Statsutskottets utlåtande Nr 96.
1
Nr 96.
Antom till riksdagens kansli den 30 april 1936 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrade grunder för statsbidrag till vissa
grenar av den slutna sjukvården m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(3:e avd.)
I en den 28 februari 1936 dagtecknad proposition, nr 206, bär Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för socialärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna de grunder för
statsbidrag till anstalter för kirurgisk tuberkulos, vanföra, hereditärsyfilitiska
barn och lättskötta sinnessjuka, som av departementschefen förordats, att
tillämpas från och med den 1 juli 1937.
I skrivelse den 8 juni 1927, nr 318, anhöll riksdagen, att Kungl. Majit
ville låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt en utjämning av
kostnaderna för den allmänna sjukvården i riket kunde åvägabringas, samt
för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning.
Sedan medicinalstyrelsen yttrat sig över riksdagens skrivelse samt
centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund ingivit en skrift i ämnet, tillkallades
den 12 mars 1929 såsom sakkunniga dåvarande riksgäldsfullmäktigen
C. G. Ekman, ordförande, dåvarande generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen
N. E. Hellström, numera framlidne sekreteraren hos svenska
landstingsförbundet S. A. Odén, ledamoten av riksdagens första kammare
N. J. M. Svensson samt dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare
E. I. Lindley att i de hänseenden, som angåves i statsrådsprotokollet
över socialärenden samma dag, inom departementet biträda med utredning
rörande den slutna kroppssjukvården i riket. Efter det Ekman den 26 juni
1930 entledigats från ifrågavarande uppdrag, tillkallades landshövdingen S.
Lubeck att i Ekmans ställe såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.
Enligt erhållna direktiv hade de sakkunniga, som antogo benämningen
»statens sjukvårdskommitté», att söka utarbeta en riksplan för ett rationellt
ordnande av den å anstalter och vårdhem bedrivna allmänna kroppssjukvardeu,
i vad angår framtida åtgärder, så att den ej blott ur enskilda landsdelars
eller enstaka vårduppgifters utan även ur hela rikets synpunkt och
i sjukvårdens intresse över huvud efter hand konnne att motsvara vad som
för överskådlig tid rimligen borde krävas, samtidigt som detta resultat
vunnes för minsta möjliga kostnad, fördelad på riittvisaste sätt.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 96.
S73 so ]
2
Statsutskottets utlåtande Nr 96.
I sitt den 17 maj 1934 avgivna betänkande i ämnet (Statens offentliga
utredningar 1934: 22), vilket är enhälligt, har kommittén framlagt en
allmän sjukvårdsplan för såväl sjukvårdsbehovens tillgodoseende som de
därmed förenade uppgifternas och kostnadernas fördelning. Kommittén har
därvid även berört vissa spörsmål angående siunessjukvårdens handhavande
och finansiering. En översikt av kommitténs allmänna sjukvårdsplan samt
dess ekonomiska konsekvenser lämnas å sid. 7—13 i propositionen, till vilken
utskottet får hänvisa.
Körande den allmänna sjukvårdsplanen yttrar departementschefen bland
annat följande.
Den av kommittén framlagda sjukvårdsplanen berör, såsom av översikten
framgår, nästan alla grenar av den allmänna sjukhusvården. Ett genomförande
av planen skulle ock ställa stora krav på det allmänna, särskilt staten.
Icke desto mindre har planen i stort sett rönt ett mycket välvilligt mottagande
i de avgivna yttrandena. Aven jag har vid en preliminär granskning
av densamma fått det huvudintrycket, att kommitténs förslag i det hela
äro väl avvägda och ägnade att läggas till grund för den slutna sjukvårdens
framtida ordnande. Detta gäller främst de uppställda principerna för sjukhusvårdens
handhavande och finansiering men även flertalet förslag av medicinsktorganisatorisk
art. De vittgående ekonomiska konsekvenser, som för statens
del äro förbundna med förslagen, göra det emellertid nödvändigt att tänka sig
planen successivt genomförd under en följd av år. Med den uppläggning, som
planen erhållit, synes hinder härför icke heller behöva möta ur organisatoriska
eller andra synpunkter. Jag vill i detta sammanhang nämna, att man
i några yttranden ifrågasatt lämpligheten av att genomföra kommitténs ekonomiska
program, innan riktlinjerna för den allmänna skatteutjämningspolitiken
överhuvudtaget blivit klarlagda. För min del kan jag icke dela dessa
betänkligheter, då kommitténs förslag främst syftar till att åstadkomma en
ur sjukvårdssynpunkt rationell fördelning av de med sjukhusvården förenade
uppgifterna och kostnaderna.
