Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

1

Nr 75.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1936 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss
reglering av handeln med färsk torsk jämte i ämnet
väckta motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 27 mars 1936 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 233, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

om viss reglering av handeln med färsk torsk.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Partihandel med färsk torsk må, där Kungl. Majit så förordnar, under viss
tid och inom visst område av riket icke bedrivas utan tillstånd av lantbruksstyrelsen.

Inom område, där partihandel är beroende av tillstånd som i första stycket
sägs, må ej idkas detaljhandel med färsk torsk, inköpt från annan än
den som erhållit sådant tillstånd.

Med partihandel förstås i denna förordning sådan handel som bedrives
till återförsäljare i och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås all annan
handel.

2 §•

Närmare föreskrifter angående de villkor, varunder tillstånd till partihandel
må åtnjutas, meddelas av Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande av lantbruksstyrelsen.

3 §■

Den som inom område, beträffande vilket förordnande jämlikt 1 § meddelats,
i strid mot bestämmelserna i nämnda paragraf driver handel nied
färsk torsk straffes med dagsböter.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 10 sami. Nr 75.

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

4 §•

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna
förordning, fortsätter samma förseelse skall, när han därtill varder lagligen
förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits dömas till
de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

5 §•

Förseelse mot denna förordning lyder under allmänt åtal, som anhängiggöres
vid allmän domstol.

Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de
förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1936 och gäller till och med
den 30 juni 1939. I fråga om sådan under tiden för förordningens giltighet
begången förseelse, som i förordningen avses, skall vad där är stadgat om
påföljd av förseelsen gälla även efter sistnämnda dag.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom andra
kammaren väckta till utskottet hänvisade motioner, nämligen

dels II: 732 av herr Hansson i Hönö m. fl., vari föreslagits, att vid bifall
till Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition nr 233 angående viss reglering av
handeln med färsk torsk riksdagen måtte besluta, att sagda reglering icke
får tillämpas utanför Malmöhus län och att förordningen om regleringen
skall gälla till och med den 30 juni 1937;

dels ock II: 803 av herr Hällgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 233 och med bifall till denna motion
måtte besluta antaga det av 1935 års fiskeriutredning utarbetade motionen
närslutna förslag till Kungl. Maj:ts förordning av viss reglering av handeln
med annan färsk fisk än strömming samt samma utrednings förslag till
Kungl. Maj:ts instruktion för statens fiskerinämnd alt. II med den förändringen
att orden »eventuellt Göteborg» uti 1 § utgå.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, får
utskottet hänvisa till motionerna.

Den 28 juni 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla fem sakkunniga för att, i enlighet med av mig angivna
riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder till främjande
av fiskerinäringens avsättningsmöjligheter, ävensom att, i samråd med
cheferna för utrikes- och handelsdepartementen, om så erfordrades förordna
en i handelspolitiska frågor sakkunnig person att biträda utredningsmännen.

Genom beslut samma dag tillkallade jag såsom sakkunniga ledamoten av
riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. Jeppsson, ordförande, samt
fiskeriintendenten N. IF. Rosén, landstingsmannen H. Levin, fiskaren Adolf

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75■

3

Larsson och fiskhandlaren John Truedsson. Vidare förordnade jag den 13
januari 1936, i samråd med cheferna för utrikes- och handelsdepartementen,
andre sekreteraren i utrikesdepartementet C. O. Gisle att såsom sakkunnig
i handelspolitiska frågor biträda de sakkunniga.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1935 års fiskeriutredning, hava
den 22 januari 1936 framlagt ett betänkande åtföljt av dels förslag till förordning
om viss reglering av handeln med annan färsk fisk än strömming,
dels ock två alternativa förslag till instruktion för en statlig fiskerinämnd.
Betänkandet återfinnes avtryckt såsom bilaga till motionen II: 803.

över betänkandet hava yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter
och korporationer.

Vissa uppgifter angående fisket och handeln med fisk i Skåne och

Blekinge.

De sakkunniga hava till sitt betänkande fogat vissa sifferuppgifter angående
fisket av torsk, rödspätta, skrubba, sandskädda och sill i Skåne och
Blekinge ävensom angående införseln av nämnda fiskslag. Uppgifterna visa
bland annat följande.

