Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1936 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en utvidgad
livs medel slagstiftning.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 155
i första kammaren av herrar Stendahl och Nylander samt nr 346 i andra
kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte begära, att Kungl. Majit ville för riksdagen
framlägga förslag till en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av medicinalstyrelsen. Ett av styrelsen avgivet yttrande
jämte vid detsamma fogat yttrande av näringsrådet finnas såsom bilagor
A och B fogade vid detta utlåtande. Utskottet tillåter sig att hänvisa
till yttrandenas innehåll.

Till utskottet har vidare inkommit en skrift i ämnet jämte bilagor från
Sveriges kemiska industrikontor.

Yrkanden på att livsmedelslagstiftningen måtte göras mera effektiv och
att de i spridda författningar förekommande bestämmelserna av hithörande
art måtte sammanföras i en enhetlig svensk näringsmedelslag hava redan
tidigt framförts inom riksdagen.

Vid 1883 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion (nr 102)
av herr Axel Key, vari hemställdes om skrivelse till Kungl. Majit angående
skärpta bestämmelser rörande kontrollen av handeln med födoämnen
och dryckesvaror samt deras beredning till avsalu. Med anledning av motionen
avlät riksdagen en skrivelse till Kungl. Majit, i vilken riksdagen anhöll,
att Kungl. Majit täcktes antingen medelst ändringar eller tillägg uti
gällande hälsovårdsstadga eller genom särskild författning meddela sådana
bestämmelser rörande handeln med födoämnen och dryckesvaror samt deras
beredning till avsalu, att däröver en verksammare kontroll, än nu vore möjlig,
skulle kunna i hälsovårdens intresse av vederbörande myndigheter utövas.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. Nr 43.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

Vid 1908 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Wavrinsky
en motion, nr 6, med hemställan, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville för riksdagen framlägga förslag till
näringsmedelslag. På hemställan av kammarens tillfälliga utskott nr 2 blev
motionen av kammaren avslagen.

Ett nytt initiativ till frågans lösning togs dr 1913 av medicinalstyrelsen,
som i skrivelse till Kungl. Majit den 15 september nämnda år hemställde
om tillsättande av en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till ny och
utvidgad livsmedelslagstiftning.

Vid 1916 års riksdag upptogs frågan ånyo genom motioner i båda kamrarna,
i första kammaren av herr Wavrinsky (motion nr 3) och i andra
kammaren av herr Persson i Västervik m. fl. (motion nr 10).

Under hänvisning till att frågan genom medicinalstyrelsens initiativ vore
föremål för Kungl. Majits handläggning, hemställde första kammarens andra
tillfälliga utskott i utlåtande nr 9, att motionen 1:3 icke måtte till någon
kammarens åtgärd föranleda. Andra kammarens andra tillfälliga utskott
gjorde enahanda hemställan i sitt utlåtande nr 6 beträffande motionen lii 10.
Kamrarna fattade beslut i överensstämmelse med utskottens förslag.

Genom beslut den 5 maj 1916 uppdrog Kungl. Majit åt en kommitté att
verkställa utredning och avgiva förslag angående enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning.
Den 28 november 1921 avlät nämnda kommitté betänkande
med förslag i ämnet.

Det åt kommittén lämnade uppdraget hade givit kommittén anledning att
utarbeta ett omfattande förslag till lagstiftning på området, vilken — för
att enligt kommitténs åsikt fylla därmed avsett ändamål — icke ansetts kunna
inskränkas till vissa allmänt hållna stadganden utan böra utsträckas
till en detaljerad reglering av förutsättningarna för tillverkning, saluhållande
och utlämnande av ett stort antal angivna livsmedel. I överensstämmelse
härmed hade kommittén funnit grundlinjerna för den ifrågasatta lagstiftningen
böra i kort sammandrag innefattas i vissa huvudförfattningar av
mera principen innebörd, under det att till komplettering härav detaljregleringsföreskrifter
beträffande de olika livsmedel eller grupper av dylika,
,vilka ansetts böra göras till föremål för reglering, stadgats i särskilda specialförfattningar.

