Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1936 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående en
modern hy re slag stiftning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 11,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ström m. fl. hemställt, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa, att Kungl. Majit måtte
låta utreda frågan örn sammanförande av nu gällande bestämmelser, som
reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst — hithörande delar av
1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom samt lagen av den 10 mars
1923 med vissa bestämmelser rörande hyra m. m. — i en modern hyreslag,
som utformats med hänsynstagande till nutida förhållanden på detta område
— såsom genom bankkapitalet förändrad fastighetsförvaltning, hyresgästernas
och hyresvärdarnas organisering m. fl. — i en social och humanitär
anda efter ungefärligen de grundsatser, som i motionen anförts.

Uti motionen hava motionärerna i fem punkter angivit de önskemål, som
en reformerad hyreslagstiftning främst borde tillgodose. Motionärerna hava
därvid anfört, bland annat, att den socialt betonade hyreslagstiftning, som
borde komma till stånd, vars detaljbestämmelser i allmänhet borde vara av
tvingande natur, enligt motionärernas förmenande främst borde syfta till
att åstadkomma:

1) att bostaden vore sund, vilket skulle kunna ernås genom tillfredsställande
bostadsinspektion samt genom införande i hälsovårdsstadgan eller
hyreslag av effektivare bestämmelser för undvikande av hälsofariigheter i
bostadslägenheter,

2) att bostaden alltid vore med avseende på underhåll i ett tillfredsställande
skick, vilket bland annat skulle kunna uppnås genom tillkomsten av
bestämmelser, som bland annat fastsloge vissa grunder för hyresgäst att vid
hyrans betalning avdraga vad som utlagts för reparationer eller för bostadens
förbättrande samt i övrigt införde rätt till hyresprisreglering nedåt vid
konstaterandet av en bostads mindervärdiga beskaffenhet,

3) att den ständigt skeende hyresprisfördyringen — som i vårt land resulterat
i att en större procent av den samlade inkomsten uppslukas av hyran
än i något annat land — kunde i någon mån hållas tillbaka och att framförallt
oskäliga hyrespris (hyresocker) kunde beivras, varför en effektiv bestämmelse
om åtgärder mot orimliga hyrespriser borde ingå i den planerade
lagstiftningen, vilken bestämmelse även borde gälla för de mycket ofta förekommande
rent vanvettiga hyror, som uttagas för butiker med gott läge,

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 45. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

4) att lagen förhindrade intagande i kontrakt av bestämmelser, som inskränkte
hyresgästens rörelsefrihet på ett orimligt sätt eller i övrigt vore
olämpliga; samt

5) att bestämmelser om optionsrätt infördes så att hyresgästen måtte skyddas
mot ohemula krav från fastighetsägarnas sida och att hemmets säkerhet
garanteras genom lagstiftningsåtgärder.

Beträffande de skäl i övrigt, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.

Huvudstadgandena för den rättsliga regleringen av avtalsförhållandet mellan
hyresvärd och hyresgäst återfinnas i 3 kapitlet lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom samt i lagen den 10 mars 1923 med vissa
bestämmelser rörande hyra.

Historik.

Efter den jämförelsevis ingående prövning, som ägnades åt hyreslagstiftningen
vid tillkomsten av sistnämnda lag under 1923 års riksdag, hava olika
frågor på detta område därefter motionsvägen bragts å bane vid upprepade
tillfällen.

Redogörelse för huvuddragen av vad i sådant hänseende förekommit under
tiden till och med 1933 års riksdag har lämnats i utskottets utlåtande nr 33
vid 1934 års riksdag samt, såvitt angår frågan örn optionsrätt, i utskottets
utlåtande nr 29 vid 1930 års riksdag, sid. 7 och 18. Till nämnda två utlåtanden
anhåller utskottet att få hänvisa.

Vid 1933 års riksdag gjorde herr Ström m. fl. i motion II: 358 i huvudsak
samma hemställan som i den nu föreliggande motionen II: 11 (dock framställdes
icke yrkande örn införande av optionsrätt).

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 21:

Frågan örn ändringar i gällande lagstiftning på hyresrättens område har
under flera föregående år varit föremål för riksdagens prövning. I de utlåtanden,
som utskottet i ärendet avgivit vid 1930 och 1931 års riksdagar, har
utskottet framhållit, att bostadsfrågan såväl å landsbygden som i städerna är
ett av de betydelsefullaste samhällsspörsmålen, förtjänt av statsmakternas
oavlåtliga uppmärksamhet, samt att vid denna frågas behandling hyreslagstiftningen
intager en framstående plats. Ehuru utskottet funnit det betänkligt
att genom regler av tvingande natur alltför mycket inskränka avtalsfriheten
på hyresrättens område, har utskottet uttalat, att tvekan lärer kunna
råda örn lämpligheten av full avtalsfrihet i enlighet med stadgandena i 3 kap.
10 och 12 §§ nyttjanderättslagen. Utskottet har emellertid ansett, att detta
spörsmål är av den beskaffenhet, att det bör upptagas till utredning endast
i ett större sammanhang. Vad utskottet sålunda förut yttrat synes alltjämt
äga giltighet. Med hänsyn till de förhållanden, som för närvarande råda på
bostadsmarknadens och byggnadskreditens områden, finner emellertid utskottet
icke tillräckliga skäl anförda för att frågan örn revidering av hyreslagstiftningen
nu skulle upptagas till behandling.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45. 3

Utskottet hemställde, att motionen 11:358 icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Reservation anfördes av herr Linder samt sex andra ledamöter av utskottet.
En av reservanterna, herr Hage, avgav särskilt yttrande, däri han
hemställde, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om en
allsidig utredning, huruvida och på vilket sätt bestämmelserna i gällande
hyreslag måtte kunna i större utsträckning än vad nu är fallet erhålla en
tvingande i stället för en dispositiv innebörd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1934 års riksdag framställde herr Ström m. fl. i motion II: 70 i huvudsak
samma yrkanden som i den nu förevarande motionen II: 11.

Andra lagutskottet lämnade i utlåtande nr 33 redogörelse för olika åtgärder,
som under de senaste åren av statsmakterna vidtagits på bostadsfrågans
område. Vidare omnämndes, bland annat, att hyresgästernas riksförbund den
7 maj 1934 ingivit en framställning till Kungl. Majit, däri uttalats önskvärdheten
av att de frågor, som hade sammanhang med hyreslagstiftningen,
måtte upptagas till snabb behandling genom utredning av sakkunniga.

Utskottet anförde därefter:

Vid behandling under förra årets riksdag av väckt motion om reformering
av gällande hyreslagstiftning anförde utskottet bland annat, att bostadsfrågan
vore ett av de betydelsefullaste samhällsspörsmålen, förtjänt av statsmakternas
oavlåtliga uppmärksamhet, samt att vid övervägandet av åtgärder
i denna fråga hyreslagstiftningen intoge en framstående plats. Utskottet ansåg
emellertid tillräckliga skäl icke anförda för att frågan om en revidering
av hyreslagstiftningen då skulle upptagas till behandling. Under föregående
år hava förekommit flera omständigheter av beskaffenhet att i avsevärd mån
inverka på hyresmarknaden. Utskottet vill därutinnan erinra örn, förutom
den svåra hyreskonflikten i Göteborg, den långvariga allmänna byggnadskonflikten
samt åtgärder från statsmakternas sida till understödjande av bostadsproduktion.
Av vad utskottet i det föregående anfört framgår, att Kungl.
Majit med uppmärksamhet följer läget å hyresmarknaden och vidtagit flera
åtgärder för att åstadkomma en gynnsam utveckling därav. Utskottet har anledning
antaga, att Kungl. Maj:t även i fortsättningen kommer att vidtaga
de åtgärder inom bostadsfrågans område, vartill förhållandena samt den sist
nämnda framställningen kunna giva anledning. Utskottet finner under sådana
omständigheter icke i år — i likhet med utskottets ståndpunkt i fjol —
att tillräckliga skäl anförts för att utskottet skulle i anledning av den föreliggande
motionen förorda en hemställan till Kungl. Majit att under nu rådande
förhållanden upptaga spörsmålet rörande djupt ingripande ändringar
i gällande hyreslagstiftning till ytterligare omprövning.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Reservation anfördes av herr Lindhagen i särskilt yttrande lill utskottets
utlåtande.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

Vid 1935 års riksdag framställdes i motion II: 72 av herr Ström m. fl. i
huvudsak samma yrkanden som i den förevarande motionen II: 11.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 9:

Bostadsfrågan är enligt utskottets mening ett av de betydelsefullaste samhällsspörsmålen.
För dess gynnsamma gestaltning är givetvis tillgången på
goda bostäder av grundläggande betydelse. Av vad ovan i utskottets" utlåtande
anförts framgår även, att statsmakterna vidtagit omfattande åtgärder för
att främja bostadsproduktionen. Vid sidan härav hava lagstiftningsfrågor på
olika hithörande områden upptagits lill behandling. Enligt den plan, som
framlagts för lagberedningens arbete, skall därjämte en allmän revision av
jordabalken påbörjas redan under innevarande vår. Vid detta arbete kommer
givetvis hyreslagen att underkastas omprövning.

