Statsutskottets utlåtande Nr 136.
1
Nr 136.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1936 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Alajits förslag örn anvisande
av anslag av automobilskattemedel m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
l:o) Ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna väghållningen.
I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1936 dagtecknade propositionen,
nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1936/1937
har Kungl. Maj:t (punkt 7, sid. 69—92, av det vid propositionen fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels godkänna följande i statsrådsprotokollet intagna
Förslag
till
Förordning
angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Bidrag av statsmedel lämnas, i mån av tillgång å därtill anslagna medel,
till kostnaderna för vägars byggande och underhåll samt vinterväghållning
i enlighet med här nedan meddelade bestämmelser.
Med väg förstås i denna förordning allt vad jämlikt 2 § lagen den 7 juni
1934 örn allmänna vägar till väg hörer eller såsom väg anses.
Med byggande av väg förstås i denna förordning förutom anläggning av
ny väg jämväl omläggning och förbättring av väg.
Närmare bestämmelser örn vad som må hänföras till kostnader för byggande
av väg samt för underhåll av väg och vinterväghållning meddelas av
Konungen.
2 §•
1 mom. Till vägdistrikt lämnas årligen statsbidrag med åttio procent av
distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under
nästföregående år. Till kostnaden för underhåll av ödebygdsväg och vinter
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 136. i m 36 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
väghållning å sådan väg lämnas av statsmedel, utöver vad nyss sagts, särskilt
tilläggsbidrag med tio procent av distriktets verkliga kostnad för vägens
underhåll och vinterväghållningen å densamma under nästföregående år.
2 mom. Till grund för fastställande av vägdistriktens verkliga kostnader
skola läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar
vägdistrikt att förebringa nöjaktig utredning örn storleken av kostnaderna,
må, i den ordning Konungen bestämmer, distriktet förklaras skola
gå miste om det bidrag till samma kostnader, som eljest skolat tillkomma
distriktet.
3 §•
1 mom. Statsbidrag till vägdistrikt kunna av Konungen eller myndighet,
som Konungen förordnar, beviljas att utgå till följande slag avvägbyggnad:
byggande av huvudväg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående,
långväga samfärdseln eller eljest av stor vikt ur trafiksynpunkt, med
nittio procent av den beräknade kostnaden;
byggande av annan huvudväg med åttiofem procent av den beräknade
kostnaden;
byggande av annan landsväg med åttio procent av den beräknade kostnaden
;
byggande av ödebygdsväg med nittio procent av den beräknade kostnaden.
2 morn. Där i något fall Konungen prövar synnerliga skäl därtill föranleda,
må, på de villkor Konungen finner anledning föreskriva, till vägföretag,
som i 1 mom. angivas, utgå högre statsbidrag än där sägs.
3 mom. Ar fråga örn anläggning av väg, må statsbidrag, då så av allmänna
samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt, efter Konungens prövning
utgå å verkliga kostnaden för lösen av mark, vars förvärvande skulle
ställa sig i särskilt hög grad betungande, såsom åker, trädgård eller tomtmark.
Då fråga är örn omläggning eller förbättring av väg, utgår bidrag med
enahanda andel som till företaget i övrigt å verkliga kostnaden för lösen
av mark, som erfordras för arbetets genomförande, så ock för lösen av
byggnad, som befinnes hinderlig för vägens breddning eller omläggning eller
vars undanskaffande kan vara angeläget för tillgodoseende av trafiksäkerheten,
allt i den mån Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar,
prövar kostnaden vara skälig.
Yad nu sagts i fråga örn lösen av mark skall äga motsvarande tillämpning
beträffande engångsersättning, då mark tages i anspråk med vågrätt,
så ock med avseende å ersättning för skada och intrång, som orsakas genom
vägföretag.
I kostnad, som avses i detta moment, må inräknas även utgift för domstols-
och expropriationshandläggning.
Vid bedömande av fråga örn företags hänförande till anläggning eller
till omläggning eller förbättring av väg bör jämte övriga inverkande omstän
-
Statsutskottets utlåtande Nr 1S6.
3
digheter beaktas, huruvida företaget väsentligen föranletts av ett tidigare
ej tillgodosett behov av viss vägförbindelse eller icke.
4 §''
Till rikets städer lämnas årligen av automobilskattemedel belopp, som
bestämmas i enlighet med stadgandet i 2 § första stycket i förordningen örn
fördelning av automobilskattemedel och skola av städerna användas till förbättring
och underhåll av deras för automobiltrafiken viktiga vägar och
gator, i första rummet infartsvägar till städerna.
5 §''
Till stad kan, utöver vad i 4 § sägs, av Konungen beviljas särskilt statsbidrag
till visst företag av där omförmält slag. Det särskilda bidraget
utgår med högst femtio procent av den beräknade kostnaden, där ej på
grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1937, från och med
vilken dag förordningen den 31 maj 1934 (nr 209) örn särskilt tilläggsbidrag
till underhåll av ödebygdsväg, kungörelsen den 31 maj 1934 (nr 207) angående
statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. samt kungörelsen den
22 oktober 1927 (nr 383) angående dispositionen av anslag till bidrag till
vägunderhållet på landet m. m. skola upphöra att gälla. Beträffande vägdistrikt,
varest icke samtliga allmänna vägar under år 1936 varit övertagna
till underhåll medelst vägkassan, skall under år 1937 i stället för det i
denna förordning stadgade bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning
utgå bidrag av statsmedel med tre tiondelar av uppskattade kostnaden för
vägunderhållet och av verkliga kostnaden för vinterväghållningen under år
1936.
Med avseende å vägföretag av i 3 § omförmält slag, vilket påbörjats före
den 1 januari 1937, skola hittills gällande bestämmelser äga tillämpning;
dels ock godkänna följande i statsrådsprotokollet intagna
Förslag
till
Förordning
om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §’
De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automobilskatt, om
särskild skatt å automobilgummiringar och örn särskild skatt å bensin och
motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 §
förstniimnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedlen (automobilskattemedel)
skola i räkenskaperna från vederbörande anslag å riksstaten
4
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
omföras till en särskild, av väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen förvaltad fond,
benämnd statens automobilskattemedelsfond.
Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels så stor del av de
enligt 2 § förordningen den angående statsbidrag till
den allmänna väghållningen i riket till vägdistrikten utgående statsbidragen,
som motsvarar trettio procent av distriktens verkliga kostnader för underhåll
av landsvägar och vinterväghållning å sådana vägar under det sista
kalenderår, som avslutats före ingången av budgetåret, ävensom fyrtio procent
av distriktens verkliga kostnader under nämnda kalenderår för underhåll
av ödebygdsvägar och vinterväghållningen å desamma, dels ock, med
undantag av de i tredje stycket avsedda medel, vad i övrigt i enlighet med
å riksstaten anvisade anslag skall till särskilda ändamål utgå av automobilskattemedel.
Av återstående skattemedel, vilka, på sätt här nedan närmare sägs, skola
användas till de ändamål, som avses med anslaget till förbättring och underhåll
av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna samt
anslaget till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden, skola tjugu
procent tillfalla rikets städer och åttio procent landsbygden.
2 §■
Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas
mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från
dem influtit i automobilskatt, att användas på sätt angives i 4 § förordningen
angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket.
Återstående tjugu procent av städernas andel fördelas av Konungen på
sätt i 5 § nyssnämnda förordning sägs.
3 §■
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Av det vägdistrikten jämlikt 2 § förordningen angående statsbidrag
till den allmänna väghållningen i riket tillkommande bidrag bestrides så
stor del, som motsvarar femtio procent av distriktens verkliga kostnad för
vägunderhåll och vinterväghållning under det kalenderår, som avslutats
under budgetåret.
b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de
särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt
från respektive läns landsbygd.
2 mom. Återstående femton procent skola fördelas mellan länen på sätt
Konungen förordnar.
3 mom. De enligt 1 mom. b) och 2 mom. länen tillkommande medlen
skola användas till omläggning och förbättring av allmänna vägar på landsbygden
i enlighet med bestämmelserna i 3 § förordningen angående statsbidrag
till den allmänna väghållningen i riket.
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
5
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937, från ock med vilken
dag förordningen den 16 maj 1930 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel
skall uppköra att gälla, dock att densamma skall äga tillämpning
vid fördelningen av de under budgetåret 1936/1937 inflytande automobilskattemedlen.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag kar utskottet till bekandling
förekaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 91, inom första kammaren
av kerrar N. Swartling ock A. Lindgren ock den andra, nr 269, inom
andra kammaren av kerrar 31. Skoglund ock G. Svedman, vari liemställts,
att riksdagen måtte besluta sådana kompletterande bestämmelser angående
tilldelning av statsbidrag till den allmänna väghållningen, att större landsbygdsområdes
införlivning med stad eller ombildning till stad icke måtte
förminska möjligheten att erhålla bidrag till denna väghållning inom området,
eller ock besluta hemställa hos Kungl. Majit, att i motionerna framförda
synpunkter beträffande denna fråga måtte vinna beaktande vid den
fortsatta utredningen örn ändrade grunder för statsbidragstilldelningen;
dels en inom första kammaren av kerr A. 0. Fränden väckt motion, nr 125,
vari hemställts, att riksdagen ville besluta sådan ändring i de av Kungl. Majit
föreslagna grunderna för statsbidrag till vägbyggnader, att bidrag till byggande
av landsvägar å landsbygden i de fyra nordligaste länen måtte utgå
med 85 procent;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 124, inom första kammaren
av herr K. E. Johanson m. fl. ock den andra, nr 237, inom andra
kammaren av herr L. Andersson i Lindome m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte vid behandlingen av Kungl. Majits förevarande förslag uttala,
att den nuvarande anordningen med vägars och broars byggande och förbättring
genom vägstyrelsernas försorg måtte bibehållas även efter genomförandet
av ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna väghållningen;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 238, inom första kammaren
av herr A. Heiding m. fl. och den andra, nr 532, inom andra kammaren
av herr A. Hansson i Hubbestad m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville
besluta att höja bidraget av bilskattemedel till vägunderhållet från nuvarande
50 procent till 55 procent, så att sammanlagda bidragsprocenten
blir 85;
dels en inom andra kammaren av herr E. Lindmark väckt motion, nr 523,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att vid behandling av förslag
till »Förordning angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket»
måtte till första stycket av § 3 mom. 3 fogas orden: så ock för lösen av
byggnad;
dels ock en inom andra kammaren av herr A. De Geer väckt motion, nr 24,
vari hemställts, att riksdagen ville besluta i skrivelse till Kungl. Majit
föreslå, att nya bestämmelser snarast måtte utfärdas beträffande väg- och
broarbetens planering, byggnadssätt, villkor för arbetens igångsättande m. m.,
6
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
allt avseende ökad sparsamhet oell förbättrad, ekonomisk användning av de
medel, som ställas till vägväsendets förfogande.
I detta sammanhang må erinras, att riksdagens år 1935 församlade revisorer
under § 13 i berättelsen angående statsverket (Del I, sid. 58 och
59) upptagit frågan örn eftergifter i fråga örn de tekniska kraven å vägföretag.
Med erinran örn sitt i föregående års berättelse gjorda uttalande i ämnet
hava revisorerna, efter att hava redogjort för sina vid årets granskning
gjorda iakttagelser i fråga örn två särskilda vägföretag, anfört följande:
En tillämpning av sådana principer, som i de här relaterade fallen varit
vägledande, kommer otvivelaktigt att medföra väsentligt högre utgifter för
det allmänna än vad som krävts, därest ekonomiskt försiktigare ombyggnadsförslag
kommit till utförande. Värdet av att giva en väg ny sträckning
i syfte att undvika en tätare bebyggelse — även örn syftet skulle vinnas,
vilket ofta torde vara tvivelaktigt — torde vara omtvistligt, i synnerhet örn
vägförkortningen är obetydlig och den gamla vägen alltjämt behöver underhållas
som allmän väg och därtill alltjämt skall uppbära en betydande trafik.
Ett genomförande av en dylik princip — även örn det förekommer endast i
fråga örn landets mest trafikerade delar — torde kunna medföra kostnader,
som överstiga vad samhället har råd att offra för vägväsendet, och kan,
såsom revisorerna haft tillfälle att konstatera, medföra, att å andra inom
samma arbetsområde belägna vägar och broföretag väl behövliga förbättringsarbeten
måst åsidosättas. Vad särskilt beträffar ovanberörda vägföretag
mellan Åkersberga och Roslagskulla må erinras, att mellan Stockholm och
Norrtälje finnes en till sina huvudsakliga delar omlagd och breddad huvudväg,
varför den s. k. kustvägen, varav nyssberörda under ombyggnad varande
vägsträcka utgör en del, torde avse att i främsta rummet tillgodose
ortens lokala trafikbehov och den mera lokalt betonade turisttrafiken. Det
synes som örn detta trafikbehov kunnat på ett tillfredsställande sätt tillgodoses,
även örn det billigare ombyggnadsförslaget kommit till utförande.
