Statsutskottets utlåtande Nr 80.

1

Nr 80.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till förstärkning
av avkastningen av understödstonden för
rgsslandssvenskar.

(lia avd.)

Uti tvenne likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr Bergman m. fl. (nr 177) och den andra inom andra kammaren av
herr Lithander m. fl. (nr 291), har hemställts, att såsom förstärkning av
n vkastningen av understödsfonden för rysslandssvenskar under budgetåret
1936/1937 anvisas under tredje huvudtiteln ett extra anslag av 75,000 krov
nor.

Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört, bland annat, följande: »Erfarenheter

föreligga nu om den hjälpverksamhet, som utövats bland
rysslandssvenskar förmedelst de av 1934 års riksdag för sådant ändamål
anvisade medel. Dessa utgöras av avkastningen av en av statskontoret förvaltad
fond om 2 miljoner kronor. På grund av rådande ränteförhållanden
vid fondens uppläggande uppgår fondens avkastning allenast till 74,400
kronor för år räknat. Fondkapitalet härrör av medel, som svenska staten
erhöll vid en under år 1933 verkställd delning av vissa sedan år 1917 i Stockholms
Enskilda Bank befintliga ryska värden. Enligt den uppgörelse med
Sovjetunionens regering, som föregick nämnda delning, erhöll svenska staten
5.2 miljoner kronor, Sovjetunionen 5.5 miljoner kronor och Stockholms
Enskilda Bank 4,069,000 kronor. För ombesörjande av den på riksdagens
föranstaltande tillkomna hjälpverksamheten bland rysslandssvenskarna tillsatte
Kungl. Majit en nämnd. I samband därmed fastställde Kungl. Maj t
med ledning av utav riksdagen gjorda uttalanden riktlinjer för understödsverksamhetens
bedrivande. De erfarenheter, som föreligga från densamma,
ga nu närmast ut därpå att verksamheten ej kunnat bedrivas enligt riktlinjerna,
ja icke ens avhjälpa nöden bland de behövande rysslandssvenskarna, allt
pa grund därav, att hjälpbehovet varit vida större än vad riksdagen förutsatt
vid medlens anvisande. I riksdagens skrivelse nr 223 vid 1934 års riksdag,
varigenom anvisades omförmälda fondmedel, uttalades att antalet
registrerade rysslandssvenskar, som erhållit hjälp under år 1933, uppgått
till 69 personer. Hinder förklarades visserligen ej möta för Kungl Maj t
att utsträcka hjälpverksamheten även till andra än de då registrerade rysslandssvenskarna,
men man torde vid riksdagsbehandlingen icke hava räknat
med att hela antalet behövande skulle vara så stort, som det sedan visade
sig vara. Anledningen till att antalet understödda under år 1933 var särskilt
lagt ar att söka dels däri att nämnda år nya direktiv gällde, enligt vilka en
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 80. i

2

Statsutskottets utlåtande Nr 80-

avsevärd del av rysslandssvenskarna, bland annat utomlands boende och
under de senare åren till Sverige återkomna, uteslötos från understöd, dels
ock i den omständigheten att många av deni i avvaktan å ett avgörande av
frågan om ersättning för deras förluster i det längsta uppskjutit att begära
understöd.

1 nämndens underdåniga skrivelse den IV december 1934 med redogörelse
för första halvåret av nämndens verksamhet meddelades bland annat följande:
Antalet understödssökande rysslandssvenskar, som enligt de av

