Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.
1
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1936 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj;ts proposition
med förslag till lag angående ändring i vissa delar
av lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar m. m., dels ock en i ämnet
väckt motion.
Genom en den 11 mars 1936 till riksdagen avlämnad proposition, nr 209,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen
att antaga här nedan infört förslag till lag angående ändring i vissa
delar av lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,
dels ock anhållit örn riksdagens yttrande beträffande ett å den internationella
arbetsorganisationens konferens år 1934 antaget förslag till konvention
angående ersättning för yrkessjukdomar.
Beträffande lydelsen av konventionsförslaget får utskottet hänvisa till den
vid propositionen såsom Bilaga B (sid. 30—32) fogade svenska översättningen
av förslaget (fullständig översättning av originaltexten till förslaget återfinnes
i bilaga till propositionen nr 84 till 1935 års riksdag, sid. 19—22).
I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft en i anledning av densamma inom första kammaren av herr Hagman
väckt motion, nr 341, däri hemställts, att riksdagen i den uti propositionen
föreslagna lagens 1 §, som innehölle en förteckning över de ämnen, som
kunde medföra yrkessjukdomar, måtte intaga även ämnet terpentin.
I fråga örn de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
Propositionen innehåller inledningsvis en redogörelse för gällande bestämmelser
(sid. 5—6). Den svenska lagstiftningen rörande försäkring för yrkessjukdomar
överensstämmer med en å internationella arbetsorganisationens
sammanträde år 1925 antagen konvention angående ersättning för yrkessjukdomar,
vilken konvention Sverige (samt intill Vi 1936 27 andra stater)
ratificerat.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 saini. 2 avd. Nr 41—42.
909 36
Utskottet.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.
Vid arbetsorganisationens konferens i Genéve år 1934 antogs ett förslag
till reviderad konvention i ämnet. En redogörelse för konventionsförslagets
innehåll och för tidigare behandling av detsamma i vårt land har lämnats
å sid. 6—7 i propositionen.
Lagförslaget.
Förslag till revision av gällande lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar
har, i enlighet med uppdrag av Kungl. Majit, den 14 december 1935
framlagts av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen gemensamt.
Ämbetsverkens utlåtande samt protokoll från gemensamt sammanträde
med ämbetsverken har såsom Bilaga C fogats vid propositionen (sid. 33—68).
Över ämbetsverkens förslag hava yttranden avgivits av försäkringsrådet
samt åtskilliga sammanslutningar (se sid. 9 i propositionen).
Med ledning av yttrandena har ämbetsverkens förslag därefter blivit föremål
för överarbetning inom socialdepartementet.
Departementsförslaget har i propositionen behandlats under huvudrubrikerna
»Utvidgningens omfattning (1 §)» (sid. 9—23) samt »Förslaget i övrigt»
(sid. 23—29).
Föredragande departementschefens, statsrådet Möllers, uttalanden återfinnas
i propositionen å följande sidor: i fråga örn avdelningen »Utvidgningens omfattning
(1 §)» under rubrikerna allmänna synpunkter (sid. 11—12), vissa inre
sjukdomar (sid. 15—16), hudsjukdomar (sid. 18—19), vissa sjukdomar genom
mekanisk inverkan (sid. 20) och smittsamma sjukdomar hos sjukvårdspersonal
(sid. 22—23) samt i fråga örn avdelningen »Förslaget i övrigt» under 3 §
(sid. 24—25), 5 § (sid. 25—26), 7 och 9 §§ (sid. 27) samt övergångsbestämmelserna
(sid. 28—29).
Lagrådets yttrande har intagits i proposition å sid. 69—71 samt departementschefens
anförande i anledning av nämnda yttrande å sid. 72—74.
Vid prövning av det genom förevarande proposition framlagda förslaget
till lag angående ändring i vissa delar av lagen örn försäkring för vissa
yrkessjukdomar har utskottet icke funnit skäl till erinran mot detsamma i
annat hänseende än beträffande övergångsbestämmelserna.
Med hänsyn härtill finner utskottet icke erforderligt att i fråga örn lagförslaget
till särskild behandling upptaga andra spörsmål än dels frågan örn
ändring av 1 § i enlighet med det i motionen I: 341 framställda yrkandet
och dels frågan örn ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna.
Yrkandet i motionen.
