Andra lagutskottets utlåtande Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom lill riksdagens kansli den 13 maj 1936 kl. 9 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen
den 18 juni 1925 örn bulvanförhållande i fråga örn fast
egendom.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 31,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Tjällgren hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag
rörande sådan ändring av lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom, att försök att kringgå densamma genom att anlita
inteckningsinnehavare som bulvan omöjliggöres.
Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen,
varjämte utskottet lämnat svenska bankföreningen samt rikets
jordbrukskommissioner tillfälle att yttra sig i ärendet. Yttranden hava inkommit
från bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, bankföreningen
samt jordbrukskommissionerna i Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands,
Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands, Örebro och Södermanlands,
Gotlands, Hallands och Kristianstads län samt Kalmar läns norra och Älvsborgs
läns södra hushållningssällskaps verksamhetsområden. Redogörelse
för yttrandenas innehåll lämnas nedan.
Lagen den 18 juia 1925 örn bulvanförhållande i fråga örn fast egendom,
den s. k. bulvanlagen, har tillkommit i syfte att förhindra, att i lag stadgat förbud
att utan tillstånd eller särskilt godkännande förvärva eller behålla fast
egendom överträdes. örn det befinnes, att dylikt förbud kringgås därigenom,
att den, som har fång till viss egendom, är bulvan för någon, mot vilken förbud
är i fråga om egendomen gällande, i det att egendomen huvudsakligen innehaves
för dennes räkning, skall enligt 1 § bulvanlagen domstol på talan av
allmän åklagare förordna, att sedan sex månader förflutit efter det domstolens
beslut vunnit laga kraft, överexekutor skall pröva, huruvida egendomen
skall säljas å offentlig auktion, överexekutor skall meddela förordnande
örn egendomens försäljning, därest ej av lagfartsprotokollet framgår,
att egendomen avyttrats. I fråga örn förfarandet vid egendomens försäljning
skola gälla motsvarande regler som örn förordnande jämlikt 28 § utsökIIUtäng
till riksdagens protokoll 1936. 9 sunil. 2 avd. Nr ''t 4. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 44.
ningslagen meddelats om försäljning av fastigheten till gäldande av fordran,
som däri äger bästa förmånsrätt. Någon garanti för inteckningars kvarstående
i fastigheten förefinnes sålunda icke. Å auktionen må egendomen
ej inropas av bulvanen eller den, för vars räkning bulvanförhållandet ingålts.
Länsstyrelse skall ägna särskild uppmärksamhet däråt, att inom länet förekommande
bulvanförhållanden lagligen beivras. Landsfogde, landsfiskal,
stadsfiskal, mantalsskrivningsförrättare, kommunalnämnd, jordbrukskommission,
skogsvårdsstyrelse och skogsvårdskommitté ävensom, där skogsvårdsstyrelse
icke utövar tillsyn över skogsvården, vederbörande jägmästare
skola, då anledning finnes till antagande, att bulvanförhållande föreligger,
därom göra anmälan hos länsstyrelsen.
I motionen anföres bland annat:
Bulvanlagen antogs på sin tid i syfte att förhindra, att lagen örn förbud
i vissa fall för bolag etc. att förvärva fast egendom kringgås. Försäljning
av fastighet, för vilken bulvanförhållande visats föreligga, skall ske
enligt utsökningslagen genom länsstyrelsens försorg. Emellertid föreliggei
i vissa fall rätt för inteckningsinnehavare att inlösa egendomen, och det
har visat sig, att då bank eller liknande inrättning begagnat sig av denna
rättighet, vederbörande synes kunna behålla egendomen under obegränsad
tid med påföljd, att förvaltningen av egendomen eller egendomarna fortfarande
skötes av bolagets tjänstemän på samma sätt, som då bolaget var
ägare, alltså till synes utan någon som helst förändring, ehuru bulvantorhållandet
konstaterats och i lagen föreskrivna åtgärder vidtagits. Av allt att
döma är enda förändringen den, att en ny »bulvan» inträtt sorn ombud för
den förutvarande. Kan bulvanlagen icke göras mera effektiv på denna punkt,
förfelas i stor utsträckning syftet med lagen om förbud för bolags jordförvärv,
vilket syfte angivits vara att bevara och återföra jorden i den jordbrukande
befolkningens händer. För att avhjälpa detta missförhållande
synes det vara nödvändigt att stadga begränsning av inteckningsinnehavares
rätt att behålla fastighet, som förvärvats under här angivna förhållanden,
till exempelvis ett år, varefter vederbörande borde vara skyldig att definitivt
avyttra egendomen.
Till ledning vid bedömandet av det i motionen behandlade spörsmålet anser
sig utskottet böra lämna följande redogörelse.