Kungl. Maj:t fastställda riktlinjerna för understödsverksamheten vore berättigade
till periodiskt understöd, kunde beräknas till 160, representerande
289 familjemedlemmar. Av detta antal hade nämnden på grund av fondavkastningens
otillräcklighet icke kunnat bevilja sådant understöd åt mera
än 66 sökande, representerande lil familjemedlemmar. Härtill komme att
med tillämpning av nämnda riktlinjer ytterligare ett antal av omkring 30
sökande representerande 61 familjemedlemmar borde vara berättigade att
under de närmaste åren erhålla mera tillfälliga understöd. Med utgångspunkt
från de i riktlinjerna för särskilda fall angivna understödsbeloppen
skulle i periodiska understöd till de nu nämnda rysslandssvenskarna erfordras
omkring 185,000 kronor för år räknat. Därutöver borde avses ett
belopp för tillfälliga understöd enligt samma riktlinjer. Vid bedömandet i
de enskilda fallen, huruvida en rysslandssvensk skulle kunna erhålla understöd,
hade nämnden med stor stränghet tillämpat sådana i riktlinjerna givna
möjligheter till begränsning av antalet understödsberättigade. I riktlinjerna
hade Kungl. Maj:t vidare för understöden fastställt vissa belopp, vilka i
regel icke borde öveskridas. De av nämnden beviljade understöden hade
emellertid icke annat än i ett fåtal fall kunnat bestämmas att utgå med de
av Kungl. Maj:t angivna beloppen. Trots dessa åtgärder i begränsande syfte
hade de till nämndens förfogande anvisade medlen icke varit tillräckliga för
sitt ändamål, vilket tvingat nämnden att vidtaga mera ingripande åtgärder
för begränsning av understöden. Två utvägar framstode härvid såsom möjliga;
antingen kunde nämnden å alla understödsberättigade fördela de tillgängliga
medlen med påföljd att envar av dem endast kunde erhålla ett obetydligt,
för nödtorftigt livsuppehälle fullständigt otillräckligt understöd, eller
ock kunde nämnden tilldela ett mindre antal understödsberättigade någorlunda
tillräcklig hjälp. Nämnden hade stannat för det senare alternativet
trots det otillfredsställande däri, att icke alla understödsberättigade behandlades
lika, och trots svårigheten att på objektiva grunder verkställa urvalet av
dem, som skulle erhålla understöd av nämnden.

Under tiden efter det nämnden avlät sagda skrivelse hava ytterligare ansökningar
om understöd inkommit till nämnden, varjämte dödsfall inträffat
bland rysslandssvenskarna. Den avgång, som genom sistnämnda orsak
ägt rum, beräknas motsvara det antal rysslandssvenskar som tillkommit. Med
anledning därav torde de i nämndens berörda skrivelse gjorda beräkningar
av medelsbehovet fortfarande vara normerande.

Det måste medgivas vara ett föga tillfredsställande förhållande, att av
personer, vilka befinna sig i samma läge, endast en mindre del kommer i
åtnjutande av sådant understöd, vartill samtliga hava lika rätt. Detta förhållande
har väckt djup bitterhet och besvikelse hos rysslandssvenskarna.
Enligt vad som kunnat konstateras råder trots vidtagna åtgärder verklig
nöd bland flertalet ifrågavarande rysslandssvenskar.

Vidare torde böra uppmärksammas, att riksdagen åren 1920—1922 för
understöd åt rysslandssvenskar anslagit sammanlagt 392,000 kronor samt
att Kungl. Maj:t därefter under tiden 1923—1932 av lotterimedel för samma

Statsutskottets utlåtande Nr 80-

3

ändamål anvisat sammanlagt 951,300 kronor. Ända sedan år 1920 har alltså
för understöd åt behövande rysslandssvenskar kunnat användas ett belopp,
som för år räknat avsevärt överstigit det belopp, omkring 74,000 kronor,
som nu årligen står till förfogande för ändamålet. Samtidigt som de för
hjälpverksamheten anvisade medlen sålunda successivt minskats, hava rysslandssvenskarna
blivit alltmera ålderstigna och fått allt svårare att erhålla
arbete.

Då nu erfarenheten på sätt här ovan visats giver vid handen, att avkastningen
av ifrågavarande fond ingalunda förslår för det ändamål, varför riksdagen
avsett densamma, är det ju endast en konsekvens av 1934 års riksdagsbeslut
att antingen fonden blir föremål för sådan utökning att avkastningen
av densamma motsvarar vad omständigheterna oundgängligen kräva
eller ock det belopp, fondens avkastning för närvarande utgör, årligen genom
särskild medelsanvisning förstärkes med vad som måste anses nödvändigt.
Sistnämnda form för frågans lösning bör av budgetära skäl vara att föredraga.
Därvid synes för kommande budgetår ett belopp av minst 75,000
kronor vara erforderligt, örn det föreliggande hjälpbehovet skall kunna i
huvudsak bliva tillgodosett. Därest ifrågasatt form för frågans lösning vinner
riksdagens bifall, synes lämpligt, att i riksdagens blivande skrivelse i
ämnet angives, att riksdagen förutsätter, att det behov av förstärkning av
avkastningen av rysslandssvenskarnas understödsfond, som under kommande
budgetår visar sig erforderligt, beaktas genom anslagsäskande vid respektive
statsverkspropositioners uppgörande.»

