen.

2. Om delägare, när pension från pensionsanstalten skall börja att utgå,
icke erlagt avgifter för minst tjugu lästerminer till lärarinnornas pensionsanstalt
eller till annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller
pensionsfond, vid vars pensionsberäkning gäller vad i punkt 1. sägs, äger hon
rätt endast till den pension, som beräknas svara mot de avgifter, vilka inbetalats
av henne själv eller erlagts för henne enligt § 6 mom. 2; dock att den -

Kungl. Maj.ts proposition nr 104-

na inskränkning icke gäller för den, som lämnat sin befattning på grund av
sjuklighet eller sjukdom.

3. Då pension enligt punkt 1. här förut börjar utbetalas av annan pensionsanstalt,
skall denna anstalt gottgöras med det tillgodohavande i lärarinnornas
pensionsanstalt, som motsvarar tjänstår, vilka inverka på pensionstagarens
pension från den förstnämnda pensionsanstalten.

Här återgivna stadganden i § 11 reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt
i dess nuvarande lydelse hava i tillämpningen ansetts icke avse lärarinnor,
som på grund av de äldre bestämmelserna frånträtt sin delaktighet
i pensionsanstalten redan före den 1 juli 1926, då kungörelsen den 18 juni
1926 trädde i kraft.

I en den 7 juli 1928 dagtecknad berättelse uttalade de av delägarna i lärarinnornas
pensionsanstalt utsedda revisorerna för granskning av pensionsanstaltens
räkenskaper och förvaltning under budgetåret 1926/1927 bland annat,
att revisorerna funne det önskvärt, att för lärarinna, som på grund av
de före den 1 juli 1926 gällande föreskrifterna nödgats frånträda tidigare
innehavd delaktighet i pensionsanstalten men senare ånyo vunnit anställning
med delaktighet i anstalten, pensionen måtte beräknas med hänsyn
jämväl till den tidigare delaktigheten.

I utlåtande den 28 juli 1928 anförde direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt,
att direktionen icke hade något att erinra emot utfärdande av
bestämmelser i det av revisorerna angivna syftet.

Statskontoret anförde i utlåtande den 4 oktober 1928, att billighetsskäl
syntes tala för sådant medgivande, som av revisorerna ifrågasatts. Såsom
förutsättning härför borde dock gälla, att vederbörande lärarinna till pensionsanstalten
åter inbetalade de pensionsavgifter, hon jämlikt de äldre bestämmelserna
i pensionsanstaltens reglemente återfått.

Sedan 1929 års revisorer för granskning av lärarinnornas pensionsanstalts
förvaltning och räkenskaper anbefallts att avgiva yttrande i förevarande
spörsmål, förklarade sig revisorerna i en den 13 juli 1929 dagtecknad berättelse
tillstyrka åtgärd i det avsedda syftet. På anförda skäl, väsentligen
av försäkringsteknisk art, ifrågasatte dock revisorerna därvid den begränsningen,
att nu avsedd lärarinna, som på grund av den ursprungliga lydelsen
av § 9 reglementet måst utträda ur pensionsanstalten men ånyo vunnit
delaktighet däri, skulle äga rätt till pension endast på grund av avgifter, erlagda
enligt § 6 mom. 1, men icke på grund av de avgifter, som erlagts enligt
§ 6 mom. 2 och som delägaren enligt § 10 återbekommit eller ägde återbekomma.

Gentemot revisorernas sist återgivna förslag, att vid pensionens beräknande
hänsyn icke skulle få tagas till avgifter, som lärarinna utbekommit eller
ägde rätt att utbekomma, anförde statskontoret i utlåtande den 31 augusti
1930 följande:

Den sålunda föreslagna inskränkningen komme givetvis att i avsevärd
grad förringa värdet av det avsedda medgivandet. Det vill därför synas
statskontoret ömkligt, att det kunde befinnas möjligt att undvika densam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 104-

ma. De försäkringstekniska synpunkter, som föranlett förslaget, är statskontoret
visserligen icke i stånd att bedöma, men det vill förefalla, som örn
olägenheterna av ett medgivande enligt det ursprungliga förslaget komme
att bortfalla eller åtminstone minskas, därest det som villkor för återvinnande
av delaktighet föreskreves, att restituerade pensionsavgifter skulle
återbetalas jämte ränta efter en något högre räntesats än den, som finnes
angiven i § 10 av reglementet enligt dess ursprungliga lydelse (3 1j2 procent).

