Statsutskottets utlåtande Nr 110.
1
Nr 110.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1936 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående obligatorisk
sjuårig folkskola m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
(2:a avd.)
I en den 21 februari 1936 dagtecknad proposition, nr 99, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att
dels fastställa följande huvudsakliga grunder angående folkskolekursens
omfattning att äga giltighet från och med den 1 juli 1936, med rätt för
Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som för deras tillämpning
befinnas erforderliga:
Folkskolan skall omfatta sju årsklasser. Vid skola, där antalet årsklasser
för närvarande är sex, skall övergång till sjuårig skola äga rum, så snart
sådant, med hänsyn till härav föranledda kostnader, skolväsendets organisation
inom distriktet och övriga ortsförhållanden, prövas lämpligen kunna
ske, dock senast med ingången av läsåret 1946/1947. Härvid skall iakttagas,
att före nämnda läsår sjuårig skolkurs icke må utan skoldistriktets
medgivande införas annorledes än efter Kungl. Maj:ts bestämmande och ej
tidigare än med ingången av läsåret 1940/1941. Där särskilda omständigheter
sådant påkalla, må Kungl. Majit kunna för viss tid medgiva distrikt
anstånd i större eller mindre omfattning utöver läsåret 1946/1947 med införande
av sjuårig skolkurs.
Vad nu sagts angående antalet årsklasser i folkskolan skall icke utgöra
hinder för Kungl. Majit att, i händelse särskilda förhållanden därtill föranleda,
efter framställning av skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola
med ett större antal obligatoriska årsklasser än sju.
Vid skola, tillhörande någon av de i undervisningsplanen upptagna B 3-och D 1-formerna, skall det år, nybörjare intagas, och under förutsättning
att lärjungeantalet i skolan uppgår till lägst 12, anordnas övertidsläsning
under en månad;
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 110.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
dels besluta, att för sådan övertidsläsning skall av statsmedel till lärare
utgå ersättning enligt nu gällande bestämmelser örn ersättning för övertidsläsning;
dels
medgiva, att till anordnande av försök med förstärkningsanordningar
i skolor av B 2-formen må under budgetåret 1936/1937 av förslagsanslaget
till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor användas
högst 10,000 kronor att disponeras enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Majit må finna gott meddela;
dels besluta, att i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig folkskola på sådan
skola grundad fortsättningsskola skall, med tillämpning eljest av nu gällande
bestämmelser och under de villkor i övrigt, Kungl. Majit kan finna gott
föreskriva, omfatta en årskurs med, vid heltidsläsande skola minst 180
undervisningstimmar och vid halvtidsläsande skola minst 270 undervisningstimmar;
dock att, där så prövas vara av särskilda förhållanden påkallat,
skoldistrikt må kunna medgivas rätt att mot åtnjutande av statsbidrag enligt
gällande grunder låta årskursen omfatta högre timantal, än nu sagts, och
att fördela undervisningen på två årskurser, allt under iakttagande, att skolplikten
i fortsättningsskolan icke må omfatta och statsbidrag icke utgå för
längre tid än sammanlagt 540 undervisningstimmar;
dels ock medgiva, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,
varom förmäles i riksdagens skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt
angår budgetåren 1935/1937, bestridas ur sagda förslagsanslag till Folkskolor:
Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,
nämligen
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr F. Hamrin m. fl. (I: 98) och den andra inom andra kammaren av herr
Gr. Andersson i Rasjön rn. fl. (II: 251), vari hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag till nästkommande
riksdag angående införande i folkskolan respektive fortsättningsskolan
av obligatorisk undervisning för flickor i husligt arbete;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herrar Elof Andersson och J. Larsson i Örbyhus (I: 318) samt den andra
inom andra kammaren av herr E. Aqvist m. fl. (II: 659), vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majits proposition nr 99 angående
obligatorisk sjuårig folkskola måtte besluta en övergångstid av
tio år, under vilken tid skoldistrikten bibehållas vid sin fulla självbestämningsrätt;
dels
en inom första kammaren av herrar Verner Andersson och Anders
Andersson väckt motion (I: 332), vari hemställts, att riksdagen vid avgörandet
av frågan om en obligatorisk sjuårig folkskola måtte besluta, ej mindre
att de på grund av folkskolans utökning med ett sjunde skolår föranledda
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
3
kostnaderna för anskaffandet av nya skollokaler och lärarbostäder i skattetyngda
kommuner, ävensom där dessa kostnader skulle leda till en mera
avsevärd höjning av den kommunala utdebiteringen, måtte bestridas helt
eller till sin huvudsakliga del av staten, än även att Kungl. Majit, vid utfärdandet
av de närmare bestämmelserna rörande det sjunde skolårets anordning
samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma, måtte lämna
så fria direktiv som möjliggöra att folkskolinspektörerna i samråd med de
lokala skolmyndigheterna kunna där så lämpligen må ske tillmötesgå lokala
önskningar i dessa hänseenden;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. Bjurström (I: 356) och den andra inom andra kammaren av herr
G. Malmqvist m. fl. (II: 684), vari hemställts, att riksdagen vid bifall i
huvudsak till Kungl. Majits proposition nr 99 angående obligatorisk sjuårig
folkskola måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära en revision av 1919
års undervisningsplan för rikets folkskolor samt att riksdagen för den obligatoriska
sjuåriga folkskolans införande måtte besluta en fullt effektiv övergångstid
av tio år, så att före läsåret 1946—47 sjuårig skolkurs icke må
införas utan vederbörande skoldistrikts medgivande;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr W. Egnell m. fl. (I: 357) och den andra inom andra kammaren av
J. E. Andersson i Ovanmyra m. fl. (II: 687), vari hemställts, 1) att Kungl.
Majits proposition nr 99 om inrättande av ett obligatoriskt sjunde skolår
avslås; 2) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn åtgärders
vidtagande i syfte att åstadkomma en revision av nuvarande undervisning
i folkskolan till fördel för huvudämnena modersmål och räkning
i enlighet med vad av motionärerna anförts; samt 3) att Kungl. Majit täcktes
verkställa utredning om och i vad mån åtgärder kunna vidtagas för ytterligare
underlättande av ungdomens förvärv av medborgerliga kunskaper i
enlighet med vad av motionärerna anförts;
dels en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt motion (I:
358), vari hemställts att riksdagen med anledning av proposition nr 99 örn
obligatorisk sjuårig folkskola m. m. ville: l) vid beviljande av anslag till
det äskade ändamålet tillika ögna uppmärksamhet, att örn möjligt erforderliga
medel beviljas för anskaffande av tillräckliga lärarkrafter och möjligheter
till minskning av lärjungeantalet i alltför stora skolklasser, såsom
den första förutsättningen för en god och karaktärsdanande undervisning;
2) hemställa, att Kungl. Majit måtte förordna och tillse, att i undervisningsplanen
ingår även fostran till praktiskt arbete och kroppskultur; att
den även kommer att omfatta karaktärsdaning och medkänsla eller med
andra ord social etik och individuell levnadskonst; att mångläseriet beskäres
och en normalarbetsdag även för skolarbetet eftersträvas; att den nuvarande
skolans favoriter, den receptiva ungdomen, ej undantränga omtan
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
keil om den mera produktiva ungdomen; att urval för tillträde till högre
lärokurser ej hänsynslöst lägges i en lärares hand;
dels en inom andra kammaren av herr A. Johansson i Djursnäs m. fl.
väckt motion (II: 407), vari hemställts, att riksdagen hos Kungl. Majit måtte
anhålla örn utredning angående ordnande av slöjdlärarnas och -lärarinnornas
anställnings-, löne- och pensionsförhållanden;
dels en inom andra kammaren av herr E. Bengtsson i Kullen m. fl. väckt
motion (II: 656), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
proposition nr 99 angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m.;
dels en inom andra kammaren av herr A. Johansson i Krogstorp m. fl.
väckt motion (II: 660), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 måtte besluta hemställa till Kungl. Majit,
ej mindre att folkskolan, som skall vara sjuårig, dock vid formerna B 2,
B 3 och D 1 kan få omfatta sex årsklasser under förutsättning att en fortsättningsskola
med 540 undervisningstimmar, fördelade på två redovisningsår,
anordnas, än även att Kungl. Majit skyndsamt måtte låta utarbeta
kursplaner för en sålunda föreslagen fortsättningsskola med 540 undervisningstimmar;
dels
en inom andra kammaren av herr K. A. Westman m. fl. väckt motion
(II: 671), vari hemställts, ej mindre att riksdagen måtte avslå propositionen
nr 99 angående ett sjunde obligatoriskt skolår, än även att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning och förslag angående
förbättring av landsbygdsungdomens folkskolundervisning och fortbildningsmöjligheter
på sätt motionärerna i motiveringen utvecklat;
dels en inom andra kammaren av herrar G. Svedman och R. Westerdahl
väckt motion (II: 672), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, 1) att
folkskolan skall omfatta sju årsklasser i skolformerna A och B 1; i andra
lägre skolformer skall den omfatta minst sex årsklasser, 2) i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande möjligheterna för en snabbare
avveckling av folkskolans undantagsformer och om ett bättre organiserande
av landsbygdens folkskolor i allmänhet, och att de förslag, som därav kunna
framgå, måtte så snart ske kan föreläggas riksdagen;
dels en inom andra kammaren av herr A. Pettersson i Dahl väckt motion
(II: 685), vari hemställts, att riksdagen angående genomförandet av ett obligatoriskt
sjunde skolår måtte besluta, att de på grund av folkskolans utökning
föranledda kostnaderna för anskaffandet av nya lärosalar och lärarbostäder
m. m. helt skola bestridas av statsmedel, att staten skall lämna
större bidrag än för närvarande till skolskjutsar, så att detta bidrag kommer
att utgå med 9/10 av kostnaden, och slutligen att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit vid utfärdandet av närmare
bestämmelser rörande det sjunde skolårets anordning samt fortsättningsskolans
anknytning till detsamma täcktes lämna så vidsträckta direktiv,
att en lämplig anpassning efter de lokala förhållandena möjliggöres;
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
5
dels ock en inom andra kammaren av herr J. Weijne väckt motion (II:
686), vari hemställts, I. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts proposition
nr 99 angående införande av sjuårig obligatorisk folkskola ville uttala,
att uppskov efter övergångstidens slut bör beviljas a) då skoldistrikt är hårt
skattetyngt och ett införande av sjunde klass skulle medföra en väsentlig
skattehöjning, b) när icke avsevärd tid förflutit, sedan heltidsläsniDg genomfördes,
c) då barnantalet vid folkskola av B2-, B3- och Dl-formerna är så
stort, att ett införande av sjunde klass icke skulle medföra en pedagogisk
vinst, som stöde i rimlig proportion till utökningen av lästiden; II. att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla om revision av den för
rikets folkskolor gällande undervisningsplanen, varvid av motionären angivna
synpunkter borde vinna beaktande.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisar utskottet till motionerna nr I: 98, I: 318, I: 332, I: 356,
I: 357, I: 358, II: 407, II: 656, II: 660, II: 671, II: 672, II: 685 och II: 686.
Kungl. Maj:t bemyndigade den 29 december 1933 chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom departementet
biträda med utredning och avgiva förslag i vissa frågor angående folkskoleväsendet.
Bland de frågor, som enligt departementschefens anförande
i ämnet till statsrådsprotokollet för nämnda dag borde bliva föremål för
utredning, ingick spörsmålet om en utvidgning av den obligatoriska lärotiden
i folkskolan med ett sjunde skolår.
De av departementschefen för ändamålet sedermera tillkallade sakkunniga
— numera tillförordnade statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet
N. T. Löwbeer, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen
G. H. Andersson, Rasjön, undervisningsrådet och ledamoten
av skolöverstyrelsen J. E. Engvall och folkskolinspektören i Sydskånes
östra inspektionsområde N. A. Persson — hava med skrivelse den
20 november 1935 till departementschefen överlämnat betänkande och förslag
angående obligatorisk sjuårig folkskola (statens offentliga utredningar
1935:58).
I ärendet hava avgivits utlåtanden av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.
Departementschefen har för egen del i förevarande statsrådsprotokoll av
den 21 februari 1936 anfört i huvudsak följande.
Behovet av en utsträckning av folkskolans lärotid har praktiskt taget enhälligt
vitsordats av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna. Min egen
principiella inställning till detta spörsmål har jag utvecklat redan i det anförande
till statsrådsprotokollet den 29 december 1933, varmed jag motiverade
folkskolesakkunnigas tillkallande. Jag har ingen anledning att nu,
sedan sakkunnigutredningen verkställts och genomgått vederbörlig remissbe
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
handling, göra någon ändring i vad jag vid berörda tillfälle i förevarande
avseende uttalade. Min uppfattning att kravet på lärotidens ökning till sju
år måste betraktas såsom det för närvarande förnämsta målet för reformsträvanden
på folkundervisningens område synes mig hava till fullo bekräftats
av vad som sedan dess förevarit. Det kan synas onödigt att här återupprepa
de i ämnet anförda synpunkterna, vilka enligt mitt förmenande bilda
en bärande motivering för att åtgärder vidtagas till förstärkning av folkskolan
på föreslaget sätt. Sammanfattningsvis må emellertid anföras följande.
Undervisningstiden vid folkskolan har under närmare 100 år varit praktiskt
taget oförändrad, sex år. Under denna tid har samhället och samhällslivet
på alla områden undergått en genomgripande omvandling. Styrelsesättets
fortskridande demokratisering, den starka andliga och materiella utvecklingen,
den stegrade intensiteten inom olika delar av samhällslivet och
den därav betingade, allt starkare framträdande yrkesspecialiseringen äro
några av de faktorer, som framkallat avsevärt ökade krav på den enskilde
medborgarens insikter och kunnighet, oavsett vilket yrke han utövar. Åtskilliga
förbättringar hava under de senaste årtiondena vidtagits inom folkskoleväsendet.
Det inre arbetet i skolan har reformerats, lärarutbildningen har
förbättrats och de högre skolformerna hava vunnit allt mera terräng. Det
oaktat har folkskolan ej kunnat hålla jämna steg med utvecklingen på andra
områden. Från många håll har betygats, att folkskolan icke förmår på ett
nöjaktigt sätt fylla de bildnings- och uppfostringskrav, som numera måste
ställas på den elementära medborgarskolan. Den främsta anledningen härtill
är den alltför korta lärotiden. Folkskolans undervisning är för närvarande
icke så beskaffad, att de därstädes inhämtade kunskaperna äga nödig
varaktighet, även sedan lärjungarna trätt ut i livet. Erfarenheterna hos
dem, som äro verksamma såsom lärare i folkskolans överbyggnader, och
under de senare åren vidtagna undersökningar hava bekräftat detta förhållande.
Åtskilliga av de i ärendet hörda myndigheterna samt på folkbildningsväseudets
område verksamma sammanslutningar hava pekat på de ofta
betydande bristerna i särskilt modersmålets skriftliga och muntliga behandling
samt i räkning, som yppas hos dem, vilka hava endast folkskola som
bildningsunderlag, och som träda i dagen bland annat då dessa skola fullfölja
sin utbildning i yrkesundervisningsanstalter eller ägna sig åt det fria
bildningsarbetet. Det är, såsom de sakkunniga anföra, icke möjligt att på
sex år »så inlära huvudmomenten av kunskapsstoffet, att så klargöra saksammanhangen,
att så uppöva tankeförmågan och så träna barnens färdigheter,
att dessa sedermera i sin verksamhet på ett nöjaktigt sätt behärska
de hjälpmedel för ett ordnat samfundsliv, skolan velat sätta i deras händer».
I utlandet har en längre lärotid än sex år i allmänhet ansetts erforderlig.
Folkskolekursen i de länder, som tillhöra den västerländska kulturkretsen,
understiger numera i allmänhet icke sju år och uppgår i åtskilliga fall till
åtta eller nio år. Om folkundervisningsväsendet mates med denna måttstock,
är alltså vår folkskola för närvarande underlägsen åtskilliga andra
jämförbara länders. Utöver de pedagogiska tala även många tungt vägande
psykologiska skäl för en utsträckt skolplikt. De sakkunniga och flera myndigheter,
bland dem speciellt domkapitlen, hava framhållit vikten av att
skolans fostrande inflytande ej upphör just i den brytningsperiod, i vilken
barnen befinna sig, då de nu i regel lämna folkskolan, utan får verka
ända till dess den tid kommer, då barnen kunna mottagas i yrkesverksamhet,
d. v. s. vid en minimiålder av ungefärligen 14 år.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
7
Till sist hava de sakkunniga oell åtskilliga myndigheter ävensom bildningsförbund
och studiesammanslutningar bland landsbygdens befolkning
pekat på, att utvecklingen under de senare åren karakteriserats av en fortlöpande
förstärkning av folkskolan i städerna, som nu i stor utsträckning
frivilligt utbyggt sin folkskola till sjuårig, medan skoltiden på landsbygden i
regel hållit sig vid sex år. Härigenom har uppstått en kvalitetsskillnad mellan
folkskolan i stad och på landet, innebärande en social orättvisa gentemot landsbygdens
befolkning, ett missförhållande, som skulle ej oväsentligt utjämnas, örn
sjuårig folkskola allmänt införes. En utsträckning av läsårets längd har ansetts
icke kunna erbjuda alla de fördelar, som kunna ernås genom en ökning
av antalet läsår, och tanken härpå har även av andra, enligt min
mening tungt vägande skäl avvisats av de sakkunniga och vissa myndigheter,
bland dem skolöverstyrelsen. I linje med de motiv, som tala för
lärotidens förlängning, hava de sakkunniga och myndigheterna understrukit,
att det sjunde skolåret icke i första rummet bör användas till en utvidgning
i kvantitativ mening av lärokurserna i de olika ämnena utan väsentligen
och framför allt tillgodose behovet av en grundligare inhämtad och i
metodiskt avseende bättre meddelad kunskap samt en förstärkning av skolans
uppfostrande inflytande under en för lärjungarna kritisk brytningsperiod.