Vid övervägande av spörsmålet, i vilka delar den av kommittén framlagda
sjukvårdsplanen bör i första hand göras till föremål för prövning, har jag
funnit det naturligt att statsmakternas intresse närmast inriktas på de vårdgrenar,
beträffande vilka staten om icke formellt, så dock reellt tilldelats en
mera central och ledande ställning samt pålagts det huvudsakliga ekonomiska
ansvaret. Särskilt gäller detta sådana vårdgrenar, som hittills endast
med stora ekonomiska bidrag från det allmänna kunnat upprätthållas av
sina nuvarande huvudmän. I enlighet härmed förordar jag, att till behandling
i första hand upptagas kommitténs förslag rörande vården av kirurgiskt
tuberkulösa, vården av vanföra samt vården av lieriditärsyfilitiska barn. Kommitténs
förslag rörande spetälskevården, avseende dess förflyttande från nuvarande
sjukhus i Järvsö till ett i närheten beläget, reservlagt epidemisjukhus,
har jag, efter prövning av från vederbörande sjukhusdirektion införskaffad
utredning, ansett mig icke böra nu framföra. Beträffande flertalet övriga, här
ej nämnda grenar av den för stark centralisation lämpade vården erfordras
viss ytterligare utredning, innan definitiva förslag kunna framläggas. Sådan
utredning har igångsatts beträffande reumatiker- och psykoneurosvården.
Yad härefter angår den slutna vård, som enligt planen bör i huvudsak
handhavas länsvis, förtjänar kommitténs förslag rörande barnbörd svärdén
och vården av lättskötta sinnessjuka främst uppmärksamhet. Det måste
nämligen anses vara av synnerlig vikt, att den rådande avsevärda bristen
på vårdplatser för dessa ändamål med det snaraste avhjälpes. Jag hänvisar
Statsutskottets utlåtande Nr 96. 3
beträffande barnbördsvården till befolkningsfrågans nuvarande läge samt vad
angår vården av lättskötta sinnessjuka till en av statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör
den 30 mars 1935 ingiven framställning, vari angelägenheten
av denna frågas snara ordnande med eftertryck framhålles. 1 nu berörda
delar torde förty förslag jämväl böra föreläggas innevarande års riksdag.
Frågan örn barnbördsvårdens ordnande avser jag emellertid att anmäla senare
i samband med vissa av befolkningskommissionen utarbetade kompletterande
förslag. Med prövningen av kommitténs förslag i övrigt lärer tills
vidare böra anstå.
Beträffande den kirurgiska tuberkulosvården, vanförevården och Welanderhemsvården
har i propositionen lämnats följande sammanställning, upptagande
de statsbidragsgrunder, vilka av departementschefen förordats skola
gälla för dessa vårdgrenar:
Anstaltsgrupp |
Statsbidrag kronor |
Högsta kronor |
Anstalter för kirurgisk tuberkulos: |
||
Enskilda, A-platser ............................................................ |
3.25 |
1.00 |
B-platser ............................................................. |
2.oo |
1.00 |
Landstings- och storstadsanstalter, A-platser ........................ |
1.50 |
1.00 |
B-platser ........................ |
1.00 |
1.00 |
De egentliga vanföreanstalterna: |
ö.oo |
1.00 |
Klinikerna........................................................................... |
||
Skolhemmen........................................................................ |
3.2 5 |
0.50 |
Yrkesskolorna, interner ....................................................... |
4.50 |
— |
» , externer ...................................................... |
2.oo |
— |
Asylhemmen........................................................................ |
3.oo |
0.50 |
Bandage och proteser ......................................................... |
j2ls av kost-\ naderna |
^3 av kost-naderna |
Eugeniahemmet: |
1.50 |
1.00 |
Samtliga patienter............................................................... |
||
Bandage och proteser ......................................................... |
f2/s av kost-\ naderna |
Vs av kost-naderna |
Wdanderhemmen: |
||
Hemmen i Göteborg och Malmö .......................................... |
3.50 |
— |
(Hemmet i Stockholm, fixt belopp 8,000 kr.) |
Såsom allmän begränsning skulle stadgas, att statsbidrag icke finge utan
medicinalstyrelsens medgivande utgå för flera platser än som motsvarade
normal beläggning av vederbörande anstalt, dock med viss modifikation beträffande
vanföreanstalterna. I fråga örn de enskilda anstalterna för kirurgisk
tuberkulos, de egentliga vanföreanstalterna samt Welanderliemmen i Göteborg
och Malmö skulle härutöver gidia, att statsbidrag icke finge för någon
anstalt utgå med sammanlagt högre belopp än totala vårdkostnaden, sedan
summan av patientavgifterna och andra från driften härflytande inkomster,
i den mån sådana förekomme, avdragits. Tillika skulle staten vara på visst
sätt representerad i dessa anstalters ledning samt vid revisionen av deras
4 /Statsutskottets utlåtande Nr 96.