Sedan Kungl. Majit den 21 februari 1930 anbefallt statens pensionsanstalt
— vars styrelse tillika utgör direktion för lärarinnornas pensionsanstalt —
att verkställa utredning rörande väckt fråga om lärarinnornas pensionsanstalts
inordnande i statens pensionsanstalt, överlämnade pensionsanstalten
med skrivelse den 7 augusti 1931 dylik utredning. Därvid förordades inordnande
i anstalten av lärarinnornas pensionsanstalt. I utredningen berördes
även det här avsedda spörsmålet örn beräkningen i vissa fall av pension åt lärarinna,
som utträtt ur lärarinnornas pensionsanstalt men senare ånyo vunnit
delaktighet i anstalten. Härom anförde statens pensionsanstalt följande:

Efter lärarinnornas pensionsanstalts inordnande i statens pensionsanstalt
komma föreskrifterna i sistnämnda anstalts reglemente att tillämpas i sådana
fall, som bär avses. Dessa föreskrifter innebära, att de tjänstår skola tillgodoräknas,
som intjänats för pension i befattning med tjänstepensionsrätt
i, bland andra pensionsinrättningar, lärarinnornas pensionsanstalt,
ävensom att för den, som vid pensionsåldern icke räknar minst 10 tjänstår,
pensionen beräknas försäkringstekniskt. Men då det synes ovisst,
huru dessa föreskrifter örn tillgodoräknande skola tillämpas i fall, där förvärvad
delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt måst frånträdas på
grund av föreskrift i lärarinnornas pensionsanstalts reglemente enligt
dess ursprungliga lydelse, torde ett förtydligande erfordras. Med beaktande
av vad revisorerna och statskontoret anfört föreslås, att därest pensionsavgifter
restituerats till delägaren, denna må äga att, för vinnande av full
tjänstårsberäkning för den frånträdda delaktigheten, till statens pensionsanstalt
återbetala avgifterna med den ränta, som därvid av statens pensionsanstalt
bestämmes, men att eljest pensionsrätter! skall minskas på det sätt, som
enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar de restituerade pensionsavgifterna.
Ett dylikt förtydligande bör ske genom visst tillägg i statens pensionsanstalts
reglemente.

I utlåtande den 12 oktober 1931 anslöt sig skolöverstyrelsen till det av statens
pensionsanstalt sålunda framställda förslaget. Överstyrelsen framhöll
emellertid, att en liknande bestämmelse borde utfärdas även för det fall, att
vederbörande lärarinna kvarstode på de gamla pensionsbestämmelserna och
sålunda icke bleve underkastad föreskrifterna i statens pensionsanstalts reglemente.
I anslutning härtill föreslog skolöverstyrelsen sådan ändring av reglementet
för lärarinnornas pensionsanstalt, att lärarinna, vilken på grund av bestämmelserna
i §§ 9 och 10 sistnämnda reglemente enligt dess ursprungliga
lydelse måst utträda ur pensionsanstalten och återfått egna avgifter men sedermera
erhållit anställning, som medfört delägarskap i anstalten, skulle återfå
rätten till pension, dock att pensionen skulle minskas på det sätt, som enligt
försäkringsteknisk beräkning motsvarade de restituerade pensionsavgifterna,
såvida icke dessa åter inbetalades med den ränta, statens pensionsanstalt
bestämde.

Kungl. Muj:ts proposition nr 104-

Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 19 maj 1933 icke hava något
att erinra emot skolöverstyrelsens sålunda framlagda förslag.

