Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr S.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1936 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t dels i
statsverkspropositionen, dels ock genom proposition nr
222 framställda förslag örn anslag under femte
huvudtiteln m. m.
Efter överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava
till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott hänskjutits
dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln,
punkt 37, framlagda förslag angående bidrag till pensionstillägg och understöd
enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring;
dels Kungl. Majlis i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln,
punkt 38, samt genom proposition nr 222 framlagda förslag angående bidrag
till folkpensioner och invalidunderstöd;
dels ock Kungl. Majits i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln,
punkt 39, framlagda förslag rörande åtgärder till förebyggande och hävande
av invaliditet.
l:o). Bidrag till pensionstillägg och understöd enligt lagen om allmän
pensionsförsäkring. Kungl. Majit har föreslagit riksdagen att
dels till bidrag till pensionstillägg och understöd enligt lagen örn allmän
pensionsförsäkring för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av
29,450,000 kronor;
dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden för
statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen anordnade, på frivilliga
avgifter grundade försäkringen.
Enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring bestrides kostnaden
för de till vissa arbetsoförmögna personer utgående pensionstilläggen
till tre fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av landstingen och kommunerna.
Detsamma gäller i fråga örn understöd, som enligt nämnda lag utgå
till personer, vilka icke erlagt pensionsavgift och alltså icke kunna erhålla
pensionstillägg.
Den 1 januari 1937 träda lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering
och förordningen sistnämnda dag (nr 435) örn invalidunderstöd i kraft
och upphör lagen örn allmän pensionsförsäkring att gälla.
Enligt författningarna den 28 juni 1935 skola de jämlikt lagen örn allmän
pensionsförsäkring vid 1936 års slut utgående pensionstilläggen och understöden
ersättas med tilläggspensioner, respektive invalidunderstöd, vilka
frånsett barntilläggen — utgå med i regel väsentligt högre belopp än de
förra. Landstingen, som nu bestrida lika stor andel av pensionstilläggen och
Bihang till riksdagens protokoll 1936. G sami. 2 avd. Nr H.
1338 38
Utskottet.
2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.
understöden som kommunerna, eller en åttondel av liela kostnaden för desamma,
skola från och med den 1 januari 1937 helt befrias från bidragsskyldighet
i fråga om nytillkommande pensionstagare men alltjämt bidraga till tillläggspensioner
och invalidunderstöd åt personer, som före sistnämnda dag beviljats
pensionstillägg eller understöd. Landstingens bidrag till sistnämnda
tilläggspensioner och invalidunderstöd nedsättas med hälften eller till en
sextondel av den totala kostnaden. Kommunerna skola fortfarande liksom
hittills bestrida en åttondel av ifrågavarande pensioner och understöd. Städer,
som icke deltaga i landsting, skola bidraga till bestridandet av kostnaderna
dels liksom landstingen, dels liksom övriga kommuner.
Återstående kostnader för tilläggspensioner och invalidunderstöd skola
täckas av staten, i den mån de ej bestridas genom tillskott från folkpensioneringsfonden.
Förutom tilläggspensioner skola enligt lagen örn folkpensionering grundpensioner
utgå till en var, som erlagt avgift enligt nämnda lag. Personer, som
erlagt avgifter endast enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring, erhålla avgiftspensioner
enligt äldre rätt, vilka avgiftspensioner dock skola anses som
folkpensioner.
Även grundpensionerna skola täckas av staten, i den mån de ej bestridas
genom tillskott från folkpensioneringsfonden.
På förslag av riksräkenskapsverket har Kungl. Majit i statsverkspropositionen
uppfört särskilda anslag för kostnader enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring
samt för kostnader enligt lagen örn folkpensionering och förordningen
örn invalidunderstöd. Det förstnämnda anslaget hänför sig sålunda
till tiden 1 juli—31 december 1936.
