4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1936 kl. 3 e. lii.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 21 kap.

10 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 73,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Per Andersson hemställt,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla örn framläggande för riksdagen
av förslag till sådan ändrad lydelse av 21 kap. 10 § jorddelningslagen,
att därigenom större trygghet vinnes, att sakägare och andra erhålla kännedom
örn dag för ägodelningsrätts sammanträde.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet,
i den mån redogörelse därför cj lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

Beträffande kungörande av laga skifte äro i 3 kap. 1 och 2 §§ jorddelningslagen
meddelade följande bestämmelser: Örn tid och ställe för första sam manträdet

skall lantmätaren utfärda kungörelse, som skall minst fjorton
dagar förut uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där skifteslaget
är beläget, samt, där särskilda förhållanden därtill föranleda, minst fjorton
dagar före sammanträdet införas i en eller flera av ortens tidningar.
Vidare åligger det lantmätaren att minst fjorton dagar före sammanträdet
för befordran med posten avlämna tjänsteskrivelser med kallelse till sammanträdet
till envar, som enligt senaste mantalslängd eller eljest tillgängliga
uppgifter är delägare i skifteslaget, ävensom till de i ansökningen örn
skiftet uppgivna eller för lantmätaren eljest kända innehavare av servitut,
vilkas rätt må vara beroende av förrättningen. Om någon delägare är å
okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka sin rätt vid skiftet, och
någon icke är förordnad eller eljest veterligen behörig att för honom tala och
svara, åligger det lantmätaren att för förordnande av god man för sådan
delägare göra anmälan, som avses i 11 kap. 4 § lagen om förmynderskap.
Slutligen skall lantmätaren, därest laga skifte angår fastighet, som står under
allmän myndighets vård och inseende, för förordnande av allmänt ombud
i god tid insända underrättelse örn skiftet till Konungens befallningshavande
ävensom, i fall laga skifte skall äga rum inom samhälle, där den för
städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, minst fjorton dagar
före sammanträdet underrätta byggnadsnämnden om tid och ställe därför.
Sakägares utevaro från lagligen kungjord förrättning utgör ej hinder
för förrättningens företagande.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 5

Det är sålunda väl sörjt för att vederbörande rättsägare erhålla kännedom
om ett laga skifte.

Enligt skiftesstadgan den 9 november 1866 skulle kallelse till första sammanträde
för laga skifte ske dels genom kungörelse i kyrka, dels ock genom
särskilda skriftliga kallelser till varje delägare, som var mantalsskriven i annan
socken än den, där kungörelsen skett.

Det förslag till jorddelningslag, som förelädes riksdagen år 1926, innehöll
beträffande laga skifte bestämmelser om ett förenklat kallelseförfarande i
vissa fall. Voro delägarna i skifteslaget flera än tio, behövde särskilda kallelsebrev
icke tillställas alla delägarna utan det var tillfyllest, att kallelse genom
rekommenderad tjänsteskrivelse tillställdes en av dem att vara för dem
alla tillgänglig. Delgavs kallelse på sådant sätt, skulle underrättelse därom,
med uppgift tillika om vilken delägare kallelsen tillställts, intagas i kungörelsen
örn förrättningen. Var delägare bosatt utom kommun, där skifteslaget
eller del därav låg, skulle han dock alltid kallas genom särskild tjänsteskrivelse.
Första särskilda utskottet, som behandlade propositionen, ansåg
emellertid, att varje sakägare oavsett antalet borde kallas genom personlig
tjänsteskrivelse, och föreslog i överensstämmelse härmed ändring av bestämmelsen.
Detta förslag biträddes av riksdagen.

I fråga om andra lantmäteriförrättningar enligt jorddelningslagen än laga
skifte skola de beträffande laga skifte givna föreskrifterna om kungörelser
och kallelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse. I fråga om kungörande
av sammanträde för bestämmande och utmärkande av rågång eller
annan fastighetsgräns eller för ägoutbyte gälla dock i vissa hänseenden avvikande
bestämmelser.

Utskottet övergår härefter till att i korthet redogöra för ägodelningsrättens
befattning nied jorddelningsmål. Vissa beslut under jorddelningsförrättning
eller tvister, som uppkommit vid sådan förrättning, skola underställas ägodelningsrättens
prövning. Mot beslut eller åtgärd under jorddelningsförrättning
må talan som regel fullföljas till ägodelningsrätten genom besvär. I ett
fåtal fall kan stämning uttagas till ägodelningsrätt. Prövning av frågan,
huruvida en avslutad jorddelningsförrättning kan fastställas, åvilar som regel
i första hand överlantmätaren i fråga örn flertalet avstyckningar samt
ägodelningsdomaren beträffande vissa avstyckningar samt annan förrättning
än avstyckning. Då talan fullföljts mot avslutad jorddelningsförrättning,
skall ägodelningsrätten i sammanhang med besvärens avgörande pröva förrättningen
till alla delar. Diirest överlantmätaren resp. ägodelningsdomaren
vid sin prövning av en jorddelningsförrättning finner anledning antaga, att
förrättningen icke är lagligen beskaffad, skall frågan örn fastställelse hänskjutas
till ägodelningsrätten.

Enligt 21 kap. 10 § jorddelningslagen skall ägodelningsdomaren utfärda
kungörelse angående sammanträde med ägodelningsrätt samt de mål, som därvid
skola förekomma. Kungörelsen skall sist 14 dagar före sammanträdet
uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där den jord, varom är fia -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

ga, ligger. Ägodelningsdomaren skall inom samma tid kalla ägodelningsnämndemän,
allmänna ombud och, där så prövas erforderligt, förrättningslantmätaren
till sammanträdet.