räkenskaper. Som regel skulle ock beträffande samtliga hithörande anstalter
fastställas vissa normer för samarbete i syfte att underlätta ett ändamålsenligt
utnyttjande av anstalterna.
Fullständiga redogörelser för ifrågavarande vårdgrenars föreslagna utbyggande,
. handhavande och finansiering återfinnas i propositionen beträffande
den kirurgiska tuberkulosvården å sid. 17—31, beträffande vanförevården å
sid. 35—49 samt beträffande Welanderhemsvården å sid. 50—57.
För vården av de lättskötta sinnessjuka lämnas i propositionen följande
redogörelse.
Statens sjukvårdskommitté har i sitt förslag utgått från, att vid
sidan örn den av staten bedrivna sinnessjukvården för mera kvalificerade
fall bör finnas en länsvis ordnad vård för mera lättskötta sinnessjuka.
Mellan statens och landstingens anstalter bör emellertid råda viss samverkan
i syfte att åstadkomma ett rationellt utnyttjande av anstalterna. För
att främja en dylik samverkan och samtidigt lätta landstingens bördor för ombesörjandet
av den på dem ankommande sinnessjukvården föreslår kommittén,
att staten skall, i likhet med vad redan är fallet beträffande landstingens
sinnesslöanstalten lämna ett verksamt bidrag till driften av de för ifrågavarande
sinnessjuka avsedda vårdhemmen och, såvitt i anslutning därtill
anordnats s. k. kontrollerad familjevård, jämväl till denna verksamhet. Någonlagstadgad
skyldighet för landstingen att svara för ifrågavarande vård anser
kommittén icke böra för närvarande ifrågakomma.
Statsbidraget förordas utgå med 1 krona 30 öre per dag och patient. Beträffande
de grunder och villkor i övrigt, som böra gälla för ifrågavarande
statsbidrag, anför kommittén.
Enär kommittén förordat vårdhemsvårdens utbyggande genom landstingens
respektive icke-landstingsstäders försorg, böra i princip endast av dessa
huvudmän inrättade hem komma i åtnjutande av statsbidrag. Emellertid har
i ett pär län ifrågavarande vård helt eller delvis utbyggts genom för ändamålet
bildade kommunalförbund. Så länge landstingen icke ålagts skyldighet
att organisera och handhava vården av lättskötta sinnessjuka, böra även dylika
av kommunalförbund redan inrättade vårdhem göras delaktiga av ett eventuellt
statsbidrag. Härjämte torde för det fall, att vården i ett län i väsentlig
omfattning utbyggts av kommunalförbund, möjlighet böra hållas öppen, åtminstone
under en viss övergångstid, för återstående primärkommuner att
genom sammanslutning till kommunalförbund komma i åtnjutande av statsbidrag
till nya vårdhem för ifrågavarande sinnessjuka. Med hänsyn till nödvändigheten
att i viss utsträckning kunna tillgodose behovet av sysselsättning
för patienterna bör som villkor för erhållande av statsbidrag i samtliga
fall gälla, att vårdhem skall inrymma minst 30 platser. Därest vårdhemmet
endast är avsett för sinnessjuka av ettdera könet eller särskilda skäl härför
eljest föreligga, må dock statsbidrag kunna utgå, oaktat platsantalet understiger
30. Med den förordade fördelningen av sinnessjukvården mellan staten
och landstingen bör statsbidrag principiellt ej heller utgå till nu befintliga
kommunala sinnessjukhus med mindre desamma komma till användning som
för hela länet avsedda vårdhem. Skäl kunna dock anföras för att även dessa
sjukhus under viss övergångstid må beviljas statsbidrag. Som allmänna
Statsutskottets utlåtande Nr 9f>.
