Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1936 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av §§ 1, 3, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen m. m.
ävensom i ämnet väckta motioner.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 17
april 1936 hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition,
nr 235, däri Kungl. Maj:t till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning
framlagt förslag till ändrad lydelse av §§ 1, 3, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen
och till övergångsstadgande.
Sedan utskottet i utlåtande den 28 maj 1936 (nr 42) i anledning av propositionen
anmält, att utskottet framdeles ville avgiva utlåtande rörande det
i propositionen framlagda, nedan intagna förslaget till ändrad lydelse av § 3
tryckfrihetsförordningen, har detta förslag nu behandlats.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet
hänvisa till det vid densamma fogade utdraget av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden den 9 april 1936.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
före propositionens avlämnande väckta motioner:
inom första kammaren
nr 152 av herr Bagge m. fl. och
nr 274 av herr Bergman m. fl.; ävensom
inom andra kammaren
nr 358 av herr Skoglund m. fl. och
nr 571 av herrar Åqvist och Österström.
I de likalydande motionerna I: 152 och II: 358 yrkas, att riksdagen måtte
besluta att för sin del antaga följande förslag till ändring i vissa delar av
§§ 1 och 3 tryckfrihetsförordningen:
§ 1.
1 :o) Alla —--handlingar. För spridande av tryckt skrift bland krigs
folk
eller bland värnpliktiga, vilka ej äro krigsmän men samlade på grund
av föreskrift i värnpliktslagen eller eljest bland försvarsverkets personal, så
ock för offentliggörande av tryckt skrift genom anslag, genom kringförande
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 44. 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44•
av plakat eller på annat likartat sätt gälle de villkor och inskränkningar,
som om annan skrift äro eller varda i sådant hänseende stadgade. Eljest
må ej någon i annan ordning eller i annat fall, än denna lag stadgar, kunna
för tryckt skrifts innehåll tilltalas eller straffas.
Under — — — utgives.
§ 3.
Under---konfiskeras.
14 :o) Spridning av falska rykten eller lögnaktiga uppgifter, ägnade att
väcka förakt för allmänt organ eller att framkalla fara för rikets säkerhet
eller allmän ordning och frid; brottet skall, där ej handlingen särskilt är
belagd med högre straff, straffas med fängelse eller med böter från och med
etthundra till och med ettusen riksdaler, och skriften konfiskeras.
15:o) Skymfande av rikets flagga; brottet skall straffas enligt allmän lag
och skriften konfiskeras.
Såsom — — — ansett.
I de likalydande motionerna 1:274 och 11:571 yrkas i enlighet med förslag
av kommittén för utredning rörande åtgärder mot statsfientlig verksamhet,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte för sin del såsom vilande
antaga följande förslag till ändring i vissa delar av §§ 1, 3, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen
:
§ I
1
:o. Alla ----handlingar. För spridande av tryckt skrift bland krigs
folk
eller bland värnpliktiga, vilka ej äro krigsmän men samlade på grund
av föreskrift i värnpliktslagen, så ock för offentliggörande av tryckt skrift
genom anslag, genom kringförande av plakat eller på annat likartat sätt
gälle de villkor och inskränkningar, som om annan skrift äro eller varda
i sådant hänseende stadgade. Eljest må ej någon i annan ordning eller i
annat fall, än denna lag stadgar, kunna för tryckt skrifts innehåll tilltalas
eller straffas.
Under---utgives.
2:o. Någon tryckningen föregående granskning av skrift, eller annat förbud
emot tryckning därav, än i 4 § sägs, skall ej äga rum. Ej skall---
försvaras.
§ 3.
(Till paragrafen fogas ett nytt moment av den lydelse som föreslås i motionerna
1:152 och 11:358 under § 3 mom. 14. I förevarande motioner
I: 274 och II: 571 har det tillagda momentet icke inarbetats i paragrafen eller
den jämkning som erfordras i § 4 moni. 11 tryckfrihetsförordningen icke
utformats.)
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44-
3
§ 4.
9:o. Den som —---utsprida skriften.
Rubbning av---allmän lag.
12 :o—14:o. Dessa moment skola upphöra att gälla.
Tillagda mom.
