Andra lagutskottets utlåtande Kr IS.

1

IVr 18.

A.nkom till riksdagens kansli den 20 februari 1936 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
nr 3 med förslag till lag örn socialregister, dels ock
i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 januari 1936 till riksdagen avlämnad proposition, nr 3,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 9 januari 1936, föreslagit riksdagen
att antaga följande förslag till

Lag

om socialregister.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I varje kommun skall av fattigvårdsstyrelsen eller annat kommunalt organ,
som kommunen därtill utser, föras ett register (socialregister) över hjälpverksamheten
inom kommunen.

2§-

I socialregistret skola antecknas:

1) de personer, som erhålla understöd eller annan hjälp genom kommunens
organ;

2) inom kommunen boende personer, vilka uppbära tilläggspension enligt
lagen örn folkpensionering, understöd enligt förordningen om invalidunderstöd
eller blindhetsersättning eller som med bidrag av allmänna medel åtnjuta
sjukvård eller yrkesutbildning, varom i 8 § lagen örn folkpensionering
förmäles, för förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga;

3) personer, som erhålla hjälp i annan form än ovan sagts, i den mån det
registerförande organet erhåller kännedom därom och finner anteckning örn
förhållandet böra inflyta i registret.

3 §■

Anteckning, som i 2 § sägs, skall innehålla uppgift om hjälpens orsak
och art, den tid hjälpen avser, dess omfattning samt i korthet övriga om Bihang

lill riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 18.

380 30

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

ständiglieter, vilka kunna vara av betydelse vid bedömande av uppkommande
fråga örn ytterligare hjälp åt person, som med anteckningen avses.

I registret intagna uppgifter skola vara ordnade och för varje person
sammanförda på sådant sätt, att de äro lätta att finna och överblicka. Det
åligger det registerförande organet att införskaffa så fullständiga upplysningar
som möjligt för anteckning, varom i första stycket sägs.

4 §•

Beslutar kommunalt organ, att hjälp skall utgå till viss person, skall beslutet
omedelbart delgivas det registerförande organet. Sådan delgivningsplikt
åligger pensionsnämnd ifråga örn tilläggspension och invalidunderstöd
samt dess ordförande ifråga örn blindhetsersättning och bidrag av allmänna
medel för sjukvård eller yrkesutbildning, varom i 2 § 2) sägs.

5§-

Statlig myndighet, av landsting tillsatt styrelse eller nämnd, ömsesidigt
olycksfallsförsäkringsbolag, varom förmäles i 4 § lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete, erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa äro pliktiga
att efter framställning tillhandagå det registerförande organet med
upplysning angående från myndigheten, styrelsen, nämnden, bolaget eller
kassan till viss angiven person utgående hjälp.

6 §•

Kommunalt organ, som bedriver hjälpverksamhet, skall, innan slutligt
beslut rörande hjälpåtgärd till viss person fattas, från socialregistret inom
kommunen inhämta upplysningar angående personen ifråga.

7 §•

I 5 § omförm älda myndigheter, styrelser, nämnder, bolag och kassor ävensom
kommunalt organ, som i annan kommun för socialregister, äro berättigade
att efter framställning erhålla för sin verksamhet erforderliga uppgifter
från registret beträffande viss angiven person.

8§-

Socialregister och därtill hörande handlingar ävensom uppgifter, som erhållits
ur registret, skola så förvaras, att de icke åtkommas av obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937. Åtgärder för socialregisters
anordnande böra vidtagas dessförinnan.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i
anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 74 i första kammaren
av herr Egnell samt nr 220 i andra kammaren av herr Johanson i Hallagården
m. fl.

Yad motionärerna hemställt återgives i det följande. I finga örn de skäl,
som motionären anfört, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.

Förslaget i dess helhet.

Sedan dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck, jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1929, tillkallat sakkunniga —
organisationssakkunniga — för att verkställa utredning angående den sociala
försäkrings- och hjälpverksamhetens organisation, hava de sakkunniga den
11 december 1934 avgivit betänkande med utredning och förslag rörande
den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. (statens offentliga
utredningar 1934:53).