Frågan örn ändring i här berörda hänseende av reglementet för lärarinnornas
pensionsanstalt har sedermera fått vila i avbidan på vidare beredning
av spörsmålet om lärarinnornas pensionsanstalts inordnande i statens pensionsanstalt.
I sistnämnda ärende har Kungl. Majit anbefallt statens pensionsanstalt
att inkomma med förnyat utlåtande. Dylikt utlåtande har av
anstalten ännu icke avgivits.

I en den 14 december 1935 dagtecknad skrift har nu centralstyrelsen för
flick- och samskoleföreningen hemställt, att frågan om ändring i nu förevarande
syfte av reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt måtte upptagas
till avgörande oberoende av ett eventuellt inordnande av denna pensionsanstalt
i statens pensionsanstalt. Centralstyrelsen har därvid anfört, att det förefölle
vara av vikt, att lösningen av den föreliggande frågan, som knappast
hade något direkt sammanhang med spörsmålet om lärarinnornas pensionsanstalts
inordnande i statens pensionsanstalt, icke uppskötes alltför länge.

Statens pensionsanstalt har den 31 januari 1936 avgivit utlåtande i anledning
av centralstyrelsens framställning och därvid till en början anfört följande: Frågan

örn lärarinnornas pensionsanstalts inordnande i statens pensionsanstalt
torde numera vara i det skick, att den kan väntas utan större tidsutdräkt
bliva avgjord. Statens pensionsanstalt, på vars förnyade yttrande
frågan närmast beror, är i varje fall beredd att inom relativt kort tid avgiva
sitt utlåtande. I sammanhang med inordnandet skulle, enligt vad avsetts,
även den fråga bliva löst, som i remisshandlingarna avhandlas.

Då inordnandet i allt fall ej kan komma att beslutas tidigare än vid 1937
års riksdag och då pensionsfrågor av den art, som i remisshandlingarna avses,
dessförinnan kunna bliva aktuella, synes det vara tillrådligt, att föreskrifter
i ämnet utfärdas oberoende av inordnandet. Det finns nämligen
för närvarande ett tjugutal lärarinnor, som återinträtt i lärarinnornas pensionsanstalt,
och av dessa är en född 1876. Därnäst i ålder komma en lärarinna
född 1879, tre lärarinnor födda 1881 och tre födda 1882. Skyldighet
att avgå ur tjänst inträder den 1 juli det kalenderår, då delägare fyller
60 år, men även efter tidigare avgång från tjänsten kan pension få tillträdas,
dock icke före den 1 juli det kalenderår, då delägaren fyller 55 år.

Beträffande de tillstyrkta föreskrifternas närmare utformning har pensionsanstalten
förklarat sig i sak icke hava annat att erinra mot det förslag,
som skolöverstyrelsen avgivit i förberörda utlåtande den 12 oktober 1931,
än att det borde beaktas, att av de återinträdda delägarna en del (9 stycken)
icke uttagit sina under den föregående delaktigheten erlagda avgifter utan
fortfarande hade dem innestående i lärarinnornas pensionsanstalt. överstyrelsens
förslag hade avfattats under antagande, att avgifterna genomgående
ultagits. Bestämmandet av den ränta, som borde inbetalas, syntes böra tillkomma
direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt, ej statens pensionsanstalt,
eftersom föreskrifterna vore avsedda att utfärdas före anstalternas
sammanslagning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104-

Departements chefen.