I:o. Därest sammanslutning, vars verksamhet med hänsyn till genom
densamma ådagalagt syfte att med våld omstörta eller förändra rikets statsskick
eller med hänsyn till sådana yttringar därav som försök att hindra
offentlig myndighet i dess verksamhet, brott mot medborgerlig frihet eller
andra brottsliga handlingar eller förberedelser därtill är av beskaffenhet att
sätta statens säkerhet eller ordningen i landet i uppenbar fara, förklaras
upplöst, må i beslutet därom, på yrkande av justitiekansleren, meddelas förbud
mot utgivande eller spridande av periodisk skrift, som utgivits av sammanslutningen
eller för dess räkning, så ock mot utgivande eller spridande
av annan skrift, som avser att främja fortsättningen av sammanslutningens
verksamhet. Genom beslut under rättegången, som ej må särskilt överklagas,
må utgivande eller spridande av sådana skrifter förbjudas tills vidare
i avvaktan på slutligt utslag.
II :o. Jämväl i särskild rättegång må, på yrkande av justitiekansleren,
meddelas förbud, som i I mom. sägs, så ock förbud mot utgivande eller
spridande av periodisk skrift, med vilken uppenbarligen avses att ersätta
förbjuden periodisk skrift. Angående provisoriskt förbud vare lag, som i
samma mom. sägs.
lilio. Den, som fortsätter att utgiva eller sprida periodisk skrift som
förbjudits, eller utgiver eller sprider skrift, som avser att ersätta förbjuden
periodisk skrift, eller eljest utgiver eller sprider skrift, som avser att främja
fortsättningen av den upplösta sammanslutningens verksamhet, straffes som
sägs i lagen angående för statens säkerhet och ordningen i landet farliga
sammanslutningar.
Egendom, som med ägarens eller hans ställföreträdares samtycke använts
för utgivande av skrift, som här sägs, må kunna av domstolen på yrkande
av åklagaren dömas förverkad. Behållningen av förverkad egendom tillfaller
allmänna pensionsfonden.
§ 5.
10 :o. Om laga domstol för åtal å förbrytelse, som omförmäles i 4 §
0 morn., gäde vad i allmän lag sägs.
Tillagt mom.
I:o. Mål enligt 4 § II mom. anhängiggöres vid Svea hovrätt, och skall
hovrätten vid företagande av sådant mål bestå av presidenten samt fyra
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr (fj -
etter lottning utsedda ordinarie ledamöter. Talan mot hovrättens utslag
fullföljes i den för besvärsmål stadgade ordning.
Åtal enligt 4 § lil mom. anhängiggöres vid allmän underrätt och handlägges
i vanlig ordning.
Beträffande motiveringen för motionerna får utskottet hänvisa till desamma.
Historik. Riksdagen anhöll år 1933 i skrivelse (nr 221) till Kungl.
Maj:t om föranstaltande genom Kungl. Maj:ts försorg om en förutsättningslös
utredning angående åtgärder mot sådan av sammanslutningar eller enskilda
bedriven verksamhet, som syftade till att med våld eller eljest på
olaglig väg omstörta eller förändra Sveriges stats- och rättsordning. Sedermera
uppdrogs åt en särskild kommitté att verkställa sådan utredning. Kommittén
avgav år 1935 betänkande med förslag angående åtgärder mot statsfientlig
verksamhet (statens offentl. utredn. 1935:8).
En central fråga i betänkandet är spörsmålet om förbud mot statsfientliga
organisationer och deras verksamhet. Kommitténs
behandling av denna fråga utmynnar i ett förslag till lag angående för statens
säkerhet och ordningen i landet farliga sammanslutningar av innebörd
att ett politiskt ytterlighetsparti skall kunna under vissa förutsättningar av
domstol förklaras upplöst. För ett upplösningsbeslut har i förslaget uppställts
den betingelsen, att sammanslutningens verksamhet är av beskaffenhet
att sätta statens säkerhet eller ordningen i landet i uppenbar fara. Verksamhetens
sålunda angivna art skulle framgå av ådagalagt syfte att med våld
omstörta eller förändra rikets statsskick eller av sådana yttringar som försök
att hindra offentlig myndighet i dess verksamhet, brott mot medborgerlig
frihet eller andra brottsliga handlingar eller förberedelser därtill. Talan om
upplösning skulle föras av justitiekanslern inför Svea hovrätt. Upplösningsbeslutet
skulle göras effektivt genom bestämmelser örn straff för fortsatt verksamhet
för den upplösta sammanslutningens räkning, varjämte egendom
tillhörande sammanslutningen eller använd för fortsättning av dess verksamhet
efter upplösningen skulle kunna förklaras förverkad. Vidare skulle i
tryckfrihetsförordningen införas bestämmelser av innebörd att förbud skulle
kunna meddelas mot utgivande eller spridande av skrifter som avsåge att
främja sammanslutningens verksamhet.
