Statsutskottets utlåtande Nr Hå -

ll

Nr 114.

Ankom till riksdagens kansli elen 15 maj 1936 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till fortlöpande konjunkturundersökningar
jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I proposition nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret
1936/1937, har Kungl. Majit under sjunde huvudtiteln, innefattande
anslagen till finansdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 51, sid. 72,
av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden) att,
i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd,
till fortlöpande konjunkturundersökningar för budgetåret 1936/1937 beräkna
ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition,
nr 215, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att till Fortlöpande konjunkturundersökningar
under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1936/1937
anvisa ett reservationsanslag av 60,000 kronor.

I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft

dels en inom första kammaren av herrar V. Tham och Ad. Lindgren
väckt motion, nr 334, vari hemställts, att riksdagen med anledning av propositionen
215 ville besluta att de i denna föreslagna konjunkturundersökningarna
måtte på i motionen angivet sätt inordnas under kommerskollegiet,

dels ock en inom andra kammaren av herr E. Leffler väckt motion, nr
662, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen 215
örn anslag till konjunkturundersökningar ville uttala sig för att dessa må
förläggas till riksbanken och ställas under dess överinseende och ledning.

I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Frågan örn en förbättrad ekonomisk information upptogs till övervägande
av arbetslöshetsutredningen i dess den 30 november 1934 avgivna slutbetänkande
(statens offentliga utredningar 1935: 6, sid. 286 ff), vari bland
annat föreslogs inrättande av ett särskilt organ för ändamålet.

Sedan ett flertal verk och myndigheter yttrat sig över betänkandet och
viss ytterligare utredning införskaffats, närmast avseende motsvarande för -

12

Statsutskottets utlåtande Nr 114-

hållanden i utlandet, har inom finansdepartementet upprättats en promemoria
över utredningens resultat, utmynnande i ett förslag till organisation av
ett fortlöpande ekonomiskt utredningsarbete, företrädesvis till statsförvaltningens
tjänst.

Enligt detta förslag skulle utredningsarbetet handhavas av tre sakkunniga
i nära samarbete med en nämnd, bestående av representanter för statliga
statistiska verk, andra intresserade myndigheter och enskilda näringsorganisationer.
Till de sakkunnigas förfogande skulle tillika ställas ett kansli,
till sin storlek anpassat efter uppgifternas omfattning.

Rörande den närmare utformningen av ifrågavarande organisation anfördes
i promemorian bland annat följande.

Medlemsantalet i den nämnd, som är avsedd alt bereda de sakkunniga tillfälle
till ständig kontakt med olika verk och organisationer, torde preliminärt
kunna fixeras till nio. Önskvärt synes vara att erhålla representation för de
tre statistiska verken och riksbanken, för arbetar- och företagarorganisationer
samt för nationalekonomisk och statistisk forskning. Med nio medlemmar
kunde -— vid sidan av representanterna för socialstyrelsen, statistiska
centralbyrån, kommerskollegium och riksbanken — i nämnden ingå ytterligare
en representant för statsförvaltningen, två vetenskapsmän representerande
nationalekonomi och statistik samt två representanter för sådana enskilda
korporationer, som industriförbundet, arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
eller bankföreningen.

Av ledamöterna i nämnden bör en förordnas att vara ordförande samt
eventuellt en att såsom ''rådgivande ledamot’ av nämnden mera i detalj följa
det arbete, som utföres av de sakkunniga. Ordföranden och den rådgivande
ledamoten böra gemensamt ha det administrativa ansvaret för nämndens såväl
som för de sakkunnigas verksamhet med hänsyn till ^anordning av medel,
kontakt med Kungl. Maj:t, med räkenskapsgranskande verk etc.

Preliminärt bör räknas med två eller tre sakkunniga, nämligen en som leder
fortlöpande konjunkturundersökningar, en som ägnar sig åt speciella problem
rörande utvecklingen på längre sikt och inom särskilda områden samt
jämväl — ensam eller tillsammans med en tredje sakkunnig — biträder kommittéer
och andra sakkunniga med likartade uppgifter.

De sakkunniga böra i regel äga akademisk lärarkompetens. För att man
skall kunna förvärva lämplig arbetskraft, måste de sakkunniga under dessa
omständigheter beredas något förmånligare anställningsvillkor än docenter,
vilkas anställningsform i övrigt — eftersom de sakkunniga endast skola anlitas
under viss tid — kan tagas till förebild. Det synes lämpligt, att de sakkunniga
anställas på förslagsvis två perioder å fyra år med möjlighet till förlängning
ytterligare högst två år. Huruvida de sakkunniga i avlöningshänseende
och till sin ställning i övrigt böra vara jämställda kan betraktas som
en öppen fråga. Visar det sig lämpligt att en av de sakkunniga gives chefsställning
bör detta kunna ske. I så fall torde behovet av en rådgivande ledamot
av nämnden bortfalla.