Med hänsyn till vad ovan sagts finner utskottet, att tillräckliga skäl icke
förebragts för att riksdagen i anledning av motionen II: 72 skulle göra
framställning till Kungl. Maj:t att upptaga frågan om djupt ingripande ändringar
i gällande hvreslagstiftning till särskild prövning.

På hemställan av utskottet beslöt riksdagen, att motionen icke skulle föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Kommittéer och sakkunniga.

Beträffande kommittéer och sakkunniga med uppdrag att behandla spörsmål
av intresse i förevarande sammanhang må omnämnas följande.

liostadsutredningen för landsbygden.

De utredningsmän, som tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 6 februari 1931 för att inom socialdepartementet biträda med utredning
rörande åtgärder till förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden och
därmed sammanhängande ämnen — bostadsutredningen för landsbygden —-hava den 15 december 1933 avgivit betänkande med förslag rörande ändringar
i vissa delar av hälsovårdsstadgan, anordnande av bostadsinspektion
på landsbygden lii. m. (statens offentliga utredningar 1933: 37). På grundval
av nämnda betänkande samt ett av medicinalstyrelsen utarbetat förslag
rörande omorganisation av dislriktsvården (statens offentliga utredningar
1934:9) framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 213 till 1935 års riksdag
förslag till effektivisering av hälsovårdsorganisationen på landet samt till
omorganisation av distriktsvården och bostadsövervakningen på landsbygden.
Däremot upptog icke propositionen de förslag i fråga om bostadsbestämmelserna
för landet, som framlagts i bostadsutredningens för landsbygden
betänkande. Riksdagen godkände med vissa jämkningar (se sammansatt
stats- och andra lagutskotts utlåtanden nr 5 och 6) i propositionen
framlagda förslag (riksdagens skrivelse nr 380). Författningar i ämnet utfärdades
den 28 juni 1935 (S. F. S. 1935 nr 427—432).

De förslag, som bostadsutredningen för landsbygden framlagt i betänkandet
1933: 37 rörande bostadsbeslämmelser, hava jämte vissa förslag till änd -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

5

ringar i hälsovårdsstadgan ävensom förslag lill åtgärder rörande bostadsövervakningen
i städer och stadsliknande samhällen, vilka förslag framlagts
i ett av bostadssociala utredningen den 14 september 1935 avgivet betänkande
(statens offentliga utredningar 1935:49), överarbetats inom socialdepartementet
samt för innevarande års riksdag framlagts i propositionen
nr 207.

De i propositionen upptagna bestämmelserna avse de spörsmål, som behandlats
under punkten 1) i motiveringen till den nu föreliggande motionen
II: 11.

Propositionen nr 207 kommer att behandlas av sammansatt stats- och
andra lagutskott.

Bostadsutredningen för landsbygden har vidare den 15 augusti 1935 avgivit
förslag till lag angående skydd mot vräkning vid arbetskonflikter, varmed
utredningsmännens uppdrag är slutfört.

Sistnämnda betänkande har legat till grund för Kungl. Maj:ts till årets
riksdag avlåtna proposition nr 134 med förslag till lag örn skydd mot vräkning
vid arbetskonflikter. Denna proposition kommer att behandlas av
andra lagutskottet.

Bostadssociala utredningen.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 oktober 1933 tillkallade chefen
för socialdepartementet sakkunniga för att inom departementet biträda med
utredning rörande omfattningen och beskaffenheten av städers och stadsliknande
samhällens slumbostadsbestånd ävensom rörande åtgärder ägnade
att undanröja missförhållanden i sådant hänseende — bostadssociala utredningen.
De sakkunniga hava under år 1935 avgivit dels ett nedan (sid. 9)
omnämnt betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel
för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer jämte därtill börande utredningar (statens offentliga utredningar
1935: 2), dels ock det förut berörda betänkandet med förslag
rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan samt anordnande
av förbättrad bostadsinspektion i städer och stadsliknande samhällen m. m.
jämte därtill börande utredningar (statens offentliga utredningar 1935:49).

Det för de sakkunniga ännu återstående tredje huvudspörsmålet i utredningsuppdraget
utgöres av frågan örn sanering av det undermåliga bostadsbeståndet
i stadssamhällena i dess samband med sociala och ekonomiska
samt stadsplane- och byggnadstekniska frågor. — De sakkunnigas uppdrag
beräknas bliva slutfört under år 1936.

Bostadsproduktion ssakkunnig a.

Bostadsproduktionssakkunniga, som tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 2 december 1932 för att inom socialdepartementet biträda

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

med utredning, huruvida och på vilket sätt staten skulle kunna, till förhindrande
av arbetslöshetens utbredning, vidtaga åtgärder för bostadsproduktionens
främjande, hava sedermera den 12 maj 1933 erhållit i uppdrag jämväl
att biträda med utarbetande av förslag till åtgärder för främjande av
viss organiserad sparverksamhet. Enligt direktiven avsågs i sistnämnda hänseende
sparande för bostadsändamål. De sakkunniga hava emellertid i vissa
hänseenden funnit sig föranlåtna att gå utanför ramen för uppdraget. Resultatet
av utredningen har framlagts i betänkande den 7 november 1935
med förslag till lag om sparföreningar m. m. (statens offentliga utredningar
1935: 54). De sakkunnigas uppdrag är därmed slutfört.

1934 års byggnadsindustrisakkunniga.

Sakkunniga, som tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28
september 1934 för att biträda med utredning angående förhållandena inom
byggnadsindustrien —- 193A års byggnadsindustrisakkunniga — hava bland
annat ingående sysselsatt sig med frågan örn de tekniska möjligheterna för
en mera kontinuerlig byggnadsverksamhet, avtalsvillkoren å arbetsmarknaden
samt fardagsfrågan m. m. Vidare har behandlats finansieringsfrågan,
i samband varmed även frågan örn tryggandet av byggnadsborgenärers
fordringar upptagits till prövning. Därjämte hava undersökningar verkställts
rörande förekomsten av monopolistiska tendenser på materialtillförselns område
och på arbetsmarknaden.

De sakkunniga beräkna att kunna slutföra åtminstone vissa huvuddelar
av sitt uppdrag under loppet av år 1936.

Statens by ggnadslånebyrå.

Jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 7 juli 1933 inrättades statens byggnadslånebyrå
med uppgift att handhava ärenden rörande lån av statsmedel
till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.
Genom kungörelse den 4 september har Kungl. Maj:t vidare förordnat, att
verksamheten rörande beviljande av lån och bidrag av statsmedel till främjande
av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer skall
handhavas av byggnadslånebyrån.

Sakkunniga för verkställande av förberedande utredning angående ingripanden
från samhällets sida på vissa områden av det ekonomiska livet.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1934 tillkallades sakkunniga
för verkställande av förberedande utredning angående ingripanden
från samhällets sida på vissa områden av det ekonomiska livet. De sakkunniga
hava den 9 december 1935 avgivit betänkande om folkförsörjning och
arbetsfred (statens offentliga utredningar 1935: 65 och 66).

