Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
t
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1936 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vidtagande
av förnyad utredning om enhetsprisföretagens
sociala och ekonomiska verkningar.
I en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr
485, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Hagberg i Malmö
och Jacobsson hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla
örn skyndsam, förnyad, allsidig och förutsättningslös utredning angående
enhetsprisföretagens sociala och ekonomiska verkningar, därvid borde
tillses, att av enhetsprisföretagens verksamhet berörda näringsgrupper erhölle
representation i den kommitté, som komme att tillsättas för utredningsuppdragets
fullgörande.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Vid 1934 års riksdag framställdes i fyra motioner — I: 13 av herr Wohlin
m. fl., II: 27 av herr Jacobsson m. fl., II: 30 av herr Hagberg i Malmö m. fl.
samt II: 501 av herrar Wallén och Nyblom — yrkanden, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t begära utredning angående de ekonomiska och sociala
verkningarna av de s. k. enhetsprisföretagen inom detaljhandeln m. m., varjämte
i en motion, II: 28 av herr Meyerhöffer m. fl., föreslogs, att riksdagen
för sin del omedelbart måtte besluta antaga lag örn förbud mot öppnande
och utvidgning av s. k. enhetsprisaffärer.
Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som — efter att hava erhållit
yttranden eller skrivelser i ärendet från åtskilliga företag och organisationer
— i utlåtande nr 18 anförde:
I de föreliggande motionerna ävensom i vissa av de utlåtanden, som inkommit
till utskottet, har i fråga örn de s. k. enhetsprisföretagen anförts,
att deras verksamhet i ett flertal olika hänseenden skulle medföra skadliga
verkningar av social och ekonomisk natur. Härutinnan har särskilt fram*
hållits, att den enskilda detaljhandeln skulle mycket svårt skadas av konkurrensen
från enhetsprisföretagens sida. Uti de yttranden, som avgivits
till utskottet av de båda enhetsprisföretagen i vårt land, Enlietspris aktiebolaget
Epa och Tempo aktiebolag, ävensom av Sveriges industriförbund
och svenska handelsarbetareförbundet har framlagts material i syfte att
vederlägga vissa av de i motionerna och annorledes framställda påståendena
örn de ofördelaktiga sociala och samhällsekonomiska verkningar, som skulle
förorsakas av enhetsprisföretagen.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 8.
368 36
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
Då enhetsprisföretagen äga en avsevärd betydelse för vårt näringsliv,
finner utskottet en allsidig och förutsättningslös utredning i fråga om deras
verkningar, framför allt inom liandelsomsättningens och produktionens område,
påkallad. Vid denna utredning synes bland annat undersökning böra
verkställas därom, huruvida varor, som äro av mindervärdig beskaffenhet
eller som tillverkats i utlandet, försäljas hos enhetsprisföretagen i större
utsträckning än vad som är fallet inom annan detaljhandel.
I motionen II: 28 har framförts det yrkandet, att en lag om förbud mot
öppnande och utvidgning av enhetsprisaffärer omedelbart skall antagas. Här
är emellertid enligt utskottets mening fråga örn ett synnerligen invecklat
lagstiftningsproblem, som i varje fall icke torde kunna lösas utan att dessförinnan
en utredning av det slag, som utskottet ovan angivit, blivit verkställd.
Utskottet hemställde, bland annat, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville verkställa en allsidig och förutsättningslös
utredning angående de sociala och ekonomiska verkningarna,
särskilt inom liandelsomsättningens och produktionens områden, i vårt land
av s. k. enhetsprisföretag inom detaljhandeln samt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Reservationer anfördes dels av herrar Hage, Norman, Hansson i Trollhättan
och Pettersson i Hällbacken, dels ock av herr Holmström.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Den 15 juni 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för handelsdepartementet
att tillkalla högst tre personer att såsom sakkunniga biträda inom
departementet med att verkställa den av riksdagen (skrivelse nr 146) begärda
utredningen. Jämlikt detta bemyndigande tillkallades samma dag såsom
sakkunniga fil. doktorn M. Marcus (tillika ordförande), professorn vid handelshögskolan
i Stockholm K. G. G. Törnqvist och vice direktören i Sveriges
industriförbund G. C. A. Settergren.