I anslutning till vad sålunda anförts har statens pensionsanstalt hemställt
om utfärdande av föreskrift av följande innehåll:

Lärarinna, som på grund av bestämmelserna i §§ 9 och 10 av reglementet
för lärarinnornas pensionsanstalt enligt dess lydelse i kungörelsen den 23
december 1910 (nr 145) måst utträda ur pensionsanstalten men sedermera
erhållit anställning, som medfört delägarskap i anstalten, återfår rätten till
pension, dock att, där hon efter utträdet återfått egna avgifter, pensionen
minskas på det sätt, som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar de
restituerade pensionsavgifterna, såvida icke dessa åter inbetalas med den
ränta, pensionsanstaltens direktion bestämmer.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, väcktes redan år 1928 förslag
i syfte att lärarinna, som på grund av de ursprungliga bestämmelserna i
reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt måst utträda ur pensionsanstalten
men sedermera på grund av ny anställning vid statsunderstödd enskild
läroanstalt åter vunnit delaktighet i anstalten, skulle vid avgång med
pension få tillgodoräkna jämväl den tidigare delaktigheten och därunder erlagda
avgifter. Detta förslag synes vara väl motiverat; att trots återvunnen
delaktighet den genom tidigare pensionsavgifter grundlagda pensionsrätten
går förlorad, framstår nämligen enligt numera vedertagna pensioneringsgrundsatser
såsom ett missförhållande. Förslaget har också i princip tillstyrkts
i samtliga i ärendet avgivna yttranden. Att förslaget det oaktat hittills
ej blivit föremål för ståndpunktstagande från statsmakternas sida har,
såsom av redogörelsen framgår, närmast sin grund i att frågan ansetts lämpligen
kunna uppskjutas för att avgöras i samband med slutlig prövning av
det senare väckta spörsmålet om inordnande av lärarinnornas pensionsanstalt
i statens pensionsanstalt. Av vad som numera upplysts i ärendet
synes emellertid framgå, att behov föreligger av en skyndsam lösning av
frågan. Jag har därför ansett mig böra tillstyrka, att denna nu upptages
utan avvaktan på ett avgörande av spörsmålet om en sammanslagning av
de båda pensionsanstalterna. Då huvudgrunderna för pensioneringen inom
lärarinnornas pensionsanstalt fastställts av riksdagen, lärer frågan böra underställas
riksdagen.

Beträffande den närmare innebörden av den ifrågasatta förmånen hava
i ett hänseende skiljaktiga uppfattningar kommit till uttryck i de i ärendet
avgivna förslagen, nämligen i fråga om förfarandet för det fall, att vederbörande
lärarinna med stöd av § 10 reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt
enligt dess ursprungliga lydelse återfått den del av avgifterna, som
av henne själv eller för henne erlagts enligt § 6 mom. 2 reglementet. På denna
punkt finner jag mig böra tillstyrka skolöverstyrelsens, av statens pensionsanstalt
och statskontoret biträdda förslag. Detta förslag innebär, att
för nyssberörda fall lärarinna skulle äga möjlighet att genom inbetalning
av de restituerade avgifterna jämte i särskild ordning bestämd ränta erhålla
pension, svarande mot samtliga erlagda avgifter. Vad räntan beträffar, torde
denna få bestämmas efter högre räntesats än den, som tillämpats vid avgifternas
återbekommande, detta bland annat med hänsyn därtill att vid pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 104-

sionsrättens bestämmande i förhållande till erlagda avgifter enligt för kassan
tillämpade grunder räknas ej blott med ränta utan jämväl med s. k. arvsvinst
efter avlidna. På grund härav blir värdet av den vid återinträdet förvärvade
pensionsrätten större än de avgifter jämte ränta, som en gång återbekommits.
Därest lärarinnan icke begagnar sig av möjligheten till återbetalning
av restituerade avgiftsbelopp, skulle hon enligt det av mig förordade förslaget
hava att vidkännas minskning i pensionen enligt försäkringsteknisk
beräkning.

Erforderliga närmare bestämmelser i ämnet torde böra utfärdas av Kungl.
Maj:t, efter det riksdagen fattat beslut i frågan. Bestämmelserna böra träda
i kraft den 1 juli 1936 och tillämpas endast i fråga om delägare, som tidigast
från och med nämnda dag erhåller pension från anstalten.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag här förordat, utfärda bestämmelser
i fråga om beräkningen av pension åt lärarinna, som utträtt
ur lärarinnornas pensionsanstalt men senare ånyo vunnit delaktighet
i anstalten.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Bernt Nilsson.