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

7

I del I av detta betänkande har under huvudrubriken »Den svenska folkförsörjningen»
behandlats, bland annat, ämnet »Byggnadsverksamheten».

De sakkunniga hava framhållit, bland annat, att byggnadsverksamheten
vore av en utomordentlig betydelse i såväl socialt som ekonomiskt hänseende.
Tillgång till sunda och tillräckligt rymliga bostäder torde sålunda vara en
oundgänglig förutsättning icke blott för en god folkhälsa utan även för den
sociala trivseln över huvud taget. Av bil. 7 till del II av de sakkunnigas betänkande,
vilken bilaga innehölle redogörelse för statliga åtgärder till befrämjande
av bostadsproduktionen i Sverige (sid. 155—168), framginge, att
en genomgående kvalitativ förbättring av bostadsstandarden ägt rum liksom
även en minskning av den genomsnittliga boendetätheten. — Statsmakternas
uppmärksamhet hade, särskilt under de senare åren, varit i hög grad
inriktad på bostadsproduktionens främjande och bostadsstandardens höjande
såväl på landsbygden som i städerna. — Då frågan örn byggnadsproduktion
för bostadsändamål varit eller vore föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
i hela sin vidd, ansågo sig de sakkunniga icke böra närmare ingå på
densamma. Som emellertid byggnadsproduktionen för närvarande vore i
synnerligen hög grad konjunkturbetonad, hade de sakkunniga ansett sig
böra särskilt fästa uppmärksamheten vid frågan, huruvida icke åtgärder
borde vidtagas för alt den offentliga byggnadsverksamheten skulle komma
att inriktas på tider med stigande arbetslöshet.

De sakkunnigas uttalanden under rubriken »Byggnadsverksamheten» har
utmynnat i en hemställan, att frågan, huru byggnadsverksamheten i konjunkturutjämnande
syfte skulle kunna i större utsträckning än vad nu vore
fallet förläggas till tider av ekonomisk depression, måtte göras till föremål
för närmare utredning.

De sakkunnigas betänkande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
lief Dikning slut tn m i aston en.

Den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 maj 1935 utsedda kommissionen
för verkställande av en allsidig undersökning av vårt lands befolkningsfråga
(Befolkningskommissionen) har avgivit, bland annat, ett betänkande
den 12 december 1935 angående dels planmässigt sparande och
dels statliga bosättningslån (statens offentliga utredningar 1936: 14). Sådant
lån kan hava till ändamål, bland annat, att underlätta förvärv av eget hem.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Statsåtgärdcr för bostadsproduktion ni. lii.

På grundval av förslag, som framlagts i en av bostadsulredningen för
landsbygden den 8 februari 1933 avgiven promemoria, hemställde Kungl.
Maj:t i proposition nr 211 till 1933 års riksdag örn anslag för främjande av
bostadsbyggande på landsbygden. I enlighet med förslag av särskilda utskottet
(utlåtande nr 17) beviljade riksdagen till nybyggnadslån och förbättringsbidrag
för nämnda ändamål för budgetåret 1933/1934 ett anslag

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr i5.

av 10 000 000 kronor. Å tilläggsstat för samma budgetår anvisade 1934 års
riksdag ytterligare 8 000 000 kronor för samma ändamål. Vidare beviljades
för budgetåret 1934/1935 likaledes 8 000 000 kronor. 1935 års riksdag beviljade
ett anslag av 5 000 000 kronor, avsett uteslutande för förbättringsbidrag,
samt beslöt dessutom inrättandet av en lånefond för främjande av
bostadsbyggande på landsbygden, från vilken fond skulle utlämnas nybyggnadslån.
Såsom kapital för fonden anvisades 2 000 000 kronor.

Bestämmelser rörande ovannämnda verksamhet hava lämnats i kungörelse
den 30 juni 1933 (nr 473) angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån
till främjande av byggnadsverksamhet på landet; kungörelse den 16
september 1933 (nr 545) om utsträckt tillämpning av kungörelsen nr
473/1933; kungörelse den 30 juni 1934 (nr 411) med vissa bestämmelser
angående den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden,
ändrad genom kungörelse nr 486/1934; samt kungörelse den 28
juni 1935 (nr 438) med vissa bestämmelser angående förbättringsbidrag och
nybyggnadslån för bostadsbyggnadsföretag på landsbygden.

En närmare redogörelse för verksamhetens bedrivande har lämnats i årets
statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 33—42.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen dels
(femte huvudtiteln, sid. 42) att lill bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av
5 000 000 kronor, dels ock att såsom kapitalökning för ovannämnda fond
för samma budgetår anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor.

I huvudsaklig överensstämmelse med förslag, som framlagts i en av bostadsproduktionssakkunniga
den 8 februari 1933 avgiven promemoria,
hemställde Kungl. Majit i propositionen nr 211 till 1933 års riksdag örn anslag
till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.
Riksdagen beviljade på hemställan av särskilda utskottet (utlåtande
nr 17) för budgetåret 1933/1934 för ifrågavarande ändamål ett anslag av
5 000 000 kronor. För fullföljande av nämnda verksamhet samt utlämnande
jämväl av ombyggnadslån beslöt 1935 års riksdag inrätta en lånefond för
bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen samt anvisade för
budgetåret 1935/1936 såsom kapital för fonden ett reservationsanslag av
3 000 000 kronor.

Bestämmelser rörande verksamheten hava meddelats i kungörelser den
16 september 1933 (nr 558), den 16 februari 1934 (nr 20) samt den 28 juni
1935 (nr 436).

En redogörelse för verksamheten har lämnats i årets statsverksproposition,
utgifter för kapitalökning, bil. 3, sid. 13—21.

I sistnämnda bilaga har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att dels såsom
kapitalökning för fonden för nästa budgetår anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor, dels ock medgiva, att lån ur nämnda fond, med an -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

9

litande av sagda anslag, skola få utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa av föredragande departementschefen förordade grunder.

Med anledning av ett av Kungl. Majit i proposition nr 221 till 1935 års
riksdag framlagt förslag, vilket grundade sig å ett av bostadssociala utredningen
avgivet betänkande (statens offentliga utredningar 1935:2), beslöt
riksdagen inrätta en lånefond för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer. Såsom kapital för fonden anvisades ett reservationsanslag
av 10 000 000 kronor.

Beträffande låneverksamheten bär Kungl. Majit meddelat föreskrifter genom
kungörelser den 4 september 1935 (nr 512) och den 27 i samma månad
(nr 523). För beredande av billiga hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika
familjer i städer samt i stadsliknande och andra tätare bebyggda samhällen
kunna under vissa villkor bostadsanskaffningslån av statsmedel beviljas
vederbörande kommun eller, under förmedling av denna, s. k. allmännyttigt
bostadsföretag. Därmed avses bostadsföretag, som av statens byggnadslånebvrå
blivit erkänt såsom allmännyttigt.

Närmare uppgifter angående nämnda låneverksamhet hava lämnats i
årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning, bil. 3, sid. 7—13. Såsom
kapitalökning för fonden har i statsverkspropositionen hemställts örn ett
reservationsanslag av 15 000 000 kronor.

För främjande av sådan bostadsförsörjning, varom ovan nämnts, har för
innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 500 000 kronor, avsett
att användas till s. k. familjebidrag, vilka såsom hyresavdrag skola tillgodokomma
mindre bemedlade, bainrika familjer. I fråga om denna bidragsverksamhet
hava närmare uppgifter lämnats i årets statsverksproposition,
femte huvudtiteln, sid. 31—33. I statsverkspropositionen har föreslagits, att
för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1936/1937 måtte anvisas ett förslagsanslag
av 650 000 kronor.

Vid 1935 års riksdag beslöts i enlighet med ett av Kungl. Majit framlagt
förslag (proposition nr 222) att inrätta en fond för lån till ägare eller
brukare av jordbruksfastighet för uppförande av nya lantarbetarbostäder å
fastigheten — lånefonden för lantarbetarbostäder. Lån kunna även beviljas
för ombyggnad och annat mera omfattande förbättringsarbete beträffande
dylika bostäder. Bestämmelser rörande lån från fonden äro meddelade i
kungörelse den 28 juni 1935 (nr 439).