Mot Kungl. Majits förslag att uppdela kostnaderna för budgetåret 1936/1937
i ett anslag avseende kostnader för tiden 1 juli 31 december 1936 enligt lagen
örn allmän pensionsförsäkring och ett anslag för täckande av kostnader föi
tiden 1 januari—30 juni 1937 enligt lagen örn folkpensionering och förordningen
örn invalidunderstöd har utskottet intet att erinra. Ej heller har den
under förevarande punkt i statsverkspropositionen verkställda beräkningen av
medelsbehovet för sista hälften av innevarande år givit utskottet anledning
till anmärkning. Att något särskilt belopp icke beräknats till statens utgifter
för den frivilliga pensionsförsäkringen står i överensstämmelse med hittills
tillämpad praxis.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må
dels till Bidrag till pensionstillägg och understöd enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring för budgetåret 1936/1937 anvisa
ett förslagsanslag av 29,450,000 kronor;
dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas
kostnaden för statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen
anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkringen.
3
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.
2:o). Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd. I statsverkspropositionen
Ilar Kungl. Majit under femte huvudtiteln, punkt 38 (sid. 96), föreslagit
riksdagen att
dels fastställa av föredragande departementschefen förordad plan för folkpensioneringsfondens
användning;
dels besluta, att den allmänna pensionsförsäkringsfondens fordran å staten
för förskott, som fonden lämnat på grund av lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen örn allmän pensionsförsäkring, skall
vid utgången av år 1936 avföras ur fondens räkenskaper;
dels ock, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till bidrag till folkpensioner
och invalidunderstöd för budgetåret 1936/1937 beräkna ett förslagsanslag
av 58,050,000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t genom en den 10 mars 1936 dagtecknad proposition,
nr 222, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att till
bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd för budgetåret 1936/1937 anvisa
ett förslagsanslag av 58,050,000 kronor.
Enligt 12 § lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering skola Konung och
riksdag fastställa plan för folkpensioneringsfondens användning, innefattande
regler för dess tillväxt och slutliga belopp, ävensom grunder för
fondmedlens placering och fondens förvaltning i övrigt. I Kungl. Maj:ts proposition,
nr 217, till 1935 års riksdag med förslag till lag om folkpensionering
framlades icke något definitivt förslag till dylik plan, men föredragande
departementschefen uttalade, att han hade tänkt sig, att fondökningen skulle
utgöra 20 miljoner kronor om året under åren 1937—1944 och därefter ett för
varje år med 2 miljoner kronor minskat belopp intill dess fonden år 1953 uppginge
till 1 miljard kronor. I anledning av ett motionsvis framställt yrkande,
att folkpensioneringsfonden skulle begränsas till 750 miljoner kronor, uttalade
särskilda utskottet i sitt över den nämnda propositionen avgivna
utlåtande, nr 1, att utskottet icke funnit skäl till erinran mot departementschefens
ifrågavarande uttalande, men då något förslag till plan för fondens
användning icke förelagts riksdagen, ansåg utskottet sig icke böra taga bestämd
ställning till frågan om fondens slutliga belopp.
Det nu av Kungl. Majit för riksdagen i förevarande avseende framlagda
förslaget innebär, att av fondens inkomster skall under tiden Vi—3% 1937
avsättas så stort belopp, liggande mellan 9,500,000 kronor och 10,500,000
kronor, att fonden den 30 juni 1937 uppgår till ett helt antal miljoner kronor.
Därefter skall varje budgetår till och med det, under vilket fonden uppnår en
storlek av minst 910,000,000 kronor, till fondökning avsättas 20,000,000 kronor
och sedermera, intill dess fonden nått cn storlek av 1,000,000,000 kronor, ett
belopp, som för varje budgetår med 2,000,000 kronor understiger fondökningen
närmast föregående budgetår. De fondens inkomster, som beräknas under ett
budgetår icke åtgå till den sålunda föreskrivna fondökningen och till bestridande
av fondens löpande utgifter, skola enligt planen jämlikt föreskrifter,
som av Kungl. Majit meddelas, successivt inlevereras till statsverket. Å riks
-
4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.
statens inkomstsida skall motsvarande post för varje budgetår upptagas med
ett av pensionsstyrelsen beräknat approximativt belopp. I samband med uppgörandet
av fondens bokslut för tilländalupet budgetår skall för budgetåret
i fråga reglering ske för fastställande av det definitiva inkomstbelopp, som
sålunda tillfaller statsverket.
