Statsutskottets utlåtande Nr 79.

1

Nr 79.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande
av statens hantverkslånefond m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 6 mars 1936 dagtecknad proposition, nr 177,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
dels besluta, att en särskild statlig lånefond, benämnd »statens hantverkslånefond»,
skall inrättas, från vilken fond — som skall förvaltas av statskontoret
— må av kommerskollegium beviljas lån åt idkare av hantverk
och därmed jämförlig mindre industri för anskaffande av arbetsmaskiner,
motorer eller andra dyrbarare arbetsredskap (maskinanskaffningslån) och
till rörelsekapital (förlagslån) i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
angivna grunder,

dels besluta såsom kapital till nämnda fond överföra de tillgångar, som
vid ingången av budgetåret 1936/1937 förefinnas å lånefonden för befrämjande
av hantverk och därmed jämförlig mindre industri samt å lånefonden
för ackordslån och förlagslån åt hantverkare,

dels medgiva, att vad som vid sagda tidpunkt återstår oanvänt av utav
riksdagen beviljat anslag för kapitalökning å sistnämnda fond må tagas i
anspråk såsom kapitalökning å den nya lånefonden,

dels ock medgiva, att för lån, beviljade ur lånefonden för ackordslån och
förlagslån åt hantverkare, må i särskilda fall beviljas utsträckning av tidigare
fastställd amorteringstid intill högst tio år från lånets lyftande.

I förevarande sammanhang har utskottet behandlat följande motioner,
nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 324, inom första kammaren
av herr K. G. Westman m. fl. och den andra, nr 661, inom andra kammaren
av herr 11. Molander, i vilka hemställts, att riksdagen måtte bifalla
propositionen nr 177 med de ändringar i direktiven för låneverksamheten,
vilka föreslagits i motionerna i syfte att göra även landsbygdens befolkning
delaktig av denna form av statens stödverksamhet;

dels en inom andra kammaren av herr O. E. Sandberg m. fl. väckt moBihang
till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 79.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

tion, nr 322, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t
hemställa örn utredning och förslag snarast möjligt om inrättande av en
lånefond för främjande av hem- och småindustri och därmed jämförlig verksamhet; dels

ock en inom andra kammaren av herr A. Andersson i Falkenberg
m. fl. väckt motion, nr 673, däri hemställts, att riksdagen måtte, med godkännande
i övrigt av den kungl, propositionen, i enlighet med kommerskollegii
förslag besluta, att i de allmänna villkoren och bestämmelserna för
erhållande av lån ur statens hantverkslånefond skall intagas föreskrift, att
vid prövningen av låneansökningarna skall tillses, att, där ej särskilda skäl
annat föranleda, lån ej lämnas till andra företag än sådana, som ägt bestånd
under minst ett år.

Kungl. Maj:ts förevarande framställning är grundad på ett av kommerskollegium
framlagt förslag, innefattande jämväl förslag till kungörelse i ämnet
(Bilaga).

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Den genom beslut av 1933 års riksdag inrättade lånefonden för ackordslån
och förlagslån åt hantverkare har utgjort ett led i statsmakternas allmänna
strävanden för motverkande av den då rådande ekonomiska krisen och närmast
åsyftat att ekonomiskt stödja av krisen drabbade företagare inom hantverk
och småindustri. Den stödaktion från statens sida, som genom nämnda
fonds inrättande igångsattes, avsågs att bliva allenast av temporär natur
och att alltså avvecklas, så snart krisläget det medgåve. Av den lämnade
redogörelsen framgår, att hantverkets och den mindre industriens ekonomiska
läge till följd av förenämnda år 1933 vidtagna statsåtgärder och
den allmänna konjunkturförbättringen ej oväsentligt förbättrats. Betydande
svårigheter i form av brist på kapital och otillfredsställande möjligheter att
erhålla krediter förefinnas emellertid alltjämt för många av dessa näringars
utövare. Med hänsyn härtill har styrelsen för Sveriges hantverksorganisation
väckt fråga om vidtagande av särskilda åtgärder för möjliggörande av
mera långfristig kredit för utövare av hantverk och mindre industri till rimlig
ränta. Kommerskollegium har biträtt den gjorda framställningen i ämnet
och även statskontoret har ansett sig icke böra göra någon erinran mot att
åtgärder vidtagas i ifrågavarande syfte.