Såsom kapital för fonden anvisades för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag
av 250 000 kronor.

I årets statsverksproposition (ulgifter för kapitalökning, bil. 3, sid. 22)
bar Kungl. Majit föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning för fonden
anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor.

10

Andia lagutskottets utlåtande Nr 45.

Vid 1904 års riksdag beslöts inrättande av egnahemsiånefonden. Gällande
bestämmelser för lånerörelsen äro intagna i kungörelsen den 8 juni 1928
(nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten,
ändrad genom kungörelserna nr 169/1933 och 124/1934. samt i
kungörelsen nämnda dag (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande
den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten, ändrad
genom kungörelserna nr 249/1932 och 170/1933. (Jmf. ock kungörelserna nr
173/1933 och 126/1934 ävensom kungörelsen nr 219/1928, ändrad genom kungörelserna
nr 178/1929 och 125/1934.)

Årsutlåningen från fonden har för ett vart av kalenderåren 1929—1936
bestämts till 20 000 000 kronor, varav 14 500 000 kronor för jordbrukslägenheter
och 5 500 000 kronor för bostadslägenheter. Beträffande fördelningen
de båda ändamålen emellan har vid bestämmande av utlåningsbeloppet för
åren 1932—1936 medgivits, att, därest förhållandena skulle därtill giva anledning,
större andel av årsutlåningsbeloppet än den nyss angivna finge tagas
i anspråk för bostadsändamål, i den mån så kunde ske utan förfång för
lånerörelsen för jordbruksändamål. Såsom kapitalökning till egnahemsiånefonden
för budgetåret 1935/1936, avseende utlåningen under 1936, har riksdagen
anvisat 7 700 000 kronor.

I årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning, bil. 7, sid. 11, har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen, bland annat, dels att medgiva, att Kungl.
Majit finge för 1937 bevilja statslån från egnahemsiånefonden intill ett belopp
av 20 000 000 kronor, därav 5 500 000 kronor för bostadslägenheter,
med rätt dock för Kungl. Majit alt, därest förhållandena skulle därtill giva
anledning och i den mån så utan förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål
kunde ske, för bostadslägenheter taga i anspråk större belopp än det sist
angivna, dels ock att såsom kapitalökning för egnahemsiånefonden anvisa
för budgetåret 1936/1937 ett reservationsanslag av 2 300 000 kronor.

Kungl. Majits framställning har på hemställan av jordbruksutskottet (utlåtande
nr 22) bifallits av riksdagen.

Arbetet med revision av jordabalken ni. m.

I sitt över motionen lii 72 vid förra årets riksdag avgivna utlåtande nr 9
anförde utskottet som ovan (sid. 4) nämnts, bland annat, att enligt den
plan, som framlagts för lagberedningens arbete, en allmän revision av jordabalken
skulle påbörjas redan under år 1935.

Av det svar som justitieministern, statsrådet Schlyter, lämnat å en vid årets
riksdag inom första kammaren framställd interpellation angående arbetet
med revision av jordabalken framgår, bland annat, att nämnda lagrevision
ännu torde vara alltför avlägsen för att kunna åberopas såsom avgörande
skäl mot reformkrav — bland annat i fråga örn instituten arrende och hyra
— vilka i och för sig äro befogade.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

11

Den ovan (sid. 3) omförmälda framställningen den 7 maj 1934 från
hyresgästernas riksförbund är, enligt vad utskottet inhämtat, fortfarande
beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Så är även fallet med en av landshövdingen
Malte Jacobsson den 1 november 1935 till Kungl. Majit ingiven skrivelse
med hemställan om inrättande av skiljedomstol, som skulle äga att
fastställa hyrespriser, där förhandlingar mellan hyresgäster och fastighetsägare
icke hava lett till resultat.

Utskottet vill vidare omnämna, att i den danska riksdagen i början av
innevarande år framlagts förslag till hyreslag (Lov om Leje). Vid överlämnandet
av lagförslaget redogjorde inrikesministern, statsrådet Dahlgaard. för
lagförslagets förarbeten och det huvudsakliga innehållet i detsamma (Folketingets
Forhandlinger den 8 januari 1936, sp. 1886—1896).

Statistiska uppgifter ni. m.

Några uppgifter må här lämnas örn svenska bostadskreditkassan, som bedriver
sin verksamhet med stöd av kungl, förordningen den 3 augusti 1929
örn svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar. För kassan
och föreningarna gäller vidare Kungl. Maj:ts reglemente den 18 oktober
1929. Det kreditinstitut, som svenska bostadskreditkassan med därtill anslutna
föreningar utgör, tillhandahåller lån mot inteckningar i bebyggda,
huvudsakligen för bostadsändamål anordnade fastigheter i städer och stadsliknande
samhällen. Kreditinstitutet består dels av ett centralorgan, svenska
bostadskreditkassan, dels av lokala anstalter, bostadskreditföreningarna,
vilka i regel organiserats länsvis. Beträffande kassans verksamhet får utskottet
lämna följande uppgifter (anmärkas må, att två bostadskreditföreningar
under år 1934 sammanslagits till en):

Antal bostads- Sammanlagd utlåningskreditföreningar
summa omkring

31 dec. 1931 15 35 500 000 kr.

» » 1932 18 60 000 000 »

» » 1933 18 78 000 000 »

» » 1934 17 83 000 000 »

» » 1935 17 96 000 000 »

Sociala meddelanden 1935, nr 11, innehåller å sid. 754—758 en artikel
örn bostadsmarknaden i rikets städer vid oktoberflyttningen 1935. Ur denna
artikel får utskottet anföra följande (med större städer avses i artikeln
städer med över 10 000 innevånare).

Större städer.

Följande sifferrader utgöra en sammanfattning av de inkomna uppgifterna
angående bostadstillgången i 39 större städer vid 1935 års oktoberflyttning: -

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

I nedanstående antal större städer har tillgången uppgivits vara:
tor smålägenheter för medelstora lägenheter för större lägenheter

(t. o. ni. 2 rum o. kök) (3—5 rum o. kök) (6 o. fl. rum o. kök)

god tillr. knapp otillr. god tillr. knapp otili!'', god tillr. knapp otilla

Äldre läg..... 6 18 9 6 28 11 — — 31 7 _ _

Nybyggda läg. 12 15 7 4 24 12 2 — 17 16 — 1

Medan tillgången på större och medelstora lägenheter nästan överallt
anses motsvara eller överstiga behovet, synas förhållandena vara mera växlande
i fråga om tillgången på smålägenheter. I några av de större städerna
(Uppsala, Nyköping, Jönköping, Landskrona, Borås och Västerås) uppgives
brist på äldre smålägenheter vara rådande, och i två av dessa (Nyköping och
Borås) uppgives även tillgången på nybyggda smålägenheter vara otillräcklig.
Brist på nybyggda smålägenheter säges därjämte föreligga även i Karlskrona
och Kristinehamn. Det bör anmärkas, att i vissa större städer enligt
ortsmyndigheternas uppgifter god eller tillräcklig tillgång förefinnes på lägenheter
om 2 rum och kök, medan tillgången på enrumslägenheter samt enkelrum
uppgives vara knapp eller otillräcklig. Även i fall, då tillgången på
smålägenheter överhuvud betecknats som god eller tillräcklig, framhålles,
att tillgången på enklare smålägenheter med för de små inkomsttagarna
överkomliga hyror alltjämt synes vara knapp.

I fråga örn bostadsmarknadens utveckling från och med
den 1 oktober 1925 anmärkes, att den förbättring av tillgången på smålägenheter,
som ägt rum sedan 1929, icke fortsatt under år 1935. Då byggnadsverksamheten
synes lia varit avsevärt livligare än under de sistförflutna
åren, torde detta förhållande i huvudsak vara att tillskriva ökad efterfrågan.