Genom stadganden i ett flertal författningar har för vissa rättssubjekt rätten
att förvärva fast egendom blivit med hänsyn till allmänna intressen inskränkt.
Lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening
och stiftelse att förvärva fast egendom avser att förhindra vissa ur social
synpunkt icke önskvärda fastighetsöverlåtelser och därigenom bevara självständiga
bondejordbruk. De i lagen stadgade inskränkningarna i rätten att
förvärva fast egendom avse egendom å landet eller i stad utanför det till
bebyggande planlagda området samt gälla för bolag, föreningar och stiftelser.
Undantagna från lagens tillämplighetsomrade åro förutom enkla bolag
Andra lagutskottets utlåtande Nr 44.
3
bolag och ekonomiska föreningar, vilka driva bank- eller annan penningrörelse
eller försäkringsrörelse, samt vissa stiftelser. 1 fråga om förvärv
av en del i 3 § angivna, huvudsakligen mindre fastigheter erfordras prövning
av länsstyrelse. Andra fastigheter må förvärvas allenast med tillstånd
av Kungl. Maj:t. Sådant tillstånd kan enligt 4 § erhållas dels i vissa särskilt
angivna fall dels ock i andra fall, där »särskilda omständigheter» föreligga.
Önskas sådan prövning, som i 3 § sägs, eller vill bolag, förening eller stiftelse
jämlikt 4 § söka Kungl. Maj:ts tillstånd att förvärva fast egendom, skall
ansökan härom ingivas till vederbörande länsstyrelse inom tre månader från
det fånget skedde. Fånget är ogiltigt, örn denna tidsfrist försittes eller köparen
icke berättigats behålla fastigheten. Genom inrop å exekutiv auktion
får emellertid fast egendom förvärvas utan avseende å dess beskaffenhet. I
sistnämnda fall skall fastigheten åter avyttras inom sådan tid, att lagfart
å fånget kan sökas innan tre år förflutit från det den exekutiva auktionen
vunnit laga kraft, såvitt ej dessförinnan egendomen prövats vara av sådan
beskaffenhet, som sägs i 3 §, eller inroparen erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd
att behålla egendomen. Har denna tid av tre år gått till ända, utan att
inroparen berättigats behålla egendomen, skall vederbörande länsstyrelse,
örn ej av lagfartsprotokollet framgår, att egendomen är avyttrad, förordna,
att egendomen skall säljas å offentlig auktion. Å sådan auktion
får egendomen ej åter inropas av samma köpare. Har inrop av fast egendom
å exekutiv auktion skett för skyddande av någon inroparens fordran
eller rättighet, varför egendomen häftar på grund av inteckning eller jämlikt
11 kap. 2 § jordabalken (för ogulden köpeskilling), och visas sannolika
skäl, att egendomen ej kunnat av inroparen utan förlust avyttras, äger
Kungl. Majit medgiva anstånd med egendomens avyttrande.
I syfte att ställa utländska rättssubjekts fastighetsförvärv inom landet
under kontroll tillkom lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. Huvudregeln
är, att utländskt rättssubjekt samt svenskt handelsbolag med utländsk
bolagsman, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev äro ställda till innehavaren,
och svensk ekonomisk förening icke äga här i riket utan Kungl.
Maj:ts för särskilt fall givna tillstånd förvärva fast egendom eller gruva.
Samma inskränkning i förvärvsrätten gäller för aktiebolag, vars aktier
skola vara ställda lill viss man, där ej bolaget i bolagsordningen intagit förbehåll,
som innefattar viss garanti för att endast en mindre del av aktierna
kan förvärvas av sådant rättssubjekt, som enligt lagen icke kan fritt förvärva
fast egendom. Såsom undantag från lagens stadganden gäller, all
svenskt bolag eller .svensk förening äger efter prövning av vederbörande
länsstyrelse förvärva sådant område, som kan vara erforderligt för bolagets
eller föreningens verksamhet, såsom hus, tomt, upplagsplats, mindre stenbrott,
vattenfall, torvmosse m. m. Lagen innehåller särskilda regler an
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4i.
gående inrop av fast egendom å exekutiv auktion och förutsättningarna för
sålunda inropad egendoms förvärvande, vilka regler väsentligen överensstämma
med motsvarande bestämmelser i 1925 års lag. Från lagens tillämpning
äro undantagna, bland annat, förvärv, som göras av vissa särskilt
angivna svenska bolag och ekonomiska föreningar, bland andra, banker,
försäkringsinrättningar, bolag eller föreningar, som erhållit lån från
egnahemslånefonden, och vissa kooperativa föreningar.