Av de angivna fiskslagen fångades år 1933 inom hela riket respektive inom
de nu ifrågavarande länen de myckenheter, som angivas i följande uppställning
(myckenheten angiven i kilogram).

F i s k s 1 a g

Hela riket

Blekinge

län

Kristianstads

län

Malmöhus j
län

Torsk................

10,191,265

940,255

396,880

995,193

Rödspätta..............

2,197,003

155,350

149,589

72,808

Skrubba och sandskädda .......

1,777,112

516,985

337,066

271,164

Sill.................

53,698,675

2,151,850

398,477

1,159,768

Den sammanlagda fångsten för de ifrågavarande tre länen utgjorde alltså
förenämnda år:

För torsk ................................ 2,332,328 kg

» rödspätta ............................ 377,747 »

» skrubba och sandskädda.............. 1,125,215 »

» sill.................................. 3,710,095 »

De sakkunniga anföra emellertid, att de verkliga fångsterna i vissa fall
torde hava varit större än de uppgivna, i det att fångst, som ej kunnat avyttras
eller eljest tillvaratagas, icke upptagits i den officiella statistiken, varifrån
de angivna siffrorna närmast hämtats.

Under år 1934 ökade den sammanlagda fångsten inom de tre nämnda länen
till följande myckenheter, nämligen

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75-

För torsk ................................ 3,425,315 kg

» rödspätta ............................ 434,706 »

» skrubba och sandskädda.............. 1,127,599 »

» sill.................................. 3,801,483 »

Torskfångsten under år 1934 översteg med cirka 50 procent fångsten under
vart och ett av de närmast föregående åren. För sill visade år 1934
även en något större fångst än de närmast föregående åren. Sillfisket i Öresund
var dock ringa, varemot fiskarena vid sydkusten uppgivas hava måst
kasta en del fångster i sjön, då de på grund av den goda tillförseln icke kunnat
avsättas till skäligt pris.

Införseln av förenämnda fiskslag uppgick år 1934, enligt av de sakkunniga
ur handelsstatistiken hämtade siffror, till följande mängder.

Fiskslag

Total införsel

Därav från Danmark

kg

kronor

kg

kronor

Torsk................

1,215,676

495,342

840,513

320,156

Rödspätta och skrubba........

1,201,548

705,898

1,100,841

605,833

Sill.................

2,092,578

493,155

1,308,856

343,943

De sakkunniga anmärka härtill, att marknaden i Skåne och Blekinge närmast
berördes av införseln från Danmark ävensom att införselstatistiken icke
vore fullständig, i det att en del fångster, som infördes av danska fiskebåtar
direkt från fiskeplatserna, icke upptagits som införsel. Det vore, tillägga de
sakkunniga, framför allt torsk och sill, det därvid vore frågan örn, men på
vissa platser även flundrefiskar. De sakkunniga hade förgäves sökt att
under hand inhämta uppgifter örn denna direkta införsel. Enligt uppgifter
från vissa grossister i Malmö skulle emellertid den direkta införseln dit av
torsk hava under år 1934 uppgått till 126,258 kg. De sakkunniga ansåge
emellertid denna siffra för låg.

Enligt införselstatistiken uppgick införseln av de ifrågavarande fiskslagen
över tullkamrarna i Skåne och Blekinge under år 1934 till följande

myckenheter:

torsk.......................... 157,936 kg

rödspätta och skrubba .......... 531,063 »

sill............................ 1,117,575 »

De sakkunnigas förslag.

I anslutning till förestående sifferuppgifter hava de sakkunniga anfört,
att vissa missförhållanden förelåge beträffande avsättningen av färsk fisk,
särskilt i Skåne och Blekinge, vilka missförhållanden bland annat toge sig
uttryck däri att fiskare ofta på grund av bristande avsättningsmöjligheter

Jordbruksuiskottets utlåtande Nr 75.

