Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

I

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1936 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 8
mars 1889 (nr 2) örn straff för ämbetsbrott av präst
och örn laga domstol i sådana mål.

Genom en den 30 april 1936 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 252, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 8 mars 1889 (nr 2) om

straff för ämbetsbrott av präst och örn laga domstol i sådana mål.

Härigenom förordnas, att 7, 11, 13 och 15 §§ lagen den 8 mars 1889 om
straff för ämbetsbrott av präst och örn laga domstol i sådana mål skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7 §•

Har präst för brott utom ämbetet blivit genom laga kraft ägande utslag
dömd till straffarbete eller svårare straff, varde särskilt dömd till avsättning;
dock må, där omständigheterna det föranleda, i stället dömas till mistning
av ämbetet på viss tid eller till varning. Lag samma vare, örn präst
förbrutit sig i världslig befattning och genom utslag som vunnit laga kraft
prövats hava för det brott förskyllt avsättning från befattningen.

11 §•

Straff enligt---förbrytelsen begicks.

Avsättning, mistning av ämbetet på viss tid eller varning såsom påföljd av
brott i fall som i 7 och 8 §§ sägs må ej ådömas, där ej fråga därom hos
domkapitlet väckes inom ett år från den dag, då utslag varigenom straff för
brottet blivit inom riket ådömt vann laga kraft, eller straff som utom riket
ådömts blivit verkställt.

Är präst---straffet förfallet.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1036. 9 sami. 1 ard. Nr 39.

1

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

13 §.

1. Om förbrytelse---slutligen dömt.

2. Avsättning, mistning av ämbetet på viss tid eller varning i fall som i
7 och 8 §§ sägs skall ådömas av domkapitlet.

3. Åtal mot---världslig rätt.

15 §.

1. Har präst enligt 14 § blivit skild från ämbete och tjänst men laga
kraft ej kommit å beslutet, eller har han blivit tilltalad för brott varå efter
lag kan följa straffarbete eller svårare straff eller avsättning från prästerlig
eller världslig befattning men dom över honom ej fallit, må domkapitlet, när
omständigheterna därtill föranleda, besluta att han skall avhalla sig fran
ämbetets utövning till dess annorlunda varder förordnat; och gånge det beslut
utan hinder av klagan genast i verkställighet.

2. Präst, som---förrättar tjänsten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937.

Avsättning, mistning av ämbetet på viss tid eller varning såsom påföljd av
brott som medför straffarbete skall ådömas av domkapitlet, ändå att åtal
för brottet före den 1 januari 1937 anhängiggjorts hos världslig domstol.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Lagen den 8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol
i sådana mål (i det följande kallad ämbetsbrottslagen) upptager två särskilda
kategorier av brott, av vilka den ena beivras vid världslig domstol och
den andra vid domkapitel. Den förra kategorien utgöres av brott som avses
i 4 §, den senare av brott enligt 1—3, 5, 6 och 9 §§ nämnda lag.

De brott som höra under världslig domstol äro: felaktigt förfarande med
avseende å lysning eller vigsel, vissa fel eller försummelser i fråga om anteckningar
i kyrkobok eller meddelande av ämbetsbevis, fel eller försummelse i
vården och förvaltningen av egendom som prästen i kraft av sitt ämbete har
om händer, förbrytelser i egenskap av domkapitelsledamot samt annan förbrytelse,
vilken i allmän strafflag eller annan till kyrkolag icke hänförlig
författning är uttryckligen och särskilt nämnd såsom brott av ämbetsman.
Beträffande straffet hänvisar 4 § ämbetsbrottslagen till allmänna strafflagen
eller den särskilda författning som kan vara tillämplig. Påföljd enligt 2 kap.
19 § strafflagen och ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas kunna således
ådömas präst för brott, varom nu är fråga.

Den kategori av ämbetsbrott som faller under domkapitlens jurisdiktion
utgöres till väsentlig del av sådana brott som få sin särskilda karaktär därav
att de begås av präst. Hit räknas sålunda irrlärighet (l §), röjande av hem -

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

ligt skriftermål (2 §), fylleri under utövning av prästämbete (3 §) och åsidosättande
av ämbetsplikt i andra fall än förut nämnts, vare sig uppsåtligen
eller av vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet (5 §). För de
brott som höra under domkapitlet kunna icke andra straff ådömas än varning,
suspension och avsättning. Ej heller påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen
eller ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas kan följa å dessa brott.

