Sammansatt stats■ och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1936 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till ändring i hälsovårdsstadgan m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
I en den 28 februari 1936 dagtecknad proposition, nr 207, bär Kungl. Maj:t,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för samma dag,
dels anhållit om riksdagens yttrande över nedan intagna förslag till förordning
om ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr
566),
dels och föreslagit riksdagen att godkänna den ändring i grunderna för
statsbidrag till distriktsvården, som av föredragande departementschefen förordats.
Propositionen har i vad den avser ändring i hälsovårdsstadgan hänvisats
till andra lagutskottet samt i övrigt till statsutskottet.
Med anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts två motioner,
den ena, nr 363, inom första kammaren av herr Nylander m. fl. och den andra,
nr 678, inom andra kammaren av herr Falk m. fl. Båda motionerna, som
beröra hälsovårdsstadgan, hava hänvisats till andra lagutskottet.
De i motionerna framställda yrkandena återgivas nedan i samband med
redogörelse för Kungl. Maj:ts förslag i vad detta avser hälsovårdsstadgan.
Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava
berörda proposition och motioner hänskjutits till behandling av sammansatt
stats- och andra lagutskott.
Ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan.
Det vid propositionen fogade förslaget till förordning örn ändring i vissa
delar av hälsovårdsstadgan är av följande lydelse:
Förslag
till
Förordning''
örn ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919
(nr 566).
Härigenom förordnas, att 8, 27, 43 och 52 §§ hälsovårdsstadgan den 19
juni 1919 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. 2 avd. Nr 4.
1861 36 1
2
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
8 §•
1 mom. Byggnad, som inrymmer boningsrum, skall till alla sina delar
vara så anordnad och inredd samt så underhållas och skötas, att sanitär
olägenhet ej uppstår för dem, som där uppehålla sig.
2 morn. Boningsrum skall hava sådan storlek, att däri boende icke genom
bristande utrymme hos rummet utsattes för sanitär olägenhet.
I varje boningsrum skall finnas fönster, som skall vara tillräckligt stort
och lämpligt anbragt samt så vetta omedelbart åt det fria, att rummet erhåller
god dager. Boningsrum skall kunna erhålla nödig luftväxling genom
fönster eller annan för ändamålet lika lämplig anordning.
Boningsrum skall kunna hållas tillbörligt varmt. Fördenskull skall boningsrum,
där tillbörlig uppvärmning eljest ej erhålles, vara försett med tjänlig
eldstad eller annan ur hälsosynpunkt tillfredsställande anordning för rummets
uppvärmning till lämplig värmegrad. Under den kallare årstiden skall fönster
i boningsrum vara tillräckligt värmeisolerande.
Boningsrum skall vara så anordnat, att det bereder erforderligt skydd mot
fuktighet. Golv i boningsrum skall vara av lämpligt material. Det skall
genom sin beskaffenhet och sitt läge i förhållande till markytan bereda erforderligt
skydd mot olägenheter från grunden.
Boningsrum, som är beläget över, under eller invid lokal eller annat utrymme,
vari dålig lukt, vattenånga, stark värme eller kyla eller störande buller
förekommer, skall vara försett med anordningar, som medföra betryggande
skydd mot dylika olägenheter från det angränsande utrymmet.
Vad i detta moment sägs örn boningsrum skall ock gälla örn kök, som kan
användas till boningsrum. Beträffande annat särskilt för matlagning avsett
utrymme skall gälla vad ovan är stadgat örn boningsrums luftväxling, uppvärmning,
skydd mot fuktighet samt skydd mot olägenheter från grund och
angränsande utrymme.
3 mom. Bostadslägenhet skall vara försedd med förstuga eller vindfång.
Till bostadslägenhet skall vidare höra garderob samt, därest till lägenheten
hör kök eller annat särskilt för matlagning avsett utrymme, ett med tjänlig
ventilationsanordning försett skafferi, så framt icke andra för kläders och
matvarors förvaring till belägenhet och anordning lämpliga utrymmen stå till
buds.
Till bostadslägenhet skall även höra eget avträde, och bör sådan lägenhet,
i den mån så erfordras, äga tillgång till tvättstuga och torkrum.
Där möjlighet finnes att för rimlig kostnad erhålla anknytning till allmän
vattenledning, skall bostadslägenhet hava vattenledning. Vad nu sagts skall
äga motsvarande tillämpning i fråga örn avlopp för spillvatten. Bostadslägenhet,
som ej har vattenledning, skall äga ymnig och lätt tillgång till gott
dricksvatten.
4 mom. Bostadslägenhet och därtill hörande utrymmen skola av lägenhetens
innehavare så skötas, att sanitär olägenhet ej uppstår för dem, som
där uppehålla sig.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
3
5 mom. I bostadslägenhet må så stort antal personer icke inhysas, att
genom deras sammanboende fara för hälsan kan uppkomma. Höra till lägenheten
flera rum än ett, varvid med rum avses jämväl kök som kan användas
till boningsrum, skall vad nu sagts gälla beträffande ett vart av rummen.
6 mom. Lokal, varest vanligen ett större antal människor samlas, skall
vara försedd med nödiga anordningar för luftväxling samt i övrigt vara så
anordnad och så skötas, att sanitär olägenhet ej uppkommer för dem, som
där uppehålla sig.
Till lokal, som avses i första stycket, hänföras sådana lokaler som kyrka
eller annan gudstjänstlokal, skola, domstols sammanträdesrum, samlingsrum,
till vilket allmänheten äger tillträde, teater, biograf, danslokal, serveringseller
utskänkningslokal, natthärbärge, fattigvårdsanstalt och sjukhus.
7 mom. Genom hälsovårdsnämndens försorg skall anordnas återkommande
besiktning av byggnad, lägenhet och lokal, varom i 1—6 mom. sägs (bostadsinspektion),
varvid särskild tillsyn skall ägnas beskaffenheten och skötseln
av sådana bostadslägenheter, där missförhållanden i sanitärt hänseende mest
kunna befaras.
Närmare bestämmelser rörande bostadsinspektion meddelas av hälsovårdsnämnden
i enlighet med vad medicinalstyrelsen därom förordnar.
8 mom. Yppas förhållande, som innebär eftersättande av någon av de i
1—6 mom. stadgade föreskrifterna, och sker rättelse icke efter tillsägelse av
hälsovårdsnämnden eller någon dess ledamot eller tjänsteman, skall nämnden
antingen förelägga viss efter omständigheterna lämpad kortare tid för felaktighetens
avhjälpande eller, där fråga är örn bristfällighet i avseende å
boningsrum och denna finnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas,
förbjuda rummets vidare användning för bostadsändamål eller ock, dar nämnden
finnér särskild anledning att låta med sådant föreläggande eller förbud
som nyss sagts anstå och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, meddela
uppskov i ärendet på viss tid eller, i undantagsfall, tills vidare. Vid
meddelande av föreläggande att efter viss tid hava avhjälpt bristfällighet i
avseende å boningsrum skall hälsovårdsnämnden, där så prövas nödigt, förordna
om rummets utrymmande, intill dess bristfälligheten blivit avhjälpt.