Mot missbruk av yttrande- och tryckfrihet föreslår kommittén
skärpta bestämmelser såväl med avseende å propagandan i allmänhet
som beträffande den disciplinupplösande propagandan inom försvarsverket.
Beträffande propagandan i allmänhet föreslås sålunda införande
i strafflagens 8 kap. 14 § och i tryckfrihetsförordningens § 3 av
straffbestämmelser mot den lögnaktiga propagandan. Dessa skulle avse det
fall att någon ger allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga uppgifter,
ägnade att väcka förakt för allmänt organ eller att framkalla fara för
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.
5
likets säkerhet eller allmän ordning och frid. I straffskalan skulle ingå
långelse och böter. Bestämmelserna skulle i strafflagen ersätta det nuvarande
stadgandet i 8 kap. 14 § strafflagen om straff för den som kring landet
sprider ut lögner eller falska rykten, som äro farliga för rikets säkerhet,
i uppsåt att därmed komma allmänt buller eller oväsende åstad.
I samband härmed har kommittén förordat ett förslag till ändring av § 3
mom. 12 tryckfrihetsförordningen, som de för tryckfrihetsprocessens omdaning
tillkallade sakkunniga på grund av särskilt uppdrag framlagt i promemoria
rörande lagstiftning angående lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar.
I nämnda lagrum stadgas straff — böter från och med trettiotre
riksdaler sexton skillingar till och med etthundra riksdaler — för lögnaktiga
uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande'' och förledande.
Ehuru med detta stadgande torde ha åsyftats allenast att brännmärka
sådana framställningar som avse att uppväcka missnöje med och hat
mot regering och styrelsesätt, har det fått tillämpning även beträffande osanna,
örn än icke ärekränkande framställningar om enskildas förhållanden. De
sakkunniga föreslogo i nämnda promemoria, att stadgandet skulle bibehållas
för tillämpning beträffande rykten vilka äro skadliga såväl för samhällets
medlemmar i allmänhet som för den enskilde, dock med förhöjt straff
av böter intill ettusen riksdaler eller fängelse i högst sex månader. Det förutsattes
därvid att i strafflagen, såsom ersättning för nuvarande 8 kap. 14 §,
och i § 3 tryckfrihetsförordningen bleve införda stadganden avseende falska
rykten vilka ingå såsom led i en mot staten eller dess verksamhet riktad propaganda
eller vilka störa den allmänna ordningen.
Vad härefter angår den disciplinupplösande propagandan
inom försvarsverket har kommittén särskilt uppmärksammat den
agitation som sker genom spridande av skrifter. Härutinnan föreslås skärpta
bestämmelser i flera hänseenden. I en särskild lag angående skrifter, ägnade
att undergräva krigslydnaden — vilken lag skulle avse såväl tryckta som
stencilerade och andra icke tryckta skrifter — skulle upptagas i tryckfrihetsförordningens
bestämmelser om indragning. Därigenom skulle indragningsförfarandet
komma att avse jämväl skrifter som ej vöre tryckta. I lagen
skulle vidare meddelas vissa skärpta bestämmelser till förhindrande av spridning
av skrifter med disciplinupplösande innehåll vilka uppenbarligen vore
avsedda för spridning bland krigsfolk. Den som bland krigsfolk sprede eller
läte utsprida dylik skrift skulle sålunda, örn han avvetat eller haft skälig anledning
antaga att skriften hade disciplinupplösande innehåll, straffas med
fängelse i högst ett år eller dagsböter. Samma straff skulle drabba även den,
som innehade exemplar av sådan skrift under omständigheter varav det
uppenbarligen framginge att han hade för avsikt att så sprida eller låta sprida
dem. Med krigsfolk skulle i förevarande hänseende likställas värnpliktiga,
vilka ej vore krigsmän men samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen,
t. ex. till inskrivningsförrättning. Vidare föreslås, att i de lagrum som avse
disciplinupplösande propaganda förutsättningarna för ingripande skulle på
ett enhetligt sätt angivas. De nuvarande formuleringarna Vikt upphetsa till
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.