Som närmaste medhjälpare till de sakkunniga kan man tänka sig två eller
tre assistenter anställda tillsvidare, dock högst på fyra år. Örn de sakkunniga
äro ekonomer, bör åtminstone en av assistenterna vara utbildad statistiker.
Några speciella examenskvalifikationer torde icke behöva krävas; man
skulle alltså icke upprätthålla kravet på exempelvis licentiatexamen.

Vid sidan av assistenterna böra de sakkunniga förfoga över tillfällig arbetskraft,
nämligen dels amanuenser, dels kvinnliga biträden. Befattningarna
såsom amanuenser kunna tänkas rekryterade med studenter, vilka utan

Statsutskottets utlåtande Nr lid -

13

att äga större statistisk rutin likväl i sitt akademiska arbete kvalificerat sig
för uppgifter av ifrågavarande slag och äro villiga att såsom stipendiater
biträda vid utredningsmännens arbete.

De sakkunnigas självständiga undersökningar böra utmynna i rapporter.
Dessa kunna lämpligen framläggas i dels en regelbundet — halvårsvis eller
kvartalsvis — återkommande konjunkturöversikt, dels en skriftserie med
monografier i speciella frågor.

Det vetenskapliga ansvaret för respektive publikationer måste åvila de
sakkunniga personligen. Ingenting bör emellertid få publiceras annat än
efter beslut av nämnden.

De sakkunniga skola beredas möjlighet att genom de olika verkens representanter
i nämnden rekvirera material och materialbearbetningar; insamling
och sammanställning av material torde nämligen, som redan antytts,
endast undantagsvis böra ske annat än genom de verk, som hittills haft sig
dessa uppgifter anförtrodda.

Kostnaderna för organisationen, fullt utbyggd, uppskattas i promemorian
sålunda:

Ordföranden, arvode .................................. kronor 1,800

Rådgivande ledamot, arvode .......................... » 3,000

4 ledamöter av nämnden, arvoden å 6 kronor c:a 50 dagar
(15 sammanträdesdagar; övriga dagar reserverade för

läsning) ........................................... > 1,200

3 ledamöter av nämnden, arvoden ä 12 kronor c:a 50 dagar » 1,800

3 sakkunniga, arvoden å 9,000 kronor .................. » 27,000

3 assistenter, arvoden ä 6,000 kronor .................. » 18,000

3 amanuenser, stipendier å 3,000 kronor ................ » 9,000

4 räkne- och skrivbiträden, genomsnitt c:a 3,000 kronor . . » 12,000

Dyrtidstillägg c:a .................................... » 5,000

Bokinköp och expenser c:a ............................ » 3,000

Publikationstryck c:a ................................. » 7,000

Hyra c:a .................................... » 4,000

Summa kronor 92,800.

I den mån arbete utföres för olika kommittéers räkning, borde, framhålles
det till slut, ersättning beredas anslaget för fortlöpande konjunkturundersökningar
genom att medel dit överföras från vederbörande huvudtitels
kommittéanslag.

över promemorian hava utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret,
statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, kommerskollegium samt
fullmäktige i riksbanken. En redogörelse för innehållet i dessa yttranden
återfinnes å sid. 16—26 i propositionen nr 215.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

Behovet av utredningar i skilda ekonomiska frågor och rörande den ekonomiska
utvecklingen överhuvud har inom statsförvaltningen kommit att
framstå sorn allt mer trängande. En aktuell och ingående kunskap örn konjunkturläget,
som, om den än icke berättigar till prognoser, likväl bereder de
för den ekonomiska politiken ansvariga tillfälle att bilda sig en uppfattning
örn de olika utvecklingsmöjligheter, varmed man har att räkna, är givetvis av
stor vikt vid alla strävanden att mildra konjunkturväxlingarnas styrka. Men
även lill stöd för allmänna näringspolitiska åtgärder utan konjunkturell in -

14

Statsutskottets utlåtande Nr lid -

riktning är det värdefullt att äga tillgång till en allmän översikt över de ekonomiska
utvecklingstendenserna, grundad på undersökningar vid vilka av
olika institutioner insamlat statistiskt material utnyttjas. Ehuru den ekonomiska
statistiken och den ekonomiska utredningsverksamheten i Sverige i
huvudsak är väl utvecklad och lämnar synnerligen värdefulla bidrag till
kännedomen om Sveriges näringsliv och dess villkor, saknas tillgång till en
sådan sammanfattande, vetenskapligt grundad bearbetning av materialet.