Hälsovårdsnämnd må ock, där lägenhets beskaffenhet det påkallar, förbjuda
dess beboende av mer än ett visst antal personer eller dess användning
såsom bostad för minderåriga; sådan lägenhet kan, där så synes befogat, godkännas
för beboende endast av vuxna eller av ensam vuxen person. Där särskilda
omständigheter föreligga, må hälsovårdsnämnden tillåta utdömd lägenhet
att användas såsom bostad, så länge den vid tillfället däri boende kvarbor.
Hälsovårdsnämnden må jämväl förbjuda användande av lägenhet för bostadsändamål
under viss årstid.
Grundar sig felaktighet, varom i detta moment är fråga, på förekomsten av
väsentlig brist av byggnadsteknisk art, bör, innan föreläggande eller förbud
meddelas, yttrande av byggnadsnämnden inhämtas eller byggnadstekniskt
sakkunnig person rådfrågas.
Föreläggande eller förbud, som i detta moment sägs, må, där lägenheten
4 Sammansatt stats- och andra lagutshotts utlåtande Nr 4.
eller lokalen innehaves med nyttjanderätt, allt efter omständigheterna meddelas
husägaren eller nyttjanderättshavaren eller ock bådadera.
Hälsovårdsnämnd äger föreskriva, att innehavare av lägenhet, som till följd
av meddelat föreläggande eller förbud avflyttar från lägenheten, skall, där han
ej inflyttar i lägenhet, som anvisats honom genom hälsovårdsnämndens försorg,
före inflyttningen i ny lägenhet meddela nämnden den nya lägenhetens
adress.
9 moni. Innehavare av lägenhet i byggnad, som inrymmer boningsrum, må
ej genom osnygghet, störande ljud, buller eller på annat sätt förorsaka sanitär
olägenhet för närboende.
10 mom. Där sådant prövas av behovet påkallat och särskilda omständigheter
ej till annat föranleda, äger hälsovårdsnämnden i fråga örn boningsrum
jämte därtill hörande utrymme ävensom angående kläder och bohag meddela
föreskrift om vidtagande av erforderliga åtgärder för förebyggande och utrotande
av ohyra.
27 §.
Med böter---å förseelsen,
lägenhetsinnehavare, som i strid mot stadgandet i 8 § 9 mom. förorsakar
sanitär olägenhet för närboende;
den som i strid mot — — — nedsatt lik.
Samma lag vare i fråga örn underlåtenhet att efterkomma förbud, föreskrift
eller anvisning, som hälsovårdsnämnd meddelat med stöd av 8 § 10 morn.,
9 § 4 morn., 10 § 3 mom. andra stycket, 16 § 2 mom. första stycket, 20 § 1 mom.
andra stycket, 21 § andra stycket, 23 a § samt 25 § 5 mom. andra stycket.
43 §.
1 mom. Byggnad, som inrymmer boningsrum, skall hava sunt läge. Där
så av förhållandena påkallas, skall torrläggning av marken vidtagas.
Byggnad, som i första stycket sägs, skall till alla sina delar vara så anordnad
och inredd samt så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet ej
uppstår för dem, som där uppehålla sig.
2 mom. Boningsrum skall hava sådan storlek, att däri boende icke genom
bristande utrymme hos rummet utsättes för sanitär olägenhet.
I varje boningsrum skall finnas fönster, som skall vara tillräckligt stort
och lämpligt anbragt samt så vetta omedelbart åt det fria, att rummet erhåller
god dager. Boningsrum skall kunna erhålla nödig luftväxling genom fönster
eller annan för ändamålet lika lämplig anordning.
Boningsrum skall kunna hållas tillbörligt varmt. Fördenskull skall boningsrum,
där tillbörlig uppvärmning eljest ej erhålles, vara försett med tjänlig
eldstad eller annan ur hälsosynpunkt tillfredsställande anordning för rummets
uppvärmning till lämplig värmegrad. Under den kallare årstiden skall fönster
i boningsrum vara tillräckligt värmeisolerande.
Boningsrum skall vara så anordnat, att det bereder erforderligt skydd mot
fuktighet. Golv i boningsrum skall vara av lämpligt material. Det skall
5
Sammansatt stats- och andra lagutslcotts utlåtande Nr 4.
genom sin beskaffenhet och sitt läge i förhållande till markytan bereda erforderligt
skydd mot olägenheter från grunden.
Boningsrum, som är beläget över, under eller invid lokal eller annat utrymme,
vari dålig lukt, vattenånga, stark värme eller kyla eller störande buller
förekommer, skall vara försett med anordningar, som medföra betryggande
skydd mot dylika olägenheter från det angränsande utrymmet.
Yad i detta moment sägs örn boningsrum skall ock gälla om kök, som kan
användas till boningsrum. Beträffande annat särskilt för matlagning avsett
utrymme skall gälla vad ovan är stadgat om boningsrums luftväxling, uppvärmning,
skydd mot fuktighet samt skydd mot olägenheter från grund och
angränsande utrymme.
3 mom. Bostadslägenhet skall vara försedd med förstuga eller vindfång.
Till bostadslägenhet skall vidare höra garderob samt, därest till lägenheten
hör kök eller annat särskilt för matlagning avsett utrymme, ett med tjänlig
ventilationsanordning försett skafferi, så framt icke andra för kläders och
matvarors förvaring till belägenhet och anordning lämpliga utrymmen stå till
buds.
Till bostadslägenhet bör även höra eget avträde, och bör sådan lägenhet,
i den mån så erfordras, äga tillgång till tvättstuga och torkrum.
Bostadslägenhet skall hava ymnig och lätt tillgång till gott dricksvatten.
4 mom. Bostadslägenhet och därtill hörande utrymmen skola av lägenhetens
innehavare så skötas, att sanitär olägenhet ej uppstår för dem, som
där uppehålla sig.
5 mom. I bostadslägenhet må så stort antal personer icke inhysas, att
genom deras sammanboende fara för hälsan kan uppkomma. Höra till lägenheten
flera rum än ett, varvid med rum avses jämväl kök som kan användas
till boningsrum, skall vad nu sagts gälla beträffande ett vart av rummen.
6 morn. Lokal, varest vanligen ett större antal människor samlas, skall
vara försedd med nödiga anordningar för luftväxling samt i övrigt vara så
anordnad och så skötas, att sanitär olägenhet ej uppkommer för dem, som
där uppehålla sig.
Till lokal, som avses i första stycket, hänföras sådana lokaler som kyrka
eller annan gudstjänstlokal, skola, domstols sammanträdesrum, samlingsrum,
till vilket allmänheten äger tillträde, teater, biograf, danslokal, serveringseller
utskänkningslokal, natthärbärge, fattigvårdsanstalt och sjukhus.
7 mom. Yppas förhållande, som innebär eftersättande av någon av de i
1—6 mom. stadgade föreskrifterna, och sker rättelse icke efter tillsägelse av
hälsovårdsnämnden eller någon dess ledamot, skall nämnden antingen förelägga
viss efter omständigheterna lämpad kortare tid för felaktighetens
avhjälpande eller, där fråga är om bristfällighet i avseende å boningsrum
och denna finnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas, förbjuda
rummets vidare användning för bostadsändamål eller ock, där nämnden
finner särskild anledning att låta mod sådant föreläggande eller förbud
som nyss sagts anstå och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, meddela
uppskov i ärendet på viss tid eller, i undantagsfall, tills vidare. Yid med
-
6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
delande av föreläggande att efter viss tid hava avhjälpt bristfällighet i avseende
å boningsrum skall hälsovårdsnämnden, där så prövas nödigt, förordna
örn rummets utrymmande, intill dess bristfälligheten blivit avhjälpt.
