Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.
3
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1936 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 §
3 mom. lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn
arbetarskydd.
Genom en den 11 mars 1936 till riksdagen avlämnad proposition, nr 205,
vilken hänvisats till lagutskott oell behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Hajd, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen
att antaga här nedan infört förslag till lag angående ändrad lydelse av 14 §
3 mom. lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, far utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd innehåller, i den lydelse
densamma erhållit genom lagen den 12 juni 1931 (nr 288), i 8—15 §§ särskilda
föreskrifter rörande minderårigas användande i arbete. Sålunda stadgas
bland annat följande. Minderårig, varmed förstås den som är under 18 år
(8 §), må icke användas till arbete förrän den minderårige fyllt 13 år och,
där fråga ej är om arbete allenast under ferietid, inhämtat folkskolans lärokurs
eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit
tillstånd att lämna folkskolan (9 § 1 st.). I industriellt arbete samt byggnads-
och transportarbete är minimiåldern 14 år, där ej arbetet avser distribution
av varor eller uträttande av bud eller ärenden (10 § 1 st.). Från
dessa förbud mot användande i arbete av minderåriga under 13 eller 14 år
kan dock i vissa fall eftergift meddelas (12 § 1 och 2 st.). Minderårig skall
för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar
varje dygn, och skall i ledigheten ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m.
(14 § 3 mom. 1 st.). Från detta stadgande gälla dock vissa undantag (14 §
3 mom. 2 st.). Yngling, som fyllt 16 år, kan sålunda efter vederbörande
yrkesinspektörs eller bergmästares medgivande användas till arbete med tre
8-timmarsskift och med nattarbete var tredje vecka. Härutöver äger yrkesinspektionens
chefsmyndighet medgiva, att sådan yngling må deltaga i arbete,
som på grund av sin natur, arbetsbrådska eller annan tvingande omständighet
måste bedrivas med skiftindelning eller eljest forceras. Yngling, som
836 36
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
fyllt 14 år, må efter chefsmyndighetens medgivande användas till flottningsarbete,
i den män förhållandena därtill föranleda. —- I fråga örn raster
i arbetet finnas, utöver de allmänna bestämmelserna i 5 § i), för minderåriga
föreskrivna särskilda regler (14 § 2 morn.).
Den i 14 § 3 mom. 1 st. upptagna huvudregeln örn minderårigas nattvila
överensstämmer med den i Washington år 1919 av internationella arbetskonferensen
antagna konventionen angående barns nattarbete inom industrien.
Jämväl konventionen innehåller en undantagsbestämmelse, enligt vilken i
vissa fall minderåriga över 16 år må användas i nattarbete. Då emellertid
denna undantagsbestämmelse till skillnad från motsvarande stadganden i
14 § 3 mom. 2 st. arbetarskyddslagen endast gäller för vissa slag av industriella
företag, har Sverige icke kunnat ratificera konventionen. (Konventionen
har intill den 1 januari 1936 ratificerats av 30 stater.)
Före 1931 års lagändring var den stadgade minimiåldern för barn, som
användes i arbete, i vissa fall ett eller två år lägre än den nu gällande.
Minderårig, som användes till kringförande av varor, uträttande av bud eller
ärenden eller till arbete i handel, skulle åtnjuta oavbruten ledighet under
minst elva timmar varje dygn, och skulle tiden mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m.
ingå i ledigheten. Beträffande minderårigs användande till industriellt arbete
eller byggnadsarbete föreskrevs, att minderårig icke fick användas till sådant
arbete mellan kl. 7 e. m. och 6 f. m.; dock gällde härvid undantag för yngling,
som fyllt 16 år, därest arbetsdagen var begränsad till högst åtta timmar
samt tillika arbetet icke oftare än var tredje vecka inföll å tid mellan kl. 11
e. m. och 5 f. m.