Frågan örn inrättandet av ett organ för fortlöpande ekonomiska utredningar
till statsförvaltningens tjänst bär aktualiserats genom ett initiativ från
arbetslöshetsutredningen. I sitt slutbetänkande har nämligen utredningen
föreslagit inrättandet av ett organ med uppgift att till de statliga och kommunala
myndigheternas tjänst följa den ekonomiska och sociala utvecklingen.
Utredningen har tänkt sig, att institutionen ifråga på begäran av exempelvis
cheferna för finans-, handels-, resp. socialdepartementet, bankofullmäktige,
riksgäldsfullmäktige, förlikningsmän i arbetstvister o. s. v. skulle
göra de materialsammanställningar och undersökningar som påkallades. Institutionen
har därjämte tänkts kunna utföra en fortlöpande analys av den
ekonomiska utvecklingen och i övrigt sådant självständigt forskningsarbete,
som befinnes nödvändigt för att den snabbt och på ett i sak tillfredsställande
sätt skall kunna fullgöra begärda undersökningar. Utredningen diskuterar
olika sätt att utforma ett organ för berörda verksamhet men begränsar
sig till att föreslå, att möjligheten av en utvidgning och fastare utformning
av den utredningsverksamhet som redan pågår inom riksbanken upptages
till prövning.

Medan arbetslöshetsutredningen närmast synes lia haft i tankarna behovet
av undersökningar till ledning för konjunkturpolitiken, ha sakkunniga
för vissa utredningar rörande Sveriges ekonomiska läge i en den 18 december
1935 avlämnad promemoria pekat på en rad spörsmål av betydelse för
den ekonomiska politikens utformning på längre sikt, vilka enligt de sakkunnigas
mening syntes kräva ett mera fortlöpande utredningsarbete.

Ifrågavarande utredningsbehov lia. såsom framgår av den tidigare lämnade
redogörelsen, vitsordats i över arbetslöshetsutredningens förslag avgivna
utlåtanden. Redogörelsen för de anstalter, som träffats i en rad främmande
länder, vittnar om att samma behov att ingående följa den ekonomiska
utvecklingen och dess tendenser på skilda håll gjort sig gällande.

Om enighet sålunda i stort sett kan anses råda i själva sakfrågan, ha skiftande
åsikter däremot framkommit beträffande det lämpliga sättet att infoga
den åsyftade verksamheten i statsförvaltningen. I en del av de i ärendet
avgivna utlåtandena har förordats, att de nya utredningsuppgifterna skulle
anförtros åt kommerskollegium. I andra fall rekommenderas anknytning till
riksbanken. Jämväl en utveckling av statistiska tabellkommissionens uppgifter
till att omfatta här ifrågavarande arbete bar förespråkare. Vissa myndigheter
föreslå, att verksamheten organiseras inom ramen av en självständig
statlig institution. Slutligen har även en anknytning till Stockholms högskolas
socialvetenskapliga institut varit föremål för diskussion. Dessa meningsskiljaktigheter
synas tyda på att verksamheten endast med svårighet
kan inordnas i någon redan bestående institution och snarast kräver ett samarbete
mellan flera.

Som det knappast är möjligt att på ett område som det bär ifrågavarande
nå fram till en lösning av mera definitiv karaktär, utan att man prövar sig
fram genom en försöksvis anordnad utredningsverksamhet, torde icke mycket
vara att vinna genom ytterligare beredning. En lämplig väg synes i stället
vara att i relativt fria former och i mindre skala träffa anstalter för fortlöpande
ekonomiska utredningar. Härunder beredes också tillfälle att vinna

Statsutskottets utlåtande Nr lil -

15

erfarenheter om den nya organisationens möjligheter att fylla en uppgift
även med avseende å sådana ekonomiska utredningar, som uppdragas åt
särskilda kommittéer oell sakkunniga eller åt de statistiska verken. Ett organ
för samarbete mellan dessa verk och med överblick över tillgängligt material
och pågående undersökningar synes kunna biträda vid planläggning
av dylika utredningar och bidraga till en rationalisering av ett ofta splittrat
och därigenom fördyrat utredningsarbete.

Av angivna skäl finner jag mig kunna förorda, att ett försök nu göres att
genom ett självständigt organ tillgodose det av arbetslöshetsutredningen påpekade
och av flertalet av de hörda myndigheterna vitsordade behovet av
en komplettering av den ekonomiska informationen för statsförvaltningens
räkning.