I likhet med kommerskollegium finner jag det angeläget, att åtgärder
nu vidtagas i syfte att utövare av hantverk och mindre industri må beredas
bättre möjligheter för tillgodoseende av normala kreditbehov.

I fråga om formen för ett statsingripande i detta syfte biträder jag kommerskollegii
förslag, som innebär, att de nu bestående två lånefonder, som
inrättats för hantverkets behov, nämligen lånefonden för befrämjande av
hantverk och mindre industri samt lånefonden för ackordslån och förlagslån
åt hantverkare, sammanslås till en fond, benämnd statens hantverkslånefond.

Det förslag till närmare bestämmelser för den nya lånefonden, som av

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

3

kommerskollegium upprättats, bygger i huvudsak på de bestämmelser, som
nu gälla dels för lån ur den nuvarande liantverkslånefonden och dels för förlagslån
ur lånefonden för ackordslån och förlagslån åt hantverkare.

Enligt kommerskollegii förslag må idkare av hantverk och därmed jämförlig
mindre industri kunna ur statens hantverkslånefond tilldelas lån dels
för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer eller andra dyrbarare arbetsredskap
(maskinanskaffningslån) dels ock till betalning av gäld eller till rörelsekapital
(förlagslån). Ehuru någon motsvarighet till de nuvarande ackordslånen
icke förefinnes enligt det nya förslaget förutser detta dock beviljande
av förlagslån för genomförande av ackord.

Kollegium föreslår vidare, att den rörelse, som skall kunna ifrågakomma
till erhållande av lån, såsom regel bör hava ägt bestånd under minst ett år.
För lån, som lämnas, skall enligt kollegii förslag ställas säkerhet, som kollegium
anser sig kunna godtaga. För det första året efter låns utbekommande
föreslås amorteringsfrihet. Därefter sker återbetalning med en femtedel
årligen under nästföljande fem år. Å lyftat lånebelopp skall erläggas årlig
ränta från lyftningsdagen efter 4.5 procent med skyldighet för låntagare att
framdeles vidkännas den höjning av räntan, som Kungl. Maj:t med hänsyn
till den effektiva medelräntan för statens upplåning kan finna gott bestämma.

Kommerskollegium har slutligen hemställt om medgivande för kollegium
att för lån, beviljade ur lånefonden för ackordslån och förlagslån åt hantverkare,
i ömmande fall bevilja utsträckning av den för dylika lån fastställda
amorteringstiden av sju år intill högst tio år från lånets lyftande.

Mot vad kommerskollegium sålunda föreslagit har jag funnit anledning till
erinran endast i följande två hänseenden. På av statskontoret framhållna
skäl anser jag, att lån icke bör utlämnas för främjande av ackordsuppgörelser
med borgenärer (§ 1 sista stycket och § 6, första stycket, andra punkten
i förslaget till kungörelse) samt att förlagslån sålunda — i överensstämmelse
med vad Sveriges hantverksorganisation i sin förevarande framställning för
sin del förutsatt — må utgå endast för beredande av rörelsekapital. Jag anser
mig vidare ej kunna tillstyrka den av kommerskollegium föreslagna föreskrift
ifråga om förutsättningarna för erhållande av lån, som innebär att
lån i regel ej må lämnas till andra företag än sådana, som ägt bestånd under
minst ett år. Den av kollegium i detta hänseende föreslagna bestämmelsen,
§ 5 mom. b, torde sålunda böra utgå ur författningsförslaget.