De ovan nämnda straffbestämmelserna i ämbetsbrottslagen fullständigas
av stadganden som i viss mån utgöra en motsvarighet till 25 kap. 20 §
strafflagen. Sålunda stadgas i 7 § ämbetsbrottslagen att om präst begår
brott, därför han dömes till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller till
straffarbete, han tillika skall dömas till avsättning, ändå att brottet är begånget
utom ämbetet. Avsättning är i de fall som avses i 7 § obligatorisk;
något utrymme för domstolens prövning av omständigheterna i det särskilda
fallet finnes således icke. Dylik avsättning ådömes enligt 13 § 4 punkten
av samma domstol som ålägger det straff med vilket ämbetets förlust bör
följa, d. v. s. världslig domstol. Enligt 8 § första stycket lägges däremot i
domkapitlets hand att, då präst av världslig domstol dömts till böter eller
fängelse för brott varigenom hans prästerliga anseende fläckas eller spilles,
ytterligare ådöma varning, suspension eller avsättning. Denna kyrkans bestraffningsrätt
inträder vare sig brottet är ett ämbetsbrott enligt 4 § eller ett
brott utom ämbetet. Nyssnämnda påföljder kunna ådömas även i det fall,
att en präst blivit utom riket straffad för brott varigenom hans prästerliga
anseende fläckas eller spilles (8 § andra stycket). Med hänsyn till avfattningen
av bestämmelserna i 8 och 9 §§ torde det icke finnas möjlighet att
skilja präst från ämbetet för den händelse han i en världslig befattning begår
ett brott som medför allenast avsättning från sistnämnda befattning.

I proposition, nr 190, till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit
avskaffande av vissa straffpåföljder bl. a. påföljd enligt 2 kap. 19 §
strafflagen och ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas. I samband därmed
skulle i 2 kap. 18 § strafflagen upptagas ett allmänt stadgande om att
vissa brott skola medföra förlust av offentliga befattningar, som den brottslige
innehar. Enligt nämnda stadgande som avser att ersätta jämväl stadgandet
i 25 kap. 20 § första stycket strafflagen skall sålunda den som dömes
till straffarbete eller svårare straff även dömas förlustig av honom innehavda
allmänna befattningar. Samma är förhållandet med den som för
brott i viss befattning förskyllt avsättning: han skall dömas förlustig även
andra befattningar. Stadgandet är emellertid icke ovillkorligt utan domstolen
äger, därest omständigheterna det föranleda, bestämma att den tilltalade
må bibehållas i befattningen. Där fråga är örn ämbete eller tjänst kan
i sistnämnda fall även suspension ifrågakomma.

Då bristande överensstämmelse sålunda i vissa hänseenden förelåg mellan
de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 18 § strafflagen och gällande bestämmelser
i ämbetsbrottslagen, upprättades inom justitiedepartementet en promemoria
jämte utkast till ändringar i sistnämnda lag i syfte att åstadkomma

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

enhetliga regler. Enligt utkastet skulle präst jämställas med annan ämbetsman,
såväl i fråga örn verkningarna av ett brott i prästerligt ämbete å annan
befattning som prästen innehade som beträffande förutsättningarna och sättet
för förlust av den prästerliga befattningen, då präst dömdes till straff för
brott utom ämbetet.

Över promemorian och utkastet till lagtext avgåvos, efter remiss, yttranden
av domkapitlen i Uppsala, Växjö och Lund samt av Stockholms stads konsistorium.
I anledning av i yttrandena framställda erinringar undergick lagutkastet
därefter omarbetning.

Lagrådet, vars utlåtande inhämtades över det sålunda omarbetade förslaget,
framställde däremot viss erinran, vilken beaktats vid utformandet av
det genom propositionen framlagda lagförslaget.

Beträffande innebörden av den ifrågasatta lagändringen må här lämnas
följande redogörelse:

Bestämmelserna i ämbetsbrottslagen om förlust av prästerliga befattningar
i de fall varom nu är fråga lia givits ett innehåll som motsvarar det föreslagna
stadgandet i 2 kap. 18 § strafflagen. Detta innebär bl. a., att förlust
av prästerlig befattning vid dom å straffarbete eller svårare straff i motsats
till vad nu är förhållandet ej blir ovillkorlig. Då i yttrandena från de
hörda myndigheterna uttalats starka betänkligheter mot att världslig domstol
i förenämnda fall skulle, i strid mot kyrkans intressen, kunna bibehålla
den brottslige i hans prästerliga befattning, har i propositionens förslag, liksom
nu är fallet enligt 8 § i ämbetsbrottslagen, åt domkapitlet anförtrotts
prövningen av frågan om befattningens förlust. Därvid har för ernående
av överensstämmelse med de påföljder som för motsvarande fall äro stadgade
i sistnämnda lagrum, varning upptagits såsom särskild påföljd vid sidan
av avsättning eller suspension. Med hänsyn till den allvarliga beskaffenheten
av de brott som här avses har domkapitlets inskridande mot den
dömde gjorts såtillvida obligatoriskt att åtminstone varning ådömes. Ifrågavarande
ändringar i ämbetsbrottslagen lia i förslaget vidtagits på följande
sätt. I 7 § stadgas, att om präst för brott utom ämbetet blivit genom laga
kraft ägande utslag dömd till straffarbete eller svårare straff (det sistnämnda
medtaget av hänsyn till krigslagstiftningen), han särskilt skall dömas till
avsättning, dock att, där omständigheterna det föranleda, han i stället må
dömas till mistning av ämbetet på viss tid eller varning. Motsvarande bestämmelser
meddelas — i samma paragraf — för det fall att präst förbrutit
sig i världslig befattning och genom utslag som vunnit laga kraft prövats
hava för det brott förskyllt avsättning från befattningen. I 13 § intages
bestämmelse därom att ifrågavarande påföljder skola ådömas av domkapitlet.