5
villkor för statsbidrag till hithörande anstalter bör föreskrivas, att anstalten
skall inrymmas i en av medicinalstyrelsen godkänd plan för sinnessjukvårdens
ordnande inom länet samt att anstaltsledningen skall vara skyldig att ställa
sig till efterrättelse de bestämmelser örn samverkan med vederbörande statsanstalt,
som Kungl. Majit på förslag av medicinalstyrelsen kan finna erforderligt
föreskriva.
Som en konsekvens av de statliga driftbidragen till ifrågavarande vårdhem
bör enligt kommitténs förmenande följa, att landstingen erhålla skyldighet att,
åtminstone delvis, ersätta vårdkostnaden för där intagna fattiga sjuka. Härvid
förutsättas vårdhemmen bliva jämställda med landstingshem för kroniskt
sjuka och ersättning alltså utgå för allenast hälften av vårdkostnaden efter
vederbörligt avdrag för statsbidrag och eventuellt åtnjuten pension.
Efter redovisning av inkomna yttranden och framställningar i anledning
av sjukvårdskommitténs förslag (sid. 60—64) anför departementschefen
bland annat följande.
Den förebragta utredningen har blottat mycket allvarliga missförhållanden
såtillvida, att ålderdomshemmen ute i orterna i stor utsträckning tagas
i anspråk för vård av sinnessjuka, till men icke blott för dessa sjuka utan
även för övriga vårdbehövande. Till största delen är det här fråga örn sådana
sinnessjuka, som visserligen äro i behov av vård och tillsyn, men vilkas
sjukdomstillstånd icke motiverar anlitande av sinnessjukhus. Särskilda åtgärder
måste därför efter min mening vidtagas för att åvägabringa tillfredsställande
vårdförhållanden för dessa sinnessjuka och samtidigt sätta
ålderdomshemmen i stånd att fullgöra sin egentliga uppgift — att. bereda
normala åldringar en god omvårdnad. Vid övervägande av de möjligheter,
som härutinnan företrädesvis erbjuda sig, har jag funnit de starkaste skälen
tala för den av kommittén uttalade uppfattningen, att ordnandet av ifrågavarande
vård bör anförtros åt landsting och icke-landstingsstäder, med ekonomiskt
stöd av staten. Genom en dylik centralisering uppnås givetvis större
förutsättningar att på ett smidigt och ändamålsenligt sätt organisera vården
av det klientel, det här gäller, än örn uppgiften tillgodoses genom primärkommunerna
eller förbund av ett mindre antal sådana kommuner. Å andra sidan
lära, såsom riksdagen tidigare uttalat och kommittén ytterligare understrukit,
förhållandena icke motivera, att staten inträder som omedelbar huvudman.
Erfarenheterna från Södermanlands län, där landstinget sedan flera år tillbaka
tagit sig an vården av de lättskÖtta sinnessjuka genom inrättande av ett
antal vårdhem av enkel beskaffenhet, bestyrka också, att den avsedda organisationsformen
låter sig med fördel använda. Nämnda landsting har för ändamålet
i första hand utnyttjat en del epidemisjukstugor, som efter vidtagen
centralisering av epidemivården blivit överflödiga, samt i andra hand
byggnader, vilka med mindre omändringar kunnat apteras till vårdhem. För
närvarande driver landstinget sex dylika hem, tro för män och tre för kvinnor,
mod sammanlagt 110 vårdplatser jämte viss marginal för överbeläggning.
Vårdhemmen hava föreståtts av överläkaren vid det statliga sinnessjukhus,
inom vars upptagningsområde hemmen äro belägna. Därigenom har en rationell
differentiering av patientmaterialet främjats, vilket i sin tur medfört, att
personalbehovet vid vårdhemmen kunnat effektivt begränsas. På så sätt och
genom utnyttjande av förefintliga arbetsterapeutiska resurser samt en väl
avvägd tillämpning av självhushållningsprincipen har den genomsnittliga
driftkostnaden vid de vårdhem, där verksamheten stabiliserats, kunnat ned
bringas till omkring 2 kronor per dag och patient. Patientomsättningen vid
6
Statsutskottets utlåtande Nr 96.
hemmen har varit ganska stor. Bland annat kan nämnas, att från länets ålderdomshem
till vårdhemmen överförts ej mindre än ett 50-tal patienter, samtidigt
som från statens sinnessjukhus överflyttats omkring 100 patienter. I betraktande
av de goda erfarenheter, som sålunda gjorts, anser jag mig kunna i denna
del tillstyrka kommitténs förslag.