Hälsovårdsnämnd må ock, där lägenhets beskaffenhet det påkallar, förbjuda
dess beboende av mer än ett visst antal personer eller dess användning
såsom bostad för minderåriga; sådan lägenhet kan, där så synes befogat, godkännas
för beboende endast av vuxna eller av ensam vuxen person. Där särskilda
omständigheter föreligga, må hälsovårdsnämnden tillåta utdömd lägenhet
att användas såsom bostad, så länge den vid tillfället däri boende kvarbor.
Hälsovårdsnämnden må jämväl förbjuda användande av lägenhet för
bostadsändamål under viss årstid.
Grundar sig felaktighet, varom i detta moment är fråga, på förekomsten -av väsentlig brist av byggnadsteknisk art, bör, innan föreläggande eller förbud
meddelas, yttrande av byggnadsnämnden, där sådan finnes, inhämtas
eller byggnadstekniskt sakkunnig person rådfrågas.
Föreläggande eller förbud, som i detta moment sägs, må, där lägenheten
eller lokalen innehaves med nyttjanderätt, allt efter omständigheterna meddelas
husägaren eller nyttjanderättshavaren eller ock bådadera.
8 mom. Innehavare av lägenhet i byggnad, som inrymmer boningsrum,
må ej genom osnygghet, störande ljud, buller eller på annat sätt förorsaka
sanitär olägenhet för närboende.
9 mom. Där sådant prövas av behovet påkallat och särskilda omständigheter
ej till annat föranleda, äger hälsovårdsnämnden i fråga örn boningsrum
jämte därtill hörande utrymme ävensom angående kläder och bohag meddela
föreskrift örn vidtagande av erforderliga åtgärder för förebyggande och utrotande
av ohyra.
52 §.
Med böter--- — å förseelsen,
lägenhetsinnehavare, som i strid mot stadgandet i 43 § 8 mom. förorsakar
sanitär olägenhet för närboende;
den som, i strid mot —- ■—- — nedsatt lik.
Samma lag vare i fråga örn underlåtenhet att efterkomma förbud eller föreskrift,
som hälsovårdsnämnd meddelat med stöd av 43 § 9 morn., 44 § 3 morn.,
45 § 3 mom. andra stycket eller 49 a §.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.
Förslagets bakgrund och allmänna innebörd.
Med anledning av Kungl. Majrts proposition nr 213 beslöt 1935 års riksdag
godkänna en sådan ändring av 36 § i gällande hälsovårdsstadga, att särskild
hälsovårdsnämnd skulle tillsättas för hälsovårdsområde med mer än 3,000 invånare
samt att i kommun, där hälsovårdsnämnden utgjordes av kommunalnämnden,
en ledamot av nämnden skulle utses för att bereda och föredraga
Sammansatt stats- och andra lagutslcotts utlåtande Nr 4.
7
förekommande hälsoärenden. Ändringen avsåg att åstadkomma en effektivisering
av hälsovårdsorganisationen på landet, främst i syfte att få till stånd en
bättre efterlevnad av hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser för landet. Någon
ändring av själva bostadsbestämmelserna ifrågasattes icke vid detta tillfälle,
enär det av Kungl. Majit befunnits lämpligt att låta med prövning av
denna fråga anstå, till dess motsvarande spörsmål kunde upptagas till samtidig
behandling jämväl för städernas del.
Sedan numera erforderlig utredning i detta hänseende verkställts, har Kungl.
Majit genom förevarande proposition, nr 207, förelagt riksdagen förslag till
mera tydliga, konkreta och delvis skärpta bostadsbestämmelser för såväl stad
som landsbygd. Propositionen bygger, i vad den avser stad (8 och 27 §§), på
ett av bostadssociala utredningen den 14 september 1935 avgivet betänkande
(stat. off. utr. 1935: 49) samt, i vad den angår landet (43 och 52 §§), på det förslag
i ämnet, som framlagts av bostadsutredningen för landsbygden i dess den
15 december 1933 avlämnade betänkande (stat. off. utr. 1933:37). Båda betänkandena
hava i vanlig ordning varit föremål för remiss till åtskilliga myndigheter
och sammanslutningar. Därvid framkomna synpunkter har i Kungl.
Majits förslag i viss utsträckning rönt beaktande.
Rörande den allmänna innebörden av Kungl. Majits förslag yttrar föredragande
departementschefen bland annat följande.
Behovet av ändring av hälsovårdsstadgans bostadsparagrafer i riktning
mot mera tydliga, konkreta och delvis skärpta bestämmelser synes mig tillfullo
ådagalagt av de utredningar, som förebragts i frågan. Anmärkningen
att bostadsbestämmelserna i 1919 års kälsovårdsstadga icke kunnat tilllämpas
på grund av de förhållanden, som sedan dess rått på bostadsmarknaden,
är — bortsett från den period, då akut bostadsbrist förelåg — knappast
hållbart. Visserligen är det sant, att effektiva stödåtgärder från det allmännas
sida för förbättring av mindre bemedlades bostadsförhållanden är
en nödvändig förutsättning för realiserandet i full utsträckning av redan
gällande bostadsbestämmelser samt att en vidgad bostadsinspektion skulle
kunna medföra avsevärda förbättringar av bostadsförhållandena även inom
nuvarande bestämmelsers ram, men detta synes mig icke utgöra ett skäl mot
att vidtaga ändring av hälsovårdsstadgans bostadsparagrafer i föreslagen
riktning, i synnerhet som hittillsvarande bestämmelsers vaga formulering allmänt
erkännes vara ett hinder för bostadsinspektionens effektivitet. De föreliggande
förslagen — av vilka det av bostadssociala utredningen avgivna väsentligen
bygger på det förslag, som framlagts av bostadsutredningen för landsbygden
— synas mig även väl lämpade att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Preciseringen och konkretiseringen i detalj av bostadsföreskrifterna kunna
med hänsyn till växlande lokala omständigheter och med tiden förändrade
krav icke drivas över en viss gräns. Det förefaller därför vara en riktig metod
att, som från utredningarnas sida föreslagits, i själva stadgan intaga endast
mera allmängiltiga bestämmelser. Måttbestämmelser och andra rena detaljföreskrifter,