Beträffande organisationen av arbetet inom en dylik utredningsinstitution
kan jag i huvudsak ansluta mig till det förslag som framlagts i den inom
departementet upprättade promemorian. Delade meningar torde, med hänsyn
till arbetets natur, icke heller behöva råda om att utredningsverksamheten
bör anförtros åt vetenskapligt skolad arbetskraft, som utför undersökningar
inom ramen av dem från olika statliga myndigheter anförtrodda uppgifter
i samma relativt fria former som kommittéer eller särskilda sakkunnigberedningar.
Klart, synes även vara, att utredningsmännen böra stå i
nära kontakt med de statistiska verken, riksbanken samt enskilda näringsorganisationer.
Ett ändamålsenligt underlag för denna kontakt erhålles enligt
min mening genom den i promemorian föreslagna anordningen, enligt
vilken utredningsmännen skulle samarbeta med och stå under inseende av
en nämnd med representanter för nyssnämnda verk och organisationer.
Nämndens inflytande bör bidraga till att trygga undersökningarnas objektivitet.
Därjämte erbjuder organisationsformen garantier för verksamhetens
självständighet. Ingenting synes vara att invända emot att arbetets självständiga
karaktär framhäves genom att, i enlighet med bankofullmäktiges
förslag, verkens representanter i nämnden utses av eller på förslag av respektive
verk.

Till frågan örn antalet sakkunniga, anordningen av de sakkunnigas kansli,
formerna för de sakkunnigas samarbete med nämnden och likartade organisatoriska
detaljspörsmål synes det mig icke erforderligt att redan nu fatta
slutlig ställning. Icke heller är det nödvändigt att på förhand definitivt bestämma
antalet ledamöter av nämnden eller nämndens arbetsformer. Beaktansvärt
synes mig det uppslag vara som framkommit i kommerskollegii
utlåtande över den inom departementet upprättade promemorian, nämligen
att antalet ordinarie ledamöter i nämnden skulle begränsas i förhållande till
vad som föreslagits i promemorian och nämnden i gengäld förstärkas med
extra ledamöter på sätt som skett i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

Inom den ram vars grunddrag här angivits torde det höra ankomma på
Kungl. Maj:ts prövning hur verksamheten i detalj skall utformas.

Till stöd för en beräkning av kostnaderna för en verksamhet av den art
som jag här förordat har i den inom departementet upprättade promemorian
framlagts ett förslag till fullständig organisation för det planerade utredningsarbetet.
Av det tidigare anförda framgår, att detta förslag får betraktas
endast såsom en idan för den nya verksamhetens utbyggnad under
vissa förutsättningar. Ehuru kostnadskalkylen därför icke utan vidare kan
häggås lill grund för en beräkning av kostnaderna för fortlöpande ekonomiska
utredningar, ger den dock en viss ledning. Med beaktande av i promemorian
framförda synpunkter och med hänsyn till att verksamheten kan
väntas komma i gång först efter en förberedelsetid, under vilken nämnden

16

Statsutskottets utlåtande Nr lid -

tillsammans med någon sakkunnig närmare planlägger arbetet, torde medelsbehovet
för nästkommande budgetår kunna begränsas till cirfca 60,000
kronor.

Utskottet. Av propositionen framgår, att behovet av ett fortlöpande ekonomiskt utredningsarbete
till statsförvaltningens tjänst tämligen enhälligt vitsordats
av de sakkunniga myndigheter, som yttrat sig i ämnet. Jämväl utskottet är
av den uppfattningen, att stora fördelar kunna vinnas genom ett dylikt utredningsarbete,
icke minst genom rationalisering av det nuvarande ofta splittrade
och därigenom även fördyrade arbetet å området.

Svårigheter synas emellertid möta att på ett tillfredsställande sätt organisera
en sådan verksamhet med anlitande av redan befintliga institutioner.
I propositionen Ilar därför föreslagits, att verksamheten i fråga skulle försöksvis
anförtros åt vissa sakkunniga i nära samarbete med en nämnd,
representerande olika myndigheter och enskilda näringsorganisationer. Utskottet,
som för sin del icke har något att erinra mot en sålunda anordnad
organisation, har endast velat betona angelägenheten av att organisationen
icke gives alltför vid ram samt att kostnaderna i möjligaste mån begränsas.

Av det anförda följer, att utskottet anser sig böra avstyrka bifall till de i
ärendet väckta motionerna.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å herrar V. Thams och Lindgrens samt herr
Lofflers förenämnda motioner (I: 334 och II: 662) till Fortlöpande
konjunkturundersökningar under sjunde huvudtiteln
för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av
60,000 kronor.

Stockholm den 15 maj 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr lil.