Den tidpunkt, då folkpensioneringsfonden enligt denna plan kommer att
uppgå till 1,000,000,000 kronor, är givetvis beroende av det belopp, vartill fonden
uppgår den 1 januari 1937. Den allmänna pensionsförsäkringsfonden, som
sistnämnda dag skall uppgå i folkpensioneringsfonden, belöpte sig den 30 juni
1935 till 697,519,939 kronor och har under budgetåret 1934/1935 ökats med
45,470,121 kronor. Dess storlek den 31 december 1936 har av pensionsstyrelsen
beräknats till omkring 765,000,000 kronor. Bland fondens tillgångar
förekommer emellertid en fordran å staten för understöd enligt lagen den
8 juni 1915 örn övergångsbestämmelser i anledning av lagen örn allmän pensionsförsäkring.
Denna fordran belöpte sig den 30 juni 1935 inklusive upplupna
räntor till 26,159,693 kronor. Ränta påföres efter 4 procent, som för
varje år tillägges kapitalskulden. Den 31 december 1936 kommer denna
fondens fordran till kapital och ränta att uppgå till 27,750,202 kronor.
I fråga örn nu berörda fordran och dess gäldande har pensionsstyrelsen i
skrivelse till Kungl. Majit den 30 september 1935 med förslag till plan för
folkpensioneringsfondens användning anfört följande.
Denna statens skuld till fonden hade uppstått till följd av förskott, som i
enlighet med statsmakternas beslut lämnats av fonden för finansierandet adelén
år 1915 beslutade utvidgningen av pensionsförsäkringen till att omfatta
understöd till nya grupper av invalider. Utförlig redogörelse för vad som i
denna fråga tidigare förekommit återfunnes i 1929 års statsverksproposition
(V sid. 96—105). Av denna redogörelse framginge även, att pensionsstyrelsen
i skrivelse den 19 juli 1928 hos Kungl. Majit föreslagit, att staten skulle till
fonden inbetala såväl ränta som amortering, enligt av styrelsen utarbetad plan,
å sin ifrågavarande skuld, vilken den 30 juni 1928 uppgått till 19,879,216
kronor. Detta förslag, som underställdes riksdagen i samband med förutnämnda
statsverksproposition, resulterade emellertid endast i ett uttalande
av riksdagen, att, innan 1928 års pensionsförsäkringskommitté slutfört sina
undersökningar och förslag i ämnet framlagts, några nya principer för amortering
och ränteberäkning icke borde komma till användning. Något förslag
rörande amortering av statens skuld till fonden framlades emellertid icke av
kommittén.
Genom lagen om folkpensionering och statsmakternas i samband därmed
fattade beslut komme den nuvarande pensionsförsäkringsfonden att helt
ändra karaktär. Från att hava varit en premiereserv i vanlig mening överginge
den från och med den 1 januari 1937 till att bliva en stödfond för staten,
som bestrede kostnaden för samtliga pensioner, i den mån dessa ej täcktes
av inkomster från fonden och bidrag från kommuner och landsting. Det vore
tydligt, att frågan om huru skulle förfaras med fondens fordran å staten för
understöd enligt lagen den 8 juni 1915 därigenom kommit i ett helt annat läge.
