8
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Nr 78.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1936 kl. 1,30 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till beredande av billigare biljettkostnader
för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall.
(3:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 6 mars 1936 dagtecknad proposition, nr
195, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till beredande av billigare biljettkostnader
för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall för budgetåret
1936/1937 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
50,000 kronor, att utgå enligt de bestämmelser Kungl. Majit i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen förordade grunder kunde
finna gott meddela.
Redan enligt gällande bestämmelser tillkomma svenskt sjöfolk vissa förmåner
i fråga om resor, ehuru i mycket begränsad omfattning.
Dessa förmåner regleras för vissa fall genom bestämmelser i sjömanslagen
samt i fråga om svenskt sjöfolks tjänst å utländska fartyg genom överenskommelser
med främmande makter. I samtliga dessa fall avse bestämmelserna
resor, som föranledas av tjänsteavtals upphörande av den ena eller
den andra anledningen. I flertalet fall omfattar den fria resan endast resa till
svensk hamn eller »närmaste svenska hamn». I visst fall — då sjöman på
grund av resans förändring avgår från tjänsten (sjömanslagen 37 §) —
avser den fria resan färd till förhyrningsorten, om tjänsten frånträdes före
resans början, men eljest färd till avmönstringsorten. I fall av sjukdom
eller skada vid tjänstetidens utgång eller vid avsked omfattar emellertid den
fria resan, med undantag för fall av eget grovt vållande eller förlegad sjukdom
eller skada, resa till hemorten här i riket på redarens bekostnad. Fri
resa till hemorten på statens bekostnad äger rum då sjömans anställning
upphör till följd av fartygs förolyckande (sjömanslagen 41 §).
Utöver nu angivna fall av fria reseförmåner förekomma bestämmelser i
detta avseende i gällande kollektivavtal mellan Sveriges redareförening och
de ombord anställda. Enligt dessa bestämmelser skall kostnaden för resa,
även vid nyanställning, som företages på rederiets order, ersättas av vederbörande
rederi. Vidare skall styrman eller maskinist, som tjänstgjort å fartyg
i utomeuropeisk fart i oavbruten följd under en tid av två år utan att
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
9
hava besökt Sverige, vid hemresa äga rätt till fri hemförskaffning till Sverige,
dock med viss inskränkning.
I skrivelse den 9 maj 1931, nr 193, anhöll riksdagen i anledning av väckt
motion, att Kungl. Majit måtte föranstalta om utredning huruvida och i så
fall i vilken mån och på vilket sätt sjöfolket kunde beredas billigare biljettpriser
vid resa på järnväg från och till hemorten, samt att Kungl. Majit måtte
vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.
I riksdagsskrivelsen framhölls, hurusom det vore ett känt faktum, att de,
som tillhörde sjöfolkets yrkesgrupp, vore bosatta inom olika delar av landet
och ofta hade mycket lång väg till den hamn, där deras fartyg hade sin
hemort eller som fartyget anlöpte vid tid, då möjlighet till besök i hemmet
kunde föreligga. I likhet med motionärerna funne riksdagen det önskvärt,
örn dylik möjlighet kunde beredas. Billigare resor torde även kunna
medföra, att sjömännen vid iråkad arbetslöshet sökte sig bort från den dyrare
hamnstaden till hemorten, samt måhända jämväl bidraga till större stadga
i fartygsbesättningarnas sammansättning. Det torde likaledes icke kunna
förnekas, att sjömännen visserligen hade samma skattskyldighet som andra
medborgare, men de förmåner, samhället bjöde, kunde icke i samma grad
tillgodonjutas av sjöfolket. De engelska sjömännen hade genom avtal med
järnvägarna erhållit rätt till viss nedsättning i biljettpriset. Det kunde tänkas,
att något dylikt även kunde genomföras i vårt land. För att få önskad
effekt borde emellertid nedsättningen icke endast gälla statens järnvägar
utan också de enskilda järnvägarna. Vad statens järnvägar beträffade, åtnjöte
redan vissa kategorier resande ofta avsevärd nedsättning i biljettpriset.
Ingen av dessa kategorier kunde dock jämställas med sjömännen.
Riksdagen funne sålunda vissa skäl tala för, att en undersökning gjordes
örn möjligheten att bereda nedsättning i biljettprisen för sjömän. Den ifrågasatta
utredningen syntes böra omfatta införskaffande av upplysningar om,
vid vilka tillfällen förmån av billigare resor borde beviljas, i vilken utsträckning
en dylik förmån kunde tänkas komma till användning samt vilka
ekonomiska konsekvenser för statsverket en dylik åtgärd kunde få.
Sedan Kungl. Majit med anledning härav den 29 maj 1931 anbefallt kommerskollegium
och järnvägsstyrelsen att gemensamt verkställa utredning
rörande det av riksdagen avsedda spörsmålet, har kommerskollegium den 15
februari 1930 till Kungl. Majit inkommit med den sålunda begärda utredningen.
