Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1936 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med
förslag till lag om arbetstiden vid automatisk tillverkning
av fönsterglas m. m.

Genom en den 26 februari 1936 till riksdagen avlämnad proposition, nr 35,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att
antaga följande förslag till

i) Lag

om arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å arbete för tillverkning av fönsterglas eller av
annat glas som allenast beträffande dimensionerna skiljer sig från fönsterglas,
därest arbetet bedrives med tillhjälp av automatiska maskiner och fortgår
utan avbrott jämväl under sön- och helgdagar.

2 §•

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den, vars
rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete
är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör
eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

3§-

1 mom. Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre
sammanlagd tid, än att arbetstiden, raster oräknade, för en tidrymd av högst
fyra veckor motsvarar 42 timmar i veckan.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 29.

707 86 ]

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

2 mom. Tillika skall iakttagas,

a) att arbetet skall bedrivas med minst fyra skiftlag;

b) att varaktigheten av ett arbetsskift ej må överskrida 8 timmar; samt

c) att vilotiden mellan två skift för samma skiftlag icke må understiga
16 timmar; dock att denna tidrymd, i den mån så finnes nödigt, må förkortas
vid tiden för den periodiska växlingen av skiftlagens timplan.

4§-

Har natur- eller olyckshändelse, oväntad utevaro av en eller flera medlemmar
av ett skiftlag eller annan oförutsedd omständighet vållat väsentlig
rubbning i ett glasbruks drift eller ock medfört överhängande fara för sådan
rubbning eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare, i den mån
så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete utöver
tid, som angives i 3 § 1 mom. och 2 mom. b), samt utan iakttagande av den
i 3 § 2 mom. c) stadgade vilotid. Örn sådant arbete samt dess anledning,
omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två
dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet
att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

ö§.

Rörande arbetares användande till arbete enligt 4 § åligger det arbetsgivaren
att senast den första söckendagen i näst därpå följande kalendervecka
göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär, som
fastställes av arbetsrådet. Nämnda myndighet äger dock föreskriva, att
anteckning örn övertid får verkställas å annan tid och på annat sätt än nu
angivits.

Arbetarna äga rätt att genom utsedd representant på anfordran erhålla
del av övertidsjournalen.

Beslut av arbetsrådet enligt 4 § skall biläggas journal eller annan handling,
däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall journalen
eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under minst
tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den tid, då sista
anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas datum.

6 §•

Angående arbetsrådets behandling av ärenden enligt denna lag skola i
tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 9 § lagen den 16 maj 1930 örn
arbetstidens begränsning.

7 §•

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efter

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. 3

rättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen den
29 juni 1912 om arbetarskydd.

2 mom. Å arbetsställe skola å lämplig plats finnas anslagna ej mindre
denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet börjar och slutar
för varje skiftlag.

8 §''

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är
stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med
dagsböter. Ar arbetaren under aderton år och har användandet skett med
faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen
till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i
denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,
fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

9§-

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 4 §, eller att iakttaga vad enligt 5 § eller 7 § 2 mom. åligger honom,
straffes med dagsböter.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 5 §, straffes med dagsböter, ej under fem.

10 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

11 §■

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

2) Lag’

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om
arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning
skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

1 §■

Denna lag — — — här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som — — — — — — —-----------

—--—---—-------— — — eller badinrättning,

k) sådant arbete i hotell-, restaurang eller kaférörelse, som är att hänföra
till allmänhetens direkta betjänande,

l) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans
bostad,

m) arbete, som omförmäles i lagen örn arbetstiden vid automatisk tillverkning
av fönsterglas m. m.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

dels ock anhållit örn riksdagens yttrande beträffande ett å den internationella
arbetsorganisationens konferens år 1934 antaget förslag till konvention
angående arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk.

Beträffande lydelsen av konventionsförslaget får utskottet hänvisa till den
vid propositionen såsom Bilaga B fogade svenska översättningen av förslaget
(fullständig översättning av originaltexten till förslaget återfinnes i bilaga
till propositionen nr 84 till 1935 års riksdag, sid. 22—24).

