8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

Nr 41.

Ånkom till riksdagens kansli den 29 maj 1936 kl. 9 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående åtgärder för stärkandet av justitie- och militieombudsmånnens
fria ställning m. m.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de
inom andra kammaren väckta motionerna nr 359 av herr Flyg m. fl. och
nr 397 av herr Christiernsson.

I motionen II: 359 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till regeringen begära snabb utredning om vilka åtgärder, som böra vidtagas
för att vissa påtalade missförhållanden i Högsta domstolen samt i J. O.-institutionen
måtte avhjälpas, samt att regeringen till riksdagen måtte inkomma
med de förslag vartill utredningen i fråga kan komma att leda».

I motionen II: 397 hemställes, »att riksdagen ingår till Kungl. Maj:t med
anhållan om utredning örn de åtgärder, som kunna anses gagneliga för stärkandet
av ombudsmännens fria ställning, samt därom, att Kungl. Maj:t till
riksdagen ville ingiva de förslag i ämnet, vartill utredningen kan giva anledning».

Beträffande motiveringen för de framlagda förslagen får utskottet hänvisa
till vederbörande motioner.

Utan att ingå i någon prövning av de i motionerna berörda rättsfallen, vilka
icke ligga under konstitutionsutskottets granskning, men utgöra motivering
för motionärernas yrkanden om utredning, hemställer utskottet, som
finner motionerna icke förtjäna avseende,

att

1) motionen II: 359 och

2) motionen II: 397

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 maj 1936.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg*, Gustaf Adolf Björkman, Stendahl*,
Bergman*, Källman*, Carl Lindmark*, Rydberg*, Karl August Johanson*, Nils
Andersson*, Borg, Persson i Trången*, Andersson i Igelboda*, Fast, Olsson i
Mora, Andersson i Malmö*, Lundqvist, Ossbahr* och Nilsson i Karlstad.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

9

Reservationer:

1) av herrar Reuterskiöld, Persson i Trången och Olsson i Mora som ansett,
att utskottet bort avgiva följande utlåtande:

»Utan att ingå på någon prövning av de i motionerna berörda rättsfallen,
vilka icke ligga under konstitutionsutskottets granskning, och utan att heller
pröva, huruvida i dessa fall, sådana de efter granskning må finnas faktiskt
föreligga, J. O. bort eller icke bort ingripa, kan utskottet icke underlåta
att understryka den konstitutionella åtalsplikt, som i princip åligger J. O.
enligt R. F. § 101 och vars fullgörande icke — i olikhet med vad eljes gäller
enligt J. 0:s instruktion §§ 2, 3 — jämlikt även § 4 i instruktionen beror av
någon opportunitetsprincip, utan ovillkorligen skall fullgöras så snart de
yttre förutsättningarna härför föreligga, riksrätten obetaget att efter undersökning
av alla inverkande omständigheter fria eller fälla. Grundlagens
mening är otvivelaktigt att genom åtal från J. 0:s sida — vilket i dylika
fall icke kan av riksdagen eller något dess utskott föreskrivas — riksrätten
skall sättas i tillfälle att pröva fallet. Att J. O., där underlåtenhet i detta
avseende föreligger, ansett sig äga samma frihet att besluta åtals underlåtande
som eljes, kan visserligen förmodas, men är efter utskottets uppfattning
felaktigt ur grundlagens synpunkt. Det är nödvändigt att detta förhållande
understrykes, som den uppfattningen icke får vinna fotfäste, att
J. O. icke intager en fri och obunden ställning i förhållande till H. D.
och R. R.

Utvecklingen i senare tid — såväl under 1890-talet, då under 9 år 6 gånger
inträffade att J. O. utnämndes till justitieråd, som ock under åren 1925—
1935, då 3 gånger liknande utnämning skett, även om i ett fall icke omedelbart,
varjämte i ett par fall sedan 1915 M. O. blivit befordrad till president
— pekar onekligen i den riktningen att J. O. och M. O.-ämbetena allt mera
blivit genomgångsplatser för revisionssekreterare till högre domare- eller
ämbetsbefattningar, och att en dylik utveckling efter hand måste medföra
ett försvagande av riksdagens ombudsmannainstitution ligger i öppen dag.
Sitt största anseende och sin största betydelse hade J. O.-ämbetet under de
tider, då ombytet av innehavare var sällsynt och ingen befordran av denne
till annan högre post ens ifrågasattes.

Utskottet finner det därför nödvändigt att genom viss ändring av gällande
bestämmelser angående J. O. och M. O. dessa ämbetsmäns ställning förstärkes,
alldeles oavsett huru i de av motionärerna berörda fallen rätteligen må
förhålla sig. Redan under förra årets riksdag var inom utskottet ifrågasatt
att upptaga detta spörsmål till behandling. Varken då eller nu har utskottet
ansett sig kunna förorda att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning
och förslag i detta ämne, som först och sist måste anses som en
riksdagens egen angelägenhet. I år bär utskottet icke haft tillfälle att utarbeta
och förelägga riksdagen nödiga förslag i frågan.

Emellertid anser sig utskottet böra i detta sammanhang betona, att de

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 39—41. 2

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

ändringar, som närmast synas böra underkastas utredning, icke få åsyfta
något förbud för J. O. och M. O. att mottaga sådant ämbete utan väsentligen
måste inriktas dels måhända på förlängning av J. 0:s och M. 0:s ämbetstid
exempelvis så att valen skulle gälla för varje andrakammarvalperiod
dels i varje fall likställande av J. O. och M. O. i allo med justitie- och regeringsråd,
varmed utan varje lagstadgande lärer följa att avlöningen blir densamma
som för de senare; huruvida tillika viss pensionsrätt efter visst antal
valperioder, bör medgivas, i analogi med vad om generaldirektörer som förordnas
på vissa år gäller, lärer få bero av särskild prövning. Den likställighet
som nu i grundlag är stadgad mellan å ena sidan J. O. och M. O. och
å den andra justitiekanslern torde, efter utskottets mening, böra på det sätt
bibehållas även efter en sådan ändring som ovan antytts, att också justitiekanslern
likställes med justitieråd och regeringsråd. Justitiekanslern var tidigare
i likhet med justitieråd, jämlikt R. F:s d. v. § 26 ledamot av de s. k.
justitiekonseljerna och utskottet finner önskvärt att justitiekanslerns ställning
i likhet med J. 0:s och M. 0:s förstärkes. De kostnader, som härmed
följa, äro icke särdeles betydande, men för rättssäkerhetens i landet bevarande
kunna de bliva av verklig betydelse. Att i åtskilliga avseenden denna
rättssäkerhet behöver det ökade stöd som följer med en fastare och bättre
ställning för de tre ämbetsmän, varom nu är fråga, synes utskottet icke
kunna med fog förnekas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då motionärerna yrkat en utredning
genom Kungl. Majit, som utskottet icke funnit lämplig, och som i sinom
tid kan av utskottet självt verkställas, hemställer utskottet,

att motionen II: 359, och
att motionen II: 397

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

2) av herr Fast.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

382441