Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.
t
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1936 kl. 9 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i den sociala arrendelagstiftningen.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 109,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Gustaf Tamm och Elof
B. Andersson hemställt, att riksdagen ville antaga följande av sociala jordutredningen
utarbetade lagförslag, nämligen:
1) Förslag
till
LAG
örn ändrad lydelse av 2 kap. 7, 39, 41 och 54 §§ lagen den 14 juni 1907
(nr 36, sid. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 2 kap. 7, 39, 41 och 54 §§ lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom skola, 7, 39 och 54 §§ i nedan angivna
delar, erhålla följande ändrade lydelse:
§ 7-
Undandrager sig jordägaren att tillhandahålla arrendatorn arbete, som
denna enligt avtalet är skyldig utgöra, eller annat för arrendatorn lika förmånligt
arbete, och sker detta av annan anledning än förändrade förhållanden
i fråga om bärighet eller drift av rörelse, för vilken arrendatorns arbete
varit avsett, eller därmed jämförlig omständighet, njute arrendatorn skäligt
skadestånd. Arrendatorn åge ock, därest jordägaren ej tillhandahåller honom
arbete, som arrendatorn enligt avtalet är skyldig utgöra, eller annat för arrendatorn
lika förmånligt arbete, rätt att uppsäga avtalet till upphörande å nästa
eller därpå följande fardag. Förbehåll, som strider mot vad sålunda stadgas,
vare utan verkan. Vill arrendatorn av ovan angiven orsak uppsäga avtalet,
give det jordägaren till känna senast två månader före den fardag, då han
har för avsikt att avträda arrendet. Ilar ej jordägaren inom en månad efter
det han mottagit sådant meddelande tillkännagivit för arrendatorn, att han
ej vill därmed åtnöjas, skall så anses som om jordägaren godkänt uppsägningen.
Skola---bestämd.
Ej må---verkan.
Vad i —--betydenhet.
I fråga örn---tillämpning.
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. !) sami. 2 nöd. Nr 47.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.
§ 39.
Sker uppsägning i fall, som 36 § omförmäler, åge arrendatorn kvarsitta
till nästa fardag, där ej rätten eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom
att avflytta tidigare. Sker uppsägning i fall, som 7 § omförmäler, skall avträde
ske å den fardag, som inträffar näst efter två månader från det uppsägningen
skedde. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning, skall avträde
ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader från det uppsägningen
skedde. Hade arrendatorn ej tillträtt fastigheten när uppsägningen
skedde, skall avtalet genast upphöra att gälla.
Vid livstidsarrende---dödsfallet.
§ 41.
Jordägare eller arrendator, som vill framställa fordringsanspråk på grund
av arrendeavtal, skall, utom i fall, varom särskilt stadgats i 7 §, anhängiggöra
sin talan inom två år från det avtalet upphörde att gälla; dock att, där
inom sagda tid syn, som vid avträdet hållits, klandras, talan må anhängiggöras
inom två år från det klandret blivit avgjort genom utslag, som äger laga
kraft. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. Är i rätt tid av endera
talan anhängiggjord, åge den andre dock rätt till kvittning för fordran, som
ej blivit sålunda bevakad.
§ 54.
Visas särskilda--— undantag.
Såsom sådan omständighet skall särskilt anses, att fastigheten är avsedd
alt försäljas, eller i fråga om undantag från stadgandet i 46 §, att arrendatorn
med hänsyn till ålder, hälsotillstånd eller dylikt eller på grund därav att
han ingått avtal örn köp eller arrende av annan fastighet förklarar sig vilja
avsluta avtal örn arrende på kortare tid än femton år, eller att med hänsyn
till eget jordbruk eller skogsbruk det för jordägaren är av synnerlig vikt att
över området äga friare bestämmanderätt än som följer av ovan nämnda
stadganden.
över---— är stadgad.
Avslås---förfallet.
Denna lag träder i kraft den
2) Förslag
till
LAG
om ändrad lydelse av 28 oell 31 §§ lagen den 25 juni 1909 (nr 57, sid. 2)
om arrende av viss jord å landet i Norrland oell vissa
delar av Svealand.
