Statsutskottets utlåtande Nr 98.

5

Nr 98.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1936 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna
och Malmberget.

(4:e avd.)

I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition, nr 185, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att, för utlämnande av
låneunderstöd i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivits, bland Utgifter för kapitalökning, under
Statens utlåningsfonder, Fonden för låneunderstöd, till Låneunderstöd
åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget för budgetåret 1936/1937
anvisa ett reservationsanslag av 150,000 kronor, därav 100,000 kronor att
utgå av lånemedel.

I en den 6 mars 1935 dagtecknad skrift har Kiruna fastighetsägareförening
— under förmälan att på grund av rådande förhållanden i avseende a
driften vid Norrbottens gruvfält fastighetsägarna i Kiruna och Malmberget,
vilka till 90 procent utgjordes av arbetare, i stor utsträckning såge sig ur
stånd att i föreskriven ordning fullgöra ingångna låneförpliktelser och i följd
härav hade att befara exekutiv försäljning av sina fastigheter — hos Kungl.
Maj :t hemställt örn åtgärder i syfte att ett tillräckligt stort, förslagsvis under
fem år räntefritt lån måtte under statlig eller kommunal kontroll ställas till
förfogande för de fastighetsägare i nämnda samhällen, som i vederbörlig
ordning gjorde anhållan därom.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i ett den 18 november 1935 avgivet utlåtande
över fastighetsägareföreningens framställning framlagt närmare utredning
i ärendet ävensom i anslutning härtill framställt vissa förslag, vilka sedan
i huvudsak lagts till grund för Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen, över
länsstyrelsens förslag hava utlåtanden avgivits av styrelsen för konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (gruvbolaget)
och statskontoret, varjämte aktiebolaget Svenska handelsbanken, som
haft tillfälle taga del av länsstyrelsens utredning, under hand meddelat vissa
upplysningar i ärendet.

Departementschefen har rörande befogenheten av den föreslagna hjälpaktionen
anfört följande:

6

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

Ay den föregående redogörelsen torde med tydlighet framgå, att åtskilliga
fastighetsägare i Kiruna och Malmberget drabbats av allvarliga ekonomiska
bekymmer i samband med inskränkningarna i driften vid Norrbottens gruvfält.
Ifrågavarande fastighetsägare, vilka i flertalet fall äro anställda inom
gruvindustrien men därjämte kunnat bereda sig inkomst jämväl genom uthyrning
av rum eller lägenheter, lia under de senaste åren fått vidkännas
en väsentlig minskning i arbetsförtjänsten. Samtidigt har en stark försämring
i förhållandena på hyresmarknaden gjort sig märkbar; i många fall lia
runi och lägenheter stått outhyrda under längre eller kortare tid, och där
uthyrning alltjämt kunnat ske lia hyrorna betydligt understigit vad som förut
kunnat påräknas. Under dessa omständigheter har för mången uppstått svårighet
att fullgöra tidigare ingångna låneförbindelser. Särskilt beträffande de
talrikt förekommande fastiglietslånen hos Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
samt Kiruna, Gällivare och Malmbergets stadshypoteksförening lia efter
hand betydande restantier uppkommit. Såvitt bolaget angår, uppgingo
dessa restantier den 31 december 1935 till över 370.000 kronor, och hypoteksföreningens
motsvarande fordringar belöpte sig enligt en från föreningen erhållen
uppgift vid samma tid till omkring 137,000 kronor. Ett stort antal
fastighetsägare lia vidare sina fastigheter belånade hos aktiebolaget Svenska
handelsbanken. Alt dessa lån — för vilka i regel såsom säkerhet lämnats
även borgen — hittills kunnat skötas tillfredsställande, lärer såsom banken
antytt lia berott närmast därpå, att låntagarna velat anstränga sig till det
yttersta för att undvika krav mot borgesmännen.

Enligt vad länsstyrelsen anfört torde hypoteksföreningen i nuvarande läge
icke utlämna några nya lån, och ej heller från annan långivare lärer lån
enbart mot inteckningssäkerhet stå att erhålla. Risk för exekutiva åtgärder
torde, på sätt utredningen giver vid handen, icke föreligga från gruvbolagets
sida. Ej heller Svenska handelsbanken har för närvarande haft anledning
överväga dylika åtgärder. Ovisst torde däremot vara i vad mån hypoteksföreningen
även i fortsättningen skall anse sig kunna underlåta att
tvångsvis söka indriva sina utestående fordringar. Föreningen har visserligen
hittills endast i ett fåtal fall påkallat exekutiva åtgärder, men vederbörande
fastighetsägare lära i stor utsträckning lia anmanats fullgöra sin betal
ningsskyldighet gentemot föreningen vid äventyr att lagsökningsåtgärder eljest
komme att vidtagas. Av länsstyrelsens utlåtande framgår ock, att en
tvångsrealisation av fastigheter i större skala icke kan anses utesluten.

