Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
1
Nr 101.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets
övertagande av staden Skövdes förpliktelser beträffande
vissa befattningshavare, vilka vid rådhusrättens
i staden upphörande komma att indragas, m. m.;
given Stockholms slott den 28 februari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. Schlyter.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:
»Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande
i judiciellt avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förIiihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 101.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
ordna, att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende
förenas med domsaga. Beträffande stad, där länsstyrelsen ej har sitt säte
och i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte
borgmästaren endast en ledamot finnes som skall vara lagfaren, äger Kungl.
Majit, jämlikt 2 § nämnda lag, när borgmästartjänsten är ledig, även utan
stadsfullmäktiges samtycke meddela enahanda förordnande som nyss
nämnts, såframt
1. ändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan
finnes vara till gagn för rättsskipningen,
2. statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöning och
pension till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande
indrages, samt
3. ändringen icke medför ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd
olägenhet för staden.
Borgmästartjänsten i Skövde, vars invånarantal den 31 december 1934
uppgick till 11,163 personer, är sedan den 1 januari 1935 vakant. Förutom
av borgmästaren skall stadens rådhusrätt enligt gällande arbetsordning utgöras
av en lagfaren rådman, en icke lagfaren rådman och två extra rådmän.
Förstnämnda rådmansbefattning innehaves sedan år 1920 av rådmannen
Karl Johan Pettersson, som är född år 1876. Icke lagfaren rådman
är Tage Edvard Budstedt, född år 1879 och vald år 1920. Extra rådmän
äro Arvid August Heliodorus Edlund och Anders Oskar Johansson,
vilka äro födda Edlund år 1885 och Johansson år 1879 samt utsedda till rådmän
år 1929 respektive år 1931. Lagfarne rådmannen Pettersson är jämväl
enligt länsstyrelsens förordnande fastighetsregisterförare för staden;
icke lagfarne rådmannen Budstedt är tillika stadsfogde och kronouppbördskassör.
— Enligt gällande lönestat utgå till rådmännen från staden följande
årliga avlöningsförmåner: till lagfarne rådmannen 1,400 kronor i lön och
300 kronor i semesterbidrag, tillhopa 1,700 kronor, till icke lagfarne rådmannen
525 kronor samt till en var av de extra rådmännen 135 kronor.
Lagfarne och icke lagfarne rådmännen äro dessutom tillförsäkrade, den
förre viss sportelinkomst och andel i auktionsprovisioner och den senare
viss andel i auktionsprovisioner. Nettoinkomsten i sistnämnda hänseenden
har under femårsperioden 1930—1934 utgjort i medeltal för Pettersson
1,652 kronor och för Rudstedt 291 kronor örn året. De sammanlagda årliga
avlöningsförmånerna i tjänsten såsom rådman kunna sålunda beräknas
hava i medeltal utgjort för Pettersson 3,352 kronor, för Rudstedt
816 kronor, för Edlund 135 kronor och för Johansson likaledes 135 kronor.
Pettersson åtnjuter därjämte såsom fastighetsregisterförare ett årligt arvode
å 1,500 kronor. Anmärkas må även att Rudstedt i egenskap av stadsfogde
och kronouppbördskassör äger rätt att uppbära — förutom viss fast
lön — med tjänsterna förenade sportler. Det har sålunda upplysts, bland
annat, att Rudstedt under femårsperioden 1930—1934 årligen i medeltal i
uppbördsprovision å landstingsmedel ägt tillgodoföra sig ett belopp av 1,203
kronor 60 öre. — Någon utfästelse från stadens sida örn pensionering före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
3
ligger icke beträffande någon av rådmännen, och skyldighet har icke föreskrivits
för dem att vid viss ålder avgå från tjänsten. Ej heller har i deras
fullmakter inryckts föreskrift örn skyldighet att övergå till annan tjänst.