5

icke kunde föra i land sina fångster eller endast vissa dagar kunde begiva sig
ut på fiske. En ej oväsentlig orsak till de påtalade missförhållandena vore
enligt de sakkunnigas mening den bristfälliga organisationen av fiskhandeln.
De sakkunniga hava härom anfört, att riklig tillförsel av torsk eller sill till
en plats till exempel ej alltid utnyttjades i den utsträckning, som borde ske,
för att fylla en brist på dessa varor å en annan plats, utan en obehövlig import
från utlandet tillgrepes såväl av hel fisk som av filéer. Vid andra tillfällen
kunde tillförseln väsentligt överstiga marknadens behov. Skillnaden
mellan engros- och detaljpriser vore ej i vederbörlig omfattning genomförd,
vilket hade till följd, att prisbildningen ej finge önskvärd fasthet. I stort sett
saknade handeln med färsk fisk enligt de sakkunnigas uppfattning den organisation,
som genomförts inom snart sagt alla handelns olika grenar. I längden
bleve fiskarena otvivelaktigt lidande därpå.

De sakkunniga hava ansett, att för avhjälpande av de påtalade missförhållandena
en organisation av handeln med ifrågavarande fisksorter borde ske
enligt liknande grunder, som följts vid den år 1934 genomförda regleringen
av handeln med färsk strömming, d. v. s. att partihandel inom område, där
bestämmelserna ifråga förklarats skola äga tillämpning, icke finge bedrivas
utan särskilt tillstånd och att detaljhandel inom sådant område ej finge idkas
med vara, inköpt från annan än den, som erhållit tillstånd till partihandel.

Beträffande partihandeln inom Skåne och Blekinge hava de sakkunniga
ansett det icke vara påkallat att, såsom skett i fråga om handeln med
färsk strömming, helt förbehålla densamma åt fiskareorganisationer. De sakkunniga
hava i stället förordat, att tillstånd till partihandel i regel lämnades
de grossister och organisationer, som för närvarande dreve partihandel.

I fråga om detaljhandeln hava de sakkunniga, som nämnts, föreslagit
att sådan handel inom område, där partihandel med visst fiskslag vore
beroende av tillstånd, icke skulle få idkas med fisk, inköpt från annan än den
som erhållit sådant tillstånd. De sakkunniga hava emellertid föreslagit vissa
modifikationer i denna regel.

De sakkunniga hava vidare föreslagit inrättandet av en statens fiskeri
n ä m n d för handläggandet av frågor rörande den ifrågasatta organisationen
av fiskhandeln. Två alternativa förslag hava i denna del av de sakkunniga
framlagts. Vid uppgörandet av det ena förslaget hava de sakkunniga
utgått ifrån, att regleringen skulle omfatta endast vissa fiskslag i Skåne
och Blekinge och att nämndens handläggning av prisregleringen ävenledes
skulle vara begränsad till nämnda landskap. Enligt det andra förslaget
skulle däremot nämnden erhålla mera omfattande arbetsuppgifter.

Jämväl frågor rörande prisregleringar borde enligt de sakkunnigas
mening hänskjutas till nämnden. Även örn dylika frågor dit hänskötes, syntes
det emellertid de sakkunniga — förutsatt att nämndens verksamhet begränsades
till Skåne och Blekinge — som örn nämndens uppdrag icke skulle
få sådan omfattning, att särskilt kansli för nämnden erfordrades; däremot
erfordrades en sekreterare att biträda nämnden.

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Vad angår den föreslagna anordningens tillämpningsområde
hava de sakkunniga uppgivit, att de vid utarbetandet av förevarande
förslag närmast åsyftat en reglering av handeln med färsk torsk,
rödspätta, skrubba (flundra), sandskädda (slätta) och sill i Skåne och Blekinge.
De sakkunniga holle emellertid för sannolikt, att en likartad reglering
av handeln i fråga örn vissa fiskslag skulle medföra gagn även inom
andra delar av landet. De hade därför funnit ändamålsenligt att giva det
förslag till förordning, vilket bilagts betänkandet, en sådan allmän form, att
Kungl. Majit med stöd av förordningen skulle äga att förordna, att densamma
under viss tid och inom visst område skulle tillämpas i fråga om visst
eller vissa fiskslag. Förordningens tillämpning skulle därigenom lätt kunna
anpassas efter rådande lokala förhållanden, och den ifrågasatta regleringen
av handeln med färsk fisk torde därigenom erhålla nödig smidighet.

