Statsutskottets utlåtande Nr 159.

1

Nr 159.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1936 kl. 1 e. ni.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrämjande av
exporten och avsättningen i övrigt av gatsten m. m.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 70, inom första kammaren
av herr Th. Nilsson m. fl. och den andra, nr 172, inom andra kammaren av
herr J. W. Mårtensson m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla om skyndsam undersökning angående orsakerna till
den svenska stenexportens nedgång under de senare åren samt att snara
åtgärder vidtagas för en omfattande planläggning av stenindustriens avsättningsmöjligheter
för framtiden enligt de riktlinjer som framförts i motionerna.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena, nr 181, inom första
kammaren av herr G. Bagge m. fl. och den andra, nr 411, inom andra kammaren
av herr M. Skoglund m. fl., hemställts bland annat, att riksdagen
måtte besluta, dels att höja den nu till högst 75 % utgående exportkreditgarantien
vid utförsel av gatsten och kantsten till 85 %\ dels att medel ur
riksdagens anslag till reservarbeten, kontantunderstöd m. m. må efter Kungl.
Majlis beprövande få användas till alt sätta den svenska stenindustrien
i stånd att genomföra kompensationsaffärer av i motionerna angiven art, i
samband varmed närmare bestämmelser angående kommerskollegiets kontroll
över denna utrikeshandel skola utfärdas av Kungl. Majit; dels ock att
åtgärder skola vidtagas att genom uppställande av villkor för statsbidrag till
vägväsendet söka överföra vissa stenarbetare för specialarbeten till landets
vägdistrikt.

över sistnämnda båda motioner i deras övriga delar har utskottet avgivit
yttrande i utlåtanden angående anslag till arbetslöshetens bekämpande (niris
156 och 157).

Härjämte har i en inom andra kammaren av herrar E. Lithander och O.
Osberg väckt motion, nr 417, hemställts, att riksdagen ville besluta i skrivelse
lill Kungl. Majit hemställa, att vid handläggning av inkommande framställningar
örn export av gatsten en snabbare behandling av dessa ärenden iakttages
samt att ingen hämsko lägges pa de möjligheter till export som förefinnas,
ävensom att det undersökes örn icke ett upphävande av exportmonopolet
vore till obetingat gagn för den bohuslänska stenindustrien.

över ifrågavarande motioner hava särskilda utlåtanden i vederbörlig ordning
införskaffats från kommerskollegium.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1036. 6 sami. Nr 159.

1

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Utskottet.

I sitt utlåtande över motionerna I: 70 och II: 172 har kommerskollegium
anfört bland annat följande:

Det torde vara på det handelspolitiska området, som åtgärder måste vidtagas
för att uppnå en förbättring av vår gatstensexport. Såvitt kollegium har
sig bekant beaktas denna fråga redan nu allvarligt vid traktatförhandlingar
mellan Sverige och möjliga stenimportländer, varför något särskilt uttalande
härom från riksdagens sida icke förefaller kollegium påkallat.

En planläggning av stenindustriens avsättningsmöjligheter för framtiden
inom vårt eget land är givetvis önskvärd med hänsyn till de omfattande statliga
stödåtgärderna åt de av svårigheterna inom stenindustrien mest berörda
distrikten och de betydande belopp av statsmedel, som användas för vägbyggnader.
Frågan om en dylik planläggning är emellertid redan föremål för
uppmärksamhet genom de utlåtanden, som avgivits av Bohusläns- och
Blekingeutredningarna, vilkas förslag för närvarande ligga under Kungl.
Maj:ts prövning. Vid sådant förhållande synes det kollegium, som örn ej heller
i denna del anledning förefunnes att nu göra ett särskilt uttalande från
riksdagens sida.

I anledning av det i motionerna I: 181 och II: 411 framlagda förslaget rörande
kompensationsaffärer har kommerskollegium yttrat följande.

Kompensationsaffärer torde hittills hava kunnat från svensk sida genomföras
utan direkt ekonomiskt stöd från statens sida, och det måste anses ur
olika synpunkter önskvärt, om denna ståndpunkt även i fortsättningen kunde
upprätthållas. Principiella betänkligheter kunna också helt visst anföras mot
att lämna statlig subvention för export från en särskild näringsgren. Skulle
behovet att åstadkomma arbetstillfällen inom stendistrikten befinnas så
trängande, att även denna utväg anses trots dylika betänkligheter böra anlitas,
torde böra beaktas, att avvägandet av en subvention måste bliva en
mycket vansklig sak, då det gäller att bringa en affär till stånd men att
samtidigt begränsa statens bidrag till minsta möjliga. Den i motionen nämnda
siffran av 10 % får väl ej betraktas som normalsiffra ulan som en maximigräns,
utöver vilken bidrag i regel ej må lämnas. Det framgår ej fullt tydligt
av motionen, huruvida förslaget innebär, att Kungl. Majit skulle fatta beslut
örn varje särskild affär eller endast fastställa allmänna grunder. Med hänsyn
till den allmänt handelspolitiska betydelse, som dylika beslut kunna innebära,
torde det förra alternativet vara det lämpligaste och endast kontroll
över fullgörandet av affären böra uppdragas åt kollegium.

I sitt utlåtande över motionen 11:417 har kommerskollegium uttalat, att
vad kollegiet hittills kunnat iakttaga beträffande Sveriges granitindustris
exportförenings verksamhet icke vore av beskaffenhet att föranleda kollegiet
att tillstyrka någon åtgärd från riksdagens sida för att åvägabringa ett upphävande
av det nuvarande monopolet för gatstensexporten.