ovilja mot krigstjänsten’ (71 § strafflagen för krigsmakten) och ''uppenbarligen
åsyftar att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka
hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden’ (tryckfrihetsförordningen
§ 4 mom. 12; jfr 1906 års lag örn förbud för krigsmanskap att delttaga
i vissa sammankomster) skulle sålunda utbytas mot uttrycket ''genom meddelande
av mot disciplinens krav stridande förhållningsorder, genom försök
att uppväcka hat mot befälet eller på annat sätt uppenbarligen åsyftar att
undergräva krigslydnaden’.
Kommittén har även upptagit frågan om ingripanden mot affischer
m. m. För att undanröja den ovisshet som kunde råda om polisens
rätt att ingripa mot tryckt skrift som offentliggjordes genom anslag, kringbärande
av plakat eller på liknande sätt och under sådana förhållanden att
därigenom brötes mot allmän ordning eller anständighetens krav, har förslag
framställts därom att i § 1 mom. 1 tryckfrihetsförordningen skulle göras
ett tillägg, däri uttalas att tryckfrihetsförordningen icke vore tillämplig
å dylika fall.
Propositionen. Kungl. Majit har tagit ställning till de särskilda
lagförslag, som kommittén i sitt betänkande framlagt såsom resultat av sin
undersökning, dels i propositionen nr 234 och dels, såvitt angår ändringar i
tryckfrihetsförordningen, i förevarande proposition.
Kungl. Majit har i propositionen nr 234 avvisat förslaget till lag angående
för statens säkerhet och ordningen i landet farliga
sammanslutningar och i anslutning härtill icke föreslagit de av detta
förslag betingade, i motionerna I: 274 och lii 571 upptagna ändringarna i
tryckfrihetsförordningen, avseende i huvudsak tillägg till §§ 4 och 5.
I fråga örn propagandan i allmänhet har i propositionen nr 234
föreslagits ändring i vissa delar av 8 och 10 kap. strafflagen. Förslaget, som
i huvudsak är grundat på vad kommittén i nämnda hänseenden föreslagit, innebär
ändring av nuvarande 8 kap. 14 § strafflagen samt införande i 10 kap.
av en ny paragraf betecknad 14 a §. Enligt 8 kap. 14 § i dess sålunda föreslagna
lydelse skall den som uppsåtligen giver allmän spridning åt falska
rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet,
straffas med straffarbete i högst två år eller fängelse eller, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, med böter. Den nya paragrafen i
10 kap. upptager bestämmelse örn straff, fängelse eller böter, för den som
uppsåtligen giver allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga uttalanden,
ägnade att framkalla fara för den allmänna ordningen eller att väcka
förakt för offentlig myndighet eller annat organ som äger besluta i offentliga
angelägenheter. Motsvarande straffbestämmelser hava i propositionen nr
235 föreslagits skola införas i § 3 tryckfrihetsförordningen. För att undvika
rubbning av momentindelningen har det synts lämpligast att insätta de
nya stadgandena såsom särskilda stycken i mom. 8 och 9 och samtidigt bibehålla
nuvarande mom. 12 för tillämpning beträffande osanna framställningar
om enskildas förhållanden, dock med viss skärpning av straffet.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.
7
Slutligen har i propositionen nr 235 den bristande överensstämmelsen mellan
§ 3 mom. 8 tryckfrihetsförordningen och 10 kap. strafflagen
undanröjts. I det förra lagrummet har sålunda vidtagits den ändring
att det kommer att avse ärekränkning mot såväl ämbets- och tjänstemän
som andra befattningshavare, vilka enligt 10 kap. strafflagen äro i avseende
å skydd under tjänsteutövningen jämställda med ämbets- och tjänstemän.