Härigenom förordnas, att 28 och 31 §§ lagen den 25 juni 1909 om arrende
av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand skola i nedan
angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
§ 28.
Sker uppsägning i fall, som 26 § omförmäler, äge arrendatorn kvarsitta
till nästa fardag, där ej rätten eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom
Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.
3
att avflytta tidigare. Vid uppsägning, som med stöd av 5 § sker enligt bestämmelserna
i 2 kap. 7 § lagen örn nyttjanderätt till fast egendom, skall avträde
ske å den fardag, som inträffar näst efter två månader från det uppsägningen
skedde. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning, skall avträde
ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader-från det uppsägningen
skedde. Hade arrendatorn ej tillträtt fastigheten, när uppsägningen
skedde, skall avtalet genast upphöra att gälla.
Vid livstidsarrende---dödsfallet.
§ 31.
Visas särskilda---undantag.
Såsom sådan omständighet skall särskilt anses, att fastigheten är avsedd
att försäljas, eller, i fråga örn undantag från stadgandet i 2 §, att arrendatorn
med hänsyn till ålder, hälsotillstånd eller dylikt eller på grund därav att han
ingått avtal örn köp eller arrende av annan fastighet förklarar sig vilja avsluta
avtal örn arrende på kortare tid än femton år, eller att med hänsyn
till eget jordbruk eller skogsbruk det för jordägaren är av synnerlig vikt att
över området äga friare bestämmanderätt än som följer av vad ovan i denna
lag är stadgat.
över---i allmänhet.
Skall arrendeavtal---är stadgat.
Avslås---förfallet.
Denna lag träder i kraft den
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
I 2 kap. 7 § nyttjanderättslagen stadgas, bland annat, att, örn jordägare
undandrager sig att tillhandahålla arrendatorn arbete, som denne enligt avtalet
är skyldig utgöra, eller annat för arrendatorn lika förmånligt arbete,
arrendatorn skall njuta skäligt skadestånd. Denna regel är av tvingande
natur.
Enligt 5 § norrländska arrendelagen skall vad i 2 kap. 7 § nyttjanderättslagen
stadgas, lända till efterrättelse, därest arrendatorn enligt arrendeavtalet
skall utgöra dagsverken eller annat arbete.
Särskilda bestämmelser finnas i allmänna arrendelagen 45—54 §§ örn
jordbruksarrenden under bolag och med dem likställda jordägare. Av dessa
bestämmelser må omnämnas dels det allmänna stadgandet i 46 §, att upplåtelse
som regel skall ske för viss lid, ej understigande femton år, eller ock
för arrendatorns livstid, dels ock dispensbestämmelserna i 54 §. Om särskilda
omständigheter visas böra föranleda därtill, att arrendeavtal, sorn skriftligen
upprättats, undantages från tillämpning av något av stadgande!») i 46—50
eller 52 eller 53 §, och örn avtalet innehåller förbehåll, alt medgivande därtill
må sökas, så ankommer det på K. B. i det län, där fastigheten är belägen,
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.
att medgiva sådant undantag. Såsom sådan omständighet skall särskilt anses,
att arrendatorn på grund av det arrenderade områdets beskaffenhet och
omfattning icke av jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning, eller
att med hänsyn till eget jordbruk eller skogsbruk det för jordägaren är av
synnerlig vikt att över området äga friare bestämmanderätt än som följer
av ovan nämnda stadganden.
Beträffande arrende av fideikommiss jord å landet föreskrives i 55 §, att
upplåtelse skall ske för viss tid, ej understigande tio år. Å sådan upplåtelse
skall stadgandet i 54 § äga motsvarande tillämpning.
Bestämmelse om femtonårig arrendetid såsom regel återfinnes i norrländska
arrendelagen i 2 §. Jämväl enligt denna lag kunna särskilda omständigheter
föranleda dispens från lagens tillämpning (31 §). Såsom sådan omständighet
skall särskilt anses, att det arrenderade området till beskaffenhet
och omfattning icke är sådant, att självständigt jordbruk kan idkas därå,
eller att med hänsyn till eget jordbruk eller skogsbruk det för jordägaren
är av synnerlig vikt att över området äga friare bestämmanderätt än som
följer av lagens bestämmelser.