Det av kommittén avgivna betänkandet innehåller sålunda förslag till
följande författningar, nämligen:

dels livsmedelslag med straffbestämmelser ej mindre vid saluhållande eller
utlämnande av livsmedel, vilka äro att anse såsom skadliga att förtära
eller eljest äro otjänliga till människoföda, än även vid saluhållande, försäljning
till allmänheten eller utlämnande mot vederlag till allmänheten av
livsmedel under omständigheter, som äro ägnade att vilseleda köpare eller
mottagare örn varans beskaffenhet, myckenhet eller ursprung,

dels livsmedelsstadga, som är avsedd att reglera tillämpningen av livsme -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43-

3

delslagens bestämmelser och i övrigt fullständiga nämnda lags jämförelsevis
kortfattade och abstrakta straffbud,

dels livsmedelskontrollförordning med föreskrifter i fråga örn organisationen
av livsmedelskontrollen,

dels kungörelse med vissa bestämmelser att iakttagas vid livsmedelslagens
tillämpning, innefattande en allmän inledning till ett antal följ dförfattningar
och i övrigt gemensamma föreskrifter för de särskilda, i följdförfattningarna
angivna livsmedlen,

dels nyssnämnda följdförfattningar, vilka äro avfattade i kungörelseformen
och innehålla stadganden i fråga örn de egenskaper hos livsmedlen,
vilka ansetts vara så önskvärda, att avvikelser därifrån borde drabbas av
livsmedelslagens straffhot,

dels kungörelse med vissa bestämmelser rörande kontroll över vattenledningar,

dels förordning med vissa bestämmelser att iakttagas vid utförsel från riket
av margarin och margarinost,

och dels utkast till förordning angående införandet av de föreslagna författningarna.

Såsom särskilda bihang hava vid betänkandet fogats

dels förslag till föreskrifter rörande undersökning av vissa livsmedel,

dels ock ett antal av kommitténs sakkunniga utarbetade redogörelser för
av dem företagna undersökningar.

I sitt betänkande anförde kommittén, bland annat:

Under arbetets gång hade kommittén kommit till den uppfattningen, att
den nya lagstiftningen för att fylla därmed avsett syfte icke kunde inskränkas
blott till vissa allmänt hållna stadganden utan måste utsträckas till en
detaljerad reglering av förutsättningarna för tillverkning, saluhållande och
utlämnande av ett stort antal angivna livsmedel. Då emellertid antalet av
de livsmedel, som borde göras till föremål för en dylik detaljering, vore betydligt,
hade kommittén ännu icke medhunnit att utarbeta förslag till författningar
rörande alla sådana livsmedel eller grupper av dylika. Kommittén
hade emellertid ansett sig icke böra dröja med framläggandet av redan
vunna resultat av kommitténs arbete, till dess det kommittén lämnade uppdraget
blivit slutfört.

Vidare meddelade kommittén, att alltsedan hösten 1918 mellan delegerade
från Sverige, Norge och Danmark pågått ett samarbete på livsmedelslagstiftningens
område. Detta samarbete hade lett till det resultat, att delege
rade sett sig i stånd att i de tre länderna framlägga i det huvudsakliga likalydande
förslag till ett stort antal författningar.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 skall kommitténs
arbete vila från och med den 1 januari 1923 och därefter icke utan Kungl.
Maj:ts särskilda medgivande upptagas.

Vid 1928 års riksdag hemställdes i två motioner (I: 70 av herr Clemendtson
m. fl. och II: 194 av herr Lorichs m. fl.), att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla, att det av 1916 års kommitté framlagda förslaget till enhetlig,
utvidgad livsmedelslagstiftning måtte efter slutförd granskning snarast möjligt
föreläggas riksdagen.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande (nr 23) över motionerna:

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, föreligger sedan
år 1921 ett av en år 1916 tillsatt kommitté utarbetat förslag till livsmedelslagstiftning.
Kommittén synes, såsom helt naturligt varit, vid sitt arbete
utgått från de förhållanden på förevarande område, som framkallades av
den med världskriget sammanhängande kristiden. De bestämmelser, som
kommittén föreslagit, äro synnerligen detaljerade och den av kommittén
förordade livsmedelskontrollen skulle, örn den genomfördes, medföra stora
kostnader såväl för kommunerna som för statsverket.

Då efter kristidens upphörande en väsentlig förändring inträtt på det område,
varom här är fråga, anser sig utskottet icke kunna biträda motionärernas
yrkanden om en hemställan, att kommittéförslaget efter slutförd
granskning måtte läggas till grund för förslag till ny lagstiftning i ämnet.
Enligt utskottets mening föreligga för närvarande ej erforderliga förutsättningar
för att riksdagen nu skulle taga ställning till frågan på vad sätt utredningsarbetet
rörande omfattningen och innehållet av ny livsmedelslagstiftning
bör bedrivas.