Den lånefond, som för ifrågavarande utlåningsverksamhet bör komma till
stånd, lärer böra stå under statskontorets förvaltning. Omhänderhavandet
av själva låneverksamheten torde böra uppdragas åt kommerskollegium.

På sätt kommerskollegium föreslagit torde såsom kapital till den nya lånefonden
böra överföras de tillgångar, som vid ingången av budgetåret 1936/
1937 förefinnas å de nuvarande båda lånefonderna. Såsom kapitalökning å
den nya lånefonden torde jämväl få tagas i anspråk vad vid sagda tidpunkt
återstår oanvänt av utav riksdagen beviljat anslag till kapitalökning å lånefonden
för ackordslån och förlagslån åt hantverkare.»

4

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

Utskottet.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förevarande förslag om en sammanslagning
av den sedan år 1910 befintliga lånefonden för befrämjande av hantverk
och mindre industri samt den år 1933 med hänsyn till hantverkarnas
dåvarande kristidssvårigheter nyinrättade lånefonden för ackordslån och
förlagslån åt hantverkare.

Den nya lånefonden —- kallad statens hantverkslånefond — är avsedd att
under i stort sett samma former, som gällt beträffande ovannämnda två fonder,
anlitas för lån åt idkare av hantverk och därmed jämförlig mindre industri
såväl i städerna som på landsbygden.

I väckta motioner I: 324 ävensom II: 322 och II: 661 har erinrats om rådande
försörjningssvårigheter på landsbygden och om de biförtjänster genom hemslöjdsarbeten
av olika slag, såsom exempelvis vävning, snickeri, träslöjd samt
smidesverksamhet, till vilka landsbygdens befolkning ofta vore hänvisad för
sin utkomst. I likhet med motionärerna behjärtar utskottet varmt att möjligheterna
på allt sätt underlättas för denna befolkning att genom dylika
arbeten vid sidan av exempelvis ett mindre jordbruk vinna ett välbehövligt
tillskott till sin i många fall knappa bärgning. Utskottet förutsätter också,
att denna synpunkt skall i möjligaste män beaktas vid kommerskollegii utövning
av ifrågavarande låneverksamhet. Förbises bör emellertid ej att de
svårigheter, som föreligga för att genom dylikt småhantverk bereda sig biförtjänster,
ej allenast äro beroende på bristande möjligheter att anskaffa kapital
utan också och kanske än mer på vanskligheterna att erhålla avsättning
för de tillverkade varorna. I detta avseende liksom ock beträffande möjligheterna
till erforderlig handledning och undervisning m. m. har sociala jordutredningen
i ett den 12 december 1935 avgivet betänkande framfört vissa
uppslag, som torde förtjäna ytterligare övervägas. Överhuvud kan det förväntas,
att ovannämnda motionsvis framkomna synpunkter skola kunna vinna
beaktande i samband med prövningen av sociala jordutredningens förslag.
Någon framställning till Kungl. Majit från riksdagens sida — vilket
påyrkats i motionen II: 322 — torde vid sådant förhållande ej erfordras.

I motionen II: 673 har yrkats, att bland de allmänna bestämmelserna för
lån från statens hantverkslånefond måtte intagas föreskrift att vid prövningen
av låneansökningarna skall tillses att, där ej särskilda skäl annat föranleda,
lån ej lämnas till andra företag än sådana, som ägt bestånd under
minst ett år. Härvid har framhållits, att nystartade företag för att få avsättning
för sina alster ofta nödgades tillämpa en på mindre hållbar kalkulation
grundad prissättning, något som vore till skada för andra företag och
däri anställda yrkesarbetare.