Den 30 november 1935 avlämnade de sakkunniga betänkande med av dem
verkställd utredning, benämnd »De svenska enhetsprisföretagen» (statens
offentliga utredningar 1935: 63).
Beträffande utredningsarbetets planläggning må återgivas följande ur de
sakkunnigas betänkande (sid. 17—20) hämtade uppgifter:
I planen för utredningen ingingo bland annat två särskilda frågeformulär,
avsedda att besvaras det ena av de båda enhetsprisföretagen Enlietspris A/B
Epa och Tempo A/B samt det andra av detaljhandlare på vissa orter, där enhetsprisföretag
etablerats. Planen gjordes sedermera till föremål för prövning
vid sammanträden med representanter för Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistförbund och Sveriges hantverksorganisation. De särskilda
undersökningar angående enhetsprisföretagens rörelse, för vilka svaren på
förstnämnda formulär avsågos att tjäna som underlag, diskuterades dessutom
vid ett gemensamt sammanträde med företrädare för de nämnda båda enhetsprisföretagen.
Under utredningens fortskridande fästes uppmärksamheten vid ytterligare
två företag, som befunnits i vissa hänseenden förete sådana likheter med de
egentliga enhetsprisföretagen, att de borde omfattas av den förevarande utredningen,
nämligen A/B Tvålhuset Resia och Varuhuset för 88-öres artiklar
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. ,!5
A/B. Representanter för dessa båda företag inkallades till överläggning med de
sakkunniga, därvid överenskommelse träffades om tillhandahållande åt de
sakkunniga av vissa uppgifter angående verksamheten.
Beträffande _ den del av utredningen, varigenom kännedom skulle vinnas
örn vissa enskildheter i den övriga detaljhandelns rörelse, förutsatte de sakkunniga,
att Sveriges köpmannaförbund skulle biträda genom att låta sina
platsombud införskaffa uppgifter och vidarebefordra dem till de sakkunniga.
Efter överläggningar med förbundet kom ett samarbete till stånd, därvid
förbundet representerades av sin ombudsman fil. kand. Gustaf Borgström.
Jämväl med Sveriges grossistförbund överen skoms örn samarbete, varvid
detta förbund representerades av direktören John Barren. Herrar Borgström
och Borrén deltogo i de sakkunnigas överläggningar vid de tillfällen, då
utredningens planläggning i olika hänseenden dryftades, samt vid de sakkunnigas
sammanträden med representanter för minuthandeln i vissa städer.
Dessutom biträdde herr Borgström vid arbetet med utväljande av artiklar,
som synts böra göras till föremål för vissa kvalitetsundersökningar.
De sakkunnigas detaljhandelsundersökning avsåg att omfatta de viktigaste
grenar av detaljhandeln, inom vilka enhetsprisföretagen bedriva försäljning
och där de uppnått sin största omsättning. Undersökningen påbörjades
med att formulär för besvarande utsändes till minuthandlare och
detaljister i Örebro, den stad, där en större enhetsprisaffär först inrättades
bär i landet. Formulären besvarades emellertid endast i ringa omfattning.
Med anledning av utfallet av undersökningen i Örebro avstodo de sakkunniga
från att utsträcka utredningen i denna del till andra orter.