Enligt 45 § i lagert den 22 juni 1911 om bankrörelse äger bankaktiebolag
förvärva fastighet, avsedd för bankens inrymmande. Till skyddande avfordran
äger bankaktiebolag å offentlig auktion inköpa fast egendom, som
är för fordringen utmätt eller pantsatt, såvida det är uppenbart, att bolaget
eljest skulle lida avsevärd förlust. I sistnämnda fall skall anmälan om förvärvet
ofördröjligen göras hos bankinspektionen, och bolaget är pliktigt att
åter avyttra fastigheten, så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring
kan äga rum utan förlust för bolaget. Bankbolag äger icke i vidare mån än
nu sagts förvärva fast egendom. Bankbolag stå under tillsyn av en för hela
riket gemensam bankinspektion, vilken skall övervaka, att bankbolagen i sin
verksamhet ställa sig till efterrättelse lagen örn bankrörelse och andra författningar.
Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, vilket står i strid
mot lag, äger bankinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet, samt, örn
beslutet verkställts, ålägga styrelse att göra rättelse, där så kan ske. Bankinspektionen
äger förelägga vite vid meddelande av förbud eller föreskrift
samt fälla till sådant vite.
Enligt 30 § lagen den 29 juni 1923 om sparbanker äger sådan bank ej förvärva
fast egendom, såvitt fråga ej är örn fastighet, som är avsedd för sparbankens
inrymmande. Utan hinder härav äger dock sparbank till skyddande
av fordran på offentlig auktion inköpa fastighet, som är för fordringen utmätt
eller pantsatt; dock skall i sådant fall fastigheten avyttras, så snart det
kan ske till belopp, som täcker fordringen. Tillsyn över sparbank utövas av
länsstyrelsen i det län, där sparbankens styrelse har sitt säte, samt av en för
hela riket gemensam sparbanksinspektion. Länsstyrelsen förordnar för varje
sparbank inom länet ett allmänt ombud, som har att med uppmärksamhet
följa sparbankens verksamhet. Länsstyrelsen äger förbjuda verkställighet avbeslut
av sparbanks styrelse, örn beslutet står i strid mot lag, samt förelägga
styrelsen att, där så kan ske, göra rättelse i beslut av nu angivet slag, som
gått i verkställighet. Länsstyrelsen äger vidare ålägga styrelse att fullgöra
vad den enligt lag åligger samt förelägga vite vid meddelande av föreskrift
eller förbud av ovan angivet innehåll samt fälla till sådant vite. Sparbanksinspektionen
har att uppmärksamt följa sparbankernas verksamhet samt,
om en sparbanks verksamhet icke står i överensstämmelse med lag, göra de
erinringar hos sparbankens styrelse eller de framställningar hos vederbörande
länsstyrelse, vartill inspektionen kan finna sig föranlåten.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4-i.
5
Utskottet övergår härefter till att lämna en redogörelse för innehållet i de
över motionen avgivna yttrandena.
Bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, svenska bankföreningen
samt jordbrukskommissionerna i Jämtlands, Kopparbergs och
Värmlands län hava förklarat sig avstyrka eller icke kunna tillstyrka bifall
till motionen.
Bank- och fondinspektionen erinrar örn de ovan återgivna bestämmelserna
i banklagen och sparbankslagen samt anför bland annat:
Såvitt inspektionen kan finna gäller det i de av motionären åsyftade
fallen i regel fastighetsförvärv till skyddande av en långivares fordran, för
vilken fastigheten utgör säkerhet. Givetvis måste en långivare enligt allmänna
rättsgrundsatser äga rätt och möjlighet att genom övertagande av
hypotiserad egendom göra sig betäckt för sin fordran. Utan en sådan rätt
skulle belåning av fast egendom bliva örn icke omöjliggjord så dock i betydande
grad försvårad och fördyrad. Detta gäller även varje inskränkning i
besittningsrätten, som icke är betingad av särskilda regler, vilka må vara
uppställda för av långivaren bedriven verksamhet. Genom ett dylikt fastighetsförvärv
tillvaratages också ett helt annat intresse än det, som förutsättes
ligga bakom ett bulvanförvärv. Det gäller nämligen, såsom redan
nämnts, för långivaren-förvärvaren allenast att bereda sig täckning för sin
fordran, och hans intresse av att äga fastigheten upphör, då han genom fastighetens
försäljning kan få sin fordran fullt betald. Genom lagstiftning
eller annorledes har ju också i vissa fall uppställts skyldighet att avyttra
övertagen egendom, då denna situation inträtt, och i andra fall torde man,
såvitt angår penninge- och försäkringsinrätlningar, kunna utgå från, att
samma princip blir, även utan särskilda föreskrifter därom, iakttagen. Även
om såsom det av motionären framliålles förvaltningen av egendomen kan
komma att efter äganderättsförändringen omhänderhavas av personal, som
varit i den tidigare ägarens tjänst, ligger häri icke något som är oförenligt
med vad nyss sagts. Det ligger ju närmast till hands för exempelvis en bank,
som nödgats övertaga en hypotiserad fastighet av sådant slag, som här
avses, att för dess skötsel anlita den personal, som tidigare varit sysselsatt
därmed. Det essentiella är emellertid, att förvaltningen nu sker i den nye
ägarens intresse. Inspektionen förbiser icke, att fall kunna inträffa, då man
genom en formell belåning med efterföljande hypoteksövertagning ger fastighetsförvärvet
ett skenbart berättigande, ehuru avsikten från början
varit att anordna ett bulvanförhållande. I dylikt fall synes emellertid bulvanlagen
redan nu kunna bringas i tillämpning. Av vad sålunda anförts framgår,
att enligt inspektionens mening en inskränkning på sätt motionären
ifrågasatt av den tid, inteckningshavare må efter övertagande behålla hypotiserad
fast egendom, skulle vara förenad med allvarliga vådor och olägenheter
och därför icke hör komma till stånd.