I den proposition (nr 40), genom vilken förslag till ändringar i arbetarskyddslagen
framlades för 1931 års riksdag, anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Larsson, beträffande 14 § 3 morn., bland annat (sid. 99):
Ehuru onekligen svårigheter kunna vara förenade med att under tiden
5 f. m.—10 e. m. anordna arbete på två skift, särskilt under iakttagande av
departementsförslagets bestämmelser örn raster av tillräcklig varaktighet,
torde dock den diskuterade regeln [ledighet minst 11 timmar varje dygn, i
vilken ledighet skall ingå tiden mellan 10 e. m. och 5 f. m.] med tanke pa
övriga fall — då minderårigs användande i tvåskiftsarbete icke erfordras —
böra godtagas och i stället lämpliga undantagsbestämmelser uppställas, varigenom
tillbörlig hänsyn tages till tvåskiftsarbetet. Arbetsgivarna torde
härigenom föranledas att söka ordna den minderåriges arbete på sådant sätt,
att dispens för nattarbete ej mer än nödvändigt behöver begäras.
Yad därefter undan tagsbestämmelserna angår har nuvarande möjlighet
till användande av 16- och 17-års ynglingar till treskiftsarbete bibehållits,
men den har gjorts beroende av vederbörande yrkesinspektör ^eller bergmästares
medgivande i de särskilda fallen. Avsikten härmed är a ena sidan
att icke beröva industrien en nu förefintlig möjlighet till minderårigs användande
i treskiftsarbete, vilken möjlighet icke, såvitt visats eller ens påståtts,
varit förenad med olägenheter; å andra sidan att genom införande
av kontroll förekomma missbruk i detta avseende och mana till omtanke
vid arbetets anordnande. Den prövning, som här skulle tillkomma yrkes
-
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
inspektionen, torde vara av beskaffenhet att lämpligen kunna åläggas de
nämnda lokala organen.
Andra lagutskottet tillstyrkte (i utlåtande nr 24) i nu ifrågavarande hänseende
i sak propositionens förslag. I reservation av herr Sigfrid Hansson
jämte fem andra ledamöter yrkades, att undantagsbestämmelserna i 14 §
3 mom. andra stycket icke måtte medtagas i lagen. Utskottets hemställan
härutinnan bifölls av riksdagen.
I en den 6 december 1934 till socialdepartementet inkommen skrivelse
har svenska textilarbetareförbundet anfört i huvudsak följande:
Efter 1931 års lagändring hade arbetsgivarna inom textilindustrien börjat
i stor utsträckning använda minderåriga i arbete, fördelat på två efter varandra
följande 8-timmarsskift per dygn. Skiftarbete vore påfrestande redan
för vuxna arbetare samt mycket farligt för de ungas såväl fysiska som psykiska
hälsa. Genom skiftbytena förlädes arbetstiden omväxlande till olika,
ömsom alltför tidiga, ömsom alltför sena delar av dygnet, vilket medförde
en oregelbunden ordning beträffande måltider och sömn. Därtill bomme,
att rasterna i arbetet i de Hesta fall bleve otillräckliga, Förbundet hemställde
därför örn vidtagande av åtgärder i och för åstadkommande av sådan
ändring i 14 § 3 mom. arbetarskyddslagen, att den tid av dygnet, under
vilken minderåriga finge användas till industriellt arbete, begränsades till
mellan kl. 6 f. m. och 7 e. m. Då vidare enligt förbundets mening minderårigas
hållande i nattarbete vore fullständigt förkastligt, hemställde förbundet
tillika, att den i samma lagrum intagna bestämmelsen, enligt vilken
yngling, som fyllt 16 år, finge efter yrkesinspektörens eller bergmästarens
medgivande användas till arbete nattetid var tredje vecka, måtte helt bortfalla,
Över framställningen hava yttranden avgivits av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i
Sverige. För innehållet i dessa yttranden har redogörelse lämnats å sid.
4—5 i propositionen.
Den 22 februari 1935 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen, som i sitt
nyssnämnda yttrande föreslagit en ingående utredning rörande frågan örn
minderårigas användande i skiftarbete, att i huvudsaklig överensstämmelse
med grunder och riktlinjer, som angivits i styrelsens yttrande, verkställa
och inkomma med utredning i frågan ävensom med det författningsförslag,
som av utredningen kunde föranledas.