Beträffande hyresnivåns utveckling i de större städerna under
åren 1930—1935 anmärkes, att den hyressänkning, som under de närmast
föregående åren rapporterats från ett flertal städer beträffande medelstora
och större lägenheter av äldre typ, synes lia fortgått även under år 1935.
Likaså meddelas från åtskilliga av de större städerna, att hyrorna varit
sjunkande även för nybyggda lägenheter örn mer än 2 runi och kök. I fråga
örn smålägenheter anser man alltjämt i flertalet städer hyresnivån vara
stillastående, ehuru såväl hyresstegring som hyressänkning rapporteras från
ett större antal orter än föregående år. Hyresstegring för både äldre och
nybyggda smålägenheter uppgives ha förekommit i Östersund samt i Landskrona
och Borås, där hyrorna f. ö. sägas ha stigit även för medelstora lägenheter.
I detta sammanhang bör framhållas, att i städer, där hyresnivån genomgående
uppgivits vara fallande, hyrorna för smålägenheter, i synnerhet
sådana örn l och kök. ej sällan synas lia undergått endast obetydlig
sänkning.

Mindre städer.

Uppgifter angående läget på bostadsmarknaden ha ingått från 74 städer
med mindre än 10 000 invånare. Följande sifferrader utgöra en sammanställning
av ortsmyndigheternas omdömen angående bostads til 1-gången på dessa orter.

I nedanstående antal mindre städer har tillgången uppgivits vara:
för smålägenheter för medelstora lägenheter för större lägenheter

(t. 0.

lii. 2 rum 0.

kök)

(3-

-5 runi 0. kök)

(6

0. fl.

runi 0. kök)

god

tillr. knapp

otillr.

god

tillr.

knapp otillr.

god

tillr.

knapp otillr.

Äldre läg..

____ 22

30

17

5

29

41

1 3

34

33

2 2

Nybyggda

lag. 14

31

17

11

19

44

4 6

17

■ 42

3 4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

13

I flertalet mindre städer synes bostadstillgången alltjämt vara relativt god.
Brist på smålägenheter av såväl äldre som nyare typ uppgives vara rådande
i 5 städer.

I fråga örn bostadstillgången s förändring i de mindre
städerna anmärkes, att medan konjunktursiffrorna för 1934 tydde på en
minskning av bostadstillgången främst beträffande nybyggda lägenheter,
under 1935 läget på de mindre städernas bostadsmarknad icke synes ha
varit underkastat några nämnvärda förändringar.

I allmänhet synes hyresnivån i de mindre städerna år 1935 liksom
tidigare hava varit stillastående. Den stegring av hyrorna för nybyggda smålägenheter,
som under föregående år rapporterats från rätt många städer,
synes 1935 i stort sett ha avstannat, medan däremot de städer, som uppgivit,
att hyrorna för dylika lägenheter äro fallande, äro Hera till antalet än
1934. På sina håll synes däremot en viss stegring av hyrorna för äldre smålägenheter
ha inträtt.

Utskottet får vidare hänvisa till artiklar i sociala meddelanden om »Byggnadsverksamheten
år 1934» (nr 6 år 1935, sid. 377—402), »Bostadskooperationens
lägenhetsbestånd och bostadsstandard» (nr 12 år 1935, sid. 818—
822) samt »Bostadsproduktionen i vissa större städer under år 1935» (nr 2
år 1936, sid. 107—110).

Ur sociala meddelanden 1935, nr 1 (sid. 52), inhämtas bland annat följande
uppgifter angående socialstyrelsens levnadskostnadsindex 1914—1935.

juli 1914 .........

Livsmedel

......... 100

Bostad

100

Summa

utg.

100

1 jan.

1918 .......

......... 214

112

192

1 »

1920 .......

......... 307

130

259

1 »''

1925 .......

......... 171

186

178

1 »

1930 .......

......... 145

200

167

1 »

1932 .......

......... 127

206

157

1 »

1933 .......

......... 123

206

154

1 »

1934 .......

......... 120

202

153

1 »

1935 .......

......... 124

201

155

1 »

1936 .......

......... 132

198

158

Till jämförelse med sistnämnda siffror meddelas byggnadskostnadsindex
för Stockholm enligt Handelsbanken (per sept.):

1912/1915 100

1924 215

1928 210

1930 207

1931 199

1932 ..........

.... 191

1933 ..........

......... 193

1934 ..........

..... 190

1935 ..........

.......... 193

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

Utskottet.

Av de uppgifter, som lämnats här ovan i utskottets utlåtande, framgår,
att bostadsfrågan intager en framskjuten ställning bland de spörsmål, åt
vilka statsmakterna ägna uppmärksamhet. Åtgärder av skilda slag hava
också vidtagits för att främja bostadsproduktionen samt för att genom
lagstiftning förbättra förhållandena på detta område. De lämnade uppgifterna
utvisa jämväl, att under Kungl. Maj-.ts prövning för närvarande ligga
framställningar, innefattande hemställan om att åtgärder i olika hänseenden
måtte vidtagas i fråga om hyreslagstiftningen.

Utskottet har, då förevarande spörsmål tidigare varit föremål för behandling,
visserligen hänvisat till, att åtgärder av olika slag vidtagits såväl avenskilda
som av slaten för att åstadkomma förbättringar beträffande bostadsfrågan,
men utskottet har tillika vitsordat, att allt dock icke är väl
beställt på förevarande område. 1 fråga om hyreslagstiftningen har utskottet
bland annat vid flera tillfällen uttalat tvekan rörande lämpligheten
av full avtalsfrihet i enlighet med gällande stadgande!! i 3 kapitlet 10 och
12 §§ nyttjanderättslagen, vari regler givas beträffande hyresgästens rättigheter
i vissa fall, då den förhyrda lägenheten skadats eller eljest icke är
i sådant skick, som hyresvärden utfäst eller hyresgästen skäligen äger fordra.
När utskottet gjort detta uttalande rörande inskränkning av avtalsfriheten
i de fall, som avses i nämnda paragrafer, har utskottet emellertid samtidigt
betonat, att det enligt utskottets mening vore betänkligt att genom regler
av tvingande natur alltför mycket inskränka avtalsfriheten.

Av det svar, som justitieministern lämnat i anledning av interpellation i
första kammaren vid årets riksdag rörande lagberedningens arbete med revision
av jordabalken, framgår, att det åt lagberedningen uppdragna arbetet
enligt justitieministerns mening icke bör utgöra något hinder för önskvärda
partiella reformer i fråga örn, bland annat, institutet hyra.

Nu gällande hyreslagstiftning har i stort sett gällt sedan år 1907. Det
torde icke kunna ifrågakomma att den i oförändrat skick inordnas i en ny
jordabalk, utan det synes erforderligt att underkasta densamma omarbetning
i syfte att giva den en sådan utformning, att den kan infogas i en tillämnad
ny lagbok. Därvid bör enligt utskottets mening särskilt undersökas, i vad
mån bestämmelserna i 3 kapitlet 10 och 12 §§ nyttjanderättslagen böra givas
tvingande karaktär. Utskottet anser det vidare kunna ifrågasättas, huruvida
icke bestämmelserna om hyra böra göras lättare tillgängliga för allmänheten
genom att skilja dem från bestämmelserna om arrende. Hyresbestämmelserna
kunde därefter såsom en särskild enhet infogas i den nya lagboken.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av motionen II: 11, måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville
taga under övervägande lämpligheten av att, utan att avvakta
slutförandet av arbetet med revisionen av övriga lag -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

15

bestämmelser, avsedda att ingå i den nya jordabalken, företaga
arbetet med den omarbetning av hyreslagstiftningen,
som är erforderlig för att göra densamma färdig att infogas
i den tillämnade nya lagboken, därvid särskilt bör
undersökas i vad mån bestämmelserna i 3 kapitlet 10 och
12 §§ nyttjanderättslagen böra givas tvingande natur; samt

B. att motionen II: 11, i den mån den icke blivit besvarad
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, P. Sandström,
Lindhagen, Norman, Karl Bodin och Knut Petersson*;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Sandström i
Sollefteå*, Molander*, Hermansson, Cruse*, Thorell och Sandberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herr Lindhagen, som anfört:

Hemmets betydelse.

