4

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Motionen.

Yttranden.

tfr

2.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1936 kl. 2 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande,
nr 2, angående revision av apoteksvarustadgan.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 387, har herr Bengtsson i Kullen hemställt, att
riksdagen måtte besluta, att skrivelse avlåtes till Kungl. Majit med hemställan,
att för riksdagen snarast måtte framläggas förslag till revision av
apoteksvarustadgan i enlighet med Kungl. Majits beslut den 4 februari
1927.

I motionen anföres, att sedan 1913 års apoteksvarustadga tillkom och
därmed grosshandeln med läkemedel frigivits under det detaljhandeln med
dylika medel i det stora hela alltjämt förbehålles apoteken som privilegium,
hade utvecklingen på området lett till att Kungl. Majit den 4 februari 1927
uppdragit åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning örn revidering av
1913 års apoteksvarustadga. Enligt Kungl. Majits direktiv skulle revideringen
av stadgan gå ut på verkställande av utredning, huruvida och i vad mån,
för vinnande av lättare tillgång till vissa enligt apoteksvarustadgan för närvarande
såsom apoteksvaror ansedda läkemedel, borde och kunde undantagas
från stadgans bestämmelser. Apotekssakkunniga, som fått i uppdrag
att verkställa denna utredning, hava enligt motionären i sitt betänkande
lämnat apotekens affärsområde nästan alldeles obeskuret. Några förslag i
ämnet hade ej heller underställts riksdagen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
från medicinalstyrelsen samt berett apotekarsocieteten tillfälle yttra sig.

Medicinalstyrelsen har i huvudsak anfört följande:

Styrelsen har i ett till Kungl. Majit den 15 januari 1935 avgivet yttrande
över apotekssakkunnigas betänkande i vad avser bland annat kapitel IX.
Revision av apoteksvarustadgan framlagt ett på apotekssakkunnigas förslag
byggt men i vissa avseenden modifierat förslag till apoteksvarustadga.

Styrelsen vill nu ytterligare framhålla, att örn apoteksväsendet skall kunna
upprätthållas i sitt nuvarande skick, måste en därför tillräcklig behållning
av rörelsen säkerställas. Ett frigivande av apotekens nuvarande handköpsvaror
åt den allmänna handeln kan förmodas medföra en icke önskvärd
höjning av prisen å recepturvarorna, för såvitt icke statsmakterna skola
bliva tvungna att träda emellan med subventioner. Det bör icke heller
förbises, att den fria handeln icke erbjuder en kollektiv och för reglerande

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 5

åtgärder tillgänglig enhet av samma art som apoteksorganisationen. Genom
åtgärder, som den senaste tiden beslutats och som snart komma att träda
i kraft, bliva apoteksinnehavarnas inkomster av apoteksrörelsen kraftigt beskurna.
Ytterligare ingrepp kunna för närvarande icke vidtagas utan att
äventyra apotekens ekonomi.

Skulle apoteksväsendet bliva i behov av ekonomiskt stöd från statens
sida, skulle detta innebära att den ledande princip frångåtts, som föredragande
departementschefen givit uttryck åt vid den föredragning, som föregick
Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 4 februari 1927, nämligen att
sådana föreskrifter icke borde meddelas, som kunde äventyra apotekens
ekonomi.

ApoteJcarsocieteten åberopar ett över apotekssakkunnigas förslag avgivet
yttrande, vari societeten framhållit bl. a. följande synpunkter: Anledningen
till att sakkunniga nu föreslå ett ytterligare utökande av listan å dessa varuslag
skulle väl närmast vara den, att dessa apoteksvaror härigenom bleve
lättare tillgängliga för allmänheten. Då emellertid under senare år ett
stort antal apotek nyanlagts, närmare 400 st. läkemedelsförråd inrättats och
medicinlådetrafiken kunnat, tack vare ej minst de många nytillkomna omnibuslinjerna,
avsevärt utökas, anser apotekarsocieteten, att allmänhetens berättigade
krav på lätt tillgängliga läkemedel blivit på ett fullt tillfredsställande
sätt tillgodosedda. Enligt dess uppfattning är det ur sjukvårdens och folkhälsans
synpunkt ovillkorligen nödvändigt, att läkemedelsdistributionen handliaves
under tjänsteansvar av personer med vetenskaplig och praktisk utbildning.
Vidare framhålles, att recept- och giftexpeditionen utgör endast en
mindre del av apoteksrörelsen. Minskning av handköpsexpeditionen, på vad
sätt detta än sker, skulle lätt kunna leda till att apoteken ej förmå bära sina
kostnader, än mindre giva sina innehavare skäligt levebröd. Följden skulle
då bliva, att antingen vinstmarginalen å alla varor måste vidgas, eller ock
att arbetstaxan för receptur- och laboratoriearbete höjas, i vilket senare fall
priset å handköpsmediciner bleve oförändrat, medan däremot priset för den
väl i allmänhet mera nödvändiga receptmedicinen bleve ökat. Apotekarsocieteten
påpekar i detta sammanhang, att i Norge, Danmark och Finland
apoteksvarorna äro förbehållna apoteken i betydligt större utsträckning än
i vårt land.

Utskottet vill beträffande här föreliggande motion, nr 387, i tillämpliga delar
åberopa vad utskottet anfört i fråga örn samma motionärs motion nr 386.
Frågan örn revision av apoteksvarustadgan är för närvarande föremål för myndigheternas
uppmärksamhet. Förslag föreligger till viss utredning örn rätten
till fri handel med läkemedel. Andra åtgärder till underlättande av åtkomst
av läkemedel hava vidtagits, där ej redan själva samhällsutvecklingen
(ex. trafikmedlen) verkat i sådan riktning. Yid dylikt förhållande anser
sig utskottet förhindrat att föreslå åtgärder i motionens syfte utan hemställer,

Utskottet.

6

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

att här ifrågavarande motion, nr 387, ej måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1936.

På utskottets vägnar:

EENST ÅQVIST.

Närvarande: herrar Aqvist, Pettersson i Dahl, Cruse*, Svensson i Landskrona*,
Johansson i Hälleforsnäs, Hansson i Hönö, Hansson i Orebro*, Eriksson i Sandby*,
Westin * och Jonsson i Skedsbygd.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.