Uppenbarligen äro emellertid, såsom ock av ett flertal yttranden framgår,
förutsättningarna för donna vårdangelägenhets ordnande icke lika gynnsamma
överallt i landet. Med hänsyn såväl härtill som till den lättnad, vårdhemmen
kunna förväntas medföra beträffande beläggningen av statens sinnessjukhus,
finner jag det vara rimligt, att staten i skälig omfattning bidrager till bestridande
av kostnaderna för vården i fråga. Det synes mig härvid vara mest
ändamålsenligt, att staten lämnar visst bidrag till hemmens drift. Att härutöver
låta, på sätt från några håll påyrkats, statsbidrag utgå jämväl till hemmens
inrättande lärer knappast vara erforderligt, då lämpliga lokaler i stor
utsträckning torde finnas att tillgå och med relativt ringa kostnad kunna
apteras för ändamålet.
Driftbidraget har av kommittén föreslagits till kronor 1.3 0 per underhållsdag,
motsvarande lägsta avgift å statens sinnessjukhus. Samtidigt skulle
landstingen åläggas skyldighet att till primärkommunerna återbetala viss del
av erlagd vårdavgift för fattiga patienter. Emellertid torde vårdhemmens
klientel till huvudsaklig del komma att tillhöra de obcmedlades eller mindre
bemedlades krets. Vid sådant förhållande förefaller mig kommitténs förslag
i här berörda hänseende innebära en onödig omgång. Enklare och mera överensstämmande
med av kommittén förordade principer vid annan länsvis
ordnad vård lärer vara att såsom villkor för statens bidrag föreskriva viss
maximering av vårdavgiften, lika för alla, samt låta landstingen och staten
dela återstående vårdkostnad. Vid vårdavgiftens fixerande torde hänsyn böra
tagas till bland annat den omständigheten, att patienterna i stor utsträckning
kunna utföra arbete till underlättande av hemmets drift. Vid fördelningen
av vårdkostnaderna i övrigt bör ock beaktas, att landstingen förutsättas
skola ensamma bära kostnaderna för hemmens inrättande. Med utgångspunkt
härifrån och med ledning av erfarenheterna från Södermanlands
län vill jag förorda, att statens bidrag tills vidare fastställes till 1 krona per dag
och patient, på villkor att för patienten icke uttages högre dagavgift än 50
öre. Landstingen skulle då, förutsatt att hemmen sköttes rationellt, få vidkännas
en vårdkostnad av omkring 50 öre per underhållsdag, vilket i betraktande
av att de skola vara huvudmän för vården icke kan anses oskäligt. Statsbidrag
lärer icke böra utan medicinalstyrelsens medgivande utgå för flera
platser än som motsvarar normal beläggning av hemmen. I övrigt torde de av
kommittén förordade villkoren för statsbidrag till dessa hem böra gälla.
Härvid torde i de fall, kommittén åsyftat, möjlighet böra under en övergångstid
av förslagsvis fem år hållas öppen för vederbörande primärkommuner att
genom sammanslutning till kommunalförbund framdeles komma i åtnjutande
av statsbidrag till av dem nyinrättade vårdhem.
Vad slutligen angår do kommunala sinnessjukhusen, synes mig tillräcklig
anledning icke föreligga att nu föreslå statsbidrag till dessa. Så länge do
drivas som kommunala sinnessjukhus erhålla nämligen huvudmännen, frånsett
visst undantag, ersättning för fattiga patienter med halva dagkostnaden
av vederbörande landsting. Örn sjukhusen i fråga, såsom avsett är, förvandlas
till landstingskommunal vårdhem, utgår automatiskt statsbidrag enligt nyss
angivna normer.
Vid bifall till de sålunda förordade grunderna för statsbidrag till samtliga
nu ifrågavarande vårdgrenar beräknas statens årliga merkostnad efter full
utbyggnad uppgå till ungefärligen följande belopp, nämligen för
Statsutskottets utlåtande Nr 96.
7
vården av kirurgisk tuberkulos
vanförevården................................