Det resultat, varuti de sakkunnigas och myndigheternas överväganden sålunda
utmynnat, överensstämmer helt med den uppfattning, tor vilken jag
gjorde mig till tolk i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 29 december
1933. Vad i ärendet anförts rörande syftet med den reform, jag alltså ger
min fulla anslutning, har icke givit mig anledning till erinran.
Vissa omständigheter kunna sägas hava i särskild grad aktualiserat det
föreliggande reformkravet. Genom 1935 års riksdags beslut örn statens övertagande
av vissa kostnader för folkskoleväsendet, som hittills ålegat skoldistrikten,
kommer nämnda reform icke att i lika hög grad, som tidigare
skulle hava varit fallet, belasta kommunernas ekonomi. Staten kommer
att bära huvuddelen av kostnaderna. Kostnadsökningen motsvarar för
staten ej fullt 2 procent av det allmännas årliga totalutgifter, för folkskoleväsendet
och för kommunerna en höjning av medelutdebiteringen för
hela riket med knappa 3 öre. Den sistnämnda siffran är givetvis endast
ett grovt medeltal. Sålunda är det att antaga, vilket även av åtskilliga av
de i ärendet avgivna yttrandena framgått, att utgiftsökningen för vissa landsbygdskommuner
kommer att bliva relativt högre. De ökade kostnaderna
inträda emellertid vid bifall till mitt efterföljande förslag först efter en relativt
lång övergångstid, som tilltages med bred marginal bland annat med
tanke på att lämna kommunerna möjlighet att i god tid vidtaga lämpliga
förberedelser. Att — såsom ett par länsstyrelser ifrågasatt — bereda särskilt
ekonomiskt stöd från statens sida åt vissa kommuner torde icke vara motiverat
under sådana förhållanden och med hänsyn till att staten så sent som år
1935 beslutat avlyfta kommunerna en väsentlig del av kostnaderna för folk
skoleväsendet. I likhet med flertalet myndigheter, bland dem statskontoret,
håller jag före, att de beräknade kostnaderna för reformen icke äro sådana,
att de böra utgöra hinder för förslagets genomförande. Detta omdöme synes
stå fast, även örn hänsyn tages därtill att de sakkunnigas beräkningar, såsom
do själva betona, äro att anse såsom nettokalkyler, i det de sakkunniga vid
deras uppgörande tillgodogjort sig de minskningar i behovet av anslag till
folkskoleväsendet, som för framtiden äro att emotse på grund av rationaliseringsåtgärderna
inom skolväsendet och genom det sjunkande barnan
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
talet. Just sistberörda förhållande, som med säkerhet kommer att åtminstone
under de närmaste tio åren medföra en avsevärd minskning i behovet av
lärarkrafter och skollokaler, gör det så mycket angelägnare att utan dröjsmål
vidtaga den ifrågavarande viktiga reformen inom folkskoleväsendet.
Slutligen må som en omständighet, för vilken reformens genomförande i
sin mån äger betydelse, fästas uppmärksamheten på de svårigheter, som
möta, i viss utsträckning även på landsbygden, att i erforderlig omfattning''
finna lämplig sysselsättning i yrkesverksamhet för do från folkskolan utgående
ungdomarna. Denna synpunkt har understrukits företrädesvis av
vissa länsstyrelser, vilka haft riklig erfarenhet av denna sida av saken.
Det torde på grund av nu angivna omständigheter vara berättigat att
påstå, att tidpunkten för reformens verkställande just nu är särskilt lämplig.
De sakkunnigas förslag, att förlängningen av undervisningstiden vid
folkskolan bör göras obligatorisk har biträtts av så gott som alla i
ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar. Endast en länsstyrelse
har bestämt avstyrkt de sakkunnigas förslag • i denna del.
Denna länsstyrelse har anslutit sig till den uppfattning, som hävdats
av reservanten bland de sakkunniga och som innebär, att reformen icke
bör genomföras, förrän opinionen bland föräldrarna och skolans målsmän
fått tid att mogna. Åtskilliga av myndigheterna och särskilt de, som stå i
närmare kontakt med stämningen bland den del av befolkningen, varom
här är fråga, hava berört denna fråga. Praktiskt taget utan undantag hava
dessa myndigheter, vilka haft blicken öppen för sannolikheten av att reformen
kan på sina håll möta motstånd från vissa delar av föräldraopinionen,
ansett den vara av sådant värde för vårt folkundervisningsväsende, att
de trots de antydda svårigheterna velat förorda det av de sakkunniga föreslagna
sättet för reformens genomförande. Den opinion mot en utsträckning
av lärokursen vid folkskolan, som kan finnas inom vissa kretsar på
landsbygden, torde i allmänhet bottna i en önskan att hemmen icke under
den tid, som erfordras för det sjunde skolårets genomgående, undandragas
barnens arbetskraft. Jag instämmer med dem, som häremot invänt, att en
fördjupad och förbättrad medborgerlig utbildning måste anses vara av så
stort värde för de ungas egen framtid, att de uppoffringar, hemmen i vissa
fall kunna komma att behöva ikläda sig, därigenom mer än väl uppvägas.
Erfarenheterna från tiden för den obligatoriska fortsättningsskolans genomförande
ådagalägga, att — i den mån svårigheter av antydd art komma
att möta — de äro av övergående karaktär. Bland de i ärendet hörda myndigheterna
synes också den meningen ganska allmänt råda, att de förbättringar
av skolväsendet, som stå att vinna genom en utsträckning av skolpliktstiden,
skulle undanskjutas till en avlägsen framtid, örn dessa åtgärder
skulle även i fortsättningen göras helt beroende av det kommunala initiativet.
Möjligen skulle mera snabba resultat stå att ernå, därest de skoldistrikt,
som införde sjunde skolår, premierades på ett eller annat sätt,
exempelvis genom särskilt förmånliga statsbidragsgrunder. Med en sådan
åtgärd, som icke skulle garantera, att en för vårt folkundervisningsväsende
så betydelsefull fråga som den förevarande inom rimlig tid skulle vinna
sin lösning, äro emellertid förenade vissa av de sakkunniga berörda principiella
och tekniska svårigheter, som icke torde uppvägas av de fördelar,
man genom en sådan omgång skulle vilja ernå. För egen del finner jag
mig därför i likhet med majoriteten bland myndigheterna böra biträda de
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
9
sakkunnigas förslag om att foga det sjunde skolåret till den nuvarande folkskolan
som en obligatorisk beståndsdel av densamma.
Ett brett utrymme har i den hittills förda diskussionen ägnats frågan örn
möjligheterna att allmänt genomföra sjuårig lärotid även vid vissa svagare
skolformer. Övervägandena härutinnan kunna sägas hava utmynnat i följande
slutsatser.
Vissa svårigheter komma troligen att uppstå i fråga om en del av de
svagare skolformerna. Men flertalet myndigheter — och särskilt bland dem
de på området speciellt sakkunniga — hava betonat, att dessa svårigheter
icke få överskattas och att de i varje fall icke få tillmätas avgörande betydelse
med hänsyn till de betydande fördelar i andra hänseenden, som
skulle vinnas genom reformen. De betänkligheter, som kommit till synes
mot det sjunde skolårets införande i de mindre gynnsamma skolformerna,
hava enligt skolöverstyrelsen så gott som uteslutande framförts av lärare,
som icke haft tillfälle att förvärva personlig erfarenhet om huru undervisningen
kan och bör planläggas i sjuårig folkskola. Erfarenheterna från
arbetet i sjuårig folkskola — och sådana erfarenheter finnas i rikligt mått
i vårt sydligaste landskap — hava givit vid handen, att denna skolform är
pedagogiskt och undervisningstekniskt den sexåriga väsentligt överlägsen,
samt att de svårigheter, som möjligen från början kunna komma att yppa
sig vid vissa svagare skolformer, rätt snart kunna elimineras. Att — såsom
ett pär myndigheter ifrågasatt — med hänsyn till olägenheterna med sjuårig
folkskola i vissa skolformer begränsa reformen till att för närvarande
avse endast de starkare skolformerna, har ansetts så långt ifrån vara att
tillråda, att det i stället gjorts gällande, att just de skolformer, som mest
äro i behov av ökad tid för ernåendet av ett fördjupat undervisningsresultat,
genom en sådan åtgärd skulle berövas möjligheter att i detta hänseende
ernå förbättring.
Jag vill för egen del instämma i dessa synpunkter och särskilt betona,
att det enligt min mening ej gärna kan ifrågakomma att ytterligare markera
skillnaden mellan utbildningsmöjligheterna för städernas och de tätare bebyggda
samhällenas befolkning, å ena sidan, och den rena landsbygdens
befolkning, å andra sidan, genom att såsom på ett par enstaka håll föreslagits
begränsa den ifrågavarande reformen till att avse endast de starkare
skolformerna. Den föreliggande utredningen synes hava till fullo klarlagt,
att de olägenheter, som under en övergångsperiod kunna uppträda vid
vissa svagare skolformer, kunna i väsentlig grad avhjälpas genom att införa
särskilda förstärkningsåtgärder vid de mest ömtåliga skolformerna, nämligen
B 3- och D 1-formerna. Mot de sakkunnigas av skolöverstyrelsen
tillstyrkta förslag till sådana förstärkningsåtgärder — införande av obligatorisk
övertidslösning under en månad vid sjuåriga skolor av nämnda former
de år, nybörjare intagas, och under förutsättning, att barnantalet uppgår
till lägst 12 — har jag ingen erinran att göra. Uppmärksammas må,
att liknande förstärkningsåtgärder redan prövats i ett flertal skoldistrikt och
med gott resultat. Jag bär heller ingenting att erinra mot, att kostnaderna
för nämnda övertidsläsning gäldas av statsmedel. Även beträffande en del
andra skolformer, särskilt B 2-skolan, hava vissa förstärkningsåtgärder ifrågasatts.
Dessa åtgärder skulle enligt de sakkunnigas mening närmast gå
ut på att begränsa lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna. Från olika
håll har starkt understrukits vikten av att begränsande åtgärder av denna
art vidtagas även oberoende av frågan örn den sjuåriga folkskolans infö
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
rande. För egen del vill jag uttala sympatier för detta sedan länge på dagordningen
stående önskemål. Det torde emellertid icke vara möjligt och ej
heller för ett ställningstagande till den föreliggande frågan erforderligt att
nu närmare ingå på berörda, ekonomiskt ganska vittsyftande spörsmål.
Däremot vill jag redan nu tillstyrka förslaget att med understöd av statsmedel
vidtaga de av de sakkunniga och överstyrelsen förordade försöken med
ifrågakommande förstärkningsanordningar av annan art vid B 2-skolor,
exempelvis beredande av ökade möjligheter till särskild undervisning av
olika klasser. Till frågan om de anslag, som kunna vara erforderliga med
anledning av vad här förordats, återkommer jag i ett efterföljande sammanhang.
Frågan om den övergångstid, som bör bestämmas vid reformens genomförande,
har varit föremål för delade meningar. Vissa myndigheter
hava uttalat sig för en förlängning av den av de sakkunniga ifrågasatta
respittiden, medan andra synas luta åt en motsatt uppfattning.
Flertalet myndigheter, däribland skolöverstyrelsen, hava emellertid anslutit
sig till de sakkunnigas förslag. Statskontoret har däremot — i
syfte att minska de betänkligheter av kostnads- eller andra skäl, som
skulle kunna yppas mot ett införande av ett sjunde skolår — ifrågasatt
en utsträckning av övergångstiden. För egen del är jag med de sakkunniga
ense om att det med hänsyn till lokala förhållanden och erforderliga
förberedande organisatoriska åtgärder är lämpligt att bestämma en ganska
lång övergångstid. I betraktande av att övergångstiden vid den lagstadgade
folkskolans införande bestämdes till fem år och vid den obligatoriska
fortsättningsskolans införande till sju år och även under hänsynstagande
till att utvecklingen inom folkskoleväsendet liksom på andra områden
numera fortlöper i så mycket snabbare takt än då frågorna om övergångstid
för den lagstadgade folkskolan och för den obligatoriska fortsättningsskolan
behandlades, kan jag icke finna grundad anledning till antagande
att den av de sakkunniga förordade övergångstiden av tio år är för
kort. Snarare skulle jag, med hänsyn till vad nyss anförts och till de betydande
intressen av allmän karaktär, som här äro i fråga, vilja göra gällande,
att berörda övergångstid kunde tåla någon beskärning. Då jag emellertid
uttalar min anslutning till de sakkunnigas förslag på denna punkt, sker det
med förhoppning, att den övergångstid av tio år, jag sålunda förordar, skall
underlätta reformens införande genom att avlägsna eller förminska några av de
irritationsmoment, som äro förknippade med de ovan föreslagna åtgärderna.
Mot detaljerna i förslaget till övergångsbestämmelser — vilka bland annat
innebära, att intet skoldistrikt skulle utan eget medgivande kunna åläggas
att förändra någon folkskola till sjuårig tidigare än med ingången av läsåret
1940—1941, alltså först om fyra år, att endast Kungl. Maj:t skulle äga
befogenhet att efter sistnämnda tidpunkt, sedan allsidig och grundlig utredning
föregått, mot skoldistriktets bestridande bestämma, att sjuårig skolkurs
skall införas före övergångstidens slut, samt att även efter övergångstidens
tilländalöpande Kungl. Majit skulle äga rätt att medgiva skoldistrikt
anstånd i större eller mindre omfattning med införande av sjuårig skolkurs
— har jag icke något att erinra. Vissa myndigheter hava förordat,
att under övergångstiden fråga om införande av sjuårig lärotid mot skoldistriktets
önskan skulle prövas och avgöras i samma ordning som reglementsfrågor
i allmänhet, d. v. s. av vederbörande domkapitel eller, vid
olika meningar mellan domkapitel och folkskolinspektör, av skolöverstyrel
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
11
seu. För egen del finner jag förevarande frågor vara av den vikt, att ett
avsteg från den normala ordningen för prövning av ärenden av detta slag
kan försvaras. Under alla förhållanden torde, såsom de sakkunnigas förslag
till närmare bestämmelser i ämnet ger vid handen, de ifrågavarande
underordnade myndigheternas medverkan påkallas vid prövningen av nämnda
frågor och de alltså erhålla möjlighet att giva uttryck åt sin uppfattning
i de olika fallen.
I fråga örn förhållandena under övergångstiden vill jag slutligen särskilt
understryka de sakkunnigas framhävande av det önskvärda i att omläggningen
till sjuårig folkskola såvitt möjligt sker i samförståndets tecken. Det
blir särskilt för folkskolinspektörerna en mycket grannlaga uppgift att
främja reformens förverkligande på ett sådant sätt, att befolkningens sympatier
för och förtroende för folkskolan bevaras och stärkas. Med de erfarenheter,
jag fått örn denna tjänstemannakårs sätt att i allmänhet fatta
sin ställning och sina åligganden, hyser jag de bästa förhoppningar örn att
den sjuåriga folkskolans införande skall kunna ske utan några svårartade
slitningar mellan skoldistrikten och myndigheterna.
De sakkunnigas förslag i fråga örn rätt för Kungl. Majit att, i händelse
särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning av skoldistrikt
medgiva anordnande av folkskola med ett större antal årsklasser än sju, har
i allmänhet icke väckt någon gensägelse. Förslaget har tillkommit närmast
för att tillgodose ett från Stockholm framfört önskemål och torde i övrigt
näppeligen, åtminstone icke under avsevärd tid framåt, få tillämpning
annat än i en eller annan av rikets större stadskommuner. Då det
skulle ligga i Kungl. Maj:ts hand att pröva förutsättningarna för tillkomsten
av en sålunda organiserad folkskola, synes mig förslaget icke giva anledning
till några betänkligheter, varför jag vill tillstyrka detsamma.
I min ovannämnda diktamen till statsrådsprotokollet av den 29 december
1933 fäste jag uppmärksamheten på att frågan örn fortsättningsskolans ställning
i ett skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola icke vid fullgörandet
av de sakkunnigas uppdrag kunde förbigås, samt anförde, att tillkomsten
av ett obligatoriskt sjunde skolår för vårt folkundervisningsväsende skulle
innebära ett så stort steg framåt, att denna vinst icke skulle betalas för
dyrt med förlusten av de relativt kortvariga fortsättningsskolkurserna. Jag
erinrade emellertid, att särskilt bland skolman den meningen vore ganska
utbredd, att ett slopande av den efter många års strider och svårigheter
till slut skapade obligatoriska fortsättningsskolan skulle, även om folkskolan
gjordes sjuårig, innebära en allvarlig förlust för vårt folkundervisningsväsende,
samt vidare att det på fackmannahåll gjorts gällande, att det i fråga
örn de svagare skolformerna rent tekniskt skulle ställa sig svårt, för att
icke säga ogenomförbart, att i det sjunde läroåret inarbeta fortsättningsskolans
kurs. Jag framhöll också, att jag icke villo betaga de sakkunniga
rätten att överväga något alternativ, som innebure ett bevarande av det
mest värdefulla i fortsättningsskolan i form av en kortare påbyggnad på
folkskolan, obligatorisk eller frivillig.