I anledning av åtskilliga motioner behandlades vid 1930 års riksdag ingåenda
vissa sociala jordfrågor. I utlåtandet nr 1 upptog sammansatta andra
lag- och jordbruksutskottet under skilda huvudrubriker olika jordfrågor,
bland annat den sociala arrendelagstiftningen samt vissa spörsmål rörande
denna lagstiftnings tillämpning och verkningar särskilt i Värmland och
vissa delar av Bergslagen (huvudrubrik II). Härvid behandlades efter en inledande
historik och översikt, bland annat, under punkt a) frågan om sammankoppling
av arrendeavtalet med ett arbetsavlal samt under punkt h) frågan
örn den sociala arrendelagstiftningens tillämpning och verkningar särskilt
i Värmland och vissa delar av Bergslagen. Beträffande historik med
mera angående dessa frågor anhåller utskottet att få hänvisa till sammansatta
andra lag- och jordbruksutskottets ovannämnda utlåtande nr 1 vid
1930 års riksdag sid. 17—26 samt 42—47.
På hemställan av det sammansatta utskottet besk'')! riksdagen, bland annat,
att i skrivelse (nr 276) till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville verkställa
utredning rörande erfarenheterna vid tillämpningen av gällande arrendelag
i vad avsåge arrenden, som folie under den sociala arrendelagstiftningen,
med särskild hänsyn till de delar av riket, till vilka den norrländska
arrendelagen utsträcktes genom lag den 27 juni 1927 (d. v. s. Värmland och
vissa socknar i Örebro län), ävensom för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.
Den 4 december 1930 utsåg dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet von Stockenström, jämlikt bemyndigande av Kungl. Majit fem utredningsmän
att verkställa ovannämnda utredning jämte vissa andra av riks
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.
5
dagen i samband därmed begärda utredningar. Till utredningsmän utsågos
professorn K. G. Westman (ordförande), lantbrukaren Elof B. Andersson i
Fältenborg, jägmästaren C. G. L. H:son Tamm, dåvarande bankofullmäktigen
P. E. Sköld och ombudsmannen H. Molander. Utredningsmännen antogo
namnet »Sociala jordutredningen». (Sedan bankofullmäktigen Sköld utnämnts
och förordnats till statsråd och chef för jordbruksdepartementet, tillkallades
den 26 september 1932 i bans ställe såsom ledamot av kommittén
sekreteraren hos svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet redaktören
H. Sten.)
Sociala jordutredningen upptog såsom ett första led i sitt uppdrag till utredning
fråga om vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen samt avgav
i detta ämne betänkande den 5 december 1931 (Statens offentl. utredn.
1932:1). Efter en historik (sid. 10—45) lämnades en redogörelse för av
sociala jordutredningen inhämtade upplysningar (sid. 45—68). Vidare redogjordes
(i bilaga, sid. 76—121) för en av utredningsmännen företagen studieresa
till Värmlands m. fl. län 19—23 augusti 1931. Betänkandet innehöll slutligen
»förslag till lag örn ändrad lydelse av 2 kap. 7, 39, 41 och 54 §§ lagen
den 14 juni 1907 (nr 36, sid. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom» samt
»förslag till lag örn ändrad lydelse av 28 och 31 §§ lagen den 25 juni 1909
(nr 57, sid. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av
Svealand» ävensom motivering därtill (sid. 68—75). Lagförslagen finnas intagna
här ovan i utlåtandet. Sociala jordutredningens motivering har till
huvudsaklig del återgivits i den förevarande motionen I: 109, och anhåller
utskottet att därutinnan få hänvisa till motionen.
Sedan sociala jordutredningens betänkande den 5 december 1931 avgivits
till jordbruksdepartementet, har detsamma sedermera i januari 1932 från
nämnda departement överlämnats till justitiedepartementet.