Örn man skulle fortsätta att såsom dittills bokföra denna fordran med
5
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.
tilläggande för varje år av upplupen ränta, skulle statens skuld småningom
växa och slutligen komma att motsvara så stor del av fonden, att dennas ränteavkastning
bleve i väsentlig grad endast skenbar. Då fondens uppgift såsom
stödfond därigenom skulle direkt motverkas, ansåge styrelsen det vara självklart,
att denna bokföringsmetod icke längre kunde upprätthållas. Man kunde
då tänka sig en sådan lösning av frågan, att fordringsbeloppet antingen kvarstode
bland fondens tillgångar och att staten årligen till fonden inbetalade
ränta därå eller ock till fonden återbetalades på en gång eller enligt viss uppgjord
amorteringsplan. Eftersom staten skulle tillföras fondens inkomster, i
den mån de överstege ett visst årligt belopp, vore det tydligt, att, om staten
skulle direkt inbetala, ränta till folkpensioneringsfonden å nämnda skuld,
detta endast komme att medföra, att man å riksstatens utgiftssida årligen
måste upptaga motsvarande belopp till sådan förräntning (enligt 4 procent
1,110,008 kronor) och att det belopp, som skulle utgå från fonden och upptagas
å riksstatens inkomstsida, skulle komma att höjas med exakt samma
belopp. Yad anginge ifrågasatt återbetalning eller amortering av statens
ifrågavarande skuld, kunde framhållas, att en sådan lösning av frågan finge
anses hava förlorat all aktualitet, sedan fondens tillgångar disponerats på sätt
förut angivits för genomförande av folkpensioneringen. Fondens ifrågavarande
fordran å staten bleve nämligen praktiskt taget automatiskt gulden till folkpensioneringen
i och med det nya fonderingssystemet.
Såsom den naturligt givna och på samma gång enklaste lösningen av frågan
örn pensionsförsäkringsfondens ifrågavarande fordran å staten har pensionsstyrelsen
föreslagit, att beloppet vid utgången av år 1936 avföres ur fondens
räkenskaper.
Till pensionsstyrelsens berörda framställning, mot vilken fullmäktige för
pensionsförsäkringsfonden, de till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga
och riksräkenskapsverket icke haft något att erinra, har Kungl. Majt
givit sin anslutning och under nu förevarande punkt i statsverkspropositionen
föreslagit riksdagen att besluta i enlighet med pensionsstyrelsens förslag.
Vad slutligen angår medelsbehovet för statens bidrag till folkpensioner och
invalidunderstöd under första halvåret 1937 har detsamma med utgångspunkt
från gällande bestämmelser av pensionsstyrelsen uppskattats till 53,050,000
kronor, till vilken beräkning föredragande departementschefen anslutit sig.
Det torde emellertid böra nämnas, att förslaget härutinnan innebär en nyhet
på det sätt, att å budgetens utgiftssida medräknats även kostnaderna för den
på avgiftsbetalning grundade delen av folkpensionerna, vilka hittills helt bekostats
av pensionsförsäkringsfonden och icke kommit till synes i riksstaten.
Å andra sidan har å budgetens inkomstsida uppförts hela det belopp, varmed
fondens inkomster beräknats komma att överstiga den enligt den förut omnämnda
planen fastställda fondökningen för året. Med hänsyn till att fondens
inkomster redan efter ett tiotal år icke längre bli tillräckliga för bestridande
av kostnaderna för grundpensionerna utan statsbidrag måste utgå även till
dessa pensioner har det nämligen ansetts, att å budgetens utgiftssida böra
upptagas anslag till bestridaridet av såväl alla avgiftspensioner som statens
Utskottet.
6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.
andel i tilläggspensioner och invalidunderstöd samt å dess inkomstsida hela
det belopp, varmed folkpensioneringsfonden skall bidraga till folkpensionerna.
Utöver nyssnämnda belopp å 53,050,000 kronor har Kungl. Majit äskat ett
anslag för här ifrågavarande ändamål å 5,000,000 kronor, avseende kostnader
för första halvåret 1937 för den fortsatta reformering av folkpensioneringen
genom införande av dyrortsgraderade tilläggspensioner, varom förslag genom
proposition nr 182 av Kungl. Majit förelagts riksdagen.