De sakkunniga hava emellertid för närvarande föreslagit endast, att förordningen
måtte bringas i tillämpning inom Blekinge, Kristianstads och
Malmöhus län i fråga om förenämnda slag av fisk ävensom av dessa Åskslag
framställda färska filéer.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag har i huvudsak tillstyrkts av länsstyrelserna i Uppsala
och Malmöhus län ävensom av Stockholms läns och stads hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, Stockholms läns fiskförsäljningsförening
u. p. a., svenska ostkustfiskarnas centralförbund, ordföranden i Södermanlands
läns fiskerikommitté, Kristianstads läns fiskerinämnd, Gotlands fiskareförbund,
Malmöhus läns havsfiskeförening, Malmö fiskareförening och Limhamns
fiskareförening Öresund. I övrigt hava samtliga de hörda myndigheterna
och korporationerna antingen avstyrkt förslaget eller i allt fall ställt
sig tveksamma därtill. I vissa av de avstyrkande yttrandena förordas dock
samtidigt en förnyad utredning i saken. Kommerskollegium, länsstyrelsen i
Södermanlands län, Smålands och Blekinge samt Skånes handelskamrar
ävensom handelskammaren i Gävle tillstyrka sålunda ytterligare utredning.

Departementschefens anförande.

Det är en känd sak, som ytterligare bestyrkes av vad som förekommit i
ärendet, att det sydsvenska havsfisket under flera år kämpat med stora ekonomiska
svårigheter. Dessa lära till icke ringa del haft sin grund i avsättningsförhållandena
på fiskmarknaden. Särskilt synes torskfisket vid den
svenska öresundskusten av dylik anledning kommit i en bekymmersam
ställning. Ehuru under de båda senast förflutna åren en viss förbättring i
läget torde hava inträtt, förefinnas alltjämt svårigheter för öresundsfiskarena
att till skäliga priser få avsättning för sin torsk. Orsaken lärer, såsom bland
annat Skånes handelskammare yttrat, huvudsakligen vara den. att fisket i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

7

fråga till följd av vissa i yttrandet närmare angivna omständigheter bedrives
under ogynnsammare förutsättningar än vad fallet är med torskfisket inom
vissa närbelägna fiskevatten. Sannolikt är, att, om en varaktig förbättring av
läget i fråga om det svenska torskfisket i Öresund skall kunna vinnas, vissa
förändringar med avseende å såväl fiskets bedrivande som fiskens beredning
och försäljning måste genomföras. Härför erforderliga åtgärder torde näppeligen
kunna åstadkommas annat än under målmedveten medverkan från
fiskarena själva och deras organisationer. Ännu lärer det dock dröja ganska
länge, innan någon starkare insats från fiskarenas egen sida kan påräknas.
Utsikterna härtill minska i samma mån som fiskarbefolkningens
ekonomiska läge försämras. En av de viktigaste förutsättningarna för att
här berörda problem skola ernå en tillfredsställande lösning är därför, att
åtminstone det värsta hotet mot existensmöjligheterna undanröjes. Detta
synes kunna ske, om på sätt de sakkunniga föreslagit en viss tvångsorganisation
av handeln med torsk genomföres. Av det sagda följer att en dylik anordning
bör hava karaktären av ett försök och tillämpas allenast för en
kortare övergångstid. Det bör eftersträvas, att genom andra åtgärder här
antydda statsingripande så snart som möjligt göres överflödigt. Med avseende
på annat fiske än torskfiske är jag icke för närvarande beredd föreslå
ingripande av förevarande slag.

Vid utformandet av nämnda organisation bör sökas beredas möjligheter till
en jämn avsättning av öresundstorsken till skäliga priser. De sakkunnigas
förslag synes i huvudsak ägnat att tillgodose detta syfte. Jag tillstyrker alltså
i likhet med de sakkunniga, att, om Kungl. Majit så förordnar, rätten att
idka partihandel med färsk torsk göres beroende av särskilt tillstånd, med vilket
förbindes skyldighet för vederbörande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
med avseende å rörelsen, som kunna finnas erforderliga för främjande
av det avsedda målet. Det torde, såsom de sakkunniga erinrat, ej
vara nödvändigt, alt dylikt tillstånd förbehålles särskilda organisationer,
utan tillstånd synes kunna lämnas en var, som är villig underkasta sig nyssnämnda
föreskrifter. Vad angår frågan örn vilken myndighet, som skall
äga lämna tillstånd till partihandel, delar jag den uppfattning, som kommit
till uttryck i flera av yttrandena, att det icke torde vara påkallat att för ärenden
av ifrågavarande art tillskapa ett särskilt organ. Jag förordar, att det
uppdrages åt lantbruksstyrelsen att meddela tillstånd till partihandel med
färsk torsk ävensom att i övrigt handhava de uppgifter, som kunna föranledas
av den föreslagna anordningen. Därest partihandeln sålunda göres beroende
av tillstånd, torde detaljhandel icke böra få bedrivas med färsk torsk,
som inköpts från annan än den, vilken erhållit dylikt tillstånd. Detaljhandel
med egen fångst torde däremot alltjämt böra fritt få idkas. Jag utgår vidare
i likhet med de sakkunniga från att med försäljning av egen fångst jämställes
försäljning, som för vederbörande fiskares räkning sker genom någon
hans familjemedlem. I detta sammanhang må anmärkas, att de här föreslagna
bestämmelserna örn handel med färsk torsk givetvis även avse handel med
exempelvis färska filéer av sådan fisk.