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I en av internationella arbetsbyrån år 1933 avgiven rapport behandlades
frågan örn antagande av förslag till konvention angående arbetstiden i automatiska
fönsterglasbruk. I rapporten omnämndes, bland annat, att vid tiden
närmast före rapportens avgivande de ledande fönsterglasproducerande
länderna, tillhörande arbetsorganisationen, voro i nu nämnd ordning Belgien,
Tjeckoslovakien, Tyskland och Frankrike, samt att skiftarbetet i de automatiska
fönsterglasbruken i olika länder var anordnat efter i huvudsak tre
skilda system, ett med 56, ett med 48 och ett med 42 timmars genomsnittlig
arbetsvecka. 56 timmars arbetsvecka tillämpades vid sammanlagt 220

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

maskiner i åtskilliga länder, bland andra Tjeckoslovakien och Tyskland. 48-timmarsvecka förekom i Sverige och några andra länder vid tillhopa 23
maskiner. I Belgien, Frankrike och Norge tillämpades 42-timmarsvecka vid
sammanlagt 243 maskiner, därav i Belgien vid 202 maskiner. Vid Norges
enda fönsterglasbruk var det samma arbetsvillkor för alla arbetare. I Belgien
och Frankrike var däremot endast för vissa av de i den kontinuerliga driften
sysselsatta arbetarna arbetstiden begränsad till 42 timmar i veckan. Där
sådan begränsning var införd, tillämpades ett system av fyra 8-timmarsskift
med en regelbunden rast av 24 timmar för varje arbetare mellan två på varandra
följande skift. I de fall åter, där arbetstiden översteg 42 timmar i
veckan, tillämpades treskiftssystem av ett flertal olika typer.

(I alla belgiska fönsterglasbruk utom ett arbetade maskinarbetarna i fyra
8-timmarskift, under det att matare (två man per ugn och skift) och gaseldare
(fyra man per ugn och skift) fortsatte enligt äldre anordning med
tre 12-timmarsskift. I Frankrike hade ett fönsterglasbruk 8-timmarsskift
(42 timmar i veckan) för vissa arbetare, bland annat elektriker, passare och
smältareförmän, samt tre 8-timmarsskift (48 timmar i veckan med vissa lättnader)
för alla andra arbetare i verksamhet med kontinuerlig drift.)

Rapporten behandlades förberedelsevis på arbetskonferensens sammanträde
år 1933, varefter arbetsbyrån utsände frågeformulär i ämnet till de
olika regeringarna. En redogörelse för behandlingen av frågeformuläret i
vårt land, för innehållet i vissa av de över detsamma avgivna yttrandena samt
för svenska regeringens svar å detsamma lämnas å sid. 8—10 i propositionen.

Konventionsförslaget behandlades därefter å arbetsorganisationens konferens
år 1934 och antogs därvid med 87 röster mot 28. Av de svenska ombuden biträdde
regeringsombuden och arbetarombudet förslaget, medan arbetsgivarombudet
röstade mot detsamma.

För konventionsförslagets antagande röstade regeringsombud och arbetareombud
från Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Canada, China, Danmark,
England, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg,
Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Schweiz, Spanien, Sverige, Sydafrikanska
unionen och Tjeckoslovakien, regeringsombud från Albanien,
Chile, Cuba, Guatemala, Liberia, Mexiko, Paraguay, Persien, Peru, Turkiet,
Uruguay och Venezuela samt arbetareombud från Indien, Japan, Jugoslavien
och Ungern. — Mot konventionsförslagets antagande röstade regeringsombud
från Indien, Jugoslavien, Portugal och Ungern samt arbetsgivareombud från
Australien, Belgien, Danmark, England, Estland, Finland, Frankrike, Grekland,
Indien, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen,
Rumänien, Schweiz, Spanien, Sverige och Sydafrikanska unionen.

Det må anmärkas, att enligt uppgift i 1933 års rapport fönsterglasbruk,
som driva automatisk tillverkning, icke finnas i följande av ovan uppräknade
länder, nämligen Albanien, Argentina, Australien, Brasilien, Canada, Cuba,
Danmark, Irland, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna, Rumänien, Sydafrikanska
unionen och Venezuela.

Redogörelse för konventionsförslagets innehåll lämnas å sid. 6—7 i propositionen.

över konventionsförslaget avgavs sedermera utlåtande av delegationen för
det internationella socialpolitiska samarbetet, som på anförda skäl (se sid. 10
i propositionen) förklarade sig icke kunna förorda en ratificering för Sveriges

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

del av förslaget. — Eerservation mot delegationens yttrande anfördes av herr
Edvard Johanson.