Jämväl i fråga örn andra vägomläggningar än de här relaterade giva revisorernas
iakttagelser stöd för uppfattningen, att i vissa fall vägomläggningar
givits ett kostsammare utförande än vad med hänsyn till trafikbehovets
ändamålsenliga tillgodoseende varit erforderligt.
Yttranden hava avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen
i Stockholms län, därvid länsstyrelsen bifogat yttrande av vägingenjören
i länet (Del II, sid. 57—66).
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1935 tillkallades samma
dag fem sakkunniga, nämligen landshövdingen J. B. Eriksson, tillika de sakkunnigas
ordförande, överdirektören och chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
N. L. Bolinder, ledamoten av riksdagens andra kammare och dess
andre vice talman O. Jeppsson samt ledamöterna av riksdagens första kammare,
civilingenjören K. A. S. Nylander och lantbrukaren O. L. Tjällgren,
för att inom kommunikationsdepartementet biträda med verkställande av
utredning i fråga örn ny lagstiftning beträffande enskilda vägar, örn förutsättningarna
för bidrag av allmänna medel till det enskilda vägväsendet
samt örn principerna för bidrag till det allmänna gatu- och vägväsendet
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
7
jämte därmed sammanhängande spörsmål samt avgiva de förslag, vartill utredningen
föranledde. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1935 års
vägsakkunniga, hava den 4 december 1935 avgivit utlåtande och förslag rörande
statsbidrag till utjämning av vägdistriktens skattebörda samt till
byggande och underhåll av allmänna vägar å landsbygden.
Beträffande det allmänna statsbidraget till byggande och underhåll av allmänna
vägar å landsbygden avse de sakkunnigas förslag i huvudsak dels en
höjning av de i gällande författningar angivna procentuella statsbidragen till
byggande av väg och en reglering av underhållsbidraget i samband med att
det i 1891 års väglag medgivna 30-procentbidraget med den nya väglagstiftningens
ikraftträdande den 1 januari 1937 bortfaller, dels ock nya författningar,
som utarbetats med sikte på att åstadkomma bättre översikt över
hithörande stadganden än som under nuvarande förhållanden med ett betydande
antal efter hand utfärdade och i varandra ingripande författningar
är möjligt.
I fråga örn förslaget i denna del har departementschefen anfört följande:
Vad till en början beträffar de sakkunnigas förslag i fråga örn procentsatserna
för statsbidrag till anläggning och förbättring av allmänna vägar å
landsbygden ansluter sig detta, såsom de sakkunniga framhållit, i stort sett
till nuvarande praxis vid beviljandet av dylika bidrag. Den väsentligaste
skillnaden ligger däri, att till anläggning av landsvägar och vanliga bygdevägar
skulle utgå bidrag enligt samma grunder som för övriga vägföretag,
frånsett ödebygdsvägar, medan hittills bidrag till dylika väganläggningar
icke kunnat utgå med mer än 75 procent av den beräknade kostnaden. Mot
de sakkunnigas förslag i berörda avseenden har jag icke funnit anledning
till erinran.
Ej heller har jag funnit något att erinra mot vad de sakkunniga föreslagit
i fråga örn bidragen till vägunderhåll och vinterväghållning å landsbygdens
allmänna vägar. Beträffande vinterväghållningen å ödebygdsvägarna
hyser jag dock viss tvekan örn lämpligheten av att statsbidraget bestämmes
så högt som till 90 procent. Då jag ändå anser mig kunna biträda detta
förslag, sker det med hänsyn till att 1934 års lag örn allmänna vägar innefattar
möjlighet för vederbörande länsstyrelser att bestämma vinterväghållningens
omfattning, och jag förutsätter att länsstyrelserna med stöd av
6 § i nämnda lag på grund av de kostnader, som eljest kunna uppstå,
skola tillse, att vägarna i fråga endast i den mån så oundgängligen erfordras
vintertiden hållas öppna för automobiltrafik.
De av de sakkunniga framlagda författningsförslagen ansluta sig i allt
väsentligt till nu gällande bestämmelser med de ändringar, som föranletts
av de sakkunnigas förslag rörande statsbidragen. Framhållas må emellertid,
att i fråga örn bidrag till marklösen vägar av olika slag blivit likställda med
bibehållande av de olika bestämmelserna för å ena sidan anläggning av väg
och å andra sidan omläggning eller förbättring av väg. Enligt nuvarande
bestämmelser kan marklösenbidrag utgå endast vid anläggning av landsväg
eller vanlig bygdeväg eller vid omläggning eller förbättring av landsväg,
värdig bygdeväg eller enkel bygdeväg.
De sakkunnigas författningsförslag hava icke givit mig anledning till
erinran i vidare mån iin att jag funnit smärre jämkningar lämpliga. Visserligen
föreligger, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, anledning
antaga, att ändringar och kompletteringar av desamma bliva erforderliga
8
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
efter det de sakkunniga framlagt sina slutliga förslag i hithörande ämnen.
Då författningsförslagen torde få anses innefatta synnerligen betydande fördelar
genom en förenklad och mera överskådlig systematik, tillstyrker jag
emellertid, att desamma föreläggas riksdagen.
Beträffande förordningen örn fördelning av automobilskattemedel innebär
de sakkunnigas förslag formella ändringar på samtliga punkter utom beträffande
1 § första stycket. Yid sådant förhållande har det synts mig
lämpligare, att ny förordning örn fördelning av automobilskattemedel efter
godkännande av riksdagen utfärdas. I anslutning härtill må framhållas, att
anslaget till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar
å landsbygden från och med nästa budgetår synes, såsom de sakkunniga
föreslagit, böra benämnas förbättring och underhåll av vägar å landsbygden.
De sakkunnigas förslag i fråga örn statsbidrag till utjämning av vägdistriJctens
skattebörda är avsett att träda i stället för det i enahanda syfte sedan
år 1931 av statsmakterna beviljade tillfälliga extra tilläggsbidraget till vägunderhåll
och vinterväghållning.