De sakkunniga hava nu verkställt en grundlig undersökning i detta ämne
och därvid kommit till det resultatet, att fortsättningsskolan bör bevaras
som en fristående kurs även efter införandet av en obligatorisk sjuårig folkskola.
Att fortsättningsskolan, som är att betrakta som en praktiskt betonad
ungdomsskola, skulle helt uppgå i folkskolan, hava de sakkunniga funnit
vara ur principiell synpunkt oegentligt med hänsyn till det syfte och den
12
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
uppgift, som vid fortsättuingsskolans tillkomst av statsmakterna tillagts densamma.
Med fortsättningsskolans inläggande i folkskolan skulle för den sistnämnda
värdet av det sjunde skolåret i hög grad reduceras. Med hänsyn
till de många former, varunder vår folkskola arbetar, och det skiftande
arbetssätt, som måste tillämpas vid undervisningens meddelande, möter enligt
de sakkunnigas mening inläggandet av fortsättningsskolans lärostoff i
folkskolan stora tekniskt pedagogiska och organisatoriska svårigheter, för att
icke säga hinder. Härtill komme, att en sådan åtgärd skulle för en stor del
av landets skolbarn innebära en försämring i utbildningshänseende, nämligen
för den kategori av lärjungar, omfattande icke mindre än en tredjedel
av i folkskolan skolpliktiga, som för närvarande äro tillförsäkrade undervisning
i sjuårig folkskola jämte minst ettårig fortsättningsskola. Det vore
följaktligen icke möjligt, uttala de sakkunniga, att utan skada för vår folkundervisning
i det hela i den obligatoriska sjuåriga folkskolan inbygga fortsättningsskolans
kurs. Fortsättningsskolans stora värde och den allt mer
ökade uppskattningen av densamma utgöra enligt deras mening ytterligare
starka skäl för dess bibehållande såsom en fristående kurs, även efter införandet
av allmän obligatorisk sjuårig folkskola. I fråga örn fortsättningsskolpliktens
omfattning föreslås, att fortsättningsskolan skall kunna inskränkas
till en årskurs örn minst 180 timmar. Det har av de sakkunniga betonats,
att undervisningen borde allt starkare anknytas till det praktiska livets
behov. Särskilt vore det önskvärt, att undervisningen i husligt arbete gjordes
obligatorisk för flickor, som avgått från folkskolan. För en sådan reform
torde emellertid, framhålles i betänkandet, en närmare utredning krävas,
vilken snarast borde komma till stånd.
De i ärendet hörda myndigheterna hava i allmänhet uttalat sin anslutning
till de sakkunnigas uppfattning i hithörande frågor. Jag har särskilt
uppmärksammat, att ett betydande antal av dessa myndigheter betonat, att
fortsättningsskolan år från år i ökad grad tillvunnit sig föräldrarnas förtroende,
särskilt då den yrkesbestämda fortsättningsskolan, vilken numera,
såsom av det föregående framgår, har ungefär samma omfattning som den
allmänna.
Med hänsyn till de, så vitt jag kan bedöma, sakligt vägande skäl, som
sålunda förebragts till förmån för fortsättningsskolans bibehållande, och myndigheternas
praktiskt taget enhälliga uppslutning kring fortsättningsskolan
föranledes jag att frångå den ståndpunkt, som jag antydde i direktiven för
utredningen. Vad som för mig härvidlag varit avgörande är icke allenast det
förhållandet, att den ifrågavarande skolformen numera synes hava arbetat
sig in i folkmedvetandet och synbarligen röner livlig uppskattning även
bland dem, som vid fortsättningsskolans allmänna införande tillhörde den
dåvarande mot nämnda skolform riktade föräldraopinionen, utan även den
omständigheten att fortsättningsskolans uppgifter och lärostoff äro av sådan
karaktär, att, enligt vad utredningen ger vid handen, fortsättningsskolans undervisning
icke kan med fördel lämpas efter folkskolans förhållanden. Än vidare
måste jag tillägga det faktum en mycket stor betydelse, att fortsättningsskolans
slopande såsom en obligatorisk skolform, på sätt de sakkunniga och myndigheterna
påvisat, i realiteten skulle medföra en försämring av utbildningsmöjligheterna
för en stor del av landets ungdom. Med hänsyn härtill och
då de sakkunnigas utredning ävensom de hittills vunna erfarenheterna från
de nuvarande fortsättningsskolekurser om 180 timmar, som äro anordnade
som påbyggnad av sjuårig folkskola, ådagalagt möjligheten av att i flertalet
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
13
fall inskränka fortsättningsskolans lärotid efter införande av sjunde skolår
till endast en årskurs om minst 180 timmar, utan att fortsättningsskolans
speciella uppgift såsom en mera praktiskt inriktad ungdomsskola därigenom
förfelas, linner jag mig böra i princip ansluta mig till de sakkunnigas föreliggande
förslag. Jag biträder även de sakkunnigas uppfattning, att undervisningen
i den obligatoriska fortsättningsskola, som sålunda enligt min
mening bör följa på sjuårig lärokurs, bör inriktas huvudsakligen på under
visning i praktiskt betonade ämnen. I detta hänseende hava de sakkunnigas
förslag rönt genklang även hos ett stort antal av de hörda myndigheterna
och åtskilliga förslag hava framlagts, vilka torde böra vinna beaktande
vid de fortsatta strävandena att förbättra fortsättningsskolan och
att stärka dess ställning.
Skolöverstyrelsen, som i övrigt anslutit sig till de sakkunnigas föreliggande
förslag, har ifrågasatt, att de skoldistrikt, som funne förhållandena
påkalla, att fortsättningsskolans undervisningstid utsträcktes antingen genom
en ökning av timtalet till mer än 180 i en årskurs eller att en redan
beslutad andra årskurs bibehålies eller att en ny sådan införes, borde medgivas
rätt därtill. Ifrågavarande skoldistrikt borde även erhålla statsbidrag
för den utsträckta undervisningen enligt de grunder, som gälla eller kunde
komma att gälla för de normala fallen. Detta förslag, vilket synes ansluta
sig till vissa av domkapitlet i Luleå uttalade önskemål örn utöver 180 timmar
utsträckt undervisningstid i den fortsättningsskola, som skulle komma
att finnas, sedan sjuårig skolplikt införts, lärer överensstämma med syftet
i de sakkunnigas förslag i ämnet. Detta förslag förutsätter nämligen, såsom
av det föregående framgår, att timtalet i furtsättningsskolorna skall kunna
utsträckas till att omfatta mer än 180 timmar.
Bestämmelsen att vid sjuårig folkskola fortsättningsskolan skall omfatta
en årskurs örn 180 timmar torde böra gälla såsom ett minimikrav för fortsättningsskola,
som bygger på heltidsläsande skola. Vad angår halvtidsläsande
skolor torde, såsom nu är fallet, minimitiden för årskursen böra
vara 270 timmar. Hinder bör emellertid ej möta att, såsom för närvarande
gäller, med rätt till statsbidrag utsträcka undervisningstiden härutöver.
Örn, såsom önskligt är, undervisningen i fortsättningsskolan erhåller
en alltmer praktisk betoning, torde säkerligen i viss utsträckning
behov yppa sig att öka kursens timantal utöver vad nyss angivits, även
örn flertalet skoldistrikt torde komma att nöja sig med en årskurs av
minimilängd. Särskilt torde nämnda behov komma att göra sig gällande
för hushållsundervisningens vidkommande. Enligt min mening bar staten
anledning att stödja en sådan utveckling. Ej heller synes skäl föreligga att
kategoriskt föreskriva, att fortsättningsskolundervisningen må omfatta endast
en årskurs. Därest särskilt, av skoldistriktet styrkt behov därav föreligger,
bör möjlighet beredas att anordna två sådana kurser. En dylik anordning
förekommer, såsom av överstyrelsens utlåtande framgår, redan nu som påbyggnad
på sjuårig folkskola. Däremot torde det — med hänsyn till den
långa skolplikt, som i sådant fall skulle komma att föreskrivas — ej vara
lämpligt att medgiva rätt till anordnande av tre årskurser. I båda fallen -—
alltså såväl i fråga örn ökning av timtalet som i fråga örn anordnande av
två årskurser — lärer det böra ankomma på skoldistrikten att göra framställning
i ämnet och på skolöverstyrelsen att pröva sådan framställning. Närmare
bestämmelser rörande de former, under vilka framställningar av denna
art böra avgöras, böra i sinom tid meddelas av Kungl. Majit. Den utöver
14
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
normaltiden ökade undervisning i fortsättningsskolan, som sålunda i särskilda
fall kan komma att anordnas, torde böra vara obligatorisk för de lärjungar,
som därav beröras. Sammanlagda tiden i fortsättningsskolan bör ej få omfatta
längre tid än den nuvarande maximitiden för skolplikt i fortsättningsskolan
eller 540 timmar. Statsbidrag för densamma bör utgå enligt nu
gällande regler.
De sakkunniga hava uttalat önskvärdheten av att undervisningen i husligt
arbete göres obligatorisk för alla flickor, som avgå från folkskolan, samt
att denna undervisning förlägges till fortsättningsskolan. Jag anser mig böra
redan i detta sammanhang uttala min tillfredsställelse med detta förslag,
som dock, såsom de sakkunniga även påpeka, tarvar närmare utredning.
Det är min avsikt att senare ägna ytterligare uppmärksamhet åt detta utredningsspörsmål,
som i enlighet med överstyrelsens i dess ovanberörda utlåtande
uttalade uppfattning jämväl innesluter frågan om ordnande av de
vid fortsättningsskolorna anställda lärarnas anställnings- och pensionsförhållanden.
Utredningen i ämnet bör följaktligen bedrivas i samband med
den pågående utredningen om anställnings- och avlöningsvillkoren för olika
kategorier av lärarpersonal.
I anslutning till de sakkunnigas uttalande på denna punkt, må uppmärksamheten
riktas på att ett biträdande av mitt ovannämnda förslag sannolikt
kommer att så småningom medföra en, av allt att döma, ej obetydlig
reduktion av det allmännas utgifter för fortsättningsskolan, enär barnantalet
i fortsättningsskolan genom dess begränsning i flertalet fall från två till i
regel en årskurs kommer att minskas till inemot hälften, vilket torde komma
att möjliggöra ytterligare centralisering av fortsättningsskolväsendet.
De sakkunnigas förslag i fråga om den sjuåriga folkskolans yttre och inre
organisation kan jag i huvudsak biträda. Liksom de sakkunniga anser jag,
att småskolestadiet normalt bör omfatta de två första klasserna och folkskolestadiet
de fem övriga klasserna, dock med möjlighet att, därest lokala
eller andra förhållanden så motivera, i likhet med vad nu stundom är fallet,
anordna treårigt småskolestadium och fyraårigt folkskolestadium.
Beträffande den sjunde klassens ställning i förhållande till övriga klasser
torde det normala böra vara, att det sjunde året användes till ett fördjupat
och förstärkt inhämtande av lärokursen i folkskolans vanliga ämnen. Men
jag anser det angeläget att för sådana fall, där särskilda godtagbara skäl
förebringas för att i viss mån giva undervisningen i sjunde klassen en
annan mera praktiskt betonad inriktning, något som väl i allmänhet icke
kommer att ifrågasättas annat än för A-skolor, alltför snäva regler, som
verka hindrande för en sådan utveckling, icke uppställas. Det torde böra
ankomma på skolöverstyrelsen att under hänsynstagande till olika orters
behov meddela fastställelse å dylik särskild kursplan. Eljest torde till ledning
vid fastställande av kursplaner för sjuårig folkskola kunna åtminstone
tills vidare tjäna ej allenast de planer för sådan skola, som redan föreligga
i 1919 års undervisningsplan utan även de förslag till kursplaner, som, på
sätt de sakkunniga erinrat, av skolöverstyrelsen i annat sammanhang framlagts
i dess underdåniga utlåtande av den 19 oktober 1928. Såsom de sakkunniga
framhållit bör för övrigt frågan örn kursplaner för sjuårig folkskola
ägnas särskild uppmärksamhet under övergångstiden.
Någon ändring i de nuvarande bestämmelserna rörande anknytning av
folkskolan till andra bildningslinjer finner jag lika litet som de sakkunniga
och överstyrelsen vara av behovet påkallad. Ej heller har jag i detta sam
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
15
manhang anledning framställa någon erinran mot de av de sakkunniga
föreslagna ändrade bestämmelserna örn skolplikt och örn avgång från folkskola.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid företaga
dessa och med föreliggande förslag i övrigt sammanhängande författningsfrågor
till ytterligare övervägande.
Jag anser mig böra särskilt betona vikten av att det tillses, att folkskolans
utvidgning till sjuårig icke medför svårigheter för barnen att bevista
konfirmationsundervisningen. Härutinnan föreligga emellertid, enligt vad jag
inhämtat, de bästa erfarenheter från de skoldistrikt, där sjuårig folkskola
redan finnes.
Vad till sist angår anslagsfrågorna för nästkommande budgetår, har överstyrelsen
berört spörsmålet örn den inverkan på organisationen av folkskoleseminarierna,
som ett bifall till föreliggande förslag kan medföra. I anledning
härav vill jag erinra, att i förslaget till organisation av sagda seminarier
beräknats enligt min mening rikligt tilltagna marginaler för mötande
av det merbehov av folkskollärare, som i en framtid kan uppstå, därest
obligatoriskt sjunde skolår införes. Beräkningarna rörande de för nästa
budgetår för nämnda utbildningsanstalter erforderliga anslagen påverkas
givetvis icke av de förslag, som här framläggas. Vad överstyrelsen anfört
rörande eventualiteten av en i framtiden inträdande ökning av kostnaderna
för anordnande av inackordering av skolbarn och av skolskjutsar, ger mig
icke i detta sammanhang anledning till särskilt uttalande. Den enda merkostnad,
som vid bifall till ovanstående förslag skulle belöpa på nästa budgetår,
är enligt det föregående det av de sakkunniga och skolöverstyrelsen
ifrågasatta särskilda anslaget till anordnande av försök med förstärkningsanordningar
i skolor av B 2-formen. Då, såvitt nu kan bedömas, kostnaderna
för ifrågavarande förstärkningsanordningar komma att utgöras av ersättningar
till lärare för övertidstjänstgöring, torde det icke vara erforderligt
att för ändamålet anvisa ett särskilt anslag. Lämpligen bör riksdagens
medgivande inhämtas, att av förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt
lärare vid folkskolor må användas högst 10,000 kronor till anordnande av
sådana förstärkningsanordningar under nästa budgetår. Att på grund härav
höja förevarande anslag, som enligt Kungl. Majits förslag under punkten
143 i årets åttonde huvudtitel, skulle för nästa budgetår uppföras med
62,350,000 kronor, lärer icke erfordras. Beträffande grunderna för dispositionen
av nämnda belopp å 10,000 kronor torde bestämmelser få meddelas
av Kungl. Majit efter förslag av skolöverstyrelsen. De ersättningar till lärare,
som från anslaget skulle utgå, kunna uppenbarligen icke bliva prejudicerande
i löneregleringsavseende, då här är fråga örn en extraordinär anordning
av ren försökskaraktär.
Länsstyrelsen i Göteborg har uttalat, att det icke torde vara med billighet
och rättvisa förenligt att tvångsvis införa sjuårig folkskola och låta
skoldistrikten, såsom fallet skulle bliva med nuvarande bestämmelser örn
rekvisition av avlöningsmedel, förskjuta medel för täckande av utgifterna
härför under ett helt år med åtföljande ränteförluster. Länsstyrelsen har
därför ifrågasatt en bestämmelse om att förskott å statsmedel för det budgetår,
under vilket införandet av den sjuåriga kursen ägt rum, skulle utgå
även å de beräknade statsbidragen för avlöning åt nyanställda lärare. Detta
påpekande utgör ett enligt min mening värdefullt uppslag, vilket synes
böra vinna beaktande. Att redan för nästa budgetår införa en sådan anordning
lärer emellertid icke vara erforderligt. Förslag i ämnet torde
efter ytterligare utredning lämpligen böra framdeles komma under prövning.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
I detta sammanhang tillåter jag mig slutligen beröra en vid sidan örn
ämnet liggande fråga, som angår dispositionen av nyssnämnda anslag.
I anledning av propositionen nr 174/1935 beslöt riksdagen (skrivelse nr
359), att i samband med statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet
meddela föreskrifter, som åsyftade att bereda staten ökat inflytande
och kontroll med avseende å folkskoleväsendets handhavande. Enligt
dessa föreskrifter skulle lärare vara skyldig underkasta sig förflyttning
från ett skoldistrikt till ett annat. För flyttningskostnaderna skulle läraren
erhålla ersättning av statsmedel. Vidare medgav riksdagen, att ersättning
för flyttningskostnad skulle efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt
fall av statsmedel utgå till lärare, som från skoldistrikt med övertalig lärartjänst
erhållit frivillig förflyttning till annat skoldistrikt.