Welanderhemsvården ...................
vården av lättskötta sinnessjuka
kronor
............. 1,000,000
............ 1,050,000
............. 75,000
............. 2,000,000
Summa 4,125,000
Under de första åren av de nya grundernas tillämpning förväntas emellertid
kostnadsökningen komma att väsentligt understiga nämnda belopp,
framför allt beträffande vården av lättskötta sinnessjuka, vilken hittills
utbyggts i endast obetydlig omfattning. Kostnaderna för denna våld skulle
sålunda till en början icke komma att överstiga 200,000 ä 300,000 kronor per år.
De nya grunderna föreslås skola träda i kraft från och med budgetåret
1937/1938.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet till
behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr Johan Nilsson i Kristianstad väckt
motion, nr 345, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta en sådan komplettering
av Kungl. Majits förslag, att staten skall, utöver de i propositionen
föreslagna driftbidragen per dag och patient för å kustsanatorierna vårdade
patienter, bidraga med 2/s av kostnaden för at dem nödiga stödjebandage
och proteser av mera permanent karaktär, i likhet med vad i propositionen
föreslagits, då det gäller vanföreanstaltens patienter;
dels två likalydande motioner, väckta den eea, nr 346, inom första kammaren
av herr W. Egnell m. fl. och den andra, nr 692, inom andra kammaren
av herr Emil Bengtsson i Kullen m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att statsbidrag till driften av vårdhem för sinnessjuka skall
utgå, under förutsättning bland annat att platsantalet utgör minst 20,
dels en inom andra kammaren av herr Gust. Andersson i Rasjön m. fl.
väckt motion, nr 674, vari hemställts, att statsbidrag till anordnande av
vårdhem för sinnessjuka skall utgå med samma belopp och efter samma
grunder som till hem för kroniskt sjuka samt erhålla retroaktiv karaktär,
att statsbidrag till driften av vårdhem för sinnessjuka skall utgå med kronor
1:30 per patient och dag, under förutsättning att en patientavgift örn högst
75 öre per dag uttages, samt att i bestämmelserna angående statsbidrag till
driften av vårdhem för sinnessjuka ina föreskrivas, att till fattig patient,
som vårdas å dylikt hem, eventuellt utgående folkpension skall delas lika
mellan landstinget och vederbörande kommun;
dels ock en inom andra kammaren av herr Arthur Gustafson i Kasenberg
lii. fl. väckt motion, nr 706, vari hemställts, att riksdagen ville, i den del
propositionen avser den lättskötta sinnessjukvården, föreskriva, dels att statsbidraget
för vårdkostnaden måtte höjas, dels att statsbidrag lämnas till
byggande av vårdhem, dels att antalet patienter på bidragsberättigade vårdhem
sänkes, allt i enlighet nied i motionen närmare angivna grunder.
XJtskottet.
® Statsutskottets utlåtande Nr 96.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Såsom i propositionen erinrats, grunda sig Kungl. Maj:ts förevarande
förslag i allt väsentligt på det betänkande angående den slutna kroppssjukvården
i riket m. m., som avgivits av statens sjukvårdskommitté. Förslagen
ingå såsom led i den av kommittén framlagda allmänna sjukvårdsplanen.
Utan att taga ståndpunkt till denna plan i dess helhet synes utskottet, i
likhet med departementschefen, jAanen i stort sett ägnad att läggas till grund
för ett successivt utbyggande och ordnande i övrigt av den slutna sjukvården.
Utskottet har ej heller något att erinra emot att planen i förevarande
delar nu upptages till prövning.
Av de i propositionen framlagda förslagen hava de, som avse den kirurgiska
tuberkulosvården, vanförevården och Welanderhemsvården, icke givit utskottet
anledning till någon erinran av principiell innebörd. Detta gäller
såväl vårdgrenarnas organisatoriska utbyggande som deras handhavande och
finansiering. Det förordade utbyggnadsprogrammet förefaller utskottet sålunda
vare sig kvalitativt eller kvantitativt gå utöver vad som rimligen erfordras
för vårdbehovens tillgodoseende. Den till grund för vårdgrenarnas
finansiering liggande tanken, att staten bör i skatteutjämnings- och rationaliseringssyfte
övertaga de direkta bidrag till hithörande enskilda anstalter,
som för närvarande lämnas av landsting, städer utanför landsting och andra
huvudmän på sjukvårdens område, finner utskottet likaledes riktig samt
ägnad att medföra avsevärda fördelar för såväl det allmänna som de sjuka.
