Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

1

Nr 72.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1936 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående igångsättande
av försöksanläggning i Norrland för tillverkning av
barrtråkolsbriketter.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 487, av herr Nyblom har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla örn igångsättandet av en försöksanläggning i Norrland
för tillverkning av barrtråkolsbriketter med anlitandet av de medel, som
för dylikt ändamål finnas reserverade hos domänstyrelsen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, hänvisas
till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över motionen
från domänstyrelsen, ingenjörs vetenskapsakademien och centralrådet för
skogsvårdsstyrelsernas förbund.

Hittills vidtagna åtgärder.

1933 års riksdag anvisade för anläggning av fabriker för brikettering av
träkol ett reservationsanslag av 150,000 kronor (r. skr. nr 285), varav
50,000 kronor skulle ställas till domänstyrelsens förfogande för uppförande
och drivande av en anläggning för tillverkning av träkolsbriketter i fabriksmässig
drift samt återstående 100,000 kronor beräknades till understöd för
anläggning genom enskild företagsamhet av fabriker för brikettering av
träkol.

Med anledning härav har Kungl. Maj.t den 30 juni 1933 dels genom brev
anbefallt domänstyrelsen att vidtaga åtgärder för ändamålet dels ock genom
kungörelse (nr 456) meddelat bestämmelser angående understöd av statsmedel
för anläggning av fabriker för brikettering av träkol.

Domänstyrelsen meddelade i skrivelse den 18 mars 1935 till Kungl. Majit
i huvudsak följande beträffande av styrelsen vidtagna åtgärder.

Efter förberedande undersökningar angående lämplig plats för en anläggning
för tillverkning av träkolsbriketter hade styrelsen funnit, att Grankullavikens
sågverksområde å Böda kronopark i Ölands revir härtill kunde vara
lämpligt, varför styrelsen den 18 november 1933 uppdragit åt jägmästaren i
sagda revir M. Enander att med biträde av ingenjören E. Nordström i Stockholm
vidtaga åtgärder för uppförande och drivande av en anläggning av

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 10 sami. Nr 72—73. 1

2

.7 ordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

ifrågavarande slag. Styrelsen hade dessutom föranstaltat om konsultering
med firmor och enskilda personer i fråga örn konstruktion för en lämplig
pressapparat för brikettering av träkol tillverkat av sågverksavfall, ävensom
om sändning av träkol från Grankullaviken till en firma i Köln för anställande
av försök med pressning av briketter av träkolen . Dessa åtgärder
jämte vid sidan därav verkställda undersökningar av skilda slag hade synts
styrelsen till sist giva vid handen, att ringa förutsättningar tills vidare funnes
för uppförande och drift med ekonomiskt försvarbart resultat av en sådan
anläggning, varför styrelsen den 28 juni 1934 förordnat, att det Enander
meddelade uppdraget skulle upphöra. Kostnaderna för de arbeten, som varit
förbundna med den projekterade anläggningen vid Grankullaviken, hade
belöpt sig till 1,594 kronor 77 öre. Förutom dessa åtgärder hade styrelsen
anlitat bergsingenjören H. A. Mueller i Djursholm för framställning, enligt
en av honom uppfunnen metod, av träkolsbriketter utan tillsatt bindemedel.
De av styrelsen utanordnade medlen för Muellers arbete hade belöpt sig till
7,000 kronor. Styrelsen ansåge skäl ej föreligga för vidtagande, tills vidare,
från styrelsens sida av ytterligare åtgärder för anläggning av en träkolsbriketteringsfabrik,
varjämte styrelsen ifrågasatte huruvida ej återstoden,
41,405 kronor 23 öre, av omförmälda belopp å 50,000 kronor fortfarande
finge stå till styrelsens förfogande.

Kungl. Maj:t fann, i anledning av vad domänstyrelsen sålunda anfört, gott
den 12 april 1935 förordna, att med vidtagande av ytterligare åtgärder från
styrelsens sida för uppförande och drivande av en anläggning för tillverkning
av träkolsbriketter i fabriksmässig drift skulle tillsvidare anstå.