Den svenska totala gatstensexporten, som år 1927 hade ett värde av över
16 miljoner kronor -—• varav 8 miljoner kronor eller alltså cirka hälften till
Tyskland och i övrigt i huvudsak till Danmark, Holland, Frankrike och Ar^
gentina — hade år 1934 sjunkit till 3.4 och år 1935 än ytterligare till allenast

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

3

1,8 miljoner kronor. Om än ej av så vidsträckta verkningar för hela landet
som de exportsvårigheter, varav exempelvis det svenska jordbruket drabbats,
måste —• såsom utskottet redan tidigare i samband med frågan om fortsatta
statsbeställningar framhållit — avsättningshämningar av sådan skärpa starkt
återverka på levnadsbetingelserna för den härav berörda befolkningen, i huvudsak
befintlig inom landets mest karga trakter (företrädesvis Västkusten,
Blekinge och vissa delar av Kalmar län). Omfattande arbetslöshetsåtgärder
— däribland avsevärda direkta statsinköp av gatsten — hava också under
de gångna åren av statsmakterna måst vidtagas.

Uppenbart är dock, att stenindustrien och de av densamma beroende ej
kunna räkna med dessa åtgärder som något bestående. Såsom redan tidigare
i samband med fattade beslut om hjälpåtgärderna uttalats, måste stenindustriens
framtid självfallet byggas på helt andra förutsättningar, främst
dess egen förmåga till anpassning efter de förändrade konjunkturerna. Vid
sidan av sina ansträngningar att söka upprätthålla exporten torde stenindustrien
härvid böra inrikta sig på att, i tävlan med andra tillverkare av vägbeläggningsämnen,
utnyttja den tidigare, enligt vad industriens egna utövare
vitsordat, ej tillräckligt beaktade hemmamarknaden.

I väckta motioner har ifrågasatts, huruvida företagen inom industrien så
starkt rationaliserat sin drift, som borde vara en tvingande nödvändighet under
deras nuvarande synnerligen beträngda läge. På grundval av liknande
synpunkter hava i andra motioner framförts betänkligheter mot det statliga
licenssystem, som tillämpades för gatstensexporten. Från vissa nytillkomna
företag har också missnöje yppats mot att de äldre firmorna inom denna
industrigren gåves företräde vid licensgivningen, trots att dessa äldre företags
prissättning, till men för exporten, vore belastad med alltför dyrbara administrationskostnader
och andra mindre berättigade pålägg. Med hänsyn till
den kontroll över gatstensexporten, som staten sålunda påtagit sig, finner utskottet
en undersökning vara påkallad rörande dessa i olika avseenden framkomna
klagomåls berättigande.

Även om alltså, såsom nämnts, stenindustriens framtid främst måste byggas
på dess egen förmåga att hävda sig i konkurrensen på såväl export- som
hemmamarknaden kan man dock ej bortse ifrån behovet av statlig hjälp
för att övervinna de onormala hinder, som genom importförbud, valuta -restriktioner och andra dylika utländska åtgärder rests för en export, för vilken
eljest förutsättningar torde förefinnas. Såsom molionsvis framhållits
och detta bestyrkes också av vad utskottet under hand inhämtat — föreligger
alltjämt inom ett flertal främmande länder ett rätt stort naturligt behov
av och jämväl en däremot svarande efterfrågan på den svenska gatstenen, som
alltjämt betraktas som ett tidsenligt vägbeläggningsmaterial med stor praktisk
användbarhet. Den svenska totala importen från vissa av dessa länder
överstiger vida vad Sverige dit exporterar. Med hänsyn till dessa förhållanden
måste utskottet finna det förtjänt av övervägande, huruvida ej en lät!

4

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

nåd skulle kunna åstadkommas i de sålunda genom utländska statsingripanden
uppställda hindren för den svenska gatstensexporten.

Det i motionerna I: 181 och II: 411 framförda yrkandet om höjd exportkreditgaranti
har redan beaktats i samband med en av riksdagen redan
behandlad proposition. Vad det i samma motioner omnämnda kompensationsförfarandet
beträffar vill utskottet ej motsätta sig, att nämnda förfarande
må försöksvis och i en begränsad omfattning anlitas för att underlätta
gatstensexporten. För sådant ändamål må intill ett sammanlagt belopp av
förslagsvis högst 150 000 kronor kunna anlitas förefintliga reservationer å
anslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet.

Ett övervägande av frågan om gatstensexportens framtidsmöjligheter torde
ej lämpligen kunna ske, utan att samtidigt beaktas den svenska gatstensindustriens
allmänna framtidsbetingelser, enkannerligen vad som eventuellt
bör göras för att på ett mera bestående sätt avveckla de härmed förknippade
arbetslöshetssvåriglieterna. I detta avseende hava i de väckta motionerna
framförts olika uppslag, som torde förtjäna beaktande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av de i ämnet väckta motionerna
I: 70 och 181 (punkt 1) samt II: 172, 411 (punkt 1) och 417,
må hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande erforderliga
åtgärder i anledning av den svenska gatstensindustriens
nuvarande svårigheter med särskilt beaktande av möjligheterna
att främja såväl exporten av gatsten som den
ökade användningen av sådan sten inom landet.

Stockholm den 9 juni 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö,
Bergqoist, Nilsson i Gränebo, Asplund, Borell, Walles, Gustafsson i Benestad, Bergström,
Nylander, Bäckström och Magnusson, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist
i Karlskrona, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Olofsson
i Digernäs, Isacsson, Aronson, Olsson i Staxäng och Persson i Tidaholm.

Tullbergs, Esselte ab. Stockholm 1936
628212