De nu berörda ändringarna i ämbetsbrottslagen föranleda, att ytterligare
ett par stadganden i nämnda lag underkastas ändring. I 11 § andra
stycket i dess nuvarande lydelse stadgas, att varning, mistning av ämbetet

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

på viss tid eller avsättning såsom påföljd av brott i fall som i 8 § sägs ej må
ådömas, där ej fråga därom hos domkapitlet väckes inom ett år från den dag
då utslaget vann laga kraft. Detta stadgande erhåller jämlikt förslaget
tillämplighet även i de fall varom, enligt vad som föreslagits, skulle meddelas
bestämmelser i 7 §. I 15 § 1 punkten i dess nuvarande lydelse stadgas
rätt för domkapitlet att avstänga präst från ämbetsutövning för den händelse
han dömts ämbetet förlustig genom beslut som icke vunnit laga kraft
eller ställts under tilltal för brott som kan medföra påföljd enligt 2 kap.

19 § strafflagen eller straffarbete. Då avsättning från världslig befattning,
såsom nyss nämnts, i förslaget likställes med straffarbete såsom förutsättning
för ådömande av påföljd enligt ämbetsbrottslagen, har avsättning —
vare sig från prästerlig eller världslig befattning -—- jämväl i det hänseende
varom är fråga i 15 § 1 punkten jämställts med straffarbete. I detta sammanhang
har stadgandet jämkats i anledning av borttagandet av påföljden
enligt 2 kap. 19 § strafflagen.

Beträffande frågan i vad mån ett av präst begånget ämbetsbrott skall
medföra förlust av världsliga befattningar som han innehar märkes följande.
Vad först angår de brott som behandlas i 4 § ämbetsbrottslagen bestämmes
straffet för dem genom de i nämnda paragraf förekommande hänvisningarna
till allmän lag. De föreslagna nya bestämmelserna i 2 kap. 18 §
strafflagen komma sålunda här att bliva tillämpliga utan att någon ändring
i ämbetsbrottslagen därför behöver vidtagas. Vad åter beträffar de övriga
ämbetsbrotten utgöras dessa, såsom förut nämnts, till väsentlig del av sådana
brott som få sin särskilda karaktär därav att de begås av präst. Dessa
brott föranleda för närvarande icke någon påföljd utöver straffet, och förslaget
innehåller icke någon ändring i den delen. I

I ett förut denna dag avgivet utlåtande, nr 38, har utskottet hemställt Utskottet.
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts till innevarande års riksdag avlåtna
proposition nr 190 med förslag till ändringar i strafflagen m. fl. lagar
och författningar, innebärande att de viktigaste av de nuvarande straffpåföljderna
avskaffas och att i 2 kap. 18 § strafflagen införas nya bestämmelser
angående förlust av allmänna befattningar på grund av ågången straffdom.
Det genom den nu förevarande propositionen framlagda lagförslaget
avser i stort sett att, såvitt sig lämpligen göra låter, åvägabringa överensstämmelse
mellan de föreslagna bestämmelserna i strafflagen och motsvarande
bestämmelser i 1889 års lag örn straff för ämbetsbrott av präst m. m.

Mot den närmare utformningen av det här ifrågavarande lagförslaget har
utskottet icke funnit anledning till erinran.

Då världslig domstol genom laga kraftägande utslag dömt präst till visst
svårare straff, skall vederbörande domkapitel enligt lagförslaget ovillkorligen
döma honom antingen till avsättning eller, där omständigheterna därtill
föranleda, till suspension eller varning. En förutsättning härför är att
domkapitlet städse erhåller del av den världsliga domstolens beslut. BeRihang
till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. Nr 38.

2

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

stämmelser varigenom skapas nödiga garantier i nämnda avseende torde
kunna utfärdas i administrativ ordning.

Utskottet får på grund av det anförda hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 15 maj 1936.

j ''; ... 1:T * .''j* ; il. .v. '' . i;

På första lagutskottets vägnar:

S. LINNÉR.

Vid detta ärendes behandling lia närvarit:

från första kammaren: herrar Klefbeck, Norling, Otto Wangson, Ekströmer, Henriksson*
och Verner Andersson;

från andra kammaren: herrar Linnér och Nilsson i Antnäs, fru Östlund samt herrar
Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud, Johansson i Bro*, Johnsson i Kalmar och Lindberg
i Stockholm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Otto Wangson.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

362234