Genom proposition (nr 84) till 1935 års riksdag anhöll Kungl. Majit örn
riksdagens yttrande angående, bland annat, nu ifrågavarande konvention. Föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, anförde i propositionen, att
skäl syntes tala för en begränsning av arbetstiden vid de automatiska fönsterglasbruken
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i konventionsförslaget
stadgades. Då emellertid spörsmålet örn genomförandet av den för ratifikation
av förslaget erforderliga lagstiftningen ännu befunne sig i allenast förberedande
skick, ansåg sig departementschefen då icke kunna tillstyrka konventionens
ratificering. — På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 13)
förklarade riksdagen (skrivelse nr 87), att riksdagen anslöt sig till departementschefens
uppfattning, att konventionsförslaget för det dåvarande icke
borde ratificeras.

Den 8 februari 1935 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen att inkomma
med utredning och förslag rörande de nya eller ändrade författningsbestämmelser,
som kunde bliva erforderliga, därest Sverige anslöte sig till konventionen.

En redogörelse för gällande bestämmelser återfinnes å sid. 7 i propositionen.

Socialstyrelsen fullgjorde uppdraget genom skrivelse den 15 oktober 1935,
för vars innehåll redogöres å sid. 11 i propositionen.

över socialstyrelsens förslag avgåvos efter remiss yttranden av kommerskollegium,
arbetsrådet, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
i Sverige. Yttrandenas innehåll återgives å sid. 12—13 i propositionen.

Ett av socialstyrelsen utarbetat lagförslag undergick därefter med ledning
av de avgivna yttrandena överarbetning inom socialdepartementet. Därvid
utarbetades även särskilt förslag till lag angående ändring av 1 § lagen örn
arbetstidens begränsning.

Beträffande konventionsförslaget samt inom socialdepartementet utarbetat
förslag till lag örn arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk (rubriken sedermera
ändrad till den i propositionen föreslagna) har föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, i propositionen vid ärendets remiss till lagrådet
anfört:

Skälen för att förslag framlagts till en internationell reglering av arbetstiden
vid automatiska fönsterglasbruk, innebärande huvudsakligen 4-skiftsindelning
samt arbetstidens minskning till 42 timmar i veckan, utgöras av de
olägenheter, som övergången till maskinell, kontinuerlig drift inom fönsterglasindustrien
vållat dess arbetare. I främsta rummet avser ökningen av
antalet skift samt arbetstidsförkortningen att något minska och i övrigt
bereda kompensation för olägenheter, som det hittills tillämpade skiftarbetet
medfört, såsom natt- och söndagsarbete samt till olika delar av dygnet förlagda
raster. En annan betydande olägenhet, utmärkande för denna industri,

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

består i den starka hettan invid de för glasets smältning använda ugnarna,
vilken förorsakar särskilt de med smältningen och glasets utdragning i skivor
sysselsatta arbetarna stora obehag. Av yttrandena framgår, att i detta hänseende
vissa förbättringar inträtt vid de svenska hithörande företagen, men
vad sålunda förekommit torde icke vara tillfyllest. Som ännu ett skäl för konventionen
har anförts möjligheten att som en följd av arbetstidsminskningen
arbete kunde beredas en del av dem som blivit arbetslösa vid den maskinella
driftens införande. Såsom framgår av uppgifterna i det föregående örn det
arbetarantal, som därvid kunde komma i fråga, är denna möjlighet för vårt
lands vidkommande av ringa vikt i och för sig.

Mot konventionen har invänts, att berörda olägenheter för arbetarna av
den maskinella driften uppvägdes av den lättnad i arbetsprestationerna, som
övergången från det tyngre manuella förfarandet medfört. Emellertid torde
den ständiga, spända uppmärksamhet, som kräves av åtskilliga i den maskinella
driften sysselsatta arbetare, i längden vara minst lika tröttande som det
tidigare förekommande manuella arbetet.

Det har vidare gjorts gällande, att lagstiftningsåtgärder i nu förevarande
syfte icke borde avse allenast en enstaka industri med kontinuerlig drift. Häremot
må emellertid anmärkas, att i det hänseende, varom nu är fråga, förefinnes
möjlighet att erhålla en internationell reglering, en omständighet som
torde vara av synnerlig vikt vid frågans bedömande.