Beträffande den disciplin upplösan de propagandan inom
försvarsverket har kommitténs förslag, vilket avsåg en gemensam reglering
utanför tryckfrih^ens ram av ingripande såväl mot tryckta som mot
icke tryckta skrifter med disciplinupplösande innehåll, icke upptagits av
Kungl. Majit, som i stället i propositionen nr 234 föreslagit en särskild lag angående
indragning av vissa skrifter. Sistnämnda förslag avser att i fråga
om rätt till indragning vid trupp eller å flottans fartyg av skrifter, ägnade att
undergräva krigslydnaden, i allt väsentligt med tryckt skrift likställa skrift,
som på annat sätt än genom tryck mångfaldigats. Vid sådant förhållande
har någon ändring ej vidtagits i tryckfrihetsförordningen.
Det av kommittén föreslagna stadgandet rörande ingripande mot förgripliga
affischer och anslag m. m. har Kungl. Majit ej funnit anledning
upptaga.
Utskottet. Första lagutskottet har i sitt den 9 juni 1936 i anledning
av propositionen nr 234 avgivna utlåtande nr 48 icke tillstyrkt kommitténs
förslag till upplösningslag utan hemställt att detsamma måtte genom
Kungl. Majits försorg omarbetas i vissa hänseenden. I anslutning härtill får
konstitutionsutskottet avstyrka i motionerna I: 274 och II: 571 förordade,
av nämnda förslag betingade ändringar i tryckfrihetsförordningen.
Beträffande den allmänna propagandan har i motionerna 1: 152
och 11:358 föreslagits införande i tryckfrihetsförordningen av ett stadgande
om straff för skymfande i tryckt skrift av rikets flagga.
Första lagutskottet har i sitt förenämnda utlåtande funnit sig icke böra biträda
ett mot detta stadgande svarande förslag rörande ändring i strafflagen.
Att endast i tryckfrihetsförordningen straffbelägga de gärningar vilka här
avses kan ej ifrågakomma. Konstitutionsutskottet avstyrker således motionerna
i denna del.
Vidkommande spörsmålet örn ändrade bestämmelser rörande lögnaktiga
uppgifter bar första lagutskottet förordat till antagande det i
propositionen nr 234 framlagda förslaget örn ändrad lydelse av 8 kap. 14 §
strafflagen samt om införande i 10 kap. samma lag av en ny paragraf betecknad
14 a §. Konstitutionsutskottet finner det lämpligt att motsvarande
ändringar vidtagas i § 3 tryckfrihetsförordningen och tillstyrker såsom ändamålsenlig
den av departementschefen förordade anordningen att de nya
stadgandena insättas såsom särskilda stycken i mom. 8 och 9, därvid bestämmelsen
som hänför sig till 10 kap. strafflagen får sin plats i mom. 8 och
den lill 8 kap. samma lag anknutna straffbestämmelsen infogas i mom. 9.
Då straffskalorna äro så avpassade alt straffen enligt tryckfrihetsförordnin
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.
gen i huvudsak komma att bliva desamma som straffen för motsvarande
brott enligt allmän lag, lia samma skalor icke givit konstitutionsutskottet
anledning till erinran.
I fråga om det i nuvarande mom. 12 upptagna straffbudet för lögnaktiga
uppgifter och vrängda framställningar bär i propositionen 235 stadgandets
tillämplighet ansetts böra uttryckligen begränsas till de fall där ej
ansvar eljest finnes åsatt förbrytelsen. Vidare har straffet skärpts. Konstitutionsutskottet
hyser den uppfattningen att denna skärpning är av behovet
påkallad och har intet att invända mot vad sorn föreslagits rörande stadgandets
tillämplighetsområde.
Den av Kungl. Majit föreslagna ändringen i § 3 mom. 8 tryckfrihetsförordningen
— varigenom detta stadgande kommer att avse ärekränkning
mot såväl ämbets- och tjänstemän som andra befattningshavare, vilka
enligt 10 kap. strafflagen äro i avseende å skydd under tjänsteutövningen jämställda
med ämbets- och tjänstemän — finner utskottet nödig och nyttig.