som allt efter växlande omständigheter böra efterföljas, torde
lämpligen i huvudsaklig överensstämmelse med vad bostadsutredningen för
landsbygden åsyftat kunna med stöd av 55 § hälsovårdsstadgan utfärdas av
medicinalstyrelsen i form av råd och anvisningar. Avgörandet av den grad
av precisering och konkretisering, som kan vara lämplig utan att karaktären
av allmängiltighet förloras, torde få ske särskilt för varje föreskrift. Här må
8 Sammansatt stats- och andra lagutsJcotts utlåtande Nr 4.
blött framhållas, att ju vidsträcktare hälsovårdsnämndernas prövningsrätt
gores desto längre torde kravet på precisering och konkretisering kunna drivas
I stort sett torde förslagen i förevarande avseende innebära en riktig avvägning
Vidkommande omfattningen av den prövningsrätt, som bör tillkomma
hälsovårdsnämnderna, anser jag lika med utredningarna, att prövningsrätten
bor omfatta alla de fall, dar eftersättande av föreskrift föreligger. Dock synes
et mig välbetänkt, att — såsom bostadssociala utredningen föreslagit —
hälsovårdsnämndernas prövning av fall, där bostadsföreskrifterna icke äro
uppfyllda, gores bil skyldighet, men att å andra sidan hälsovårdsnämnderna
medgivas ratt till en provning i de särskilda fallen under hänsyn tagande till
den praktiska genomförbarheten av föreskrifterna för tillfället. Med en dylik
prövningsrätt för hälsovårdsnämnderna torde hinder ej möta att omedelbart
bostadsbe^tånde?^ bostadsföreskrifter’ tillämpliga jämväl å det befintliga
i nl1lvarande överensstämmelsen mellan föreskrifterna för stad och för
landsbygden torde bora i möjligaste mån upprätthållas. I vissa hänseenden
ar det dock omöjligt att nå fullständig överensstämmelse. Vid införandet
av de nödiga andringarna i bostadsparagraferna har jag ansett dessa böra
undergå en omarbetning för vinnande av större enhetlighet och systematisering.
Harvid ha de särskilda bestämmelserna sammanförts i skilda
moment, av vilka det första avser allmänna bestämmelser örn byggnad som
inrymmer boningsrum, samt de övriga särskilda bestämmelser örn boningsrum
och kok, biutrymmen och bekvämligheter, bostadsvård, trångboddhet
samlingslokaler bostadsinspektion, åtgärder vid föreskrifts eftersättande m m ’
förhållandet till grannar samt angående ohyra.
Förslagets detaljer.
Med avseende å förslagets detaljer må nämnas följande.
Såsom allmän bestämmelse örn byggnad, som inrymmer boningsrum,
innehåller gällande hälsovårdsstadga för såväl stad som land
— 8 § 1 mom. och 43 § 1 mom. — att dylik byggnad skall till alla sina delar
vara så anordnad samt så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet ej
uppstår för dem, som där uppehålla sig.
Kungl. Maj.t föieslar nu en sadan komplettering av denna bestämmelse, att
den avser icke blott byggnadens anordnande utan även dess inredning. Beträffande
landsbygden föreslås tillika, att byggnad, som inrymmer boningsrum,
skall hava sunt läge samt att, där så av förhållandena påkallas, torrläggning
av marken skall vidtagas. Sistnämnda bestämmelser hava för städernas
del sin motsvarighet i byggnadsstadgans 112 och 113 §§.
Såsom säl skilda bestämmelser för bonings ru m och kok föreskriver
gällande hälsovårdsstadga — 8 § 2 och 4 mom. samt 43 § 2 och 5 mom. —
att varje boningsrum skall, med hänsyn till storlek och beskaffenhet
1 övrigt, tillgodose minst en persons luftbehov och vara så anordnat, att
det kan hållas tillbörligt varmt och bereder erforderligt skydd mot fuktighet,
samt förses med fönster. Fönster i dylikt rum skall vara tillräckligt
stort och lämpligt anbragt samt så anordnat, att rummet erhåller god
dager och att nödig luftväxling genom fönstret kan åstadkommas. I 8 §
2 mom. stadgas dessutom, att fönster skall vetta omedelbart åt det fria. Vad
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr d.
9
nu sagts om boningsrum skall ock gälla örn kök, som användes till bostad
eller tillhör bostadslägenhet. Särskilt för landsbygden gäller därjämte —
43 § 3 mom. — att golvet i nyinrett boningsrum eller kök skall ligga minst
30 cm högre än angränsande markens yta, dock äger hälsovårdsnämnd för
särskilt fall medgiva, att, därest nödiga försiktighetsmått vidtagas, golvet i
kök lägges lägre än vad nyss sagts.
I propositionen föreslås, att boningsrum skall hava sådan storlek, att däri
boende icke genom bristande utrymme hos rummet utsättes för sanitär
olägenhet. Bestämmelserna örn dagerbelysning ha något skärpts samt gjorts
lika för land och stad. Luftväxling behöver enligt förslaget ej nödvändigtvis
kunna ske genom fönster utan godkännes även »annan för ändamålet lika
lämplig anordning». Vidare har föreskriften örn att boningsrum skall kunna
hållas tillbörligt varmt förtydligats i olika hänseenden, bland annat så, att
särskild anordning för rummets uppvärmning skall finnas, såvida ej tillbörlig
uppvärmning eljest erhålles. Bestämmelsen örn skydd mot fukt har bibehållits
oförändrad. Den nu för landsbygden gällande bestämmelsen till skydd
mot olägenheter från grunden har givits en mera allmän formulering och
samtidigt kompletterats med föreskrift örn golvets beskaffenhet. Samma bestämmelser
härutinnan föreslås gälla för stad. Härjämte föreslås vissa föreskrifter
i syfte att tillförsäkra boningsrum betryggande skydd mot olägenheter
från angränsande utrymmen, främst sådana från tvättstuga, värmecentral,
kylanläggning och garage samt för landsbygdens del därjämte
från stall, fähus och svinhus. Bestämmelserna hava givits samma avfattning
för land och stad. Slutligen föreslås samtliga nu angivna bestämmelser även
skola gälla kök, som kan användas till boningsrum, medan på andra, för matlagning
avsedda utrymmen ställas mindre anspråk.
För närvarande saknas bestämmelser örn erforderliga biutrymmen
och bekvämligheter. I Kungl. Maj:ts förslag upptagas däremot vissa
bestämmelser i sådant hänseende. Sålunda skall bostadslägenhet vara försedd
med förstuga eller vindfång, garderob samt under vissa förhållanden
jämväl skafferi. Vidare skall till bostadslägenhet i stad höra eget avträde,
varjämte, i den mån så erfordras, tillgång bör finnas till tvättstuga och torkrum.
Enahanda bestämmelser föreslås gälla även för landet, dock att föreskriften
örn eget avträde där ej gjorts ovillkorlig. För stad föreslås tillika
vissa föreskrifter, avsedda att i möjligaste mån tillförsäkra bostadslägenhet
anknytning till allmän vatten- och avloppsledning. Stadslägenhet, som ej har
vattenledning, ävensom bostadslägenhet på landet skall äga ymnig och lätt
tillgång till gott dricksvatten.
I gällande hälsovårdsstadga finnes rörande bostads v ård ej annan bestämmelse
än den som innehålles i det allmänna stadgandet — 8 § 1 mom.
och 43 § 1 mom. — att byggnad, som inrymmer boningsrum, skall så skötas,
att sanitär olägenhet ej uppkommer för dem, som där uppehålla sig. Denna
bestämmelse riktar sig närmast till fastighetens ägare.
För att hos lägenhetsinnehavare inskärpa motsvarande vårdnadsplikt
har i Kungl. Maj:ts förslag en särskild erinran härom intagits, lika för land
och stad.
10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
I avseende å trångboddhet innehålla gällande bestämmelser icke
någon direkt föreskrift örn det antal personer, som må inhysas i ett rum.