Enligt givna direktiv har det ålegat organisationssakkunniga att behandla,
bland annat, frågan örn möjligheterna att åstadkomma större enhetlighet
vid förvaltningen inom kommunerna — eller möjligen större lokala enheter
— av den sociala omvårdnadens uppgifter.

I ett utkast till lag om den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation
m. m., som organisationssakkunniga framlagt i sitt betänkande, hava de sakkunniga
föreslagit, bland annat, inrättandet av social nämnd, vilken myndighet
skulle fullgöra de funktioner, som enligt gällande lagstiftning utövas av
fattigvårdsstyrelse,barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd, pensionsnämnd, nykterhetsnämnd
och arbetslöshetskommitté. Bestämmelser örn social nämnd hava
upptagits i 1 kapitlet av nyssnämnda lagutkast.

I kap. 3 av organisationssakkunnigas betänkande, vilket kapitel innehåller
principdiskussion angående ändringar i den inre kommunala organisationen,
hava de sakkunniga anfört, bland annat, att icke blott de, som tidigare anslutit
sig till tanken på ett totalt eller partiellt sammanförande av den kommunala
understödsverksamheten, utan även flertalet av dem, som stått mer
eller mindre främmande för centraliseringssynpunkterna, enats däri, att alla
uppgifter rörande hjälpverksamheten borde sammanföras till ett centralt
register i kommunen. Därigenom skulle upplysningar örn hjälpklientelet
finnas överskådliga och lättillgängliga.

I detta register, benämnt understödsregister, som enligt de sakkunnigas
förslag (10 §) skulle föras av social nämnd, skulle införas jämväl upplysningar
angående understöd från erkänd sjukkassa eller arbetslöshetskassa
eller från organiserad enskild hjälpverksamhet.

Över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.

I föreliggande proposition har föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, förklarat, att lian icke funnit sig böra lägga sakkunnigförslagets huvud -

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

principer till grund för lagstiftning i ämnet. Departementschefen har vidare
yttrat:

Emellertid föreligger otvivelaktigt, på sätt såväl av de sakkunniga som i
avgivna yttranden anförts, ett visst behov av samverkan i större utsträckning
än som för närvarande förekommer mellan kommunernas olika organ
för hjälpverksamhet för att motverka en del nu rådande missförhållanden.
I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck i ett flertal
yttranden, anser jag, att i sådant hänseende åtskilligt skulle kunna vinnas
genom tillskapandet av ett kommunalt register, innehållande i första hand
uppgifter rörande av kommunen utövad understödsverksamhet av skilda slag
men därutöver jämväl andra upplysningar, som kunde vara av värde vid bedömandet
av föreliggande understödsspörsmål.

De i organisationssakkunnigas betänkande ingående bestämmelser, som
ha avseende å understödsregister, synas mig kunna läggas till grund för en
lagstiftning i ämnet.

Med ledning av de avgivna yttrandena har organisationssakkunnigas förslag
i nämnda delar undergått överarbetning inom socialdepartementet.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet det vara
önskligt, att kommunernas olika organ för hjälpverksamhet samverka med
varandra i större utsträckning än som för närvarande är fallet. Genom att,
på sätt i propositionen föreslås, inrätta ett socialregister, i vilket uti den
omfattning lämpligen kan ske intagas uppgifter av värde för bedömandet av
föreliggande understödsspörsmål, torde nu rådande missförhållanden i fråga
örn hjälpverksamhetens handhavande i avsevärd utsträckning kunna avhjälpas.
Det lagförslag, som framlagts genom förevarande proposition, finner
utskottet därför böra mottagas med tillfredsställelse.

Lagförslagets särskilda bestämmelser.

