Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 193C kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i
förordningen om blindhetsersättning.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
287, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Wang son, Otto, hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn sådana
kompletterande bestämmelser i förordningen den 20 april 1934 om blindhetsersättning,
att rätten till dylik ersättning göres beroende av objektiva,
av läkare — helst ögonläkare — efter undersökning fastställda faktorer,
främst den uppmätta synskärpan.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av medicinalstyrelsen. För innehållet i ett av styrelsen
avgivet yttrande lämnas redogörelse här nedan. I

I 1 § av förordningen örn blindhetsersättning stadgas, att den, som saknar
synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt
att han saknar ledsyn, i förordningen anses som blind samt att han, där
ej i förordningen annorlunda stadgas, är berättigad till blindhetsersättning.
Ersättningen utgår med ett belopp av femhundra kronor för år räknat.

Ansökan örn blindhctsersättning skall enligt 3 § ingivas till pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden är eller (i vissa
fall) författningsenligt skall vara mantalsskriven. Ansökningen skall innehålla,
bland annat, nödiga upplysningar för bedömande av sökandens rätt
till blindhetsersättning. Där så prövas nödigt, skall sökanden jämväl förete
läkarintyg.

Det åligger enligt 4 § pensionsnämnden att snarast möjligt till pensionsstyrelsen
avgiva utlåtande rörande sökandens rätt till blindhetsersättning.

Finner pensionsstyrelsen sökanden berättigad till blindhetsersättning, skall
styrelsen enligt 6 § utfärda bevis att ersättning blivit honom tillerkänd.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sand. 2 avd. Nr 25. 1

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Över pensionsstyrelsens beslut må klagan ej förås av enskild sakägare

(8 §)•

I den proposition, nr 79, varigenom förslag till förordning om blindhetsersättning
förelädes 1934 års riksdag, omnämndes* att på grundval av
tidigare utredningar ett förslag i ämnet år 1933 upprättats å socialdepartementets
lagbyrå. I nämnda förslag, som fanns fogat som bilaga till propositionen,
hade frågan örn bestämning av begreppet blindhet ingående behandlats
(sid. 47—53).

I propositionen anfördes (sid. 17—18), att av 1933 års utredning framginge,
att de blindhetsdefinitioner, som kommit till användning i vissa främmande
länder, antingen — ehuru mera sällan —- vore av ekonomisk innebörd
eller också anknöte till mer eller mindre noggrant angivna medicinska
bestämningsgrunder.

Beträffande de medicinska beslämningsgrunderna må ur 1933 års utredning
återgivas följande:

Bland definitioner av medicinsk innebörd må nämnas en i vår världsdel
ofta förekommande, enligt vilken den betraktas som blind, »vilken saknar
förmåga att finna sig tillrätta på obekanta platser» (= saknar ledsyn) eller
»som icke kan räkna fingrar (ibland mot en svart bakgrund) på en meters
avstånd». Dylika definitioner ha kommit till användning i Tyskland, Österrike,
Schweiz, Norge och Polen vid folkräkning, samt i Frankrike (i vissa
fall), Belgien, Tjeckoslovakien, Grekland och Ungern (i dessa länder är
emellertid ingen officiell blindhetsdefinition fastslagen). I Danmark anses
vuxna som blinda när deras synskärpa är mindre än <760. (För att bestämma
synförmåga brukar man ofta förfara på följande sätt. En normalt seende
människa kan under normala ljusförhållanden och mot en mörk bakgrund
räkna fingrar på c:a 60 meters avstånd. En person, som kan räkna fingrar
på allenast 1 meters avstånd, har således allenast 1Uo synskärpa o. s. v.). I
Kanada tillämpas en likadan norm av tile National Institute for the Blind.
Bland särskilda definitioner för krigsblinda må nämnas den i Tyskland
»syn icke mer än V25 av den normala» samt den i Italien »organiska och
obotliga förändringar av båda ögonen med en försvagning av synskärpan
så, att fingrar knappast kunna räknas på kort avstånd». I Lettland anses
en persons öga vara blint för militärtjänst, örn dess synskärpa är mindre
än Vao. I Nederländerna definieras blindhet för vuxna som »synskärpa i det
bättre ögat, sedan ljusbrytningsfel rättats, av 11,2/eo eller mindre, om synfältet
är normalt». I New Zealand definieras total blindhet för pensionändamål
som »en grad av permanent och ohjälplig synskada, vid vil
synförmågan på vardera ögat icke är större än Ve0».

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i propositionen
nr 79 angående begreppet blindhet:

Med stöd av den utredning, som i 1933 års förslag åvägabragts rörande
bestämningen av begreppet blindhet, ansluter jag mig till förslagets ståndpunkt
att såsom blind anse den, som saknar synförmåga eller vars synförmåga
är så nedsatt, alt han saknar ledsyn. I anledning av vad flertalet

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

o

blindorganisationer anfört därom, att ledsyn skulle saknas icke såsom i
motiveringen till förslaget angives först vid en nedsättning av synskärpan
till under 2/oo utan redan vid 6/ao och därunder, vill jag framhålla, att vid
författningens tillämpning huvudvikten givetvis bör läggas på bestämmelsen
i själva författningstexten d. v. s. på den omständigheten, huruvida
ledsyn saknas eller ej, alltså huruvida synnedsättningen kan anses vara så
betydande, att den omöjliggör tillrättafinnande utan hjälp på gata eller
främmande plats. Skulle detta förhållande vara för handen i ett fall, då
synförmågan uppgår till eller överstiger 2/eo, bör vederbörande vara berättigad
till ersättning. Vidare torde det kunna förväntas, att i tveksamma
fall en person hellre hänföres under förordningen än uteslutes därifrån. En
ej alltför snäv tillämpning av stadgandet synes sålunda böra förutsättas.