I motionen I: 341 har, som ovan nämnts, hemställts, att i lagens 1 § måtte
bland ämnen, som kunna medföra yrkessjukdom, upptagas även ämnet
terpentin.
Ämbetsverken hava icke medtagit terpentin i sitt förslag. Under rubriken
»Vissa sjukdomar i inre organen» har anförts, bland annat:
Bland åtskilliga andra ämnen har uppgivits, att även terpentin visat sig
kunna medföra inre sjukdom genom inverkan av terpentinångor. Såvitt det
etiologiska sambandet här är känt, synas dock dylika sjukdomar, åtminstone i
Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.
3
den mån de äro förorsakade av kända ingredienser, i allmänhet vara ganska övergående.
De torde ock i allmänhet kunna förekommas genom lämpliga åtgärder.
Under rubriken »Hudsjukdomar» hava omnämnts vissa på ämbetsverkens
uppdrag av medicine licentiaten G. Boström och civilingenjören C. Topelius
utförda undersökningar angående förekomsten i vårt land och verkningarna
av vissa yrkesåkommor. I en å sid. 45—46 i propositionen intagen tabell
hava ur nämnda undersökningar upptagits vissa fall av eksem eller dermatit,
tillhopa 415, av vilka 172 angåvos vara förorsakade av terpentin.
Härom hava ämbetsverken yttrat:
Här upptagna fall av terpentinelcsem hava enligt lämnade uppgifter merendels
inträffat i måleriyrket. De föranledas dels av handskandet med terpentin
i och för själva arbetet, dels i stor utsträckning av dess användning
efter slutat arbete såsom reningsmedel. Terpentin kommer jn emellertid —
likasom bensin, fotogen m. m. — ofta till användning även i andra verksamheter
och i hemmen. Närmare undersökningar hava visat, att olika
slags terpentin — likasom olika oljor — ha mycket olika inverkan, beroende
av dess ursprung och vidtagna reningsprocesser. Den »bättre» terpentinen
anses i regel ofarlig. Allteftersom i övrigt terpentin har olika sammansättning,
växla av densamma föranledda åkommor från fall till fall.
Ämbetsverken hava vidare beträffande hudsjukdomar i allmänhet anfört:
Ämbetsverken anse det av synnerlig vikt, att, medan viss erfarenhet kan
vinnas inom yrkessjukdomsförsäkringen även beträffande denna för densamma
hittills så gott som okända sjukdomsgrupp, de ifrågavarande sjukdomarna
från skyddssynpunkt noga uppmärksammas, och att härutinnan
med stöd bland annat av de i detta ärende gjorda undersökningar vidtagas
så verksamma och effektiva åtgärder som låter sig göra.
Departementschefen har linder rubriken »Vissa inre sjukdomar» anfört, att
det kunde ifrågasättas att i lagens 1 § (som enligt departementsförslaget
icke upptager terpentin) medtaga vissa andra i ämbetsverkens utredning
diskuterade ämnen än dem ämbetsverken föreslagit. Med hänsyn bland
annat till de begränsade möjligheterna att i de enskilda fallen klarlägga
sambandet mellan dylika hälsofarliga ämnen och sjukdomar, som de kunde
framkalla, hade departementschefen emellertid icke funnit sig böra gå utöver
ämbetsverkens förslag i detta hänseende. Under rubriken »Hudsjukdomar»
har departementschefen anfört, att vid valet av farliga ämnen, som skulle
upptagas såsom medförande sådana yrkessjukdomar, syntes man böra medtaga
endast dem, vilka såsom även framkallande inre sjukdomar vore avsedda
att upptagas i lagen.
Enligt vad utskottet inhämtat pågå för närvarande genom socialstyrelsens
försorg undersökningar rörande förekomsten av yrkesskador på grund av
användning av terpentin samt rörande beskaffenheten av olika terpentinsorter.
Utskottet anser, att skäl icke blivit förebragta, som böra föranleda riksdagen
att för närvarande intaga annan ståndpunkt än ämbetsverken och
departementschefen till frågan, huruvida ämnet terpentin skall medtagas i
den i lagens 1 § gjorda ämnesuppräkningen.
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr dl.
Emellertid vill utskottet uttala den förhoppningen, att den genom socialstyrelsens
försorg igångsatta utredningen rörande förekomsten av yrkesskador
på grund av användning av terpentin samt rörande beskaffenheten av olika
terpentinsorter så snart som möjligt slutföres. Utskottet förväntar, att, örn
det skulle visa sig vara erforderligt, åtgärder vidtagas för att förhindra, att
terpentinsorter, vilkas begagnande kan medföra hälsofara, komma till användning.