Däremot äro stadganden — 8 § 3 mom. och 43 § 4 mom. — givna, som berättiga
hälsovårdsnämnd att med visst undantag förbjuda, att i ett och samma
rum så stort antal personer inhysas, att genom deras sammanboende fara för
hälsan kan uppkomma.
Kungl. Majit föreslår införande av ett direkt förbud mot sådan trångboddhet,
som innebär hälsofara för de sammanboende, med rätt dock för hälsovårdsnämnden
att efter omständigheterna medgiva eftergift. Detta förbud
skall gälla lika för land och stad.
Beträffande samlingslokaler medgiver gällande hälsovårdsstadga
—■ 8 § 6 mom. och 43 § 7 mom. — rätt för hälsovårdsnämnd att, där sådant
prövas av behovet påkallat, meddela föreskrift örn särskilda anordningar för
åstadkommande av tillräcklig luftväxling samt örn undanröjande i övrigt av
sanitära olägenheter i lokal, varest vanligen ett större antal människor samlas,
såsom kyrka eller annan gudstjänstlokal, skola, domstols sammanträdesrum,
samlingsrum, till vilket allmänheten äger tillträde, teater, danslokal, serverings-
eller utskänkningslokal, natthärbärge, fattigvårdsanstalt och sjukhus.
I Kungl. Maj :ts förslag lämnas direkta föreskrifter rörande samlingslokalers
anordnande och skötsel. Sålunda stadgas, att lokal, varest vanligen
ett större antal människor samlas, skall vara försedd med nödiga anordningar
för luftväxling samt i övrigt vara så anordnad och så skötas, att sanitär olägenhet
ej uppkommer för dem, som där uppehålla sig. Hälsovårdsnämnden äger
givetvis här liksom i andra fall medgiva eftergift alltefter omständigheterna.
Samtidigt har uppräkningen av de lokaler, som här avses, kompletterats med
biograf. Samma bestämmelse föreslås för såväl land som stad.
Gällande bestämmelser örn bostadsinspektion, vilka endast avse
hälsovården i stad, innefattas i 8 § 7 mom. Däri stadgas, att genom hälsovårdsnämndens
försorg skall anordnas återkommande besiktning av byggnad, som
inrymmer boningsrum, och av bostadslägenhet och att därvid särskild tillsyn
skall ägnas beskaffenheten och skötseln av sådana bostäder, där missförhållanden
i sanitärt hänseende mest kunna befaras. Därjämte skall besiktning
av sådan samlingslokal, varom förmäles i 6 morn., verkställas så ofta
behovet påkallar. Tillika stadgas, att närmare föreskrifter rörande i momentet
avsedd besiktning meddelas av hälsovårdsnämnden.
Kungl. Majit föreslår, att jämväl samlingslokaler skola bli föremål för
återkommande besiktning. För att ernå en mera enhetlig reglering av bostadsinspektionens
anordnande i olika landsändar föreslås tillika, att medicinalstyrelsen
skall meddela hälsovårdsnämnderna direktiv i förevarande hänseende.
Såsom åtgärder vid bostadsföreskrifts eftersättande
tillägger gällande hälsovårdsstadga -— 3 § 3 mom. och 43 § 4 mom. -—■ hälsovårdsnämnd
rätt att i fråga örn rum, vars beboende prövas i följd av bristfällighet
i byggnadens anordnande, osnygghet eller annan orsak vara förenat
med fara för hälsan, förelägga viss, efter omständigheterna lämpad tid
11
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
för felaktighetens avhjälpande eller, där så prövas nödigt, för rummets utrymmande
eller ock, örn felaktigheten finnes vara av beskaffenhet att ej kunna
avhjälpas, förbjuda rummets vidare användning för bostadsändamål. Dessutom
äger hälsovårdsnämnd förbjuda, att i ett och samma rum så stort antal
personer inhysas, att genom deras sammanboende fara för hälsan kan uppkomma.
Sådant förbud får dock ej meddelas, därest de i rummet boende tillhöra
samma familj, såvida icke större fara för hälsan föreligger.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall, såsom tidigare berörts, i princip skyldighet
föreligga för hälsovårdsnämnd att till behandling och prövning upptaga
varje fall, där förhållande yppas, som innebär eftersättande av någon av
de härovan omförmälda föreskrifterna om bostäder och samlingslokaler, dock
skall hälsovårdsvårdsnämnd vara pliktig att omedelbart ingripa blott när
uppenbar fara för hälsan är för handen.
Förslaget innehåller jämväl en erinran till hälsovårdsnämnderna att, innan
föreläggande eller förbud meddelas, söka på lämpligt sätt vinna rättelse genom
tillsägelse under hand av nämnden, någon dess ledamot eller tjänsteman.
Vidare medgives hälsovårdsnämnd rätt att göra viss differentiering beträffande
föreskrifternas efterlevnad i avseende å nuvarande bostadsbestånd, t. ex. sålunda,
att nämnden kan förbjuda viss lägenhets beboende av minderåriga eller
under viss årstid eller ock tillåta utdömd lägenhets användande såsom bostad,
så länge den vid tillfället däri boende kvarbor. Föreskrifter lämnas ock örn
anlitande i vissa fall av byggnadsteknisk sakkunskap för bristfälligheters bedömande
samt, vad gäller stad, örn viss skyldighet för innehavare av lägenhet,
som till följd av föreläggande eller förbud avflyttar från lägenheten, att meddela
adressen på sin nya bostad.
Till skydd för grannar hava gällande bestämmelser — 8 § 5 mom.
och 43 § 6 mom. — vilka föreskriva, att innehavare av lägenhet i byggnad, som
inrymmer boningsrum, ej må genom osnygghet, buller eller på annat sätt förorsaka
sanitär olägenhet för närboende, i förslaget så förtydligats, att efter
orden »genom osnygghet» inskjutits orden »störande ljud», närmast åsyftande
ljud från radiohögtalare.
Vidare hava de i gällande hälsovårdsstadga — 8 § 3 mom. och 43 § 4 mom.
— intagna bestämmelserna, som berättiga hälsovårdsnämnd att, där sådant
prövas av behovet påkallat och särskilda omständigheter ej till annat föranleda,
i fråga om boningsrum jämte därtill hörande utrymmen ävensom angående
kläder och bohag meddela föreskrift örn vidtagande av erforderliga
åtgärder för utrotande av ohyra, kompletterats med ett medgivande för
hälsovårdsnämnd att meddela liknande föreskrift även för förebyggande av
ohyra.
Slutligen hava i 27 och 52 §§, vilka stadga bötesstraff för lägenhetsinnehavare,
som förorsakar sanitär olägenhet för närboende, samt för den, som
underlåter att efterkomma av hälsovårdsnämnd meddelad föreskrift om vidtagande
av åtgärder för utrotande av ohyra, vidtagits vissa formella ändringar,
betingade av ändrade momentbeteckningar i 8 och 43 §§.
Beträffande de motiv, som ligga till grund för detaljföreskrifternas utformande,
hänvisas till propositionen.
12
TJtskottet.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
Motionsvis framställda yrkanden.
