18

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

Nr 70.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1936 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statlig automobiltrafik
mellan Pajala och Kiruna.

(4:e avd.)

I två motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 240, av herrar
C. I. Asplund och C. F. Carlström, och den andra inom andra kammaren, nr
546, av herr E. Hage m. fl., har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att en statlig automobiltrafik i enlighet med de för automobillinjen
Övertorneå—Pajala tillämpade bestämmelser (samtrafik med
statens järnvägar med genomgående person- och godstariffer) måtte, till en
början försöksvis och eventuellt genom samordnande av redan befintlig postoch
enskild busstrafik anordnas mellan Pajala och Kiruna järnvägsstation,
samt för bestridande av härmed förenade kostnader för budgetåret 1936—
1937 anvisa ett anslag av högst 50,000 kronor; eller, därest detta icke kan
beviljas, hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning av ifrågavarande kommunikationsspörsmål.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionerna.

Trafiken å den cirka 19 mil långa sträckan Pajala—Kiruna upprätthålles
för närvarande — förutom av vissa privata person- och lastbilägare — av
två privata busslinjer. Enligt vad som från kommunalt håll uppgivits äro
båda dessa busslinjer ekonomiskt svaga företag utan möjlighet att på ett tillfredsställande
sätt tillgodose trafikbehovet.

Riksdagen har redan tidigare år 1929, i anledning av väckt motion, haft
under övervägande frågan om statlig busstrafik å linjen Pajala—Kiruna. I
statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande (1929: 9) uttalades sympatier
för motionsförslaget men framhölls, att de i motionen framförda önskemålen
syntes komma att beaktas utan någon särskild riksdagens åtgärd. Härvid
åsyftades att de postverkets omnibusar, som bleve övertaliga i samband
med statens järnvägars övertagande av busstrafiken å linjen Övertorneå—
Pajala, skulle kunna insättas på linjen Pajala—Kiruna. Någon dylik postdiligenstrafik
på linjen Pajala—Kiruna har dock ej ännu igångsatts.

Uiskottet. Såsom i de nu väckta motionerna framhållits — och jämväl tidigare av
utskottet betonats — kunna särskilda skäl åberopas för att staten lämnar sitt
bistånd för att skaffa förbättrade kommunikationer åt befolkningen i den

Statsutskottets utlåtande Nr 70.

19

vidsträckta, mellan järnvägslinjen Boden—Kiruna och Torne älv belägna
gränsbygden. Att märka är hurusom denna befolknings redan förut hårda
livsbetingelser i viss mån torde hava ytterligare skärpts genom koncentrationen
av gruvdriften till malmfälten vid riksgränsbanan. Vid sidan av skogsbruket
är i dessa trakter huvudnäringen jordbruk, för vilkets fortsatta utveckling
goda förutsättningar anses föreligga. Avsättningsmöjligheterna till
gruvsamhällena av lantmannaprodukter samt skogsprodukter böra särskilt
beaktas. Från de berörda kommunerna har framhållits den avgörande betydelse,
som förbättrade och mera regelbundna samfärdselförbindelser skulle
hava för att vidmakthålla en livskraftig, arbetsduglig jordbrukarbefolkning,
vars förekomst dessutom är en betingelse för tillgodogörandet av därvarande
skogsområden.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter finner utskottet frågan om en
statlig automobiltrafik å linjen Pajala—Kiruna vara förtjänt av övervägande
från Kungl. Maj:ts sida. Såsom av motionärerna framhållits synes den ekonomiska
insats, som för ändamålet kan erfordras, ej behöva bliva alltför vittutseende.
Närmast torde väl böra undersökas, huruvida ej trafiken kan omhänderhavas
av postverket, på sätt redan är fallet i fråga örn ett flertal postdiligenslinjer,
som för närvarande tillgodose kommunikationsbehoven inom
andra glest befolkade trakter i Norrland.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 240 och II: 546
må hos Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande möjligheterna
till en förbättring av samfärdselförbindelserna å sträckan
Pajala—Kiruna.

Stockholm den 31 mars 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 66.