Beträffande frågan om ingripande mot disciplin upplösande
skrifter avser det i propositionen nr 234 framlagda förslaget att i fråga
örn indragning vid trupp eller å flottans fartyg av skrifter, ägnade att undergräva
krigslydnaden, i allt väsentligt med tryckt skrift likställa skrift som
mångfaldigats på annat sätt än genom tryck. Däremot lia ej de uppenbara
brister som behäfta det nu gällande indragningsinstitutet till någon del avhjälpts.
Lagrådet som avgivit utlåtande rörande nämnda lagförslag har
emellertid därvid uttalat sig till förmån för bestämmelser som vidga möjligheterna
att ingripa mot disciplinupplösande skrifter överhuvud taget. Lagrådet
anför att den av kommittén verkställda utredningen otvetydigt ger vid
handen att de hittills gällande bestämmelserna örn indragning av skrifter
icke täcka behovet av skydd mot den försvarsfientliga propagandan. Såsom
särskilt stötande framhålles, att uppenbart disciplinupplösande skrifter kunna,
ehuru de äro föremål för indragning, obehindrat och ostraffat utdelas
bland krigsfolk i närheten av militära förläggningsplatser eller bland värnpliktiga
vid inskrivnings- och mönstringsförrättningar. Lagrådet anser det
vara väl försvarligt att rätten till indragning utsträckes att omfatta åtminstone
det fall att någon påträffas med att utdela sådana skrifter varom här
är fråga bland krigsfolk eller bland värnpliktiga vilka ej äro krigsmän men
äro samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen. Vad angår straffbestämmelserna
för spridande av indragningsbara skrifter anser lagrådet dessa
bestämmelser ej uteslutande böra vara knutna till vetskap örn ett meddelat
indragningsbeslut. Insikt hos en utspridare om att hans förfarande stöde
i strid mot rättsordningen torde få anses förefinnas hos utspridaren även
örn han icke kände till indragningsbeslutet men i stället vore underkunnig
örn skriftens innehåll. Överhuvud taget syntes man vara berättigad utgå
från att den som sprede skrifter av här ifrågavarande slag till krigsfolk eller
samlade värnpliktiga måste antagas vara väl medveten om att han deltoge
i en olovlig trafik, vilken utsatte honom för risken av straff, där ej särskilda
omständigheter till annat föranledde. Bestämmelserna borde därför i stål
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.
9
let utformas i huvudsaklig anslutning till vad kommittén föreslagit, dock att
såsom villkor för straff borde uppställas att ett indragningsbeslut som prövats
skola bestå förelåge.
Till dessa lagrådets uttalanden anser sig konstitutionsutskottet kunna ansluta
sig. På grund härav torde indragning böra stadgas även där någon
påträffas med att utsprida skrift varom nu är fråga bland krigsfolk —
i annat fall än vid trupp eller å flottans fartyg — eller bland värnpliktiga,
vilka ej äro krigsmän men äro samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen.
Behörigheten att omedelbart vidtaga nödig åtgärd för hindrande
av skriftens spridande bland krigsfolket eller de värnpliktiga under tid
som åtgår till dess förordnande om indragning binner utverkas, synes lämpligen
böra överlämnas till det militärbefäl som är kommenderat till ordningens
upprätthållande eller som eljest är å tjänstens vägnar tillstädes.
Vad angår frågan örn utformningen av straffbestämmelserna bör § 4 moni.
14 i första hand underkastas den ändringen att den där angivna straffbestämmelsen
jämväl blir tillämplig där någon, medan förordnande om indragning
av skrift som nu avses är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider
eller låter utsprida skriften bland krigsfolk — i annat fall än vid trupp eller
å flottans fartyg — eller bland värnpliktiga som avses i mom. 12. Då samma
straff även bör drabba den som, i annat fall, vid truppen eller å fartyget
eller bland krigsfolket eller de värnpliktiga utsprider eller låter utsprida sådan
skrift för att främja den med skriften åsyftade verkan, bör vidare till förevarande
moment fogas en straffbestämmelse av nu nämnd innebörd. För
tillämpning av densamma synes dock böra stadgas det villkoret att till straff
ej må dömas med mindre dessförinnan förordnande örn skriftens indragning
meddelats och prövats skola bestå. Vid bifall härtill påkallas viss ändring i
72 § strafflagen för krigsmakten, vilken ändring bör träda i kraft samtidigt
med att grundlagsförslaget slutligen antages. Det lärer ankomma på Kungl.