Särskilt mot anslutning till konventionen från svensk sida ha i yttrandena
framhållits de ekonomiska konsekvenserna för den svenska fönsterglasindustrien.
Svenska arbetsgivareföreningen anför sålunda, att med den knappa
vinstmarginal, varmed denna industri för närvarande arbetade, de genom den
föreslagna arbetstidsminskningen ökade produktionskostnaderna skulle medföra
svårigheter att upprätthålla driften. Vidare har föreningen framhållit de
svenska företagens därigenom försvagade ställning gentemot den utländska
konkurrensen på området, särskilt den belgiska fönsterglasindustrien, vilken
arbetade med betydligt lägre tillverkningskostnader. Vad sålunda anförts
torde emellertid väsentligen gälla örn ett isolerat genomförande av förslaget
i Sverige men icke, därest konventionen ratificeras jämväl av de mera betydande
fönsterglasproducerande länderna. Den ifrågavarande industriens svårigheter
i övrigt att anpassa sig efter de förändrade produktionsvillkoren synas
i det anförda yttrandet hava betydligt överdrivits.

På grund av det anförda är jag beredd att föreslå sådana lagstiftningsåtgärder,
som göra det möjligt för Sverige att ansluta sig till konventionen.
Dock vill jag förorda, att en svensk ratifikation göres beroende av huruvida
konventionen ratificeras av de mera betydande fönsterglasproducerande länderna,
tillhörande internationella arbetsorganisationen, nämligen Belgien,
Frankrike och Tjeckoslovakien. Med hänsyn härtill ämnar jag föreslå att den
svenska lagstiftning, som blir nödvändig för konventionens förverkligande,
icke skall träda i kraft förrän å dag, som Konungen bestämmer.

Departementschefens yttranden i propositionen beträffande detaljerna i
förslaget till lag om arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk samt rörande
förslaget till ändring av 1 § lagen om arbetstidens begränsning återfinnas å
sid. 15—20, vartill utskottet anhåller att få hänvisa.

Lagrådet har i ärendet yttrat:

Genom den föreslagna lagstiftningen skulle den i arbetstidslagen angivna
längden av arbetstiden komma att för arbete av ifrågavarande art avsevärt
nedsättas, varjämte vissa möjligheter till en friare tillämpning som arbets -

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

tidslägen ger skulle bliva uteslutna. Lagrådet, som anser sig icke böra ingå
på frågan huruvida förhållandena inom förevarande industriområde göra en
dylik särskild lagstiftning påkallad, lämnar förslagen utan anmärkning.

Därefter har departementschefen anfört:

Lagrådet har lämnat förslagen utan anmärkning. Emellertid torde viss
jämkning av rubriken i förslaget till lag örn arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk
böra vidtagas.

Sistnämnda förslag torde, örn det genomföres, möjliggöra för Sverige att
ratificera det å internationella arbetsorganisationens konferens år 1934 antagna
förslaget till konvention i ämnet. Då ikraftträdande av konventionen
för Sveriges del bör, såsom jag tidigare framhållit, göras beroende av dess
ikraftträdande jämväl i Belgien, Frankrike och Tjeckoslovakien, förordar jag
ratifikation under sådant förbehåll att konventionen icke blir gällande i
Sverige tidigare än i nämnda tre länder.

Beträffande frågan huruvida i vårt land arbetare inom någon eller några
andra industrier kunna antagas vara sysselsatta under lika svåra arbetsförhållanden
— bland annat i fråga örn stark hetta på arbetsplatsen — som föreligga
vid de företag, vilka bedriva automatisk tillverkning av fönsterglas, får
utskottet omnämna, att, enligt vad utskottet inhämtat, t. ex. vid järnbruken
vissa arbetare — tillsammans betydligt flera än arbetarna vid glasbruken —
äro utsatta för avsevärt starkare hetta än den, vilken förekommer vid fönsterglastillverkning,
samt få arbeta under även i övrigt svårare arbetsförhållanden.

Intill den 1 januari 1936 har förevarande konventionsförslag ratificerats
endast av Norge. Beslut om ratifikation föreligger i Nederländerna; förslag
därom har framlagts i Spanien.