Till fullgörande av detta uppdrag har socialstyrelsen med skrivelse deu
5 oktober 1935 avlämnat förslag till ändrad lydelse av 14 § 3 moni. första
stycket arbetarskyddslagen. Vid skrivelsen funnos fogade dels en redogörelse
för vissa från besiktningsläkare till socialstyrelsen inkomna yttranden angående
med minderåriga arbetares skiftgående arbete eventuellt förenade sociala
eller hygieniska missförhållanden, dels ock uppgifter angående i vissa
främmande länder gällande bestämmelser rörande minderårigs användande
till arbete. Sedermera har från styrelsen jämväl inkommit ett av förste
stadsläkaren i Göteborg i ämnet avgivet yttrande.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.
Socialstyrelsens förslag innebär allenast elen ändringen i förhållande till
gällande lag, att för minderårig under 16 år, vilken användes till industri-,
byggnads- eller transportarbete, som icke bestode i distribution av varor eller
uträttande av bild eller ärenden, ledigheten för nattvila skulle omfatta tiden
mellan klockan 7 e. m. och 6 f. m. Av socialstyrelsen föreslagen lagtext
återfinnes å sid. 10 i propositionen.
Över förslaget hava efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
kommerskollegium, arbetsgivareföreningen och landsorganisationen. Kommerskollegium
har bifogat yttrande av järnkontoret. Arbetsgivareföreningen har
bifogat yttranden av järnbruksförbundet och textilindustriförbundet.
Sedermera hava skrivelser i ämnet inkommit till Kungl. Majit, den 9
januari 1936 från svenska grov- och fabriksarbetareförbundet och den 15
februari 1936 från de förenade förbunden.
För det huvudsakliga innehållet i socialstyrelsens skrivelse den 5 oktober
1935 har redogörelse lämnats å sid. 6—10 i propositionen, vartill utskottet
anhåller att få hänvisa.
Till belysning av frågan har socialstyrelsen lämnat uppgifter angående
de bestämmelser, som i vissa främmande länder gälla rörande minderårigs
användande till arbete. Därav må omnämnas följande.
Gällande arbetstidsbestämmelser synas i Danmark och Finland lägga
hinder i vägen för sysselsättande av minderåriga i tvåskiftsarbete. Däremot
synes hinder i sådant hänseende icke föreligga i Norge, England, Frankrike,
Tyskland, Belgien, Nederländerna, Schweiz och Tjeckoslovakien.
Vad angår nattarbete (treskiftsarbete) synes det ej vara tillåtet att använda
minderåriga i sådant arbete i Nederländerna. I Danmark, Finland, England,
Frankrike, Tyskland, Belgien, Schweiz och Tjeckoslovakien är däremot nattarbete
i större eller mindre omfattning tillåtet för ynglingar.
Socialstyrelsens skrivelse finnes i sin helhet återgiven i sociala meddelanden
nr 11 år 1935, sid. 761—768.
Kesultatet av verkställd undersökning rörande den omfattning, vari minderåriga
användas i skiftarbete, detta arbetes fördelning på olika yrkesgrupper
samt rastetiderna för ifrågavarande minderåriga har sammanställts i tabeller,
som återfinnas å sid. 18—19 i propositionen. Enligt tabellerna utgjorde
antalet minderåriga i skiftarbete år 1935 sammanlagt 3,840, därav 3,228 i
tvåskifts- och 612 i treskiftsarbete. Socialstyrelsen har omnämnt, att inom
textilindustrien sysselsattes omkring 75 14-åringar och 300 15-åringar. Socialstyrelsen
har i övrigt icke verkställt uträkning rörande de minderårigas fördelning
å olika åldersgrupper.