Utskottet vill erinra därom, att frågan örn beredande av viss gottgörelse
åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar var föremål för prövning vid
1934 års riksdag. I anledning av en i statsverkspropositionen under tredje
huvudtiteln då gjord framställning jämte vissa motionsvis framförda yrkanden
tillstyrkte utskottet (utlåtande nr 101) riksdagen att såsom avsättning till
en fond för lämnande av understöd åt nämnda s. k. rysslandssvenskar anvisa
ett anslag av 2,000,000 kronor. Vid avvägningen av detta anslag, varav avkastningen
beräknades till omkring 75,000 kronor för år, utgick utskottet
från att detta belopp skulle vara tillräckligt för att bereda understöd åt ett
antal av 69 personer — representerande 107 familjemedlemmar — som enligt
av utskottet införskaffade uppgifter då voro registrerade. Utskottets
förslag godkändes av riksdagen, dock med det tillägg, att hinder icke borde
föreligga för Kungl. Majit att utsträcka hjälpverksamheten även till andra
rysslandssvenskar och deras efterlevande än sådana, som då vore registrerade,
och detta även om de icke vore bosatta i Sverige.

För omhänderhavande av den avsedda hjälpverksamheten tillsatte Kungl.
Majit ett särskilt organ, understödsnämnden för rysslandssvenskar, varjämte
Kungl. Majit, i anslutning till de vid frågans behandling inom riksdagen
framförda synpunkterna å hjälpverksamhetens utövande, fastställde direktiv
för nämndens verksamhet.

I föreliggande motioner har nu — under åberopande bland annat av visst
utav omförmälda understödsnämnd lämnat material i fråga om dess verksamhet
— gjorts gällande, att den tillgängliga årliga avkastningen av under -stödsfonden för rysslandssvenskar ingalunda försloge för det ändamål, var -

Utskottet.

4 Statsutskottets utlåtande Nr 80.

för riksdagen avsett samma fond, och att i följd härav behov av ytterligare
medel för understödsverksamheten vore för handen.

Utskottet har för bedömandet av denna fråga ansett sig böra från understödsnämnden
införskaffa viss ytterligare utredning i ämnet, vilken sammanställts
i tvenne vid detta utlåtande fogade promemorior. Av desamma jämte
ytterligare under hand inhämtade uppgifter finner man, att de beräkningar,
varpå utskottets i dess ovanberörda utlåtande till 1934 års riksdag framlagda
förslag i fråga örn understödsbehovet vörö grundade, voro missvisande
så till vida, att det då uppgivna antalet hjälpsökande huvudmän ——
ö9 — i stället utgjorde 95, representerande omkring 120 familjemedlemmar.
Vidare ma framhållas, att, da ovanberörda beslut örn ytterligare utsträckning
av understödsverksamheten fattades vid 1934 års riksdag, några uppgifter
icke förelågo om den ekonomiska innebörden av beslutet. Följaktligen
vidtogs ej någon höjning av det enligt utskottets förslag avsedda beloppet för
hjälpverksamheten. Den nu föreliggande utredningen giver emellertid vid
handen, att det av riksdagen då gjorda tillägget i verkligheten medfört en
utökning av hjälpverksamheten till att omfatta 122 huvudmän, representerande
ej mindre än omkring 240 familjemedlemmar. Med hänsyn till angivna
omständigheter föreligger en helt ny situation, då det gäller att nu
bedöma medelsbehovet för hjälpverksamheten. Det har under hittillsvarande
förhållanden givetvis icke varit möjligt för nämnden att utöva den anförtrodda
verksamheten i enlighet med de nämnden givna direktiven. Sålunda
har det visat sig, att ett stort antal rysslandssvenskar, ehuru de helt
saknat medel till sitt livsuppehälle, på grund av bristande tillgång på disponibla
medel från fonden varit uteslutna från möjlighet att erhålla understöd
från fonden. Det förhållandet, att vissa understödsberättigade kommit i
åtnjutande av hjälp fran fonden, under det att andra, som prövats vara i
lika behov därav, nödgats anlita den kommunala fattigvården, kan enligt
utskottets förmenande icke anses tillfredsställande.