I fråga örn Gudhems och Kåkinds domsaga, vilken omsluter staden Skövde,
har Kungl. Maj:t den 21 april 1933 förordnat att dess båda tingslag
skulle, från och med dag som framdeles bestämdes, förenas till ett tingslag
med tingsställe i Skövde, ävensom meddelat föreskrifter angående behandlingen
av frågan örn uppförande av det nya tingshus som med anledning
av detta beslut måste uppföras i staden.
På grund av beslut av Kungl. Majit den 9 januari 1935 har genom länsstyrelsens
i Skaraborgs län försorg utredning ägt rum rörande Skövdes förenande
i judiciellt avseende med nyssnämnda domsaga. Utredningen, som
verkställts jämlikt 3 § ovannämnda lag och särskilt avhandlat de frågor
som angivas i samma paragraf, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag utförts
av assessorn i Göta hovrätt Arne Schedin.
I sin den 7 juni 1935 dagtecknade berättelse har utredningsmannen
■—- som utgått från att staden vid förening med domsagan borde ingå
i gemensamt tingslag med denna och att vid bibehållande av rådhusrätten
densammas organisation kunde lämnas orubbad, dock att viss löneförstärkning
tilldelades den lagfarne rådmannen —- uttalat, att stadens bidrag till
kostnaderna för uppförande av ett med domsagan gemensamt tingshus skäligen
borde begränsas till en tredjedel av kostnaderna härför. Under erinran
att statsverket vid rådhusrättens upphörande eventuellt hade att övertaga
stadens förpliktelser beträffande avlöningsförmånerna till ovan omförmälda
rådmän, vilka därvid komme att indragas, har utredningsmannen
vidare såsom sammanfattning av utredningens resultat anfört, bland annat,
att ur rättsskipningssynpunkt stadens förenande med domsagan måste
anses vara till gagn och att de förändringar i domstolsorganisationen som
bleve erforderliga kunde genomföras utan att väsentliga olägenheter därigenom
uppkomme, att därest särskild överexekutor förordnades för staden
och stadsfogdetjänsten i följd härav bibehölles, i fråga örn exekutionsväsendet
icke kunde uppkomma någon olägenhet genom ändringen, att därest
staden befriades från andel i kostnaderna för uppförande av det nya tingshuset
för domsagan, ökade utgifter för staden icke torde uppkomma, att å
andra sidan någon lättnad i ekonomiskt hänseende icke vore att påräkna
för staden, samt att det emellertid, med hänsyn till skäl som stadens ombud
vid utredningen åberopat för bibehållande av rådhusrätten, kunde anses
tveksamt huruvida de fördelar som stöde att vinna genom stadens förenande
med domsagan vore av den betydelse att åtgärden borde komma till
stånd, därest staden bestrede densamma.
Gudhems och Kåkinds häradsrätter, vilka hörts över utredningen,
hava förklarat sig icke hava något att erinra i anledning av densamma.
Stadsfullmäktige i Skövde hava behandlat ärendet vid samman -
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 101.
träden den 19 september 1935 och den 23 januari 1936. Vid förstnämnda
sammanträde beslöto stadsfullmäktige bestrida att staden förenades i judiciellt
avseende med domsagan. Vid sammanträdet den 23 januari 1936 hade
stadsfullmäktige att yttra sig över en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria angående det framtida ordnandet av domstolsväsendet i Skövde
vid bibehållen egen jurisdiktion (alternativ I) samt vid förening med
Gudhems och Kåkinds domsaga (alternativ II). Alternativ I upptog stadens
nettokostnader för rådhusrätten och magistraten, vilken för framtiden
borde bestå av tre lagfarna ledamöter (borgmästare, en rådman och en
stadsnotarie), till 21,500 kronor örn året. Enligt alternativ II beräknades årliga
nettokostnaden för kommunalborgmästarorganisation i staden till
12,400 kronor. Detta alternativ förutsatte vidare
1) att staden inom domsagan bildade ett eget tingslag med minst 20 allmänna
tingssammanträden och minst ett sammanträde med tremansnämnd
årligen;
2) att domsagan i övrigt, jämlikt Kungl. Maj.ts beslut den 21 april 1933,
bildade ett gemensamt tingslag med kansli och tingsställe i Skövde;
3) att det för detta ändamål planerade tingshuset uppfördes i Skövde och
att arbetet därmed igångsattes före den 1 januari 1937; samt
4) att stadens andel i kostnaderna för tingshusets uppförande fastställdes
till en tredjedel av byggnadskostnaderna.