1 §■

Enligt organisationssakkunnigas förslag skulle registret föras av den sociala
nämnden. Endast i kommuner, där sådan nämnd funnes, skulle således
register förekomma, d. v. s. i alla kommuner med mera än 1,500 invånare
samt i de kommuner med lägre invånarantal, som frivilligt beslutat inrätta
social nämnd.

1 § i det uti propositionen framlagda lagförslaget stadgar, att socialregister
skall föras i varje kommun.

Departementschefen har härom anfört, bland annat:

Organisationssakkunniga, enligt vilkas förslag registret skulle föras av
den sociala nämnden, torde icke hava haft anledning att närmare taga ståndpunkt
till spörsmålet örn storleken av de kommuner, inom vilka förandet
av register i och för sig måste anses önskvärt. I de yttranden över de sakkunnigas
förslag, däri detta spörsmål direkt berörts, hava olika uppfattningar
kommit till uttryck. Sålunda har i vissa fall en gräns vid 1,500 invånare
förordats, under det att i andra fall skyldighet för alla kommuner att föra
register blivit tillstyrkt.

Ett register av nu ifrågasatt beskaffenhet synes nödvändigt i alla kommuner,
där verksamheten är av sådan omfattning, att den rent personliga
kontakten icke är tillräcklig garanti för kontroll och översikt över

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 5

hjälpverksamhetens olika grenar. Huruvida ur nämnda synpunkt en gränsdragning
vid ett invånarantal av 1,500 är den rätta synes mig emellertid
tveksamt. Jag är benägen antaga, att en sådan gräns lämpligen borde
sättas åtskilligt lägre. En gräns vid 1,000 invånare skulle medföra, att
register icke skulle vara obligatoriskt i en av rikets 114 stadskommuner
samt i 1,109 av dess 2,414 landskommuner. Bestämdes gränsen till exempelvis
500 invånare, skulle icke någon stadskommun men 469 landskommuner
vara befriade från skyldighet att föra register.

Emellertid torde även i kommuner, där registers förande måhända icke
vore alldeles nödvändigt, ett register dock vara av stort värde med hänsyn
till däri införda uppgifters överskådlighet och lättillgänglighet. Svårigheterna
att få registret fört på ett tillfredsställande sätt synas icke avsevärda.
Ju mindre en kommun är, desto mindre torde nämligen omfattningen av
de uppgifter, som skola införas i registret, och därmed även besväret med
registerföringen, vara. För övrigt torde böra beaktas att förändringar av
skilda slag med avseende å dem, som i kommunerna hava understödsverksamheten
örn hand, kunna föranleda, att den personliga kännedom örn
kommunens förhållanden, som i allmänhet kan påräknas i kommun av viss
storleksordning, i åtskilliga fall faktiskt icke förefinnes.

Under hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter finner
jag lämpligast, att register av det slag, varom nu är fråga, föres i alla rikets
kommuner.

Uti de i anledning av propositionen väckta motionerna (I: 74 och II: 220),
vilka äro likalydande, har hemställts, att i händelse av bifall till Kungl.
Maj:ts proposition nr 3 med förslag till socialregister riksdagen måtte besluta,
att kommuner med mindre än 1,500 invånare skola undantagas från
skyldigheten att föra socialregister, samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta förslag till de ändringar av lagtexten, som därför befunnes erforderliga.

Till stöd för berörda hemställan har i motionerna anförts, bland annat:

I mindre kommuner torde det icke vara nödvändigt med införandet av
ett socialregister, då med den personliga kännedom, som otvivelaktigt finnes
hos dem, som inom dessa lia hand örn hjälpverksamheten ifråga, det icke bör
medföra någon svårighet att utan dylikt register lämna alla de uppgifter
vilka kunna vara erforderliga.