Övergångsbestämmelserna.
De i ämbetsverkens lagförslag upptagna övergångsbestämmelserna hava följande
lydelse:
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1937, men skall i fråga örn
sådan sjukdom, som icke finnes upptagen i nu gällande lag, icke äga tilllämpning,
därest sjukdomen yppats före nämnda dag, och ej heller beträffande
dylik sjukdom, som yppats senare, därest arbetaren icke efter lagens ikraftträdande
varit sysselsatt med arbete i verksamhet, där arbetarna äro utsatta
för inverkan av den art, som framkallat sjukdomen.
I fråga örn yrkessjukdom, framkallad av stendamm, skall bestämmelsen i
3 § äga tillämpning, därest den i samma paragraf i gällande lag omförmälda
tiden av ett år icke redan utlöpt vid ikraftträdandet av denna lag.
T. f. byråchefen Stenholm var inom ämbetsverken av skiljaktig mening
och ansåg, att andra stycket icke borde hava upptagits i förslaget (se sid.
68 i propositionen).
Ämbetsverkens förslag har på förevarande punkt tillstyrkts av försäkringsrådet.
Grov- och fabriksarbetareförbundet har anslutit sig till reservantens
mening.
Departementschefen har med vissa formella jämkningar godtagit första
stycket i ämbetsverkens förslag. I fråga örn andra stycket har departementschefen
anfört:
Jag har icke ansett mig böra biträda vad ämbetsverken i andra stycket
föreslagit. Bestämmelsen ifråga skulle innebära, att den rörande silikos i
3 § föreslagna utsträckta tiden icke skulle komma de arbetare till godo,
vilka väl varit sysselsatta i för silikos farligt arbete efter den 1 januari 1931
och således omfattats av försäkringen men vilka sedermera upphört med
det farliga arbetet före den 1 januari 1936. Jag vill erinra, att jämlikt övergångsbestämmelserna
till gällande lag en arbetare, hos vilken yrkessjukdom
yppats efter lagens ikraftträdande, kunde erhålla full ersättning enligt lagen
även örn arbetaren blott någon enda dag efter ikraftträdandet varit sysselsatt
i farlig verksamhet och det därför med visshet kunde sägas att sjukdomen
framkallats under tid, då försäkringen icke var gällande. Vid jämförelse
härmed synes det obilligt att nu av andra och uteslutande formella
skäl förvägra vissa arbetare, vilka när deras sjukdom grundlädes voro omfattade
av försäkringen, möjligheten att göra deras rätt enligt försäkringen
gällande.
Inom lagrådet har anmärkts, att det framstode som ett, principiellt sett,
icke tillrådligt avsteg från vedertagna grundsatser örn lagars tillbakaverkande
kraft att, på sätt som skett i propositionens lagförslag, med retroaktiv verkan
frånträda en i lag given reglering. Av en ledamot har framhållits, att utgående
försäkringspremier för yrkessjukdom, framkallad genom stendamm,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 41. 5
måste antagas röna inverkan av att bestämmelsen i 3 § göres retroaktiv.
Ett övergångsstadgande av den innnebörd ämbetsverken föreslagit förordades
därför.
Departementschefen bar i anledning av vad inom lagrådet anförts yttrat,
bland annat:
Såsom jag i remissprotokollet erinrade äro redan övergångsbestämmelserna
till gällande lag av tillbakaverkande natur, i det arbetsgivarna kunna
nödgas med sina försäkringsavgifter bekosta ersättning för sjukdomar vilka
grundlagts under kanske åtskilliga år före lagens ikraftträdande. Då någon
T nu förevarande hänseende avgörande skillnad knappast synes mig föreligga
mellan att återuppliva en förlorad rätt och att medgiva möjlighet till
förvärv av ny rätt, grundad på omständigheter i förfluten tid, anser jag icke
erforderligt att det av lagrådet förordade stadgandet införes i lagförslaget.