Vid sistnämnda sammanträde beslöto stadsfullmäktige uttala sin anslutning
till alternativ II under den ytterligare förutsättning, att
5) statsverket övertoge stadens förpliktelser beträffande dels avlöning och
pension till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande
indroges, dels ock ersättning åt kronokassören för minskade inkomster
i samband med stadens förening i judiciellt avseende med domsagan.
Beträffande denna ytterligare förutsättning har magistraten i Skövde
hemställt, att från statsverket finge årligen utgå — förutom ersättning till
rådmännen för de med respektive rådmanstjänster förenade avlöningsförmånerna
med belopp som förut angivits — till rådmannen Pettersson såsom
fastighetsregisterförare ett belopp av 1,500 kronor, därest nämnda bestyr
skulle komma att övertagas av kommunalborgmästaren, och till rådmannen
Rudstedt i egenskap av kronouppbördskassör ett belopp av 1,200
kronor i vederlag för mistad uppbördsprovision å landstingsmedel, vilken
uppbörd vid stadens förenande med domsagan bomme att övertagas av postverket.
Länsstyrelsen — som den 2 november 1935, eller sålunda före det
staden på vissa villkor förklarade sig samtycka till förening i judiciellt avsende
med domsagan, avgav utlåtande i ärendet och därvid förklarade sig
anse förordnande i sådant avseende icke böra meddelas — har i samma utlåtande,
beträffande den ifrågasatta ersättningen till Rudstedt för mistad
uppbördsprovision, uttalat att länsstyrelsen funne skäligt, att samma ersättning
bestämdes till hälften av provisionens angivna ungefärliga storlek
eller sålunda till 600 kronor om året, att utgå under Rudstedts återstående
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
tjänstetid såsom kronouppbördskassör, dock högst under 10 år från indelningsändringens
genomförande.
Göta hovrätt, som på grund av remiss avgivit utlåtande i ärendet, har
i skrivelse den 10 februari 1936 förmält sig icke hava något att erinra mot
att Skövde stad i judiciellt avseende förenades med Gudhems och Kåkinds
domsaga på de villkor, varunder stadsfullmäktige lämnat sitt samtycke till
föreningen. Enligt hovrättens uppfattning skulle nämligen föreningen, därest
den genomfördes i överensstämmelse med det senast framställda förslaget,
icke innebära någon olägenhet för rättsvården. Tvärtom kunde föreningen i
vissa hänseenden sägas vara till gagn för denna. Genom föreningen uppkomme
en naturligt sammansatt domkrets, bestående av en medelstor stad
med omkringliggande landsbygd. Den salunda sammansatta domsagan
finge en lämplig storlek, som möjliggjorde en ändamålsenlig organisation av
domsagoarbetet. Garanti vunnes för att det bleve på bästa sätt sörjt för rättsskipningens
handhavande. Vidare finge såväl staden som domsagan för relativt
rimliga kostnader nya ändamålsenliga domstols- och kanslilokaler, vilket
vore av behovet påkallat. Hovrätten finge därför tillstyrka, att sedan
det visat sig, att de av staden uppställda villkoren kunde uppfyllas — beslut
meddelades om stadens förenande i judiciellt avseende med domsagan å tid,
som Kungl. Majit kunde vilja bestämma.
Med anledning av de i stadsfullmäktiges yttrande den 23 januari 1936 under
punkterna 1)—4) uppställda villkoren för stadens uppgående i domsagan
hava de tingshusbyggnadsskyldige i Gudhems och
Kåkinds härader haft att yttra sig över en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria angående ordnandet av domstols- och kanslilokalerna
i domsagan, därest staden förenades med denna på sätt stadsfullmäktige föreslagit.