Resultatet av den verkställda undersökningen föranleder således utskottet
föreslå, att fragan örn anslagsbehovet för hjälpverksamhetens utövande underkastas
förnyad omprövning. För egen del finner sig utskottet i för handen
varande läge böra förorda, att åtgärder vidtagas i syfte att genom ökad
medelstillgang sätta nämnden i tillfälle att i vidare grad än för närvarande
är möjligt bispringa de hjälpbehövande tillhörande denna medborgargrupp.
Vid bestämmandet av den summa, som, vad nästkommande budgetår beträffar,
torde böra anvisas såsom förstärkning av understödsfondens avkastning,
har utskottet stannat vid att föreslå ett belopp av 50,000 kronor. Genom
en dylik förstärkning skulle det, enligt vad utskottet under hand inhämtat,
bliva möjligt för nämnden att så bedriva hjälpverksamheten, att ett anlitande
av den kommunala fattigvården för försörjning av personer tillhörande
här ifrågavarande klientel ej skulle behöva förekomma. Utskottet
förutsätter, att frågan ej mindre om sättet för hjälpverksamhetens utövande
än även beträffande det maximibelopp, varmed bidrag från statens sida framdeles
skall utgå, får anses härmed definitivt avgjord.

Statsutskottets utlåtande Nr 80-

5

Spörsmålet om storleken av det anslag, som bör avses till förstärkning av
understödsfondens avkastning, såvitt angår tid efter utgången av budgetåret
1936/1937, lärer böra upptagas till prövning i samband med regleringen
av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel för respektive budgetår.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 177 och II:
291 till förstärkning av avkastningen av understödst onden
för rysslandssvenskar för budgetåret 1936/1937 under tredje
huvudtiteln anvisa ett anslag av 50,000 kronor.

Stockholm den 24 april 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund, Bergqvist,
Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Borell, Walles, Pauli,
Nilsson i Fredriksfält, Larsson i Varberg och Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,
Jeppsson, Andersson i Höör, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i
Prästbol, Holmdahl, Weijne och Olsson i Staxäng.

6

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

Bilaga t.

P. M.

angående hjälpverksamheten till förmån för rysslandssvenskarna.

De av 1934 års riksdag till förmån för rysslandssvenskarna anslagna medlen
äro placerade i svenska statens obligationer, som giva en sammanlagd
årlig avkastning av 74,400 kronor. I riksdagens skrivelse nr 223, varigenom
medlen anvisades, förekommer en uppgift att antalet registrerade1 rysslandssvenskar,
som erhållit hjälp under år 1933, uppgått till 69 personer. Denna
uppgift, som givetvis influerat å de beräkningar om det hjälpbehov, till vars
avhjälpande 1934 års riksdag anvisade medel, är emellertid felaktig, i det att
antalet av de under år 1933 hjälpta rysslandssvenskarna var betydligt större.
Den person, som lämnat denna oriktiga uppgift om antalet hjälpbehövande
rysslandssvenskar under år 1933, synes ha gått till väga på följande sätt: Man
synes ha räknat antalet å de rysslandssvenskar, som under år 1933 utkvitterat
månatligt understöd, och då konstaterat att antalet, som utkvitterat
sådant understöd är 43 olika personer. Under samma år ha tillfälliga understöd
utkvitterats av 26 olika personer, som ej hänförts till månatliga understödstagare.
Sammanläggas talen 43 och 26 erhålles en summa av 69. Denna
uppgift om antalet hjälpta rysslandssvenskar under år 1933 är emellertid
oriktig, i det att en hel del av dessa rysslandssvenskar ha familjemedlemmar
för vilka de utkvitterade understödsbeloppen varit avsedda, enär beloppen
avvägts med hänsyn tagen till att dessa familjemedlemmar jämväl behövt
hjälp. Därest dessa felaktigheter rättas, kommer man vad angår rysslandssvenskar,
som under år 1933 erhållit månadsunderstöd, till ett antal av 57
och beträffande tillfälliga understödstagare, som jämte familjemedlemmar
under samma år erhållit hjälp, till ett antal av åtminstone 38 personer. Sammanläggas
talen 57 och 38 erhålles en summa av 95 personer i stället för
i riksdagens skrivelse 69 personer. Således en felaktighet av c:a 30 procent.