De sakkunnigas förslag — som av departementschefen tillstyrkts till antagande
— innebär, att distrikt med en vägskatt överstigande 1 krona 50 öre
per vägskattekrona skulle erhålla utjämningsbidrag med 35 procent av den
del av skatten, som överstiger 1 krona 50 öre men icke 2 kronor per vägskattekrona,
och 70 procent av den del av vägskatten, som överstiger 2
kronor per vägskattekrona. Utjämningsbidraget skulle emellertid icke beräknas
på den i verkligheten utdebiterade skatten. De sakkunniga, som tänkt
sig, att utjämningsbidraget till skillnad från det nuvarande skall utgå under
samma kalenderår som den ifrågavarande vägskatten avser, förorda sådant
förfarande, att vägdistrikten vid uppgörande av staten för kalenderåret skola
beräkna den skatt, som skulle behöva uttagas under året, därest utjämningsbidrag
icke erhölles, och därefter nedsätta skattesatsen med det belopp,
som vid tillämpning av nyssnämnda grunder skall erhållas i utjämningsbidrag.
Örn exempelvis vägskatten utan hänsyn till utjämningsbidraget
uppskattas till 1 krona 90 öre per vägskattekrona, skulle utjämningsbidraget
beräknas till (0.3 5 X40) 14 öre per vägskattekrona och vägskatten förty utdebiteras
med 1 krona 76 öre.
De sakkunniga hava beräknat, att för ifrågavarande utjämningsbidrag
skulle åtgå ett belopp av 3.8 miljoner kronor eller 2 miljoner kronor mer
än som rinder de senaste åren av automobilskattemedel reserverats för nuvarande
utjämningsbidrag. Mot denna beräkning har departementschefen
icke funnit anledning till erinran. Beloppet borde, på sätt de sakkunniga
förutsatt, i likhet med de för nuvarande utjämningsbidrag reserverade medlen
utgå av den del av landsbygdens totala andel av automobilskattemedlen,
som motsvarar 85 procent av sagda andel, och upptagas såsom en förslagspost.
Då utjämningsbidraget lämpligen torde utgå från och med år
1937, syntes nämnda belopp av 3.8 miljoner kronor böra beräknas inom
vederbörande anslag för nästa budgetår. Härom har departementschefen
gjort framställning under punkten 15 av sjätte huvudtiteln. Yid uppgörandet
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
9
på hösten 1936 av staten för 1937 skall enligt vad som avsetts vägdistrikt
taga hänsyn till detta nya utjämningsbidrag, som därefter skulle första
gången utbetalas omedelbart efter ingången av år 1937.
Det förslag till nya vägbidragsgrunder för landsbygden, som bär framlägges,
är byggt på ett av 1935 års vägsakkunniga framlagt betänkande.
Anläggningsbidrag skall, vare sig fråga är om egentlig nybyggnad av väg
eller allenast örn vägförbättringar, utgå med 80 procent för vanlig landsväg,
85 procent för vanlig huvudväg samt 90 procent för huvudväg av synnerlig
betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln eller eljest av stor
vikt ur trafiksynpunkt. I undantagsfall kan ett än högre bidrag beviljas.
Dessa normer ansluta sig i stort sett till den praxis, som hittills tillämpats
vid vägomläggningar och vägförbättringar, men ställa sig förmånligare beträffande
nybyggnaderna, till vilka hittills i allmänhet bidrag med allenast
75 procent kunnat beviljas.
De sålunda föreslagna grunderna för tilldelning av anläggningsbidrag
föranleda ej någon erinran från utskottets sida. Utskottet som alltså ej
kunnat biträda det i motionen I: 125 gjorda yrkandet örn en allmän ökning
av vägbyggnadsbidraget till 85 procent inom de fyra nordligaste länen, får
emellertid i anledning av ett av de sakkunniga gjort uttalande örn överflyttning
av vissa vägbyggnader från vägdistrikten till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anföra följande.
Av de sakkunniga har förutsatts, att i de fall, då statsbidrag för nybyggnad
av väg utgår med mer än 90 procent av kostnaderna, arbetet skulle
utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. I anledning härav
har i de väckta motionerna I: 124 och II: 237 påyrkats, att även i nu förevarande
fall vägbyggnaderna måtte få utföras av vägdistriktet. Motionärerna
hava därvid erinrat, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens direkta
befattning med vägbyggnaderna tidigare varit begränsad till ödebygdsvägarna.
Även denna styrelsens byggnadsverksamhet vore dock numera under avveckling.
Anledningen härtill vore bland annat, att det befunnits önskligt
att kunna minska vägingenjörernas arbetsbörda.
För egen del vill utskottet framhålla, att enligt de föreslagna nya bidragsnormerna
statsbidrag skall utgå med 80—90 procent alltefter väganläggningens
olika betydelse för samfärdseln. Tilldelningen av ett än högre bidrag
d. v. s. med mer än 90 procent har däremot av de sakkunniga ansetts böra
göras beroende av ett helt annat förhållande, nämligen vederbörande vägdistrikts
ekonomiska bärkraft.
Att ett vägdistrikt är så ekonomiskt betungat att en högre bidragskvot
jin 90 procent bör beviljas synes dock enligt utskottets mening ej i och för
sig utgöra tillräckligt skäl för att från vägdistriktet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
överflytta det planerade vägarbetet. Till stöd för sitt
förslag örn att vägföretagets utförande i dessa fall borde anförtros åt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen hava de sakkunniga visserligen åberopat att utgående
höga bidrag jämte tilldelat skatteutjämningsbidrag komme att medföra
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
att vägdistriktets egen andel i vägbyggnadskostnaden i allmänhet inskränkte
sig till blott några få procent. Gent emot detta vill emellertid utskottet
erinra örn den synnerligen ingående kontroll, som från statens sida numera
utövas över vägdistriktens förvaltning. Det har också redan från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen antytts, att en dylik överflyttning på staten av vägbyggnaderna
skulle kunna påverka styrelsens behov av arbetskrafter.
Utskottet vill därför som sin mening uttala, att ej heller i de fall, då
högre bidrag än 90 procent beviljats, skäl i allmänhet torde föreligga för
ett frångående av den allmänna regeln om vägbyggnads utförande som ett
vägdistriktets eget företag. Aven med denna uppfattning anser utskottet
det dock böra stå öppet för Kungl. Majit att undantagsvis fatta beslut örn
att ifrågavarande vägarbeten, till vilka statsbidrag med över 90 procent skall
utgå, må utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. Dylikt
beslut torde, såsom nämnts, allenast bliva behövligt i undantagsfall, då det
av alldeles särskilda omständigheter finnes påkallat att anförtro ett vägbyggnadsföretag
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i stället för det lokala vägdistrikt,
varunder väganläggningen sedermera skall höra. I regel torde därvid,
såsom de sakkunniga påpekat, komma att anlitas entreprenadförfarande.