För egen del får utskottet erinra därom, att någon dylik bestämmelse
ej hittills förefunnits, och utskottet kan ej finna påkallat att något dylikt
villkor nu införes. Vid statens ifrågavarande långivning bör frågan
örn de låneansökandes kompetens och de konkurrenssynpunkter, som vid
ärendenas behandling kunna påvisas, i den mån så är möjligt beaktas, liksom
det också i övrigt bör noggrant tillses, att sådana allmänna betingelser
föreligga, att lånen kunna antagas bliva till avsett gagn.

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

5

Utskottet, som alltså ej funnit anledning till erinran mot de av departementschefen
föreslagna bestämmelserna för lån från ifrågavarande fond, får,
med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen 11:673, må

1) besluta, att en särskild statlig lånefond, benämnd »statens
hantverkslånefond», skall inrättas, från vilken fond —
som skall förvaltas av statskontoret — må av kommerskollegium
beviljas lån åt idkare av hantverk och därmed jämförlig
mindre industri för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer
eller andra dyrbarare arbetsredskap (maskinanskaffningslån)
och till rörelsekapital (förlagslån) i huvudsaklig
överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angivna grunder,

2) besluta såsom kapital till nämnda fond överföra de
tillgångar, som vid ingången av budgetåret 1936/1937 förefinnas
å lånefonden för befrämjande av hantverk och därmed
jämförlig mindre industri samt å lånefonden för ackordslån
och förlagslån åt hantverkare,

3) medgiva, att vad som vid sagda tidpunkt återstår oanvänt
av utav riksdagen beviljat anslag för kapitalökning å
sistnämnda fond må tagas i anspråk såsom kapitalökning å
den nya lånefonden,

4) medgiva, att för lån, beviljade ur lånefonden för
ackordslån och förlagslån åt hantverkare, må i särskilda fall
beviljas utsträckning av tidigare fastställd amorteringstid
intill högst tio år från lånets lyftande.

b) att motionerna 1:324 och 11:661 må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört.

c) att motionen II: 322, i den mån den ej må anses besvarad
med vad utskottet anfört, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 april 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,
Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund,
Walles, Nylander, Nilsson i Fredriksfält och Larsson i Varberg; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,
Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Norling,
Olofsson i Digernäs, Isacsson och Olsson i Staxäng.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

Bilaga.

Av kommerskollegium upprättat förslag
till

kungörelse angående statens hantverkslånefond.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Idkare av hantverk och därmed jämförlig mindre industri må, i den ordning
och på de villkor, som i denna kungörelse föreskrivas, av kommerskollegium
kunna tilldelas lån ur statens hantverkslånefond

dels för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer eller andra dyrbarare arbetsredskap
(maskinanskaffning slån ),

dels ock till betalning av gäld eller till rörelsekapital (förlagslån).

^ 2 §.

Maskinanskaffningslån må uppgå till högst nio tiondelar av köpeskillingen
för de maskiner eller redskap, för vilkas betalande lån sökes, och må ej
överstiga 10,000 kronor.

3 §.

Storleken av förlagslån skall anpassas efter förhållandena inom den yrkesgren,
rörelsen avser, men må i allmänhet ej uppgå till högre belopp än som
motsvarar en fjärdedel av sökandens genomsnittliga årliga omsättning under
de senaste tre åren eller den kortare tid, varunder rörelsen bedrivits. En
och samme låntagare må ej undfå lån till högre belopp än 3,000 kronor eller,
där beviljande av lån till högre belopp av särskilda skäl finnes påkallat,
5,000 kronor.

4 §•

Ansökan om hantverkslån skall ställas till kommerskollegium och dit ingivas
inom tid, som av kollegium kungöres. Ansökan, som skall vara avfattad
enligt av kollegium fastställt formulär, skall angiva önskat lånebelopp,
det ändamål, för vilket lånet är avsett att användas, samt innehålla
uppgift å den säkerhet, som av sökanden för lånet erbjudes. Vid ansökan
skola fogas uppgifter i de hänseenden, som jämlikt 2, 3 och 5 §§ skola ligga
till grund för prövning av ansökningen.