Mot att härvid samma förmåner erbjudas alla patienter, som vårdas å allmän
sal eller därmed likställt rum, oberoende av förmögenlietsställning, kan
enligt utskottets förmenande intet vägande skäl anföras. Utskottet vill i detta
sammanhang tillstyrka det i motionen I: 345 framförda yrkandet, att staten
skall, utöver de i propositionen föreslagna driftbidragen per dag och patient
vid kustsanatorierna, bidraga med 2/3 av kostnaderna för åt sådana patienter
erforderliga stödjebandage av mera permanent karaktär, helst som motsvarande
lättnad i propositionen förordats beträffande vanföreanstalternas
patienter. Utskottet anser ock fullgoda skäl hava förebragts för att Welanderliemmens
klientel helt befrias från skyldighet att erlägga vårdavgift.
Slutligen vill utskottet rörande här avsedda vårdgrenar framhålla, att utskottet
delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att staten i mån
av behov bör träda hjälpande emellan för möjliggörande av erforderliga utvidgningar
och nybyggnader vid sådana hithörande anstalter, som ha karaktär
av riksanstalter, d. v. s. äro avsedda för hela riket eller större delar
därav.
Yad härefter angår de s. k. lättskötta sinnessjuka, vilkas tillstånd icke
motiverar anlitande av sinnessjukhus, men dock kräver viss vård och tillsyn,
är utskottet ense med departementschefen därom, att åtgärder snarast måste
Statsutskottets utlåtande Nr 96.
9
vidtagas för att åvägabringa tillfredsställande vårdmöjligheter åt dem. Utskottet
finner härvid, i likhet med departementschefen, övervägande skäl
tala för att denna uppgift anförtros åt landstingen och städerna utanför
landsting under ekonomisk medverkan från statens sida.
Beträffande de närmare grunderna för denna statens medverkan har
Kungl. Maj:t, som icke ansett sig böra föreslå ett obligatoriskt åläggande
för landstingen att ombesörja ifrågavarande vårduppgift, stannat vid att förorda
statliga driftbidrag till vårdhem, avsedda för lättskötta sinnessjuka.
Därvid har Kungl. Majit, såsom av propositionen framgår, velat hålla möjlighet
till bidrag öppen icke blott för redan befintliga, av kommunalförbund
inrättade vårdhem utan även i visst fall för nya sådana, som inrättas under
en övergångsperiod av fem år från den 1 juli 1937. Ehuru utskottet delar
departementschefens uppfattning, att ett obligatoriskt åläggande för landstingen
i förevarande hänseende icke bör föreskrivas, kan utskottet icke undgå
att hysa betänkligheter mot den möjlighet till avvikelse från principen örn
landstingens huvudmannaskap, som Kungl. Majits förslag innebär. Utskottet
ifrågasätter, örn det icke vore ändamålsenligare, att landstingen genom statens
medverkan beredes möjlighet att under en viss övergångstid, förslagsvis
fem år, utan alltför stora egna kostnader inlösa de vårdhem, som
redan förefinnas och äro för ändamålet godtagbara, samt att efter denna
övergångstid driftbidrag icke må beviljas andra än landstingen och de därmed
jämställda storstäderna, såvida ej särskilda skäl därtill föreligga. Utskottet
anser sig kunna utgå från att, därest staten lämnar nu nämnd hjälp
samt även i övrigt åtager sig skälig andel av kostnaderna för vårdens utbyggande,
landstingen skola visa sig villiga att snarast vidtaga erforderliga
åtgärder för ett rationellt ordnande av förevarande vårdangelägenhet. Utskottet
återkommer härtill i det följande.
I fråga örn driftbidragets storlek lia, som nämnts, i motionerna II: 674
och 706 framförts yrkanden örn högre bidrag än vad Kungl. Majit föreslagit.
Som skäl härför har främst åberopats, att enligt vad erfarenheten från liknande
inrättningar givit vid handen svårigheter möta att tillhandahålla en
tillfredsställande vård mot en så låg dagkostnad, som i propositionen förutsatts.