I den förutnämnda, av herr Nylander m. fl. väckta motionen I: 363 hemställes,
att vid författningstextens slutliga utformning klart och tydligt angives,
att, och i vilken omfattning, hälsovårdsnämnd vid stadgandenas tillämpning
må kunna medgiva eftergifter med hänsyn till det befintliga bostadsbeståndets
beskaffenhet,
o samt att det föreslagna stadgandet i § 8 mom. 7 andra stycket av hälsovårdsstadgan,
röiande medicinalstyrelsens befogenhet att giva direktiv, måtte
utgå.
I den a\ herr Falk m. fl. väckta motionen II: 678 hemställes, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts proposition nr 207, att i § 43 införes
ett moment av lika lydelse som 8 § 7 mom. i förenämnda proposition.
I fråga örn de skäl, som åberopats av motionärerna, får utskottet hänvisa
till motionerna.
I likhet med departementschefen anser utskottet behov föreligga av mera
tydliga, konkreta och delvis skärpta bostadsbestämmelser för såväl stad som
landsbygd. De allmänna riktlinjer härutinnan, som i propositionen uppdiagits,
synas utskottet ock väl ägnade att läggas till grund för en lagstiftning
i ämnet. Utskottet finner sålunda ändamålsenligt, att i själva hälsovårdsstadgan
blott intagas mera allmängiltiga bestämmelser, såvitt möjligt lika
för stad och landsbygd, samt att erforderliga detaljföreskrifter lämnas av
medicinalstyrelsen i form av råd och anvisningar, att efterföljas i den mån de
lokala omständigheterna så medgiva. En dylik anordning förutsätter likväl,
att hälsovårdsnämnderna tillerkännas en vidsträckt prövningsrätt i fråga örn
bostadsbestämmelsernas tillämpning under beaktande av de olikartade förhållanden
och sedvänjor, som kunna förefinnas i skilda delar av landet. Lika
med departementschefen finner utskottet självfallet, att hälsovårdsnämnderna
härvid hava att visa särskild hänsyn med avseende å det redan befintliga
bostadsbeståndet. Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
på sådana speciella bostadsformer, som endast användas viss kortare tid av
året, t. ex. de s. k. sommarstugorna i Norrland, ävensom olika typer av sportstugor.
Uppenbarligen kunna å dessa bostadstyper icke ställas samma höga
krav i hygieniskt hänseende som å bostäder, vilka användas hela eller större
delen av året, utan får härvid ett bedömande ske med beaktande av ifrågavarande
bostäders begränsade ändamål och användning i det speciella fallet.
Att, såsom i motionen I: 363 påyrkats, i författningstexten införa preciserade
regler i fråga örn hälsovårdsnämndernas befogenhet att medgiva eftergift vid
bostadsbestämmelsernas tillämpning å det nuvarande bostadsbeståndet synes
på grund av de skiftande förhållandena i olika delar av landet ej vara lämpligt
och ej heller av behovet påkallat.
Vid granskning av författningstextens närmare utformning har utskottet
funnit densamma i stort sett motsvara skäliga krav på klarhet och måttfullhet.
I vissa hänseenden har dock utskottet, på sätt av det följande framgår, ansett
Sammansatt stats■ och andra lagutskotts utlåtande Nr 4. 13
sig böra förorda jämkningar i det föreliggande förslaget eller göra kompletterande
uttalanden till detsamma. Utskottet följer härvid den ordning, i
vilken vederbörande bestämmelser upptagits i den föreslagna författningstexten.
Den i 8 § 2 mom. föreslagna bestämmelsen till skydd mot olägenheter från
angränsande utrymme synes utskottet kunna lämna rum för den erinran, att
ett »betryggande» skydd mot exempelvis störande buller icke alltid kan ernås.
Vid sådant förhållande förefaller det utskottet lämpligt, att framför ordet
»betryggande» inskjutas orden »i möjligaste mån». Motsvarande ändring
torde böra vidtagas i den för landsbygden avsedda bestämmelsen.
I sista stycket av samma moment stadgas, att vad i momentet säges örn
boningsrum skall ock gälla örn kök, som kan användas till boningsrum. Enahanda
bestämmelse har föreslagits för landet. Inom utskottet har ifrågasatts,
örn icke denna bestämmelse borde åtminstone för landsbygdens del uppmjukas,
främst med tanke på ovanberörda sommarstugor ävensom de s. k.
farstukök, vilka förekomma i vissa delar av landet. Med hänsyn till den
dispensrätt, som i förslaget tillerkänts hälsovårdsnämnderna och som enligt
vad av propositionen framgår bland annat har avseende just å sådana speciella
förhållanden, som här åsyftas, har utskottet emellertid ansett tillräcklig anledning
icke föreligga att föreslå en dylik uppmjukning.
För bostadslägenhet i stad har i förslagets 8 § 3 mom. andra stycket
stadgats, att till densamma skall höra eget avträde. I den mån detta avser
nybyggnader eller befintliga hus, där vattenklosett ej finnes införd, har utskottet
intet att erinra mot ifrågavarande stadgande. I andra fall åter kan
en dylik ovillkorlig föreskrift medföra ekonomiska konsekvenser för husägaren,
som icke stå i rimligt förhållande till de fördelar ur hygienisk synpunkt,
vilka med föreskriften åsyftas. Utskottet vill därför förorda, att ifrågavarande
bestämmelse gives samma lydelse som för landsbygden eller att till
bostadslägenhet bör höra eget avträde.
I samma moments sista stycke stadgas för stad, att bostadslägenhet, som
icke har vattenledning, skall äga »lätt och ymnig» tillgång till gott dricksvatten.
Motsvarande föreslås ock gälla å landsbygden. För städernas del torde
bestämmelsen under normala förhållanden icke vålla större svårigheter. Där
sådana uppstå, får givetvis hälsovårdsnämndernas dispensrätt träda i tillämpning.
Utskottet inskränker sig därför till att beträffande här avsedda bestämmelse
för stad föreslå en mindre justering av rent formell art sålunda, att före
ordet »äga» inskjutas orden »på annat sätt». Beträffande landsbygden åter är
tillgången till gott dricksvatten så olika i skilda trakter, att ett generellt stadgande
örn »ymnig och lätt» tillgång till sådant vatten måste framkalla betänkligheter.
Utskottet förordar på den grund, att orden »ymnig och lätt» utgå ur
43 § 3 mom.
Bestämmelserna till skydd mot trångboddhet hava icke givit utskottet
anledning till erinran i och för sig. Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten
av att hälsovårdsnämnderna vid tillämpning av dessa bestämmelser
iakttaga nödig försiktighet och vad angår områden, där distriktsvård införts,
14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
i första hand överlåta åt vederbörande distriktssköterska att genom råd och
anvisningar söka få rättelse till stånd, där sådan erfordras.
Rörande de i 8 § 7 mom. intagna bestämmelserna om bostadsinspektion i
stad lia, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, motionsledes
framförts två yrkanden, vilka gå i rakt motsatt riktning mot varandra. Å ena
sidan har i motionen I: 363 yrkats, att medicinalstyrelsens befogenhet att
meddela direktiv för bostadsinspektionens närmare anordnande skulle utgå,
enär eljest möjlighet förefunnes att på denna väg införa en icke önskvärd heminspektion.