Reservation anfördes av herr Magnusson i Kalmar.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I en till Kungl. Majit i november 1935 avlämnad redogörelse för verkställd
utredning angående de svenska enhetsprisföretagen (statens offentliga utredningar
1935: 63) hava inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga
anfört, bland annat:

De sakkunniga hava icke funnit enhetsprisföretagens försäljning av livsmedel
särskilt motivera en utvidgad livsmedelslagstiftning. Då sakkunnigas
uppdrag är begränsat till nämnda företags verksamhet, ha de ansett sig
icke böra närmare ingå på frågan om behovet inom näringslivet överhuvud
av en dylik lagstiftning eller än mindre på frågan om sättet för dennas utformande.
Rent principiellt bör emellertid kunna hävdas, att gällande lagstiftning
på området är otillfredsställande, framför allt ur ekonomisk synpunkt.
Det torde ofta vara för allmänheten omöjligt att vid en yttre granskning
bedöma ett födoämnes kvalitet. Under sådana omständigheter är det
med hänsyn till de enskilda konsumenternas berättigade anspråk av vikt,
att nödiga garantier beredas med avseende på kvaliteten hos de varor, som
saluhållas. Så är fallet även ur en annan, mera allmän synpunkt. De livsmedel,
som i ett eller annat avseende äro förfalskade, tillverkas och försäljas
naturligen därför, att de kunna framställas till billigare pris än de
oförfalskade. Genom förekomsten av mindervärdiga produkter utsättes den
lojala industrien och handeln för risken av en betydande konkurrens. Enligt
sakkunnigas mening tillhöra livsmedlen den kategori av varor, där en
— i detta fall utvidgad — kvalitetsskyddande reglering låter sig genomföras.

I motionerna har omnämnts, att den nyaste utländska lag på livsmedelslagstiftningens
område vore den norska lagen i ämnet — lov om tilsyn med
naeringsmidler den 19 maj 1933 nr 3. Denna lag återfinnes i norsk lovtidende
1933, Uste avdeling, sid. 314—316.

Den i medicinalstyrelsens och näringsrådets yttranden omförmälda, av
styrelsen år 1935 till Kungl. Majit ingivna framställningen om behovet av

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

5

en utredning angående anordnandet av ett socialhygieniskt institut är, enligt
vad utskottet inhämtat, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Beträffande livsmedelsindustrien i vårt land får utskottet lämna nedanstående,
ur den officiella statistiken hämtade uppgifter.

Å r

Antal arbets-ställen

Förvalt-

ningsper-

sonal

Arbeta r-personal

Salutillverkning-arnas värde
kronor

1913 ..........................

3,088

5,148

35,868

565,148,937

1915 ..........................

3,225

5,033

37,638

722,783,322

1918 ..........................

2,852

5,073

33,398

773,472,397

1919 ..........................

3,122

5,810

37,252

1,210,575,369

1921 ..........................

3,431

5,433

41,406

1,395,619,837

1925 ..........................

3,486

5,446

41,810

1,092,170,000

1930 ..........................

4,307

6,105

43,713

1,128,234,000

1933 ..........................

4,202

6,877

41,611

1,037,204,000

I förevarande sammanhang må omnämnas, att riksdagens första kammare
den 2 sistlidne april (i anledning av motion nr 297 av herr Westman;
första tillfälliga utskottets utlåtande nr 9) för sin del beslutit, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa
utredning om smörets och margarinets näringsfysiologiska betydelse
och om behovet av kontroll över vitaminiserat margarin, samt att de förslag,
vartill denna utredning kunde föranleda, måtte föreläggas riksdagen.

Sedan första kammaren tillkännagivit sitt nämnda beslut för andra kammaren,
har sistnämnda kammares andra tillfälliga utskott, som till behandling
upptagit dels en av herr Johanson i Hallagården m. fl. väckt motion,
nr 617, likalydande med motionen I: 297, dels ock första kammarens första
tillfälliga utskotts nyssnämnda utlåtande nr 9, i utlåtande nr 9 föreslagit, att
andra kammaren för sin del måtte biträda första kammarens beslut i ärendet.

Andra kammaren har den 6 innevarande maj bifallit andra tillfälliga utskottets
hemställan.