Enligt det framlagda förslaget till förordning angående statsbidrag äger
Konungen meddela närmare bestämmelser örn vad som må hänföras till
kostnader för å ena sidan vägbyggnad samt å andra sidan vägunderhåll.
Vid dessa bestämmelsers utfärdande böra enligt utskottets mening bland annat
beaktas de olägenheter i form av vidlyftigt bokföringsarbete m. m., som förvaltningskostnadernas
uppdelning å vägbyggnader och vägunderhåll medför.
Lämpligast torde vara att, som från sakkunnigt håll redan påyrkats,
samtliga kostnader för vägdistriktens förvaltning hänföras till vägunderhållet.
I nu förevarande sammanhang vill utskottet erinra örn statsrevisorernas
ovan återgivna uttalande örn vikten av att vägarbetena, enkannerligen erforderliga
vägomläggningar, planläggas med ekonomisk omtanke. I motionen
II: 24 hava också uttalats liknande önskemål beträffande vägföretagens planering
och utförande. I anledning av dessa i riksdagens revisorers berättelse
och jämväl i nyssnämnda motion framkomna synpunkter vill utskottet
framhålla angelägenheten av att jämsides med uppställda tekniska krav på en
väganläggning också tillbörlig hänsyn tages till den förefintliga terrängen och
bebyggelsen. Vid en dylik mera ekonomiskt och praktiskt inriktad planläggning
av vägföretagen får självfallet ej åsidosättas trafiksäkerhetens krav liksom
ej heller de fordringar, som vid en påräknelig framtida trafik kan
komma att ställas på anläggningen.
Vägunderhållsbidrag skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag alltjämt utgå med
80 procent. Härtill skulle dock komma ett utjämningsbidrag åt mera betungade
distrikt. Aven örn det nya utjämningsbidraget är för vägdistrikten
gynnsammare avvägt än det hittillsvarande torde dock alltjämt den lokala vägskattebördan
inom stora delar av landet bliva synnerligen tyngande. För
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
11
att bringa en ytterligare lättnad i fråga om vägdistriktens kostnader för
vägunderhållet vill utskottet tillstyrka att det statliga vägunderhållsbidraget
ökas från 80 till 85 (30 + 55) procent.
I fråga om detaljbestämmelserna har i en i ämnet väckt motion II: 523
påyrkats att bidrag för lösen av byggnad må jämväl då fråga är örn nyanläggning
av väg få utgå i samma omfattning som hittills gällt vid vägomläggningar
eller vägförbättringar. Med hänsyn till att vid vägars nyanläggning dylik
inlösen av byggnad endast undantagsvis torde behöva förekomma därest vägföretagen
planläggas med tillbörlig ekonomisk varsamhet, har utskottet ej velat
motsätta sig bifall till det motionsvis framställda yrkandet: i överenstämraelse
härmed torde alltså till 3 § mom. 3 första stycket av den föreslagna
förordningen örn statsbidrag böra efter orden »eller tomtmark» tilläggas »så
ock för lösen av byggnad».
Beträffande städernas andel i automobilskattemedlen, vilken fråga är föremål
för ytterligare överväganden inom 1935 års vägsakkunniga, har ingen
ändring i propositionen ifrågasatts. I väckta motioner I: 91 och II: 269 har
emellertid i ett särskilt avseende, nämligen beträffande städer, som tidigare
varit landsbygdsområde eller varmed dylikt större område införlivats, hemställts
örn sådana kompletterande bestämmelser att dylik ombildning eller
införlivning ej måtte förminska möjligheterna att erhålla bidrag till väghållningen
inom området. Utskottet anser detta yrkande vara av beskaffenhet
att, på sätt i motionerna alternativt påyrkats, förtjäna beaktande vid den
fortsatta utredningen örn ändrade grunder för statsbidragstilldelningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I) att riksdagen må
a) i anledning av motionerna I: 238 och II: 532 besluta
dels att 2 § 1 mom. av förslaget till förordning angående
statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket skall hava
följande lydelse:
2 §•
1 mom. Till vägdistrikt lämnas årligen statsbidrag med
åttiofem procent — — — nästföregående år.
dels ocfc att 3 § 1 mom. a) av förslaget till förordning örn fördelning
av automobilskattemedel skall hava följande lydelse:
3§-
1 mom. Av landsbygdens---på följande sätt:
a) Av det vägdistrikten---så stor del, som motsva
rar
femtiofem procent av distriktens verkliga kostnad för vägunderhåll
— — — under budgetåret.
b) med bifall till motionen II: 523, besluta att 3 § 3 mom.
första stycket av det intagna förslaget till förordning angå
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
ende statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket skall
hava följande ändrade lydelse:
»Är fråga om anläggning av väg, må statsbidrag, då så av
allmänna samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt, efter
Konungens prövning utgå å verkliga kostnaden för lösen av
mark, vars förvärvande skulle ställa sig i särskilt hög grad betungande,
såsom åker, trädgård eller tomtmark, så ock för lösen
av byggnad»;
c) med avslag å motionen I: 125 godkänna förevarande båda
författningsförslag i övriga delar;
II) att motionerna I: 91 och II: 269, I: 124 samt II: 24 och
237 må anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.
2:o) Anslag av automobilskattemedel m. m. Kungl. Maj:t har beträffande
riksstatens sjätte huvudtitel i nedannämnda punkter vidare föreslagit
riksdagen
punkten 14 (sid. 109—123)
att till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och
vägar i städerna för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av
12,709,860 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
punkten 15 (sid. 123)
dels till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden för budgetåret
1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 50,839,440 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
dels
och medgiva, att av den del av landsbygdens andel för budgetåret 1936/
1937 av automobilskattemedlen, som motsvarar 85 procent av sagda andel, må
disponeras ett belopp av förslagsvis 3,800,000 kronor för tilldelning av utjämningsbidrag
åt mera betungade vägdistrikt under år 1937 i huvudsaklig
överensstämmelse med de under punkten 7 angivna grunderna;
punkten 16 (sid. 123)
att till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret 1936/1937
anvisa ett förslagsanslag av 16,800,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
punkten
17 (sid. 123)
dels till särskilt bidrag till vägdistrikten för täckande av vissa upptagna
lån för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor,
att utgå av automobilskattemedel;
dels ock medgiva, att av landsbygdens totala andel av 1935/1936 års automobilskattemedel
må på sätt under punkten 14 förordats för enahanda ändamål
disponeras ett belopp av lägst 8,000,000 kronor och högst 9,300,000 kronor.