Ansökan bör vara åtföljd av intyg om sökandens lämplighet för erhållande
av lån, utfärdat av person i statlig, kommunal eller kyrklig ämbets- eller
förtroendeställning i orten. Kollegium må därutöver införskaffa yttrande
från myndigheter ävensom från sammanslutning inom hantverket.

5 §•

Vid prövning av ansökning om lån har kommerskollegium att tillse, att

a) lån ej beviljas i andra fall än där ett verkligt behov föreligger för företagets
finansiering med hjälp av hantverkslån;

b) där ej särskilda skäl annat föranleda, lån ej lämnas till andra företag
än sådana, som ägt bestånd under minst ett år;

c) säkerhet ställes för lånet, som kollegium anser sig kunna godtaga.

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

7

6 §•

Beträffande beviljat lån äger kommerskollegium fastställa de särskilda
villkor för lånebeloppets lyftande och åtnjutande, som må finnas påkallade
i syfte att trygga beloppets användande till avsett ändamål. Därvid må föreskrivas,
att lånebelopp helt eller delvis må utbetalas till viss angiven borgenär.

Beviljat lån utbetalas av kommerskollegium.

7 §•

Av låntagare lyftat lån skall, sedan det innehafts under ett år fran första
lyftningsdagen, enligt av kommerskollegium fastställd amorteringsplan återbetalas
med en femtedel årligen, så att inom utgången av sjätte året lånet
tillfullo guldits. Låntagaren äger dock att före lånetidens utgång inbetala
ogulden del av lånebeloppet. Inbetalning av lånebelopp skall verkställas till
kommerskollegium.

8 §■

Å lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen efter
fyra och en halv procent, dock med skyldighet för låntagaren att framdeles
vidkännas den höjning av räntan, som Kungl. Maj:t med hänsyn till den effektiva
medelräntan för statens upplåning kan finna gott bestämma. Därest
till betalning förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter förfallodagen
guldits, är låntagaren skyldig att å det förfallna beloppet erlägga sex procent
årlig ränta från förfallodagen, till dess betalning sker.

9 §.

Kommerskollegium äger att förklara lånet eller vad därav återstår oguldet
vara till ålerbetalning genast förfallet, örn

a) låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande;

b) låntagaren icke erlägger likvid inom åtta dagar från förfallodagen eller
eljest försummar att fullgöra något för lånets åtnjutande uppställt villkor;

c) kommerskollegium under lånetiden skulle finna, att den ställda säkerheten
icke längre kan av kollegium godtagas;

d) sådana förhållanden äro för handen, att låntagaren, med hänsyn till
det med lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta
detsamma.

10 §.

Låntagare skall, i den omfattning, kommerskollegium kan komma att påfordra,
bereda av kollegium utsett ombud tillfälle att besiktiga företaget och
taga del av dess räkenskaper med tillhörande verifikationer.

11 §.

Finner kommerskollegium, att avskrivning av fordran på grund av utlämnat
lån bör äga rum, skall frågan därom underställas Kungl. Majit.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1936, från och med vilken dag
kungörelsen den 17 juni 1916 (nr 230) angående ändrade bestämmelser för
lån från fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre
industri samt kungörelsen den 9 juni 1933 (nr 355) angående allmänna villkor
och bestämmelser för lån ur lånefonden för ackordslån och förlagslån åt
hantverkare, med däri sedermera vidtagna ändringar, skola upphöra att gälla;
dock att vad i sistnämnda båda kungörelser stadgas fortfarande skall
äga tillämpning i fråga om sådana jämlikt berörda föreskrifter beviljade lån,
som utestå oguldna efter sagda tidpunkt.

Ilar beträffande före den 1 juli 1936 gjord ansökan örn lån ur någon av
sistnämnda båda fonder beslut ej meddelats före nämnda dag, skall den nya
kungörelsen tillämpas å ärendet.