Av vad som anförts i de nu föreliggande motionerna samt i medicinalstyrelsens
till utskottet avgivna yttrande finner utskottet framgå, att starka skäl
tala för, att frågan om en utvidgad livsmedelslagstiftning i vårt land bringas
till lösning. De förslag, som framlagts av 1916 års kommitté, synas emellertid
enligt utskottets mening icke vara av den beskaffenhet, att de böra läggas
till grund för lagstiftning i ämnet. En ingående utredning av frågan bör
därför komma till stånd.

Den lagliga reglering av hithörande spörsmål, som utskottet förordar, bör
icke göras vidlyftigare än omständigheterna oundgängligen påfordra. Av
vikt är att planläggningen av densamma sker ur enhetliga synpunkter. Utredningsarbetet
bör vidare enligt utskottets mening bedrivas pa sådant sätt,

Utskottet.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

att, i den mån det lämpligen låter sig göra, ett eller flera av de till ifrågavarande
rättsområde hörande spörsmålen utan tidsutdräkt upptagas till behandling
för sig och, sedan utredning därutinnan slutförts, förslag beträffande
desamma föreläggas riksdagen utan att slutförandet av den föreslagna
utredningen i dess helhet först behöver avvaktas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 155 och II: 346,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville låta verkställa en förutsättningslös utredning rörande
en ur enhetliga synpunkter planlagd, utvidgad livsmedelslagstiftning
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kan föranleda.

Stockholm den 8 maj 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén, Sigfrid Hansson, Gustaf
Tamm*, Sam Larsson*, Hagman*, P. Sandström och Norman;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Johanson i Hallagården, Olovson i
Västerås, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Sollefteå*, Molander* och Thorell.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43; bilagor.

7

Bilaga A.

Medicinalstyrelsens yttrande.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom Socialdepartementets ämbetsskrivelse den 14 februari 1936 har medicinalstyrelsen
anbefallts att till Eder avgiva yttrande över motionen nr 155
i första kammaren örn en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning.

Styrelsen har remitterat ärendet till näringsrådet, vars yttrande bifogas och
i vilket styrelsen för sin del i allo instämmer.

För egen del får styrelsen anföra följande.

Sedan år 1913 har behovet av en livsmedelslag stått klart för styrelsen, som
också upprepade gånger i skrivelser framhållit nödvändigheten av en sådan.

I och med livsmedelshanteringens alltjämt fortgående industrialisering
blir behovet av reglerande lagbestämmelser större och större. Att undan för
undan genom särbestämmelser skapa regler härutinnan är icke lämpligt,
utan böra nu befintliga särbestämmelser inarbetas i en allmän livsmedelslag.

För att ytterligare belysa behovet av en sådan lag må här nedan lämnas
utdrag ur en del av styrelsen sedan år 1931 avlåtna skrivelser i ärenden berörande
ifrågavarande ämne.

Örn smör och margarin.

Den 13 augusti 1934 till smör- och margarinkommittén angående smörets
.och margarinets näringsfysiologiska betydelse.

Styrelsen anförde därvid bland annat.

»Styrelsen vill till en början framhålla, att enligt svensk livsmedelslagstiftning
''margarinet’ icke är något enhetligt näringsfysiologiskt begrepp. Enligt
Kungl. Maj:ts förordning den 30 juni 1932 (nr 355) förstås nämligen med
margarin varje smörliknande vara av vad ursprung, blandning eller sammansättning
som helst, så vida däri ingår fett, som ej är framställt ur mjölk....
I avsaknad av eget hygieniskt laboratorium, till vilket styrelsen kan hänvisa
undersökningar av ifrågavarande art, samt av behövliga medel för erforderliga
undersökningars bekostande, ser sig medicinalstyrelsen ej i stånd att organisera
och ombesörja det vetenskapliga arbete på och även utanför laboratorier,
vilket måste föregå ett besvarande av det av Eder uppställda spörsmålet
....»

Örn fiskvaror.

Den 30 augusti 1932 till firman Bröderna Wallin, Göteborg, angående
ifrågasatt tillstånd att färga vissa fiskvaror.

Styrelsen anförde därvid bland annat.