Den situation, som sålunda uppkommit, synes kräva, att möjligheten och
lämpligheten av särskilda åtgärder till beredande av hjälp åt de mest beträngda
fastighetsägarna nu allvarligt tågås under övervägande. Av vad gruvbolaget
anfört framgår i vilken mån bolaget funnit sig kunna bidraga till
lindrande av fastighetsägarnas svårigheter. Aven örn, såsom de i ärendet heilda
ämbetsverken anfört, principiella betänkligheter skulle kunna hysas mot
åtgärder från statens sida av den art, här ifrågasatts, har jag dock — med
hänsyn till den särställning omförmälda, av gruvbolagets verksamhet helt beroende
samhällen intaga — ansett dessa betänkligheter icke böra tillmätas
avgörande betydelse, i synnerhet om hjälpaktionen begränsas i huvudsak enligt
länsstyrelsens förslag.

Departementschefen anser sig därför böra tillstyrka, att staten i nu förevarande
syfte lämnar erforderlig medverkan. Beträffande riktlinjerna för
anordnandet av en dylik hjälpaktion förordar departementschefen, att ett
lämpligt anslagsbelopp ställes till förfogande för utlämnande av lån i huvudsaklig
överensstämmelse med vad länsstyrelsen angivit.

Statsutskottets utlåtande Nr 9S.

7

Ifrågavarande lånehjälp skulle lämnas endast i de fall, där allvarlig risk
för exekutiva åtgärder kunde anses föreligga. Vidare skulle lånehjälpen för
en var låneberättigad omfatta dels förfallna oguldna annuiteter och räntor a
lån mot säkerhet av inteckning, dels ock under åren 1936—1938 förfallande
annuiteter och under samma år upplöpande räntor å dylika lån. Utlämnat
lån sknlle vara räntefritt intill utgången av år 1938. För tiden därefter skulle
gäldas ränta efter fyra procent örn året. Från och med år 1939 skulle å lånet
årligen erläggas amortering, som jämte ränta å oguldet belopp skulle utgöras
genom en varje år lika stor annuitet, så beräknad, att lånet skulle vara återbetalat
tio år efter amorteringens början.

Beträffande beräkningen av de för ändamålet äskade anslagsmedlen har
departementschefen anfört följande:

Frågan i vilken utsträckning medel för nu berörda ändamål kunna bliva
erforderliga undandrager sig ett säkert bedömande. Enligt länsstyrelsens beräkningar
skulle i första hand erfordras ett belopp av omkring 95,000 kronor,
vilken summa för säkerhets skull borde förhöjas med åtminstone 25
procent, eller således till i runt tal 120,000 kronor. Med hänsyn till av mig
förordade jämkningar i de av länsstyrelsen föreslagna grunderna för prövning
av låneansökningar synes en ytterligare förhöjning påkallad. Då det
torde vara lämpligt, att de för utlåning avsedda medlen icke alltför snävt
begränsas, anser jag det erforderliga beloppet böra uppskattas till 150,000
kronor. Enär fördelningen på olika år av kostnaderna för ifrågavarande
hjälpaktion icke nu kan tillförlitligt beräknas, vill jag vidare tillstyrka, att
hela det belopp, vartill sagda kostnader sålunda uppskattats, upptages såsom
reservationsanslag å riksstaten för nästa budgetår. Anslaget torde böra upplöras
bland utgifter för kapitalökning under den bland statens utlåningsfonder
upptagna fonden för låneunderstöd. Med hänsyn till de villkor, som avses
skola gälla för ifrågavarande lån, torde anslaget böra utgå till ett belopp
av 100,000 kronor av lånemedel och till återstående del av skattemedel. På
Kungl. Majit torde få ankomma att i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig angivna grunder meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av
det föreslagna anslaget.

Av den förebragta utredningen framgår, att fastighetsägarna i Kiruna och
Malmberget under de senast gångna åren varit utsatta för starka ekonomiska
påfrestningar till följd av inskränkningarna i driften vid Norrbottens gruvfält.
Härigenom har en hel del av fastighetsägarna otvivelaktigt råkat i ett
betryckt ekonomiskt läge. Såvitt den verkställda utredningen visar, hava
emellertid exekutiva auktioner eller fastighetsrealisationer i övrigt hittills icke
förekommit i någon nämnvärd omfattning. Tillräckligt stöd synes icke heller
finnas för påståendet, att åtgärder för framkallande i större skala av dylika
tvångsförsäljningar av intecknade fastigheter äro nära förestående eller överhuvud
taget alt befara. Under sådana förhållanden kunna, såsom statskontoret
framhållit i sitt i ärendet avgivna utlåtande, bärande skäl icke anses
föreligga för startande av den nya form av statlig hjälpverksamhet, som här
föreslagits.

Framhållas må också, att länsstyrelsen vid förordandet av ifrågavarande
hjälpaktion ansett sig icke kunna underlåta alt peka på de principiella bc -

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

tänkligheter, som möta mot att det allmänna på det extraordinära sätt, som
ifrågasatts, skulle lämna ekonomiskt bistånd åt en speciell kategori medborgare.
Utskottet delar dessa betänkligheter och måste i likhet med statskontoret
tillmäta dem avgörande betydelse, särskilt med hänsyn till konsekvenserna
för andra liknande fall.