Å andra sidan har i motionen II: 678 påyrkats, att även för landsbygdens
del måtte i hälsovårdsstadgan införas bestämmelser örn bostadsinspektion
av enahanda lydelse som föreslagits för stad.
I fråga örn det senare yrkandet vill utskottet erinra, att det vid 1935 års riksdag
fattade beslutet angående omorganisation av distriktsvården bland annat
innebär ett successivt införande av kontinuerlig bostadsövervakning på landsbygden.
Enligt utskottet mening torde verkningarna härav först böra avvaktas,
innan ytterligare åtgärder vidtagas för effektivisering av bostadsövervakningen
på landsbygden, helst som det även med nuvarande bestämmelser står hälsovårdsnämnderna
fritt att förrätta den bostadsinspektion, som de finna erforderlig.
Utskottet anser sig alltså icke böra tillstyrka bifall till ifrågavarande
motion. Yad åter angår det i motionen I: 363 framförda yrkandet, delar utskottet
i viss mån motionärernas betänkligheter rörande lämpligheten att låta
medicinalstyrelsen utfärda bestämda direktiv för bostadsinspektionens närmare
anordnande. Utskottet vill för sin del förorda en sådan uppmjukning
av ifrågavarande bestämmelse, att större överensstämmelse vinnes med den
medicinalstyrelsen i 55 § hälsovårdsstadgan tillagda allmänna befogenheten
att meddela råd och anvisningar i hälsovårdsfrågor.
"* Utskottet anser det vidare önskvärt, att i 8 § 8 mom. inflyter ett förtydligande,
som förhindrar enskild ledamot av eller tjänsteman hos hälsovårdsnämnd
att utan nämndens uppdrag meddela sådan tillsägelse, som där avses.
Enligt utskottets förmenande torde det å andra sidan vara onödigt att, på sätt
av Kungl. Majit föreslagits, binda föreläggande angående felaktighets avhjälpande
vid viss »kortare» tid. Ordet »kortare» torde därför böra utgå ur
författningstexten. Motsvarande ändringar böra vidtagas även i 43 §.
Slutligen vill utskottet beträffande den i 8 § 9 mom. och 43 § 8 mom. intagna
bestämmelsen till skydd för grannar understryka angelägenheten av att
denna bestämmelse, åtminstone i vad den avser störande ljud och buller, tilllämpas
med nödig urskillning. Med iakttagande härav torde bestämmelsen
emellertid hava sitt fulla berättigande såsom skydd mot en intensiv och
varaktig störning framför allt nattetid.
Mot den föreslagna texten i övrigt har utskottet intet att erinra.
Med beaktande av de erinringar, som utskottet ovan anfört, skulle 8 och
43 §§ hälsovårdsstadgan i nedan angivna delar lämpligen kunna erhålla följande
i förhållande till Kungl. Majlis förslag ändrade lydelse:
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
15
8 §■
2 mom. 5 stycket.
Boningsrum, som är beläget över, under eller invid lokal eller annat utrymme,
vari dålig lukt, vattenånga, stark värme eller kyla eller störande buller
förekommer, skall vara försett med anordningar, som medföra i möjligaste mån
betryggande skydd mot dylika olägenheter från det angränsande utrymmet.
3 mom. 2 och 3 stycket.
Till bostadslägenhet bör även höra eget avträde, och bör sådan lägenhet,
i den mån så erfordras, äga tillgång till tvättstuga och torkrum.
Där möjlighet finnes att för rimlig kostnad erhålla anknytning till allmän
vattenledning, skall bostadslägenhet hava vattenledning. Yad nu sagts skall
äga motsvarande tillämpning i fråga örn avlopp för spillvatten. Bostadslägenhet,
som ej har vattenledning, skall på annat sätt äga ymnig och lätt tillgång
till gott dricksvatten.
7 mom. 2 stycket.
Närmare bestämmelser rörande bostadsinspektion meddelas av hälsovårdsnämnden
med ledning av medicinalstyrelsens därutinnan lämnade råd och,
anvisningar.
8 mom. 1 stycket.
Yppas förhållande, som innebär eftersättande av någon av de i 1—6 mom.
stadgade föreskrifterna, och sker rättelse icke efter tillsägelse av hälsovårdsnämnden
eller på nämndens uppdrag av någon dess ledamot eller tjänsteman,
skall nämnden antingen förelägga viss efter omständigheterna lämpad tid för
felaktighetens avhjälpande eller, där fråga är örn bristfällighet i avseende å
boningsrum och denna finnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas,
förbjuda rummets vidare användning för bostadsändamål eller ock, där nämnden
finner särskild anledning att låta med sådant föreläggande eller förbud
som nyss sagts anstå och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, meddela
uppskov i ärendet på viss tid eller, i undantagsfall, tills vidare. Vid meddelande
av föreläggande att efter viss tid hava avhjälpt bristfällighet i avseende
å boningsrum skall hälsovårdsnämnden, där så prövas nödigt, förordna
örn rummets utrymmande, intill dess bristfälligheten blivit avhjälpt.
43 §.
2 mom. 5 stycket.
Boningsrum, som är beläget över, under eller invid lokal eller annat utrymme,
vari dålig lukt, vattenånga, stark värme eller kyla eller störande buller
förekommer, skall vara försett med anordningar, som medföra i möjligaste mån
betryggande skydd mot dylika olägenheter från det angränsande utrymmet.
3 mom. 3 stycket.
Bostadslägenhet skall hava tillgång till gott dricksvatten
16
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
7 mom. 1 stycket.
Yppas förhållande, som innebär eftersättande av någon av de i 1—6 mom.
stadgade föreskrifterna, och sker rättelse icke efter tillsägelse av hälsovårdsnämnden
eller på nämndens uppdrag av någon dess ledamot, skall nämnden
antingen förelägga viss efter omständigheterna lämpad tid för felaktighetens
a%Thjälpande eller, där fråga är om bristfällighet i avseende å boningsrum och
denna finnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas, förbjuda rummets
vidare användning för bostadsändamål eller ock, där nämnden finner särskild
anledning att låta med sådant föreläggande eller förbud som nyss sagts anstå
och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, meddela uppskov i ärendet på
viss tid eller, i undantagsfall, tills vidare. Vid meddelande av föreläggande att
efter viss tid hava avhjälpt bristfällighet i avseende å boningsrum skall hälsovårdsnämnden,
där så prövas nödigt, förordna örn rummets utrymmande, intill
dess bristfälligheten blivit avhjälpt.
Ändring i grunderna för statsbidrag till distriktsvården.
Enligt nuvarande bestämmelser —• 8 § 7 mom. hälsovårdsstadgan — skall
bostadsövervakningen i städer och andra samhällen, där 1 kap. hälsovårdsstadgan
är gällande, utövas av hälsovårdsnämnden enligt de närmare föreskrifter,
nämnden själv meddelar. Till hälsovårdsnämnds förfogande skall enligt 4 §
hälsovårdsstadgan i varje stad finnas en eller flera tillsyningsmän för den allmänna
hälsovården. Tillika äger hälsovårdsnämnd, i den mån medel för ändamålet
ställas till förfogande, antaga särskilda tjänstemän och biträden. I övrigt
saknas i hälsovårdsstadgan vidare bestämmelser angående bostadsövervakningen.