Över sociala jordutredningens betänkande hava yttranden av Kungl. Majit
infordrats från samtliga länsstyrelser, vilka tillika ålagts att införskaffa yttranden
från jordbrukskommissionerna, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen
med åliggande tillika att bereda hushållningssällskapens förvaltningsutskott
tillfälle att yttra sig samt statens egnahemsstyrelse. Tillfälle att avgiva yttrande
över förslaget har dessutom lämnats Sveriges allmänna lantbrukssällskap,
Sveriges skogsägareförbund, svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
samt svenska sågverksarbetareförbundet. Därjämte har genom statsrådets
och chefens för justitiedepartementet försorg en kortfattad promemoria
över förslaget tillställts eif antal enskilda personer lör yttrande. Yttranden
hava avgivils av samtliga myndigheter, sammanslutningar och personer
utom Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, svenska
skogs- och flottningsarbetareförbundet, svenska sågverksindustriarbetareförbundet,
jordbrukskommissionen i Kristianstads län samt förvaltnings
-
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.
utskotten för hushållningssällskapen i Södermanlands, Gotlands, Göteborgs
och Bohus saint Skaraborgs län. De fem sistnämnda hava förklarat sig avstå
från att yttra sig över betänkandet.
Sociala jordutredningens förslag har lämnats utan erinran av länsstyrelserna
i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus,
Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, jordbrukskommissionerna
i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län samt förvaltningsutskotten för hushållningssällskapen
i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar (södra hushållningssällskapet),
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,
Västernorrlands och Norrbottens län.
Ej heller jordbrukskommissionen i Södermanlands län och Östergötlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava haft något att erinra mot
de föreslagna lagändringarna i och för sig men hava (liksom vissa andra)
önskat mera genomgripande ändringar i den sociala arrendelagstiftningen.
Förslaget såsom helhet synes i princip hava tillstyrkts, förutom av förut
nämnda myndigheter, jämväl av länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,
Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västernorrlands
län, jordbrukskommissionerna i Hallands, Skaraborgs, örebro,
Västmanlands och Jämtlands län, lantbruksstyrelsen samt förvaltningsutskotten
för hushållningssällskapen i Kalmar (norra hushållningssällskapet),
Hallands, Örebro och Västerbottens län.
Mer eller mindre avvisande mot förslaget i dess helhet hava ställt sig länsstyrelserna
i Älvsborgs och Skaraborgs län, jordbrukskommissionerna i Kopparbergs
län samt inom Älvsborgs läns norra och södra hushållningssällskaps
verksamhetsområden, Stockholms stads och läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, förvaltningsutskotten
inom Älvsborgs läns norra och södra hushållningssällskap,
statens egnahemsstyrelse samt Sveriges skogsägareförbund.
Övriga myndigheter och sammanslutningar, som avgivit yttrande, nämligen
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs
län, jordbrukskommissionerna i Stockholms, Uppsala och Gävleborgs
län, Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, domänstyrelsen
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, hava i olika avseenden framställt
detaljanmärkningar mot förslaget.
Vid 193A års riksdag hemställde herrar Gustaf Tamm och Elof B. Andersson
i motionen I: 140, att riksdagen måtte antaga nu ifrågavarande av sociala
jordutredningen utarbetade lagförslag.
Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 41:
Till fullgörande av uppdraget att verkställa utredning rörande erfarenheterna
vid tillämpningen av gällande arrendelag såvitt angår arrenden, som
falla under den sociala arrendelagstiftningen, med särskild hänsyn till de
Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.
7
delar av riket, till vilka den norrländska arrendelagen utsträcktes år 1927,
har sociala jordutredningen, såsom av det föregående framgår, avlämnat
betänkande till Kungl. Majit den 5 december 1931, innehållande, bland annat,
förslag till ändringar i vissa delar av nyttjanderättslagen och norrländska
arrendelagen, över detta betänkande hava åtskilliga myndigheter, sammanslutningar
och enskilda personer under år 1932 avgivit yttranden till
Kungl. Majit.