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Ehuru det, såsom jag förut framhållit, egentligen torde vara endast beträffande
Öresundskusten, som frågan om en reglering av torskhandeln för närvarande
är aktuell, synes möjlighet böra finnas att, om omständigheterna
därtill skulle föranleda, utvidga regleringens tillämpningsområde. Det torde
få bero på Kungl. Majit att besluta härutinnan. De grundläggande bestämmelserna
i ämnet torde böra sammanfattas i en förordning, vilken bör träda
i kraft den 1 juli 1936; den torde tillsvidare icke böra förlänas giltighet för
längre tid än till och med den 30 juni 1939.

I anslutning till vad i det föregående anförts har inom jordbruksdepartementet
utarbetats ovan intagna förslag till förordning om viss reglering av
handeln med färsk torsk. Förslaget är avfattat i nära överensstämmelse med
förordningen den 15 juni 1934 (nr 282) om viss reglering av handeln med
färsk strömming.

Enligt 2 § i nyssnämnda författningsförslag skola närmare föreskrifter angående
villkoren för tillstånd till partihandel med färsk torsk meddelas av
Kungl. Majit eller enligt Kungl. Majits bemyndigande av lantbruksstyrelsen.
Vad dessa villkor beträffar synes huvudregeln böra vara, att den, vilken erhållit
dylikt tillstånd, skall vara skyldig att vid inköp av färsk torsk vända
sig i första hand till svenska fiskare inom regleringsområdet. Skulle den
av nämnda fiskare fångade torsken vara otillräcklig för behovet inom området,
bör partihandlaren vara oförhindrad att från andra leverantörer täcka
sagda behov. Partihandlaren torde därvid böra hava fria händer att välja
den leverantör, han finner för gott. Jämväl import bör alltså för detta fall
vara tillåten. Att göra partihandlarens rätt att sålunda utifrån fylla det behov,
som fiskarena inom regleringsområdet icke kunna täcka, beroende av
tillstånd i varje särskilt fall torde icke vara lämpligt. Redan den ytterst brådskande
naturen hos ärenden av ifrågavarande art torde nödvändiggöra, att
vederbörande partihandlare lämnas en viss rörelsefrihet. Några större olägenheter
ur regleringssynpunkt av en dylik frihet torde näppeligen behöva
befaras, då det naturligtvis står öppet för var och en att, om en partihandlare
finnes fullgöra sina skyldigheter på ett otillfredsställande sätt, påtala förhållandet
hos lantbruksstyrelsen. Skulle fångsten inom regleringsområdet visserligen
i och för sig vara tillräcklig för att tillgodose områdets behov, men
fiskarena för fångsten begära ett sådant pris att detaljförsäljningspriset skulle
ställa sig oskäligt högt, torde partihandlarna likaledes böra beredas möjlighet
att vända sig till svenska leverantörer utom området eller att genom
import fylla behovet. För att icke syftet med regleringsåtgärderna skall förfelas,
torde dock en bestämmelse av nu angiven innebörd böra tillämpas
med stor urskilning. Sålunda kan givetvis icke den omständigheten i och
för sig, att torskpriset på annan ort är lägre än det av fiskarena inom regleringsområdet
begärda, medföra att sistnämnda pris anses oskäligt. Bestämmelsen
i fråga torde med andra ord knappast böra tillämpas i andra fall,
än där fiskarena söka utnyttja sin privilegierade ställning till att begära
priser, vilka överstiga vad de lojalt kunna fordra. Till förebyggande av missbruk
och stridigheter torde det vara nödvändigt, att i förevarande fall rätten