Utskottet anser det vara ett icke tillrådligt avsteg från vedertagna grundsatser
örn lagars tillbakaverkande kraft, örn den föreslagna bestämmelsen i
3 § i vad den angår yrkessjukdom, som framkallats genom inverkan av stendamm,
gives retroaktiv verkan. Det må erinras därom, att av den ena parten
i rättsförhållandet utkräves en ekonomisk prestation, från vilken han enligt
gällande lag var uttryckligen befriad, samt att en retroaktiv bestämmelse i
förevarande hänseende torde inverka på försäkringspremierna för ifrågavarande
yrkessjukdom.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner , sig utskottet icke kunna tillstyrka
riksdagen att antaga de i propositionens lagförslag upptagna övergångsbestämmelserna
i oförändrat skick. I enlighet med lagrådets tillstyrkan
föreslår utskottet, att till sistnämnda bestämmelser fogas ett andra
stycke av samma innebörd, som givits åt andra stycket av övergångsbestämmelserna
i ämbetsverkens förslag. Viss formell jämkning har emellertid
ansetts böra vidtagas i nämnda förslag.
Yttrande beträffande 1934 års konventionsförslag.
I propositionen har Kungl. Maj:t, såsom ovan nämnts, anhållit örn riksdagens
yttrande beträffande 1934 års konventionsförslag.
Departementschefen har härom anfört:
Därest föreliggande lagändringsförslag genomföres kommer yrkessjukdomsförsäkringen
här i landet att erhålla en omfattning, som helt täcker tilllämpningsområdet
för 1934 års konvention i ämnet. Med hänsyn härtill förordar
jag att konventionen ratificeras.
Enär det av utskottet tillstyrkta lagförslaget erhållit en omfattning, som
helt täcker tillämpningsområdet för 1934 års konventionsförslag angående
ersättning för yrkessjukdomar, anser utskottet, att ifrågavarande konventionsförslag
bör ratificeras av Sverige.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
Utskottet.
Utskottet.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.
A. att riksdagen, med förklarande att det i förevarande proposition
framlagda förslaget till lag angående ändring i vissa
delar av lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för
vissa yrkessjukdomar icke kunnat i oförändrat skick antagas,
måtte för sin del antaga följande
[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1929 (nr 131)
om försäkring för vissa yrkessjukdomar.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 5, 7 ock 9 §§ lagen den 14 juni 1929 örn
försäkring för vissa yrkessjukdomar skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Den, som jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i
arbete är försäkrad för skada till följd av sådant olycksfall, skall anses vara
försäkrad jämväl för yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande
del framkallats genom inverkan av
arsenik eller förening därav,
bly eller legering eller förening därav,
kvicksilver eller amalgam eller förening därav,
fosfor eller förening därav,
stendamm,
bensol eller någon av dess homologer (såsom toluol eller xylol) eller
något av deras nitro- eller aminoderivat (såsom nitrobensol eller trinitrotoluol,
anilin eller parafenylendiamin),
halogenderivat av kolväten av den alifatiska serien (såsom kloroform eller
trikloretylen),
koloxid,
cyan eller förening därav,
klor, kypoklorit eller klorkalk,
kloramin,
nitrösa gaser,
kromsyra eller förening därav,
strålande värme eller ljus,
röntgenstrålar, radium eller annat radioaktivt ämne,
mjältbrandssmitta.
Såsom yrkessjukdom omfattad av försäkringen skall jämväl anses kär
nedan angiven sjukdom, där den uteslutande eller till övervägande del förorsakats
av den försäkrades arbete, nämligen:
1) smittsam sjukdom, som omförmäles i 2 § epidemilagen den 19 juni
1919 eller varom förordnande utfärdats enligt 24 § samma lag, därest arbetet
består i yrkesmässigt meddelande eller utövande av sjukvård eller barnmorskevård
eller utgöres av medicinsk undersökning å laboratorium, som
står under allmän tillsyn;
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.
[Kungl. May.ts förslag.) [Utskottets förslag)
2) primär hudkräfta (kancer).
Beträffande försäkringen i vad den avser dylika yrkessjukdomar skola bestämmelserna
i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete äga motsvarande
tillämpning, dock med iakttagande av vad nedan stadgas.
Arbete i verksamhet, där fara föreligger för yrkessjukdom, som här avses,
benämnes i denna lag farligt arbete.
3 §•
Ersättning i anledning av yrkessjukdom skall icke utgå, med mindre
arbetaren inom ett år eller vad angår yrkessjukdom, som framkallats genom
inverkan av stendamm, röntgenstrålar eller radioaktivt ämne, inom tio år
före dagen för sjukdomens yppande varit sysselsatt med arbete i verksamhet,
där fara föreligger för sjukdomen.