Det huvudsakliga innehållet i de yttranden, som avgivits över socialstyrelsens
förslag, har återgivits å sid. 10—15 i propositionen. Här må endast
omnämnas, att medicinalstyrelsen förklarat sig biträda socialstyrelsens lagförslag,
att kommerskollegium, järnkontoret, arbetsgivareföreningen, järnbruksförbundet
och textilindustriförbundet avstyrkt detsamma, samt att
landsorganisationen, grov- och fabriksarbetareförbundet och de förenade förbunden
ansett sådan ändring av 14 § 3 mom. arbetarskyddslagen böra vid
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34. 7
tagas, att minderårigas användande till industriellt skiftarbete helt förhindrades.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen anfört:
Vid
framläggande av den proposition (nr 40), som ligger till grund folden
vid 1931 års riksdag genomförda revisionen av arbetarskyddslagen, framhöll
föredragande departementschefen, statsrådet Larsson sid. 99 i propositionen),
att svårigheter kunde vara förenade med att under tiden mellan
klockan 5 f. m. och 10 e. m. anordna arbete på två skift, särskilt under iakttagande
av de i propositionen föreslagna — och av riksdagen sedermera antagna
— bestämmelserna örn raster av tillräcklig varaktighet. Med tanke på
de fall, då minderårigs användande i tvåskiftsarbete icke erfordrades, borde
dock såsom huvudregel stadgas, att i nattvilan skulle ingå tiden mellan klockan
10 e. m. och 5 f. m., och i stället lämpliga undantagsbestämmelser uppställas
varigenom tillbörlig hänsyn toges till tvåskiftsarbetet.
I propositionen framlades också förslag till sådana undantagsbestämmelser,
vilka i sak helt motsvarade 14 § 3 mom. andra stycket 1—3 punkterna
i gällande lag. Då dessa undantagsbestämmelser alltså endast gällde ynglingar,
som fyllt 16 år, torde härav framgå, att departementschefen näppeligen
förutsåg det resultatet av revisionsförslaget, att flickor under 18 och
ynglingar under 16 år skulle komma att i avsevärd utsträckning användas
i tvåskiftsarbete. Då ej heller under riksdagsbehandlingen departementschefens
uttalande i denna del gjordes till föremål för erinran synes därför
socialstyrelsen hava fog för sin uppfattning, att avsikten med 1931 års lagrevision
knappast varit att bereda utsträckt möjlighet för användande av
minderåriga i tvåskiftsarbete.
Emellertid hava efter genomförandet av 1931 års reform flickor under 18
och ynglingar under 16 år kommit att i ganska stor utsträckning sysselsättas
med tvåskiftsarbete. Särskilt synes detta vara fallet inom textilindustrin,
som till övervägande del använder kvinnlig arbetskraft. Enligt
min uppfattning har denna utveckling icke varit lycklig. Visserligen hava de
i ärendet hörda besiktningsläkarna icke direkt kunnat påvisa fall, där en
minderårig tagit skada till sin hälsa genom skiftarbete. Detta lärer dock
i och för sig icke kunna anses avgörande, då skadeverkningarna kunna framträda
först i ett senare skede av livet, i form av en försvagad konstitution
eller minskad motståndskraft mot sjukdomar. Det förefaller ock uppenbart,
att ett arbete, som ena veckan börjar kl. 5 på morgonen och andra
veckan slutar kl. 10 på kvällen, måste i olika hänseenden verka deprimerande
på de flesta människor i den andligen och kroppsligen ömtåliga uppväxtåldern.
Intrycket härav förstärkes, då man erfar, att förhållandena i allmänhet
medgiva endast mycket korta raster i arbetet. Det är därför rimligt
att detta påfrestande arbete åtminstone icke erbjudes de mest ömtåliga
minderåriga, till vilka jag räknar flickor under 18 samt ynglingar under 16
år, utan förbehålles personer med större motståndskraft.
Från åtskilliga håll har emellertid erinrats, att ett av sociala och hygieniska
skäl förestavat utsträckt förbud mot nattarbete för minderåriga skulle
i andra hänseenden innebära olägenheter. Sålunda har det ansetts icke vara
tillrådligt att beröva de minderåriga möjligheterna till arbetsförtjänst och
yrkesutbildning inom företag, där arbetet bedrives i skift. Vid övervägandet
av konsekvenserna av den ifrågasatta lagändringen synes dock största hänsyn
böra tagas till arbetarnas värdering, ty från arbetarhemmen rekryteras
åtminstone de allra flesta av de minderåriga skiftarbetarna. Av de fram
-
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
ställningar och yttranden, som i detta ärende inkommit från olika arbetarorganisationer,
synes tydligt framgå, att bland arbetarna fördelarna av ett
förbud mot skiftarbete för minderåriga anses avgjort överväga nackdelarna.