I samband med omförmälda emellertid beslut meddelas icke föreskrifter,
från vilket anslag berörda flyttningsersättningar finge gäldas. Riksdagens
medgivande torde böra inhämtas, att, såvitt angår budgetåren 1935/
1937, må för nämnda ändamål anlitas ovannämnda förslagsanslag till bidrag
till avlöning åt lärare vid folkskolor. Eftersom berörda anslag närmast är
avsett för bestridande av avlöningar, bör den av mig nu förordade anordningen
endast erhålla tillfällig karaktär. För ett kommande budgetår torde
efter ytterligare utredning särskilt anslag böra ställas till förfogande för
ändamålet.
Av propositionen inhämtas följande av 1934 års sakkunniga upprättade
sammandrag av de beräknade merkostnaderna för ett allmänt införande av
ett sjunde skolår:
A. Utgifter för undervisningslokaler.
Byggnadskostnader.
För staten För kommunerna
kronor kronor
(Totalkostnad 13,000,000)..... — —
Årlig merutgift vid byggnads
kostnadernas
fördelning på
25 år................. 390,000 130,0001
Underhållskostnader
(kostnader för underhåll, inventarier, undervisningsmateriel,
bränsle, lyse och städning).
Årlig merutgift............ 65,000 520,000 585,000
B. Utgifter för lärarpersonal.
Ordinarie lön.
För staten För kommunerna Summa
kronor kronor kronor
Årlig merutgift............ 899,000 — 899,000
Summa
kronor
520,000
1 Jämte under amorteringstiden eventuellt löpande ränta.
17
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Provisorisk avlöningsförbät trin g.
Årlig merutgift............ 81,000 — 81,000
Dyrtidstillägg.
Årlig merutgift............ 242,000 — 242,000
Tjänstebostäder.
(Totalkostnad 9,500,000)...... — — —
Årlig merutgift (inberäknat kostnader
för underhåll och uppvärmning)
.............. 55,000 455,000 510,000
Summa kronor årlig merutgift 1,732,000 1,105,000 2,837,000
Såsom kommentarer till ovannämnda sammandrag hava de sakkunniga
anfört bland annat följande:
De totala engångsutgifterna för genomförande av ett sjunde skolår såsom
en obligatorisk anordning, d. v. s. kostnaderna för anskaffande av lärosalar
och tjänstebostäder, skulle enligt ovanstående belöpa sig till 22,500,000
kronor. Medelpriset per lärosal är, framhålla de sakkunniga, därvid så pass
högt beräknat, att det kan anses inkludera även kostnaden för den första
uppsättningen inventarier och undervisningsmateriel.
Man torde emellertid enligt de sakkunnigas mening kunna förutsätta, att
denna summa, 22,500,000 kronor, icke skall komma att på en gång, under
ett enda eller ens ett fåtal finansår, belasta statens och kommunernas budget.
Ej endast med hänsyn till det sannolika sättet för reformens genomförande
utan även på grund av den antagliga formen för finansiering av
den erforderliga byggnadsverksamheten vore det berättigat att utgå från,
att ifrågavarande kostnader komme att fördelas på en längre tid. Vad
anginge den på staten belöpande andelen av kostnaderna för de nya lärosalarna,
följde av 1935 års riksdagsbeslut, att den kortaste tidsperiod, som
kunde ifrågakomma, vore 25 år. Kommunerna torde i stor utsträckning
komma att anskaffa det behövliga byggnadskapitalet genom långfristiga
amorteringslån. Vidare torde man få räkna med att reformen kommer att
genomföras successivt. De sakkunniga hava därför ansett även nu ifrågavarande
kostnader böra beräknas i årsbelopp. Därvid måste likväl uppmärksammas,
att berörda kostnader icke ägde permanent natur, liksom
övriga i förestående sammanställning upptagna årsutgifter, utan efter kapitalbeloppets
slutan!ortering försvunne. I fråga om tjänstebostäderna förelåge
dock här det förhållandet, att den på kommunernas anpart upptagna summan
av 455,000 kronor innefattade jämväl underhållskostnader, varför blott
en del av denna summa efter kapitalets slutamortering försvunne. Den på
staten uppförda summan för tjänstebostäder avsåge det årligen utgående
tjänstebostadsbidraget och vore alltså en permanent årlig utgift.
Vidare påpekas, att, på sätt av de sakkunnigas redogörelse för beräkningarna
framgått, de angivna beloppen representera nettoökningen, sålunda
nämligen, att hänsyn jämväl tagits till den kostnadsminskning, som möjliggöres
till följd av nedgången i barnantal och olika rationaliseringsåtgärder.
Särskilt minskningen i barnantalet gjorde, att kostnadsberäkningarna
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 110. 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Utskottet.
för genomförandet av ett sjunde skolår tedde sig avsevärt mycket gynnsammare,
än örn denna faktor ej förelegat.
Av sammanställningen framgår, att reformen i nuvarande läge kan beräknas
medföra en total årlig merutgift av 2,840,000 kronor. Av merutgiften
belöper omkring 1,100,000 kronor på undervisningslokaler och omkring
1,740,000 kronor på lärarlöner och tjänstebostäder. Mellan staten och kommunerna
fördelar sig merutgiften sålunda att omkring 1,750,000 kronor
faller på staten och omkring 1,100,000 kronor på kommunerna. Härtill
kommer för statens del kostnaden för de av de sakkunniga föreslagna förstärkningsåtgärderna
vid vissa former av sjuårig folkskola, uppskattad till i
medeltal 257,000 kronor per år.
Det visade sig alltså, yttra de sakkunniga, att kostnadsökningen kunde
inskränkas till en summa, som motsvarade blott omkring 1.9 procent av det
allmännas årliga totalutgifter för folkskoleväsendet i dess helhet. För kommunernas
finanser skulle utgiftsökningen innebära en höjning av medelutdebiteringen
för hela riket med knappa 3 öre. Det vore uppenbart, att för de
enskilda kommunerna ökningens relativa storlek komme att växla i ganska
hög grad; dock framginge av utredningen, att för ett mycket stort antal
kommuner utgiftsökningen måste bliva av jämförelsevis ringa betydelse.
Efter omfattande utredningar och i huvudsaklig överensstämmelse med
ett av särskilda sakkunniga uppgjort förslag har frågan örn införande av
obligatorisk sjuårig folkskola i vårt land förelagts riksdagen.
Departementschefen har inledningsvis uppehållit sig vid de skäl, som
han funnit tala för en utsträckning av folkskolans lärotid, och härvid särskilt
framhållit, att kravet härpå måste betraktas såsom det för närvarande
förnämsta målet för reformsträvanden på folkundervisningens område.
Härför talade bland annat de ökade krav på den enskilde medborgarens
insikter och kunnighet, som framkommit på grund av samhällets och samhällslivets
omvandling under de närmare 100 år, då undervisningstiden vid
folkskolan varit praktiskt taget oförändrad. Från många håll hade betygats,
att folkskolan icke förmådde på ett nöjaktigt sätt fylla de bildnings- och
uppfostringskrav, som numera måste ställas på den elementära medborgarskolan.
Såväl pedagogiska som psykologiska skäl talade för en utsträckt
skolplikt. Genom den förstärkning av folkskolan i städerna, som ägt rum
därigenom att dessa i stor utsträckning frivilligt utbyggt sin folkskola till
sjuårig, hade uppstått en kvalitetsskillnad mellan folkskolan i stad och på
landet, innebärande en social orättvisa gentemot landsbygdens befolkning.
Departementschefen har vidare framhållit vissa omständigheter, som kunna
sägas hava i särskild grad aktualiserat det föreliggande reformkravet, bland
annat 1935 års riksdags beslut örn statens övertagande av vissa kostnader
för folkskoleväsendet, varigenom reformen icke komme att i lika hög grad
som tidigare skulle hava varit fallet belasta kommunernas ekonomi. Departementschefen
har vidare funnit de beräknade kostnaderna för reformen
för statsverket icke vara sådana, att de borde utgöra hinder för reformens
genomförande. För ett genomförande av reformen just nu finner departe
-
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
19
mentschefen vidare tala de minskningar i anslagen till folkskoleväsendet,
som för framtiden äro att emotse på grund av rationaliseringsåtgärderna
och det sjunkande barnantalet.
Härefter har departementschefen framlagt de skäl, som enligt hans uppfattning
tala för att förlängningen av undervisningstiden vid folkskolan bär
göras obligatorisk.
I detta sammanhang har departementschefen till behandling upptagit
frågan örn möjligheterna att allmänt genomföra sjuårig lärotid även vid
vissa svagare skolformer. Departementschefen har framhållit, att vissa
svårigheter troligen komma att uppstå i fråga om en del av de svagare skolformerna.
Han har härvid erinrat, att flertalet myndigheter betonat, att
dessa svårigheter icke finge överskattas. Erfarenheterna från arbetet i sjuårig
folkskola hade givit vid handen, att denna skolform vore pedagogiskt
och undervisningstekniskt den sexåriga väsentligt överlägsen. Mot framkommet
förslag att med hänsyn till berörda olägenheter begränsa reformen
till att för närvarande avse endast de starkare skolformerna hade gjorts
gällande, att just de skolformer, som mest vore i behov av ökad tid för
ernåendet av ett fördjupat undervisningsresultat, genom en sådan åtgärd
skulle berövas möjligheten att i detta hänseende ernå förbättring.
Departementschefen har för egen del instämt i dessa synpunkter och särskilt
betonat, att det enligt hans mening ej gärna kunde ifrågakomma att
ytterligare markera skillnaden mellan utbildningsmöjligheterna för städernas
och de tätare bebyggda samhällenas befolkning, å ena sidan, och den
rena landsbygdens befolkning, å andra sidan. Den föreliggande utredningen
syntes hava till fullo klarlagt, att berörda olägenheter kunde i väsentlig
grad avhjälpas genom att införa särskilda förstärkningsåtgärder vid de
mest ömtåliga skolformerna, nämligen B 3- och D 1-formerna. Mot de sakkunnigas
av skolöverstyrelsen tillstyrkta förslag till sådana förstärkningsåtgärder
— införande av obligatorisk övertidsläsning under en månad vid
sjuåriga skolor av nämnda former de år, nybörjare intagas, och under förutsättning
att barnantalet uppgår till minst 12 — har departementschefen
förklarat sig icke hava någon erinran att göra liksom icke heller mot att
kostnaderna för nämnda övertidsläsning gäldas av statsmedel. Departementschefen
har vidare erinrat, att även beträffande en del andra skolformer,
särskilt B 2-skolan, vissa förstärkningsåtgärder ifrågasatts. Dessa
åtgärder skulle enligt de sakkunnigas mening närmast gå ut på att begränsa
lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna. Från olika håll hade starkt
understrukits vikten av att begränsande åtgärder av denna art vidtoges
även oberoende av frågan om den sjuåriga folkskolans införande. För egen
del har departementschefen uttalat sympatier för detta redan länge på
dagordningen stående önskemål. Det torde emellertid, har han framhållit,
icke vara möjligt och ej heller för ett ställningstagande till den föreliggande
frågan erforderligt att nu närmare ingå på berörda, ekonomiskt ganska
20
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
vittsyftande spörsmål. Däremot har departementschefen tillstyrkt förslaget
att med understöd av statsmedel vidtaga de av de sakkunniga och överstyrelsen
förordade försöken med ifrågakommande förstärkningsanordningar
av annan art vid B 2-skolor, exempelvis beredande av ökade möjligheter
till särskild undervisning av olika klasser.
Departementschefen har slutligen i detta sammanhang framlagt förslag
till övergångsanordningar. Härtill återkommer utskottet i det följande.
I motionerna I: 357 och II: 687, II: 656 och II: 671 har yrkats avslag på
Kungl. Maj:ts här förevarande förslag i dess helhet. I förstnämnda båda
motioner har bland annat framhållits, att det avsedda målet bättre skulle
kunna nås genom en revision av folkskolans nuvarande undervisningsplan
och genom ytterligare underlättande av ungdomens förvärv av medborgerliga
kunskaper. Till stöd för det i motionen II: 656 framförda avslagsyrkandet
ha främst framhållits de svårigheter, ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag
skulle medföra för landsbygdens befolkning, ävensom de härmed förenade
ökade kostnaderna, icke minst för de små och ekonomiskt svagare kommunerna.
I motionen II: 671 har bland annat framhållits, att det syntes anmärkningsvärt
att, innan man ginge in för en kvantitativ utökning av skolans
längd, man icke undersökte, huruvida man icke kunnat nå åsyftat resultat
genom en minskning av klasserna och förbättring av skolformerna, varigenom
bland annat hemmets intressen hade kunnat bättre tillgodoses.
I motionen ha i anslutning härtill framlagts vissa förslag till revision av
gällande undervisningsplan för folkskolan, till vilka utskottet senare återkommer.
Ytterligare hava framförts vissa anmärkningar beträffande de
ekonomiska beräkningarna; jämväl ur sociologisk synpunkt hava anmärkningar
framställts.
Frågan örn den sjuåriga lärotidens införande vid de svagare skolformerna
har varit föremål för framställningar i motionerna II: 660 och II: 672.
I motionen II: 660 har hemställts, att folkskolan vid formerna B 2, B 3
och D 1 skalle kunna få omfatta sex årsklasser under förutsättning att en
fortsättningsskola med 540 undervisningstimmar, fördelade på två undervisningsår,
anordnas. I motionen II: 672 har föreslagits, att folkskolan skall
omfatta sju årsklasser i skolformerna A och B 1 men att den i andra
lägre skolformer skall omfatta minst sex årsklasser. Tillika har hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredningrörande
möjligheterna för en snabbare avveckling av folkskolans undantagsformer
och örn ett bättre organiserande av landsbygdens folkskolor i
allmänhet. I motionen II: 656 ha vidare som skäl för det i densamma framförda
avslagsyrkandet framhållits de svårigheter, som skulle uppkomma för
B 2-, B 3- och D 1-skolorna.
De av departementschefen berörda frågorna örn ökade lärarkrafter och
minskning av lärjungeantalet hava jämväl varit föremål för uppmärksamhet
i vissa motioner.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
21
I motionen I: 358 har sålunda hemställts, att riksdagen ville ägna uppmärksamhet
åt att om möjligt erforderliga medel beviljas för anskaffande
av tillräckliga lärarkrafter och för beredande av möjligheter till minskning
av lärjungeantalet i alltför stora skolklasser. Vidare har i motionen II: 671
framhållits möjligheten av en förstärkning av den sexåriga folkskolan genom
en förbättring av skolformerna medelst minskning av klassernas barnantal
och antalet samtidigt undervisade klasser.
I åtskilliga motioner hava ytterligare framställningar gjorts, som avse
förstärkning av folkskolan, förändringar av dennas inre arbete m. m. Här
till återkommer utskottet i det följande i samband med sin behandling av
frågan om den sjuåriga folkskolans yttre och inre organisation.
Den förebragta utredningen giver enligt utskottets uppfattning vid handen,
att rätta tiden för en utsträckning av folkskolans lärotid nu måste
anses vara inne. De skäl härför, som anförts av de sakkunniga, i ämnet
hörda myndigheter — särskilt skolöverstyrelsen — och departementschefen,
hava synts utskottet tungt vägande. Givetvis kan utskottet icke bortse
från att vissa svårigheter kunna bliva förbundna med förslagets genomförande.
Dylika måste för övrigt alltid beräknas uppkomma, när det gäller
en omorganisation av här förevarande omfattning. Men genom de övergångs-
och andra anordningar, som föreslagits och till vilka utskottet i det
följande återkommer, torde dessa svårigheter enligt utskottets uppfattning
icke bliva av den storleksgrad, att de böra förhindra ett genomförande av
de föreslagna åtgärderna. Härtill kommer vidare, att de ekonomiska förutsättningarna
för den ifrågasatta reformen just nu synas vara gynnsamma på
grund av de kostnadsminskningar för folkskoleväsendet, som — på sätt
departementschefen framhållit — äro att emotse genom rationaliseringsåtgärderna
inom folkskoleväsendet och det sjunkande antalet barn i skolåldern.
Av nu anförda skäl har utskottet funnit sig böra i princip tillstyrka
Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag och avstyrker följaktligen de i motionerna
I: 357 och II: 687, II: 656 och II: 671 framförda avslagsyrkandena.
Utskottet tillstyrker likaledes Kungl. Maj:ts förslag, att de föreslagna
nya grunderna angående folkskolekursens omfattning skola fastställas att
äga giltighet från och med den 1 jidi 1936.
På de skäl, som av departementschefen anförts, finner sig utskottet böra
tillstyrka förslaget, att det sjunde skolåret skall fogas till den nuvarande
folkskolan som en obligatorisk beståndsdel av densamma. Under utredningsarbetets
gång hava åtskilliga uppslag undersökts, varigenom en dylik
bestämmelse skulle onödiggöras, men vid en närmare prövning hava dessa
visat sig antingen sannolikt icke inom rimlig tid kunna leda till det uppställda
målet eller medföra icke önskvärda konsekvenser.
De av utskottet i det föregående påpekade svårigheterna för reformens
genomförande äro i stor utsträckning förbundna med frågan örn möjlig
-
22
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
heterna att allmänt genomföra sjuårig lärotid även vid vissa svagare
skolformer. Denna fråga har varit föremål för stor uppmärksamhet.
Utskottet finner sig redan av principiella skäl icke kunna förorda, att
här förevarande skolformer — praktiskt taget uteslutande i användning
på landsbygden — skulle undantagas från den föreslagna reformen,
om vars behövlighet för hela landets skolväsen utskottet är övertygat.