5 §•
Ersättning i anledning av yrkessjukdom utbetalas av den försäkringsinrättning,
där arbetaren vid tidpunkten för sjukdomens yppande är försäkrad
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete; dock skall, örn arbetaren
före nämnda tidpunkt upphört att vara anställd i farligt arbete, ersättningen
utbetalas av den försäkringsinrättning, där arbetaren på grund
av dylik anställning senast var försäkrad jämlikt berörda lag.
Har arbetaren inom i 3 § angiven tidrymd varit på grund av anställning
i farligt arbete jämlikt omförmälda lag försäkrad i mer än en försäkringsinrättning,
skall kostnaden för ersättningen fördelas mellan försäkringsinrättningarna
i förhållande till den tid försäkringen i envar av dem sålunda omfattat.
Dock är, därest sjukdomen med säkerhet kan anses ådragen under
visst bestämt arbete eller viss bestämd tid, försäkringsinrättning, vari arbetaren
icke under nämnda arbete eller tid var försäkrad, befriad från deltagande
i kostnaden. Vad i detta stycke sägs skall ej gälla, där annan överenskommelse
träffats.
7 §•
Kätt till ersättning i anledning av yrkessjukdom är förfallen, därest icke
inom två år från dagen för sjukdomens yppande eller från den senare tidpunkt,
då arbetaren erhöll vetskap örn sjukdomens art, eller, där sjukdomen
inom tid som nu sagts föranlett arbetarens död, inom två år från dödsdagen
underrättelse enligt 20 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete lämnats
arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren eller framställning örn ersättning
i anledning av sjukdomen gjorts hos riksförsäkringsanstalten eller försäkringsrådet
eller, där försäkringsbolag jämlikt 5 § första stycket är skyldigt
att utbetala ersättningen, hos anstalten, rådet eller bolaget.
9
Till ledning vid bedömandet, huruvida yrkessjukdom, som avses i 1 §,
är för handen, utfärdar Konungen en förteckning, upptagande dels de sjukdomsformer,
vilka bruka framkallas genom sådan inverkan, som i första
stycket av nämnda paragraf sägs, dels och de slag av verksamhet, vari såväl
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 41.
[Kungl. Maj:ts förslag) [Utskottets förslag.)
dessa sjukdomsformer som de i andra stycket av samma paragraf omförmälda
sjukdomar bruka framträda.
Denna lag skall träda i kraft den
1 januari 1937 men skall icke äga tillämpning
i fråga örn yrkessjukdom,
som icke omfattas av nu gällande
lag, därest sjukdomen yppats före
nämnda dag, och ej heller beträffande
dylik sjukdom, som yppats senare,
därest arbetaren icke efter lagens
ikraftträdande varit sysselsatt med
arbete i verksamhet, där fara föreligger
för sjukdomen.
Denna lag skall träda i kraft den
1 januari 1937 men skall icke äga tillämpning
i fråga om yrkessjukdom,
som icke omfattas av nu gällande
lag, därest sjukdomen yppats före
nämnda dag, och ej heller beträffande
dylik sjukdom, som yppats senare,
därest arbetaren icke efter lagens
ikraftträdande varit sysselsatt med
arbete i verksamhet, där fara föreligger
för sjukdomen.
I fråga om yrkessjukdom, som framkallats
genom inverkan av stendamm,
skall 3 § i nu gällande lag fortfarande äga
tillämpning, därest den i samma paragraf
omförmälda tiden av ett år redan
utlöpt den 1 januari 1937.
B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maji måtte meddela,
att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot föredragande
departementschefens till statsrådsprotokollet gjorda
uttalande beträffande det å den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1934 antagna förslaget till konvention
angående ersättning för yrkessjukdomar.
Stockholm den 30 april 1936.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar A’. G. Westman, Linder*, Frändén, Gustaf Tamm,
Sam Larsson, Hagman, Olof Carlsson och Carlström*;
från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Olovson i Västerås,
Pettersson i Hällbacken, Sandström i Sollefteå, Molander*, Hassler* och Thorell.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Linder, Hagman, Olof Carlsson, Hage, Olovson i Västerås, Pettersson
i Hällbacken och Molander,
vilka ansett, att Kungl. Maj:ts lagförslag bort utan det av utskottets majoritet
föreslagna tillägget till övergångsbestämmelserna tillstyrkas.