Sparbanksinspektionen erinrar örn stadgandena i 30 § sparbankslagen
samt yttrar:
Av berörda bestämmelser följer, att sparbank endast i särskilda fall äger
förvärva annan fast egendom än sådan, som avses för sparbankens inrymmande.
Vidare är ali märka, att endast en försvinnande liten del av sparbankernas
låntagareklientel utgöres av bolag. Härav t oljer, att inköp av
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr H.
bolagsfastigheter, som försäljas på grund av stadgandena i bulvanlagen,
hava en synnerligen ringa betydelse för sparbankernas vidkommande. Sparbanksinspektionen
har sig icke bekant något fall, då sparbank förvärvat
fastighet, för vilken bulvanförhållande visats föreligga. För övrigt bör uppmärksammas,
att, även örn sparbanken till skyddande av fordran nödgas
inköpa sådan fastighet, varom här är fråga, det vore sparbankens skyldighet
— och sparbanksinspektionen vakar i möjligaste mån över fullgörandet
härav — att vidtaga åtgärder för att sälja egendomen, senast då sådant pris
kan erhållas, som täcker sparbankens fordran. Av det nu sagda torde följa,
alt de i föreliggande motion påtalade förhållandena knappast kunna hänföras
till sparbankernas verksamhetsområde. Likväl kan det uppenbarligen
tänkas, att sparbank måste till skyddande av fordran inköpa en fastighet,
sorn försäljes på grund av stadgande i bulvanlagen. En bestämd föreskrift,
att, såsom antydes av motionären, dylik fastighet under alla förhållanden
måste av köparen åter försäljas inom ett år, kunde exempelvis vid ett bottenläge
på fastighetsmarknaden, medföra onödigt hårda förluster för vederbörande
sparbank. Med hänsyn härtill anser sparbanksinspektionen, att för
sparbankernas del en sådan bestämmelse icke är önskvärd.
Bankföreningen yttrar:
Innebörden i bulvanlagen är, att där föreskrivna åtgärder mot bulvaner
skola vidtagas efter hand som behov därav framträder. Befinnes vederbörande
egendoms ägare vara bulvan, åligger det domstolen att på talan av
allmän åklagare förordna, att, sedan sex månader förflutit efter det domstolens
beslut vunnit laga kraft, överexekutor skall pröva, huruvida egendomen
skall säljas å offentlig auktion. Överexekutor är pliktig meddela
förordnande örn försäljning, där ej av lagfartsprotokollet framgår, att egendomen
avyttrats. Skulle det befinnas, att den, som vid auktionen inropat
egendomen, vare sig inteckningshavare eller annan, är bulvan, skall givetvis
proceduren upprepas, till dess egendomen stannat hos någon, som är
berättigad äga densamma. I motionen yttras, att det »föreligger i vissa fall
rätt för inteckningsinnehavare att inlösa egendomen, och det har visat sig, alt
då bank eller liknande inrättning begagnat sig av denna rättighet, vederbörande
synes kunna behålla egendomen under obegränsad tid med påföljd,
att förvaltningen av egendomen eller egendomarna fortfarande skötes av
bolagets tjänstemän på samma sätt som då bolaget var ägare, alltså till synes
utan någon som helst förändring, ehuru bulvanförhållandet konstaterats och
i lagen föreskrivna åtgärder vidtagits». I anledning av detta yttrande må till
en början erinras om att någon särskild rätt för inteckningshavare att under
här avsedda förhållanden förvärva den intecknade egendomen icke finnes.