De under år 1933 hjälpbehövande rysslandssvenskarna voro emellertid
till antalet mycket större än nyssangivna 95 personer, men dessa i behov av
hjälp dåvarande rysslandssvenskar vörö uteslutna från understöd på den
grund att för den med lotterimedel bedrivna hjälpverksamheten gällde från
och med ingången av år 1932 sådana riktlinjer, att uteslutna från hjälp voro
dels alla hjälpbehövande rysslandssvenskar, som vistades utomlands,2 dels
ock de hjälpbehövande rysslandssvenskar, som efter ingången av år 1925
kommit till Sverige. Vidare måste beaktas att under år 1933 funnos i Sverige
en hel del rysslandssvenskar, som enligt då gällande riktlinjer voro berättigade
till hjälp men avhöllo sig från att begära sådan, i det att de under
största försakelser framlevde sin tillvaro och därvid då fortfarande kunde
repliera å släkt och vänner, allt under det de uppehöllos av förhoppningen
om att i någon form bliva delaktiga av det i Stockholms Enskilda Bank på

1 Med uttrycket »registrerad» förstås sådan rysslandssvensk, som anmält sig till erhållande
av hjälp hos det organ, som medelst lotterimedel utövade hjälpverksamhet bland rysslandssvenskar;
vid sådan anmälan registrerades den hjälpsökande.

‘ I regel hade de uppsökt i någon valutahänseende fördelaktig ort å utlandet, där de hade
någon anknytning i form av bekantskaper eller vänner.

Statsutskottets utlåtande Nr 80-

7

sin tid deponerade ryska guldet, varav 1934 års riksdag anslog en del till förmån
för hjälpverksamhet bland rysslandssvenskarna.

Då rysslandssvenskarnas ärende vid 1934 års riksdag var föremål för behandling
i kamrarna, företogs ett högst betydelsefullt tillägg till statsutskottets
förslag till riksdagsskrivelse i ämnet. Genom detta tillägg förklarades
hinder icke föreligga att utsträcka hjälpverksamheten till andra rysslandssvenskar
och deras efterlevande än sådana, som vid tiden för riksdagsskrivelsen
vore registrerade, och detta även örn de icke vore bosatta i Sverige.
Trots detta tillägg, som medförde en högst betydande utökning av antalet
rysslandssvenskar, vilka blevo berättigade till hjälp, skedde ingen förhöjning
av de av statsutskottet föreslagna medlen.

Den 1 juli 1934 påbörjades hjälpverksamheten bland rysslandssvenskarna
förmedelst avkastningen av de medel, som 1934 års riksdag anvisat. Därvid
visade sig att antalet hjcilpbehövande rysslandssvenskar, som tillkommit
på grund av ovan omförmälda tilläggsbeslut i kamrarna, äro:

A. Utomlandsvarande:... 46 sökande, representerande 67 familjemedlemmar.

B. Efter ingången av år

1925 tilli Sverige kom-

127

na rysslandssvenskar . 50 »

C. Rysslandssvenskar, som
före 1925 kommit till

Sverige men ej ansökt

»

>

örn hjälp före 1 julil934 26 »

46

240

*

Med beaktande av de rysslandssvenskar, som hänföras till grupperna A.—

C. här ovan, samt de rysslandssvenskar, som vörö registrerade före den 1
juli 1934, konstaterade Understödsnämnden, att hjälpbehov förefanns i följande
omfattning: Antalet sökande, som voro berättigade till månatligt understöd,
kunde beräknas till 160, representerande 289 familjemedlemmar. Av
detta antal kunde på grund av medelsbrist månatligt understöd beredas allenast
åt 66 sökande, representerande lil familjemedlemmar. Vidare tillkommo
ett antal av omkring 30 sökande, representerande 61 familjemedlemmar,
som borde vara berättigade att under de närmaste åren erhålla mera
tillfälliga understöd.