Härtill kommer vidare, att man icke bör förbise det förhållandet,
att elevantalet i dessa skolor mestadels är ringa, vilket måste underlätta
reformens genomförande. En uppdelning skulle jämväl i praktiken medföra
såväl inkonsekvenser som svårigheter. Exempelvis äro de skoldistrikt talrika,
där skolor av såväl högre som lägre skolform finnas. I dessa skulle
alitsa barnen få olika lång skoltid, beroende på i vilken skola de fullgöra
sin skolplikt. Understundom förändras vidare B 1-skolor till B 2-skolor och
omvänt på grund av förskjutningar i barnantalet. Om en B 2-skolas förvandling
till B 1-skola skulle medföra en förlängning av skoltiden, kan detta
tänkas understundom komma att försvåra och fördröja en välmotiverad
organisationsändring. Med de av departementschefen förordade förstärkningsanordningarna
torde vidare de befarade svårigheterna kunna väsentligt
minskas.
Av nu anförda skäl finner sig utskottet böra tillstyrka förslaget jämväl
i denna del och avstyrker följaktligen vad i motionerna II: 660 och II: 672
härutinnan hemställts.
I detta sammanhang vill utskottet till behandling upptaga det i motionen
II: 672 framförda yrkandet om verkställande av utredning om en snabbare
avveckling av folkskolans undantag sformer.
Såsom av de sakkunnigas av departementschefen delvis återgivna undersökningar
framgår, har procenten av de barn, som undervisas i halvtidsläsande
skolor å landsbygden, under de senare åren högst väsentligt minskats.
Intet synes tala för att denna utveckling skulle helt upphöra eller
i någon större omfattning avtaga. Utskottet vill i detta hänseende erinra
örn vad redan åstadkommits med tillhjälp av anslagen till skolskjutsar,
till inackordering av skolbarn och till skolhem. Enligt utskottets uppfattning
torde man först böra ännu någon tid avvakta resultaten av den pågående
utvecklingen, innan ytterligare åtgärder från statsmakternas sida
vidtagas. På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna
tillstyrka vad i motionen II: 672 yrkats, så vitt nu är i fråga.
Den av departementschefen förordade förstärkningsåtgärden vid de ömtåliga
skolformerna, nämligen B 3- och D 1-formerna — införandet av obligatorisk
övertidsläsning enligt vissa närmare angivna grunder — har icke
givit utskottet anledning till erinran liksom icke heller förslaget, att kostnaderna
för nämnda övertidsläsning skola gäldas av statsmedel.
De beträffande B 2-skolorna föreslagna förstärkningsåtgärderna skulle
enligt de sakkunnigas uppfattning närmast gå ut på att begränsa lärjunge
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
23
antalet i undervisningsavdelningarna. Departementschefen har uttalat
sympatier för detta önskemål men framhållit, att det icke torde vara möjligt
och icke heller för ett ställningstagande till den föreliggande frågan
erforderligt att ingå på berörda, ekonomiskt ganska vittsyftande spörsmål.
Här förevarande fråga har, såsom tidigare erinrats, upptagits till behandling
i motionerna I: 358 och II: 671.
Utskottet delar den under ärendets handläggning uttalade uppfattningen
örn vikten av att lärjungeantalet begränsas i lärara vdelningarna. Enligt
utskottets uppfattning torde detta vara en förutsättning för att det
obligatoriska sjunde skolåret skall kunna giva vad med detsamma avsetts.
Utvecklingen synes emellertid, på sätt närmare framgår av vissa av de
sakkunniga (å sid. 119 i deras betänkande) meddelade siffror, under senare
år hava kännetecknats av en fortgående minskning av medeltalet barn per
läraravdelning. Med hänsyn härtill och jämväl till de av departementschefen
framförda skälen finner sig utskottet icke böra förorda, att riksdagen
nu hos Kungl. Majit anhåller om vidtagande av särskilda åtgärder i frågan,
och avstyrker fördenskull vad i motionerna I: 358 och II: 671 härutinnan
hemställts. Utskottet utgår härvid från att denna för skolväsendets förbättring
viktiga fråga allt fortfarande blir föremål för Kungl. Maj:ts och
vederbörande skolmyndigheters uppmärksamhet.
Vad Kungl. Majit i här förevarande hänseende föreslagit har icke givit
utskottet anledning till erinran.
Departementschefen har i anslutning till av de sakkunniga framlagt förslag
förordat en övergångstid av tio år, d. v. s. att övergången till sjuårig
skola skulle äga rum i regel senast med ingången av läsåret 1946—1947.
Enligt förslaget skulle intet skoldistrikt utan eget medgivande kunna åläggas
att förändra någon folkskola till sjuårig tidigare än med ingången av
läsåret 1940—1941, alltså örn fyra år. Efter nämnda tidpunkt skulle Kungl.
Majit äga befogenhet att, sedan allsidig och grundlig utredning föregått,
mot skoldistriktets bestridande bestämma, att sjuårig skolkurs skall införas
före övergångstidens slut. Tillika skulle Kungl. Majit äga att även efter
övergångstidens tilländalöpande medgiva skoldistrikt anstånd i större eller
mindre omfattning med införande av sjuårig skolkurs. Departementschefen
har slutligen i fråga örn förhållandena under övergångstiden understrukit
de sakkunnigas framhävande av det önskvärda i att omläggningen
till sjuårig folkskola såvitt möjligt sker i samförståndets tecken.
Frågan om övergångstiden har varit föremål för yrkanden i flera av
motionerna. I motionerna I: 318 och lii 659 har sålunda hemställts, att
riksdagen måtte besluta en övergångstid av tio år, under vilken tid skoldistrikten
skulle bibehållas vid sin fulla självbestärnningsrätt. I motionerna
I: 356 och lii 684 har likaledes yrkats på beslut om en fullt effektiv
övergångstid av tio år, så att före läsåret 1946—1947 sjuårig skolkurs icke
skulle få införas utan vederbörande skoldistrikts medgivande.
24
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
Jämväl yrkanden om friare direktiv vid övergången hava framförts. Sålunda
har i motionen I: 332 hemställts, att riksdagen måtte besluta att
Kungl. Majit vid utfärdandet av de närmare bestämmelserna rörande det
sjunde skolårets anordning samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma
måtte lämna fria direktiv, som möjliggöra att folkskolinspektörerna
i samråd med de lokala myndigheterna kunna, där så lämpligen må
ske, tillgodose lokala önskningar. I huvudsak enahanda yrkande har i här
förevarande hänseende framförts i motionen II: 685. Vidare har i motionen
II: 686 hemställts, att riksdagen ville uttala, att uppskov efter övergångstidens
slut bör beviljas dels då skoldistrikt är hårt skattetyngt och
ett införande av sjunde klass skulle medföra en väsentlig skattehöjning,
dels när icke avsevärd tid förflutit, sedan heltidsläsning genomförts, dels
ock då barnantalet vid folkskola av B 2-, B 3- och D 1-formerna är så stort,
att ett införande av sjunde klass icke medför en pedagogisk vinst, som står
i rimlig proportion till utökningen av lästiden.
Förslaget i propositionen örn en uppdelning av övergångstiden i två
perioder, en med full frihet för skoldistrikten och en där Kungl. Majit
skulle äga rätt att efter sig företeende omständigheter besluta om den
nya organisationens införande även mot skoldistrikts bestridande, finner
utskottet sig böra tillstyrka. Enligt utskottets förmenande skulle sannolikt
en övergångstid med full frihet för distrikten under hela perioden medföra
en anhopning av organisationsändringar mot periodens slut, varigenom
ganska stora svårigheter kunna tänkas uppstå.
Däremot har utskottet funnit den föreslagna övergångsperioden väl
knappt tilltagen. Den reform av vårt skolväsen, vars genomförande utskottet
i det föregående tillstyrkt, är av så genomgripande betydelse och
kan medföra så stora förändringar för de enskilda skoldistrikten, att utskottet
finner en ökning av övergångstiden utöver Kungl. Maj:ts förslag
motiverad. I detta hänseende har utskottet — med hänsyn tagen å ena
sidan till skoldistriktens önskemål och eventuella behov av uppskov något
längre tid och å andra sidan till önskvärdheten av att här förevarande förstärkning
av folkskolan icke skall genomföras med alltför stor tidsutdräkt
— funnit sig böra förorda, att övergångstiden bestämmes till tolv år samt
att den period, under vilken skoldistrikts medgivande skall vara erforderligt,
bestämmes till sex år och avstyrker alltså de i motionerna I: 318 och
II: 659 samt I: 356 och II: 684 framförda, häremot stridande yrkandena.
Utskottet framställer i det följande erforderligt yrkande i anslutning
härtill.
Även med denna utsträckning av övergångstiden torde fall kunna inträffa,
då ett ytterligare uppskov kan vara av behovet påkallat, och utskottet
tillstyrker alltså vad i detta hänseende i propositionen föreslagits.
Att uttömmande angiva de olika svårigheter, som kunna uppstå vid den
nya organisationens genomförande, är icke möjligt. I motionen II: 686
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
25
har emellertid uppmärksamheten riktats på vissa förhållanden, som för
de enskilda skoldistrikten kunna vara betydelsefulla nog. Utskottet utgår
från att den befogenhet, som under övergångstidens senare del och jämväl
efter densammas slut i enlighet med vad utskottet nu tillstyrkt skulle läggas
i Kungl. Maj:ts hand, kommer att användas med hänsynstagande i
möjligaste mån till berättigade önskemål från skoldistriktens sida. I detta
hänseende vill utskottet understryka såväl departementschefens uttalande
örn önskvärdheten av att omläggningen såvitt möjligt sker i samförståndets
tecken som ock att de i motionen II: 686 framförda synpunkterna på
ytterligare uppskov i den män så lämpligen låter sig göra må bliva beaktade.
Med vad nu anförts finner utskottet jämväl de i motionerna I: 332,
II: 685 och II: 686 gjorda framställningarna, såvitt nu är i fråga, tillgodosedda.
Att på sätt i motionen II: 685 påyrkats riksdagen skulle i särskild
skrivelse göra framställning i ämnet hos Kungl. Maj:t finner utskottet vid
nyss angivna förhållanden icke anledning tillstyrka.
Vad departementschefen föreslagit örn rätt för Kungl. Maj:t att, i händelse
särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning av skoldistrikt
medgiva anordnande av folkskola med större antal årsklasser än
sju har icke givit utskottet anledning till erinran.
Härefter har departementschefen ingått på frågan örn fortsättningsskolans
ställning i ett skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola.
De sakkunniga hava i detta hänseende kommit till det resultatet, att
fortsättningsskolan bör bevaras som en fristående kurs även efter införandet
av en obligatorisk sjuårig folkskola. Beträffande fortsättningsskolpliktens
omfattning hava de sakkunniga föreslagit, att fortsättningsskolan
skulle kunna inskränkas till en årskurs örn minst 180 timmar. Vidare hava
de sakkunniga betonat, att undervisningen borde allt starkare anknytas
till det praktiska livets behov.
Departementschefen har i princip anslutit sig till de sakkunnigas föreliggande
förslag och därvid framhållit, att han biträdde de sakkunnigas uppfattning,
att undervisningen i den obligatoriska fortsättningsskola, som
borde följa på sjuårig lärokurs, borde inriktas huvudsakligen på undervisning
i praktiskt betonade ämnen. Beträffande undervisningstiden har departementschefen
framhållit, att en årskurs om 180 timmar torde böra
gälla såsom ett minimikrav för fortsättningsskola, som byggde på heltidsläsande
skola. Vad anginge halvtidsläsande skolor, torde, såsom nu vore
fallet, minimitiden för årskursen böra vara 270 timmar. Hinder borde emellertid
ej möta att, med rätt till statsbidrag, utsträcka undervisningstiden
härutöver. Därest särskilt, av skoldistriktet styrkt behov därav förelåge,
borde möjlighet beredas att anordna två årskurser. Behov härav torde
säkerligen yppa sig örn, såsom önskligt vore, undervisningen i fortsättningsskolan
erhölle en alltmer praktisk betoning. Särskilt torde nämnda behov
26
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
komma att göra sig gällande för hushållsundervisningens vidkommande.
Däremot torde det ej vara lämpligt att medgiva rätt till anordnande av
tre årskurser. Sammanlagda tiden i fortsättningsskolan borde ej få överstiga
den nuvarande maximitiden eller 540 timmar.
I motionerna I: 332 och II: 685 har vidare, såsom förut erinrats, hemställts
om att vid utfärdandet av närmare bestämmelser rörande det sjunde
skolårets anordning samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma
måtte lämnas fria direktiv.
Frågan örn fortsättningsskolekursens omfattning har varit föremål för
framställning i motionen II: 660, vari hemställts, att folkskolor av formerna
B 2, B 3 och D 1 skola kunna få omfatta sex årsklasser under förutsättning
att en fortsättningsskola med 540 undervisningstimmar, fördelade
på två undervisningsår, anordnas. Tillika har i denna motion hemställts
örn utarbetande av kursplan för en dylik fortsättningsskola.
Utskottet vill erinra, att frågan örn fortsättningsskolans ställning i ett
skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola vid flera tillfällen varit föremål
för riksdagens prövning. Härför har en utförlig redogörelse lämnats
såväl av de sakkunniga som av departementschefen i statsrådsprotokollet,
vartill utskottet här i huvudsak torde få hänvisa.
I skrivelse nr 255 anhöll 1927 års riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes taga
under omprövning, huruvida sådana ändringar borde vidtagas i folkskolans
undervisningsplan, att det sjunde skolårets kursplan komme att inrymma
jämväl en kurs, som tillhörde den tvååriga fortsättningsskolans undervisning.
Med anledning av nämnda riksdagsskrivelse avgav skolöverstyrelsen
utlåtande i ämnet den 19 oktober 1928. Överstyrelsen avstyrkte härvid
en anordning, som skulle innebära att sjunde klassen i sjuklassig folkskola
av A-form skulle i sig fullständigt upptaga den tvååriga fortsättningsskolans
lärokurs och att skoldistrikt skulle befrias från att upprätta fortsättningsskola
för lärjungar, som avgått från sådan sjunde klass. Någon åtgärd
från Kungl. Maj:ts sida vidtogs icke för åstadkommande av ändring
i bestämmelserna om fortsättningsskolplikten i förevarande avseende.
I skrivelse nr 214 anhöll härefter 1929 års riksdag, att Kungl. Majit
måtte framlägga utredning och förslag angående rätt för sådana lärjungar
från heltidsläsande skolor, som med fullständigt avgångsbetyg genomgått
sjunde klass, i vilken tillämpats för dylik klass särskilt utarbetad kursplan,
att erhålla befrielse från fortsättningsskolplikten.
Med anledning av riksdagens sistberörda skrivelse tillkallade sakkunniga
(1929 års fortsättningsskolsakkunniga) funno sig i sitt den 29 maj 1931 avgivna
utlåtande böra på grund av såväl pedagogiska som organisatoriska
skäl avstyrka förslaget att till folkskolans sjunde klass förlägga fortsättningsskolans
båda årskurser.
Propositionen till 1932 års riksdag, nr 134, angående ändrade bestämmelser
beträffande fortsättningsskolans organisation m. m. anslöt sig till
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
27
de sakkunnigas uppfattning. I en vid samma riksdag väckt motion hemställdes
emellertid örn utarbetande av kursplaner för ett sjunde skolår ävensom,
i anslutning härtill, om möjlighet för skoldistrikt att under vissa förutsättningar
erhålla tillstånd att ersätta fortsättningsskolan med ett sjunde
skolår. Statsutskottet ställde sig i sitt utlåtande avvisande mot det i motionen
gjorda yrkandet. I en vid utskottets utlåtande fogad reservation
gjordes emellertid hemställan i anslutning till detsamma. Utgången i riksdagen
blev den, att andra kammaren antog utskottets förslag, medan i
första kammaren reservationen segrade. Det med anledning av motionen
framställda yrkandet i reservationen hade därmed fallit.
1933 års sakkunniga hava vid sina undersökningar kommit till det resultatet
att fortsättningsskolan bör bevaras som en fristående kurs även efter
införandet av en obligatorisk sjuårig folkskola. Att fortsättningsskolan,
som är att betrakta som en praktiskt betonad ungdomsskola, skulle helt
uppgå i folkskolan, hava de sakkunniga funnit ur principiell synpunkt
oegentligt. Till denna de sakkunnigas ståndpunkt har departementschefen
efter en ingående bevisföring anslutit sig.
Även utskottet finner sig av de sakkunnigas utredning och av vad departementschefen
i anslutning därtill anfört övertygat om behovet av att
även efter införandet av en obligatorisk sjuårig folkskola fortsättningsskolan
bibehålies. Fortsättningsskolan har, där den blivit lämpligt anordnad,
under sin tillvaro som obligatorisk skolform visat sig vara av stort värde.
Med den ställning, det sjunde skolåret enligt departementschefens förslag
skulle erhålla — en fråga vartill utskottet senare återkommer — skulle
ett upphörande av fortsättningsskolan för en stor del av landets ungdom
medföra en försämring av den praktiska undervisningen, bland annat i hushållsgöromål.
De grunder för fortsättningsskolans framtida organisation, som av departementschefen
framlagts, finner sig utskottet böra tillstyrka.