Befinnes inteckningshavare, som inropat egendomen, vara bulvan, skall han
utan vidare behandlas som sådan. Vidare bör påminnas därom, att bank
icke är berättigad att annat än under särskilda i lagen bestämt angivna
omständigheter förvärva fast egendom och efter förvärvet behålla densamma.
I 45 § lagen om bankrörelse stadgas, att — med undantag för fastighet,
avsedd för inrymmande av bankkontor — bank må förvärva fast egendom
endast för skyddande av fordran och endast där det är uppenbart, att banken,
om förvärvet underlätes, skulle lida avsevärd förlust. Vidare stadgas i lagrummet
skyldighet för bank att åter avyttra den förvärvade egendomen, så
snart lämpligen kan ske, och senast då avyttring kan äga rum utan förlust
för banken. Bank är förpliktad att, då förvärv sker, ofördröjligen därom
Andra lagutskottets utlåtande .Vr U i.
gora anmälan hos bankinspektionen, som övervakar efterlevnaden av de nu
omförmälda föreskrifterna. Tvivelsutan åstadkomma dessa föreskrifter tillfyllestgörande
trygghet mot att bank skulle kunna åtaga sig att såsom
bulvan inträda i äganderätten till fast egendom. Efter att hava framställt
sina bär ovan berörda anmärkningar yttrar motionären slutligen, alt det
synes honom nödvändigt att stadga begränsning av inteckningshavares rätt
att behålla fastighet, som förvärvats under i motionen angivna förhållanden,
till exempelvis ett år, varefter vederbörande borde vara skyldig att definitivt
avyttra densamma. Styrelsen anser sig i anledning av detta förslag endast
böra ånyo betona, att vederbörande myndigheter äro enligt gällande lag
skyldiga att ingripa, så snart ett bulvanförhållande finnes vara för handen,
och detta alldeles oavsett huruvida bulvanen förvärvat fastigheten i egenskap
av inteckningshavare. Med åberopande av det anförda får styrelsen tillkännagiva,
att styrelsen icke kan finna, alt anledning föreligger för vidtagande
av i motionen påkallad lagändring.
J ordbrukskommissionen i Jämtlands län yttrar:
Inteckningsförhållanden, som beröra bulvanfastigheter, böra med hänsyn
till syftemålet med deras tillkomst bedömas olika. Örn inteekningsförhållandet
tillkommit för att trygga huvudmannens rätt till fastigheten, torde särskilda
åtgärder till förhindrande av ett fortsatt bulvanförhållande vara på
sin plats, eventuellt genom ali föreskriva en sådan tidsbegränsning, som
föreslagits av motionären. Är inteckningshavaren ett bankbolag lärer man
emellertid icke kunna utan vidare utgå ifrån att inteckningslörhållandet tillkommit
såsom en skenmanöver i nu nämnt syfte. Här torde, med undantag
möjligen i fråga örn de bolag, som helt dirigeras av långivande banker, i
regel föreligga fullt bankmässig kreditgivning mot inteckningssäkerhet och i
sådana fall synes anledning icke förefinnas att göra inskränkning i den
bankbolaget enligt 45 § banklagen tillkommande rätt att behålla den inköpta
eller övertagna fastigheten så länge som är erforderligt för att avyttrandet
må kunna äga rum utan förlust. Och i sådant avseende synes en tid av ett
år efter förvärvet alldeles för kort för att lämna tillräckligt rådrum för en
avveckling av engagementet. Den föreslagna föreskriften skulle därför, örn
den göres generell, även drabba fullt legitima affärsförbindelser samt medföra
förluster och kostnader för banker och enskilda utan att någon nytta
för det allmänna med säkerhet kan ernås. Då det torde möta stora svårigheter
att skilja mellan de olika slagen av inteckningsförhållanden, får kommissionen
avstyrka förslaget.
Jordbrukskommissionen i Kopparbergs län, som erinrar örn stadgandet i
45 § banklagen, yttrar:
Inom länet är det inte ovanligt, att innehavare av inteckning i jordbruksfastighet,
för att skydda sin fordran, måste övertaga den intecknade fastigheten.