»I skrivelse .... har Ni anhållit örn tillstånd att utan hinder av bestämmelserna
i 29 § i giftstadgan få tillverka s. k. Seelachs, bestående av i skivor
skuren gråsik, vilken medelst giftfritt färgstoff givits en rosafärg, som påminner
örn färgen på amerikansk lax . ...» Vidare anfördes »att styrelsen
bland annat med hänsyn dels till att betryggande garantier icke torde kunna
lämnas för att giftfria färgämnen verkligen komma till användning och vidare

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43; bilagor.

därtill att fisken genom färgningen omvandlas på sådant sätt, att den kan
inför konsumenten utgivas för lax, icke anser sig kunna giva sin medverkan
till ändring i giftstadgan i den riktningen, att förbud mot tillsats av färgämnen
— även icke giftiga — till födoämnen upphäves».

Örn konserveringsmedel.

Den 13 november 1933 till Kungl. Danska Generalkonsulatet i Stockholm
angående användande av benzoesyra och dess salter såsom konserveringsmedel
i margarinindustrien.

Styrelsen anförde bland annat i nämnda skrivelse att användandet av
benzoesyra och dess salter såsom konserveringsmedel i margarinindustrien
icke vore förbjudet.

Den 21 augusti 1933 till Kungl. Utrikesdepartementet angående bestämmelser
för användande av salicylsyra vid konservering.

Styrelsen anförde därvid bland annat att användande av salicylsyra vid
fruktkonservering icke vore reglerad i svensk lag eller förordning.

Den 30 augusti 1932 till Kungl. Utrikesdepartementet i anledning av begärda
upplysningar av tjeckoslovakiska beskickningen rörande i Sverige gällande
föreskrifter örn tillverkning av konserver.

Medicinalstyrelsens yttrande innehöll ett referat av giftstadgans bestämmelser.

Örn sall.

Den 7 december 1931 till stadsfiskalen i Örebro angående normalsammansättning
av apelsinsaft m. m.

Styrelsen anförde bland annat.

»I skrivelse......har Ni anhållit örn styrelsens utlåtande huruvida saft,

beredd av socker och överhuvud av apelsinfrukt och citronfrukt samt försatt
med främmande färgämnen (tjärfärgämne) samt försåld under beteckningen
''apelsinsaft’ respektive ''citronsaft’ kan anses hava ''normal sammansättning
hos den vara, vilken genom benämningen utmärkes’ efter bestämmelsen i
Kungl, förordningen den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande
av vilseledande varubeteckningar vid handeln med födoämnen.»

Styrelsen ansåg i sistberörda utlåtande att »saften» avvek från den normala
sammansättningen.

Den 10 februari 1936 till Kommerskollegium i anledning av remiss av Lantbruksstyrelsens
utredning örn förslag i fråga örn åtgärder för tillgodogörande
av svenska frukter och bär.

Styrelsen anförde i sistnämnda yttrande bland annat.

»Under hänvisning till såväl vad näringsrådet anfört i sitt yttrande som till
vad styrelsen ovan framhållit får styrelsen hemställa, att utredningen och
förslagen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, varvid styrelsen
dock ville framhålla det önskvärda i att frågan örn livsmedelslag av Kungl.
Maj:t så snart ske kan måtte upptagas till förnyad prövning.»

Den 29 februari 1936 till Konungen i anledning av en från Stockholms stads
hälsovårdsnämnd till styrelsen inkommen, genom nämndens försorg verkställd
undersökning av bär- och fruktsafter.

Styrelsen anförde i sistnämnda underdåniga skrivelse bland annat:

»Föreståndaren för hälsovårdsnämndens kemiska laboratorium framhåller
att kungörelsen snarast borde förtydligas, då det särskilt beträffande saft vöre
behövligt med bestämmelser om vad som menades med normal sammansättning
samt att även andra varubenämningar än de i förordningen införda
behövde liknande skydd.

Föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium, som efter remiss

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43; bilagor.

9

avgivit yttrande i ärendet till medicinalstyrelsen, anser ävenledes tilläggsbestämmelser
till den ifrågavarande kungörelsen önskvärda.

Då medicinalstyrelsen har sig bekant att här påtalade missförhållanden
alltjämt fortfara och knappast kunna avhjälpas genom särbestämmelser för
bär- och fruktsafter, har styrelsen, i avvaktan på att möjligen frågan om en
livsmedelslagstiftning kommer att upptagas till förnyad prövning, låtit här
förevarande ärende vila. Styrelsen vill emellertid nu överlämna handlingarna
i ärendet till Eders Kungl. Maj:t för kännedom och hemställan, att Eders
Kungl. Maj:t, när frågan örn livsmedelslag eventuellt kommer att behandlas,
ville taga här berörda spörsmål i beaktande.»