Vid sammanträde den 11 februari 1936 med ombud för de tingshusbyggnadsskyldige
hava dessa enhälligt beslutat att, i händelse staden på sätt
stadsfullmäktige medgivit förenades med domsagan, bidraga till ett för staden
och häraderna gemensamt tings- och kanslihus i Skövde med två tredjedelar
av byggnadskostnaderna ävensom uppdragit åt utsedda kommitterade
att å de tingshusbyggnadsskyldiges vägnar upptaga erforderliga lån för tingshusets
uppförande och vidtaga därför erforderliga åtgärder.
Domhavanden i domsagan har i utlåtande den 12 februari 1936
tillstyrkt stadens förening med domsagan på de av stadsfullmäktige samt
de tingshusbyggnadsskyldige sålunda antagna villkoren.
Statskontoret — som på grund av remiss haft att yttra sig i ärendet
såvitt angår däri framställda anspråk på ersättning av statsverket till förenämnda
befattningshavare i Skövde stads tjiinst — har i utlåtande den 19
februari 1936 ansett intet vara att erinra mot att, för den händelse rådhusrätten
indroges, ersättning av statsmedel tillerkändes rådmännen i staden
med belopp som motsvarade vars och ens inkomster i rådmanstjänsten eller
sålunda
6
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
för rådmannen Pettersson.......................... 3,352 kronor
» » Rudstedt .......................... 816 »
» » Edlund ............................ 135 »
» » Johansson.......................... 135 »
Nämnda belopp, å vilka dyrtidstillägg icke borde utgå, borde enligt statskontoret
anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.
Den för rådmannen Pettersson av magistraten jämväl ifrågasatta ersättningen
å 1,500 kronor, i händelse uppdraget såsom fastighetsregisterförare
frånginge honom, bar statskontoret däremot ansett sig icke kunna förorda.
Ifrågavarande uppdrag, som enligt länsstyrelsens beslut den 25 november
1922 gällde tills vidare, vore nämligen att betrakta såsom tillfälligt.
I fråga örn den för rådmannen Rudstedt i egenskap av kronouppbördskassör
begärda ersättningen för mistad uppbördsprovision å landstingsmedel
har statskontoret anfört följande:
Statskontoret ville erinra, att enligt landstingslagen landstingen vore oförhindrade
att genom särskilda beslut ordna uppbörd och debitering av landstingsmedel
på annat sätt än som i 48 § landstingslagen förutsåges såsom det
normala. Någon rätt för vederbörande tjänsteman till ersättning för den inkomstminskning,
som kunde uppstå därigenom, att landstinget beslutade, att
landstingsskatten skulle debiteras och uppbäras i annan ordning än genom
länsstyrelsens försorg i samband med kronoskatten, torde icke föreligga. Det
torde i detta^ sammanhang böra nämnas, alt dylik ersättning icke ansetts
böra utgå, då enligt riksdagens beslut en reducering vidtagits i avseende å
grunderna för uppbördsprovisionens utgående. Statskontoret ansåge därför,
att Rudstedt icke kunde göra gällande någon rätt att i förevarande fall
komma i åtnjutande av ersättning för den inkomst, han ginge förlustig, för
den händelse bestyret med uppbörden av kronoutskylderna övertoges av
postverket.
Stadsfullmäktige i Skövde hava på vissa i fullmäktiges beslut den 23
januari 1936 närmare angivna, med 1)—5) betecknade villkor samtyckt till
att staden i judiciellt avseende förenas med Gudhems och Kåkinds domsaga.