Då visst fog synes föreligga för denna uppfattning, har utskottet ansett
sig böra tillmötesgå motionärernas önskemål såtillvida, att statens bidrag
till vårdhemmens drift föreslås höjt med 25 öre till 1 krona 25 öre
per dag och patient. För det fall, att någon, som redan enligt gällande bestämmelser
är berättigad till folkpension, på fattigvårdssamhälles bekostnad
intages å landsting tillhörigt vårdhem, kunna enligt utskottets mening vissa
skäl ock anföras för det i motionen II: 674 framställda yrkandet, att vårdtagarens
pension skall, såsom beträffande kroniskt sjuka, delas lika mellan
landstinget och fattigvårdssamhället. I de fall åter, då vårdtagare blir pensionsberättigad
först efter det den nya lagen örn folkpension trätt i kraft,
göra sig icke samma motiv för en hälftendelning gällande, enär landstingen
Bihang till riksdagens protokoll 1036. 6 sand. Nr 96. 973 30 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 96.
äro befriade från bidragsskyldighet till pensionskostnaderna för sådan pensionstagare.
Utskottet anser ej keller anledning förefinnas att, på sätt i
motionerna I: 346 samt II: 674, 692 ock 706 yrkats, frångå Kungl. Maj:ts
förslag i vad det avser patientavgiftens storlek ock minimiantalet platser å
statsbidragsberättigat vårdhem. I sistnämnda hänseende är utskottet av den
uppfattningen, att Kungl. Maj:ts förslag inrymmer tillräckliga möjligheter
för ett skäligt hänsynstagande till redan befintliga vårdhem och de olikartade
lokala förhållanden, som i övrigt kunna förefinnas.
Vad slutligen angår frågan örn statsbidrag till anordnande av vårdhem,
har utskottet nyss uttalat, att enligt dess mening vägande skäl föreligga
att tillerkänna landstingen statsbidrag för inlösen av befintliga kommunalförbundshem.
I motionerna II: 674 och 706 har vidare framhållits, att möjligheterna
att för vården av ifrågavarande sinnessjuka taga i anspråk för
andra ändamål uppförda, i landstingens ägo varande byggnader i många
landstingsområden äro mycket små. Med hänsyn härtill och då utskottet
anser det vara synnerligen angeläget, att erforderligt antal vårdhem snarast
möjligt kommer till stånd i samtliga sjukvårdsområden, är utskottet för sin
del benäget tillstyrka, att statsbidrag må — efter prövning av Kungl. Maj:t
i varje särskilt fall — utgå jämväl till uppförande och anordnande i övrigt
av vårdhem. De grunder, som i sådant hänseende gälla för anordnande av
hem för kroniskt sjuka, torde härvid i huvudsak kunna vinna tillämpning.
Statsbidrag bör dock av förut antydda skäl endast tillkomma landsting och
städer, som icke deltaga i landsting. Tillika är en sådan avvägning av bidragsbeloppen
önskvärd, att landstingen kunna utan alltför stora egna kostnader
inlösa nu befintliga kommunala vårdhem ävensom andra uppförda
byggnader, i den mån dessa till sin beskaffenhet och förläggning äro för
ändamålet lämpade. Utskottet, som icke är berett att i detalj taga ståndpunkt
till de grunder, vilka böra gälla för ifrågavarande statsbidrag, förväntar,
att Kungl. Maj:t tager spörsmålet under omprövning samt för riksdagen
framlägger det förslag, vartill prövningen kan föranleda. Härvid torde även
böra tagas under övervägande, huruvida och i vad mån statsbidrag bör utgå
retroaktivt till landsting och städer, som icke deltaga i landsting, för av dem
redan inrättade vårdhem.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I:o) att riksdagen må med bifall till herr Nilssons i Kristianstad
förenämnda motion (I: 345) och med de erinringar, som
utskottet anfört, godkänna de i statsrådsprotokollet över socialärenden
den 28 februari 1936 förordade grunderna för statsbidrag
till anstalter för kirurgisk tuberkulos, vanföra, liereditärsyfilitiska
barn och lättskötta sinnessjuka, att tillämpas från
och med den 1 juli 1937;
II:o) att följande motioner, nämligen
dels inom första kammaren
nr 346 av herr Egnell m. fl.,
Statsutskottets utlåtande Nr 96.
11
dels ock inom andra kammaren
nr 674 av herr Andersson i Rasjön m. 11.,
nr 692 av herr Bengtsson i Kullen m. fl. samt
nr 706 av herr Gustafson i Kasenberg m. fl.
må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet anfört, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 april 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund,
Bergqvist, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles, Bergström, Nilsson
i Fredriksfält, Tham och Larsson i Varberg, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,
Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Högström, Norling, Olofsson i Digernäs,
Olsson i Staxäng och Persson i Tidaholm.