Den 5 juni 1934 till Kungl. Lantbruksstyrelsen angående åtgärder rörande
saluhållande av konserver av importerade, torkade frukter och bär.

Under erinran att av lantbruksstyrelsens uppgifter framginge, att vissa fabriker
börjat i konservburkar inlägga i sockerlag uppmjukad torkad frukt
och givit denna vara sken av att utgöra konserverad färsk produkt samt att
frukten även blekts med svavelsyrlighet anförde medicinalstyrelsen bland
annat följande: »Enligt gällande lagstiftning synes en sådan behandling och
konservering av frukt, som ovan beskrivits, svår att förhindra. Emellertid
skulle ett dylikt förfarande varit förbjudet, därest det år 1921 framlagda förslaget
till livsmedelslag blivit antaget...... Medicinalstyrelsen finner det i

varje fall synnerligen olämpligt, att fruktkonserver behandlas på detta sätt,
och får därför instämma i Edert uttalande örn att en laglig reglering av livsmedelshandeln
i vissa avseenden är behövlig .... Därest i avvaktan på en
sådan lagstiftning bestämmelser kunde utfärdas därom, att av etiketter på

konservburkarna framgår ...... vad dessa verkligen innehålla, skulle me dinalstyrelsen

anse detta vara en fördel.»

Örn torkad frukt.

Den 20 juli 1932 till Kungl. Danska Generalkonsulatet angående förfrågan
örn bestämmelser rörande import av torkad frukt.

Medicinalstyrelsen anförde bland annat att några särskilda bestämmelser
härom icke funnes i Sverige i gällande hälsovårdslagstiftning.

Om kakao.

Den 11 mars 1935 till statsrådet och chefen för Kungl. Socialdepartementet
rörande definition å ren kakaoböna.

Medicinalstyrelsen anförde bland annat i sitt yttrande, att Stockholms
stads hälsovårdsnämnd hörts och att densamma därvid särskilt framhållit:
»Enligt vad nämnden kunnat inhämta hava Svenska Chokladfabrikantföreningens
medlemmar ej träffat någon överenskommelse om fordringarna å
prima kakaobönor. De bestämmelser rörande kakaobönans beskaffenhet,
vilka innefattas i den här ifrågavarande definitionen, torde emellertid överensstämma
med de fordringar, som varje om sina produkters kvalitet mån
fabrikant bär i landet uppställer å råvaran för framställning av kakaoprodukter.
»

Medicinalstyrelsen förklarade sig från hälsovårdssynpunkt icke hava något
alt erinra mot den av Office international des fabricants de cbocolat et de
cacao föreslagna definitionen.

Den 29 februari 1936 i underdånig skrivelse i anledning av en av Stockholms
stads hälsovårdsnämnd till styrelsen för kännedom överlämnad, genom
nämndens försorg verkställd utredning beträffande kvaliteten å kakao.

Medicinalstyrelsen anförde därvid bland annat.

»Medicinalstyrelsen finner det mindre lämpligt att bland benämningarna
i § 1 i nyssnämnda förordning upptaga kakao dels med hänsyn till förord Bihang

lill riksdagens protokoll WIIG. 9 sami. 2 arti. Nr 1-1. 2

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43; bilagor.

ningens ursprungliga ändamål, som var att hejda en under krisåren icke
önskvärd utveckling av surrogatfabrikationen, dels ock emedan liknande
skäl med dem, utredningsmännen anfört beträffande kakao, kunna åberopas
ifråga om andra livsmedel för att även benämningar å dessa skulle införas
i berörda paragraf.

Medicinalstyrelsen har i avvaktan på att frågan örn livsmedelslag skulle
inom de närmaste åren upptagas låtit ärendet vila men får nu med överlämnande
av handlingarna i underdånighet hemställa att Eders Kungl. Majit,
när frågan örn livsmedelslag eventuellt kommer att till förnyad prövning återupptagas,
ville taga här berörda spörsmål i beaktande».

Om kaffe.

Den 16 november 1934 till statsrådet och chefen för Kungl. Socialdepartementet
i anledning av remiss i fråga örn bestämmelser rörande kaffe.

Styrelsen anförde bland annat.