Med hänsyn till önskvärdheten av att de spörsmål, som i anledning av
nämnda betänkande och däröver avgivna yttranden föreligga till övervägande,
bringas till lösning, anser sig utskottet böra föreslå riksdagen att i
.skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville slutföra utredningen
örn de förslag till ändringar i nyttjanderättslagen och norrländska arrendelagen,
vilka sociala jordutredningen i sitt ifrågavarande betänkande framlagt,
samt förelägga riksdagen det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Reservation anfördes dels av herr Lindhagen, dels ock av herr Pettersson
i Hällbacken.
Riksdagen biföll utskottets hemställan (riksdagens skrivelse till Kungl.
Majit nr 311).
Enligt uppgift i justitieombudsmannens ämbetsberättelse till årets riksdag
är riksdagens hemställan i skrivelsen nr 311/1931 beroende på Kungl. Majis
prövning.
I förevarande sammanhang får utskottet omnämna, att vid besvarandet av
en av herr K. G. Westman vid årets riksdag i första kammaren framställd
interpellation angående lagberedningens arbete med förslag till ny jordabalk
justitieministern såsom svar å framställd fråga, i vad mån man vid behandling
inom riksdagen av motioner, i vilka påyrkats ändringar i jordabalken,
enligt justitieministerns mening borde taga hänsyn till lagberedningens
arbete på förevarande område, anfört:
Partiella reformer av de civilrättsliga reglerna örn köp, byte eller gåva av
fast egendom samt örn lagfart eller inteckning av sådan egendom synas
principiellt böra anstå i avbidan på jordabalksrevisionen. Reträffande övriga
partier av den allmänna jordrätten — och detta gäller särskilt instituten
arrende och hyra — torde nämnda lagrevision ännu vara alltför avlägsen för
att kunna åberopas såsom avgörande skäl mot reformkrav vilka i och för sig
äro befogade.
På fråga när lagberedningens arbete med en reform av jordabalken kunde
väntas hava fortskridit så långt, att därpå byggt förslag till ny jordabalk, örn
denna erhölle hittills avsedd omfattning, kunde beräknas bliva färdigt att
föreläggas riksdagen, gav justitieministern till svar, att det för närvarande
knappast vore möjligt att beräkna när jordabalken i sin helhet kunde bliva
färdig samt att förslag innefattande en första avdelning av jordabalken torde
kunna emotses tidigast vid 1939 års riksdag.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.
Utskottet.
Sedan under debatten i kammaren berörts, bland annat, den skrivelse av
1934 års riksdag, för vilken redogörelse ovan lämnats, (i vilken skrivelse jämväl
begärdes utredning rörande rätt för arrendator att av jordägaren erhålla
ersättning för under arrendetiden utförd ändamålsenlig gödselstadanläggning),
anförde statsrådet Sköld, bland annat:
Det förslag till ändring av arrendelagen, som nyss berörts, kom ju fram
med anledning av det gnissel, som uppstod, då 1927 års nya arrendelagar
skulle tillämpas. Det hade då uppkommit många svårigheter, och det yppade
sig starkt missnöje med de nya lagarnas avfattning och betänksamhet för de
konsekvenser, som lagstiftningen skulle komma att leda till inom vissa områden.