Maj:! att låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag i nu nämnt avseende.
Kommittén framhöll, att en likformig beskrivning på den disciplinupplösande
propagandan i de olika lagrum som beröra denna vore önskvärd.
Den av kommittén härutinnan föreslagna formuleringen torde till syftet icke
mycket skilja sig från de nuvarande beskrivningarna. Med hänsyn härtill
har konstitutionsutskottet ej ansett anledning föreligga att förorda kommitténs
förslag i denna del.
I motionerna 1:152 och 11:358 samt 1:274 och 11:571 bar även upptagits
den av kommittén föreslagna bestämmelsen örn ingripande mot f ö rgripliga
affischer m. m. —- en bestämmelse som allenast skulle innebära
en erinran därom att i fråga örn uppsättande av affischer, kringbärande
av plakat o. s. v. allmänna ordningsregler äga tillämpning oberoende
av att affischens text framställts genom tryck. Sedan kommittén avgivit
sitt betänkande bar emellertid, såsom departementschefen erinrat, frågan
varit föremål för prövning av högsta domstolen i ett dit fullföljt mål.
Genom detta avgörande har den av kommittén påtalade ovissheten rörande
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 44.
2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.
innebörden av gällande stadganden blivit undanröjd. Utskottet finner därför
i likhet med departementschefen det överflödigt att i grundlagen upptaga en
bestämmelse av ifrågavarande innehåll.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga
1) med bifall till propositionen nr 235 i förevarande del
följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 3 tryckfrihetsförordningen.
§ 3.
8:o. Smädliga uttryck örn den som innehar ämbete, tjänst eller annan
allmän befattning, i och för befattningen; brottet skall straffas enligt allmän
lag.
Falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för
den allmänna ordningen eller att väcka förakt lör offentlig myndighet eller
annat organ som äger besluta i offentliga angelägenheter; brottet skall straffas
med fängelse från och med en månad till och med två år eller med böter
från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med ettusen riksdaler,
och skriften konfiskeras.
9:o. Smädliga, förgripliga---kunna konfiskeras.
Falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för
rikets säkerhet; brottet straffes med straffarbete från och med två månader
till och med två år eller med fängelse från och med en månad till och med
två år eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, med böter från
och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med ettusen riksdaler,
och skriften konfiskeras.
12 :o. Lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens
förvillande och förledande i andra fall än ovan i denna paragraf är
sagt; brottet umgälles med böter från och med trettiotre riksdaler sexton
skillingar till och med ettusen riksdaler, och skriften konfiskeras; skolan.!<
med böter till enahanda belopp beläggas inbjudningar till deltagande uti
inländskt lotteriföretag, som ej tillåtet är, ävensom i utländskt lotteri.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44 .
2) i anledning av de förevarande motionerna följande
11
Förslag
till
ändrad lydelse av § 4 tryckfrihetsförordningen.
(Nuvarande lydelse.) (Utskottets förslag.)
§ 4. § 4.
12 :o. Anträffas vid trupp eller ombord
å flottans fartyg skrift, vilken
uppenbarligen åsyftar att utplåna
känslan av plikter mot fosterlandet
eller att uppväcka hat mot befälet eller
eljest undergräva krigslydnaden,
må, evad skriften synes straffbar eller
icke, indragning ske av de exemplar av
skriften, som vid truppen eller å fartyget
anträffas. Den, som vid truppen
eller d fartyget högsta befälet
utövar, äger omedelbart vidtaga nödig
åtgärd för hindrande av sådan
skrifts spridande inom truppen eller
å fartyget under tid, som åtgår, till
dess förordnande om indragning kan
av honom utverkas. Förordnande om
indragningen meddelas å ort utom
Stockholm av chefens för justitiedepartementet
ombud samt i Stockholm
av den eller de personer, som nämnde
departementschef för detta ändamål
tillsatt. Förordnandet skall genast av
befälet verkställas, men varde ofördröjligen
av den, som meddelat det,
anmält hos tryckfrihetskommittén;
och ankomme på kommittén att pröva,
huruvida förordnandet skall äga
bestånd.
Tillsättas för Stockholm flera personer
med befogenhet, som nu är sagd,
varde för envar av dem angivet hans
verksamhetsområde.