Av ifrågavarande villkor avse villkoren 1) och 2) frågor rörande tingslagsindelning,
tingsordning, tingsställe samt kansliort för den nya domsagan. Vad
stadsfullmäktige härutinnan hemställt står i överensstämmelse med vad som
ur allmän rättsskipningssynpunkt måste anses lämpligt. Det är min avsikt
att föreslå Kungl. Majit att i dessa hänseenden meddela bestämmelser av
det innehåll som angives i stadsfullmäktiges beslut. Villkoren 3) och 4) angå
frågan örn uppförande av en för staden och domsagan i övrigt gemensam
domstolsbyggnad i Skövde. Med hänsyn till de tingshusbyggnadsskyldiges i
Gudhems och Kåkinds härader beslut i ämnet den 11 februari 1936 lärer
uppfyllandet av sistnämnda villkor få anses säkerställt.
Återstår härefter villkoret 5) eller frågan i vilken omfattning statsverket
bör övertaga stadens förpliktelser beträffande avlöning m. m. till innehavare
av befattningar som genom rådhusrättens upphörande indragas. Uppenbart
är att staden vid frivillig förening med domsagan icke i förevarande
hänseende bör komma i sämre ställning än staden skulle hava haft, därest
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
7
föreningen skett mot stadens bestridande. Sålunda bör statsverket, på sätt
statskontoret tillstyrkt, övertaga kostnaderna för de löneförmåner, sammanlagt
beräknade till 4,438 kronor årligen, som rådmännen i staden äro tillförsäkrade.
Anledning föreligger däremot icke för statsverket att till rådmannen
Pettersson gälda ersättning motsvarande det arvode som lian uppburit
för visst tillfälligt uppdrag.
Utöver vad nu angivits torde statsverket böra åtaga sig att utgiva gottgörelse
till rådmannen Rudstedt för mistad uppbördsprovision. Såsom statskontoret
framhållit kan Rudstedt visserligen icke anses äga något rättsligen
grundat anspråk på ersättning härför. Billighetsskäl kunna emellertid åberopas
för denna ersättning. Härtill kommer — och detta är det avgörande
—- att det måste anses såsom ett starkt allmänt intresse att föreningen mellan
staden och domsagan kommer till stånd utan användande av den möjlighet
till föreningens genomförande tvångsvis som 2 § i den förut omförmälda
lagen om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende anvisar. I
detta sammanhang må endast framhållas angelägenheten därav att den för
alla parter förmånliga, mellan staden och de tingshusbyggnadsskyldige i
domsagan under förutsättning av föreningens genomförande på frivillighetens
väg träffade överenskommelsen angående uppförande av nytt tingshus
ej omintetgöres. Mot storleken av det till Rudstedt begärda ersättningsbeloppet,
1,200 kronor om året, har jag intet att erinra. Förmånens åtnjutande
synes emellertid böra upphöra i och med att Rudstedt — som jämväl efter
stadens uppgående i domsagan torde komma att kvarstå i tjänst såsom
stadsfogde med skyldighet att verkställa mantalsskrivning och debitering av
utskylder — i denna sin egenskap av staden pensioneras.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag alltså hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
dels att till rådmännen i Skövde Karl Johan Pettersson,
Tage Edvard Rudstedt, Arvid August Heliodorus Edlund och
Anders Oskar Johansson må från och med den dag, då föreskrift
om stadens förenande i judiciellt avseende med Gudhems
och Kåkinds domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
under deras återstående livstid utbetalas årlig
gottgörelse av 3,352 kronor till Pettersson, 816 kronor till Rudstedt
samt 135 kronor till en var av Edlund och Johansson,
med iakttagande av att å förmånen dyrtidstillägg icke skall
utgå;
dels ock att till Rudstedt må från och med nyssnämnda
dag, så länge han kvarstår i tjänst såsom stadsfogde med
skyldighet att verkställa mantalsskrivning och debitering av
utskylder, från allmänna indragningsstaten årligen utbetalas
ytterligare gottgörelse med 1,200 kronor, med iakttagande
av att ej heller å detta belopp dyrtidstillägg skall utgå.
Kungl. Maj.ts proposition nr 101.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.