Det av Kungl. Majit föreslagna anslagsbeloppet belöper sig alltså till
sammanlagt 58,050,000 kronor.
Mot den av Kungl. Majit föreslagna planen för folkpensioneringsfondens
användning, vilken står i god överensstämmelse med de riktlinjer, som ripp
drogos i samband med antagandet av lagen örn folkpensionering, har utskottet
icke funnit anledning till anmärkning.
Ej heller har utskottet något att erinra mot förslaget, att den nuvarande
pensionsförsäkringsfondens fordran å staten för förskott, som fonden lämnat
på grund av lagen den 8 juni 1915 örn övergångsbestämmelser i anledning av
pensionsförsäkringslagen, vid utgången av år 1936 avföres ur fondens räkenskaper.
Denna åtgärd synes utskottet välbetänkt med hänsyn till att syftet
med den fondbildning, som i fortsättningen skall äga rum, eljest skulle i viss
mån förfelas.
I det av Kungl. Majit för bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd
föreslagna anslaget ingår, som ovan nämnts, ett belopp av 5,000,000 kronor,
avseende kostnader för den förhöjning å dyrorter av tilläggspensionerna, som
Kungl. Majit genom proposition nr 182 föreslagit. Då sistnämnda förslag icke
vunnit riksdagens bifall, bör det av Kungl. Majit äskade totalbeloppet minskas
med dessa 5,000,000 kronor och sålunda upptagas till 53,050,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
dels fastställa den av föredragande departementschefen förordade
planen för folkpensioneringsfondens användning;
dels besluta, att den allmänna pensionsförsäkringsfondens
fordran å staten för förskott, som fonden lämnat på grund av
lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning
av lagen örn allmän pensionsförsäkring, .skall vid utgången av
år 1936 avföras ur fondens räkenskaper;
dels ock till Bidrag till folkpensioner och invalidnnderstöd
för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 53,050,000
kronor.
3:o). Åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet. Kungl. Majit
har i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln, punkt 39 (sid. 96—
100) föreslagit riksdagen att till åtgärder till förebyggande och hävande av
invaliditet för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av 2,675,000
kronor.
Sedan åtskilliga år har riksdagen anvisat bidrag till pensionsstyrelsens
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.
7
sjukvårdande verksamhet till förebyggande och hävande av invaliditet. Från
och med budgetåret 1923/1924 har bidraget utgjort 100,000 kronor. Till huvudsaklig
del hava utgifterna för den ifrågavarande verksamheten bestritts av
överskottsmedel ur pénsionsförsäkringsfonden, vilka överförts till fonden för
sjukvårdande verksamhet.
Vid behandlingen i 1935 års statsverksproposition av frågan om anslag till
denna verksamhet (V s. 88—91) förutsattes, att utgifterna för verksamheten
jämväl under budgetåret 1935/1936 skulle huvudsakligen gäldas av fondmedel.
Kostnaderna för innevarande budgetår beräknades till 2,621,500 kronor. I
skrivelse den 23 april 1935 anmälde emellertid pensionsstyrelsen, att i fonden
för sjukvårdande uppgifter den 30 juni 1935 kunde beräknas återstå allenast
155,000 kronor samt att man med hänsyn till förskjutningen nedåt i det allmänna
ränteläget icke kunde räkna med något överskott i pensionsförsäkringsfonden.
Under hänvisning därtill anhöll styrelsen, att, utöver för budgetåret
1935/1936 redan anslaget belopp av 100,000 kronor till styrelsens sjukvårdande
verksamhet, ytterligare ett belopp av 2,366,500 kronor måtte ställas
till förfogande för samma ändamål.