»I medicinalstyrelsens kungörelse angående fordringar på viktigare proviantartiklar
m. m. vid leverans för statens behov den 2 november 1911 hava
i § 18 uppställts vissa fordringar å orostade och rostade kaffebönor, men
dessa fordringar avse enbart bönornas kvalitet och frihet från skaldelar. I
övrigt finnas icke några bestämmelser i detta avseende antagna i vårt land
beträffande handelsvaran kaffe ......

Hälsovårdsföreskrifter, som reglera eller innefatta förbud mot användande
av kaffesurrogat, finnas icke.»

Den 14 november 1932 till Konungen i anledning av remiss av underdånig
framställning från Kaffe Hag Aktiebolag i fråga om laglig reglering beträffande
tillverkning och försäljning av koffeinfritt kaffe. Styrelsen anförde i
sitt utlåtande bland annat.

»I övrigt (d. v. s. med undantag av vad i proviantförordningen sägs) finnas
icke några bestämmelser i detta avseende antagna i vårt land beträffande
handelsvaran kaffe ........

Emellertid synes det styrelsen lämpligt, att vid ett återupptagande av arbetet
på en förbättrad livsmedelslagstiftning bolagets framställning bör upptagas
till prövning.»

Med hänsyn till vad ovan anförts anser sig medicinalstyrelsen hava ådagalagt,
att ett trängande behov av en enhetlig och utvidgad livsmedelslagstiftning
föreligger, och får styrelsen således på det livligaste tillstyrka bifall till
motionen.

Beträffande behovet av ett statligt laboratorium för kontrollen av livsmedel
får styrelsen hänvisa till sin år 1935 gjorda framställning till Kungl. Maj:t
om behovet av en utredning angående anordnandet av ett socialhygieniskt
institut.

Så snart en livsmedelslag blivit antagen bör dock ett provisoriskt livsmedelskontrollaboratorium
anordnas, vilket icke synes möta något hinder,
därest medel därför anslås.

Stockholm den 9 mars 1936.

På Kungl. Medicinalstyrelsens vägnar:

G. ANKARSWÄRD.

B. Grapengiesser.

Andra lagutskottets utlåtande Nr U3; bilagor.

11

Bilaga B.

Näringsrådets yttrande till
medicinalstyrelsen.

Till kungl, medicinalstyrelsen.

Sedan medicinalstyrelsen hemställt örn näringsrådets yttrande över en inom
riksdagen väckt motion I: 155 om en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning
får näringsrådet med återställande av remisshandlingarna anföra följande.

I motionärernas motivering framhävas de skäl, som från livsmedelsindustriernas
och livsmedelshandelns sida tala för behovet av en enhetlig och utvidgad
livsmedelslagstiftning. Näringsrådet kan helt giva sin anslutning till
vad härom av motionärerna anföres. Härtill vill näringsrådet ur de synpunkter
rådet har att företräda betona, att ärendet även har en betydande folkhygienisk
räckvidd. En närmare utveckling av denna synpunkt återfinnes i
medicinalstyrelsens skrivelse till Kungl. Majit den 15 september 1913. Däri
berörda hygieniska intressen äro numera icke mindre framträdande. Tvärtom
hava de hygieniska önskemålen vuxit i styrka i samma mån som kunskapen
ökats örn vikten av en fullvärdig föda i allmänhet och vissa dess olika
beståndsdelar i synnerhet.

Gentemot kravet på en enhetlig och utvidgad livsmedelslagstiftning har vid
olika tillfällen framförts, att en sådan förutsätter förhandenvaron av ett statligt
laboratorium för kontrollen av livsmedel. I denna fråga vill rådet påpeka,
att begäran om ett sådant ingår i den framställning, som av medicinalstyrelsen
förra året gjorts till Kungl. Majit örn en utredning angående grundandet
av ett socialhygieniskt institut, innefattande olika tekniska laboratorier.
Rådet vill i detta sammanhang uttala den meningen, att det icke bör
möta alltför stora svårigheter att provisoriskt ordna ett livsmedelskontrolllaboratorium,
allenast medel därtill anslås. Under sådana förhållanden synes
frånvaron av ett statligt livsmedelskontrollaboratorium icke behöva utgöra
hinder för en ny livsmedelslagstiftning, i varje fall icke för upptagande av en
utredning rörande densamma.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får näringsrådet tillstyrka bifall
till motionärernas begäran. Stockholm den 4 mars 1936.

På näringsrådets vägnar:

J. AXEL HÖJER.

Ernst Abramson.

Bestyrkes å tjänstens vägnar.
B. Grapengiesser.