Sedan domänstyrelsen den 9 maj 1935 till Kungl. Majit överlämnat vissa
handlingar och prov berörande de av styrelsen vidtagna åtgärderna, föreskrev
Kungl. Majit den 23 maj 1935, att dessa handlingar m. m. skulle överlämnas
till ingenjörsvetenskapsakademien för den åtgärd, vartill akademien
kunde finna dem föranleda.

Såsom understöd enligt förutnämnda kungörelse (nr 456/1933) beviljade
Kungl. Majit den 24 november 1933 åt fabrikören Tor Brunberg lån till ett
belopp av 48,666 kronor för anläggning av en fabrik av betong i Tving,
Blekinge län, i och för tillverkning av träkolsbriketter. — Brunberg har meddelat,
att brikettverket, vilket mötts av en del motigheter, beräknas vara färdigt
att tagas i bruk under april eller maj 1936.

Yttranden över motionen.

Domänstyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande.

»Vid det förhållande att spörsmål av skilda slag — bland annat de maskinella
anordningarna vid en anläggning för tillverkning av barrträkolsbriketter
— alltjämt ej torde vara lösta kan styrelsen ej finna lämpligt, att en
sådan anläggning anordnas genom statligt organ.

Framhållas må att ingeniören Ernst Nordström, vilken i motionen angives
såsom deltagande i uppfinningen av N. A-metoden, av styrelsen under längre
tid — vid skilda tiilfällen under inemot ett och ett halvt år — anlitades för
den i utlåtandet den 18 mars 1935 omförmälda, projekterade anläggningen
vid Grankullaviken å Öland utan att sådana resultat därvid kunde ernås, att

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

3

förutsättningar skapades för ekonomiskt försvarbart uppförande och drift
av denna anläggning.

Huruvida N. A-metoden fyller sådana anspråk tilltror sig styrelsen ej att
bedöma. Skulle metoden, såsom i motionen göres gällande, verkligen motsvara
sådana anspråk, föreställer sig styrelsen, att enskilt kapital utan större
svårighet skulle kunna uppbringas för dess exploatering.

Styrelsen, som anser att åtgärder ej böra underlåtas för bringande till
möjligast goda lösning av spörsmålet angående tillverkning i Norrland av
barrträkolsbriketter, ifrågasätter, om ej detta lämpligen bör ske närmast på
det sätt, att enskild företagare, som därom kan komma att göra ansökning,
må — efter tillstyrkan av ingenjörsvetenskapsakademien eller på grund av
andra skäl, som därför kunna tala — för ändamålet tilldelas anslag eller lån
på fördelaktiga villkor. Styrelsen har ej något för sin del att erinra emot,
att för sådant ändamål anlitas den ännu ej förbrukade delen av ovannämnda
anslag av 50,000 kronor.»

Ingenjörsvetenskapsakademien har avgivit följande yttrande.

»Träkolsbriketter skulle tänkas få användning dels såsom bränsle för uppvärmningsändamål
i mindre hushållseldstäder såsom kaminer och kakelugnsinsatser,
dels såsom bränsle i gasgeneratorer för drift av motordrivna
fordon. I de nämnda hushållseldstäderna användes i främsta rummet antracit,
men även koks. Rörande dessa bränslen sammanställas här nedan en
del karakteristiska data.

Antracit

Köks

Träkolsbri-

ketter

Volymvikt . .

. . kg pr lil

80

50

35

Värmevärde . ,

. . kcal pr kg

7,800

6,300

7,600

»

. . Mcal pr lil

625

315

265

Det är ju tänkbart, att träkolsbriketter skulle kunna konkurrera med koks
i fall då det gäller lokal förbrukning i den omedelbara närheten till produktionsorter
i de inre delarna av landet, där koksen, men ej briketterna, belastas
med fraktkostnader, men det saknas tillsvidare exakta siffror att bygga
kalkylen på. För övrigt är att beakta att det icke endast är prisfrågan, som
är avgörande för konsumenten utan även andra omständigheter. Sålunda
finner man, att antraciten trots sitt högre pris ofta föredrages framför koksen
av den anledningen, att koksen, såsom framgår av det ovan anförda värmeinnehållet
pr hl., kräver tätare påfyllningar.