Propositionen och en i anledning av densamma väckt motion (II: 533) behandlades
av andra lagutskottet, som i utlåtande nr 14 på denna punkt
anförde, att det med hänsyn till den utredning, som förekommit i ärendet
rörande bestämningen av den kategori personer, vilka skulle komma i åtnjutande
av blindhetsersättning, anslöte sig till det i propositionen framlagda
lagförslaget.

Utskottets ståndpunkt godkändes av riksdagen.

Förordningen örn blindhetsersättning utfärdades därefter den 20 april
1934 och trädde i kraft den 1 januari 1935.

I sitt till utskottet avgivna yttrande har medicinalstyrelsen andragit:

Efter samråd med medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, docenten
K. G. Ploman, får styrelsen anföra följande.

De av motionären anförda motiven förtjäna otvivelaktigt ett visst beaktande,
men någon ändring av förordningen örn blindhetsersättning finner styrelsen
icke erforderlig. Däremot skulle ett cirkulär till pensionsnämnderna,
innehållande råd och anvisningar hur utredning bör verkställas för vinnande
av klarhet rörande förutsättningarna för erhållande av blindhetsersättning,
vara av stort praktiskt värde. Sådant cirkulär bör lämpligen
utfärdas av pensionsstyrelsen, eventuellt efter medicinalstyrelsens hörande.

Medicinalstyrelsen får alltså för sin del tillstyrka att ifrågavarande motion
icke måtte föranleda någon annan riksdagens åtgärd än att i föreslagna
skrivelsen uttalas önskvärdheten av att ett cirkulär av ovanangivet innehåll
blir vederbörligen utfärdat och offentliggjort.

Årets riksdag har efter framställning av Kungl. Majit (femte huvudtiteln
punkt 43, sid. 104) beviljat ett förslagsanslag å 1 450 000 kronor för nästa
budgetår till ersättning ål blinda m. m. Antalet blindhetsersättningar har
därvid beräknats till 2 900.

Beträffande pensionsstyrelsens intill den 1 innevarande mars meddelade
beslut i anledning av ansökningar örn blindhetsersättning får utskottet lämna
följande uppgifter.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Avs

1 a g n a a

n s ö k n i n

gar

Bifall-

Ej

Skol-

Blind

Dryc-

Inta-

För

na an-

piik-

efter

ken-

gen å

hög in-

Annan

Sum-

sök-

tig,

60 år

skap,

Wstalt,

koms t,

orsak

ma

ningar

1 $

2§c)

2 § d)

2 § g)

2 § i)

2 §1)

1934 december.........

112

1935 januari...........

4

—

7

—

6

—

1

18

699

februari ..........

22

1

23

—

8

5

—

59

695

mars.............

33

—

40

1

8

4

—

86

608

april..............

40

1

42

—

9

2

—

94

263

maj..............

21

1

26

—

2

4

—

54

161

juni..............

9

—

8

—

1

2

—

20

78

juli ..............

5

—

9

—

3

—

--

17

87

augusti...........

19

3

15

—

3

1

—

41

99

september ........

9

—

16

—

—

—

—

25

79

oktober ..........

14

1

24

—

1

—

1

41

49

november ........

10

—

6

—

—

1

—

17

75

december.........

7

—

16

1

1

2

—

27

17

193

7

232

2

42

21

2

499

3 022

1936 januari...........

2

—

5

—

2

—

1

10

45

februari ..........

4

—

3

—

—

1

—

8

23 |

Kungl. Majit och riksdagen hava så nyligen som år 1934 efter noggrann
prövning av olika möjligheter bestämt, att enligt förordningen om blindhetsersättning
den skall anses såsom blind, vilken saknar synförmåga eller
vars synförmåga är så nedsatt, att han saknar ledsyn. Enligt utskottets
mening hava icke förebragts skäl, som böra föranleda riksdagen att beträffande
själva begreppet blindhet ifrågasätta ändring i gällande lagstiftning.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att — på sätt
föredragande departementschefen anfört i 1934 års proposition — vid tilllämpningen
av förordningens bestämmelser i tveksamma fall en person hellre
skall hänföras under densamma än uteslutas därifrån.

I överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen anfört i avgivet yttrande
över motionen anser utskottet, att det skulle vara av stort praktiskt värde
för pensionsnämnderna, som hava att avgiva utlåtande till pensionsstvrelsen
rörande sökandes rätt till blindhetsersättning, att äga tillgång till råd
och anvisningar — lämpligen i form av ett cirkulär, utarbetat av pensionsstyrelsen
efter medicinalstyrelsens hörande — huru utredning bör verkställas
för att vinna klarhet i fråga örn förutsättningarna för erhållande av blindhetsersättning.
I sådant hänseende skulle ett dylikt cirkulär även för läkarna
kunna vara av värde.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion, 1:287,
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att genom Kungl.
Majits försorg ett cirkulär måtte utarbetas, innehållande råd

Andra lagutskott el s utlåtande Nr 26.

5

och anvisningar huru utredning bör verkställas för att vinna
klarhet i fråga om förutsättningarna för erhållande av blindhetsersättning.

Stockholm den 24 mars 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Frändén*, Sigfrid
Hansson*, Sam Larsson*, P. Sandström, Norman* och Carlström;

från andra kammaren: herrar Hage, Sandström i Sollefteå, Molander och
Gardell i Gahns, fru Nordgren samt herrar Hassler*, Hermansson* och Johansson
i Huskvarna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.