12:o. Anträffas vid trupp eller ombord
å flottans fartyg skrift, vilken
uppenbarligen åsyftar att utplåna
känslan av plikter mot fosterlandet
eller att uppväcka hat mot befälet eller
eljest undergräva krigslydnaden,
eller påträffas någon med att utsprida
sådan skrift bland krigsfolk i annat
fall än nu sagts eller bland värnpliktiga
vilka ej äro krigsmän men åro
samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen,
må, evad skriften synes
straffbar eller icke, indragning ske av
de exemplar av skriften, som vid truppen
eller å fartyget eller i samband
med utspridandet anträffas.
Vid trupp eller d flottans fartyg
äger befälhavaren och i andra fall det
militårbefål som är kommenderat till
ordningens upprätthållande eller som
eljest är å tjänstens vägnar tillstädes
omedelbart vidtaga nödig åtgärd för
hindrande av sådan skrifts spridande
inom truppen eller å fartyget eller
bland krigsfolket eller de värnpliktiga
under tid som åtgår till dess förordnande
om indragning kan av honom
utverkas.
Förordnande om indragningen meddelas
å ort utom Stockholm av chefens
för justitiedepartementet ombud
samt i Stockholm av den eller de personer,
sorn nämnde departementschef
för detta ändamål tillsatt; tillsättas
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44
(Nuvarande lydelse.) (Utskottets förslag.)
för Stockholm flera personer med befogenhet,
som nu är sagd, varde för
envar av dem angivet hans verksamhetsområde.
Förordnandet skall genast av befälet
verkställas, men varde ofördröjligen
av den som meddelat det anmält
hos tryckfrihetskommittén; och ankomme
på kommittén att pröva, huruvida
förordnandet skall äga bestånd.
14 :o. Den som, medan sådant förordnande
örn indragning av skrift,
varom nu sagts, är gällande, med vetskap
om förordnandet utsprider eller
låter utsprida skriften vid trupp eller
å flottans fartyg, straffes, där han lyder
under strafflagen för krigsmakten,
efter nämnda lag, men eljest med böter
från och med trettiotre riksdaler
sexton skillingar till och med trehundratrettiotre
riksdaler sexton skillingar
eller fängelse från och med en månad
till och med ett år.
14 :o. Den som, medan sådant förordnande
om indragning av skrift
varom nu sagts är gällande, med
vetskap om förordnandet utsprider
eller låter utsprida skriften vid trupp
eller å flottans fartyg eller eljest bland
krigsfolk eller bland värnpliktiga som
i 12 mom. avses, straffes, där han
lyder under strafflagen för krigsmakten,
efter nämnda lag, men eljest med
böter från och med trettiotre riksdaler
sexton skillingar till och med trehundratrettiotre
riksdaler sexton skillingar
eller fängelse från och med en månad
till och med ett år. Samma lag vare
örn den som i annat fall än nu sagts
vid truppen eller å fartyget eller bland
krigsfolket eller de värnpliktiga utsprider
eller låter utsprida sådan skrift
som i 12 mom. avses för att främja
den med skriften åsyftade verkan;
dock må ej till straff dömas med
mindre dessförinnan förordnande örn
skriftens indragning meddelats och
prövats skola bestå.
B) att förevarande motioner I: 152 och II: 358 samt I: 274
och II: 571, de båda sistnämnda i förut anmärkta delar, måtte,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom ut
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 44.
13
skottets hemställan under A), icke till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 juni 1936.
På konstitutionsutskottet vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Bergman, Källman,
Carl Lindmark, Rydberg, Karl Bodin, Nils Andersson, Anders Andersson, Borg,
Pehrsson i Göteborg, Persson i Trången, Fast, Ewald Lindmark, Nordström
i Torsby, Johnsson i Norrahammar, Näslund, Nilsson i Karlstad och Nilsson i
Göteborg.
Reservation:
av herrar Strömberg, Källman, Nils Andersson, Anders Andersson, Borg,
Fast, Nordström i Torsby, Johnsson i Norrahammar och Nilsson i Göteborg,
vilka yrka,
att riksdagen måtte avslå konstitutionsutskottets hemställan
under A) 2) i dess utlåtande nr 44.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami.
Nr ii.
3