När riksdagen på sin tid beviljade medel till tre försöksfabriker, av vilka
en skulle anläggas av Domänstyrelsen, så räknade man framförallt med en
betydande avsättning för bildrift. Den då rådande entusiasmen för gasbilar
gick emellertid hastigt över, sammanhängande med en del tekniska brister i
systemet. Gasdriftens utveckling har sedan dess kommit in på sundare banor,
men det synes likväl ganska osäkert, huruvida briketterna skola komma
att spela någon mer betydande roll i sammanhanget, alldenstund kostnadsbesparingen
med obriketterat träkol blir så mycket större, att den som vill
övergå till gasbildrift säkerligen föredrager att taga steget fullt ut och köra
direkt på kol. Någon anledning att forcera brikettförsöken finnes alltså ej
ens på detta område, där avsättningsmöjligheterna eljest te sig relativt gynnsammare
än i fråga örn användningen av briketter för uppvärmning.

Akademien har i olika sammanhang framhållit, att man bör avvakta resultaten
från Tvingfabriken, innan ytterligare försöksverksamhet sättes i
scen. Man kommer nämligen då alt hava betydligt säkrare underlag för bedömandet
av nya projekt, såväl ur teknisk som ur ekonomisk synpunkt.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

En mycket viktig detalj i brikettillverkningen är torkningsproceduren. Örn
dennas lämpliga utformning vet man ännu ingenting bestämt. Det kan förtjäna
nämnas, att i alla hittills framkomna förslag förutsatts en torkanläggning
utförd av den firma, som nu håller på med att utarbeta torken i Tving.
Det förefaller då olämpligt att upprepa samma experiment samtidigt på flera
platser. Av meddelande från A.-B. Tvingbriketten framgår, att anläggningen
därstädes, vilken mötts av en del motigheter, nu är i det närmaste färdig
att tågås i bruk. Även örn denna anläggning närmast är avsedd för framställning
av briketter av bokved, torde det icke möta några svårigheter att
därstädes utföra försök med barrträkolbrikettering.

Enligt akademiens mening torde det under förhandenvarande omständigheter
vara klokt att avvakta erfarenheterna från den första brikettfabriken,
innan vidare åtgärder vidtagas i saken.»

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har bland annat anfört.

»Efter vad till centralrådet upplysts, är den nämnda anläggningen i Blekinge
nu i det närmaste färdigställd och beräknas den bliva igångsatt under
våren. Däremot synes, som i motionen framhållits, domänstyrelsen ännu
icke ha gått i författning om någon brikettanläggnings uppförande.

Då företaget i Blekinge torde komma att inriktas på tillverkning av lövträkolsbriketter
med användning av ett speciellt, jämförelsevis dyrbart bindemedel,
lärer ifrågavarande spörsmål icke bliva i sin helhet utrett enbart
genom driften vid denna fabrik. För att en allsidig belysning av frågan må
kunna erhållas torde därför vara erforderligt, att ytterligare försök med brikettillverkning
i fabriksmässig skala komma till stånd.

Ehuru centralrådet för sin del hyser den uppfattningen, att under nuvarande
förhållanden en brikettillverkning knappast kan bliva räntabel, kunna
dock vissa skäl anses tala för, att undersökningen av frågan fullföljes.

Ur skogspolitisk synpunkt är nämligen ett understödjande av de strävanden,
som avse utfinnandet av nya användningsområden för det klenare och
i kvalitativt hänseende mindervärdiga virket, starkt av behovet påkallat.
Vad i dylikt syfte kan göras skapar arbetstillfällen och blir sålunda av särskild
betydelse under tider med omfattande arbetslöshet. Vad speciellt angår
träkolsbrikettillverkningen torde denna visserligen aldrig kunna nå sådant
omfång, att den i sagda avseende blir av mera väsentlig betydelse. Ett
klarläggande av briketteringsfrågan kan emellertid även anses vara av visst
värde ur försvarsberedskapssynpunkt. Vid uppkommande svårigheter för
landets tillgodoseende med flytande och fasta kolbränslen kunna förefintliga
möjligheter att uppta brikettillverkning bliva av vikt, då briketterna
med stor fördel böra kunna användas som bränsle för motordrift eller som
ersättning för koks, antracit o. dyl. Centralrådet vill erinra örn att i vissa
länder såsom Tyskland, Frankrike och Italien intresset för gasgeneratordrift
av motorfordon för närvarande och väl närmast av försvarsberedskapsskäl
är större än någonsin.