Att ett register av den i förevarande lagförslag angivna beskaffenheten
skulle vara till gagn i alla kommuner synes utskottet uppenbart. I varje
fall bliva uppgifter av den art, att de skola inflyta i registret, genom
ett sådant överskådliga och lättillgängliga. Behovet av ett register kan
visserligen icke anses vara lika stort överallt. Ju mindre en kommun är,
desto större anledning finnes otvivelaktigt att antaga, att hjälpverksamheten
skulle kunna på ett relativt tillfredsställande sätt handhavas även utan ett
socialregister. Fall kunna emellertid inträffa, då den personliga kännedom
örn kommunens förhållanden, till vilken man måste lita, örn register saknas,
av en eller annan anledning faktiskt icke förefinnes. Då, såsom departementschefen
framhållit, svårigheterna att få registret fört på ett tillfredsställande
sätt icke synas avsevärda, finner utskottet sig böra, med avstyrkande av det

Utskottet.

Utskottet.

6 Anira lagutskottets utlåtande Nr 18.

i motionerna framställda yrkandet att socialregister icke skall behöva föras
i kommuner med mindre än 1,500 invånare, förorda, att sådant register skall
föras i alla kommuner.

Mot innehållet i 1 § har utskottet ej heller i övrigt något att erinra.

2—8 §§ m. m.

Mot de i lagförslagets 2—8 §§ upptagna stadgandena, ikraftträdelsebestämmelserna
samt rubriken finner utskottet icke anledning att göra erinran.

Utskottet vill emellertid framhålla, att ett behov torde föreligga för kommunerna
att erhålla någon ledning vid uppläggandet av socialregister, så att
dessa verkligen bliva inrättade på ett tillfredsställande sätt. Utskottet ifrågasätter,
huruvida icke lämpligen under socialdepartementets ledning blanketter
till socialregister kunna iordningställas, i viss mån måhända avvikande från
varandra alltefter behovet i kommuner av olika typ och av olika storlek.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte bifallas av'' riksdagen;
samt

B) att motionerna I: 74 och II: 220 icke måtte bifallas av
riksdagen.

Stockholm den 11 februari 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Sigfrid Hansson, Sam
Larsson, P. Sandström, Norman*, Karl Bodin och Garlström*;

från andra kammaren: herrar Osterström, Johanson i Hallagården*, Olovson i
Västerås*, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan, Sandström i Sollefteå,
Molander och Hassler.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar K. G. Westman och Johanson i Hallagården, som ansett,
dels att utskottets yttrande sid. 5 örn 1 § bort erhålla följande lydelse:
»Att skäl tala för att i lag påbjuda, att ett socialregister skall föras i
större kommuner, är enligt utskottets mening tydligt. I små kommuner

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

åter äro förhållandena överskådliga på ett helt annat sätt än i de större. Där
äga de personer, som ha den kommunala hjälpverksamheten örn hand, en så
noggrann kännedom örn de hjälpsökande och örn den vård, som de erhålla,
att anledning ej föreligger att ålägga dessa små kommuner tvånget att föra
socialregister. Då för närvarande intet tvång finnes ens att föra fattigvårdsregister,
och då mindre kommuner till och med kunna befrias från skyldigheten
att hava ett reglemente för fattigvården, förefaller det vara ett alltför
stort steg att nu ålägga alla kommuner att föra ett sammanfattande register
över den sociala hjälpverksamheten. Pappersmängder och skriverier böra
ej onödigtvis tynga förvaltningen. Örn den gräns, där tvånget att föra
socialregister upphör, sättes så, att kommuner med mindre än 1,000 invånare
falla därunder, skulle 1,109 landskommuner befrias från denna skyldighet.
Utskottet föreslår en ändring av paragrafen av sådant innehåll.»;

dels ock, beträffande utskottets hemställan, att den bort erhålla följande
lydelse:

»Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet, i anledning av
motionerna I: 74 och II: 220, hemställa,

att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts proposition med
den ändring, att 1 § erhåller följande lydelse:

’I varje kommun med mera än 1,000 invånare skall av fattigvårdsstyrelsen
eller annat kommunalt organ, som kommunen
därtill utser, föras ett register (socialregister) över hjälpverksamheten
inom kommunen. Kommun med mindre invånarantal
äger föra sådant register.’»

2) av herrar Österström och Hassler.