Enligt de för Understödsnämnden gällande riktlinjer finge månatligt understöd
i regel ej överstiga för ensam person 125 kronor och för familj 200
kronor.

Ingen ensam person har kommit i åtnjutande av högsta, som möjligt angivna
understödsbelopp. De månatliga understöd, som beviljats ensamma
personer, variera emellan 15 kronor upp till 110 kronor; de vanligast förekommande
månatliga understödsbeloppen äro de, som variera emellan 70 å
90 kronor.

Den 1 juli 1935 åtnjöts månatligt understöd av 73 sökande, representerande
123 familjemedlemmar, dragande en månatlig kostnad av 5,635 kronor
eller för år 67,620 kronor.

Skillnaden emellan Understödsfondens avkastning och det belopp, som de
månatliga understöden sammanlagt för år räknat utgöra, användes till tillfälliga
understöd.

Den 3 innevarande februari utgjorde det belopp, varövcr Understödsnämnden
förfogade för tillfälliga understöd till utgången av innevarande budgetår,
allenast c:a 2,000 kronor.

De i utlandet befintliga rysslandssvenskar. vilka Understödsnämnden på

° Statsutskottets utlåtande Nr 80.

grund av medelsbrist ej kunnat hjälpa, ha i den mån deras hjälpbehov varit
,sa..ai? beskaffenhet, som säges i 1 § i fattigvårdslagen, bisprungits jämlikt
särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut förmedelst medel av det under
5:e huvudtiteln förefintliga förslagsanslaget »fattigvård och barnavård
enligt den nordiska fattigvårdskonventionen m. m.». Sådan av Kungl Maj t
lamnad fattigvård medför ej återbetalningsskyldighet.

it ater anSår i Sverige befintliga hjälpbehövande rysslandssvenskar, som
Understodsnämnden av medelsbrist ej kunnat hjälpa, ha de måste söka fathgvard.
Da emellertid alla hjälpbehövande ha lika rätt till understöd framstår
hänvisningen till fattigvården som en orättvisa, vilken föranlett mycken
bitterhet särskilt hos barnen till dem, som hänvisats till fattigvården, äro nödgade
att, när de kunna, återbetala det lämnade fattigunderstödet.

Den fysiska kondition, vari rysslandssvenskarna befinna sig, är ofta dålig,
i synnerhet äro deras tänder i regel i mycket dåligt skick. Då Understödsnamnden
av medelsbrist endast i mycket ringa omfattning kunnat förhjälpa
behovande rysslandssvenskar till tandvård, sökte Understodsnämnden förmå
fattigvardsmyndigheterna att lämna sådan hjälp, varvid emellertid meddelades,
att hjälp till tandvård lämnades först när tändernas bristfälliga beskaffenhet
vållat en konstitutiv sjukdom såsom magsår eller annan magsjukdom.

Det bohag, rysslandssvenskarna ha, är i regel köpt förmedelst skuldsättning.

Stockholm den 10 februari 1936.

GUNNAR CORIN.

Förste kanslisekreterare och sekreterare hos
Understodsnämnden för rysslandssvenskar.

Bilaga 2.

P. M.

angående huru de i motionen nr 291 i andra kammaren och nr 177 i
första kammaren till 1936 års riksdag till förstärkning av avkastningen
av Understödsfonden för rysslandssvenskar begärda
medel äro avsedda att disponeras.

I. Den 1 februari 1936 åtnjöto 70 sökande, representerande 121 familjemedlemmar,
understöd med tillhopa 5,298 kronor i månaden. Bland dessa
månatliga understödstagare äro representerade dels de i P. M. nr 1 med bokstäverna
A C1 angivna kategorier, dels ock sådana rysslandssvenskar, som
vörö registrerade före den 1 juli 1934. Såsom i P. M. nr 1 framhållits hava
dessa^ manatliga understöd i flera fall pa grund av medelsbrist måst begränsas
sa, att de ingalunda lämna de nödställda den hjälp, 1934 års riksdag av -