De fyra grundvalarna för rättsordningen äro individen, hemmet, landet
och mänskligheten.

Varje människa har ett medfött behov att dana omkring sig ett eget samfund.
Detta kallas hemmet. Det är individens borg. Det måste således vara
»eget» på något sätt. Individen såsom det levande inslaget i förenämnda
världsordning är den förnämligaste insatsen. De andra tre faktorerna äro
till endast för honom. Hemmet står individen närmast. Egnahemsrörelsen
är framsprungen ur denna naturlag.

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation.

Arrendatorer och hyresgäster.

Till dem, som ännu sakna ett eget hem, höra arrendatorer^ på landet
och hyresgästerna i städerna, schematiskt talat. Särskilt gäller delta de
mindre bemedlade bland dem.

Är upplåtelsen kommen från kommun, stad eller filantropisk inrättning
kan upplåtelsen i många fall skänka en varaktig stad. Annorlunda ställer
det sig gemenligen med upplåtelserna från enskilda. Arrendatorer och hyresgäster
ha samma mål eller hemmets frigörelse. De måste gå enahanda
vägar i konflikt, de förra mot bolags, spekulanters och större godsägares
jordmonopol och de senare mot det lösa kapitalets och dess hyreskaserners
jordmonopol. Deras utvecklingslinjer löpa parallellt och analogt. Jag
börjar då med arrendatorerna. Den officiella uppmärksamheten på arrendatorernas
egnahemsfråga har uppkommit tidigare. Dess framgångslinje
tjänar därför som förebild för hyresgästerna.

Den betungade arrendatorsklassens egnahemsfråga.

Arrendatorsklassens frigörelse genom jämkningar i jordmonopolen har
gått fram lagvägarna. Förbudslag för bolag att förvärva fast egendom på
landet, förbättrade grunder för ägostyckning, beivrande av vanhävd å jordmonopolens
jordbruksfastigheter ha innefattat förekommande åtgärder mot
tillkomsten av egnahemslösa arrendatorer. Direkt har målet eftersträvats genom
sociala arrendelagar med frilösning av arrendejordbruk såsom slutmål.

En rad av kommissioner, kommittéer och »sakkunniga» ha sökt lösa
landsbygdens sociala jordfråga och därvid icke minst arrendatorsklassens
emancipation.

Efter riksdagen 1924 blev i följd av partiernas spel, kampen örn regeringsmakten
samt intellektualismens och industrialismens obekantskap med
jordfrågan även arrendatorsklassens livsintressen satta på spel. Därtill
bidrog även förvittringarna i parlamentarismen. Riksdagens ansikte undergick
nämligen betydande förvandlingar och svaga partiregeringars bemödanden
att utläsa i detta ansikte vad det var sinnat att medgiva ställde den
stora egnahemssaken på lotteri. Det nödlidande jordfolkets väsentliga uteslutande
från representation efter den allmänna rösträttens införande understödde
också de magra resultaten.

En allmän tendens gjorde sig under sådana förhållanden också gällande att
tillsätta även jordkommittéerna efter partiproportionella metoder utan väsentligt
avseende å sinnelag för de frågor, som pockade på lösning. Man trodde
emellertid, att det stora kommittéberget, som uppbyggdes högre än förut
efter det statsrevisorerna och Thorsson avskaffat det för ett ögonblick,
kunde knappast föda mer än någon mindre sak eller just det resultat,
som man tillät å ena sidan och möjligen hoppades på å den andra.

Emellertid, det rätta och följaktligen också det oundvikliga upphör aldrig

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation. 17

att klappa på stängda dörrar. Det varnades visserligen och varnas fortfarande
från åtskilliga inflytelserika håll, att även egnahemsfrågan skadar
sin sak, om man ofta kommer igen med den. Trägen vinner emellertid,
säger ordspråket. Skogsbolagens och godsens slavar komma ideligen åter
med sitt frieri till friheten. Ur förfädernas spadtagsvis uppodlade jord
stiger en gång även den betungade arrendatorsklassen fram in bland de
medborgare, som åtminstone optimistiskt karakteriserats som »du frie man
av järn, du bonde god».

Nu i sistone har den 8 maj 1936 tillsatts en kommitté speciellt för en revision
av arrendelagstiftningen. Må den besinna, att den därvid även skapar
förebilder till hyresgästernas emancipation.

I instruktionen för denna kommitté yttras, att år 1927 vidtogos ganska
ingripande ändringar i 1907 års lag örn nyttjanderätt till fast egendom med
föranledande av jordsakkunnigas förslag 1926 till arrendelag. Jordkommissionens
förslag till social arrendelag blev däremot, säges det, »icke genomfört».
Därom må även till varsel för arrendatorernas anförvanter, hyresgästerna,
erinras följande.

Förhållandet är, att andra lagutskottets ordförande Bror Petrén 1924 i
första kammaren å de så kallade borgerliga partiernas vägnar förkunnade,
att därefter gick gränsen mellan nämnda partier och socialdemokratin i parollen
emot eller för expropriationslagstiftning för åstadkommande av uppgörelser
örn jords tillhandahållande i socialt syfte. Det var uppslaget till
jordkommissionens brådskande upplösning och tillsättande bland annat av
de »jordsakkunnige». De voro mindre inne i jordfrågorna än jordkommissionens
ledamöter. Alen det gällde nu att finna »nva män» av mera konservativ
läggning. Uppdraget att syssla med arrendefrågan uppfattades därför
så, att jordkommissionens förslag skulle framläggas med åtskilliga beskärningar.
Därifrån härledde sig sakkunnigas ofullgångna förslag att utsträcka
den sociala arrendelagen till hela riket, dess förkastande att utsträcka den
till större gods med undantag för en tioårig arrendetid för arrenden under
fideikommiss. Vidare beskars den från norrlandskommittén ärvda arrendetiden
väsentligt, vilket dock ogillades av justitieminister Thyrén. Slutligen
utsuddades utvecklingens konturer genom bemödanden att sammanslå avtalet
örn arrende av ett jordbruk med avtal örn skogsarbete, vilka jordkommissionen
alltid hållit i sär. För ändamålet infördes bl. a. en § 7 i allmänna
arrendelagen, som ostridigt ställt till åtskillig oreda. Den stadgade skadeståndsskyldighet
för jordägaren för den händelse arrendator ej erhöll arbete,
sorn enligt arrendekontrakt tillförsäkrats honom.

Kort därefter fick sociala jordutredningen 1930 i uppdrag att syssla med
arrendefrågan särskilt i vissa bergslagar, till vilka norrlandslagen år 1927
utsträckts. I anledning därav framlade nämnda beredning elt förslag örn
dels modifikationer i nämnda § 7, och dels reglering av länsstyrelsernas rätt
att ge dispens från lagen.

Bihang till riksdagens protokoll W36. 9 sand. 2 avil. Nr 75. 2

j8 Andra lagutskottet utlåtande Nr 45; reseruation.

Sedan förordnades på förslag av jordbruksdepartementet den 30 december
1935 en ny kommission av »utredningsmän» att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande egnahemsverksamheten och andra med statens
verksamhet på det sociala jordområdet sammanhängande frågor. Även enligt
detta förordnande skulle utredningsmännen befatta sig med arrendefrågan.
Det åberopades nämligen däri en petition från mig örn bland annat
arrendatorsklassens säkerställande och frigörande. Vidare borde övervägas,
sades i instruktionen, om icke för jordanskaffning på alla områden för statens
understödjande verksamhet för jordanskaffning med socialt syfte behövdes
en rätt till expropiation av erforderlig mark. Häri synes inneslutas
även frigörelse av arrendejordbruk, ehuru i regeringens expropriationsförslag
1933 denna expropriationsrätt saknades. Några fasta instruktioner förekommo
för övrigt icke.

Är 1935 ljusnade det till synes betydligt i riksdagen för arrendatorernas
egnahemsfråga. Förslag örn bland annat frilösning av arrendejordbruk samlade
stora minoriteter. I andra kammaren skilde det blott på 2 röster.