Förutom med Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund
hade de sakkunniga under utredningen förbindelse med vissa andra organisationer
på näringslivets område. Syftet därmed var att erhålla del av alla
de synpunkter och upplysningar, som enligt organisationernas mening ansetts
böra vinna beaktande vid utredningen. Sålunda höllos muntliga överläggningar
med representanter för Sveriges handelsresandeförening och Sveriges
järnhandlareföreningars centralförbund. Med Sveriges liantverksorganisation
avhandlades de spörsmål, som angå enhetsprisföretagens verkningar
för hantverket. Föreningen Sveriges aktiva handelsresande har i en inkommen
skrift utvecklat sin uppfattning av de till utredning föreliggande
problemen särskilt med hänsyn till handelsresandekårens intressen. I fråga
om enhetsprisföretagens försäljning av frön och blomsterlökar överläde de
sakkunniga nied trädgårdsmästaren, ledamoten av riksdagens andra kammare
K. H. Magnusson i Skövde samt handelsträdgårdsmästare!!, ordföranden i
Sveriges handelsträdgårdsmästarförbund E. Eriksson i Hässelby. Dessutom
avgavs utlåtande i detta ämne på de sakkunnigas anmodan av direktören John
Gréen vid Experimentalfältet i Stockholm.
De sakkunniga företogo tjänsteresor till Örebro, Västerås oell Borås,
varest sammanträden höllos med medlemmar av dåvarande köpmannaorganisationer
och andra detaljhandlare.
Sakkunniga — eller, i vissa fall, ledamot av de sakkunniga — sammanträffade
med åtskilliga leverantörer till enhetsprisföretagen för vinnande av kännedom
angående producenternas uppfattning om sina förbindelser med dessa
företag. Genom skriftliga förfrågningar hos dessa leverantörer inhämtades
vidare upplysningar i några speciella huvudfrågor. Jämväl enhetsprisföretagen
ställde ett omfattande material till de sakkunnigas förfogande för att
belysa deras förhållande till produktionen.
Vissa hos enhetsprisföretagen saluförda artiklar underkastades slutligen
specialundersökningar med avseende på kvaliteten, varvid jämförelse agde
rum med i den övriga detaljhandeln förekommande artiklar av motsvarande
Utskottet.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.
slag. Undersökningarna utfördes dels av Statens Provningsanstalt, dels (i
ett fall) av Kungl. Mynt- och Justeringsverket och dels (i ett fall) av särskilt
anmodad sakkunnig.
Över de sakkunnigas betänkande har Kungl. Maj :t infordrat yttrande från
kommerskollegium.
Kommerskollegium har i sin tur begärt yttranden — vilka skola vara avgivna
före den 1 mars 1936 — av rikets tolv auktoriserade handelskammare,
Enhetspris aktiebolaget Epa, Tempo aktiebolag, Aktiebolaget Tvålhuset
Kesia, Varuhuset för 88-öres artiklar aktiebolag, kooperativa förbundet,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverksorganisation, Sveriges handelsresandeförening, föreningen
Sveriges aktiva handelsresande, Sveriges järnhandlareförenings
centralförbund samt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
Det betänkande rörande de svenska enhetsprisföretagen, som avgivits av
sakkunniga, vilka tillkallats i anledning av 1934 års riksdags begäran örn
utredning i förevarande ämne, har av Kungl. Majit överlämnats till kommerskollegium,
som skall avgiva yttrande däröver. Kommerskollegium har i sin
tur begärt yttranden av åtskilliga institutioner och sammanslutningar. Den
förteckning å dessa, som i det föregående meddelats, utvisar, att företrädare
för olika intressen därigenom erhålla ytterligare tillfälle att göra sin uppfattning
gällande rörande de spörsmål, som utredningen avser.
Av vad sålunda anförts framgår, att den av riksdagen begärda utredningen
ännu icke är avslutad. Med hänsyn härtill förefinnes enligt utskottets mening
icke någon anledning för riksdagen att hos Kungl. Majit begära ny utredning
i ämnet.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 485, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 februari 1936.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, Gustaf Tamm,
Sam Larsson, Hagman* och P. Sandström;
från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Johanson i Hallagården,
Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan, Sandström i
Sollefteå och Hassler.*
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.