Enligt vad kommissionen inhämtat äro sådana fordringsägare att
söka, i de flesta fall, bland de långivande bankerna. I intet fall inom länet
har kommissionen sig bekant, att inteckningsinnehavare vid övertagande av
intecknad fastighet missbrukat sin rätt och behållit fastigheten i avsikt att
kringgå bulvanlagen. Någon laglig rätt för inteckningsinnehavare att för
värva och behålla fastighet i strid mot sistnämnda lag förefinnes icke. Befinnes
inteckningsinnehavare, som förvärvat egendomen vara bulvan, skall
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr A’t.
han givetvis utan vidare behandlas som sådan. Kommissionen saknar möjlighet
att bedöma, huruvida en lagstiftning i motionens syfte skulle verka,
.särskilt då det gäller kreditgivningen till jordbruket. Det torde emellertid
kunna ifrågasättas, huruvida icke en sådan lagstiftning är ägnad att minska
villigheten hos bankerna att lämna kredit. På grund av vad sålunda anförts
saknar kommissionen anledning att tillstyrka motionen.
Jordbrukskommissionen i Värmlands län förklarar, bland annat, att genom
stadgandena i 45 § banklagen och 30 § sparbankslagen tillfredsställande
garantier finnas mot missbruk av bankers och sparbankers rätt till förvärv
och innehav av fast egendom, varför eventuellt sådant missbruk kan effektivt
förhindras genom gällande lagstiftning. Kommissionen, som icke funnit
förhållandena inom länet påkalla ändrad lagstiftning i ämnet, anser sig icke
kunna tillstyrka bifall till motionen.
Jordbrukskommissionerna i Västernorrlands, Gävleborgs, Örebro, Hallands
och Kristianstads län hava tillstyrkt motionen eller en utredning eller
lagändring i motionens syfte.
Jordbrukskommissionen i Västernorrlands lån yttrar:
I motionens motivering framhålles bland annat, att örn lagen icke kan göras
mera effektiv i det avseende, som med motionen åsyftas, förfelas i stor utsträckning
syftet med lagen om förbud för bolags jordförvärv, vilket angivits
vara att bevara och återföra jorden i den jordbrukande befolkningens
händer. Häruti vill kommissionen på det livligaste instämma. Så mycket
hellre som detta uttalande sammanfaller med vad kommissionen i sin till
herr statsrådet och chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet avgivna verksamhetsberättelse
för år 1935 anfört rörande samma sak. I likhet med motionären
anser kommissionen således att en ändring av lagen i fråga bör komma
lill stånd. På vad sätt eller i vilken omfattning denna lagändring bör ske,
anser sig kommissionen visserligen sakna förutsättning att närmare angiva,
men vill emellertid ifrågasätta, om det icke vore lämpligt att i bulvanlagen
infördes en bestämmelse av ungefär samma innebörd som den i § 45 i lagen
den 22 juni, 1911 örn bankrörelse, nämligen alt egendom, som övertagits för
skyddande av fordran, skall så snart lämpligen ske kan avyttras. Såsom ett
ytterligare skäl för bifall till motionen — vilket i motionens motivering icke
framförts — vill kommissionen slutligen framhålla, alt i de fall bulvanfastigheter
vid offentlig försäljning inlösas av vederbörande kreditgivare, det ej
sällan torde inträffa, att kreditgivaren, antingen denne är en bank eller enskild
person, jämväl är stor intressent i eller kanske t. o. m. innehar aktiemajoriteten
i det bolag, för vars räkning bulvanen uppträtt. Det torde ligga
i sakens natur, att i sådana fall en avyttring av fastigheten icke sker utan
förhållandet blir, såsom i motionen sägs, att förvaltningen av densamma fortfarande
skötes av bolagets tjänstemän och att ny bulvan inträtt i stället folden
förutvarande. På grund av de skäl, som ovan anförts, beslöt kommissionen
enhälligt tillstyrka bifall till motionen.
Jordbrukskommissionen i Gävleborgs län yttrar, att kommissionen i annat
sammanhang anfört samma synpunkter som motionären rörande före
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr ii.
9
varande spörsmål, samt tillstyrker på det livligaste en ändring i bulvanlagen
i motionens syfte.
Jordbrukskommissionen i Örebro län yttrar:
Såsom av motionären framhålles föreligger i vissa fall rätt för inteckningsinneliavare
att inlösa den egendom, som graveras av sålunda innehavda inteckningar,
och det har, enligt vad nu meddelas i motionen, visat sig, att då
bank eller liknande inrättning begagnat sig av denna rättighet, vederbörande
synes kunna behålla egendomen under obegränsad tid. Exempel på dylikt
förfarande har jordbrukskommissionen icke sig bekant, men kan det givetvis
tänkas, att så skett jämväl i örebro län. Kommissionen får för sin del
därför tillstyrka, att utredning verkställes och förslag framlägges rörande
sådan ändring av ifrågavarande lag, att försök att kringgå densamma genom
att anlita inteckningsinnehavare som bulvan omöjliggöres.