Nu har, som sagt, kommit ytterligare en kommitté från jordbruksministern
den 8 maj 1936. Riksdagen hade nämligen sagda år behandlat de flesta
större sociala jordfrågor på grund av väckta motioner. Andra lagutskottet
hade i utlåtandet nr 30 under en mängd punkter avstyrkt allt väsentligt i de
framförda motionerna. Endast en och annan småsak särskilt i arrendefrågan
hade tillstyrkts. Nu förordnade jordbruksministern efter gemensam
beredning med justitieministern — enligt grundlagen och departementalstadgan
borde väl ordningen varit den motsatta pa regeringens uppdrag
nämnda kommitté, som skulle sysselsätta sig uteslutande med arrendefrågorna.
Den fick omsider den av mig efterlysta verkliga instruktionen. Den
skall »utreda» så gott som alla arrendefrågor, som av motionärer, majoriteter
och reservanter framförts år 1936 i riksdagen. Utredningen skulle dock
till och med »tillgodogöra sig det material, vilket förebragts i tidigare utredningar
i ämnet, samt de förslag och det resultat i övrigt som därvid framkommit».

Det saknas emellertid i instruktionen en fråga, nämligen arrendefnlösningen,
vilken förordats ända fran norrlandskommittens tid i en mängd
framställningar fram till 1936. Således i trettiotvå långa år. Kanske berodde
det därpå, att sociala jordutredningen har kvar denna fråga, varmed den
fått uppskov till den 1 juli 1936. Detta uppdrag borde väl ha överflyttats
genast till den nya kommittén helst sociala jordutredningens majoritet i
konsekvens med sina tidigare inställningar far antagas komma att avvisa
varje effektiv lösning och således även denna sista etapp på arrendatorsklassens
frigörelse, vilket för länge sedan skett i Finland genom lag och
som Wohlin i jordkommissionen ville genomföra omedelbart.

Kanske beror regeringens förbiseende av denna kardinalfråga på att, enligt
uppgift särskilt från jordägarehåll, arrendatorer^ i vissa trakter ej äro

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation.

19

i tillfälle att kunna nu reflektera på ett äganderättsförvärv. Men en lag
om frilösning är väl bra att lia till hands för de fall, som kunna ifrågakomma.
Och då kommer nog lusten på dess tillämpning att få luft under
vingarna. Emellertid är det icke förbjudet för den sista kommittén att sysselsätta
sig med det yttersta målet för arrendatorernas egnahemsfråga. Det
säges ock i inledningen till direktiven, att utredningen har fria händer till
»förutsättningslös» prövning.

De betungade hyresgästernas egnahemsfråga.

Den förestående erinran örn lidandets väg för arrendatorsklassens emancipation
kastar som sagt sin skugga även över hyresgästernas ännu mindre
framskridna väg på individens kamp för ett hem. Särskilt i städerna är hemmet
allt annat än eget. Hemmet är prisgivet som en handelsvara. Tryggheten
kommer icke. Individen har omstuvats till en hyresgäst. Det så kallade
hemmet upplåtes på ett år i sänder. Uppsägningar och hyresförhöjningar
sväva över det. Hemtrevnaden är måttlig inom standardiserade hyreskaserner
uti stenökensstäder. Bland denna hemlösa befolkning byter exempelvis
i Stockholm årligen var fjärde människa bostad med bekymmer
och omkostnader.

Detta är således ett stort missförhållande. Man måste därför utgå ifrån,
att det är sådant. Vidare måste vi förstå, att det bör från grunden upphävas
och kan avsevärt avhjälpas inom överskådlig tid endast med en sådan problemställning.
Utskottet synes nu lia en motsatt uppfattning. Professor
Myrdal avslutade ett anförande i riksdagen häromdagen vid handläggning
av ärendet om landets befolkningsfråga med att det var de stora
missförhållandena, som svävade över befolkningen med hela sin tyngd just
nu, och därför borde vara föremål just för de dagspolitiska övervägandena.
Särskilt betonades, att rymliga bostäder måste anskaffas för barnrika familjer,
och utdömdes systemet ett rum och kök såsom standardbostad. Det
är också min synpunkt så långt jag minnes tillbaka.

Utskottet redogör utförligt för vad som statsmakterna hitintills åstadkommit.
Däri ligger väl ett erkännande, att här felar någonting och att här bör
åtgöras mycket. Det mesta har dock åtgjorts av befolkningen själv genom
dess längtan att efter anglosaxiskt föredöme flytta ut i trädgårdsstäder, och
då har företagare ställt sig till förfogande för att kunna förtjäna något på ett
sådant uppdrag. Detta är i vår tid en folkrörelse från stadsbefolkningens
sida. Den talar ett tydligt språk.

Även kommunerna stödja en sådan flykt till landet och oberoendet. Staten
har också sökl hjälpa stadskommunerna i en sådan verksamhet. Den
Ilar instiftat tomträtten. Dess uppgift är att bereda staden tillfälle ali behålla
egen mark för att kunna behärska situationen för dagen och tillgodose
kommande släkten. Huset och besittningsrätten äro däremot tomthavarens
iigodel och i denna tomträtt kan inteckning för lån beviljas.

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation.

Stockholms stad Ilar genom sin organisation av tomträtten uppnått, att
elen nu slagit lysande igenom på stadens stora lantegendomar icke blott för
egnahem utan även för måttliga hyreshus. År 1927 begärde stadsful[mäktige
enhälligt hos Kungl. Maj:t vissa förbättringar av tomträttslagarna, men
ännu har det ej lyckats fånga regeringens intresse för ett övervägande av
denna petition till fromma för en statens egen inrättning.

Liksom arrendatorerna måste kräva, att jordägaren tillhandahåller de
för arrendets utövande omistliga byggnaderna och håller dem i gott stånd
åtminstone när det gäller nybyggnad eller större reparationer, så har även
hyresgästen anspråk, att den bostadslägenhet han hyr är hälsosam och att
uppkomna brister ombestyras av husägaren, i detta fall även örn det gäller
mindre reparationer.

Ett bekymmer för dagen är, liksom för arrendatorerna arrendebeloppen
under växlande konjunkturer, för hyresgästerna hyrornas storlek såsom deras
ofta mest betungande utgift. I huvudstaden särskilt är hyran vorden ett
ok för befolkningen. Den överskrider vida hyrorna för motsvarande lägenheter
i mindre städer. Stadens stora bostadsutredning har icke kunnat eller
ens försökt klarlägga anledningarna till denna skillnad. Häremot måste ett
inskridande ske från det allmännas sida och ytterst genom en reglering av
hyrorna genom lag i den mån sådant kan ske och ovillkorligen påkallas —
dock utan att därigenom den enskilda företagsamheten avskräckes från att
bidraga till erforderligt bostadsbyggande.

Systemet ett rum och kök — visserligen med växande bekvämlighet men
fortgående inskränkningar för vad som är viktigast nämligen luftutrymmet
— bör icke vidare tillåtas såsom standardprincip för byggandet av hyreshus.
Det allmänna får förmodligen vara berett på att en gång medverka till att inredningarna
av de senaste uppförda husen företrädesvis efter programmet
! rum och kök ändras genom sammanslagning av dylika små lägenheter.

Hyresgästerna lia visserligen icke på samma sätt som arrendatorer intresse
av en lång arrendetid. För de senare är den betingad även av jordbrukets
skötsel och rätten för arrendatorn att åtnjuta frukten av sitt arbete. För
båda är det emellertid lika viktigt, att familjen såsom sådan känner sig
lia en trygg besittning av hemmet och kan räkna med att få sitta kvar en
längre tid med rätt dock för hyresgästen lika väl som för arrendatorn till
tidigare uppsägning. Därav följer, att hyresgästen bör genom lag tillförsäkras
redan från början en avsevärd besittningstid och därefter erhålla optionsrätt
till ny upplåtelse likaledes för en avsevärd tid. Redan nu innehålla
gällande arrendelagar uttömmande bestämmelser, då en husägare är berättigad
att uppsäga hyresgästen oavsett vad kontraktet innehåller örn upplåtelsens
längd. Om dessa bestämmelser vidhållas och eventuellt något kompletteras,
bör å andra sidan en ordentlig hyresgäst kunna räkna med afl få
sitta i orubbat bo. I motionen har även optionsrätten framhållits.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation.