I statsverkspropositionen har Kungl. Maji under utgifter för kapitalökning
(Bil. 5, punkten 5, sid. 17—53, av det vid propositionen fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över finansärenden) föreslagit riksdagen, bland
annat att till avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital
13
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 57,000,000 kronor, därav
7,000,000 kronor att utgå av automobilskattemedel.
Detta förslag upptages nu av utskottet till behandling i vad detsamma avser
anvisande av anslag för ändamålet av automobilskattemedel.
I detta hänseende hava i två likalydande motioner, väckta den ena inom
första kammaren, nr 185, av herr E. Jonsson m. fl. och den andra inom andra
kammaren, nr 405, av herr O. Jeppsson m. fl., hemställts, att riksdagen måtte
avslå i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning gjort äskande
om rätt att för särskilt, närmare angivet ändamål disponera 7,000,000 kronor
att utgå av automobilskattemedel och i stället besluta, att ifrågavarande medel
skola användas på sätt gällande förordning örn fördelning av automobilskattemedel
föreskriver.
Under sjätte huvudtiteln (sid. lil—116) redogöres för ett av 1935 års vägsakkunniga
avgivet förslag örn nedbringande av de tillfälliga skulder, som
vägdistrikten åsamkat sig genom att i avvaktan på framtida statsbidrag utföra
vägarbeten i förskott. De obetalda statsbidragsbeloppen för sålunda utförda
väg- och broarbeten kunna beräknas uppgå till 36 miljoner kronor, vilket belopp
fördelar sig på de särskilda anslagen på följande sätt:
automobilskattemedlens länsfonder ........................... c:a 26.5 milj. kronor
anslaget till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar
.................................................................. * 4-8 *
anslaget till byggande av enkla bygdevägar ............... » 4.5 » »
anslaget till byggande av ödebygdsvägar .................. » 0-" » ''■
Summa c:a 36.1 milj. kronor. I
I anslutning härtill har departementschefen föreslagit att ett i förhållande
till tidigare beräkningar uppkommande överskott å 8,000,000 kronor i landsbygdens
andel i bilskattemedlen för budgetåret 1935/1936 må tagas i anspråk
för utbetalning till vägdistrikten av belopp, som vägdistrikten förskotterat i
avvaktan på statsbidrag från anslagen till landsvägar och vanliga eller enkla
bygdevägar. Skulle landsbygdens andel för 1935/1936 komma att uppgå till
högre belopp än enligt gjorda beräkningar, skulle även det sålunda överskjutande
beloppet få användas för enahanda ändamål. Då emellertid det beräk,
nade behovet av medel för ifrågavarande utbetalning av statsbidrag uppgår
till i runt tal 9.3 miljoner kronor, bör, enligt departementschefens mening, sistnämnda
belopp utgöra den övre gränsen för medelsdispositionen.
För gäldande av dylika låneförskott har jämväl för budgetåret 1936/1937
upptagits ett anslag. I avseende å detta anslag, vilket begränsats till 1,000,000
kronor, har departementschefen anfört följande:
Yad angår de sakkunnigas förslag rörande nästkommande budgetårs automobilskattemedol
förutsättes däri, utan att något belopp angives, att av landsbygdens
totala andel medel skulle kunna bliva tillgängliga för utbetalning av
ytterligare utav vägdistrikten förskotterade statsbidrag avseende företag, till
vilka eljest i vanlig ordning bidrag av automobilskattemedlens länsfonder i
sinom tid skulle utgå. Att för ändamålet uppföra något mera betydande anslag
14
Statsutskottets utlåtande Nr 186.
på riksstaten synes mig dock för nästa budgetår icke lämpligen böra ske bland
annat med hänsyn till att, på sätt chefen för finansdepartementet tidigare i
dag föreslagit, av nyssnämnda budgetårs automobilskattemedel ett belopp av
7 miljoner kronor skulle tagas i anspråk för särskilt ändamål. Den av de sakkunniga
åsyftade medelsdispositionen kan emellertid — i motsats till vad förhållandet
är beträffande utbetalning av statsbidrag till för vägbyggnader upptagna
lån — äga rum även på så sätt, att länsfonderna i önskvärd utsträckning
användas för utbetalning av förskotterade statsbidrag. Detta låter sig
lämpligen göra sålunda, att ifrågavarande vägföretag såvitt möjligt upptagas
i flerårsplanerna för den med år 1937 begynnande perioden, så att vägdistrikten
i tillfredsställande omfattning kunna använda erhållna bidrag till återbetalning
av lån. Emellertid torde med hänsyn till den begränsning i de sakkunnigas
förslag beträffande innevarande budgetår, som jag nyss förordat,
av automobilskattemedlen för nästkommande budgetår ett jämförelsevis
mindre anslag, nämligen å 1 miljon kronor, böra anvisas för utbetalande av
förskotterade statsbidrag till vägarbeten. Av detta belopp skulle alltså i första
hand utgå de ersättningar för redan förskjutna kostnader för byggande av
landsvägar samt vanliga och enkla bygdevägar, till vilka det av innevarande
budgetårs automobilskattemedel reserverade beloppet, högst 9.3 miljoner
kronor, möjligen ej förslår.
Beträffande ett framställt förslag örn att ett belopp av 7,000,000 kronor
skulle av automobilskattemedel tagas i anspråk för statsskuldsamortering hänvisas
under sjätte huvudtiteln till ett av chefen för finansdepartementet
(under utgifter för kapitalökning Bil. 5, sid. 51) gjort uttalande. I detta uttalande
anföres, under erinran örn behovet av vissa statsskuldsavskrivningar
å sammanlagt 218.6 miljoner kronor, bland annat följande:
Då det gällt att för angivna ändamål anskaffa ytterligare medel, har till
en början upptagits till övervägande möjligheten att härför erhålla något
bidrag av automobilskattemedel. Med hänsyn till de mycket betydande beopp,
sorn av de med krislånen finansierade reservarbetsanslagen utgått till
vagarbeten, har det framstått såsom välbefogat att något tillskott till lånens
amortering lumnäs av automobilskattemedlen, då dessa medel nu kommit att
stiga vida utöver de inkomster, som tidigare kunnat påräknas från denna inkomstkälla
Jag erinrar örn att inkomsterna av automobilskattemedel stigit
fran budgetåren 1929/1930 och 1930/1931, då de uppgingo till i runt tal 44§3
respektive 51.4 miljoner kronor, till en beräknad avkastning av 100 miljoner
FnTr JT Tuln bu,(lge[år och 1°3 miljoner kronor för nästa budgetår.
