Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

3

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1936 kl. 10 f. m.

Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13, angående
viss omläggning av hälsovårdsnämndernas på landet befogenheter
och åligganden.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott Mononen.
hänvisad motion, nr 122, har herr Back hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa dels örn sådan ändring av hälsovårdsstadgan, att
hälsovårdsnämndernas å landet befogenhet att utöva kontroll av livsmedelsproduktionen
inom andra kommuners hälsovårdsområden måtte inskränkas till
områden, som sakna särskilda hälsovårdsnämnder, dels att bestämmelser måtte
tilläggas hälsovårdsstadgan, varigenom hälsovårdsnämnd, som underrättas örn
missförhållanden rörande inom dess område producerad mjölk och andra matvaror,
ålägges inskrida till undanröjande av påvisade brister.

I fråga örn motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden från Yttranden.
medicinalstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län, varjämte utskottet berett
Svenska landskommunernas förbund tillfälle att yttra sig i ärendet.

Medicinalstyrelsen avstyrker motionen och har som huvudskäl härför anfört
bland annat följande. I motiven till hälsovårdsstadgan har framhållits, att en
effektiv kontroll ej kunde förväntas genomförd på frivillighetens väg utan måste
ske genom lagbestämmelser. Att förhindra ett födoämnes avsändande från
produktionsstället inom annat hälsovårdsdistrikt vållar vida mindre svårigheter
än att förebygga dess försäljning på skilda ställen inom det egna hälsovårdsområdet.
Även för producenten uppstå fördelar härigenom, enär det för honom
är förmånligare, när varan kasseras redan på produktionsstället, varvid han
slipper transportkostnader och i stället kan använda varan till utfodring av djur
o. s. v. Hälsovårdsnämndens åligganden äro under alla förhållanden desamma,
vare sig den utgöres av kommunalnämnd eller är särskilt tillsatt. De sanitära
förhållandena kunna icke med ett enda slag bringas till samma standard över
hela riket. Vad i hälsovårdsstadgan fordras är minimikrav, och vad därutöver
är önskvärt, få städer och kommuner bestämma i sina av vederbörande länsstyrelser
fastställda lokala stadgor såsom renhållnings- och matvarustadgor.

I fråga örn anmärkning hos främmande hälsovårdsnämnd om otillbörligt förhållande
med avseende å mjölk inom denna nämnds område, framhöll styrelsen,
att hälsovårdsnämnden i konsumtionsorten har skyldighet att bevaka konsumenternas
intresse, och att den sålunda bör äga rätt till don provtagning, den

4

Ändra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

Utskottet.

anser nödvändig, och följaktligen också ansvara för kostnaden för densamma.
Ett upphävande av denna rätt skulle enligt styrelsen innebära mycket stora
risker i sanitärt hänseende. Slutligen meddelade styrelsen, att vissa förslag till
förbättrande av konsumtionsmj olken vore att emotse.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar, hurusom hälsovårdsnämnderna
ofta på grund av landskommunernas ringa folkmängd och svaga ekonomiska
bärkraft sakna möjlighet att fullt tillfredsställande fullgöra uppgifter av här
förevarande slag, samt att på grund härav hälsovårdsmyndigheterna på månget
håll alltjämt måste vara beredda att i kraft av hälsovårdsstadgans 10 och 45
§ § morn. 5 utöva viss födoämneskontroll även å produktionsorter inom annat
hälsovårdsområde. Då befogenheten härtill måste anses vara av stor betydelse
för livsmedelshygienen, kunde ett inskränkande härutinnan till områden, som
saknade särskilda hälsovårdsnämnder, icke anses rådlig!. I motionen påyrkade
nya bestämmelser med tillägg i visst avseende till hälsovårdsstadgan syntes
enligt länsstyrelsen ej vara av behovet påkallade. Enligt § 55 i nämnda stadga
kan nämligen hälsovårdsnämnd hos vederbörande länsstyrelse göra framställning
örn åläggande för hälsovårdsnämnd i annat hälsovårdsområde att vidtaga åtgärder
för avhjälpande av missförhållanden i avseende å den allmänna hälsovården.
Nämnda bestämmelse finge även anses tillämplig i sådant fall
som det av motionären åsyftade.

Svenska landskommunernas förbund anför, att avsikten med föreskrifterna
i 10 och 45 § § i hälsovårdsstadgan otvivelaktigt vore att göra kontrollmöjligheterna
större än örn hälsovårdsnämnds befogenhet begränsades till det egna
området. Motionärens förslag förefölle att innebära en försämring av det nuvarande
tillståndet härutinnan. Ett åläggande av i motionen angivet slag att
efter anmälan inskrida mot vissa missförhållanden inom nämnds eget område
syntes icke vara av behovet påkallad. Vederbörande tjänsteläkare och länsstyrelse
kunna här ingripa mot försumlig hälsovårdsnämnd.

För egen del får utskottet anföra följande.

I sitt över motionen avgivna utlåtande har medicinalstyrelsen framhållit,
att otillbörliga förhållanden hos en mjölkproducent ofta upptäckas just vid av
hälsovårdsnämnd å främmande ort förangtaltade provtagningar. Levereras
mjölk från en producent endast till konsumtion utom produktionsorten, är det
mera sällan, som hälsovårdsnämnden i produktionsorten har anledning att genom
provtagning kontrollera denna mjölk, som ej är avsedd till försäljning
eller förtäring inom hemorten. Hälsovårdsnämnden i konsumtionsorten har
skyldighet att bevaka konsumenternas intressen och bör sålunda äga rätt till
den provtagning, don anser nödig. Ett upphävande av denna rättighet skulle
innebära stora risker i sanitärt avseende. I fråga örn skyldighet att övervaka
efterlevnaden av hälsovårdsstadgan och de i enlighet med densamma givna
föreskrifter finnas redan nu nöjaktiga bestämmelser. Redan nu föreligger sålunda

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 5

ovillkorlig skyldighet för hälsovårdsnämnd att ingripa vid anmälan örn förhållanden,
som strida mot hälsovårdsstadgan eller inom vederbörande ort gällande
speciella bestämmelser. Från denna synpunkt sett föreligga således ej
skäl till ändrad lagstiftning. Utskottet anser sig i detta sammanhang böra erinra
örn föreskrifterna i § 55 mom. 2 hälsovårdsstadgan. Enligt dessa kan hälsovårdsnämnd
hos vederbörande länsstyrelse göra framställning örn åläggande för
hälsovårdsnämnd i annat hälsovårdsområde att vidtaga åtgärder för avhjälpande
av missförhållanden i avseende å den allmänna hälsovården. Enligt vad
länsstyrelsen i Stockholms län framhållit lärer denna bestämmelse få anses
tillämplig å ett sådant fall som det av motionären åsyftade. Ett uttryckligt
särskiljande mellan kommunalnämnd och hälsovårdsnämnd synes ej heller
påkallat. I kommun, där särskild hälsovårdsnämnd ej finnes, utgöres hälsovårdsnämnden
av kommunalnämnden. Någon saklig skillnad mellan dessa
båda slags hälsovårdsnämnders uppgifter finnas ej. Vad som åvilar hälsovårdsnämnden
härutinnan är detsamma som kommunalnämnden, i brist på särskild
hälsovårdsnämnd, har att beakta och beivra.

Under åberopande av vad utskottet här ovan anfört samt av innehållet i de
över motionen avgivna yttrandena, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion, nr 122, icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1936.

På utskottets vägnar:

EENST ÅQVIST.

Närvarande: se utlåtandet nr 12.