Emot ett dylikt förbud har emellertid även framhållits, att cle industrier, i
vilka skiftarbete förekommer, i åtskilliga fall vore i behov av de minderårigas
billigare arbetskraft för att kunna hävda sig i konkurrensen med utlandet.
En återgång till den ordning, som beträffande nattarbete inom industrin
gällde för minderåriga intill 1932 års början, synes mig dock knappast
behöva medföra några allvarligare olägenheter i nu berörda hänseende.
För minderåriga ynglingar över 16 år torde å ena sidan den sanitära
vådan av skift- och nattarbete icke vara så stor som för övriga minderåriga
samt å andra sidan olägenheterna av ett ovillkorligt förbud mot sådant arbete
vara mera framträdande. Med hänsyn härtill anser jag det icke vara
nödvändigt att i detta sammanhang föreslå även upphävande av den sedan
gammalt förefintliga möjligheten för ynglingar över 16 år att utföra dylikt
arbete. Dock bör man söka förhindra, att dessa möjligheter utnyttjas i
onödan eller av sådana minderåriga, som icke äro starka nog att tåla påfrestningarna
i detta arbete. I sådant syfte synas de i 14 § 3 mom. andra
stycket stadgade villkoren för rätt till deltagande i nattarbete lämpligen
böra gälla även allt förekommande tvåskiftsarbete. Jag vill också i detta
sammanhang omnämna, att socialstyrelsen den 23 november 1935 i cirkulärskrivelse
till besiktningsläkarna hemställt, att vid de årliga läkarbesiktningar,
som jämlikt 35 § företagas å minderåriga arbetare vid större industri-, byggnads-
och transportföretag, läkarna måtte beträffande minderåriga sysselsatta
i skiftarbete i varje särskilt fall pröva, huruvida den minderåriges deltagande
i skiftarbetet kan befaras menligt inverka på hans hälsa, samt där så är
förhållandet skilja den minderårige från skiftarbetet eller föreskriva särskilda
villkor för hans användande däri.
På grund av det anförda förordar jag sådana ändrade bestämmelser, som
såvitt möjligt förhindra att flickor under 18 och ynglingar under 16 år användas
till natt- eller skiftarbete. Sådant arbete torde knappast förekomma
annorstädes än inom industri-, byggnads- eller transportföretag. Vidare torde
inom dessa företag det arbete, som icke är uppdelat på skift och ej heller
består i distribution av varor eller uträttande av bud eller ärenden, sällan
börja före kl. 6 f. m. eller sluta efter kl. 7 e. m. Med hänsyn härtill synes
lämpligt att, till undvikande av för andra näringsgrenar onödigt skärpande
bestämmelser, såsom socialstyrelsen föreslagit, bibehålla såsom allmän regel
stadgandet i 14 § 3 mom. första stycket, att den minderårige skall beredas
ledighet minst elva timmar varje dygn, i vilken ledighet skall ingå tiden
mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m., men i samma stycke tillika föreskriva,
att i arbete, som avses med förbudet i 10 § första stycket, d. v. s. industriellt
arbete, byggnadsarbete och transportarbete, ledigheten skall omfatta
tiden mellan kl. 7 e. m. och 6 f. m. Sistnämnda bestämmelse bör gälla för
samtliga minderåriga. I enlighet med det tidigare anförda böra emellertid
undantagsbestämmelserna i 14 § 3 mom. andra st3rcket bibehållas. Dessa
bestämmelser skulle på grund av den i första stycket föreslagna särbestämmelsen
erhålla vidgad tillämplighet.
Den av mig sålunda förordade skärpningen av förbudet mot nattarbete
för minderåriga synes böra träda i kraft den 1 juli 1936. Såsom socialstyrelsen
anfört torde skärpningen dock icke böra gälla minderåriga, vilka
vid ikraftträdandet användas i arbete som avses med skärpningen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
9
Lagrådet laar anfört:
Lagrådet, som fann sig icke äga anledning ingå i sakligt bedömande av
de till stöd för lagändringen åberopade skälen, lämnade förslaget utan anmärkning.