Ender sådana forhållanden har jag funnit skäligt, att ett belopp av 7 miljoner
kronor av nasta budgetår inflytande automobilskattemedel avsättes för Lor
-
Eander tiden till den 1 januari 1936 hava till nybyggnad och förbättring av
vagar använts °
av arbetslöshetsmedel: 210 miljoner kronor (åren 1918_1935] •
av automobilskattemedel: 220 miljoner kronor (åren 1924_1935) •
från allmänna budgeten: 143 miljoner kronor (åren 18411)_1935)
Härtill bora läggas de medel, över 20 miljoner kronor, som av 1933 och 1934
års riksdagar under fonden för förlag till statsverket anvisats till vägar eller
stensättning av vägar, broar och skenfria korsningar.
'') Från och med vilket år statsbidrag beviljats.
Statsutskottets utlåtande Ar 136.
15
Till vägväsendets förbättring — vägunderhållet oräknat — anslås årligen
av automobilskattemedel 25—30 miljoner kronor. De väghållningsskyldiges
egna uppoffringar i form av vägskatt äro dock även de betydliga. Vägdistriktens
årliga anpart i vägbyggnads- och vägförbättringsarbetena uppgår till cirka
25—30 miljoner kronor.
Med avseende å fördelningen av 1936/1937 års automobilskattemedel, beräknade
till 103,000,000 kronor, ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet finner alltså skäligt och lämpligt, att automobilskattemedlen med
ett belopp av 7,000,000 kronor tagas i anspråk för amortering av kristidslånen
varav över 20 miljoner kronor belöpa å anslag, som åren 1933 och 1934 direkt
anvisats till vägarbeten, broar och skenfria korsningar. I detta avseende vill
utskottet också erinra om de betydande, delvis upplånade kapitalbelopp, sammanlagt
210,000,000 kronor, som av arbetslöshetsmedel nedlagts å vägarbeten.
Vad angår den motionsvis framförda frågan örn beredande av medel för
avveckling av vissa av vägdistrikten i avvaktan på kommande statsbidrag förskotterade
medel får utskottet erinra, att hithörande arbetens igångsättning
i allmänhet föranletts av önskvärdheten av att kunna bereda sysselsättning åt
ortens arbetslösa. Att statsbidrag ej kunnat redan i samband med arbetets
utförande utbetalas torde ej för vederbörande vägdistrikt medföra annat direkt
men eller annan förlust än ränteutläggen för medel, som tillfälligt upplånats
i avvaktan på statsbidraget. Det synes utskottet förtjänt av övervägande,
huruvida ej genom någon lämplig anordning ersättning skulle kunna beredas
vägdistrikten för dylika ränteutlägg. I detta sammanhang vill utskottet också
framhålla önskvärdheten av att i förekommande statistiska uppgifter en uppdelning
äger rum mellan de fasta lånemedlen och sådana som exempelvis mera
tillfälligt upptagits i avvaktan på framtida statsbidrag eller för finansiering
av halvpermanenta beläggningar mot åtnjutande av statsbidrag för lånens
amortering.
På sätt 1935 års vägsakkunniga framhållit är det emellertid självfallet
önskvärt att ifrågavarande förskott och främst sådana, som medfört skuldsättning
från vederbörande vägdistrikts sida, likvideras så snart ske kan.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i sådant syfte framställda förslag att ett
anslag å 1,000,000 kronor anvisas till täckning av vissa av vägdistrikten upptagna
lån, för vilket ändamål dessutom skulle få disponeras vissa uppkommande
överskottsmedel — lägst 8 och högst 9.3 miljoner kronor — av innevarande
budgetårs uppbörd av automobilskattemedlen.
I anledning av riksdagens beslut örn beställningar av gatsten med 3,000,000
kronor, varav 1,000,000 kronor från de under budgetåret 1936/1937 inflytande
automobilskattemedlen (statsutskottets utlåtande nr 18) bör å budgeten
för 1936/1937 uppföras ett reservationsanslag för inköp av gatsten å
1,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel.
Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit —- vilket tillika innebär, att
vägunderhållsbidraget bestämmes till 85 (30 + 55) procent — skulle automobilskattemedlen
för år 1936/1937 komma att fördelas på följande sätt:
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
193611937 års automobilskattemedel.
96,000,000 kr. (103,000,000 — 7,000,000).
Vägunderhåll m. m. enligt
väglagen (30 % å kostnad
för år 1935)
16,800,000 kr.
Ersättning
för vägdistriktens
lån
1,000,000 kr.
Inköp
av gatsten
1,000,000 kr.
Övriga
specialanslag
15,300,700 kr.
Att fördelas
mellan städer
och landsbygd
61,899,300 kr.
Städernas totala andel (20 %)
12,379,860 kr.
Landsbygdens totala andel (80 %)
49,519,440 kr.
Utjämningsandelen (15
7,427,916 kr.
Återstående andel (85 %)
42,091,524 kr.
Väg distriktens direkta underhållsbidrag
(55 % å verklig kostnad
för år 1936)
30,800,000 kr.
Utjämningsbidrag
under år 1937
3,800,000 kr.