Utskottet vill till sist även erinra om den påtagliga ljusning, som under
de senaste månaderna inträtt i arbetsförhållandena vid de norrbottniska gruvorna.
Denna ljusning har bland annat tagit sig uttryck däri, att arbetstiden
i Kiruna, som tidigare varit nere så lågt som i endast 2V2 dagar per vecka,
numera utökats till 5 dagar. Detta måste uppenbarligen vara ägnat att medföra
en väsentlig förbättring i det allmänna läget. Med hänsyn härtill torde
det, såsom statskontoret framhållit, finnas grundad anledning antaga, att
föreliggande svårigheter i fortsättningen liksom hittills skola kunna lösas
utan mellankomst från statens sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kungl. Majlis förevarande proposition icke må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 30 april 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 97.

Reservationer:

dels av herrar Bergqvist, Oscar Olsson, Asplund, Walles, Bergström, Larsson
i Varberg, Anderson i Råstock, Jonsson i Eskilstuna, Högström, Norling
och Persson i Tidaholm, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande lydelse:

»Av den förebragta utredningen framgår, att fastighetsägarna i Kiruna och
Malmberget under de senast gångna åren varit utsatta för starka ekonomiska
påfrestningar till följd av inskränkningarna i driften vid Norrbottens gruv -

Statsutskottets utlåtande Nr 9S.

9

fält. Härigenom har en hel del av fastighetsägarna otvivelaktigt råkat i ett
mycket betryckt ekonomiskt läge. Den av länsstyrelsen i ärendet verkställda
utredningen ger också vid handen, att en tvångsrealisation av fastigheter i
större skala icke kan anses utesluten.

Den sålunda uppkomna situationen synes, på sätt departementschefen
framhållit, kräva, att möjligheten och lämpligheten av särskilda åtgärder till
beredande av hjälp åt de mest beträngda fastighetsägarna nu allvarligt tagas
under övervägande. Även örn principiella betänkligheter skulle kunna hysas
mot åtgärder från statens sida av den art här i frågasatts, har utskottet i
likhet med departementschefen dock -— med hänsyn till den särställning
omförmälda, av gruvbolagets verksamhet helt beroende samhällen intaga —
ansett dessa betänkligheter icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Utskottet vill även erinra om att ifrågavarande fastighetsägare i flertalet
fall äro anställda hos det halvstatliga gruvbolaget, vilket kraftigt uppmuntrat
sina anställda att förskaffa sig egna fastigheter. Därest denna enskilda
byggnadsverksamhet icke hade bedrivits, skulle gruvbolaget, i likhet med
andra företag, hava blivit nödsakat att självt påtaga sig kostnaderna för anordnande
av erforderliga bostäder åt sina anställda. De ekonomiska påfrestningar,
för vilka fastighetsägarna till följd av inskränkningarna i gruvdriften
blivit utsatta, skulle under sådana förhållanden i stället hava drabbat
gruvbolaget och därmed även staten i dess egenskap av delägare i bolaget.
Utskottet måste jämväl ur sist angivna synpunkter finna det billigt och skäligt,
att staten, på sätt föreslagits, nu träder hjälpande emellan beträffande
de hårdast ansatta fastighetsägarna. Erinras må, att ifrågavarande lånehjälp
endast är avsedd för de fall, där allvarlig risk för exekutiva åtgärder
kan anses föreligga.

Utskottet, som alltså funnit sig böra tillstyrka den föreslagna hjälpaktionen,
avseende utlämnande av lån till dessa fastighetsägare, som äro i ett särskilt
utsatt läge, har härvid icke förbisett, att en viss ljusning under de senaste
månaderna inträtt i arbetsförhållandena vid de norrbottniska gruvorna.
Denna ljusning — vilken bland annat tagit sig uttryck däri, att arbetstiden
i Kiruna, som tidigare varit nere så lågt som i endast 2 V2 dagar per
vecka, numera utökats till 5 dagar — synes dock först efter hand kunna förväntas
medföra någon mera påtaglig förbättring i läget för fastighetsägarna
och torde alltså icke kunna beräknas bringa någon verklig hjälp i den bekymmersamma
situation, vari de mest beträngda av dem för närvarande befinna
sig. De förbättrade konjunkturutsikterna måste emellertid å andra
sidan anses ägnade att minska riskerna för staten av de ifrågasatta stödåtgärderna.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot den närmare utformningen
av den föreslagna hjälpaktionen, får alltså hemställa,

att riksdagen* må för utlämnande av låneunderstöd i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivits bland Utgifter för kapitalök Tiihattq

lill riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 97—98.

2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

ning, under Statens utlåningsfonder, Fonden för låneunderstöd,
till Låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och
Malmberget för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag
av 150,000 kronor, därav 100,000 kronor att utgå av
lånemedel»;

dels ock av herrar Jansson i Falun och Strindlund.

367093. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.