Beträffande vad i motionerna I: 332 och II: 685 yrkats har utskottet
redan yttrat sig, såvitt avser folkskolan. Utskottet utgår från att de synpunkter,
som av utskottet i berörda sammanhang framhållits, vinna beaktande
jämväl så vitt angår fortsättningsskolan.
Med den ställning, utskottet i det föregående intagit till frågan örn den
sjuåriga lärotidens införande vid vissa svagare skolformer, torde det i motionen
II: 660 framförda yrkandet icke böra till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
I samband med frågan om fortsättningsskolans organisation har departementschefen
uttalat sin tillfredsställelse med ett av de sakkunniga framlagt
förslag, att under visning en i husligt arbete borde göras obligatorisk
för alla flickor, som avginge från folkskolan, samt att denna undervisning
borde förläggas till fortsättningsskolan. Departementschefen har emellertid
framhållit, att detta förslag tarvade närmare utredning. Då det jämväl
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
28
inneslöte frågan om ordnande av de vid fortsättningsskolorna anställda
lärarnas anställnings- och pensionsförhållanden, borde denna utredning
bedrivas i samband med den pågående utredningen om anställnings- oell
avlöningsvillkoren för olika kategorier av lärarpersonal.
Nu berörda frågor hava jämväl behandlats i vissa motioner. I de likalydande
motionerna I: 98 och II: 251 har sålunda hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag till
nästkommande riksdag angående införande i folkskolan, respektive fortsättningsskolan
av obligatorisk undervisning för flickor i husligt arbete. I
motionen II: 407 har vidare hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl.
Majit anhålla örn utredning angående ordnande av slöjdlärarnas och -lärarinnornas
anställnings-, löne- och pensionsförhållanden.
Utskottet vill uttala sin anslutning till tanken, att ingen flicka skall
lämna den obligatoriska skolundervisningen utan att först hava erhållit
undervisning i husligt arbete. Betydelsen härav synes utskottet icke kunna
skattas nog högt. Såsom departementschefen framhållit, tarvar emellertid
denna fråga ytterligare utredning. Då sådan ställts i utsikt, finner utskottet
— under framhållande av önskvärdheten av att ett resultat av en
dylik utredning snart måtte kunna föreläggas riksdagen — icke skäl föreligga
för riksdagen att, på sätt i motionerna I: 98 och II: 251 hemställts,
i särskild skrivelse till Kungl. Majit göra framställning härom. Utskottet
finner sig likaledes böra — då, såsom departementschefen framhållit, utredning
i ämnet redan pågår — hemställa, att det i motionen II: 407 framförda
yrkandet icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Beträffande den sjuåriga folkskolans yttre och inre organisation har departementschefen
i huvudsak biträtt de sakkunnigas förslag. Härvid har
departementschefen till en början förklarat sig anse, att småskolestadiet
normalt bör omfatta de två första klasserna och folkskolestadiet de fem
övriga klasserna, dock med möjlighet att, därest lokala eller andra förhållanden
så motivera, i likhet med vad nu stundom är fallet, anordna treårigt
småskolestadium och fyraårigt folkskolestadium. Mot vad sålunda
föreslagits har utskottet icke funnit något att erinra.
I fråga örn den sjunde klassens ställning i förhållande till övriga klasser
har departementschefen framhållit, att det normala torde böra vara, att
det sjunde året användes till ett fördjupat och förstärkt inhämtande av
lärokursen i folkskolans vanliga ämnen. Departementschefen har emellertid
förklarat, att han ansåge det angeläget att för sådana fall, där särskilda
godtagbara skäl förebragtes för att i viss mån giva undervisningen i sjunde
klassen en annan, mera praktiskt betonad inriktning, något som väl i allmänhet
icke komme att ifrågasättas annat än för A-skolor, alltför snäva
regler, som verkade hindrande för en sådan utveckling, icke uppställdes.
Det torde, har departementschefen vidare framhållit, böra ankomma på
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
29
skolöverstyrelsen att under hänsynstagande till olika orters behov meddela
fastställelse å dylik särskild kursplan.
Beträffande fastställande av kursplaner för sjuårig folkskola har departementschefen
vidare anfört, att till ledning härvid kunde åtminstone tills
vidare tjäna ej allenast de planer för sådan skola, som redan förelåge i
1919 års undervisningsplan, utan även de förslag till kursplaner, som av
skolöverstyrelsen framlagts den 19 oktober 1928. För övrigt borde frågan
örn kursplaner för sjuårig folkskola ägnas särskild uppmärksamhet under
övergångstiden.
Frågan örn den sjuåriga folkskolans inre organisation har varit föremål
för framställningar i flera motioner, vari jämväl en revision av nu gällande
undervisningsplan för den sexariga folkskolan payrkats.
I de likalydande motionerna I: 356 och II: 684 har sålunda yrkats, att
riksdagen vid bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts här förevarande proposition
måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära en revision av 1919 års undervisningsplan
för rikets folkskolor.
Vidare har i de likalydande motionerna I: 357 och II: 687 yrkats, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn åtgärders vidtagande
i syfte att åstadkomma en revision av nuvarande undervisning i
folkskolan till fördel för huvudämnena modersmål och räkning, samt att
Kungl. Majit måtte verkställa utredning om och i vad mån åtgärder
kunna vidtagas för ytterligare underlättande av ungdomens förvärv av
medborgerliga kunskaper, allt i enlighet med vad i motionerna anförts.
I motionen I: 358 har yrkats, att riksdagen ville hemställa att Kungl.
Majit måtte förordna och tillse, att vissa i motionen angivna önskemål
beträffande folkskolans undervisningsplan m. m. måtte tillgodoses.
I motionen lii 671 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa örn utredning och förslag angående förbättring av landsbygdsungdomens
folkskolundervisning och fortbildningsmöjligheter på sätt
i motionen utvecklats. Enligt en i motionen lämnad sammanfattning skulle
det avsedda syftemålet kunna nås dels genom en revidering och nedskärning
av folkskolans kurser till förmån för ett grundligare inhämtande av
kunskaper i modersmålet och räkning, varvid skolans mest karaktärsdanande
ämne, kristendom, ej borde förbises; dels — såsom redan i det föregående
meddelats — genom en förbättring av skolformerna medelst minskning
av klassernas barnantal och antalet samtidigt undervisade klasser;
dels genom att den praktiska undervisningen under hela skoltiden gåves ett
större utrymme och organiserades med hänsyn till landsbygdens speciell,-i
förhållanden; dels genom att åtgärder vidtoges i syfte att möjliggöra och
underlätta särskilt för landsbygdens ungdom fortbildning vid praktiska
ungdomsskolor, folkhögskolor, korrespondenskurser eller på annat sätt;
dels genom att skolundervisningen och fortbildningen så Indes, att ung
-
30
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
domen rätt förbereddes för hem och kristet familjeliv samt att hemmen
under skoltiden icke hindrades från att fylla sin fostrande uppgift.
Slutligen har i motionen II: 686 hemställts, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla om revision av den för rikets folkskolor gällande
undervisningsplanen, varvid vissa i motionen angivna synpunkter borde
vinna beaktande. I här förevarande hänseende har i motionen framhållits,
att det torde få anses naturligt att, när folkskolan bleve obligatoriskt sjuårig,
man undersökte möjligheten att få en ur den högre skolans synpunkt
mera avslutad kurs att bygga på än den som sjätte klassen av sjuårig folkskola
för närvarande utgjorde. Vidare har erinrats att riksdagens andra
kammare vid två olika tillfällen uttalat sig för en starkare ställning för
ämnena modersmålet och räkning i folkskolan. Slutligen har understrukits,
att bildningsproblemet för den stora massan av medborgare kommit
i ett åtskilligt ändrat läge genom det frivilliga folkbildningsarbetets frammarsch
samt de ökade möjligheter i övrigt, som det nuvarande samhället
bjöde på. Vid en revision av undervisningsplanen kunde icke bortses från
dessa förhållanden.
De frågor, som i här förevarande sammanhang upptagits till behandling
av departementschefen och i de nyss angivna motionerna, äro av stor betydelse
för att den av utskottet i det föregående tillstyrkta sjuåriga folkskolans
införande skall medföra de fördelar på vårt lands undervisningsväsen,
som därmed avsetts. De i ämnet väckta motionerna avse främst
dels en revision av gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, dels
omfattningen och innehållet i den undervisning, som bör meddelas i den
sjunde årsklassen, varvid särskilt betonats behovet av att denna undervisning
erhåller en praktisk inriktning, dels ock i vilken utsträckning den för
närvarande i fortsättningsskolan meddelade undervisningen bör överflyttas
till folkskolestadiet.
Vad till en början revision av undervisningsplanen i allmänhet beträffar
torde enligt utskottets uppfattning en dylik förr eller senare bliva oundgänglig
på grund av den obligatoriska sjuåriga folkskolans införande. Utskottet
förutsätter att denna fråga kommer att bliva föremål för vederbörande
skolmyndigheters och Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. På grund härav
finner utskottet icke anledning föreligga för riksdagen att i skrivelse till
Kungl. Majit göra framställning om en dylik revision. I de motioner, där
revision av gällande undervisningsplan påyrkats, hava många enligt utskottets
uppfattning betydelsefulla uppslag framkommit. Utskottet utgår från
att dessa vid en kommande revision komma att ägnas vederbörlig uppmärksamhet.
För närvarande finner sig emellertid utskottet böra uttala
sin anslutning till vad departementschefen anfört därom, att till ledning
vid fastställande av kursplaner för sjuårig folkskola åtminstone tills vidare
torde kunna tjäna såväl de redan i 1919 års undervisningsplan föreliggande
planerna för dylik skola som de av skolöverstyrelsen i utlåtande den 19
oktober 1928 framlagda.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
31
Frågan om en mera praktisk inriktning av undervisningen i den sjuåriga
folkskolan sammanhänger på det närmaste med frågan örn förhållandet
mellan folk- och fortsättningsskolan, sedan det sjunde skolåret införts.
Såsom utskottet redan tidigare erinrat har frågan om inarbetande i det
sjunde skolårets kursplan av den kurs, som nu tillhör fortsättningsskolans
undervisningsplan, vid flera tillfällen varit föremål för omfattande utredningar.
I skolöverstyrelsens i det föregående omförmälda utlåtande av
den 19 oktober 1928 med anledning av 1927 års riksdags skrivelse nr 255
hava i detta hänseende beaktansvärda uttalanden blivit gjorda. Skolöverstyrelsen
har i sagda utlåtande — med avstyrkande av att sjunde klassen
i sjuklassig folkskola i A-form skulle i sig fullständigt upptaga den tvååriga
fortsättningsskolans lärokurs — förordat, att åt sjunde folkskoleklassen
måtte givas en friare ställning i förhållande till övriga folkskoleklasser, i
det att möjligheter bereddes skoldistrikten att efter prövning av överstyrelsen
erhålla en från den allmänna undervisningsplanen avvikande, efter
lokala önskemål och behov avpassad läroplan för sjuårig folkskola, varigenom
undervisningen skulle kunna erhålla en mera direkt anslutning till
det medborgerliga och praktiska livet.
Utskottet har i det föregående biträtt Kungl. Maj:ts förslag, att fortsättningsskolan
skall, åtminstone som ettårig, bibehållas även efter införandet
av den obligatoriska sjuåriga folkskolan. Utskottet anser sig jämväl
böra uttala sin anslutning i allt väsentligt till den av departementschefen
uttalade uppfattningen att det normala bör vara, att det sjunde skolåret
användes till ett fördjupat och förstärkt inhämtande av lärokursen i folkskolans
vanliga ämnen och sålunda användas för folkskolans bildningsmål.
Utskottet vill erinra att, på sätt departementschefen framhållit, ett bland
de mest bärande skälen för utsträckningen av lärotiden är att folkskolan
på grund av den korta lärotiden icke förmår på ett nöjaktigt sätt fylla de
bildnings- och uppfostringskrav, som numera måste ställas på den elementära
medborgarskolan, samt att folkskolans undervisning för närvarande
icke är så beskaffad, att de därstädes inhämtade kunskaperna äga nödig
varaktighet även sedan lärjungarna trätt ut i livet. I detta sammanhang
vill utskottet erinra om vad departementschefen anfört om angelägenheten
av att för sådana fall, där särskilda godtagbara skäl förebringas för att i
viss mån giva undervisningen i sjunde klassen en mera praktiskt betonad
inriktning, icke uppställas alltför snäva regler, som verka hindrande för en
sådan utveckling. Sannolikt är väl att det, såsom departementschefen
framhållit, närmast blir A-skolor, som här kunna ifrågakomma. Men skulle
det visa sig, att dylika anordningar kunna vara genomförbara även vid
skolor av annan form, synas möjligheter härför böra hållas öppna, exempelvis
genom centralisering i vissa fall.
Utskottet finner de sålunda framhållna synpunkterna beaktansvärda.
Redan med den minskning av tiden för den obligatoriska fortsättningssko
-
32 Statsutskottets utlåtande Nr 110.
lan, som utskottet i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag tillstyrkt, torde
ett överflyttande av vissa delar av fortsättningsskolans nuvarande lärokurs
till det sjunde folkskolåret bliva erforderligt. Vidare hava barnen vid
övergången till det sjunde skolåret hunnit upp i den ålder, då behovet av
praktiskt arbete gör sig starkare gällande.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde frågan örn att inom sjunde
skolåret giva den praktiska undervisningen största möjliga utrymme böra
upptagas till en ingående prövning. Da utskottet alitsa utgår fran att här
förevarande frågor komma att bliva föremål för uppmärksamhet från
Kungl. Maj:ts och vederbörande skolmyndigheters sida, finner utskottet
icke erforderligt att riksdagen, såsom i vissa motioner påyrkats, i särskild
skrivelse gör framställning i ämnet hos Kungl. Maj:t.
Även i åtskilliga andra av de i här förevarande sammanhang behandlade
motionerna hava framförts uppslag, vilka utskottet funnit beaktansvärda.
Dessa uppslag avse emellertid mestadels sådana inre skolorganisatoriska
frågor, vilka i första hand synas böra upptagas till närmare prövning
av sakkunniga myndigheter och beträffande vilka ett uttalande fran
riksdagen redan nu knappast torde böra ske.
Med vad nu anförts torde motionerna I: 356 och II: 684, I: 357 och
II: 687, I: 358, II: 671 och II: 686 i de delar, varom här är fråga, få anses
besvarade.
Vad departementschefen anfört rörande anknytning av folkskolan till
andra bildning slinjer samt i fråga örn de föreslagna ändrade bestämmelserna
örn skolplikt och örn avgång från folkskola har icke givit utskottet
anledning till erinran.
Departementschefen har betonat vikten av att det tillses, att folkskolans
utvidgning till sjuårig icke medför svårigheter för barnen att bevista konfirmationsundervisningen.
Med anslutning till detta uttalande vill utskottet
framhålla att hänsyn bör tagas till de olika sätt, på vilka konfirmationsundervisningen
är anordnad i olika delar av landet. Exempelvis måste
i vissa delar av Norrland — på grund av församlingarnas stora utsträckning
— denna undervisning meddelas under en kortare tid, tre å fyra veckor,
med daglig undervisning, då barnen samlas till kyrkplatserna.
Vad anslagsfrågorna för nästkommande budgetår beträffar har departementschefen
framhållit, att den enda omkostnad, som vid ett bifall till
hans förslag skulle belöpa på nästa budgetår, vore det särskilda anslaget
till anordnande av försök med förstärkningsanordningar i skolor av B 2-forrnen. Under framhållande att kostnaderna för ifrågavarande förstärkningsanordningar
komme att utgöras av ersättningar till lärare för övertidst
jänstgöring, har departementschefen ansett riksdagens medgivande
böra inhämtas att av förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor må, i enlighet med de närmare bestämmelser, som meddelas av
Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen, användas högst 10,000 kro
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
33
nor till anordnande av sådana förstärkningsanordningar under budgetåret
1936/1937. Vad sålunda föreslagits tillstyrker utskottet. Härvid vill utskottet
i likhet med departementschefen understryka, att de ersättningar
till lärare, som sålunda komma att utgå, uppenbarligen icke kunna bliva
prejudicerande i löneregleringsavseende, då här är fråga örn en extraordinär
anordning av ren försökskaraktär.
I motionerna I: 332 och II: 685 hava framförts yrkanden örn ökade statsbidrag
till skoldistrikten för deras genom den sjuåriga folkskolans införande
ökade kostnader. I motionen I: 332 har sålunda yrkats, att de ökade
kostnaderna för anskaffandet av nya skollokaler och lärarbostäder i skattetyngda
kommuner ävensom där dessa kostnader skulle leda till en mera
avsevärd höjning av den kommunala utdebiteringen, måtte bestridas helt
eller till sin huvudsakliga del av staten. I motionen II: 685 har hemställts,
att riksdagen måtte besluta dels att de på grund av folkskolans utökning
föranledda kostnaderna för anskaffandet av nya lärosalar och lärarbostäder
m. m. helt skola bestridas av statsmedel, dels ock att staten skall lämna
större bidrag än för närvarande till skolskjutsar, så att detta bidrag kommer
att utgå med nio tiondelar av kostnaden. Vidare har i motionen II: 686
framhållits, att en mycket god väg att få en verklig förbättring av landsbygdens
folkskoleväsende vore att ordna den sjunde klassen fristående vid
någon av skolorna inom ett distrikt samt genom skolskjutsar eller på annat
sätt skapa möjlighet för barnen att deltaga i undervisningen vid nämnda
skola.