Jordbrukskommissionen i Hallands län tillstyrker en utredning av ifrågavarande
spörsmål men anser den i motionen angivna tiden av ett år, inom
vilken vederbörande borde vara skyldig att definitivt avyttra egendomen, väl
knapp.
Jordbrukskommissionen i Kristianstads län yttrar, att enligt vad kommissionen
har sig bekant tillämpning av bulvanlagen icke behövt förekomma
i länet samt att ej heller försök till lagens kringgående kommit till
kommissionens kännedom. Kommissionen anser sig dock böra tillstyrka en
sådan lagändring, att kringgående av bulvanlagen förhindras eller försvåras.
Vad angår övriga yttranden förklarar sig jordbrukskommissionen i Västerbottens
län icke hava något att erinra mot bifall till motionens yrkande.
Kommissionen yttrar:
Inom Västerbottens län har, åtminstone under senare år, knappast förekommit
fall av beskaffenhet som motionären angivit. Emellertid synes på en
del håll missförhållanden av angiven art föreligga, som i viss utsträckning
kunna hindra syftet med lagen om förbud för bolags och med dem jämställdas
jordförvärv. Huruvida nu gällande bestämmelser, noggrant tillämpade,
kunna råda bot på de oegentligheter som påtalats kan kommissionen
icke bedöma. Inteckningsinnehavares rätt att inlösa fast egendom torde icke
kunna utnyttjas annorledes än i sammanhang med en enligt bulvanlagen förordnad
försäljning av egendomen. Ar bolag inteckningsrättsinnehavare och
förvärvar egendom under sådana förhållanden, torde bolaget vara skyldigt,
enligt bestämmelserna i förbudslagen, att senast inom 3 år hava avyttrat
fastigheten. Förhållandet blir annat örn enskild person är inteckningsinnehavare.
Vid en enligt § 1 förordnad fastighets försäljning kan en sådan utnyttja
denna ställning så, att han förvärvar fastigheten endast för att tjänstgöra
som ombud för förutvarande bulvan. För sådant fall kan en lagändring
ifrågasättas, som bestämmer huru förfaras bör örn enligt § 1 verkställd
fastighets försäljning endast resulterat i att ett nytt bulvanförhållande
inträtt. Vid sådan lagändring bör emellertid iakttagas att inteckningsinnehavares
rätt icke kränkes.
Bihang till riksdagens protokoll 19110. 9 sand. 2 avil. Nr ii.
2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr b-l.
Utskottet.
Jordbrukskommissionen i Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps
verksamhetsområde yttrar:
Inom södra länsdelen av Älvsborgs län, varest jordbrukskommissionen har
sitt verksamhetsområde, torde knappast förekomma, åtminstone har det ej
bringats till kommissionens kännedom, att bolag medelst bulvan inneha jordbruksfastighet.
Jordbrukskommissionen har dock intet att erinra emot en
utredning och lagstiftning, varigenom lagen om förbud för bolag att utan
särskilt tillstånd förvärva och behålla fast egendom genom bulvaner göres
mera effektiv.
Jordbrukskommissionen i Kalmar läns norra hushållningssällskaps verksamhetsområde
uttalar sig icke direkt örn motionens hemställan men lämnar
följande upplysningar:
Även inom Norra Kalmar län har det inträffat, att banker måst övertaga
jordbruksfastighet för skyddande av sin intecknade fordran i densamma.
Kommissionen känner dock intet fall, där banken behållit egendomen eller
genom att skaffa sig bulvan sökt kringgå lagens bestämmelser beträffande den
tid, banken har rätt behålla fastigheten. I lagen den 22 juni 1911 örn bankrörelse
är det föreskrivet, att egendom, som bankaktiebolag sålunda måst
förvärva, skall försäljas så snart ske kan och senast då avyttring kan äga
rum »utan förlust för bankaktiebolaget», och i lagen den 23 juni 1923 örn
sparbanker föreskrives, att fastigheten »skall avyttras, så snart det kan ske
till belopp som täcker fordringen». Detta ha bankerna, såvitt kommissionen
känner, ställt sig till efterrättelse.
Jordbrukskommissionen i Södermanlands län yttrar, att de i motionen berörda
förhållandena sakna all aktualitet för länet samt att kommissionen
vill som sin åsikt uttala, att ändringar i bulvanlagen ej böra göras så att förtroendet
för inteckningar såsom pant för lån försvagas.
Jordbrukskommissionen i Gotlands län yttrar, att den ej har sig bekant
något fall på Gotland, som skulle kunna beröras av motionens yrkande, varför
kommissionen ej kan göra något uttalande rörande förevarande spörsmål.