I förevarande proposition har föreslagits en laglig reglering av arbetstiden
till i genomsnitt 42 timmar i veckan för en till antalet obetydlig, i en enda
speciell verksamhet sysselsatt grupp arbetare. Den föreslagna lagstiftningen
avser nämligen blott sådan tillverkning av fönsterglas eller annat glas, som
allenast beträffande dimensionerna skiljer sig från fönsterglas, vilken bedrives
med tillhjälp av automatiska maskiner och fortgår utan avbrott jämväl
under sön- och helgdagar. Sådan tillverkning förekommer i Sverige för närvarande
endast vid fönsterglasbruken i Oxelösund och Glava, varest tillsammans
omkring 125 arbetare äro sysselsatta därmed.

Departementschefen har icke anfört någon omständighet av beskaffenhet
att föranleda därtill, att den nyssnämnda gruppen arbetare skulle med hänsyn
till särskilt behov av skydd mot hälsofara givas en annan ställning än den,
som fortfarande skulle tillkomma andra arbetare, sysselsatta i annan verksamhet
med lika svåra arbetsförhållanden.

Med hänsyn till det ringa antal arbetare, som kunna beredas sysselsättning
vid de två fönsterglasbruken i vårt land, synes en lagstiftning av föreslagen
beskaffenhet, efter vars genomförande arbetarantalet kan beräknas bliva ökat
med allenast ett 30-tal, icke ur arbetslöshetssynpunkt kunna hava någon nämn -

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

värt förbättrande inverkan. Möjligen skulle förhållandena däremot kunna
bliva försämrade, i det att, enligt vad svenska arbetsgivareföreningen i sitt
yttrande i ärendet uppgivit, det kunde ifrågasättas, att Glava glasbruk på
grund av de genom avsevärd ökning av driftkostnaderna försvårade möjligheterna
att konkurrera med utländska fönsterglasbruk skulle komma att nedlägga
driften.

Det skäl, som för departementschefen främst synes hava talat för en särskild
lagstiftning i vårt land på förevarande område, torde hava varit det, att
en sådan lagstiftning skulle möjliggöra Sveriges anslutning till 1934 års internationella
konventionsförslag i ämnet. Utskottet finner sig emellertid icke
kunna enbart ur sådan synpunkt godtaga en lagstiftning av föreslaget innehåll.
Örn en förkortning av arbetstiden överhuvud skall genomföras på nu
ifrågavarande arbetsområde, bör undersökas, huruvida icke motsvarande
arbetstidsförkortning bör stadgas även för andra arbetare, som utöva sin
verksamhet under lika svåra förhållanden som de, vilka föreligga för de i
kontinuerlig drift vid fönsterglasbruken sysselsatta arbetarna. Förhållanden
av angivna beskaffenhet torde förefinnas bland annat vid järnbruken. Någon
utredning av spörsmålet i vilken omfattning arbete av angivet slag förekommer
i vårt land har emellertid icke lämnats i propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna
tillstyrka de i propositionen framlagda lagförslagen. Enligt utskottets mening
följer härav att möjlighet icke föreligger för Sverige att ratificera konventionsförslaget.

Utskottet får därför hemställa,

A. att de i förevarande proposition framlagda förslagen till
lag örn arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas
m. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16
maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning icke måtte antagas
av riksdagen; samt

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte meddela,
att riksdagen för sin del anser, att förslaget till konvention angående
arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk icke bör ratificeras.

Stockholm den 31 mars 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén, Sigfrid Hansson*,
Sam Larsson, P. Sandström, Norman, Olof Carlsson och Carlström;

från andra kammaren: herrar Hage, Sandström i Sollefteå, Molander* och
Gardell i Calms, fru Nordgren samt herrar Hassler, Hermansson och Johanson i
Huskvarna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 29.

707 30

O

10

Andra lar/utskottets utlåtande Nr 29.

Reservation

av herrar Sigfrid Hansson, Norman, Olof Carlsson, Hage och Molander, fru
Nordgren saint herr Hermansson, vilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,

A. att de i förevarande proposition framlagda förslagen till
lag om arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas
m. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 maj
1930 (nr 138) örn arbetstidens begränsning måtte antagas av riksdagen;
samt

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte meddela,
att riksdagen för sin del ansluter sig till föredragande departementschefens
uppfattning, att förslaget till konvention angående
arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk bör — under förbehåll
att konventionen icke blir gällande i Sverige tidigare än i Belgien,
Frankrike och Tjeckoslovakien — ratificeras av Sverige.

Stockholm 1036. K. L. Beckmans Boktryckeri.