Med anledning därav hemställde Kungl. Majit i proposition nr 235, att
riksdagen måtte medgiva, att till bestridande under budgetåret 1935/1936 av
kostnaderna för pensionsstyrelsens åtgärder till förebyggande och hävande
av invaliditet finge såsom förskott ur pénsionsförsäkringsfonden tagas i anspråk
ett belopp av högst 2,366,500 kronor. Det förutsattes därvid, att framdeles
skulle tagas under omprövning, örn och på vilket sätt fonden borde
beredas gottgörelse för ifrågavarande förskott. Propositionen bifölls av riksdagen.
Den 28 juni 1935 förordnade Kungl. Majit, att sistnämnda belopp finge i
mån av behov tagas i anspråk såsom förskott ur pénsionsförsäkringsfonden
för att enligt av Kungl. Majit fastställda grunder användas för pensionsstyrelsens
ifrågavarande verksamhet. Samtidigt föreskrevs, att för verksamheten
finge enligt angivna grunder disponeras sammanlagt högst 2,621,500
kronor.
Efter den omläggning av folkpensioneringen och därmed av principerna
för fondbildningen inom densamma, som beslutades föregående år och som
skall träda i tillämpning den 1 januari 1937, stå ej längre överskottsmedel ur
pénsionsförsäkringsfonden till förfogande för finansiering av den invaliditetsförebyggande
verksamheten, och anslag har därför begärts för ändamålet med
hela det belopp, 2,675,000 kronor, till vilket kostnaderna för verksamheten beräknats
för nästkommande budgetår.
Vad angår täckande av förskottet ur pénsionsförsäkringsfonden till verksamheten
under innevarande budgetår har föredragande departementschefen ansett,
att frågan därom numera hade övervägande teoretiskt intresse, enär det
efter den av 1935 års riksdag beslutade omläggningen av fonderingen icke ägde
någon praktisk betydelse, huruvida det ifrågavarande förskottet formellt
täcktes eller icke. Det har därför icke funnits påkallat att nu vidtaga någon
åtgärd i frågan.
Utskottet.
8 . Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet, vilken för närvarande är föremål för utredning
genom särskilt tillkallade sakkunniga, bör under nästa budgetår bedrivas på i
huvudsak samma sätt som hittills. Då en finansiering av verksamheten genom
överskottsmedel ur pensionsförsäkringsfonden ej längre kan komma i fråga,
erfordras uppenbarligen att medelsbehovet helt täckes genom anslag å riksstaten.
Mot beräkningen av medelsbehovet har utskottet intet att erinra.
Vad beträffar frågan örn det förskott, som lämnats ur pensionsförsäkringsfonden
för täckande av kostnaderna för verksamheten under innevarande
budgetär, vill utskottet däremot framhålla, att samma skäl tala för ett avförande
ur fondens räkenskaper den 81 december 1936 av detta förskott som enligt den
under punkt 2 här ovan lämnade redogörelsen anförts till stöd för förslaget
att vid nämnda tidpunkt avföra fondens fordran å staten för förskott, som
fonden lämnat på grund av lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av pensionsförsäkringslagen. Det må för övrigt framhållas, att
en avskrivning av ifrågavarande förskott först under ett kommande budgetår
skulle medföra en belastning av budgeten detta år med förskottsbeloppet.
Utskottet har därför funnit sig böra föreslå, att även nu ifrågavarande förskott
avföres ur fondens räkenskaper vid utgången av år 1936.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
dels besluta, att det förskott, som av allmänna pensionsförsäkringsfonden
lämnats för bestridande under budgetåret
1935/1936 av kostnader för pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet, skall vid utgången av år 1936 avföras ur fondens
räkenskaper;
dels ock till Åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet
för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av
2,675,000 kronor.
Stockholm den 15 juni 1936.
På utskottets vägnar:
IVAD ÖSTERSTRÖM.
Närvarande:
från statsutskottet: herrar Svensson i Kompersmåla, Carlsson i Gävle,
Jansson* i Falun, Strindlund*, Sandén och Isacsson*; samt
från andra lagutskottet: herrar Österström, Gustaf Tamm*, Norman*,
John Gustavson* och Sandström i Sollefteå samt fru Nordgren*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.