För att förebygga att bank eller liknande inrättning i egenskap av inteckningshavare
inropa fast egendom å en för upplösning av ett bulvanförhållande
anordnad exekutiv auktion i syfte att därefter besitta egendomen
såsom bulvan för det bolag, för vars räkning den förre bulvanen innehaft
egendomen, ifrågasättes i motionen en begränsning av inteckningshavares
rätt att behålla fastighet, som förvärvats under ovan angivna förhållanden,
till förslagsvis ett år, varefter vederbörande skulle vara skyldig att avyttra
egendomen. Utskottet vill i anledning av de i motionen lämnade uppgifterna
erinra, att örn inteckningshavare eller annan, som inropat fastighet å auktion,
befinnes såsom bulvan innehava fastigheten för annan, skola givetvis
åtgärder i anledning av detta bulvanförhållande vidtagas i enlighet med
Andra lagutskottets utlåtande Nr ii.
11
bulvanlagens bestämmelser. Vederbörande åklagare är pliktig att ingripa,
så snart ett bulvanförhållande visas föreligga, oavsett om bulvanen förvärvat
fastigheten i egenskap av inteckningshavare eller ej. Utskottet vill vidare
framhålla, att banker och sparbanker endast under särskilda förhållanden
äro berättigade att förvärva och behålla annan fastighet än sådan, som är
avsedd för bankens inrymmande. Enligt 45 § i lagen örn bankrörelse äger
bank till skyddande av fordran å offentlig auktion inköpa fastighet, som är
för fordringen utmätt eller pantsatt, såvida det är uppenbart, att banken
eljest skulle lida avsevärd förlust. Banken är pliktig att åter avyttra fastigheten
så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring kan äga rum utan
förlust för banken. Såsom av utskottets redogörelse ovan framgår gälla i
huvudsak motsvarande bestämmelser beträffande sparbanks rätt att förvärva
och behålla fast egendom. Bank- och fondinspektionen har i sitt yttrande,
vari inspektionen avstyrkt motionen, förklarat sig icke förbise, att
fall kunna inträffa, då man genom »en formell belåning med efterföljande
hypoteksövertagning» ger ett fastighetsförvärv ett skenbart berättigande,
ehuru avsikten från början varit att anordna ett bulvanförhållande. Det
måste anses vara av vikt, att de myndigheter, vilka öva tillsyn å bankers
och sparbankers verksamhet, vid denna tillsyn beakta, att dylika försök att
kringgå bulvanlagen kunna föreligga. Då emellertid till utskottets kännedom
icke kommit något fall, då nämnda tillsynsmyndigheter haft anledning ingripa
mot ett bulvanförhållande men underlåtit detta, har utskottet icke
ansett sig böra tillstyrka motionen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1936.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, Gustaf Tamm,
Sam Larsson*, Lindhagen, Norman och Karl Bodin;
från andra kammaren: herrar Hage, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken,
Sandström i Sollefteå*, Hassler, Hermansson, Johanson i Huskvarna och
Johansson i Tväråselet.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 44.
Särskilt yttrande
av herr Lindhagen, som anfört:
Vid denna riksdag har jag väckt motion örn att förbudet för bolag att
förvärva fast egendom å landet skulle, på sätt jordkommissionen föreslagit
i sitt första betänkande, även gälla skogsspekulanter d. v. s. sådana å fastigheten
icke boende personer, vilka uppenbarligen besitta fastigheten huvudsakligen
för att tillgodogöra sig skogsavkastningen. Med en sådan lagstiftning
bortföll allt behov av en bulvanlag med dess många svårigheter av olika slag
i tillämpningen, som nu äga rum och alltid komma att äga rum. Detta förslag
— med viss motsvarighet i Norge — har av utskottet och riksdagen
avstyrkts.
Då således bulvanlagen skall äga bestånd i syfte att förekomma bolagsförbudets
överträdande genom anlitande av bulvan, är det väl en nödig konsekvens,
att statsmakten så mycket mer slår vakt om bulvanlagens tillämplighet.
Sålunda föreligger nu en lucka i att bank, som inropat en bulvanfastighet
för täckande av en fordran, är pliktig att åter avyttra den endast
»så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring kan äga rum utan förlust»
för banken. De senare omständigheternas förefintlighet kommer nämligen
väl att i regel bero på bankens gottfinnande. Banken kan således behålla
fastigheten hur länge som helst och på sådana vägar faktiskt förvärva fastigheten
definitivt. Kontrollen av en bank- och fondinspektion rörande de två
förutsättningarnas förefintlighet bör enligt min uppfattning uppenbarligen
icke vara mycket värd.
Det hemställes alltså,
att ifrågavarande motion måtte av riksdagen bifallas.
fdufls tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1936
016095