Hnvudstadgandet i 14 § 3 mom. arbetarskyddslagen örn förbud mot arbete
av minderårig under tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
lämnar möjlighet öppen att använda minderårig till tvåskiftsarbete.
Vissa betänkligheter kunna enligt utskottets mening anföras mot en sådan
arbetsordning för minderåriga i de ur utvecklingssynpunkt ömtåliga 14- och
15-årsåldrarna, att de sysselsättas med arbete, som den ena veckan börjar
klockan 5 på morgonen och den andra veckan slutar klockan 10 på kvällen.
Utskottet får därför föreslå, att förbud införes i arbetarskyddslagen mot att
sysselsätta minderårig under sexton år under tid mellan klockan 7 e. m.
och klockan 6 f. m. i sådant arbete, som avses i 10 § första stycket i lagen,
d. v. s. industriellt arbete, transportarbete samt byggnadsverksamhet över
huvud, såvida det ej gäller distribution av varor eller uträttande av bud
eller ärenden.
Beträffande de minderåriga i 16- och 17-årsåldrarna möter det givetvis
mindre betänkligheter ur hälsosynpunkt att medgiva, att de få användas i
skiftarbete. Örn man rander nuvarande industriella och ekonomiska förhållanden
skulle förbjuda dem att deltaga i sådant arbete, skulle detta för övrigt
innebära, att å orter, där den industriella verksamheten bedrives med skiftarbete,
sådana minderåriga i stor utsträckning skulle ställas utan möjlighet
att erhålla sysselsättning. För många ungdomar skulle den sysslolöshet,
som skulle bliva följden därav, medföra större vådor för deras hälsa och
personliga utveckling än ett deltagande i den, låt vara ansträngande, arbetsform,
som skiftarbetet utgör. Härtill kommer, att det i vissa yrken är nödvändigt
för den, som vill förvärva yrkesskicklighet, att vid jämförelsevis
unga år börja arbetet.
Av ovan angivna skäl ansluter sig utskottet i sak till det förslag rörande
ändring av gällande lag, som framlagts av socialstyrelsen. Av styrelsen
föreslagen lagtext har emellertid omarbetats till nära överenstämmelse med
propositionens.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande att förevarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 33—34. 836 36 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag
angående ändrad lydelse av 14 §
(nr 206) om
Härigenom förordnas, att 14 § 3
betarskydd skall i nedan angiven del
14 §.
3 mom. Den minderårige skall för
nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva timmar
varje dygn; och skall i denna ledighet
ingå, där den minderårige användes
till arbete som med förbudet i 10 §
första stycket avses, tiden mellan
klockan 7 e. m. och klockan 6 f. m.
samt eljest tiden mellan klockan 10
e. m. och klockan 5 f. m.
Från vad ---
3 mom. lagen den 29 juni 1912
arbetarskydd.
mom. lagen den 29 juni 1912 örn arerhålla
följande ändrade lydelse:
14 §.
3 mom. Den minderårige skall för
nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva timmar
varje dygn; och skall i denna ledighet
ingå, där minderårig under sexton år
användes till arbete som med förbudet
i 10 § första stycket avses, tiden
mellan klockan 7 e. m. och klockan
6 f. m. samt eljest tiden mellan klockan
10 e. m. och klockan 5 f. m.
■ därtill föranleda.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1936; dock att, där vid lagens ikraftträdande
minderårig användes till arbete,
som avses med förbudet i 10 §
första stycket, äldre lag fortfarande
skall äga tillämpning å den minderårige.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1936; dock att, där vid lagens ikraftträdande
minderårig under sexton år
användes till arbete, som avses med
förbudet i 10 § första stycket, äldre
lag fortfarande skall äga tillämpning
å den minderårige.
Stockholm den 17 april 1936.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén, Sigfrid Hansson*,
Gustaf Tamm, Sam Larsson, Hagman, P. Sandström* och Norman*;
från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Olovson i Västerås, Sandström
i Sollefteå, Molander*, Gardell i Gahns, Hermansson och Thorell.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Sigfrid Hansson, Hagman, Norman, Hage, Olovson i Västerås, Molander
och Hermansson, vilka hemställt örn bifall till propositionen.
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.