21

Hyresgästerna böra lillförsäkras genom lag att i regel eller allt för mycket,
ja helst naturligtvis icke alls, störas av grannars högtalare, grammofoner,
pianon, snarkningar, barnskrik m. m. dylikt. Ett hem har nog med sina
egna ljud och bör ej genom dylika obehörigheter, som störa hemtrevnaden,
utelämnas till dylik hemlöshet för gynnande av företagare, som finna med
sin fördel förenligt att uppföra så lytta hus med därav föranledd minskning
i omkostnaderna. Förbud genom en effektiv bullerlag bör utfärdas skyndsamt
för uppförande av hus och i all synnerhet jättehus med sin kasernering
av människor med så dåliga isoleringar.

En avveckling av hyreshus genom beredande av egna hem eller egen
våning inom kooperativa byggnadsföretag för dem, som så önska hava det,
bör givetvis fortfarande med all makt eftersträvas.

Ett övervägande bör således också äga rum om tvingande bestämmelser i
hyreslagen icke blott genom de ovan föreslagna nyheternas införande utan
även beträffande redan befintliga stadgar i skäliga fall.

Gällande lagstiftning anvisar hyresgästen att genom stämning till domstol
göra sina erinringar gällande mot åsidosättande av lagarna från husägarens
sida. Därmed äro bestämmelser till förmån för hyresgästen ganska
värdelösa. Det blir en besvärlig och dyrbar omgång med oviss utgång.
Samma tunga vilar på husägaren. Denne är emellertid den starkare parten
och han har till sitt förfogande särskilda rättsmedel genom lagsökning,
kvarstad och vräkning.

Skandinavisk hyreslagstiftving.

I Danmark har inrikesminister Dahlgaard den 8 januari 1936 i folketingel
framlagt ett förslag till hyreslag (Lov om Leje). Detta förslag går, uppgives
det, vida längre i sociala bestämmelser med tvingande verkan än den gällande
svenska lagen.

En dylik tilldragelse erinrar om, att den gemensamma skandinaviska lagstiftningen
bör med lämpor utsträckas även till de sociala lagstiftningsfrågorna.
Ett lämpligt tillfälle synes föreligga i förevarande ärende. I varje
fall bör vid en revision av den svenska hyreslagen även övervägas det danska
förslaget.

Andra lagutskottets negativa inställning.

Lagstiftningen i Sverige har sedan gammalt uppdelats uti balkar, som
upptaga de allmänna reglerna för folkets sammanlevnad i gemen. Vid sidan
av denna egentliga lagbok förekomma en mängd speciallagar, som dels äro
stiftade för speciella ändamål såsom konkurslagen, sjölagen samt en myckenhet
andra lagar och dels s. k. sociala lagar, som utfärdas till skydd för
enskilda personer företrädesvis av en viss kategori såsom fallet är exempel
vis med de sociala jordlagarna och de sociala fabrikslagstiftningarna.

Andra lagutskottet brukar i sina skrivelser ej syssla med var en äskad

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation.

lag skall hava sin plats inom dessa skilda gebiter. I detta fall har skett ett
undantag i motiven samt till och med i klämmen. Detta härleder sig därifrån,
att utskottet i tidigare ärenden avböjt en begärd social jordlagstiftning även
i arrendefrågor med hänvisning bl. a. att saken får antagas komma under
ny omprövning vid utarbetande av en ny jordabalk, vilken ställts i utsikt.
Då häremot invänts, att en social lag för vissa kategorier människor är tillkommen
för att förmildra klasskampen och således icke är en allmän medborgerlig
lagstiftning, för vilken balkarna äro avsedda samt att den sociala
lagstiftningen avsåge att råda bot på vissa för dagen rådande missförhållanden
och således ej heller av den anledningen kunde tåla det långa uppskov
och den långa livskraft, som den allmänna medborgarlagstiftningen kan
tillåta, så interpellerade andra lagutskottets ordförande nyligen justitieministern
örn tidslängden för en ny jordabalks tillkomst.

Utskottets yrkande är såsom från annat håll inom utskottet erinrades
även oklart därutinnan, huruvida meningen är att det färdiga förslaget sedan
skall bli lag eller vänta på infogande i jordabalken. Ett av mig ifrågasatt
förtydligande härutinnan jämte en äskan örn skyndsam behandling ansågos
emellertid ej vara erforderliga.

Fastän av interpellationssvaret framgick, att det dröjde länge, så bär utskottet
dock i alla fall nu rent av föreskrivit, att hyreslagens omarbetning
i större socialt syfte, analogt eventuellt med den sociala arrendelagen, skall
införas i den nya jordabalken. Det kan ju ock gå för sig, örn man stannar
för en så beskedlig exemplifiering som utskottet gjort. Det talas både i
klämmen och på två ställen i motiven om att tredje kapitlet 10 och 12 §§
nyttjanderättslagen böra »särskilt» givas tvingande natur. Dessa avse endast
det sällan förekommande fallet, att hyreslägenheten lidit någon skada utan
hyresgästens förvållande och att hyresgästen bör kunna påfordra, att husägaren
genomför och bekostar reparationen. Detta är icke heller någon
social utan allmän bestämmelse, redan införd för sådant ändamål i lagen.
I och för sig rör den som sagt en obetydlighet. Utskottet tillägger ock i
sammanhang med detta lilla medgivande, att det vore betänkligt att genom
regler av tvingande natur alltför mycket inskränka avtalsfriheten, och då vid
beslutets fattande ifrågasattes att ej inskränka möjligheterna till de nämnda
lagrummen, förklarade ordföranden, att han ej kunde gå med på mera.

Under sådana förhållanden är väl fastslaget, att lagutskottet önskar stå
främmande för hyreslagstiftningens komplettering med allvarligt menade
sociala bestämmelser, vilka sida vid sida med den sociala arrendelagen söker
evolutionsvis skapa ansatser till ett eget hem även för de ifrågavarande
människorna.

Detta bestyrkes ytterligare av att yrkandet B) i all synnerhet avser att
utesluta även optionsrätt till ny upplåtelse m. m. dylikt från utskottets bevågenhet.

Till yttermera visso har däremot ansetts vara av vikt ifrågasätta, huruvida

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation. 23

icke bestämmelserna örn hyra böra göras lättare tillgängliga för allmänheten
genom att skilja dem från bestämmelserna örn arrende. Hyresbestämmelserna
kunde därefter, säger utskottet, såsom en särskild enhet infogas i den
nya lagboken. Var bestämmelserna stå i den tryckta lagboken har väl föga
betydelse för allmänheten. Hyresbestämmelserna ha ju ock sitt särskilda
kapitel i nyttjanderättslagen och ur den kan väl hyresbestämmelserna ej
rimligen utbrytas. Vill man gagna allmänheten med särskild kännedom om
hyresbestämmelserna, så kan detta icke ske annat än genom att någon förläggare
utger och håller dem separat till salu.

Den särskilda lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser rörande
hyra innefattar speciella sociala stadganden. En försmak således på en
allvarligt menad social hyreslag vid sidan av de allmänna hyresbestämmelserna.
Arrendelagen har redan fått en sådan tudelning. Att vissa rent sociala
arrendebestämmelser om bolag och fideikommiss ar 1927 infogades under
den allmänna arrendelagen var ett politiskt spel för att maskera de övriga
godsens fritagande från rent sociala arrendeföreskrifter.

Yrkande.

På grund av det anförda och med åberopande jämväl av mitt särskilda
yttrande till andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1934 (sid. 16—23) hemställes,

att riksdagen i anledning av motionen II: 11 ville hos
Kungl. Maj:t hemställa örn övervägande av en revision av
hyreslagstiftningen i syfte att bereda hyresgäst större trygghet
och hemtrevnad än med nuvarande lagstiftning tillförsäkrats
honom.