Då, som ovan framhållits, domänstyrelsen ännu icke lärer ha planerat
uppförandet av någon briketteringsanläggning, synes lämpligt, att, innan så
sker, resultaten av tillverkningen i Blekinge, vilka inom kort torde kunna
föreligga, först avvaktas. Beroende på hur dessa utfalla och hur utvecklingen
i övrigt gestaltar sig, synes det böra tillkomma domänstyrelsen att
avgöra, när och på vilket sätt ytterligare försök böra verkställas.

Under åberopande av det anförda får centralrådet hemställa, att motionen
ifråga icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Jordbruksutskottets utlåtande nr 72.

5

Utskottet vill erinra om att 1933 års riksdag anvisat ett reservationsanslag
av 150,000 kronor för anläggning av fabriker för brikettering av träkol. Av
detta anslag hava 50,000 kronor ställts till domänstyrelsens förfogande för
uppförande och drivande av en anläggning för tillverkning av träkolsbriketter
i fabriksmässig drift. Återstoden har avsetts till understöd i form av lån
och bidrag åt enskild företagsamhet för ändamålet, därom bestämmelser
meddelats i kungörelsen den 30 juni 1933, nr 456.

Sedan domänstyrelsen för en planerad brikettanläggning vid Grankullaviken
på Öland verkställt förberedande arbeten, vilka dragit en kostnad av
8,594 kronor 77 öre, har styrelsen funnit ekonomiskt försvarbara förutsättningar
saknas för fullbordande av en sådan anläggning. På styrelsens hemställan
har Kungl. Majit den 12 april 1935 förordnat, att med ytterligare åtgärder
från styrelsens sida skall tillsvidare anstå.

Med stöd av lån till ett belopp av 48,666 kronor ur omförmälda anslag
har vidare en enskild brikettfabrik anlagts i Tving, Blekinge. Denna fabrik
beräknas på grund av inträffade motigheter vara färdig att tagas i bruk
först under våren 1936.

De i ärendet hörda myndigheterna framhålla, att vissa betydelsefulla
spörsmål av teknisk och ekonomisk art, förknippade med fabriksmässig brikettillverkning,
ännu icke torde vara tillfredsställande lösta. Liksom dessa
myndigheter finner utskottet det lämpligt att framgå med försiktighet i avvaktan
på erfarenheterna från Tvingfabriken och utvecklingen i övrigt på
förevarande område. Vid sagda fabrik kunna ju försök utföras med brikettillverkning
icke blott av lövträ, som fabriken torde vara i första hand
avsedd för, utan även av barrträ. Utfallet härav synes böra beaktas med avseende
på igångsättandet av en försöksanläggning för barrträkolsbriketter i
Norrland, såsom motionären föreslagit. Det torde sålunda icke vara tillrådligt,
att riksdagen för närvarande tager närmare ställning till detta förslag.

Framhållas må i detta sammanhang, att återstående medel av omförmälda
anslag torde jämlikt gällande bestämmelser angående äldre reservationsanslag
(kungörelsen den 14 juni 1928 nr 209) vara disponibla även under nästkommande
budgetår. Enskilda företagare kunna följaktligen hos Kungl.
Maj:t söka understöd för ändamålet enligt förutnämnda kungörelse nr
456/1933. Kungl. Maj:t får därvid tillfälle alt pröva frågan örn stöd åt ytterligare
försöksverksamhet på området.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 487 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1936.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. .1. JOHANSSON.

Utskottet.

härvarande: se utlåtande nr 71.