.{V''. nr. \ framhållits hurusom med ingången av år 1932 ändring vidtogs ifråga
örn riktlinjerna för hjälpverksamheten bland rysslandssvenskarna. Hade sådan ändring ej skett
hade de kategorier rysslandssvenskar, som hänföras till kategorierna A-C, varit, på grund av
dessförinnan gallande riktlinjer, berättigade till understöd. * 8

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

9

såg vid Understödsfondens uppläggande och de av Kungl. Maj:t i anslutning
härtill utfärdade riktlinjerna avsågo. Med hänsyn till i berörda fall förefintligt
hjälpbehov måste vid bifall av motionen avses ett belopp, till höjning
av de månatliga understödsbeloppen i dessa fall, varför avses ett månatligt
sammanlagt belopp av 625 kronor. Sammanläggas beloppen 5,298 kronor
och 625 kronor erhålles 5,923 kronor.

II. I P. M. nr 1 har framhållits, hurusom ett stort antal rysslandssvenskar,
ehuru de befinna sig i sådan nödställd belägenhet att de äro att hänföra till
fattigvårdsstadiet, måst på grund av medelsbrist vägras understöd. I händelse
av bifall till motionen beräknar man att kunna lämna dem månatlig
hjälp enligt ovan under I tillämpade beräkningsgrunder. Dessa rysslandssvenskar,
som befinna sig i Sverige, Finland och Norge, utgöras av 72 sökande,
representerande 125 familjemedlemmar, vilka skulle erhålla månatligt
understöd med ett sammanlagt belopp av 5,590 kronor.

Sammanställas de månatliga beloppen under I och II, utgörande 5,923 kronor
respektive 5,590 kronor, erhålles ett sammanlagt belopp av 11,513 kronor,
som är avsett att utgå varje månad i s. k. månatligt understöd. För 12
månader uppgår dylikt understöd till sammanlagt 137,156 kronor.

I P. M. nr 1 har avkastningen av Understödsfonden angivits vara 74,400
kronor för år räknat. I händelse motionen till årets riksdag bifalles, skulle
erhållas 75,000 kronor. Sammanläggas beloppen 74,400 kronor och 75,000
kronor erhålles ett belopp av 149,400 kronor. Skillnaden mellan detta belopp
och det belopp — 137,156 kronor — de månatliga understöden för år
räknat sammanlagt utgöra, blir 12,244 kronor. Sistnämnda belopp är avsett
att användas för den i P. M. nr 1 omförmälda kategori rysslandssvenskar,
som äro i behov av hjälp antingen på grund av övergående svårigheter eller
ock för påbörjande eller fortsättande av verksamhet. Av detta belopp avses
c:a 3,000 kronor för tandvård (se i sådant avseende P. M. nr 1).

III. I den mån Understödsnämnden på grund av medelsbrist ej kan hjälpa
de nödställda rysslandssvenskar, som befinna sig i Estland, Lettland,
Litauen, Sovjet, Tyskland, Polen, Frankrike samt Nordamerikas Förenta Stater
och vars nödtillstånd är sådant, som avses i 1 § fatigvårdslagen, erhålla
dessa rysslandssvenskar hjälp på grund av särskilda beslut av Kungl. Maj:t,
varvid för denna hjälp erforderliga medel disponeras av det under 5:e huvudtiteln
förefintliga förslagsanslaget »fattigvård och barnavård enligt den nordiska
fattigvårdskonventionen m. m.». På grund av dylika beslut erhålla 381
sökande, representerande 45 familjemedlemmar, månatligt understöd utgörande
för år sammanlagt 22,680 kronor.

Sammanfattning.

Under I upptagna ryssl.-svenskar utgöra 70 sökande, repres
» II » » » 72 » »

»lil» » »38» »

80 sökande

Stockholm den 19 februari 1936.

GUNNAR CORIN.

Förste kanslisekreterare och sekreterare hos
Understödsnämnden för rysslandssvenskar.

1 Antalet rysslandssvenkar, som erhålla hjälp på sätt under III sägs, har visat sig vara större
än vad som förutsattes vid motionens avfattande.

Bihang lill riksdagens protokoll 1036. 6 sami. Nr S0.

121 familjemedl.
125
45

291 familjemedl.

2