Någon skyldighet att tillsända enskilda delägare personliga kallelser föreligger
sålunda icke.

21 kap. 10 § jordelningslagen gäller utsättande av sammanträde med ägodelningsrätt
i allmänhet, oberoende av vilket eller vilka mål eller ärenden
vid sammanträdet skola handläggas.

Sedan kungörelse och kallelse ägt rum i behörig ordning får, enligt 21 kap.
30 § jorddelningslagen, till ägodelningsrätten annorledes än genom stämning
inkommet mål företagas till avgörande utan hinder av delägares, allmänt ombuds
eller förrättningslantmätarens utevaro.

I motionen framhålles, att parter i talrika fall icke inställt sig vid ägodelningsrätten
uteslutande av det skäl, att de icke haft kännedom om sammanträdet,
varigenom konsekvenser kunnat uppstå, som ur den allmänna rättssäkerhetens
synpunkt måste anses ytterst betänkliga. Motionären ifrågasätter,
att 21 kap. 10 § jorddelningslagen kompletteras med en bestämmelse av innebörd,
att samtidigt med kungörelsens utfärdande underrättelse avsändes med
posten till kända sakägare samt uppropslista anslås å rättens dörr.

Beträffande förfarandet vid klagan över ägodelningsrättens utslag vill utskottet
allenast nämna, att då besvär över sådant utslag inkommit till ägodelningsdomaren,
skall denne, enligt 21 kap. 55 § jorddelningslagen, som regel
genast översända avskrifter av besvärshandlingarna till den delägare, som
blivit utsedd att förvara förrättningshandlingarna, eller, om denne är klagande
eller icke någon är utsedd att förvara förrättningshandlingarna eller
hinder eljest möter, till annan delägare. Ägodelningsdomaren skall vidare genom
kungörelse i kyrkan förelägga de icke klagande delägarna att inom trettio
dagar från kungörandet till ägodelningsdomaren ingiva eller insända förklaring
över besvären. Kungörelsen skall innehålla uppgift å den person, lill
vilken avskrifterna blivit översända.

Utskottet vill slutligen erinra, att första lagutskottet innevarande riksdag i
anledning av två motioner, 1:30 och 11:124, i sitt utlåtande nr 3 hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit snarast
ville föranstalta om erforderlig ytterligare utredning angående inskränkning
av kungörelseläsandet i kyrkorna samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill denna utredning kan föranleda.

Första lagutskottet, som i sitt utlåtande erinrat örn de framställningar hos
Kungl. Majit, som vid skilda tillfällen och från olika håll, bl. a. av kyrkomötet
i skrivelse den 1 december 1934, gjorts rörande avskaffande eller begränsning
av kungörelseläsandet vid de allmänna gudstjänsterna i kyrkorna, har framhållit,
att i de flesta fall, där uppläsningen i kyrkan skulle kunna avskaffas,
den måste ersättas av ett annat förfarande, varvid utskottet särskilt tänkt på
möjligheten att anslå offentliga meddelanden på kommunala anslagstavlor eller
att kungöra dem genom annonser i pressen.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

7

Det måste anses vara av vikt, att underrättelse om ägodelningsrätts sammanträde
på ett betryggande sätt lämnas sakägarna i de mål, som skola förekomma
å sammanträdet. Enligt 21 kap. 10 § jorddelningslagen föreligger
ingen skyldighet att lämna enskilda sakägare sådan underrättelse annorledes
än genom kungörelse i kyrka. I vida kretsar torde den uppfattningen råda,
att detta sätt för kungörande av ett sammanträde icke är tillfredsställande.
Tid efter annan ha framställningar gjorts örn avskaffande eller begränsning
av uppläsandet av världsliga kungörelser i kyrkorna. Såsom skäl härför har
åberopats, bland annat, att på många håll kyrkorna stöde i det närmaste
tomma under kungörelseläsandet samt att på grund av svårigheten att rätt
fatta och minnas åtminstone ett något utförligare muntligt meddelande jämväl
kyrkobesökarna redan nu i många fall vöre hänvisade till att på annat sätt
erhålla närmare kännedom om för dem mera viktiga ärenden. Enligt utskottets
förmenande är det av behovet påkallat, att sammanträden med ägodelningsrätt
tillkännagivas för enskilda sakägare på ett mera betryggande sätt
än vad för närvarande är fallet. När det gäller att taga ställning till frågan
om det lämpligaste sättet att förmedla kännedom om ifrågavarande sammanträden,
komma givetvis olika möjligheter under övervägande. Utskottet
vill härutinnan endast framhålla, att underrättelse genom personlig skrivelse
till varje känd rättsägare givetvis är synnerligen ändamålsenlig samt att i
många fall införande av kungörelse i någon i orten spridd tidning utgör ett
verksamt sätt att bringa kungörelsen till vederbörandes kännedom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion, i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit måtte
för riksdagen framlägga förslag till sådan ändrad lydelse
av 21 kap. 10 § jorddelningslagen, att därigenom större trygghet
vinnes, att sakägare erhålla kännedom örn tid och plats
för ägodelningsrätts sammanträde samt om de mål, som därvid
skola förekomma.

Stockholm den 13 februari 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Frändén, Sigfrid Hansson, Gustaf
Tamm, Sam Larsson, Hagman oell P. Sandström;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Johanson i Hallagården*, Olovson i
Västerås, Skogland, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan och Sandström i Sollefteå.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.