Utskottet kan icke tillstyrka de i motionerna I: 332 och II: 685 framförda
yrkandena örn ökade statsbidrag till skoldistrikt för deras av reformen
föranledda ökade kostnader. Några generella bestämmelser i detta
hänseende kunna icke utan en noggrann förberedande undersökning meddelas.
På grund av 1935 års riksdags beslut örn statens övertagande av
vissa kostnader för folkskoleväsendet kommer vidare, på sätt departementschefen
framhållit, reformen icke att i lika hög grad som tidigare
skulle hava varit fallet belasta kommunernas ekonomi. För den ifrågasatta
reformens genomförande har utskottet tillstyrkt en övergångstid av
tolv år. Av nu anförda skäl torde de i här förevarande motioner framförda
önskemålen knappast komma att erhålla någon större aktualitet under de
närmaste åren. Å andra sidan håller utskottet före, att kostnadsfrågan i
vissa fall framdeles torde kunna bliva av stor betydelse för ekonomiskt
mindre väl situerade skoldistrikt. Utskottet utgår från att vederbörande
skolmyndigheter och Kungl. Maj:t komma att hava sin uppmärksamhet
riktad på denna fråga samt, örn och när så kan visa sig vara av behovet
påkallat, vidtaga därav föranledda åtgärder.
Den verksamhet med skolskjutsar, som sedan flera år med tillhjälp av
statsbidrag bedrivits, har redan i många fall visat sig vara av stor betydelse
för ett rationellt ordnande av folkskoleundervisningen på landsbyg
jBihang
till riksdagens protokoll 1936. ti sami. Nr 110. 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
den. Mot en utvidgning av denna verksamhet, i den utsträckning detta i
fortsättningen kan finnas av behovet påkallat, har utskottet intet att
erinra. Å andra sidan kan utskottet icke tillstyrka, att riksdagen skulle
utan föregående utredning och på grund av enskild motion besluta en förändring
av grunderna för utgående av statsbidrag till detta ändamål.
I anslutning till vad sålunda anförts finner utskottet, som jämväl beträffande
sistnämnda fråga utgår från att densamma kommer att bliva
föremål för vederbör andes uppmärksamhet, de i motionerna I: 332 och
II: 685 i här förevarande hänseenden framförda yrkandena icke för närvarande
böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att länsstyrelsen i Göteborg ifrågasatt
en bestämmelse om att förskott å statsmedel för det budgetår, under
vilket införandet av den sjuåriga kursen ägt rum, skulle utgå även å de
beräknade statsbidragen för avlöning åt nyanställda lärare. I likhet med
departementschefen finner utskottet detta vara ett värdefullt uppslag,
som efter ytterligare utredning torde böra framdeles komma under prövning.
Departementschefen har slutligen gjort framställning därom, att sådan
ersättning till lärare för flyttningskostnad, varom förmäles i riksdagens
skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/1937,
bestridas ur förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
Utskottet tillstyrker vad sålunda föreslagits.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må — i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 99 ävensom de i ämnet väckta motionerna —
a) fastställa följande huvudsakliga grunder angående
folkskolekursens omfattning att äga giltighet från och med
den 1 juli 1936, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de
närmare föreskrifter, som för deras tillämpning befinnas
erforderliga:
Folkskolan skall omfatta sju årsklasser. Vid skola, där
antalet årsklasser för närvarande är sex, skall övergång till
sjuårig skola äga rum, så snart sådant, med hänsyn till härav
föranledda kostnader, skolväsendets organisation inom
distriktet och övriga ortsförhållanden, prövas lämpligen
kunna ske, dock senast med ingången av läsåret 1948—
1949. Härvid skall iakttagas, att före nämnda läsår sjuårig
skolkurs icke må utan skoldistriktets medgivande införas
annorledes än efter Kungl. Maj:ts bestämmande och
ej tidigare än med ingången av läsåret 1942—1943. Där
särskilda omständigheter sådant påkalla, må Kungl. Maj:t
kunna för viss tid medgiva distrikt anstånd i större eller
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
35
mindre omfattning utöver läsåret 1948—1949 med införande
av sjuårig skolkurs.
Vad nu sagts angående antalet årsklasser i folkskolan
skall icke utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, i händelse
särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning
av skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola med ett
större antal obligatoriska årsklasser än sju.
Vid skola, tillhörande någon av de i undervisningsplanen
upptagna B 3- och D 1-formerna, skall det år, nybörjare
intagas, och under förutsättning att lärjungeantalet i skolan
uppgår till lägst 12, anordnas övertidsläsning under en
månad;
b) besluta, att för sådan övertidsläsning skall av statsmedel
till lärare utgå ersättning enligt nu gällande bestämmelser
om ersättning för övertidsläsning;
c) medgiva, att till anordnande av försök med förstärkningsanordningar
i skolor av B 2-formen må under budgetåret
1936/1937 av förslagsanslaget till Folkskolor m. m.:
Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor användas
högst 10,000 kronor att disponeras enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Majit må finna gott meddela;
d) besluta, att i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig
folkskola på sådan skola grundad fortsättningsskola skall,
med tillämpning eljest av nu gällande bestämmelser och
under de villkor i övrigt, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva,
omfatta en årskurs med, vid heltidsläsande skola
minst 180 undervisningstimmar och vid halvtidsläsande
skola minst 270 undervisningstimmar; dock att, där så prövas
vara av särskilda förhållanden påkallat, skoldistrikt må
kunna medgivas rätt att mot åtnjutande av statsbidrag enligt
gällande grunder låta årskursen omfatta högre timantal,
än nu sagts, och att fördela undervisningen på två årskurser,
allt under iakttagande, att skolplikten i fortsättningsskolan
icke må omfatta och statsbidrag icke utgå för
längre tid än sammanlagt 540 undervisningstimmar;
e) medgiva, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,
varom förmäles i riksdagens skrivelse den
14 juni 1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/
1937, bestridas ur sagda förslagsanslag till Folkskolor: Bidrag
till avlöning åt lärare vid folkskolor;
II. att följande motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 98 av herr Hamrin m. fl.;
36
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
nr 318 av herrar Elof Andersson och Johan Larsson;
nr 332 av herrar Vemer Andersson och Anders Andersson;
nr
356 av herr Bjurström;
nr 357 av herr Egnell m. fl.; och
nr 358 av herr Lindhagen;
samt inom andra kammaren
nr 251 av herr Andersson i Rasjön m. fl.;
nr 407 av herr Johansson i Djursnäs m. fl.;
nr 656 av herr Bengtsson i Kullen m. fl.;
nr 659 av herr Åqvist m. fl.;
nr 660 av herr Johansson i Krogstorp m. fl.;
nr 671 av herr Westman m. fl.;
nr 672 av herrar Svedman och Westerdahl;
nr 684 av herr Malmqvist m. fl.;
nr 685 av herr Pettersson i Dahl;
nr 686 av herr Weijne; och
nr 687 av herr Andersson i Ovanmyra m. fl.;
må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet här ovan under I hemställt, icke föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 maj 1936.
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Olof Olsson, Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson,
Svensson i Kompersmåla, Walles, Bergström, Pauli, Nilsson i Fredriksfält, Jonsson i Lycksele,
Johanson i Faleberg och Rahmn, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson
i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Holmdahl, Andersson i Ovanmyra,
Weijne, Olsson i Staxäng, Persson i Tidaholm och Danielsson.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
37
Reservationer:
l:o) av herrar Svensson i Kompersmåla och Tersson i Falla, vilka ansett, att utskottets
utlåtande och förslag bort i nedan angivna delar hava följande lydelse:
»Efter omfattande--(s. 18—21)--inre organisation.
Den förebragta utredningen giver enligt utskottets mening vid handen,
att tidpunkten nu kan anses lämplig för utsträckning av folkskolans lärotid
vid vissa skolformer. Den minskning av de skolpliktiga barnens antal,
som redan inträtt och, såvitt nu kan bedömas, åtminstone under de närmaste
åren kommer att fortsätta, medför att utrymme och lärarkrafter i
allmänhet räcka väl till även för en sjunde årsklass, varför merkostnaderna
för införande, i varje fall i den utsträckning, utskottet i det följande kommer
att tillstyrka, av en sjunde årsklass bliva relativt begränsade.
Utskottet har vid sin prövning av frågan funnit de skäl för en utsträckning
av lärotiden, som framförts av de sakkunniga, i ämnet hörda myndigheter
— särskilt skolöverstyrelsen — och departementschefen, tungt vägande
i vad angår skolor av A- och B 1-form och tillstyrker fördenskull Kungl.
Maj:ts förslag i vad avser dessa båda skolformer.
Beträffande åter övriga skolformer synes det utskottet, att de undervisningstekniska
svårigheterna där ofta torde bliva så stora, att nyttan av ett
sjunde skolår måste bliva mycket problematisk. Även vid införandet av ett
sjunde skolår vid de svagare skolformerna torde den där meddelade undervisningen
som regel icke kunna uppnå önskvärt resultat. Vid dessa skolor,
som praktiskt taget uteslutande förekomma på landsbygden och där ofta i
skoldistrikt med jämförelsevis svag ekonomi, torde också kostnaderna för
ordnande av det nytillkommande lokalbehovet ofta bliva ganska betydande.
Då enligt utskottets uppfattning vid dessa skolformer vinsten för undervisningen
av ett sjunde skolår icke torde uppväga de pedagogiska och ekonomiska
svårigheter, som detta torde komma att medföra, finner sig utskottet
böra, med tillstyrkande av vad i motionerna II: 660 och II: 672 i här förevarande
hänseende yrkats, avstyrka Kungl. Maj:ts förslag såvitt detsamma
avser andra skolformer än A och B 1. Däremot har utskottet funnit sig
böra i princip tillstyrka Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag i vad avser
skolor av formerna A och B 1 och avstyrker följaktligen de i motionerna
I: 357 och II: 687, II: 656 och II: 671 framförda avslagsyrkandena såvitt
angår dessa skolformer.
Utskottet tillstyrker — — (s. 21) — —- den 1 juli 1936.
Förslaget, att det sjunde skolåret skall fogas till den nuvarande folkskolan
som en obligatorisk beståndsdel av densamma, tillstyrker utskottet i vad
angår skolformerna A och B 1. Under utredningsarbetets gång hava åtskilliga
uppslag undersökts, varigenom en dylik bestämmelse skulle onödig
-
38
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
göras, men vid en närmare prövning hava dessa visat sig antingen sannolikt
icke inom rimlig tid kunna leda till det uppställda målet eller medföra
icke önskvärda konsekvenser.
Utskottet har det föregående funnit sig böra avstyrka reformens genomförande
vid vissa svagare skolformer. Denna fråga har varit föremål för
stor uppmärksamhet och beröres jämväl, såsom redan nämnts, i motionerna
II: 660 och II: 672. Härjämte har i motionen II: 672 framförts yrkande om
verkställande av utredning örn en snabbare avveckling av folkskolans undantagsformer.
Den förbättring av den egentliga landsbygdens skolväsen, som otvivelaktigt
är mycket angelägen, anser utskottet kunna och böra vinnas i första
hand genom en förbättring av skolformerna. En sådan förbättring fortgår
visserligen alltjämt, men enligt utskottets uppfattning borde den kunna ske
i hastigare takt, även om tillbörlig hänsyn tages till de särskilda lokala svårigheter,
som i vissa fall kunna föreligga. Endast genom en avveckling av
de svagaste skolformerna kan folkskolan bliva skickad att fylla sin stora
folkbildande uppgift. Utskottet anser de synpunkter, som i detta hänseende
anförts i motionen II: 672, beaktansvärda och vill förorda att en utredning
om avveckling av folkskolans undan tagsformer och om ett bättre organiserande
av landsbygdens folkskolor i allmänhet kommer till stånd. Utskottet
hemställer förty, att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn
verkställande av en dylik utredning ävensom framläggande för riksdagen
av det förslag i ämnet, vartill utredningen kan giva anledning.
De av departementschefen för skolor av B 2-, B 3- och D 1-form förordade
förstärkningsåtgärderna torde — med den ståndpunkt utskottet i det föregående
föreslagit riksdagen att intaga till frågan örn införande av obligatorisk
sjuårig folkskola vid dessa skolformer — icke vara av behovet påkallade.
Frågan örn en begränsning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna
har, såsom tidigare erinrats, upptagits till behandling i motionerna I: 358
och II: 671.
Utskottet delar — — (s. 23) — — skolmyndigheters uppmärksamhet.
Departementschefen har--(s. 23—24)--anslutning härtill.
Jämväl med denna utsträckning av övergångstiden torde fall kunna inträffa
även örn dessa, med hänsyn till vad utskottet i det föregående
föreslagit, torde bliva ganska sällsynta — då ett ytterligare uppskov kan
vara av behovet påkallat, och utskottet tillstyrker alltså vad i detta hänseende
i propositionen föreslagits. Att, på sätt i motionerna I: 332, II: 685 och
II: 686 yrkats, riksdagen skulle lämna närmare direktiv i här förevarande
hänseende finner utskottet icke anledning tillstyrka.
Vad departementschefen--(s. 25—27)--i hushållsgöromål.
De grunder för fortsättningsskolans framtida organisation, som av departementschefen
framlagts, finner sig utskottet böra tillstyrka såvitt angår skolor
av A- och B 1-form. I fråga örn skolor av andra former är, med den ställ
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
39
ning utskottet i det föregående intagit, någon ändring i de nuvarande bestämmelserna
rörande fortsättningsskolan icke av behovet påkallad. Beträffande
de i motionerna I: 332 och II: 685 rörande fortsättningsskolan gjorda
yrkandena vill utskottet hänvisa till vad utskottet i det föregående anfört
med anledning av nämnda båda motioner, såvitt angår folkskolan.
Med den ställning utskottet intagit till frågan örn fortsättningsskolans
framtida omfattning torde det i motionen II: 660 framförda yrkandet icke
böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
I samband--(s. 27—30)--dessa förhållanden.
De frågor, som i här förevarande sammanhang upptagits till behandling
av departementschefen och i de nyss angivna motionerna, äro av stor betydelse.
De i ämnet väckta motionerna avse främst dels en revision av
gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, dels omfattningen och innehållet
i den undervisning, som bör meddelas i den sjunde årsklassen, varvid
särskilt betonats behovet av att denna undervisning erhåller en praktisk
inriktning, dels ock i vilken utsträckning den för närvarande i fortsättningsskolan
meddelade undervisningen bör överflyttas till folkskolestadiet.
Vad till en början revision av undervisning splanen i allmänhet beträffar
torde enligt utskottets uppfattning en dylik förr eller senare bliva oundgänglig
på grund av den obligatoriska sjuåriga folkskolans införande, låt
vara att detta icke sker i den utsträckning som enligt Kungl. Maj:ts förslag
avsetts. Utskottet är också förvissat om att denna fråga kommer att
bliva föremål för vederbörande skolmyndigheters och Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.
På grund härav finner utskottet icke anledning föreligga för
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t göra framställning örn en dylik
revision. I de motioner, där revision av gällande undervisningsplan påyrkats,
hava många enligt utskottets uppfattning betydelsefulla uppslag
framkommit. Utskottet utgår från att dessa vid en kommande revision
komma att ägnas vederbörlig uppmärksamhet. För närvarande finner sig
emellertid utskottet böra uttala sin anslutning till vad departementschefen
anfört därom, att till ledning vid fastställande av kursplaner för sjuårig
folkskola åtminstone tills vidare torde kunna tjäna såväl de redan i 1919
års undervisningsplan föreliggande planerna för dylik skola som de av skolöverstyrelsen
i utlåtande den 19 oktober 1928 framlagda.
Frågan örn--(s. 31)--praktiska livet.
Utskottet har--(s. 31—32) — — starkare gällande. Av nu anförda
skäl har utskottet funnit sig böra uttala sin anslutning till vad departementschefen
anfört om angelägenheten av att för sådana fall, där särskilda godtagbara
skäl förebringas för att i viss mån giva undervisningen i sjunde
klassen en mera praktiskt betonad inriktning, icke uppställas alltför snäva
regler, som verka hindrande för en sådan utveckling. Sannolikt är väl att
det, såsom departementschefen framhållit, närmast blir A-skolor, som här
40
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
kunna ifrågakomma. Men skulle det visa sig, att dylika anordningar kunna
vara genomförbara även vid skolor av annan form, exempelvis genom centralisering
i vissa fall, synas möjligheter härför böra hållas öppna. Då utskottet
vidare utgår från att jämväl här förevarande frågor komma att bliva
föremål för uppmärksamhet från vederbörande skolmyndigheters sida, finner
utskottet icke erforderligt att riksdagen, såsom i vissa motioner påyrkats, i
särskild skrivelse gör framställning i ämnet hos Kungl. Majit.
Även i--(s. 32)---till kyrkplatserna.
Det av departementschefen för nästkommande budgetår äskade anslaget
till anordnande av försök med förstärkningsanordningar i skolor av B 2-formen kommer vid bifall till utskottets i det föregående framlagda förslag
icke att bliva erforderligt, och avstyrker utskottet alltså förslaget härom.