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75-

9

att vända sig till leverantörer utanför regleringsområdet göres beroende av
lantbruksstyrelsen medgivande. — Angivna undantag från huvudregeln äro
betingade icke blott av partihandlarnas egna utan även av konsumenternas
intressen. Av hänsyn till sistberörda intressen torde den, som erhållit tillstånd
att idka partihandel inom regleringsområdet, böra låta sig angeläget
vara att med beaktande av det förut anförda söka ordna en tillfredsställande
tillförsel av torsk till området ifråga.

Det torde ligga i sakens natur, att partihandeln icke kan eller ens bör i
varje detalj regleras genom de villkor, som enligt vad nu sagts skola förknippas
med tillstånd till sadan handel. Man får nöja sig med att angiva
vissa allmänna riktlinjer. Erforderlig tillsyn över huru förhållandena i
praktiken utveckla sig torde böra utövas av lantbruksstyrelsen. För att möjliggöra
kontroll över partihandlarna torde dessa böra vara skyldiga att på
anmodan lämna lantbruksstyrelsen alla de upplysningar angående av dem
bedriven handel med färsk torsk, som styrelsen kan finna erforderliga. Det
torde även böra åligga dem att på anfordran ställa sin bokföring till lantbruksstyrelsens
förfogande i och för kontroll av verksamheten. Helt naturligt
har i dylikt fall lantbruksstyrelsen att tillse, att dylik bokföringsgranskning
utföres på sadant sätt, att ej olägenhet därav uppstår för vederbörande
affärsföretag. Styrelsen bör vidare för att kunna leda utvecklingen i rätt
riktning äga tilldela partihandlare, som icke lojalt utövar sina befogenheter,
varning eller för kortare eller längre tid indraga partihandelstillståndet.

Proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tid gått till ända. Jag förutsätter att, innan förordnande av
Kungl. Majit meddelas enligt det av mig förordade författningsförslaget, det
ytterligare övervägande av ärendet, som ur handelspolitisk synpunkt kan
finnas erforderligt, skall hava ägt rum.

Propositionen avser bemyndigande intill den 1 juli 1939 för Kungl. Majit
att enligt liknande grunder, som följts vid den år 1934 genomförda organisationen
av strömmingshandeln, reglera handeln med färsk torsk. Där
Kungl. Majit så förordnar, skall partihandel med torsk under viss tid och
inom visst område icke få bedrivas utan tillstånd av lantbruksstyrelsen. Endast
torsk, inköpt från partihandlare, skall där få föras i detaljhandel. Partihandeln
skall i första hand omfatta torsk, fångad av svenska fiskare inom
regleringsområdet. Enligt departementschefens uttalande i propositionen
avser ifrågasatta reglering för närvarande närmast Öresundskusten.

Motionen lii 732 innebär, att det begärda bemyndigandet skall begränsas
dels att gälla till den 1 juli 1937 dels ock att avse Malmöhus län. Med motionen
lii 803 åter åsyftas utvidgning av regleringen i nära överensstämmelse
med det förslag, som framlagts av 1935 års fiskeriutredning, lill att från början
omfatta Skåne och Blekinge samt avse handeln med, förutom färsk torsk,
sill, rödspätta, skrubba (flundra) och sandskädda (slätta) ävensom gädda och

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 10 sami. Nr 75.

Utskottet.

2

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

gös. Denna utvidgade reglering skulle omhänderhavas av en särskilt utsedd
statens fiskerinämnd.

Då utskottet härmed går att taga ställning till förevarande fråga, hyser
utskottet i likhet med fiskeriutredningen och departementschefen den uppfattningen,
att fiskets utövare hava att kämpa med sådana svårigheter,
huvudsakligen förorsakade av otillfredsställande avsättningsförhållanden
på fiskmarknaden, att statsmakternas bistånd är påkallat. Detta synes
böra lämnas genom vidtagande av åtgärder, som kunna förväntas medverka
till att skapa en ändamålsenlig organisation av fiskhandeln. En dylik organisation
kan givetvis ske efter olika linjer. Den nuvarande ordningen för
tvångsreglering av strömmingshandeln synes emellertid i stort sett hava utfallit
väl. Då fiskeriutredningens av departementschefen godtagna förslag
i ämnet ansluter till sagda reglering, kan utskottet i princip biträda Kungl.
Maj:ts förevarande proposition om åtgärder för ett ytterligare försök att på
samma väg upphjälpa fiskarebefolkningens ekonomiska läge.