Länens ordinarie andelar
7,491,524 kr.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) med avslag å motionerna I: 185 och II: 405
1) till förbättring och underhåll av för automobil^ afiken viktiga
gator och vägar i städerna för budgetåret 1936/1937 anvisa
ett förslagsanslag av 12,379,860 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
2)
till förbättring och underhåll av vågar å landsbygden för
budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 49,519,440
kronor, att utgå av automobilskattemedel;
3) till avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital
för budgetåret 1936/1937 under utgifter för kapitalökning
anvisa ett anslag av 7,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
b)
medgiva, att av den del av landsbygdens andel för
budgetåret 1936/1937 av automobilskattemedlen, som motsvarar
85 procent av sagda andel, må disponeras ett belopp av förslagsvis
3,800,000 kronor för tilldelning av utjämningsbidrag åt mera
betungade vägdistrikt under år 1937 i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angivna grunderna;
c) till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret
1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 16,800,000 kronor,
att utgå av automobilskattemedel;
d) till särskilt bidrag till vägdistrikten för läckande av vissa
upptagna lån för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
e) medgiva, att av landsbygdens totala andel av 1935/1936 års
automobilskattemedel må på sätt i statsrådsprotokollet förordats
för enahanda ändamål disponeras ett belopp av lägst
8,000,000 kronor och högst 9,300,000 kronor;
f) till inköp av gatsten för budgetåret 1936/1937 anvisa ett
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
17
reservationsanslag av 1,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel.
Stockholm den 28 maj 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
fran första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund,
Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles, Bergström,
Nilsson i Fredriksfält, Tham, Magnusson och Bäcklund, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Jeppsson,
Svensson i Grönvik, Ward, Holmdahl, Norling, Isacsson, Aronson, Olsson i
Staxäng och Persson i Tidaholm.
Reservation
beträffande punkt 2:o) av herrar Nilsson i Gränebo, Strindlund, Jeppsson,
Svensson i Grönvik och Aronsson, vilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag beträffande denna punkt bort hava följande lydelse:
»Med avseende å fördelningen av 1936/1937 års automobilskattemedel, beräknade
till 103,000,000 kronor, har i statsverkspropositionen förutsatts, att
härav ett belopp av 7,000,000 kronor skulle tagas i anspråk för statsskuldens
amortering.
Utskottet har ej kunnat ansluta sig till detta förslag. Erinras må att automobilskattemedlen
på senaste åren i allt större utsträckning börjat disponeras
för ändamål, för vilka de ursprungligen ej varit avsedda. Sålunda hava dessa
medel i en alltjämt ökad grad börjat anlitas för att bereda täckning för vägbyggnadsanslagen,
ehuru dessa anslag sedan gammalt betraktats som ett
statens bidrag till rikets vägväsen av beskaffenhet att böra bestridas som en
vanlig statsutgift. Då nu i statsverkspropositionen förutsättes automobilskattemedlens
anlitande för statsskuldsamorteringar måste detta förslag ingiva
än starkare betänkligheter. Visserligen kunna de år 1936/1937 inflytande
bilskattemedlen beräknas uppgå till ett så avsevärt belopp som 103,000,000
kronor. På sätt i de väckta motionerna I: 185 och II: 405 närmare utvecklats
hava emellertid medelsbehoven efterhand stegrats uti än starkare grad än
medelstillgången. Såsom belysande härför må anföras att ett belopp av c:a
36,000,000 kronor återstår att utbetala i statsbidrag till vägbyggnader och
vägförbättringar, vilka arbeten i avvaktan på dylikt bidrag — och i huvudsak
med tillfälligt upplånade medel — redan utförts av vägdistrikten.
Genom ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag om anlitande av ett uppkommande
överskott å innevarande budgetårs automobilskattemedel skulle visser
ligen av dessa förskott ett belopp av lägst 8,000,000 och högst 9,300,000 kronor
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 136. lisi se 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
kunna likvideras. Även om härtill lägges det anslag å 1,000,000 kronor, som
Kungl. Majit äskat för liknande ändamål å 1936/1937 års stat, skulle dock
återstående oguldna statsbidrag alltjämt uppgå till cirka 25,000,000 kronor.
Att genom automobilskattemedlens anlitande för statsskuldens amortering
ytterligare fördröja avvecklingen av denna återstod kan utskottet ej finna
lämpligt eller berättigat.
Utskottet anser sig alltså böra avstyrka Kungl. Majlis förslag örn att
7,000,000 kronor av automobilskattemedel disponeras för statsskuldens amortering.
Detta belopp torde i stället —- på sätt motionsvis föreslagits — böra
på vanligt sätt fördelas mellan städer (20 %) och landsbygd (80 %). Beträffande
det å landsbygden fallande beloppet 5,600,000 kronor är att märka att
ett merbelopp av 2,800,000 kronor åtgår för att täcka den av utskottet förordade
höjningen i underhållsbidraget från 80 % till 85 %>.
I anslutning till det ovan anförda tillstyrker utskottet Kungl. Majits förslag
att ett anslag å 1,000,000 kronor anvisas till täckning av vissa av vägdistrikten
upptagna lån, för vilket ändamål dessutom skulle få disponeras
vissa uppkommande överskottsmedel — lägst 8 och högst 9.3 miljoner kronor
— av innevarande budgetårs uppbörd av automobilskattemedlen.
I anledning av--- 1,000,000 kronor för inköp av gatsten.
Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit — vilket tillika innebär, att
vägunderhållsbidraget bestämmes till 85 (30 + 55) procent — skulle automobilskattemedlen
för år 1936/1937 komma att fördelas på följande sätt:
1936/1937 års automobilskattemedel.
103,000,000 kr.
Vägunderhåll m. m. enligt Ersättning Inköp Övriga Att fördelas
väglagen (30 % & kostnad för väg- av gatsten specialanslag mellan städer
för år 1935) distriktens lån 1.000,000 kr. 15,300,700 kr. och landsbygd
16,800.000 kr. 1,000,000 kr. 68,899,300 kr.
Städernas totala andel (20 %) Landsbygdens totala andel (80 %)
13,779,860 kr. 55,119,440 kr.
Utjämningsandelen (15 %) Återstående andel (85 %)
8,267,916 kr- 46,851,524 kr.
Vägdistriktens direkta Utjämningsbidrag Länens ordinarie andelar
underhållsbidrag (55 % å verklig under år 1937 12,251,524 kr.
kostnad för år 1936) 3,800,000 kr.
30,800,000 kr.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) med bifall till motionerna I: 185 och lii 405 och med
avslag å Kungl. Majits förslag örn att av automobilskattemedel
7,000,000 kronor må tagas i anspråk för täckning av anslag till
avskrivning av lånekapital,
1) till förbättring och underhåll av för automobiltrofiken viktiga
Statsutskottets utlåtande Nr 136.
19
gator och vägar i städerna för budgetåret 1936/1937 anvisa ett
förslagsanslag av 13,779,860 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
2)
till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden för
budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 55,119,440
kronor, att utgå av automobilskattemedel;
b)---