I motionerna--(s. 33—34)--sålunda föreslagits.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må — i anledning av Kungl. Majits proposition
nr 99 ävensom de i ämnet väckta motionerna —
a) fastställa följande huvudsakliga grunder angående folkskolekursens
omfattning vid skolor av de i undervisningsplanen
upptagna A- och B 1-formerna att äga giltighet från
och med den 1 juli 1936, med rätt för Kungl. Majit att
utfärda de närmare föreskrifter, som för deras tillämpning
befinnas erforderliga:
Folkskolan skall omfatta sju årsklasser. Vid skola, där
antalet årsklasser för närvarande är sex, skall övergång till
sjuårig skola äga rum, så snart sådant, med hänsyn till
härav föranledda kostnader, skolväsendets organisation inom
distriktet och övriga ortsförhållanden, prövas lämpligen kunna
ske, dock senast med ingången av läsåret 1948—1949. Härvid
skall iakttagas, att före nämnda läsår sjuårig skolkurs
icke må utan skoldistriktets medgivande införas annorledes
än efter Kungl. Majits bestämmande och ej tidigare än med
ingången av läsåret 1942—1943. Där särskilda omständigheter
sådant påkalla, må Kungl. Majit kunna för viss tid
medgiva distrikt anstånd i större eller mindre omfattning
utöver läsåret 1948—1949 med införande av sjuårig skolkurs.
Vad nu sagts angående antalet årsklasser i folkskolan
skall icke utgöra hinder för Kungl. Majit att, i händelse
särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning
av skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola med ett
större antal årsklasser än sju.
b) avslå vad Kungl. Majit föreslagit beträffande ersättning
av statsmedel till lärare för övertidsläsning vid skolor av
de i undervisningsplanen upptagna B 3- och D 1-formerna;
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
41
c) avslå vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande disponerande
under budgetåret 1936/1937 av medel ur förslagsanslaget
till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare
vid folkskolor för anordnande av försök med förstärkningsanordningar
i skolor av B 2-formen;
d) besluta, att i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig folkskola
på sådan skola grundad fortsättningsskola skall, med
tillämpning eljest av nu gällande bestämmelser och under
de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,
omfatta en årskurs med, vid heltidsläsande skola minst
180 undervisningstimmar och vid halvtidsläsande skola
minst 270 undervisningstimmar; dock att, där så prövas
vara av särskilda förhållanden påkallat, skoldistrikt må kunna
medgivas rätt att mot åtnjutande av statsbidrag enligt gällande
grunder låta årskursen omfatta högre timantal, än nu
sagts, och att fördela undervisningen på två årskurser, allt
under iakttagande, att skolplikten i fortsättningsskolan icke
må omfatta och statsbidrag icke utgå för längre tid än sammanlagt
540 undervisningstimmar;
e) medgiva, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,
varom förmäles i riksdagens skrivelse den 14 juni
1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/1937, bestridas
ur sagda förslagsanslag till Folkskolor: Bidrag till
avlöning åt lärare vid folkskolor.
II. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning örn
avveckling av folkskolans undantagsformer och örn ett bättre
organiserande av landsbygdens folkskolor i allmänhet ävensom
för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill
utredningen kan giva anledning.
III. att följande motioner--(s. 35—36)--Ander
son
i Ovanmyra m. fl.
må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan under I och II hemställt, icke föranleda
någon riksdagens åtgärd.»
2:o) av herrar Nilsson i Gränebo, Alexander Nilsson, Johanson i Faleberg,
Svensson i Grönvik, Andersson i Ovanmyra, Olsson i Staxäng och
Danielsson, vilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort i nedan
angivna delar hava följande lydelse:
»Efter omfattande--(s. 18—20)--olika klasser.
Departementschefen har slutligen i detta sammanhang framlagt förslag
till övergångsanordningar.
I motionerna I: 357 — — (s. 20—21) — — undervisade klasser.
42
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
I åtskilliga motioner hava ytterligare framställningar gjorts, som avse
förstärkning av folkskolan, förändring av dennas inre arbete m. m. Härtill
återkommer utskottet i det följande.
Utskottet vill ej motsätta sig, att folkskolans lärjungar komma i åtnjutande
av den ökade utbildning, som den sjunde årsklassen är avsedd att
giva. Emellertid vill utskottet framhålla, att denna skolform redan vunnit
stor spridning, dock — med undantag speciellt för Malmöhus län —
till övervägande del i städer och större samhällen. Av statsrådsprotokollet
inhämtas sålunda, att under det att det totala lärjungeantalet i rikets
folkskolor vid slutet av vårterminen 1933 utgjorde omkring 660,000, antalet
lärjungar i skolor med sjuårig skolplikt utgjorde omkring 200,000, av vilka
omkring 123,000 i skolor, tillhörande städer, och omkring 77,000 i landsbygdsskolor.
Intet synes giva vid handen, att denna på frivillighetens väg
skeende gynnsamma utveckling skall avstanna, och torde det på grund härav
kunna ifrågasättas, örn tvångsåtgärder från det allmännas sida här äro påkallade.
Vidare finner utskottet, på sätt i motionen II: 671 framhållits, att
man, innan man gått in för en kvantitativ utökning av skolans längd, bort
undersöka, huruvida man icke kunnat nå åsyftat resultat genom en minskning
av klasserna och förbättring av skolformerna för exempelvis de kostnader,
som nu beräknas för det sjunde skolåret. Vad slutligen beträffar
frågans ekonomiska sida vill utskottet framhålla följande. Enligt de sakkunnigas
beräkningar skulle reformen i nuvarande läge medföra en total
årlig merutgift av 2,840,000 kronor varav omkring 1,750,000 kronor skulle
falla på staten och omkring 1,100,000 på kommunerna. Härtill skulle för
statens del komma kostnaden för förstärkningsåtgärder vid vissa former av
sjuårig folkskola, uppskattad till i medeltal omkring 260,000 kronor per år.
Nu angivna belopp representera emellertid, såsom av statsrådsprotokollet
framgår, endast en nettoökning av det allmännas kostnader för folkskoleväsendet.
Med utgångspunkt från en beräknad minskning med omkring
1.000 av antalet småskollärartjänster hava de sakkunniga beräknat härav
uppkommande besparingar för staten till följande belopp: för avlöning
1.500.000 kronor, för provisorisk avlöningsförbättring 159,000 kronor, för
dyrtidstillägg 405,000 kronor och för tjänstebostadsbidrag 80,000 kronor
eller tillhopa 2,144,000 kronor. För kommunerna hava av samma anledning
beräknats uppkomma besparingar dels å 225,000 kronor för kostnader för
tjänstebostäder och dels å 80,000 kronor för bränslekostnader eller tillhopa
305.000 kronor. Nu berörda besparingar uppgå alltså sammanlagt till omkring
2,450,000 kronor. Den verkliga kostnadsökningen för den ifrågasatta
reformen är följaktligen väsentligt större än vad de framlagda siffrorna för
nettoökningen giva vid handen. De kostnadsminskningar, som sålunda tillgodoräknats,
uppkomma dels genom statsmakternas under en följd av år bedrivna
försök att rationalisera folkskoleväsendet, dels på grund av det sjunkande
barnantalet, och skulle i annat fall under de närmaste åren hava kommit
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
43
det allmänna till godo. Utskottet håller före, att man vid en beräkning av
kostnaderna bör taga hänsyn icke blott till de direkta merutgifterna utan
även till de kostnadsminskningar, som annars snart skulle hava uppkommit
för såväl stat som kommun. Med denna utgångspunkt finner utskottet de
ekonomiska konsekvenserna av ett bifall till förslaget betänkliga.
Av nu angivna skäl har utskottet funnit sig, på sätt i motionerna I: 357
och 11:687, 11:656 och 11:671 yrkats, böra avstyrka Kungl. Maj:ts förslag
örn införande av obligatorisk sjuårig folkskola. Enligt utskottets uppfattning
böra i stället nu gällande bestämmelser beträffande rätt för skoldistrikt
att anordna sjuårig folkskola och i samband därmed ettårig fortsättningsskola
allt fortfarande äga giltighet.
Med den principståndpunkt utskottet sålunda intagit saknar utskottet anledning
att till närmare prövning upptaga detaljerna i Kungl. Maj:ts förslag
ävensom de motionsvis framförda förslagen örn att skolplikten fortfarande
skulle vara sexårig vid vissa svagare skolformer (motionerna II: 660
och II: 672), örn övergångstiden (motionerna I: 318 och II: 659, I: 356 och
II: 684 samt II: 686) samt om friare direktiv för övergången (motionerna
I: 332, II: 685 och II: 686).
I de med anledning av Kungl. Maj:ts här ifrågavarande proposition
väckta motionerna hava emellertid jämväl framförts vissa andra förslag,
vilka synas utskottet kunna hava betydelse jämväl om den sjuåriga folkskolan
bibehålies som frivillig. Utskottet övergår nu till en behandling av
dessa frågor.
I motionen II: 672 har framförts yrkande om verkställande av utredning
örn en snabbare avveckling av folkskolans undantagsformer.
Såsom av de sakkunnigas av departementschefen delvis återgivna undersökningar
framgår, har procenten av de barn, som undervisas i halvtidsläsande
skolor å landsbygden, under de senare åren högst väsentligt minskats.
Intet synes tala för att denna utveckling skulle helt avstanna eller ens i
någon större omfattning förminskas. Utskottet vill i detta hänseende erinra
örn vad redan åstadkommits med tillhjälp av anslagen till skolskjutsar, till
inackordering av skolbarn och till skolhem. A andra sidan kunna bebyggelseförhållandena
understundom vara sådana, att det med hänsyn exempelvis
till barnantalet knappast kan anses vara ekonomiskt försvarligt att vidtaga
en förändring av en skola till en högre form. Enligt utskottets uppfattning
torde man först böra ännu någon tid avvakta resultaten av den
pågående utvecklingen, innan särskilda åtgärder från statsmakternas sida
vidtagas. På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna
tillstyrka vad i motionen II: 672 yrkats, så vitt nu är i fråga.
Frågan örn begränsning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna
har upptagits till behandling i motionerna 1:358 och 11:671.
Utskottet delar den under ärendets handläggning uttalade uppfattningen
örn vikten av att lärjungeantalet begränsas i läraravdelningarna. Utvede
-
44
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
lingen synes emellertid, på sätt närmare framgår av vissa av de sakkunniga
(å sid. 119 i deras betänkande) meddelade siffror, under senare år hava gått
mot en fortgående minskning av medeltalet barn per läraravdelning. Med
hänsyn härtill och jämväl till de av departementschefen framförda skälen
finner sig utskottet icke böra förorda, att riksdagen nu hos Kungl. Maj:t
anhåller örn vidtagande av särskilda åtgärder i frågan, och avstyrker fördenskull
vad i motionerna I: 358 och II: 671 härutinnan hemställts. Utskottet
utgår härvid från att denna för skolväsendets förbättring viktiga fråga allt
fortfarande blir föremål för Kungl. Maj:ts och vederbörande skolmyndigheters
uppmärksamhet.
Med anledning av vad departementschefen anfört i sammanhang med
framläggande av förslag örn anordnande av folkskola med ett större antal
obligatoriska årsklasser än sju, föreslår utskottet — som finner ett stadfästande
av sedan länge bestående faktiska förhållanden i detta hänseende
önskvärt — riksdagen att besluta, att Kungl. Maj:t må äga rätt att, i händelse
särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning av skoldistrikt
medgiva anordnande av folkskola med ett större antal årsklasser
än sju.
Frågan örn fortsättningsskolans ställning i ett skolsystem med obligatorisk
sjuårig folkskola har varit föremål för uttalanden och förslag såväl från
departementschefen som i motionerna I: 332 och II: 685 samt II: 660. Med
den ståndpunkt, utskottet i det föregående intagit, torde något uttalande
från utskottets sida beträffande själva principfrågan ävensom med anledning
av vad i nyssnämnda motioner hemställts icke vara erforderligt.
Beträffande undervisningen i husligt arbete vill utskottet emellertid framhålla
följande.
I samband — — (s. 27—28)--åtgärd föranleda.
Frågan örn — — (s. 29—30)--dessa förhållanden.
Aven med den ståndpunkt beträffande införandet av obligatorisk sjuårig
folkskola, som utskottet intagit, äro de frågor, soln sålunda upptagits till
behandling av departementschefen och i de nyss angivna motionerna, av
stor betydelse. De i ämnet väckta motionerna avse främst dels en revision
av gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, dels omfattningen och
innehållet i den undervisning, som bör meddelas i den sjunde årsklassen,
varvid särskilt betonats behovet av att denna undervisning erhåller en
praktisk inriktning, dels ock frågan örn förbättring av landsbygdsungdomens
fortbildningsmöjligheter efter avslutad folkskoleundervisning. Nu berörda
frågor äro enligt utskottets uppfattning av den betydelse, att särskild
utredning av dem synes böra vidtagas. Härvid torde de synpunkter, som
framhållits i motionerna I: 356 och II: 684, I: 357 och 11:687 samt II: 671
kunna giva god vägledning. Utskottet anser sig alltså böra hemställa, att
riksdagen må i skrivelse anhålla örn verkställande av en dylik utredning
ävensom framläggande för riksdagen av de förslag i ämnet, vartill utredningen
kan giva anledning.
StatsutsJcottets utlåtande Nr 110.
45
Aven i åtskilliga andra av de i här förevarande sammanhang behandlade
motionerna hava framförts uppslag, vilka utskottet funnit beaktansvärda.
Dessa uppslag avse emellertid mestadels sådana inre skolorganisatoriska
frågor, vilka i första hand synas böra upptagas till närmare prövning av
sakkunniga myndigheter och beträffande vilka ett uttalande från riksdagen
redan nu knappast torde böra ske.
Med vad nu anförts torde motionerna I: 358 och II: 686 i de delar, varom
här är fråga, få anses besvarade.
Departementschefens förslag örn anknytning till andra bildningslinjer, örn
skolplikt och örn avgång från folkskola torde med den ståndpunkt, utskottet
i det föregående intagit, icke behöva föranleda något uttalande från
riksdagens sida.
Departementschefen har betonat vikten av att det tillses, att folkskolans
utvidgning till sjuårig icke medför svårigheter för barnen att bevista konfirmationsundervisningen.
I anslutning till detta uttalande vill utskottet
framhålla att hänsyn bör även vid frivilligt anordnad sjuårig folkskola tagas
till de olika sätt, på vilka konfirmationsundervisningen är anordnad i olika
delar av landet. Exempelvis måste i vissa delar av Norrland — på grund
av församlingarnas stora utsträckning — denna undervisning meddelas under
en kortare tid, tre ä fyra veckor, med daglig undervisning, då barnen
samlas till kyrkplatserna.
Det för nästkommande budgetår beräknade beloppet för anordnande av
försök med förstärkningsanordningar i skolor av B 2-formen kommer, med
utskottets i det föregående intagna ståndpunkt, icke att bliva av behovet
påkallat, och avstyrker utskottet på grund härav vad härom äskats.
I motionerna I: 332 och II: 685 hava framförts yrkanden om ökade statsbidrag
till skoldistrikten för deras genom den sjuåriga folkskolans införande
ökade kostnader. I motionerna II: 685 och II: 686 har jämväl frågan örn
skolskjutsar berörts.
De sålunda framförda yrkandena torde — då införandet av sjuårig folkskola
enligt utskottets förslag även i fortsättningen skulle bero på frivilliga
åtaganden av skoldistrikten och då vidare skoldistriktens kostnader för skolväsendet
efter 1935 års riksdags beslut örn statens övertagande av vissa
kostnader för folkskoleväsendet komma att betydligt förminskas — icke
böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att länsstyrelsen i Göteborg ifrågasatt
en bestämmelse örn att förskott å statsmedel för det budgetår, under vilket
införandet av den sjuåriga kursen ägt rum, skulle utgå även å de beräknade
statsbidragen för avlöning åt nyanställda lärare. I likhet med departementschefen
finner utskottet detta vara ett värdefullt uppslag, även när det
gäller en frivilligt införd sjunde årskurs, vilket efter ytterligare utredning
torde böra framdeles komma under prövning.
Departementschefen har slutligen gjort framställning därom, att sådan
46
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
ersättning till lärare för flyttningskostnad, varom förmäles i riksdagens
skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/1937,
bestridas ur förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
Utskottet tillstyrker vad sålunda föreslagits.
Dunder åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må — i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 99 ävensom de i ämnet väckta motionerna —
a) avslå Kungl. Maj:ts i propositionen nr 99 framlagda
förslag till införande av obligatorisk sjuårig folkskola m. m.;
b) besluta, att Kungl. Maj:t må äga rätt att, i händelse
särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning
av skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola med ett
större antal årsklasser än sju;
c) medgiva, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,
varom förmäles i riksdagens skrivelse den 14 juni
1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/1937, bestridas
ur förslagsanslaget till Folkskolor: Bidrag till avlöning
åt lärare vid folkskolor;
II. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning dels örn
en revision av gällande undervisningsplan för rikets folkskolor
med nödig hänsyn till landsbygdens speciella förhållanden,
dels ock örn frågan beträffande förbättring av landsbygdsungdomens
fortbildningsmöjligheter efter avslutad
folkskolundervisning, allt med hänsyn tagen till de synpunkter,
som framhållits i motionerna I: 356 och II: 684,
I: 357 och II: 687 samt II: 671, ävensom för riksdagen framlägga
de förslag i ämnet, vartill utredningen kan giva anledning;
III.
att följande motioner--(s. 35—36)--Anders
son
i Ovanmyra m. fl.
må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan under I och II hemställt, icke föranleda
någon riksdagens åtgärd.»
Stockholm 1936, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
361600