Enligt kungörelse den 28 juni 1935 (nr 428) angående statsbidrag till
distriktsvård kan sådan vård, innefattande jämväl bostadsvård, med bidrag
av statsmedel anordnas utom å landsbygden —- vartill räknas jämväl sådana
stadsliknande samhällen, där 1 kap. hälsovårdsstadgan gäller — även i städer
med högst 3,000 invånare. Angående de närmare bestämmelserna i denna kungörelse
hänvisas till den i propositionen å sid. 11—12 lämnade redogörelsen.
I sitt förenämnda, den 14 september 1935 avgivna betänkande har bostadssociala
utredningen även framlagt förslag till anordnande av förbättrad bostadsinspektion
i städer och stadsliknande samhällen m. m. Enligt detta förslag
skall den primära, fortlöpande bostadsövervakningen i samtliga städer
anförtros åt distriktssköterskor, och skall statsbidrag för dessa utgå efter i
huvudsak samma grunder, som fastslagits beträffande landsbygden. I fråga örn
städer med högst 5,000 invånare skola exakt samma bestämmelser gälla, som
redan meddelats för landsbygdens del. I städer med mer än 5,000 invånare
skall därjämte för bostadsövervakningen finnas speciellt anställd personal. För
sådana bostadsinspektörer eller tillsyningsmän skall statsbidrag utgå i principiell
överensstämmelse med vad fallet är för distriktssköterska och tjänsteläkare
på landet till belopp av 1,500 kronor för bostadsinspektör med full
tjänstgöring och hälften för tillsyningsman, som endast delvis sysslar med
17
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
bostadsinspektionsärenden. Endast vederbörligen utbildade och av medicinalstyrelsen
behörigförklarade inspektörer och tillsyningsman skola anställas.
Specialpersonalens hembesök skola inskränkas till fall, där dess sakkunskap
är särskilt behövlig.
Efter en redovisning av de yttranden, som avgivits över ifrågavarande förslag,
anför föredragande departementschef en följande.
Den utredning, som bostadssociala utredningen förebragt örn nuvarande
förhållanden beträffande bostadsövervakningen i städer och stadsliknande
samhällen samt om betydelsen för bostadsförhållandenas förbättring av fortlöpande
bostadsinspektion, synes mig giva vid handen, att det föreligger ett
behov av bostadsövervakningens nyordning i stadssamhällena. De riktlinjer
härför, som utredningen uppdragit, anser jag vara i huvudsak välbetänkta;
skälen för en mera enhetlig organisation av hembesöken och för att den fortlöpande,
primära övervakningen omhänderhaves av distriktssköterskor eller
liknande organ förefalla bärande. Då emellertid distriktssköterskornas verksamhet
omfattar en mångfald andra uppgifter än bostadsvård och då det
icke är tillräckligt utrett, hur övriga grenar av hälsovården samt sjukvården
skulle komma att påverkas av den föreslagna organisationen, torde
ytterligare utredning i dessa avseenden vara påkallad, innan ståndpunkt tages
till förslaget. Härtill kommer att, såsom särskilt svenska landstingsförbundet
påpekat, frågan örn finansieringen av organisationen ävenledes torde kräva
ytterligare överväganden. Olika meningar synas nämligen kunna råda, örn
— frånsett bidraget av statsmedel — städer med över 5,000 invånare själva
skola bekosta sin organisation eller kostnaderna därför skola drabba landstinget.
Härmed torde även sammanhänga frågan, örn dylika städer själva
skola vara huvudmän för sin organisation eller örn denna skall ingå såsom
en del av den för hela landstingsområdet gällande.
Emellertid torde vissa skäl tala för att redan nu till prövning upptaga
frågan om anordnande av distriktsvård i de städer, vilkas invånarantal överstiger
3,000 men ej 5,000. I den proposition (nr 213), som låg till grund för
fjolårets riksdagsbeslut angående statsbidrag till distriktsvården anmärktes,
att under utredningen i ärendet ifrågasatts, huruvida icke jämväl städer över
3,000 och upp till 6,000 invånare borde ingå i den föreslagna distriktsvårdsorganisationen,
och uttalades i anslutning härtill, att frågan örn distriktsvården
i dessa städer lämpligen torde böra lösas i samband med prövningen
av det förslag, bostadssociala utredningen då förberedde. Mot detta uttalande
gjordes under frågans riksdagsbehandling ingen erinran. Med hänsyn härtill
lärer den beslutade gränsdragningen vid 3,000 invånare få betraktas allenast
såsom provisorisk. Ett dylikt förhållande torde emellertid lämpligen icke
böra få fortgå, detta så mycket mera som landstingen under den närmaste tiden
vid distriktsvårdens utbyggande komma att få taga ställning till indelningen
i distrikt. Den utredning, bostadssociala utredningen verkställt, lärer även
tydligt visa, att en gränsdragning vid 5,000 invånare är mera lämplig än vid
3,000 invånare. För städernas del torde nämligen i allmänhet en distriktssköterskas
verksamhetsområde få givas en omfattning av cirka 5,000 invånare.
Dessutom vill det synas som örn förhållandena, såvitt nu är ifråga, äro så
likartade i samtliga städer med högst 5,000 invånare, att någon åtskillnad dem
emellan ej gärna kan vara berättigad. I anslutning till det anförda anser jag
mig böra förorda den ändring i nu gällande grunder för statsbidrag till
distriktsvården, att statsbidrag till distriktssköterskas avlönande må utgå till
landsting, som med iakttagande av de därutinnan meddelade bestämmelserna
anordnat distriktsvård å den i landstingsområdet ingående landsbygden jämte
Bihang till riksdagens protokoll 1036. 6 sami. 2 avd. Nr 4. i
2G1 36 2
Utskottet.
18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 4.
städer med högst 5,000 invånare. Beträlfande den årliga kostnaden för statsverket
till följd av en dylik ändring må anmärkas, att då antalet av de städer,
som skulle beröras av ändringen, utgör allenast 16, denna kostnad torde
komma att stanna under 20,000 kronor. Med hänsyn härtill lärer någon
ändring ej erfordras i de hos riksdagen för budgetåret 1936/1937 äskade anslagen
för distriktsvården.
Kungl. Maj:ts förslag i denna del har icke givit utskottet anledning till
erinran.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts får utskottet
hemställa,
I. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anmäla, att
riksdagen vid granskning av det vid propositionen nr 207 fogade
förslaget till förordning örn ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan
den 19 juni 1919 (nr 566) ej funnit skäl att mot
detsamma göra andra erinringar än utskottet i detta utlåtande
anfört;
II. att riksdagen må godkänna den ändring i grunderna för
statsbidrag till distriktsvården, som av departementschefen
förordats i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 28
februari 1936;
III. att motionerna I: 363 och II: 678, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 juni 1936.
På utskottets vägnar:
IVAR ÖSTERSTRÖM.
Närvarande vid ärendets behandling:
från statsutskottet: herrar Svensson i Kompersmåla, Sandén, Jonsson i
Lycksele, Isacsson, Persson i Tidaholm och Andersson i Ovanmyra;
från andra lagutskottet: herrar Österström, Gustaf Tamm, Hage*,
Norman, John Gustavson och Sandström i Sollefteå.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.