Såsom departementschefen framhållit, torde en dylik anordning tillgripas
allenast för en kortare övergångstid. Densamma torde dock givas tillämpning
under så pass lång tid, att verkningarna av regleringen hinna framträda
och att på grundval därav ett någorlunda säkert bedömande av dess ändamålsenlighet
och konsekvenser blir möjligt. En tidrymd av tre år, som
Kungl. Majit föreslagit, torde vara lämpligt avvägd med hänsyn härtill. Utskottet
finner sålunda icke skäl att biträda motionen II: 732, i vad densamma
åsyftar en förkortning av giltighetstiden.

Fastställandet av tillämpningsområdet för regleringen erbjuder uppenbarligen
stora vanskligheter till följd av svårigheterna icke blott att bestämma
det område, där behovet är mest framträdande, utan ock att på förhand
överblicka konsekvenserna med avseende på handeln med fisk såväl inom
som utom området. Båda de i ärendet väckta motionerna giva härför uttryck,
som förtjäna att grundligt övervägas. Hänsyn till fisket i Bohuslän
åberopas i den ena för en begränsning av området för regleringens tillämpning,
medan däremot enligt den andra en utvidgning av regleringsområdet
anses betingad av eljest befarade följder för Blekingefisket. Fiskets avsättningsfråga
kompliceras dessutom därav att varutillförseln är oviss och
varan själv ömtålig, vilket allt kräver smidig och snabb anpassning efter
växlande förhållanden inom en given marknad. Svårigheter av annan art
hänföra sig till de handelspolitiska mellanhavandena med utlandet. Det synes
utskottet i förhandenvarande läge lämpligt att försöksvis lokalisera regleringen
och allteftersom erfarenheten lämnar stöd därför begränsa eller
utvidga densamma. Av utredningen i ärendet synes framgå, att öresundskustens
torskfiske intager sådan särställning, att detsamma bör i första
hand bliva föremål för reglering, varom nu är fråga. Utskottet förutsätter
emellertid, att detta icke får ske på bekostnad av legitima intressen inom
fiskhandeln i andra landsdelar såsom västkusten och ostkusten. På Kungl.
Majit torde det ankomma att uppmärksamt iakttaga verkningarna av regleringen
och påpassligt vidtaga de anstalter, som kunna föranledas av olä -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75-

11

genheter, förknippade med regleringen. Särskilt bör beaktas det inflytande
denna kan utöva på fisket av torsk och handeln därmed inom övriga delar
av Skåne samt Blekinge, varvid Kungl. Majit enligt nu föreslagna förordning
har att avgöra, örn regleringsområdet bör utsträckas att omfatta även dessa
landsdelar. I fråga om de fiskslag, som böra inbegripas i regleringen, vill utskottet
av nyssberörda lämplighetsskäl biträda Kungl. Majits förslag och medtaga
endast torsk. Skulle vunnen erfarenhet giva stöd för att även handeln
med annan fisk tvångsregleras, torde Kungl. Majit härom framdeles utverka
riksdagens bemyndigande.

Även om tillämpningsområdet kommer att omfatta hela kusten av Skåne
och Blekinge, torde inrättande av en särskild fiskerinämnd icke vara påkallat
för regleringens handhavande. Enligt Kungl. Majits förslag skall detta
tillkomma lantbruksstyrelsen med dess fiskeribyrå. Utskottet biträder förslaget
även i denna del.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må i anledning av förevarande proposition
samt motionerna lii 732 och lii 803 godkänna Kungl.
Majits förslag till förordning om viss reglering av handeln
med färsk torsk; samt

2) att motionerna i övrigt må anses besvarade med vad
utskottet ovan anfört.

Stockholm den 15 maj 1936.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Gabrielsson,
Tjällgren, Granath, Elof Andersson och Mannerskantz; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Uddenberg,
Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön, Hagman och Osberg.