Därvid har kollegiet — under åberopande av utredningen i ämnet
— hemställt, att Kungl. Majit måtte till riksdagen göra framställning örn
anvisande för budgetåret 1936/1937 av ett förslagsanslag å 50,000 kronor för
beredande av nedsättning av biljettpriset för sjöfolk i vissa fall vid resor i
andra eller tredje klass å järnväg, statens eller enskild, i Sverige, att användas
i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av kollegium föreslagna grunder.
Statskontoret har i utlåtande den 2 mars 1936 för sin del icke kunnat finna
tillräckliga skäl föreligga för bifall till kommerskollegii framställning. Därest
Bihang till riksdagens protokoll 1030. 6 samt. i\''r 70—78.
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
Utskottet.
emellertid Kungl. Maj:t skulle finna de framförda önskemålen förtjänta av
tillmötesgående, borde — i avvaktan på närmare erfarenheter angående den
omfattning, i vilken sjöfolket komme att begagna sig av ifrågavarande förmån
—- det för ändamålet erforderliga anslaget enligt statskontorets förmenande
kunna begränsas, förslagvis till 25,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
De skäl, som i riksdagens ifrågavarande skrivelse anförts för åvägabringande
av billigare biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten,
finner jag värda allt beaktande, och anser jag mig därför böra tillstyrka,
att åtgärder i sådant syfte nu vidtagas.
Beträffande den utsträckning, i vilken en biljettprisreduktion bör medgivas,
och storleken av sådan reduktion ansluter jag mig i huvudsak till kommerskollegii
förslag. Biljettprisnedsättning bör sålunda endast ifrågakomma
vid resa inom riket för i utrikes fart anställt svenskt sjöfolk och bör
utgå med femtio procent. Sådan nedsättning bör beviljas vid resa till hemorten
i följande fall, nämligen: i samband med semester; i fall av hyresavtals
upphörande på grund av fartygs uppläggning; då sjöman, ehuru
icke semesterberättigad, likväl — med bibehållna avlöningsförmåner eller
eljest — beviljas tjänstledighet för besök i hemmet; samt då sjöman på
grund av sjukdom eller av skäl, som gör det till en välfärdsfråga för honom
att bliva fri från anställningen, entledigas från tjänsten. Prisnedsättning
bör få åtnjutas även vid återresa från hemorten, för återinträde i tjänst,
i nyss angivna fall, därvid bör förutsättas, att med återinträde i tjänst jämställes
tillträde av annan tjänst hos ett och samma rederiföretag. Biljettprisnedsättning
bör dock ej ifrågakomma i sådana fall, då det enligt sjömanslagen
eller eljest på grund av i författningsväg meddelat stadgande åligger
vederbörande redare att bekosta sjömannens resa.
Utöver vad nu, i överensstämmelse med kommerskollegii förslag, av mig
förordats, synes enligt min mening förmån av billigare biljettkostnader böra
få åtnjutas jämväl då sjöman för att i här angivna fall komma till och från
hemorten är hänvisad till en längre resa med fartyg. Jag förordar därför,
att prisnedsättning skall medgivas även vid resa mellan fastlandet och Gotland.
Vidare anser jag den föreslagna förmånen böra inskränkas till att avse endast
resa, som företages i reseldass motsvarande klass III i allmänna resereglemente!.
I likhet med kommerskollegium förordar jag, att det för ändamålet erforderliga
anslaget, som torde böra erhålla förslagsanslags natur, bestämmes
till 50,000 kronor.
Föreskrifter angående anslagets användning torde i sinom tid få utfärdas
av Kungl. Majit efter hörande av kommerskollegium, järnvägsstyrelsen,
Svenska järnvägsföreningen och Ångfartygsaktiebolaget Gotland.
Föreliggande utredning och förslag hava tillkommit efter hemställan av
1931 års riksdag. De skäl, som legat till grund för denna hemställan, synas
utskottet alltjämt äga giltighet. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka, att
åtgärder nu vidtagas för åvägabringande av billigare biljettkostnader för sjöfolk
vid resor till och från hemorten. De säregna förhållanden, som äro
rådande för sjöfolk, utgöra en garanti mot att ett beslut i enlighet med Kungl.
Maj-.ts förslag skall kunna åberopas till stöd för liknande krav från andra
yrkesgrupper.
Statsutskottets utlåtande Nr 78.
11
I fråga om de närmare grunderna för en biljettprisreduktion ansluter sig
utskottet till det förslag, som av departementschefen framlagts. Utskottet
finner alltså skäligt, att prisnedsättning må åtnjutas även vid resa mellan
fastlandet och Gotland. Till bestridande av kostnaderna för den föreslagna
prisnedsättningen torde för nästa budgetar böra anvisas ett förslagsanslag av
50,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må till beredande av billigare biljettkostnader
för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall
för budgetåret 1936/1937 under tionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 50,000 kronor, att utgå enligt de bestämser
Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
förordade grunder kan finna gott meddela.
Stockholm den 21 april 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 76.
Reservation
av herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Fredriksfält, Strindlund, Svensson
i Grönvik och Aronson, vilka ansett, att utskottet bort avstyrka bifall till
Kungl. Maj-.ts förslag.