Därför framfördes förslag örn att man skulle överväga sådana jämkningar
i arrendelagstiftningen, som skulle kunna leda till lättare övergång
från den gamla lagstiftningen till den nya. Det var för att tillmötesgå detta
syfte, som den sociala jordutredningen framlade sitt förslag. När sedermera
detta förslag varit utremitterat och togs upp till behandling i justitiedepartementet,
så kom det fram, att förslaget led av vissa formella bristfälligheter
och att det skulle behöva överarbetas. Men samtidigt hade det inträffat, att
man ute i landet mera hade vant sig vid den nya lagstiftningen, så att de
orsaker, som lågo bakom förslaget, icke längre voro så starkt framträdande,
och därför ansågo vi inom regeringen, att det icke längre fanns lika starka
skäl att taga upp denna fråga. Vi lia stärkts i denna uppfattning, att denna
partiella reform kanske icke bör genomföras, dels därigenom att de omständigheter
som förelågo, då förslaget kom till. undan för undan lia ändrat
karaktär, och dels därför att det naturligtvis alltid måste vara förenat med
betänkligheter att vidtaga sådana ändringar i en relativt ny lagstiftning. Därtill
har emellertid kommit, att numera, tio år efter tillkomsten av arrendelagen,
uppkommit en mängd andra spörsmål angående arrendelagen, som
kanske behöva övervägas, och jag delar alldeles den uppfattningen, att det
behövs en översyn över arrendelagstiftningen och att det finns andra frågor,
som där behöva utredas. På denna grund lia vi inom regeringen kommit till
den uppfattningen, att det inte finns skäl att framlägga detta förslag till
partiell ändring av arrendelagen, utan att dessa frågor böra tillsammans med
varandra hänskjutas till en ny utredning. Och jag vill tillägga, att det har
icke från regeringens sida gjorts några utfästelser, att detta förslag skulle
komma på riksdagens bord.
Den skrivelse, som avlämnades av 1934 års riksdag örn ersättning till arrendator
för gödselvårdsanläggning, är ju av den beskaffenheten, att även den
lämpligen bör hänskjutas till den allmänna utredning, som vi inom regeringen
övervägt och planlagt, ehuru densamma ännu icke nått fram till det
stadium, då den kunnat igångsättas. Jag förmenar därför, att just med hänsyn
till att vi stå inför igångsättande av en bredare lagd utredning örn arrendelagstiftningen,
böra dessa partiella reformer i avvaktan därpå anstå.
Sedan sociala jordutredningen den 5 december 1931 till Kungl. Majit avlämnat
betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen,
avseende i huvudsak dels bestämmelserna örn skyldighet tor
jordägare att utgiva skadestånd till arrendator, därest jordägaren undandroge
sig att tillhandahålla arrendatorn arbete, som denne enligt avtalet
vore skyldig utgöra, eller annat för arrendatorn lika förmånligt arbete, dels
Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.
9
ock dispensbestämmelserna, hava under år 1932 åtskilliga myndigheter,
sammanslutningar och enskilda personer avgivit yttranden över betänkandet
till Kungl. Majit. I flertalet yttranden hava de föreslagna lagändringarna
blivit tillstyrkta.
I anledning av väckta motioner har därefter 1934 års riksdag i skrivelse
lill Kungl. Majit anhållit, att Kungl. Majit måtte slutföra utredningen om
det förslag till lagändringar, som framlagts av sociala jordutredningen, samt
förelägga riksdagen det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I det utskottets utlåtande, nr 41/1934, vartill hänvisning skett i riksdagens
nyssnämnda skrivelse, har utskottet framhållit önskvärdheten att de spörsmål,
som i anledning av sociala jordutredningens betänkande och däröver
avgivna yttranden föreligga till övervägande, bringas till lösning samt har
därvid uppenbarligen avsett, att slutförandet av utredningen i ärendet och
framläggandet av förslag däri för riksdagen skulle kunna äga rum utan att
resultatet av övriga utredningar rörande reform av arrendelagstiftningen avvaktas.
Då riksdagen så nyligen angivit sin ståndpunkt i denna fråga, vilken
ståndpunkt icke blivit frånträdd, finner utskottet icke erforderligt, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit gör ny framställning i ärendet.
Redan av det skäl att riksdagen sålunda synes hava anledning förvänta,
att Kungl. Majit tillmötesgår den framställning, som riksdagen gjort 1934,
finner utskottet det icke vara lämpligt, att riksdagen, i enlighet med yrkandet
i motionen, nu antager de av sociala jordutredningen framlagda lagförslagen.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, I: 109, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1936.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid iirendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, Gustaf Tamm,
Lindhagen, Kart Bodin, Knut Petersson* och Olof Carlsson*;
från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Sandström i Sollefteå*,
Molander*, Hassler, Hermansson, Cruse* och Sandberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 aud. Nr 47
2